Så lyxigt!

I natt har vi haft frost här hos oss. Tur att bisin min var iväg österut igår tillsammans med kompisen J, så vi fick fågelmat. Nu har fåglarna det så lyxigt när de till och med får lite hirsfrön. Värre blir det kanske för våra ekorrar då bisin min köpte en ny fågelmatare, som ska betjäna enbart småfåglarna. Ekorrarna har redan gnagt sönder en av våra matare och attackerar den andra.

Själv kunde jag igår ännu skörda sallad och persilja från våra odlingslådor här bakom huset.

Så lyxigt att ännu i november ha egen sallad. Och ni ser, vi har en salladsslunga. Så lyxigt att skölja salladen i den. Man brukar ju slunga honung, men i vårt hus slungas salladen. Här i slungan hålls salladen dessutom fräsch och god.

Igår på eftermiddagen var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Vi stannade först vid stora varuhuset.

Den här gången rusade jag direkt till garnhyllan på jakt efter lite glitter. Resultatet blev det här julnystanet på 150 gram. När jag stod där med garnet i handen kom en dam upp bakom min rygg och sa:
– Du behöver inte mera garn.
Jag medgav förstås att det var riktigt sant och hon sa att hon skojade, bara skojade, för hon vet precis hur det är. Sen stod vi där och pratade garn och mönster och det var riktigt roligt. Sonen ångrade att han låtit mej följa med in, för han kom med jämna mellanrum och fyllde på kundvagnen och stod sen och väntade otåligt. Det är liksom inte lätt "att släpa på sin mamma".

Från varuhuset körde sonen söderut, för nu var det dags för en något sen lunch.

Jag valde kycklingfiléer där på grillen. Tyvärr glömde jag bort att begära sallad som tillägg och att undanbe mej vitlöksdippen. Jag orkade inte med alla potatisar heller, så enbart sallad som tilltugg skulle bra ha räckt för mej.

På hemvägen kurvade vi via mataffären och garn är ju lycka (Onni), eller hur? Det här var nog mer eller mindre ett förhastat impulsköp på 100 gram. Trots det finska namnet Onni, så är det här garnet från Turkiet.

Igår fick jag de här sockorna färdigt stickade. Nu återstår endast tråkjobbet. Suck!

Sent på kvällen började jag faktiskt på ett par nya sockor. Den här gången i betydligt mindre storlek. Det var så roligt att sticka, så jag fick riktigt tvinga mej i säng vid midnatt.

Nu måste jag småningom samla ihop mej och mina stickningar för att köra iväg till stan, till stickträffen hos G-M.

Önskar er alla en härlig fortsättning på den här ljuvliga onsdagen!

Garnlagret i augusti 2026

Dags för lite statistik igen. Så här såg det ut i augusti:

Kvar från juli 2026: 33 688 gram

 

• Fyndat loppisgarn 437 gram
  
  
• Använt garn:   194 gram
  
  
  • Traktortröja 

•  Kvar i augusti:  33 931 gram

 

 Uj, uj, inte mycket stickat, så lagret bara växer och växer. Tror att jag måste börja gömma garn ute på stan och skriva "varsågod och ta" på en lapp. Ni vet, lite så där som när man gömmer böcker eller stenar. Tror ni att det skulle fungera med garn också?

Nu dags för tvätt och kanske fortsättning på det mörkgrå projektet.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

Mörkgrått

Igår på eftermiddagen hade vi rart besök av en spindelmannenflicka och hennes pappa. Hon hämtade en påse fågelfrön åt fafa och fick en orange döskalle istället. Nåja, fröna är ju nog förstås åt fåglarna.

Vi satte genast igång och lekte, för pappan sa att de inte kunde stanna så länge. Hon var en riddare med lans och famo fick vara Kalle Anka iklädd brandmanskläder. Vi bodde i ett slott, där vi visserligen hade det lite trångt, men ändå kunde äta, sova och gömma oss. Vi hade ett djur på hjul, som vår husbil. Den attackerades dessvärre av flodhästen Henry. Han skuffade och puffade, så husbilen välte.

När det var dags för hemfärd såg spindelmannenflickan på döskallen och ville veta om den var menad åt barnen. Famo svarade genast jo. Men pappan krånglade till det och påstod att han också var ett barn. Har ni hört nånting så fånigt? Dottern tittade oförstående på honom, för han är ju vuxen, får köra bil och vara uppe hur länge han vill om kvällarna. Han går ju inte på dagis eller är i skolan utan jobbar på dagarna. Dessutom är han stor, så försök inte påstå att han är ett barn! Ja, och famo är famo och ingen mamma om ni frågar Lillan. Släktutredningar är alldeles för jobbiga.

