Värdelöst vetande, en blogg om stickning, virkning och livets små pyssel

Stickjunta

2012-01-29T23:17:00.000+02:00

- Inte är det väl nåt stickcafé, frågade yngsta sonen misstänksamt då jag i onsdags drog iväg med honom till vårt favoritcafé. Där bjöds det nämligen på kaffe/te och tårta med anledningen av att de vann guldkoppen. Inte illa, ett STORT GRATTIS, säger tedrickaren och gläder sig över att landets bästa kaffe finns i stan.

För sonen bedyrade jag att det inte alls var stickcafé på onsdagen utan på tisdagen, så han vågade sig in i lokalen. Vi fick vår förplägnad och började söka oss sittplatser i det fulla caféet. Vi hamnade i bakersta rummet och gissa vem vi träffar på där?

Jo, förstås damerna från stickcaféet och med stickningarna i högsta hugg. Sonen blängde lite misstänksamt på mig och trodde att det var fråga om en komplott. Men jag svor på att jag inte visste. Artig som han är, gick han ändå med på att vi slog oss ner där bland alla stickor och garnnystan och damer. Lite rädd är jag förstås att min tillförlitlighet nu har fått sig en törn i kanten, men...

Kakan som bjöds på var jättegod och tur var det att jag fick träffa damerna, för nu blev jag inbjuden till nattstickning i fredag. Jippiii, skall ladda stora Ikea-kassen med en massa UFO:n, garn, stickor och virknålar samt något uppiggande så jag hålls vaken. Inkommande vecka är fylld med arbete och det blir inte ens min sedvanliga lediga fredag. Inte för att jag hade ledig fredag förra veckan heller, men i princip borde jag ha det för att arbetstid och lön skall matcha! :)

Idag har vi igen haft en vacker vinterdag. Vacker, men kall.

Förra årets julklapp

2012-01-23T20:10:00.003+02:00

Nu har jag äntligen tagit mod till mig och vågar visa upp en del av förra årets julklapp(ar). Som vanligt är det Tilda som inspirerat mig. För om hon fick visa upp sina julklappar så kan jag väl också visa mina?

Men jag ska börja med min födelsedagspresent, för det var den som satte fart på det hela. Alla mina barn, ingen nämnd och ingen glömd, är förstås underbara och vill mig väl. De må le i mjugg och skaka på huvudet åt mina passioner, men samtidigt inser de ju att jag liksom hålls lugn och nöjd med en stickning eller virkning i händerna.
Så till min födelsedag i somras fick jag ett presentkort till farliga stället av dottern. Förstås säljer de annat än garn också, men...

När året började närma sig sitt slut, blev det bråttom för mig att inlösa presentkortet. Det gäller bara i ett halvår.
På årets sista skälvande dag tog jag alltså med mig min lillasyster, hemma på besök från västra grannlandet. Vi åkte till garnaffären i grannstaden. Till saken hör att hon inte har sett en garnoman in action. Hon hade alltså ingen aning om hur riskabelt företag hon gett sig in på trots att min yngsta son och min hulda moder försökte varna lillsyrran.

Nå, ingen fara, början gick ju riktigt bra.

Länge, länge gick jag lyckligt omkring med de här ljuvliga härvorna med Manos Lace-garn. En så fin födelsedagspresent, som jag tänker förvandla till en sjal, så fort jag kan bestämma mig för vilket mönster jag skall börja på. Sånt tar tid ska jag säga, för i o m nätet finns det hur mycket mönster som helst och det blir svårare och svårare att välja. Tänk de där avlägsna tiderna då man gick till garnaffären och sade att man ville sticka en sjal och det fanns tre max fyra alternativ. Det var då det.

Medan jag gick omkring och ömt klappade mina härvor (50 g/härva), såg sig lillsyrran storögt omkring. Det här var okänd mark för henne. Hon förundrade sig över alla möjliga olika garnkvaliteter och färger och...
Hur det nu gick så hamnade vi plötsligt bland erbjudande-korgarna.
Åh! Där fanns massor med garn som jag ville ha och absolut måste få, jag bara måste.
Inga problem, för mamma hade ju gett mig pengar i julklapp och ja så gav det ena det andra och plötsligt hade jag plockat en hel korg full med Sirdars Escape-garn.

Chunky hade jag ju läst om i många bloggar, mönster och sticktidningar, så sådant garn måste jag ju bara ha, inte sant? De där lite udda färgerna till höger är lite extra, men vi tyckte bara om dem med syrran och det var väl en bra orsak för inköp?

Nu hade jag alltså lyckats fylla en hel korg med 850 g garn och kastade redan trånande blickar på Sandnes' Duett-garn, men hur skulle jag få det att rymmas i den lilla kundkorgen?

Vet ni vad min lillsyrra gör då? Jo, hon skuttar iväg efter en ny korg!!! Elände, hon känner alltså inte till yngsta sonens grundregel: Inte ta mera än du kan bära i famnen! :)
Men självklart behöver jag det här garnet till sommarens projekt. Tänk att jag tog vitt garn istället för rosa. Håller jag på att bli vuxen?
Här har jag nu 600 g garn i bomullsblandning. Skulle gärna ha det till en sommartröja, men tror att jag vill ha en lång tröja och då borde ha mera garn, hmm...

Nu hade jag alldeles tillräckligt med garn och gick med bestämda steg till kassan utan att se vare sig till höger eller vänster i garnhyllorna. Det hade kunnat sluta med en katastrof.

Men ack, ack, ack. Vid kassan blev jag alldeles knäsvag. En stor nätkorg full av Sandnes' Smart-garn i sådana färger som skall läggas ner. Suck. Varför skall allt tas bort, så man inte får tag på det längre. År 2006 stickade jag en tröja av Smart. Den där snygga blå färgen hör till dem som kommer att sluta tillverkas.
Och där i korgen hittade jag den här färgen:

Och jag föll förstås pladask och plockade på mig alla nystan som fanns där i korgen. Till saken hör att i det här skedet använde jag redan far i husets julklappspengar. Men shhhh, inte ett knyst om saken till honom. Jag kan mata honom med julchoklad istället. :)
650 g blev det och vad jag skall göra av det har jag inte den blekaste aning om.

Superduper dåligt samvete hade jag över mina garninköp, som ju blev lite väl mycket, isynnerhet med tanke på att jag före julen investerade i tre nystan Puro, som jag hade tänkt hinna sticka en halsduk av. Men den tiden kom liksom aldrig, så det får väl bli årets julklappsprojekt? Jag trodde att nu hade jag nog sprängt garnlagret i december, men ingen fara, jag har ju gjort av med en hel del garn också.
TACK till dottern och mamma!

Nu just är jag för övrigt inne i nån sorts dödperiod. Vet inte riktigt vad det beror på? Alla mina färdiga projekt saknar enbart den där sista lilla finishen. Den stickade filten saknar de fyra stora tofsarna i var sitt hörn, capen saknar de sista varven och avmaskningen, löparen och tabletten från vävsalen saknar fållarna osv., osv.
I stället för att slutföra nånting stickar jag lite här och virkar lite där på förra sommarens alla KYH-projekt. Det betyder ju att ingenting blir färdigt. Suck! Ge mig nu lite inspiration, tack!

Viime tingassa - I sista valetet

2012-01-20T11:36:00.000+02:00

Huh, ehdin juuri ja juuri mukaan kevän SNY-kierrokseen. En ymmärrä mihin aika rientää, yhtäkkiä oli jo 20.1. Voiko joku selittää? :)
Tänään 20.1 on viimeinen päivä ilmoittatua. Olethan sinäkin mukana?

Nyt odotan innolla että pääsee aloittamaan. On niin antoisaa kasata paketteja ja lähettää niitä salaiselle.

