fredag, september 30, 2016

Vilt till frukost

Nu har igen en vecka rusat iväg och jag hinner inte längre med. Flunssan är bättre, tackar som frågar. Lite hosta och snor kvar. Borde förstås vila mera. Jag har verkligen försökt, men att gå tidigt i säng innebär också att jag vaknar tidigt.

På något plan känner jag mej fortfarande konstig, alltså mera konstig än vanligt. Vet inte riktigt vad det beror på. Parallella verkligheter? För mycket dataundervisning? :) 
För lite stickning och virkning? För lite tid för djup reflektion? Nå, efter de två första veckorna i oktober blir det väl annorlunda får vi hoppas. Nu just känns det som om en oväntad katastrof lurar strax bakom hörnet. 

Och så är det massor av saker, som borde göras... suck! Vet ni det är ganska jobbigt att behöva vara borta en hel vecka! Och jo, jag vet, det är i-landsproblem. Det ska ju vara roligt att resa! Fast just nu känns det mest som besvärligt. 
I torsdags kunde jag inte ens fylla i min frånvaro i vårt datasystem på jobbet. Och då hade jag åkt dit endast för att just göra det eftersom man inte kan göra det på datorn hemifrån. Håhåjaa, kanske jag hinner få det ifyllt i onsdag, senast i torsdag. Håll tummarna.
Jag minns den ljuva tid då allt gick för hand till pappers...

Idag träffade jag en bloggläsare i verkliga livet. Det var trevligt för jag fick höra att det jag skriver uppskattas. Tack för det! Nu måste jag nog skärpa mej och inte lämna så långt mellan uppdateringarna. 

Det där med bilen stressar mej också. Det går liksom inte att planera nånting alls då jag inte vet om jag har tillgång till bil eller inte. Nu är det många som ska dela på vår dåliga "kakkosauto" (andra bilen). Och förstås har tre av oss oregelbunden arbetstid. Lite lyx har det nog varit att efter långa arbetsdagar bli hämtad från jobbet och så bara kunna luta sig bakåt i passagerarsätet sätta fast ögonen och vila. Men det gäller att ha stickning eller virkning med sig för ibland blir man liksom inte hämtad i rätt tid och ibland blir jag körd till jobbet alltför tidigt.

Och när vi nu är inne på handarbete så jag har tappat lite styrfart på den fronten också. I går morse lade jag upp för en vantstickning. Stickade tre varv och insåg att det blir till inget. Jag måste ha grövre garn eller räkna om mönstret. Garn orkade jag inte leta efter just då och att jag skulle räkna om ett endaste mönster just nu kan ni helt glömma bort.
Helt sonika så grävde jag fram en gammal UFO från år 2013 istället. Det ni, kanske det blir ett färdigt projekt så småningom. Den som lever får se..

Och när jag nu är inne på i-landsproblem så undrar jag vad jag ska ha för handarbete med mej i planet. Jag skulle vilja sticka en sjal, men det får inte vara för invecklat mönster med stora diagram och sånt. Och inte får det vara ett alltför lätt och tråkigt mönster heller. Har ni några förslag? Alla tips tas tacksamt emot.

Och nu äntligen till rubriken för detta inlägg. Och nu varnas känsliga läsare. Bäst att sluta läsa här innan det blir vilt och gråtmilt!


I måndags hämtade Lurvinge en sån här harpalt till frukost!

Lurvinge hade svårt att förstå att vi föredrog vår vanliga frukost framom denna läckerhet. Far i huset å sin sida tror inte alls att Lurvinge har lyckats fånga harungen. Han har en teori om att en rovfågel försökte nappa den, tappade sitt byte och då var Lurvinge genast fram och snodde den lilla. Hur som helst så funderade far i huset en god stund om han skulle gräva ner bytet eller slänga det ut i naturen åt andra djur att äta på. Livet är grymt!

fredag, september 23, 2016

Billös och lite låg

Här sitter jag och är lite låg, nästan smådeppar. Lågmäld är jag så det förslår. Min röst är till och med sexigare än Marlene Dietrichs. Varför i vida världen det anses att en hes whiskyindränkt röst är sexig är mer än jag förstår. Men jag låter inte som mej själv i alla fall. Whisky har jag inte druckit. däremot tog jag lite konjak mot det halsonda igår kväll då jag kom hem från mina barndomstrakter.
- Du kommer inte hit sen, sa min hulda moder mycket bestämt. Av förståeliga skäl vill hon inte ha med snorungar, som mej att göra! Jag håller mej borta från allt möjligt annat också förutom då jobbet.

