onsdag, april 30, 2014

Oemotståndlig lockelse

Igår var jag tvungen att nästan skippa stickcaféet för andra veckan i följd. Far i huset skulle ha min Adam plåtlåda samt mig fysiskt närvarande i egenskap av betalande kortperson. Suck! Jag ville ju sticka och umgås med likasinnade. Smet dock in på caféet och satt och njöt av en god getostsallad och härligt stickflitigt sällskap i 45 minuter innan jag styrde kylaren hemåt.

Här träffade jag på svägerskan som fick både kaffe och mjöd innan hon skulle cykla hemåt mot Valkom. Själv kunde jag ytterst nöjt konstatera att husets karlfolk fått potatisen i jorden utan min insats! Och det innan den lilla regnskuren tömde sig på sitt innehåll Jippiiii!

Det underlättade på färden österut. Det som däremot gjorde mig betänksam var hemfärden och vårt akuta behov av kylskåpspåfyllning för far i huset vägrade blankt att åka via Prisma. Nej, på underliga bakvägar från Motonet-besöket hamnade jag till slut i en S-market. Och visst hittade jag bröd, mjölk och pålägg. Inga problem där inte. Men det som drog mig till sig som en magnet var Billiga korgen. Alla de där röda lapparna med minusprocenter utgör en oemotståndlig lockelse på mig, dessvärre. Men den här gången var jag tyvärr ytterst förnuftig.

Köpte endast två nystan!!! med 7 bröder Tweed från Novita. Tänk bara två!!! De kostade enbart 3,19 €/100 grams nystan. Väl hemma kollade jag på Novitas hemsida och där tar de 4,95 per nystan och då är det liksom specialpris. Ack, ack, ack, varför tömde jag inte hela korgen på allt garn. Det skulle ju absolut ha varit en lönande affär, inte sant?
Tror ni att jag på något sätt lyckas övertyga far i huset om att jag genast måste iväg till Kotka på nytt?
Varför är jag så super förnuftig ibland när det ändå slår fel? Suck!

Nu får ni ha en riktigt fin, skön och glad Valborg! Med mycket stickande och mindre drickande! :)



söndag, april 27, 2014

Färgblind

Snudd på panik idag då jag skulle vara extra duktig och visa att jag minsann också kan återvinna. Jag vill ju liksom vara en duktig martha och dra mitt strå till stacken så här lite på efterkälken i Sluta slösa-veckan.

Men ack, ack. Visst hade jag hittat restgarn i en låda i huset vi ska flytta till, men...
... tycker ni att det här ser ut som samma färg kanske? Ack nej, det blå till vänster är Nalle blåklocka från Novita och det lila till höger är dotterns ostoppade socka. Den är stickad i Nalle syren. Ah, nu måste jag nog få ordning på det här packlådslivet annars...
Men hur kunde jag vara så färgblind att jag inte såg skillnad mellan blått och lila?


Stoppsvampen, den splitternya, hade jag däremot stenhård koll på. Men nu får den fortsättningsvis ligga oanvänd.
Och om jag bara hittar en stoppapparat på något loppis så får svampen ligga orörd också i fortsättningen.

Ikväll  när jag levererade köttsoppa åt min mor från mitt storkok - ja, alltså jag kokade 8 liter soppa åt tre personer!!! - så berättade hon att hon någonstans borde ha en sådan där apparat bland sin mosters gamla grejer. Hmmmm, borde kanske ha loppis hos min mamma istället?

torsdag, april 24, 2014

Ett par lila barnvantar

- Du som tycker om att sticka, kan du sticka ett par vantar åt L, frågade min kusins fru på Facebooks chatt i mars. Och jag funderade så det knakade i hjärnvindlingarna. Vantar, kan jag sticka vantar? Jag som har hållit mig till fingerlösa saker och som har så svårt att få den andra färdig och som ju nu just är såååå långsam, så lååångsam. Öh...
Lite försiktigt svarade jag att om det får ta tid så kan jag försöka.

Och sedan utbröt fullständig panik, modell, var hittar jag ett mönster på en barnvante som sitter bra? Och hur stor vante ska en fyraåring ha?
Jag blev så desperat att jag var tvungen att investera 4,90 € i Novitas Vanttidning, en tidning som jag faktiskt tänkte att jag inte alls behöver för jag ska då INTE sticka vantar! :)
Lila garn hade jag redan hemma, så det var inget problem. Och så ville jag ju pröva den där spiralkanten, som jag fick lära mig i stickcaféet.