Puust, hann precis anmäla mig till vårens omgång av finländska hemliga stickvännen = SNY. Funderade inte så väldans länge om jag skall vara med eller låta bli, för jag har haft så fina hemliga vänner och framförallt är det roligt att själv samla ihop till paket åt sin hemliga vän och skicka iväg i dem.
Spännande tider att vänta under våren. Hemliga stickvänsbytet pågår under februari - maj.

Psykedelisk stjärnfilt

2012-01-15T18:07:00.000+02:00

Över en vecka har det gått sedan mitt senaste inlägg. Aj, aj, inte bra, men verkligheten hann ikapp mig i tisdags och en seg influensa har nästan däckat mig. Men bara nästan.

Sista veckan i december fick jag äntligen den psykedeliska stjärnfilten färdig. Och det var nog på tiden för jag började virka på den redan i spetember (9.9.2011). Yngsta sonen har tittat mycket misstänksamt på alstret och kommenterat:
- Nu behöver du nog en hippiebuss till det där.

Men jag tänker klara mig utan en dylik buss. Kan inte rå för att jag förälskade mig både i modellen och garnet, Novita 7-bröder Raita (=rand). Såg faktiskt en sticka sockor av det här samma randiga garnet då jag besökte stickcaféet för över en vecka sedan. Och sockorna var riktigt snygga. I den här filten virkade jag också in restgarnet i orange från benvärmarna. Om jag hade haft både mera ork och framförallt tid hade jag säkert hittat mera restgarn att virka in, men nu fick det bero. Funderade i något skede på att köpa ytterligare några nystan till av det randiga garnet, men då skulle jag nog aldrig ha blivit färdig. Så de fem nystanen på 150 g/styck fick räcka. Sedan tog jag lite enfärgat garn till sista varvet och jag avslutade med ett varv smygmaskor, trots att det inte nämns i mönstret. Men jag ville ha lite stadga i filten.

Visst är det häftiga färger? Kan Tilda så kan jag också! :)

Modell: Mönster från nätet.

Garn: Novitas 7 bröder och 7 bröder Raita

Åtgång: 82 g 7 bröder och 750 g 7 bröder Raita = 832 g

Virknål: 4,5

De strategiska måtten: 90 cm från mitten till stjärnspetsen.

Och vad ska jag nu göra med filten? Jag har ju ingen hippiebuss. Vågar inte ge den åt nån av sönernas flickvänner/sambos. Hmmmm, undrar när dotterns sambo har födelsedag? :)

Vad menar hon??

2012-01-05T19:49:00.000+02:00

Knappt hade jag kommit igång i vävsalen idag på jullovets sista dag, när Nokian spelade "Where's your mama gone... "

- Var är du, hördes dotterns röst i andra ändan.

Jaaa, vart hade hennes mamma tagit vägen? Borta i vävsalen satt ju undertecknad och kämpade förtvivlat med att vara flitig. Detta efter att ha slirat på glashala kurviga vägar. Gissa om far i huset muttrade och var sur. Till råga på allt väver jag inte ens mattor, som han tycker vi åtminstone kunde ha nån nytta av.

Dottern hade alltså anlänt på överraskningsbesök. Jätteroligt, men jag behövde inte skynda mig hem för hon skulle hälsa både på faster, sin kompis, osv. innan hon på em skulle tillbaks hem. Dessutom skall vi ju på släktmiddag imorgon, så...

Mobiltelefonen spelade igen. Den här gången var det den nästyngsta, som aviserade sin och flickvännens ankomst imorgon = husmor måste iväg och handla = dags att ge upp allt hopp om att få nånting vävt och åka hem igen med oförrättat ärende.

Hann alltså träffa dottern. Men kolla vad hon hade tejpat i tidningen Året Runt nr 52-1 2011. Vad tror ni hon menar med det?

What's next?

2012-01-04T23:40:00.002+02:00

Ja, alltså vilket projekt skulle vara kul att fortsätta med nu på det nya året? Strunt då i alla UFO:n från förra året, förrförra året och...

Inspirerad av Tildas sjal började jag oklokt nog googla på sjalmönster. Det skulle jag förstås aldrig ha gjort...
Nu vill jag sticka den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här...

Ja, ni ser, inte alls lätt att välja och då återstår ju ännu både mönstertidningar och diverse böcker i min hylla. Huuu...

Garnåtgång i oktober 2011

2012-01-03T21:38:00.001+02:00

Beklagar, men ni får ytterligare dras med lite gammal skåpmat. När jag hunnit ikapp ska jag visa lite nytt, jag lovar. Statistikern i mig kräver att jag slutför mitt påbörjade projekt med info om mitt garnlager, som under år 2011 antagit katastrofala proportioner.
Och jag ligger efter hela tre månader. Huuu!

Så här såg det alltså ut i oktober förra året:

Använt:

Rosa disk/tvättlapp 18 g
Virkad halsduk 100 g
Virkad väska 224 g

Inhandlat:

Mohairgarn från Nuukatori i Borgå 2 298 g

Mohairgarn på stickcaféet 600 g

Novita 7 bröder Raita till jullöpare 600 g

Sammanlagt: 3 498 g

Gåva av SNY 150 g

Donerat 100 g

Garnlagret:

Ingående saldo från september 19 861 g

+ i oktober 3 056 g

Garnlagret totalt 22 917 g

Mohairikoner

2012-01-02T11:23:00.001+02:00

Håller mig fortfarande till gammal skåpmat, för jag orkar inte nu just försöka fota nyare skapelser. Ska försöka skärpa mig så fort vi får bättre dagsljus.
I oktober handlade jag ju garn i stickcaféet. Men jag lyckades också plötsligt ha fått de här konerna med mohairgarn hem från loppis. Konstigt så det fastnar ibland. :)

Garnmängden är bara 1 838 g. Inte illa? Härstammar från en stickdesigner i Borgå, nämligen Liisa Voima. Hennes mössor i olika mönster var jättepopulära. Hon har lagt ner stickverksamheten och sålde därför ut garnen. Därifrån var också de där persikofärgade nystanen, se länken ovan.
Från loppis köpte jag dessutom 460 g ljusgula nystan. Konerna + det sistnämnda garnet var/är tänkt till en filt i mormorsrutor. Men nu just saknar jag lite virkinspiration. Kanske sen i sommar? :)

Benvärmare

2012-01-01T14:08:00.002+02:00

Så här på årets första dag skall jag för det första önska er alla ett

RIKTIGT GOTT NYTT STICK- VIRK- VÄV- OCH PYSSELÅR 2012!

Hoppas ni har avgett en massa kreativa nyårslöften. Strunt i det där löftet om att INTE köpa garn alls i år förrän det gamla är använt. Ett sådant löfte är ändå dömt att misslyckas om man är en riktig garnoman, inte sant? :)

För det andra skall jag servera er lite gammal skåpmat från förra året. Inser att jag inte alls har berättat om de tre par sockor jag stickade före julen. Inget mera upphetsande än helt vanliga herrsockor med lite restgarnsränder på skaften. De sockorna är redan ett minne blott. Tyvärr aldrig fotade och garnmängden inte uppvägd eller ens avdragen från lagret. Synd, där hade jag fått ett litet minus i alla fall. Återkommer senare till det där ökända garnlagret. Suck!

Angående sockorna ännu, så lyckades jag tillverka dem i största hemlighet.
- Aj, du har riktigt köpt stickade sockor, utropade far i huset när han öppnade sitt mjuka paket på julafton. Nästyngsta sonen, som också fått sig ett par, protesterade vilt:
- Ser du int att mamma har stickat dem själv?
Lite stillsamt försökte jag förklarar att varje gång far i huset varit borta har jag i smyg stickat på sockorna medan hushållet har fått förfalla. Yngsta sonen, som är klipsk, konstaterade genast:
- Aha, därför har du alltid haft så bråttom till stickcaféet.