Igår skulle jag ha fått åka brandbil. Jag tackade dock nej för jag ville inte snörvla och hosta på alla de andra ivriga åkarna. Suck! Hoppas att det kommer fler tillfällen i mitt liv, för visst skulle det vara häftigt att få åka brandbil.

I tisdags sade min Adam plåtlåda upp kontraktet. Så där satt jag vid sidan av motorvägen och snörvlade. Far i huset kom till undsättning och såg till att jag kom iväg till jobbet i grannstaden i tid. Nu står plåtlådan här på gården och har kommit till vägs ände. Bilen blir troligtvis alldeles för dyr att reparera. Men inte har jag råd att köpa en ny heller. Snyft snörvel. Och inte klarar jag mej utan heller. Det här är sånt som kan göra vem som helst galen. Det här veckoslutet ska jag dock koppla av och strunta i allting utom virkning. Eventuellt lägger jag upp en ny stickning för det kliar så i fingrarna. Men nu just orkar jag inte med det... kanske imorgon. Idag vill jag bara ha glass för det halsonda.

Och så är jag lessen också för "riktiga och viktiga saker", hörde att en väninna är sjuk och får sin meducin intravenöst. Kära du, krya på dig!

Trots min lågmäldhet önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut! Njut vare sig det regnar, snöar eller solen lyser. 

söndag, september 18, 2016

Ett litet missförstånd

Lita aldrig på en karl, i synnerhet inte då han säger:
- Det här fick du av din mamma.
Den dumheten gick jag på i torsdags. Den där fina korgen var förstås inte alls min! Nej, självklart vill mamma ha den tillbaks och det ska hon få. Till saken hör att hon har fått den av oss i gåva, så...
Tur att jag fick rätsida på det hela i telefon igår. Och tur att det inte blev en hel höna av en fjäder!

Jag behöver faktiskt inte flera korgar än de jag redan har. Muminkassen passar ypperligt till mitt nuvarande virkprojekt...
... en poncho. Beträffande Qvidi-Mina-rutorna ligger jag rejält efter just nu. Men jag skulle vilja ha det här projektet färdigt först. Och sedan skulle jag faktiskt vilja pröva på att sticka ett par vantar. Har ni hört på maken? Jag sticka ett par vantar?

Trots att jag steg upp så sent som klockan nio idag har jag ändå hunnit med en hel del. Gladast är jag över att jag hann sitta utomhus och njuta av septembersolen med ponchovirkningen och att jag har fått middagsdisken undanstökad.

Nu blir det igen tre långa arbetsdagar då jag inte kommer att hinna med annat än undervisning, förberedelser, arbetsresor, stupa i säng, så upp igen och iväg. Som en kollega sa förra veckan:
- Ja, så ska vi hem och sova då innan vi återvänder imorgon.

Månen lyser på mej och de mina ikväll, hoppas att den låter mej sova!

En riktigt bra start på den nya veckan önskar jag er alla! 
Vi hörs igen mot slutet av veckan.

lördag, september 17, 2016

Ett ämbar

I morse vaknade jag redan vid sjutiden och hade en så enormt stor lust att virka, men, men... 
... jag valde att chockera far i huset och fick undan disken istället.
Eftersom jag vid frukosten fastnade i ett korsord blev det liksom ingen virktid kvar på morgonen innan jag körde iväg för att besöka en mässa.


I grannkommunen kan dom vet ni. Nu vet jag också hur kettleballen (!) skall hanteras. Knyt fast många ballonger och sen börjar du lyfta. Du ska se att det går undan med fart då.