De facto var hon nog mera intresserad av själva döskallen än godisinnehållet. Hon fick också med sig hem de rosa sockorna. Pappan tyckte att de var snärtiga. Vad dottern tyckte förblev oklart. Hoppas att de i varje fall passar. De fick också med sig hem de 36 virkade rutorna, lite garn och en grötkalender åt mamma. Stackars pappa, som blev utan. Hoppas att han i varje fall fick lite godis från döskallen, som Lillan fick dela med lillbrorsan.

Det blev mörkgrått. Nej, nej, nu talar jag alltså inte om novembervädret, utan om de här:

Muddarna, som jag stickade igår. Jag hittade inte svart 7-bröder garn här hemma, så det fick bli mörkgrått istället. Jag har övergett tanken på svart och julrött glittrigt garn. Nu skulle jag vilja ha nån kontrastfärg i pastellrosa eller lila. Vågar jag ta en ny grävomgång i garnlådorna?

Igår kväll fick jag till min stora förvåning se på filmen En del av mitt hjärta. Bisin min hade till all tur inte susning om att filmen byggde på Tomas Ledins låtar, annars skulle han fort ha bytt kanal. I något skede trodde han att det var en svensk kopia av Grease. Först när filmen gick mot sitt slut avslöjade jag vad det handlade om. Ni skulle ha sett bisin mins förskräckta min då jag sjöng I natt är jag din. Han såg faktiskt riktigt rädd ut, för vem vet hur natten skulle förlöpa.

Nu dags att försöka göra nånting nyttigt. Men få se nu, för hela förmiddagen har jag nyst och snorat. Hoppas att det enbart är dammallergi och inte garnallergi! 🙈

Önskar er alla en fin ny vecka!

Spunnet socker sockor

I lördags för en vecka sedan fick jag äntligen de rosa barnsockorna färdiga. Av nån obegriplig anledning blev de liggande på tok för länge.

Spunnet socker sockor

Start:    26.02.2026

Färdig: 24.10.2026

Garn: Viking Sportsragg

Åtgång: 74 gram 
Stickor:  3 och 3½

Mönster: Pinkit neulepintasukat, s. 27 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

Få se på vems små fötter de här passar. Vågar inte ge dem i julklapp för mottagaren måste få prova dem först. Mjuka klappar är väl inte direkt de allra roligaste heller? Åtminstone inte för de små.

Idag har vi bytt månad och jag hade tänkt vara extra flitig med sockstickandet igår kväll. Faktiskt så flitig att det höll på att sluta i en smärre katastrof. Jag stickade och stickade, hälen på andra julklappssockan var redan färdig och nu skulle jag bara räkna de blå varven fram till mönsterbården på foten. Plocka upp maskor i sidorna på hällappen och därefter ta itu med kilminskningarna. Här gick det minsann undan.

Men, va sjutton, förbluffad stirrade jag på den första sockan. Hälen skulle ju vara grön och inte blå. Jag klagade högljutt min nöd för bisin min, som satt i gungstolen bredvid min.
– Det gör inget. Du kan ju ha en vänster och en höger socka, försökte han trösta mej.
I hela tio sekunder tyckte jag att det var en bra idé. Men så insåg jag att på julafton kommer jag att sitta där och både skämmas och ångra mej. Det blev alltså rivningsarbete, byta garn och sticka en grön häl. När den var färdigt stickad vågade jag mej inte på att plocka upp maskorna i sidan, för tänk om jag skulle ha glömt att byta till blått garn?

Vi såg inte till vare sig spöken eller häxor igår kväll här hemma. Så äldsta sonen, som var så snäll och bjöd på wienerschnitzel och klyftpotatis fick en del av godiset.

I morse vaknade jag redan vid sjutiden full av stickiver. Dags att sticka lite annat än sockor tänkte jag och började gräva efter svart garn. Fyra garnlådor senare kom jag till den deprimerande slutsatsen, håll i er nu: Jag har för mycket garn!
Ja, du läste alldeles rätt. Jag har för mycket. Jag har liksom fel sorts garn och fel färgs garn! Alternativt så måste jag tänka om och första gräva i garnlådorna och därefter leta efter mönster.
Nu har jag alltså bestämt mej för att jag vill ha svart garn i 7-bröders grovlek. Det ska vara svart så jag kan använda det där julröda glittriga garnet jag fyndade på loppis i augusti. Det ser jag liksom framför mej. Men, men om jag inte hittar svart kan jag väl ta mörkbrunt? Njaa, vet inte riktigt hur det blir med kontrasten då. Mörkgrått garn, skulle det fungera? Eller istället för det röda ta något självrandande garn? Eller, ve och fasa, skippa hela projektet och fortsätta med sockstickningen. Suck!

Bäst att ta en kort promenad för att ruska om lite i huvudet och kunna bestämma hur jag ska göra.

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!