Att jag hade missat lite i min sockiver insåg jag smärtsamt då vi var bjudna till svägerskan på julkaffe i tisdags. Hon drog fram ett par blå med långt skaft, som jag stickat åt henne till födelsedagen år 2009. De var för trånga redan då och har fått ligga till sig i lugn och ro. I tisdags kom hon ihåg dem och beklagade sig samtidigt över att hon inte har sockor med korta skaft. Då kom jag ihåg att hennes julklappssockor aldrig blev inpackade. Vi böt vår sedvanliga konfektask i år igen. Hon fick Fazers blå och vi fick en Aladdin. Julklappen får nog nu bli till födelsedagspresent i april istället. Kan ni vänligen påminna mig sedan, så jag inte glömmer bort det hela igen.
Och de där blå sockorna då? Jo, dem fick I och hon var jätteförtjust. Den stackaren hade ju önskat sig nya lila tovade vantar till julklapp. Men något sådant hann jag aldrig med, tyvärr. De jag hade stickat åt henne år 2009, var nu urväxta. Hu, vad fort tiden går.
I:s lillebror såg mig djupt i ögonen och bad om att få ett par stickade svarta vantar. Tyvärr hann jag inte med det heller. Men kanske det skulle kunna vara årets två första nya projekt? Garn lär ska finnas i mitt lager. :)

Men nu har jag hållit er länge nog på sträckbänken, så det är hög tid att komma fram till ämnet för det här inlägget, nämligen:

Benvärmarna

Modell: Helt vanlig ribbstickning, två aviga och två räta i 55 cm. Inspiration hittade jag här. Flickvännen D som fick dem i julklapp har både valt modell och färger.
Garn: 7 bröder från Novita i färgerna ljusgrått och orange.
Randningen är gjord på gammaldags hederligt sätt! :)

Åtgång: 244 g

Stickor: 3,75, fyrkantiga strumpstickor

För mig tog de här jättelång tid att sticka. Jag började på dem redan den 29.10 och den 26.12 fäste jag sista garnändan, paketerade in dem och sedan fick de åka med nästyngsta sonen västerut på tisdagen. Fick ett trevligt tackbrev i Facebook. Benvärmarna lär ska sitta perfekt, räcker över knäna och värmer skönt. Vad är bättre som det?

Luukku 20-24 lucka 20-24

2011-12-30T21:12:00.002+02:00

Keskiviikkona saapui viimeinen SNY-paketti. Siinä oli luukkujen 20 - 24 mahtavat paketit. Nyt on kyllä haikea olo sillä tämä kierros on nyt ohi. Neuleystäväni on ollut Inno, ja hän on todella onnistunut valintojensa kanssa. Kaikkien pakettien sisältö on mennyt nappiin. Tuhannet kiitokset Sinulle mahtavasta kierroksesta.
Ja paketin sisältö?

Kahvia, karkkeja, kaunis pieni peltirasia, pienet post-it laput (3 kpl), silmukkamerkit ja kahdet napit, Natusan käsivoide (tarvitaan!), neliskulmaiset sukkapuikot (Magnolia, redwood), kolme koristeruusuja, joulukortin ja tietysti lanka!!! Käsinvärjätty Mohair-Sukka-Puffa, 75% villa, 20%bambu, 5% mohair. Niin ihana että se pääse kyllä jonkinlaiseen huiviin. Eihän sukkia raaski neuloa tästä. :)

Aijoo, siihen lankapalloon oli kätketty peltirasian, silmukkamerkit, napit, post-it, karkit ja ruusut. Mutta olin tietysti niin utelias että en ehtinyt kuvata ennen kun avasin sen.

I onsdags fick jag ett alldeles underbart paket av min stickvän Inno. Det här är innehållet i luckorna 20 - 24. Häftigt, inte sant? Vemodigt nu när sista paketet i den här omgången är mottaget.
Innehållet:
Specialkaffe från El Salvador, fyrkantiga strumpstickor av trä (Magnolia), en tub med Natusan handkräm (som verkligen behövs nu när händerna är torra som fnöske), en jättefin plåtask med knappar på locket, tre post-it lappar, stickmarkörer, två härliga knappar, karameller, rosor, ett supergulligt julkort och ett fantastiskt garn; handfärgat Mohair-Sukka-Puffa (Sukka=socka) består av 75% ull, 20% bambu och 5% mohair. Ett så fint garn att det nog kommer att gå åt i ett sjalprojekt snarare än i en sockstickning.
I garnbollen hade Inno packat in plåtasken, karamellerna, stickmarkörerna och knapparna, post-it-lapparna och rosorna. Tyvärr var jag så nyfiken att jag aldrig hann ta en bild först av den mäktiga garnbollen innan jag nystade upp den.

Och vad dolde sig då i plåtasken?

Jo, härliga färgpennor. Nu går det minsann att planera alster.
Peltirasiasta löysin värikynät. Nyt vaan suunnittelemaan tekeleitä.

Lähikuva silmukkamerkeistä ja napeista.
Här en närbild av stickmarkörerna och knapparna. Visst är de fina?

Herttainen joulukortti. Urgulligt julkort.
Tack, tusen och åter tusen tack Inno för att du glatt mig under höstens mörka månader. Mycket ljus och värme samt kreativa stunder önskar jag dig.

Imorgon måste jag uppoffra mig och åka till garnaffären i grannstaden. Och då hade jag minsann inte tänkt att köpa garn mera det här året. Men, men, nu har det hunnit gå ett halvår sen min födelsedag då jag fick ett presentkort till farliga stället. Och visst ska jag ju utnyttja det. Skam vore det annars.
Hmmm, undrar om de har garnrea redan? :)

Luukku 7-19 Lucka 7-19

2011-12-21T20:41:00.000+02:00

Inte för att jag vill göra er avundsjuka, men kolla så fina saker jag har fått i min julkalender:

Jättegoda karameller, härlig näsduksförpackning (tror inte att jag kan använda den just därför) två härliga mönster (har redan börjat leta garn till sjalen), ett jättefint Nalle Puh-häfte (kommer att användas för mina projekt så jag inte glömmer bort dem) ett jättefint pepparkaksmått i form av en katt (precis vad som behövs när den nästyngsta ska baka pepparkakor på julaftonsdagen), karameller och doftvärmeljus, nålar (behövs för att göra tråkjobbet, dvs sy ihop alstren), en vackert målad tändsticksask full av pärlor (att sticka eller virka med pärlor står ju på min to-do-lista), en påse rooiboste med smakerna: äpple, chili och kanel (har inte smakat än, men doftar jättegott), en förpackning med härliga lappar (som med fördel kan användas till att märka olika projekt i diverse mönstertidningar) och så ett helt ljuuuvligt nystan med sockgarn.

Inno, tusen och åter tusen tack för alla härliga paket, som glatt mig nu i december. Jag uppskattar verkligen den tid och omtanke du lagt ner på mig. Kunde inte ha fått en bättre stickvän.

Tässä on luukkujen 7-19 sisältö. Eikös on ihana? Inno on mahtava SNY. Suurkiitokset sinulle. Olet tehnyt minut niin onnelliseksi.

Kreativt kaos

2011-12-19T20:05:00.000+02:00

Här händer inte mycket och ändå en massa. Julklappar jag inte kan blogga om. Går inte att fota utomhus heller på grund av allt regnande. I dag har varit en dag med halvfart, då jag mest suttit i telefon utan att få tag på folk, men till min stora lessenhet har jag också lyckats få luren slängd i örat. Suck!
Nån borde göra en massa saker hos oss, men i ärlighetens namn vet jag inte riktigt var jag borde börja. Städa, paketera in julklappar eller baka?