De 50 första besökarna fick ett fint ämbar. Perfekt att plocka mässgrejer i. Och perfekt också för en liten skogsutflykt i jakt på skogens röda guld. Men idag blir det nog inte av mera att ranta iväg till skogen.

Jag hade riktigt trevligt på mässan, trevligare än jag först trodde. Träffade många bekanta, som jag inte sett på år och dagar. Talade också med nya för mej okända människor. Kul med det sociala livet så där på riktigt och inte enbart ute i cyberrymden.

Och så fick jag så skön axelmassage med härlig eterisk olja, som doftar alltjämt. Tänk det var bara att sätta sig ner på stolen och njuta. Tack till ekofrisören för det!


Kolla vad jag har i mitt ämbar! Pennor, isskrapa, reflex, ett litet USB-minne, som det står Kårkulla på, ett anteckningsblock. två parkerings... osv. 
Ja, och så förstås en hel del godis. Lördagskvällen är räddad! Och jodå, jag har delat med mej åt far i huset. Men de där syrliga hårda karamellerna vill jag ha för mej själv. De blir perfekta till aftonens virkning.

Ha det riktigt bra nu och ta hand om er!

fredag, september 16, 2016

Fredagsgodis

I morse när jag vaknade visste jag inte vad det var för dag. Sånt är ganska skönt för då vet jag att jag har sovit riktigt, riktigt gott. Låt vara att underlakanet var en enda trasslig härva och jag antagligen har drömt nånting häftigt, som jag tyvärr redan glömt.

På liggande höft bestämde jag mej för att vara superaktiv när jag väl kommit hem från jobbet i grannstaden. Det är nu lite si och så med den aktiviteten, tyvärr. Far i huset ockuperar tvättmaskinen, så det blir inget byte av sänglinne för min del. Kanske bäst så, för här skockas mörka moln som när som helst kan ge vatten.

Igår hade jag mammadag och vi var runt som yrväder i olika affärer. Frukosten intog vi på Vaheri. Vi åt goda fyllda semlor (= frallor) och till efterrätt valde vi den supergoda Sibeliusbakelsen. Man måste ju se till att få i sig så man står sig och orkar handla sedan!

Som ni vet, så är min mamma superduper snäll. Nu just är hon lite orolig för hur det ska gå för mej i Storbritannien, så...

... hon har stickat världens finaste sockor i den ljuvaste av färger åt mej. Nu kommer jag nog inte att frysa. Tack mamma!
Far i huset å sin sida muttrar om Brexit och terroristattacker. Suck! Själv funderar jag på kappsäckar, kläder, skodon och jag vet inte allt vad...
Ajjo, viktigast at allt, att sätta upp en lämplig flygstickning!

Litet avsteg blev det igår från min princip beträffande Qvidi-Mina-rutorna.
Jag fick nämligen de här nystanen av mamma. Så nu finns det ljusgrå och naturvit att ta till om det behövs. Annars får det bli sockor eller vantar av de här nystanen.

Det borde ha stannat därvid, men det fanns en stor låda med rödmärkta garn, som vi petade lite grann i!

Så nu har jag fyra nystan Eco Cotton. Kan alltid användas till disktrasor, tror jag. :)


Dom här två kunde jag bara inte lämna efter mej. Dom kommer bra till pass om jag någonsin tar itu med min virkning, den med lite större rutor.

Det var inte enbart sockor och garn jag fick av mamma.

Jag fick också den här fina korgen och det är riktigt farligt. Nu kan jag fylla den ena korgen efter den andra med halvfärdiga arbeten.

Kolla, jag fick också fredagsgodis: Fazers nya Berry Pearls med jordgubbssmak. Ska bli intressant att smaka. Kanske jag sparar dem till imorgon? Då kommer far i huset att bli galen.