Så jag stickade lila barnvantar med spiralkant och indisk tumme som jag hittade beskrivning på i vanttidningen. Och jag tyckte att vantarna såg så små ut, de kunde då aldrig passa.
På påskdagen besökte min kusin med familj mamma och då fick dottern sina vantar. Och hon var alldeles till sig över dem och sprang runt med vantarna på händerna. Och de passade, så jag kunde dra en suck av lättnad. Och nej, det blir inte fler beställningsarbeten i framtiden. Det tror jag bestämt. Jag ska ligga i hårdträning för att kunna säga NEJ!



Modell: Vantgrundmönster med indisk tumme från Novitas Vanttidning + spiralkant (modell 27)
Garn: Nalle Taika (spiralkanten) och Wool, båda från Novita
Åtgång: 24 g
Stickor: Nr 3



tisdag, april 22, 2014

Neonhönor

Så har vi då kommit fram till första vardagen efter påskhelgen. Och kan ni tänka, jag har överlevt! Har till och med hunnit sticka lite. Inte alls illa. Ett litet beställningsjobb av mormor till vår nästa äldsta, som högt och ljudligt meddelat:
- Jag ska sen inte ha något stickat.
Då brukar jag förstås reta honom och säga att han kanske föredrar virkat. Men nej, han betackar sig för allt som har med garn att göra. Sådana gåvor vill han INTE ha, inte ens sockor.
Det tycker förstås jag och mamma att är urtråååååkigt. Det är ju så roligt med garn och diverse alster.

Apropå garn, tyvärr hann jag inte fånga det på bild, MEN igår stod faktiskt far i huset och grävde i garnhyllan. Ja, ni läste rätt, han gick direkt till garnhyllan och när jag nästan hade gett upp och suckat över att just den färgen i det garnet inte längre fanns kvar så sträckte han på sig i hela sin längd och grävde fram fyra nystan. Ja, se vad allt gör han inte för sin svärmor! :)


Den här neonhönan landade hos min mor igår när hon bjöd på en delikat påskmiddag.

Modell: Söta kycklingar-mönster från Hemmets Veckotidning nr 16/2014
Garn: Tivoli från Novita, 100% acryl i neonränder

Åtgång: 16 g för två
Stickor: Nr 3

Jag lämnade bort fötterna för jag fick dem inte riktigt som de skulle vara och mamma förstod sig inte heller på dem och hur de skulle rynkas.

Den här åkte iväg västerut och jag hann precis få den färdig innan nästäldsta sonen tillsammans med fästmön återvände hem i lördags. Hon gillade den, men han bara muttrade! :)
Det konstiga är dock att den här första blev mindre än den andra, som min mor fick.
Garnet är förresten hennes. Först sade hon att jag fick låna det, men nu skall hon ändå
inte ha det tillbaka. Funderar lite smått vad jag ska göra med resten. Kanske virka en korg?
Det här var ett roligt litet mellanjobb, men ack så pilligt och många trådar att fästa, för att nu inte tala om allt syende. Men vad gör det när jag lyckades få det färdigt?!

lördag, april 19, 2014

Tidig påskhare

Påskharen har varit ovanligt tidig hos oss i år. Dels försvann redan två stora fyllda påskägg iväg till grannstaden förra fredagen och dels fick jag en påskpresent på skärtorsdagen.

Det här är den trettonde halsduken min mamma har stickat i år. Mönstret är hennes eget påhitt och garnet är Novitas Puro Batik, 100% acryl. Det gör halsduken mjuk och skön. mamma vill inte sticka i luddigt material och inte heller i sådant ylle som blir stickigt mot halsen. Den här är över 160 cm lång.

Undrar om hon har börjat på sin femtonde halsduk redan? Måste ringa och kolla vad hon hade för sig i natt.


Och så fick jag de här fyra nystanen med Kaste, en blandning av bomull och viskos. Också de från Novita. Mamma köpte dem från Koria när vi besökte Novitas fabriksbutik i ABC för någon vecka sedan. Hon tyckte de blev för hårda halsdukar av det här garnet. Nu undrar jag vad jag skall göra med de här 400 grammen. En sommartopp? En sjal? Färgen är inte riktigt min så det måste nog bli ett alster åt någon annan.