Idag blev det dock klart att dottern inte kommer att delta i julmiddagen här, så far i huset tycker att vi kan skippa skinkan då. Men pytt heller, skinkan är ett måste. Men eftersom vi endast är fyra vid julbordet behövs det inga megastora kastruller. Tjohooo.

Nån julstämning att tala om har jag inte precis. Men förra veckan ockuperade jag köksbordet både på måndagen och onsdagen då jag höll på till kl. 03.00! Kul med lite nattjobb och visst var det roligt med alla "heimlaga" (=hemgjorda) julkort. Många varma tankar sände jag med, trots att jag var kortfattad i skriverierna.

Men karlfolket här i huset var ju inte särskilt glada över mitt tilltag och vi har fortfarande glitter på köksgolvet.

Från Irland

2011-12-16T15:11:00.001+02:00

Nu har han, det äldsta barnet, igen lämnat den fosterländska marken. Snart är han i Schiphol där planet mellanlandar innan det är dags att borda ett nytt med destination Dublin. Sörjt har jag gjort ända sedan 11-tiden då han åkte iväg med far i huset. Har inte fått nånting ur händerna. Har försökt sticka, ta hand om disken, jobba lite på datorn, läsa, lösa korsord, sorterat tvätt, t o m släpat fram elvispen och funderat på kakbak, men...
Tänk att två veckor kan försvinna så snabbt.

Kvar här hemma har jag hans fina gåva från Irland:

Han visste ju att det enda jag ville ha var att få hem honom och så förstås lite garn! :)
Han hämtade två nystan irländskt tweedgarn och hade också köpt den den här underbara virkboken. Vilket är lite kul, för jag köpte ju Knitting In No Time av samma författare när jag var på mässa i Tammerfors i november. Sonen har bra och säker smak, han också!

Från Stockholm

2011-12-07T17:31:00.001+02:00

I torsdags och fredags förra veckan var jag i den kungliga huvudstaden i grannlandet. Som finlandssvensk är det alltid något särskilt när man beträder svensk mark och plötsligt är omgiven av sitt modersmål vart än man vänder sig.

Tiden var knapp, för det var en studie(arbets)resa, så jag hade klokt nog förberett mig redan hemma. På nätet slog jag upp alla garn- och bokaffärer på Södermalm. Ett besök i Litet Nystan stod högst på min önskelista, men dit hann jag aldrig. Till Sallys garn tog jag mig i lätt språngmarsch i fredags, men kom ut därifrån utan garn. Hade ju kvällen innan laborerat i Akademibokhandeln och kabinväskan verkade redan proppfull och tung. I flyget får man ju inte ha övervikt, så det gällde att vara förståndig. Dessutom var jag så trött på fredagseftermiddagen att hjärnan hade gått i dvala. Och bra så, för far i huset har lagt hårda villkor: Först måste ett nystan användas bort (stickas, virkas, tovas, vävas...) innan jag får köpa ett nytt. Hur stort det nya nystanet får vara har han inte reflekterat över. Tur att han inte har sett mina 400 grams nystan.

Lite besviken var jag allt över att inte hitta stickmagasin i parti och minut. I Coop fanns det endast de vanliga veckotidningarna som vi också får här, men inte en endaste sticktidning. Till pressbyråkiosken hann jag aldrig, så kan inte uttala mig om deras utbud. Men Arlandas "tidningsbod" blev min räddning. Där hittade jag engelska sticktidningar, som jag inte sett här i Finland och så då Stickmagasinet, som jag tror att finns här?

Med tidningarna The Knitter och Let's Knit följde det med varsitt extra litet häfte och visst fick jag ju nu också med mig hem två nystan garn. En gåva från tidningen Let's Knit.
Blev jätteinspirerad av modellerna i The Knitter och Knitscene. Nån som har lite extra tid till salu?

Igår, på självständighetsdagen, hade vi gäster. Och då ville I ha nya vantar till julklapp. Först förstod jag inte riktigt vad hon pratade om då hon konstaterade att de förra är för små. Men idag mindes jag att jag faktiskt stickat vantar åt henne tidigare.

Hennes lillebror såg vädjande mig i ögonen och bad om att få ett par svarta vantar till julklapp. Hur ska jag kunna motstå en sån begäran? I somras fick han ju mig att sticka sockor i 30 graders värme.
Men... ja..., jag kommer inte att hinna, julaftonen lurar redan bakom dörren.

Aivan mahtavaa - Alldeles underbart

2011-12-06T14:05:00.001+02:00

Viime viikko meni stressin merkeissä enkä ehtinyt tehdä muuta kuin aivan pakolliset tehtävät. Torstaina ja perjantaina olin Tukholmassa. Sillä välin pakettikortti saapui. Vasta eilen ehdin käydä postissa ja siellä odotti jymy-yllätys! SNY lähetti minulle niin kauniin paketin että kaikki ihmiset postikonttorissa halusivat katsella ja ihastuivat siihen heti paikalla.

Käteni ihan vapisivat kun avasin paketin. Mitä siinä mahtaa olla? Ja sisältö on niin mahtavaa että olen aivan otettu.

Joulukalenteri!!!! Niin monta salaperäisiä paketteja avattavana. Miten voin ikinä kiittää tästä? Joulukuuni on pelastettu, nyt jaksan eteenpäin vaikka päivät ovat täynnä työtä, työtä ja taas työtä. Mutta pikkuhiljaa joululoma lähestyy.
Vähän kylllä aavistin jotain, marraskuun lähetyksen ansiosta. Mutta en ikinä voinut kuvitella että näin iso joulukalenteri oli tulossa. Ja tämä on vain ensimmäinen osa! :)

Oi rakas SNY:ni, KIITOS on liian vaisu sana, mutta en keksi muutakaan, niin että megakokoinen KIITOS! Tämä oli juuri se ilonpilkku mitä tarvitsen. En ymmärrä miten sinä olet ehtinyt tehdä kaikki nämä ihanat pienet paketit.

Kuusi pakettia olen jo ehtinyt avata ja sisältö on aivan ihanaa.

Stress, stress och mera stress har präglat de senaste två veckorna av mitt liv. Verkar som om jag inte hinner med något alls. Senaste torsdag och fredag var jag över till Stockholm och under den tiden fick jag en paketavi hemskickad. Ingen av manfolket i huset hade tagit ut paketet och själv hann jag till posten först igår.
Paketet är från min finländska hemliga stickvän. Och så vackert. På postkontoret skockades alla runt mitt paket och beundrade det. Tror visst att de var lite avundsjuka.
Med darrande händer öppnade jag paketet och hittade den mest underbara adventskalendern jag nånsin fått. En hel låda full med intressanta paket med siffror på.

Och innehållet i de små paketen är alldeles fantastiskt. I det första hittade jag två band, det blå och vita och ser ni riktigt noga på det vita ser ni att det är en bild av två händer som stickar. I det andra paketet fanns punschkarameller. Mumsfilibabba. Annat jag hann packa upp igår var en ljuvligt skön disktrasa (jag tror alltså att det är en trasa för den verkar för liten som pannlapp), en burk med knappar, mera karameller och idag Havis blåvita förpackning med värmeljus. Det är ju Finlands självständighetsdag idag.

Jag är alldeles tagen av min väns förmåga att skapa vackra paket och härliga överraskningar åt mig. Med en sådan här kalender kommer jag galant att överleva december månad. Visst anade jag lite på basis av förra månadens försändelse, men inte kunde jag ens i mina vildaste fantasier drömma om ett så här fantastiskt paket. Och det här är bara första delen av kalendern.
Måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar och har varje år gett en/knopp åt barnen. I år lät jag för första gången bli att köpa en endaste julkalender åt dem och det kändes inte särskilt bra ska jag säga. Själv köpte jag en kalender man kan vinna på medan man samtidigt understöder den lokala idrottsföreningen på orten.