Galen är han redan av det här fredagsgodiset. Få se om han alls kan äta en endaste nöt när det står IFK på den röda fina burken med saltade jordnötter! :)

Som socker på bottnen hade min hulda moder rivit ut blad från förra veckans Hemmets, dvs Hemmets Veckotidning nr 37 2016.
Där finns mönster till den där tvärstickade tröjan och en artikel om att sticka bort sin stress. 
Tror ni att det går lika bra med virkning? I sådana fall ska jag dråsa ner i fåtöljen och ägna mej åt den ädla konsten.
Visserligen säger min stegmätare åt mej att jag borde gå ännu 432 steg, men jag tänker fuska lite idag för jag bara måste få handarbeta nu innan jag stupar i säng för att vara fix och färdig imorgon då jag skall iväg till grannkommunen för att kolla in två riksdagsmän! Det ni. Och kolla hur lång mening jag kunde skriva när jag riktigt bjöd till. Om ni tappade bort er får ni börja från början! :)

Ha nu en riktigt skön fredagskväll!

torsdag, september 15, 2016

Förra veckans onsdag

Här ilar dagarna så fort förbi att jag knappt hinner med. Så låt mej backa lite och berätta om förra veckans onsdag.
Det gick som det brukar, tyvärr.

Jag var tvungen att åka till mataffären efter hållen kvällskurs. Tack och lov har affären öppet ända till kl 22 nuförtiden. Hur skulle jag annars hinna handla?
I mataffären finns det många frestelser och jag hamnade ju i den berömda tidningsgången och...

... där hittade jag den här. Förstås måste jag ha den för att träna på min engelska, inte sant?

Är inte alls säker på att jag stickar nånting härifrån. Eventuellt då de fina sockorna...

Gåvan som följde med den här gången var ett extra häfte med 21 mönster. Och här finns ett vackert sjalmönster, som verkar kunna bli ett evighetsprojekt. Fast såna ska jag ju inte alls hålla på med längre!

Gissa vad som fanns på matbordet då jag kom hem?

Nå förstås den här tidningen, som hade kommit med posten. Oj, nej.

Vet inte om här heller finns nånting som jag så där på raken skulle säga att det här börjar jag sticka nu.

Och så var det ju det här med gåvor. Jag fick ju en på stickcaféet i förra veckan.  Och nu fick jag två nya.
En av kursdeltagarna kom med böcker till bokbytarhyllan på mitt jobb. Jag fick de här två:
Den övre har redan länge legat på min "att-läsa-lista". Den undre började jag på i fredags förra veckan, men jag har inte hunnit långt. Har som sagt lite för långa arbetsdagar just nu.

Fullmånen har stigit här hos oss. Hoppas att jag kan sova ändå...

Men först ska jag bara göra lite material till morgondagens kurs och sedan kolla allt det spännande som finns i korgen som jag fick av mamma idag. Också det en gåva. Men det är en helt annan historia...

onsdag, september 14, 2016

Qvidi-Mina

Det sista ni hörde av mej var i fredags när jag hade packat korgen
Och sedan försvann jag? 
Nej, nej, lugn bara lugn. Jag har jobbat på som en tokstolle. Börjat kl 9.30 och slutat kl 20 på måndagen och igår började jag kl 9.30 och slutade redan kl 19! Lägg till arbetsresorna till och från grannstaden så förstår ni att jag inte gjort så mycket när jag väl kommit hem. Idag blir det, tack och lov, en lite lugnare dag. Jag börjar kl 10 och slutar 20.30, men har håltimme på 1½ h mitt på dagen så då borde jag liksom hinna med en del på jobbet. Skönt.

Här har för övrigt varit spännande tider i dagarna två. Två morgnar i rad har jag vaknat med fjärilar i magen. Tänk om asfaltkillarna har stängt in oss och jag inte kommer ut med min bil och kan åka iväg till jobbet? Nu är det liksom allvar för nu drar de asfalt över hela den gropiga vägen istället för att fylla upp svackorna, som de gjorde här tidigare. Sent igår kväll eller egentligen nästan mitt i natten kunde jag äntligen andas ut, för nu har de kommit förbi vår portgång. Puuust! Så jag kan småningom ta mej till jobbet. Jippiii! Att det kanske blir och vänta är en annan sak. Huvudsaken är att jag kommer ut till landsvägen.