Det roliga med att ha en mamma som stickar är förstås att nu är hon också intresserad av garn och förstår dotterns (alltså min) passion på ett helt annat sätt än tidigare. Hon fastnar nämligen själv i stickningen och tänker att bara ett varv till, ja, och så ett till och så ännu ett och hups! så har klockan hunnit bli tre på natten!


tisdag, april 15, 2014

Slöjdvecka

Det är inte bara stilla veckan just nu utan det pågår också slöjdveckan.

Och med anledning av den sistnämnda dukade min kollega idag upp ett mycket intressant bord. Här finns garn, virknålar, stickor och de där looms-grejerna som man kan göra blommor med, samt förstås beskrivningar. På dagens personalmöte visade hon dessutom handgripligen hur man virkar hängen till påskriset. Vi ska ju inte använda påskfjädrar längre för fåglarna kan vara plågade.
Önskar så att jag hade haft tid att stanna lite längre på jobbet och sätta mig ner och virka några hängen eller kycklingar.

tisdag, april 08, 2014

Skaft på tvären

Idag hann jag iväg till stickcafét och det var som vanligt givande och intressant. En pytteliten panikattack fick jag när jag insåg att jag inte riktigt hade någon lämplig stickning att ta med mig. Det blev att leta med ljus och lykta efter ett lämpligt UFO-projekt. Jag vill absolut inte starta med något nytt och intressant just nu då jag har upp över öronen fullt med annat, ni vet sådana där småsaker som en flytt, kalasförberedelser, vuxna barn på besök, påsk och förstås allt annat vanligt och ovanligt jobb.

Hittade till all tur en UFO som har färdigstickade ärmar och hittade till och med en mönsterkopia på beskrivningen till bakstycket, så det tog jag med mig och lade upp och hann med sju mönstervarv mellan allt pratande och beundrande av alla andras fina alster.


Och så fick jag lära mig nytt, sockskaft på tvären.
Det borde vara förbjudet att visa och lära mig sådant här, i synnerhet som jag faktiskt har nystan Med Nalle-garn i sovrummet. Och de nystanen väntar otåligt på något projekt. Jag försökte skriva upp steg för steg så jag skulle komma ihåg allt. Enbart ett sådant där diagram med rutor räcker nämligen inte för mig. Efter två veckor har jag garanterat glömt det mesta om jag inte skriver.
Visst är det ett vackert sockskaft? Tack till Desiré Kantola för inspiration. Mönstret hittade hon i en bok.

söndag, april 06, 2014

IKH

Under den gångna veckan har jag inte gjort annat än åkt omkring. Puuuust! Sånt tar minsann på och så hinner jag inte med nånting alls. Och jag som har så mycket som jag skulle vilja sticka och virka. Suck! Jag har inte ens fått ett par små barnvantar färdiga. Hur sjutton kan det bli så? Hoppas att det enbart är tillfälligt och att jag snart får lite tid för mig själv. Håller tummarna.

Förra veckans måndag var jag iväg tillsammans med far i huset till hans favoritaffär IKH i Vanda. Det är nu inte riktigt mitt förstahands val vad gäller affärer, men jag följde snällt med. Och jag strövade omkring där i allsköns ro och förstod inte ens vad hälften av verktygen ska användas till. Jag stirrade också på de där fina små modellerna av traktorer, men ack, ack en MF 35:a kostade hela 69 euro. Och då är det ju ändå en sorts leksak, fast jag tror inte att jag skulle våga lämna en sådan dyrgrip i barnhänder.
Far i huset fick tag på den startmotor han så väl behöver samt två ackumulatorer och jag vandrade så där halvslött bland proppfulla hyllor.
Haaaa, sen fick jag syn på nånting som har med segling att göra och jag visste förstås precis till vad de här kan användas, så jag slog till och köpte hela två förpackningar av dem. Far i huset höjde smått förvånat på ögonbrynen:
- Vad ska du med dem till, frågade han misstänksamt.

- Jo, när jag lagar kassar förstås.
Snällt utelämnade jag ett litet om som snabbt kan förvandlas till ett stort OM. För inte har ni sett mig sy kassar inte! Men ringarna kan ju vara bra att ha ändå, inte sant?
Och apropå kassar så hittade jag en splitterny tygkasse för 1,50 € på loppis i torsdags. Hur skulle jag kunna sy till det priset?


Nu hoppas jag verkligen att det kommer att dröja ett tag innan jag ska iväg till IKH nästa gång.