Min hemliga stickvän är en fena på att fixa fina paket av varierande slag och jag märker att jag har ett och annat att lära mig. Måste nog nu börja spara en del förpackningar istället för att genast bränna upp dem.

Men sedan det svåraste av allt, hur ska jag nånsin kunna tacka för all den omtanke och vänlighet de här paketen signalerar? Mitt hjärta fylls av värme och glädje. Ett enkelt TACK verkar så futtigt, men det finns ju inte andra bra alternativa ord, så ett MEGASTORT TACK!!!

Marraskuun paketti - November månads paket

2011-11-29T22:49:00.001+02:00

Oi, ihana, ihana SNY:ni. Tuhannet ja taas tuhannet kiitokset hienosta paketista. Tänään se tuli ja pelasti päiväni. Kirjoitit että marraskuu on ollut pimeä ja kiireinen ja se todella pitää paikkansa. Mutta valoa näy jo tunnellissa.

Tässä sisältö: Karkkeja (niitä ei ole enää!), hieno käsintehty kortti, mystinen pieni paketti - en uskaltanut avata ennen 1.12 - ja sitten se taivaallinen lanka. Olen miettinyt niitä handun lankoja, mutta en koskaan tilannut, pelkään että tämän tutustumisen jälkeen en halua muuta lankaa! :) Ja väri on hieno, just se oikea.
Ja kuten aimmenkin, pakettikin on niin kaunis.

JIPPIIII! Idag låg här ett vackert paket och väntade på mig. Precis vad jag behövde i novembermörkret och stressen. Min hemliga stickvän (SNY) hade kommit ihåg mig och sänt november månads paket. Innehållet helt fantastiskt.
Innehållet:
Karameller, som på ett mystiskt sätt redan har försvunnit nånstans. Undrar vart! :)
Ett vackert handgjort kort med uppmaningen att orka i novembermörkret, som ska bekämpas med färg.

Ett mystiskt litet paket med en etta på. Har inte vågat öppna det ännu, för jag tror att det ska öppnas första december.
Och så det helt underbart ljuvliga handfärgade merino-silke garnet i så läcker färg.
Ja, och som vanligt är redan själva paketet så fint. Min hemliga stickvän är tydligen konstnärligt lagd och väldigt händig och skicklig i att hitta på överraskningar åt mig som gör mig så glad och värmer.
TACK, TUSEN TACK, underbara SNY!

Tredje mässan

2011-11-20T22:12:00.001+02:00

Hälsningar från Tammerfors. Där var jag i fredags på hantverksmässa med stort H tillsammans med Tilda. Trots att det har sina risker och tar på krafterna så var det jätte, jätte, superduper trevligt. Bekvämt åkte vi i en chartrad buss, som hade startat tidigt på morgonen i Fredrikshamn och sedan plockade på folk längs med vägen. Tilda är förstås härligt sällskap, men ack, ack, inte höll hon mig i strama tyglar inte. Själv skulle jag i princip endast ha tre grejer med mig hem: Ondas-garn från Katia, julrött jute och någon trevlig sticktidning på engelska. Ändå hade jag lytt min kollegas råd och packat med en Ikeakasse för säkerhets skull liksom. Och skamligt nog så kom den faktiskt till användning.
Tredje mässan för min del i höst.

Massor att se på och massor av folk och massor att köpa. Ingen bra kombination för en garnoman. Med friskt mod och verkligt metodiskt tog vi itu med hall A. Och titta där, där fanns ju mina Ondas-nystan!

Jahapp, bara att plocka åt sig och nu hade jag redan 400 g garn och hade inte ens gått 100 meter. Huuu! Handlade lite julklappar och fortsatte vandra runt och titta mig förundrat omkring.

Rätt länge stod jag emot diverse frestelser, men så...

... ja så dök dom här liksom upp. Fiskargarn kan vara bra till nästan vad som helst, t o m i vävsalen. Tyvärr fanns det inte mera av den där rosa färgen. Buäääh. Det naturvita kostade 5,-/500 g och det rosa 7,-. och nu hade jag ytterligare 1 kilo 500 g att släpa på.

För mig är det oftast färger som får det att tända till och habegäret att stegras. Så var det med de här två nystanen.

Har inte en ljusblå aning vad de skall användas till, men hur skulle jag ha kunnat lämna dem där i korgen? Och garnkassen utökades med 300 g sockgarn.

Ni förstår säkert att de här härvorna genast hamnade i mitt blickfång. Vad jag skall göra med det här öglemohairgarnet annat än klappa om det, köra näsan i det och bara njuta, vet jag inte. Men färgen, ack färgen... en gles sjal kanske? + 200 g i kassen...

Tro det eller ej, men de här är alla samma färg i en härlig blandning av ylle och akryl. De här visste jag direkt vad jag skall ha till, nämligen en cape. + 300 g

Och låt mig nu stolt få presentera ett rent och skärt impulsköp på endast 100 g till det facila priset av 2,- i en mycket vacker ljusblå färg. Räcker till en stor virkad duk. Fanns i en jättestor låda, som jag länge, länge stod och rotade i, men motstod frestelsen att ta andra nystan. Visste ju inte vad de skulle användas till. Men nog hade det varit härligt att testa något av alla de där bandgarnen. + 100g
Och hur mycket garn hade jag nu i väskan? Jo, endast 2 800 g, om jag räknade rätt. Huuu!
Nå, frågade faktiskt min mamma idag och ville ha svar på hur mycket jag köpt. Jag slingrade mig och sade att bara lite fiskargarn och ett nystan virkgarn. Ack, ack, hon känner minsann sin dotter.

En verkligt trevlig överraskning är den här tidningen, som delades ut gratis. Jag visste inte ens att det fanns en sådan. Har nu under två kvällar bläddrat och läst i den. Sakliga och bra reportage, vackra foton, recept och handarbeten. WOW, säger jag. Härligt med en äkta tidning som motvikt till alla glassiga veckotidningar och månadsmagasin.

Vi hann endast gå ett snabbt varv i hall C. Hoppade över Novitas avdelning helt och hållet. Igen hade jag en sagolik tur och hittade mitt julröda jute rätt nära ingången.

Vet inte hur mycket här är i härvan och tänker minsann INTE räkna in den i garnlagret! :) Och tänker inte heller säga vad jag skall göra med det här, men en virknål kommer att bli involverad...

Någon bok skulle jag inte ha, trodde jag alltså, men den här är jättetrevlig med stickprojekt som tar ungefär 4 h att göra. Debbie Bliss-tidningen var däremot ett måste. Jag bara älskar hennes modeller, men det blir inte av att sticka dem för till vem skulle jag göra det? Hennes garner är också helt ljuvliga, men rätt dyra för min budget och inget som lämpar sig för impulsköp.

Saker jag missade:

Skulle gå tillbaka till en garnförsäljare som hade precis den där lila nyansen till ett sjalprojekt jag skulle vilja genomföra. Men förstås var där två damer före mig och tog garnet precis framför näsan på mig. Nytt skulle hämtas in från bilen om en halvtimme och vi gick vidare med Tilda. Sedan blev det aldrig av att återvända. Kanske bäst så ändå? Men lite harmar det eftersom jag så länge suktat efter just det garnet...
Tänkte nästan köpa ett papperskranspaket med ledljus, men Tilda tyckte att ljusen får man billigare och sedan kan man göra själv en egen krans eller nånting annat av papperssnöret. Vad jag inte tänkte på just där är det att jag ju överhuvudtaget inte har sådant papperssnöre...