Men det var inte jobbet jag skulle berätta om, utan om vad jag gjorde på fredagskvällen och i lördags. Jag var på kurs! På Qvidi-Mina kurs i stan på min arbetsplats. Och det var jätteroligt.
Det handlar om att virka små rutor, mindre än mormorsrutan och sedan foga ihop dem till en tröja, en väst, pulsvärmare, en filt eller en grytlapp. Ursprungstanken är att få åtgång på alla garnrester. Och det tänkte jag verkligen gå in för. Men, men alla andra verkade bygga upp sina rutor enligt en färgskala och då behövs det liksom alltid köpas till garn. Och sådant ska jag absolut inte göra!

Vi började med att virka provrutor:
Det gällde att dels hitta rätta färgkombinationer och dels
rätt storlek på virknålen. Mina rutor blir nu 6 x 6 cm och jag hoppas innerligt att det räcker till en tröja.

Om inte, så kan rutorna förstås bli till pulsvärmare eller en kant på en mössa eller...

 Det var full fräs på virkandet hela lördagen.

Men hur kommer det sig att det alltid verkar som om de andra har mycket finare rutor och härligare färgkombinationer?

Så här långt hann jag och jag tror bestämt att det får lov och bli den mörkare lila rutan som nu skall virkas i parti och minut. 525 rutor går det åt till en tröja. Jag vågar inte ens tänka på hur många det går åt till en filt. Lite andra färgkombinationer behövs ännu för att just tröjan skall bli enligt Qvidi-Minas modell. Hmm...

Jag har bestämt mej för att vara lite vild och som sagt använda det garn jag har och sedan får det bli som det blir. Det kan bli hur tokigt som helst.

En av de bättre sakerna med den här kursen var att jag gav bort över 200 gram garn! Tjohooo! En hel del av de gula garnen från katastroflådan är nu borta från vårt hus. Skönt att de kom till nytta hos någon annan.

Tills vidare har jag löst förvaringsfrågan på detta sätt. Men säg inte åt far i huset att jag har tagit hans småmuttriga lådor! Jag ska ju nog skaffa fina lådor åt mina rutor, fattas bara annat. Tror ni att det finns kakburkar med ugglor på?

I tidningen Suuri Käsityö nr 5-6/2007 finns mönster till den här pannlappen...

... och den här vackra filten, som jag gått och funderat på sedan jag fick tidningen i min hand för nio år sedan. Det här är som att måla en akvarell, inte sant?



  

fredag, september 09, 2016

Korgen är packad

Ja, alltså inte picknick-korgen, utan...

... utan handarbetskorgen. Jag ska ut på garntrevligheter i kväll, få lära mej en ny teknik (tror jag!). Ska bli riktigt, riktigt härligt!

Kära vänner, ha en superskön fredagskväll!

torsdag, september 08, 2016

Stickad sjal med spets

För en vecka sedan mitt i natten blev jag färdig med den gröna spetssjalen. Ett garnnystan gick det åt. För mej var det jätteskönt att bli färdig med den, för jag vill inte ha många UFO:s från sommaren eftersom mitt handarbetande nu under vintern kanske inte alls är lika intensivt. Vi får hoppas på många bussfärder som genererar många strumpskaft!
Apropå färder, flygbiljetterna till London beställdes på jobbet igår. IIIIK! Efter en månad bär det av...


Idag skulle förresten min far ha fyllt 87 år om han hade levt. Men han gick bort redan för över 20 år sedan.

Modell: Sjal med spets, modell på s. 32 - 33 i Allers nr 32/14
Garn: Angora från Madame Tricot
Åtgång: 98 g
Stickor: Nr 5


Jag kunde ju inte bestämma mej för om jag skulle blocka den här sjalen eller låta den förbli så här knottrig. Eftersom jag är lat lutade jag åt det senare. I tisdags fick jag tack och lov hjälp från stickcaféet. Det blev inte ens omröstning, alla var rörande överens om att sjalen är bäst som den är nu. Mottagaren får sedan blocka den om hon vill. Puuuh! Skönt, nu kan brottningsmattorna igen slängas högst upp på högen med garn, madrasser osv.

Att fota sjalar är svårt, i synnerhet som far i huset vägrar svepa sej i dem och ställa upp som fotomodell. Pink Panter som hänger på väggen och övervakar fälten nedanför är inte heller till stor nytta. Hoppas att ni nu ändå får någon sorts uppfattning av hur sjalen ser ut.

tisdag, september 06, 2016

Stickcaféet

Så är då hösten definitivt här, för idag körde stickcaféet i stan igång efter sommaruppehållet. Så härligt att igen träffa sina stickvänner. Precis vad jag behövde efter min nästan katastrofala dag.

Det började mitt på dagen då en dam ringde och undrade om jag skött mina åligganden. Öh, hum, mummel, visst hade jag ju gjort det och alla borde ha varit informerade. Nånstans hade det dock brustit i informationskedjan. Sånt händer och är väl egentligen ingens fel om man då inte räknar med att jag borde trippelkolla alla steg på vägen. Kolla så att alla faktiskt är införstådda, inte ta nånting för givet. Suck!
Nå, jag lovade sköta saken så gott det nu går så här i efterskott och informerade informatören.


Sedan rustade jag iväg mej för en färd till stan. Lastade in alla väskor i bilen, satte mej bakom ratten, kopplade fritt, i med nyckeln, vrid och så... 
ja så... 
...ingenting! 
Inte minsta lilla knyst. Aaargh! Vad göra nu? Vågar jag ta far i husets bil? Svårt att fråga honom för han jobbar som dräng på åkern och utan telefon!
Mummel, mutter. Jag måste till stan, ska ju iväg och sätta upp en infolapp och sedan göra en artikel. Hmm...
Jag ringer unga husbonden och han förbarmar sig över mej och skjutsar mej till stan. 
Utan bil så missade jag lärarmötet nu ikväll i grannstaden. Buääh!
 
Men jag säger bara det: Tack och lov för stickcaféet idag, utan den samvaron skulle jag inte ha överlevt. Det är mycket som hopar sig just nu. Och vete fåglarna när far i huset får min bil fixad. Vi hoppas alla att det enbart handlar om att batteriet skall bytas. Om det är nånting annat vete fåglarna när jag hinner få bilen. Ska jag ringa till mr J? Han brukar åtminstone vara snabb och förstår hur vanskligt det är att leva utan bil.

Stickcaféet skulle ju det här handla om. Vi var över tio på plats. En del hade kommit tidigt och gick också därför tidigt. Själv åkte jag hem långt före fem. Fick lift med svärdottern från stan. Så idag klarade jag mej utan bil, nästan.

På stickcaféet fanns som vanligt mycket intressant: Sockor i olika färger och former...

... olika virkningar. Det här ska småningom bli en väska.

Sticka två sockor på en gång står på höstens program. Här visar kursledaren Desiré Kantola upp resultatet av hennes försök. Tyvärr kommer jag inte att hinna delta för jag ska jobba på tisdagarna framöver. Tänk om man ändå vore pensionär...

Och så är det den där givmildheten, som kan göra vem som helst tårögd. Jag fick en kasse med röda kaneläpplen av en deltagare.

Vi blev också bjudna på sådana här goda hallonbullar. Mums! Då hade jag redan hunnit klämma i mej en så delikat sibeliusbakelse, som jag inte har smakat sedan... ja sedan urminnes tider.

Och så fick jag dessutom en sådan här verkligt fiffig grej. Nu borde jag kunna räkna ut maskantal i ett litet kick då jag byter garn. Tror ni att jag klarar det? :)

Ett ödmjukt tack för alla gåvor jag fick idag. Precis vad jag behövde för att överleva med humöret intakt.




måndag, september 05, 2016

Kiparkatti

Börjar med att konstatera att jag klarade av dagens undervisning. Visserligen var det yrsel i datasalen för allting var inte installerat och på plats, som vanligt skulle jag ha lust att tillägga. Skulle vara trevligt att en höst få starta utan allt extra ståhej. Alternativt måste jag börja ta det lugnare och inte kräva så mycket? Men jag vill ju leverera och då vill jag att teknik och allt annat fungerar. Få se hur det blir i onsdag på kvällen. Tänk om det inte alls finns datorer för mina kursdeltagare då?