Helhetsintrycket? Jo, det skall absolut vara en frilla halsduk i år. Många frågade om min, så jag var riktigt glad att jag tog den på mig. Nästan överallt fanns det sådana halsdukar och sådant garn. Inne är också fingerstickandet. Sånt garn avhöll jag mig ifrån, men visst såg det läckert ut i bussen på hemvägen när några satte igång. Och faktiskt blir det riktigt snyggt och går fort. En grej som kommit tillbaka och också fanns överallt var handhandduken som en kjol till en docka eller nalle. Hmmm, säger jag lite skeptiskt. Här hos oss skulle karlarna skratta ihjäl sig.

Men det mest trendiga är ändå att virka en matta. Så nu får ni börja klippa mattrasor i parti och minut och se till att ha minst virknål nummer åtta. Lycka till!

Saknar stickcaféet

2011-11-15T13:17:00.001+02:00

Suck! Inte heller idag kan jag delta i det lokala stickcaféet, för jag skall precis snart iväg till jobbet. Jag saknar stickcaféet, människorna där, delandets glädje och den kreativa inspirationen som sprider sig som ringar på vattnet. Det är nu fyra veckor sedan jag senast hade möjlighet att delta. Helt ofarligt är det ju förstås inte heller att vistas där. Senaste besök, 18.10, gjorde att jag kom hem med 600 g mohairgarn. Ack, ja...

Men visst är färgen oemotståndligt läcker?

Mycket stolt

2011-11-14T00:01:00.001+02:00

I lördags var jag på Elmamässan i Helsingfors. Intryck från den kan ni läsa i min andra blogg, för där uppdaterade jag igår.
Men mycket stolt, ja, för att inte säga oerhört stolt kan jag konstatera att endast 2 nystan garn följde med hem! Vad sa ni nu då? Det trodde ni inte om mig!! :)

Visst är garnet vackert? 200 g blev det av det här fina garnet. Min kollega övertygade mig om att detta är rätta färgen när jag tvekade en aning. Det ska inte bli till sockor. Nej, det är för tunt till det, men precis lagom för en sjal. Ser framför mig en stickad sak med ökningar i sidan och mitten. börja vid spetsen med 5 maskor på femmans stickor och sedan sticka så länge tills jag är nöjd. Låter det som ett bra förslag?
De fyrkantiga strumpstickorna i trä, nr 4, är rena rama impulsköpet. Men kanske inte så illa?
Två fina böcker hittade jag också. Den med virkade rutor kostade 15,- och den fina boken om pärlstickning och -virkning hittade kollegan i en tio euros låda. Och det var ju som hittat för mig. I stiockcaféet skall ju ett av årets tema vara pärlstickning. Jag har bara inte kommit så långt, för jag jobbar alltid när det är café.

Mycket bra med kolleger. Isynnerhet som hon också lånade mig fem euro, när jag plötsligt kom ihåg vad det var jag egentligen skulle spana in där på mässan: Papperssnöre.

Vid det laget hade jag alltså gjort av med mina kontanter och i det här ståndet gick det inte att betala med kort. Men jag fick mitt snöre med guldglitter i. Nu behöver jag inte oroa mig för att det skall ta slut under vävningen. Och blir det över vet jag redan till vad det skall användas. Så det så!
Kollegan hade laborerat på outlet-avdelningen tidigare och visste att vi bör gå dit. Fick Lumene kroppssmörja, duschkräm och handkräm till det facila priset av tio euro. Skulle också ha fått läppstift för en euro, men när har ni sett mig använda sånt? Precis, det hör inte till det jag smetar på mig. Jippii, alltså nu hade jag sparat en hel euro.
Ajjo, lite julklappar hittade jag också och ännu fler skulle det kanske ha blivit, men vi ska ju inte ha julklappar i år heller...

Reflektioner från igår: Bussen hade konstiga ljud varje gång den stannade in. När jag skulle stiga av i Helsingfors upptäckte jag att jag glömt lägga på säkerhetsbältet. Ooops. Jag drabbades av akut dåligt samvete. Tänk om det var därför ljuden hördes?
Nåja, på hemvägen fanns ljuden kvar trots att jag hade på säkerhetsbältet, så...

Sedan börjar jag känna mig lite konstig. Nästan alla kom i par till bussen igår. Och jag var som vanligt ensam. Hur kommer det sig att ingen av mina vänner är intresserade av hantverk? Fast nu gjorde det ju inget, jag fick ju sällskap av min kollega efter att jag virrat omkring ett tag på egen hand. Hon höll bra uppsikt över mig, men även utan henne hade jag nog inte köpt mera garn. Det bästa av allt är ändå att hon uppmanade mig att ta med en stor väska, typ Ikea när jag skall till Tammerfors i fredag. Och ja så ska vi göra ett gemensamt lokalt garninköp, så...
Säger bara det, hur skulle jag klara mig utan mina kolleger?
Eller utan mina bloggisar för den delen? Skulle vara jätteensamt att sitta och pyssla för sig själv utan feedback och ivriga tillrop. Tack för att ni finns!

Det goda hade mässbesöket ändå med sig, att jag igår satt och stickade envist på benvärmarna. Tror att den ena snart är lagom lång, ska kolla lite på nästyngsta sonen imorgon. Han borde vara i samma storlek, som mottagaren, så han får agera provdocka.

Givmild kollega

2011-11-09T16:27:00.001+02:00

Tacka vet jag min givmilda kollega i grannstaden. Hon har gett mig en hel hög med gamla intressanta mönstertidningar. Hon tyckte, liksom jag brukar, att det är synd att slänga sådana här tidningar i pappersinsamlingen.

Att far i huset helst skulle vilja bli av med hela rasket är en helt annan historia. Dubbletterna tar jag igen med till stickcaféet. Förra gången försvann tidningarna i ett nafs. Skönt, för då behövde inte jag heller lägga dem i pappersinsamlingen.

De flesta tidningar var från år 1993 och redan då var det populärt med mormorsrutor.

Tycker att det fanns mycket mera virkmönster i tidningarna förr. Kan det vara så?

Ack, ack, om jag inte hade katter skulle jag genast sätta igång och testa på den här fina broderade mattan. Eller, nåja, kanske tack och lov för katterna, som avhåller mig från ett garanterat evighetsprojekt.

Alldeles själv

2011-11-07T22:47:00.001+02:00

Ingen Tilda i sikte. Fick klara av mitt trassel alldeles själv och blev bara en timme försenad till vävkursen idag. Suck!

Tog längre tid än jag tänkte att få det hela utrett och snyggt snurrat runt den tomma konjakslådan.

Tänker inte gå in på detaljer här och avslöja vilka osande eder på det andra inhemska jag tog till när det såg som trassligast ut. Tur att far i huset var utomhus. Men vilken otur att Missan & Co var inomhus.

Ajjo, det är inte jag som tömt flaskan...

En färggrann bukett

2011-11-06T10:59:00.000+02:00

Från förra söndagen fram till i fredags hann jag med att skaffa mig en färggrann bukett med tidningar.

En del nyttiga, andra mindre nyttiga. 101 idéer och Allers Julmagasin är troligtvis sådana som i höststädningen nästa år sorteras ut till min svägerska. Moda och Suuri Käsityö kommer i postlådan. Bägge numren är sista exemplar före årsskiftet. Lite besviken var jag på Moda för jag hade väntat mig lite mera smågrejer att göra inför julen. Men den lilla bristen kompenserade jag med att köpa virktidningen Lea. Där hittade jag minsann massor av små dukar och annat juligt. Bara ett litet aber, nu måste jag ju köpa guld- och silvertråd också! :)

Moda ska förresten börja komma ut med åtta nummer nästa år, istället för sex, som hittills. Hoppas att inte priset stiger då.
Sandra Knit Trends måste jag ju bara köpa på grund av den vackra halsduken på pärmen och av bara farten åkte senaste numret av Kauneimmat Käsityöt också med i kundvagnen.

I e-postlådan trillade också senaste numret av Tekstiiliteollisuus' fina tidning ner. 80 sidor helt gratis. Den har jag beställt på svenska.