Idag borde jag ha blockat en sjal. Men jag kan inte bestämma mej för om jag skall göra det eller låta bli? Ack detta velande. Måste väl ta med den till stickcaféet imorgon, tisdag och höra vad mina stickvänner har att säga om saken. Det kanske blir en omröstning?

Igår, söndag, var jag iväg till Kiparkatti i grannkommunen.

Det är en äkta finsk danslave. När jag var ung eller egentligen yngre (!) så var det alltid dans på söndagskvällarna här under sommarmånaderna. Då började man på fredagskvällen i Pyttis, fortsatte på lördagen var det nu råkade vara dans eller fest. Sedan avrundade veckoslutet här på Kiparkatti. Hur det kunde gå att ha dans just på söndagskvällen förstår jag inte idag. Människor skulle ju upp på jobb på måndagsmorgnarna. Lite osäker är jag på vem jag har lyssnat på just här. Knappast var Hurriganes hit? Dem minns jag åtminstone från Pyttis. Sorgligt nog är endast Remu Aaltonen i liv idag. Han lär dessutom ha flyttat bort från grannstaden enligt dem som vet bättre.

Ett vet jag dock säkert och det är att Kivikasvot såg jag uppträda här på 1970-talet. På 1980-talet återsåg jag dem på Casino i Hangö.

En annan som jag tror att jag har sett och hört här är Hullujussi och Viktor Kallborek. Men det kan lika gärna ha varit i Pyttis det med. Vem vet? Men det är inte så viktigt heller...

Och nej, det var inte dans där igår utan det handlade om trygghet och hundar.
Här är Seija ute med sin hund Helmi och spårar i skogen. I den skogen finns det massor av blåbär och lingon.






söndag, september 04, 2016

Långrandiga sockor

Om ni ser mej här nu ikväll vid den här tiden på dygnet, då ser ni i syne! Jag borde ligga mellan lakanen och sussa sött. I morgon börjar min dataundervisning och jag är helt tom i huvudet. Vad ska jag lära mina kursdeltagare? Vad? Hur ska jag förbereda mej? Vad ska vi ha för övningar? Och...hjääälp, vänta nu, senast jag var i datasalen var det ganska tomt där... Måste nog iväg till jobbet i god tid imorgon. Marsch i säng alltså, men först ska jag bara...

Ja, först ska jag bara berätta om de långrandiga sockorna, som ni sett skymta förbi i ett och annat blogginlägg. De blev färdiga i söndags för en vecka sedan. Tänka sig.

Modell: Stickade sockor, modell nr 5 i tidningen Novita Kevät (Vår) 2016
Garn: 7 bröder Raita från Novita
Åtgång: 138 g
Stickor: Nr 4 och 3½

Sockorna försvann genast samma dag till ett bättre hem för de blev födelsedagspresent åt en karl, som har födelsedag idag. Far i huset var inte riktigt lika nöjd som mottagaren och givaren. Det kan hända att han skulle ha velat ha dem själv för att de här har längre skaft än vad jag vanligtvis brukar sticka.
Stackarn, han vet ju inte att jag planerar Puppe Kanin-tofflor åt honom. :)

För tillfället har jag ingen sockstickning igång och det känns lite konstigt. Men det får duga med virkning nu istället som omväxling.


lördag, september 03, 2016

Tvärstopp och smuggelgods

Lördagskväll och det mörknar hastigt nu. Nyss regnade det, men det gör inte så mycket för här sitter jag framför datorn nöjd och glad. Jag har hunnit med massor av saker idag och det känns bra.

Men låt mej börja med onsdag kväll. Då var jag tvungen att besöka mataffären. Våra lager var på upphällning och det går ju inte att suga på tummarna i all evighet heller. Efter kvällsjobbet gick jag alltså snällt i mataffären med lappen i högsta hugg... mjölk, fil, ost...

Inget godis, nej absolut inte, så jag vandrar i gången förbi tidningshyllan med blicken riktad rakt framåt. Lite sneglar jag på krysstidningarna, men det är slut nu på långa frukostar med möjlighet att lösa korsord. Nu gäller det att vara lite snabbare så jag hinner till jobbet. Å andra sidan, nästa vecka är det sovmorgon alla morgnar utom onsdag och lördag, så...