Senaste numret av LyckoKrysset är ett måste om jag råkar hitta det i RobinHood i Gammelby. Och det gjorde jag till min glädje i söndags för en vecka sedan. Hurra, hurra för att det finns svenska krysstidningar i tidningshyllan.

Allers inhandlade jag i fredags. Och tro nu inte att den fungerat som helgläsning. Nej, inte då. Det är Allers A-korsord jag vill åt. Lite dumt att köpa en hel tidning för den sakens skull, jag vet, men....
Alltså ja, överhuvudtaget så är jag ju inte särskilt klok...

Sininen tähtipaketti Ett blått stjärnbestrött paket

2011-11-04T20:10:00.001+02:00

Eilen kun rättiväsyneenä tulin kotiin, sininen tähtipaketti odotti pöydällä.

Niin kaunis. Ja sisältö:

Juuri semmoista mitä tarvitsen! Kiitos ihana SNY:ni välimuistamisesta!

Igår när jag kom hem efter en intensiv arbetsvecka, som väl egentligen inte är riktigt slut ännu för det finns saker jag lovat göra på datorn, så väntade ett härligt stjärnbestrött paket på mig. Det var min underbara hemliga stickvän som kommit ihåg mig med jättegoda Fazermint karameller och så fina stickmarkörer. Lyckliga, lyckliga mig som har en så härlig hemlig stickvän. TACK!

Stora glasburken

2011-11-03T23:42:00.000+02:00

I varenda inredningstidning med lite självaktning ingår nån sorts garnarrangemang. Läckra och lockande nystan ligger i allt från gamla slitna koffertar till trendvirkade korgar. Den ena uppsättningen vackrare och mera inbjudande än den andra. Och jag dreglar, jag vill ju också. Men i det här huset går det inte. Valet står mellan trassliga nystan eller stickbara dito. Katter och garn går liksom inte så bra ihop.
Men bra kvinna reder sig själv, så redan i augusti bar jag hem den här stora glasburken från loppiset i stan.

Det enda jag nu ångrar är att jag inte tog hem den andra burken också, för då skulle jag ha haft rum för ännu fler vackra nystan.
Kreativitetshöjande.

Ingenting

2011-10-31T23:17:00.000+02:00

- Vad håller du på med nu, frågade hon, när hon i torsdags sprang på mig i affären utan garn. Kände mig genast skyldig där jag stod och grunnade över en purjolök. Tänk om man inte fick ta den? Kanske jag omedvetet sabbade ekosystemet?
- Ja, alltså, vad stickar du nu menar jag.
- Nu just, ingenting, men jag ska börja på ett par benvärmare, tror jag.

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha vågat erkänna att jag fortfarande höll på med sockskaften som jag hade med till stickcaféet för två veckor sedan. Men, men... nu just slukar arbetet all fritid, nästan, för resten av tiden får familjen och så är den slut. Själv får jag ingenting i den vägen, alltså fritid. Men vänta bara, snart blir det andra bullar av, tror jag...

Ena sockskaftet är förresten färdigt och det andra nästan, men tyvärr måste jag sticka lite bakåt, för det blev fnurr på mönstertråden. Suck.
Vet inte om de här sockorna blir färdiga, för i lördags började jag faktiskt på ett par benvärmare. Ack ja, ack ja...

Passar också nu på att allra ödmjukast be om ursäkt för att jag varit så slarvig med att kommentera alla era fina bloggar. Jag läser aktivt, men sen vill det liksom inte bli tid över för meningsfulla kommentarer.

Fyra nystan sockgarn

2011-10-27T23:48:00.001+03:00

Glöm allt mitt prat om hur hemskt det är med garn i mataffären. I lördags var jag jätteglad över att det numera finns garn i min mataffär för då kunde jag genast köpa fyra nystan sockgarn.

I veckan kom jag nämligen på att jag ville inte heller väva med det där poppana jag började förra måndagen. Nej, jag vill kombinera helt andra färger och hade förstås inget hemma eftersom jag ju är nybörjare i vävsalen. Det tar något år innan man hinner samla på sig ett lager för det ändamålet också.

I söndags var jag i vävsalen och jag hade med mig min hjälplärare för det var nånting konstigt löst i ränningen (visst heter det så det där som bommats på?). Tur alltså att jag skulle riva för det underlättade när mitt stöd tog till trix och trolleri.

Bara en liten stund skulle jag väva och sedan återvända hem för jag hade en deadline att passa på måndagsmorgonen. Min planering gick i stöpet. Dessvärre blev jag inte heller färdig med löparen.

Förutom sockgarnet väver jag med den julröda basten, som jag ju skulle virka till annat, samt glittrande pappersgarn.

Mamma tycker att det är slöseri med fint yllegarn, så jag har högtidligen lovat att sticka sockor på det som blir kvar.

Tyvärr blev tillvaron lite tilltrasslad där i vävsalen.

Och var fanns Tilda då när hon som mest behövdes?

KYH 17 valmis färdig

2011-10-22T20:24:00.002+03:00

Maanantaina valmistui KYH no 17, lankatuuubi. Onneksi sain jotain keskeneräistä valmiiksi.Tästä piti tulla laukun, mutta sitten sain pähänpiston ja lopputulos oli jotain aivan muuta. Tuubiin mahtuu noin kilon verran lankoja.

Malli: Kehitetty versio, virkattu laukku, malli 73, Novita Kevät 2010

Lanka: Flipflop, Novita, lahja äidiltä

Menekki: 224 g

Vkoukku: No 7

Mellan varven försöker jag komma ifatt och få undan sommarens alla halvfärdiga KYH-projekt. I måndags fäste jag sista garnändan vid KYH nr 17. Det skulle bli en väska, men sen kom jag på lite andra tankar och plötsligt hade jag virkat en garntub. Det är just det jag gillar med virkandet. Känner mig alltid så kreativ och fri och skapar av hjärtans lust. Det är ju betydligt lättare att riva upp en virkning än en stickning. I den här tuben ryms det ungefär ett kilo garn.

Modell: Utvecklad från virkad väska, modell 73 i Novita Kevät (vårens sticktidning) 2010

Garn: Flipflop från Novita, gåva av mamma

Åtgång: 224 g

Virknål: Nr 7

SNY-paketti no 2 SNY-paket nr 2

2011-10-21T15:40:00.001+03:00

Tänään posti-Chrisse kävi keittiössämme ja hänella oli mukana todella kaunis paketti SNY:ltäni.

Tämä on vasta ulkokuori. Sisältö on riittoisaa ja inspiroitavaa. Katso vaikka:

Kolme kerää valkoista Janne-lankaa, kolme pussia Kool-Aid, hienon pussukan mihin jemmaan puikkoja, kaunis kortti ja ihana neulelehti Simply Knitting lokakuun numero. Googlasin heti toi mikrovärjäystekniikka ja näyttää siltä että minäkin osaisin. Jihaaa!
Toi lehti on aivan mahtava, eikä minulla ollut sitä ennestään sillä eihän me saada sitä kaupasta täälläpäin.

Siinä oli aika paljon halloween-ohjeita, mutta myös helppoja ja nopeita.

Suosikkini on kyllä tämä ohje. Miehille, jippiii! An ideal Christmas present siinä lukee. Onneksi ei mainita että minä vuonna! :)

Tykkään tosi paljon tästä lehdestä. Ohjeet ovat selkeitä ja yksityiskohdat hyvin selitettyjä. Oi, nyt olo on kuin lapsi jouluaattona. Tuhannet kiitokset SNY. Paketti on aivan mahtava.