Hur som helst, där går jag i allsköns ro när det plötsligt blir tvärstopp! Vagnshjulen gnisslar till och jag håller på att ramla in i kundvagnen av den snabba inbromsningen. I ögonvrån skymtar jag nånting intressant.



Kolla så ljuvliga tofflor! Måste ju bara ha tidningen, ingen tvekan här inte.


Perfekt julklapp åt far i huset, eller vad tror ni? Och garn tror jag faktiskt att jag redan har!



Det finns många olika mönster till tofflor i den här tidningen, så nu kan det bli svårt att välja.


Och fina sjalmönster!

Och på sista sidan reklam för Koigu garn. Misstänker att det inte går att få tag på det här handfärgade garnet i Finland. Är det nån som vet? Tröjan är i varje fall fin, skulle vara kul med ett sådant evighetsprojekt.

Knit Simple Fall 2016 kom alltså hem med mej i onsdags. Det är farligt att stanna vid tidningshyllan för plötsligt fick jag syn på Simply Crochet nr 48.
På pärmen stod det om Molla Mills Top crochet designer.


Och visst var det vår "egen" Molla Mills, vår virkguru. Verkligt synd om er som missade henne på Mi i augusti år 2014. En jättetrevlig virkdesigner med stil.

I den här tidningen finns också ett sjalmönster.

 Gåvan som följde med den här gången var en trevlig varvräknare. Sådana kan man aldrig få för många av.
Att det blev hela två tidningar på engelska försvarar jag med att jag helt enkelt måste träna upp språket inför arbetsresan i oktober. Så det så!

Två går inte utan tre, så när jag hamnade att stå i kassakön rätt länge, fick jag syn på HJ nr 36/2016. Också här finns ett sjalmönster. Det blir mycket sjalar nu. Den där dominostickade står tills vidare högst på min lista, men få se nu när det blir av.

Idag på förmiddagen var det soligt och vackert väder. Jag körde iväg till Forsby.
Där var det höstmarknad med allt möjligt till salu och jag fick en supergod fastlagsbulle (semla) av  församlingen. Fyllningen bestod av banan, tjinuski-(kola)sås, vispgrädde och Marianne crush. Kul med fastlagsbullar så här tidlöst och med annorlunda fyllning. MUMS!

Ugglor och tomtar...

... och pingviner.

Ljuvligt, ljuvliga sockor med kattbilder på skaften och räven från rönnbärskaramellen Pihlaja, ett klassiskt marmeladgodis från Fazer. Visst blir man inspirerad?

Jag kom hem med ost, köttpiroger, ekotomater, semlor (frallor), jästbröd, äppelbulle, två påsar Wilhelmina småbröd (den ena påsen är redan slut!) en gurkburk (igen!) och smuggelgods!

Jag hade sådan tur att jag mötte far i huset på väg bort då jag kom hem från marknaden. Så jag lyckades smuggla in mitt helt otroliga onödiga fynd! Schhhh! Säg inte ett knyst till honom. Väskan hänger nu i garderoben och det har den ju gjort redan i många år, inte sant?

Den här röda Jouni Exclusive väskan hängde på en stång där det såldes en hel del loppisgrejer. Jag var mycket osäker. En röd väska igen? Och behöver jag en sådan här väska? Skulle jag trivas med den? Jag som de senaste åren har hållit mej till Esprit-väskor. De har hållit bra och jag vet vad de går för. Jag byter inte heller väska när jag byter skor. Jag är alltså ingen modeikon och absolut inget modelejon. Jag vill att väskan skall vara bekväm och rymma det jag tycker att jag behöver med mej.
Ibland skulle det ju vara skönt med en axelremsväska som både rymmer A4-papper och en liten stickning eller virkning.

Jag kollade inuti i väskan. Fodret var snyggt och helt, ja hela väskan såg oanvänd ut.

- Du får den för fem euro, sa försäljaren. Då var jag såld, lika såld som väskan!