Oj, oj, känner mig som ett barn på julafton. Har idag fått mitt hemliga stickpaket nummer två. Så vackert och så innehållsrikt. Och så mycket nytt att pröva på igen.
Fick tre nystan med vita Janne-garn och tre påsar Kool-Aid som jag tänker använda till färgning i mikron. Jihaaa! Blir lite mindre klott än mitt första försök på växtfärgningskursen tidigare i höstas. Enda bekymret är att jag precis städade i skåpen och slängde bort såna där stora sprutor. Suck! Man ska ju aldrig slänga nåt för då kommer man genast att behöva det. Undrar om man kan gå till apoteket och fråga efter enbart sprutor?

I den fina påsen tänker jag gömma en del av mina stickor. Mycket bra, så slipper de bli dammiga eller tappas bort.

Tidningen Simply Knitting, oktober månads nummer är helt underbar. Hittade både roliga och lätta mönster i den. Min favorit är herrtröjan Diamond Geezer. En perfekt julklapp står det. Jo, jo, men till all tur inte vilket års jul. Tur det, för i år kommer jag nog inte heller att hinna med så värst många handgjorda julklappar. Hur som helst så är jag glad över att hitta mönster även för män. Och beskrivningarna är bra och tydliga med detaljerade steg-för-steg foton.

Stort TACK till min underbara SNY som överraskar och gläder mig. Ett alldeles fantastiskt paket.

Kuin karkki Som en karamell

2011-10-20T07:45:00.000+03:00

Sunnuntaina virkkasin tämän huivin. Karkkivärejä, eikö totta?

Malli: Omasta päästä

Lanka: smc selectin Fashion Loop

Menekki: 100 g

Vkoukku: 7

Ända sedan jag köpte den där intressanta garnhärvan i Helsingfors har det kliat i fingrarna att göra något. Men jag visste inte riktigt vad. I söndags fick jag fart på fingrarna och virkade den här halsduken. Jag hade ju endast en härva garn så riktigt mina vildaste idéer kunde jag inte genomföra, skulle ha behövt två härvor till för det.
- Som karkki, utropade stickcafédamerna i tisdags när de fick se min halsduk. Och visst är det ju lite sådana färger, inte sant?
Andra tyckte igen att halsduken påminde om Hawai och blomsterkransarna, lei.

Modell: Virkat enligt eget huvud, luftmaskor och smygmaskor

Garn: Fashion Loop från smc select

Åtgång: 100 g = hela härvan

Virknål: Nr 7

Garnåtgång i september 2011

2011-10-19T21:14:00.001+03:00

Oktober är redan halvvägs och jag har knappt hunnit med att räkna ner allt som hänt på garnfronten i september.
Mest synd är nog att jag fegade ur med min stjärnfilt och inte vågade ge den till födelsedagsjubilaren. Så nu väntar den på slutfinishen, men det är liksom inget roligt att virka längre när jag inte riktigt vet vem som skall få den...

Har redan använt 600 g 7-bröder Raita-garn från Novita. Har ett nystan kvar och vet inte om det räcker eller om jag skulle vilja ha ännu större filt?

Så här såg garnsituationen ut i september:

Använt:

Filt av mormorsrutor 864 g
Frilla-halsduk 100 g

Inhandlat:

Novitagarner 1150 g

Cashmerino DK 500 g

Från hantverksmässan 400 g

Loppisfynd 745 g

Esito öglemohair 240 g

Mininystan 100 g

Sammanlagt: 3136 g

Gåva av SNY 100 g

Garnlagret:
Ingående saldo från augusti: 17 739 g

+ i september 2 122 g

Garnlagret totalt: 19 861 g

Mera garn

2011-10-16T20:52:00.002+03:00

Mera garn åt folket, men kanske inte just åt mig, tack!

Dock, när jag var i huvudstaden senast, dvs för två veckor sedan, passade jag på att inhandla ett pyttelitet lager åt mig, för tänk om mitt nuvarande skulle sina? En risk jag på inga villkor vågar ta.

De här fina grejerna hittade jag i Garnhuset Priima. De båda luddiga garnerna är helt ljuvligt lätta, 25 grams nystan. Vet inte riktigt vad jag skall ha det rödare till, men de rosa nystanen är för säkerhets skull till ett halsduksprojekt. Den färggranna härvan är Malabrigo Rasta, 150 gram och svindyrt, men ack så ljuvligt. Skall bli en löskrage. Gladast var jag över att ha hittat 20 mm grova rundstickor 80 cm långa. Jihaaa, nu kan jag sätta upp något trevligt tjockt på stickorna. Knapparna slank med i bara farten. Skulle vara vackert att ha de där röda i ett virkat knapphalsband, men måste hitta några andra att skarva med först.

De här garnen hittade jag i Menita på Högbergsgatan. Det blåa alpackagarnet från Sandnes, 200 g, ska bli en slipover åt dottern, den festliga Fashion Loop-härvan, 100 g, har jag idag virkat till en halsduk, de där rosa härvorna är Silky Tweed från Rowan och helt fantastiska, Fabelnystanet måste jag bara ha för färgens skull. Ursprungligen fanns det två nystan, men jag avstod snällt från det andra eftersom en dam skrek till när hon såg det i min hand. Hon skulle förstås just precis ha samma färg till sina pulsvärmare. Jag gav genast bort ett av nystanen eftersom jag inte hade någon vettig tanke med mitt inköp annat än att jag gillar färgen. Ingen bra orsak att skaffa mera garn, jag vet...

Stort TACK till mamma som sponsrade mina inköp.

Novitas Bambugarn har jag två nystan av. De var verkligt förmånliga och jag har ju redan stickat av det ena nystanet.

Men det blev ju kvar hela 36 g, så nu gäller det att hitta på användning för det ljuvligt mjuka garnet. Mamma fick sin trasa i fredags och hon tänker använda den som tvättlapp och inte alls till disken, utan till sitt ansikte.

Sen är det ju faktiskt så att det inte alls är hälsosamt med garn i mataffären, åtminstone inte för garnomaner.

Tisdagen den 4.10 var jag av och in i Sale i stan och ojne vojne där fanns garn -30% i billiga korgen. Jag föll förstås för den rosa färgen och plockade först alla de nystanen. Sedan tyckte jag att de där nystanen till vänster också var så vackra och gick ju perfekt ihop med de rosa och vips hade jag några nystan till i min kundvagn. Jag hade redan gått därifrån när jag tveksamt vände mig om och tyckte att de tre nystanen längst till höger såg så övergivna och ensamma ut att det var bäst att de fick åka med mig hem. Och nu har jag då garn igen för ett litet tag framöver. Och nu vågar jag knappt gå nånstans alls längre, inte ens till mataffären.
Men, lugn bara lugn, igår var jag och inhandlade kattmat i Robin Hood. Och visst stod jag vid garnhyllan, men jag klappade bara lite om nystanen och gick raskt vidare. Det ni! :)

Lite stickflow har jag tappat för jag får inte ens till ett par sockor längre. Två gånger har jag lagt upp maskor och två gånger rivit upp alltihopa. Inte konstigt att inget blir färdigt med en sådan metod. Har fått förfrågan om jag kunde sticka benvärmare åt flickvännen.
Hmmm, kan jag det?

Rosa bandet

2011-10-05T23:28:00.001+03:00

Har lekt med tanken på att bara sticka och virka i rosa nyanser under oktober månad. Men redan idag har jag påbörjat ett projekt i annan färg.

Igår lade jag dock upp till den här disktrasan med rosa bandet. Och vet ni vad? Jo, det är jätteskönt med ett litet projekt, som faktiskt blir färdigt på samma dag. Jag hann dessutom delta i stickcafé både i verkliga livet (IRL) och på Facebook.

Modell: Awareness Ribbon Washcloth

Garn: Bambu från Novita

Åtgång: 18 g

Stickor: Nr 4

På Domkyrkans trappa

2011-10-04T23:47:00.002+03:00

I lördags var jag förstås i Helsingfors när mormorsrutefiltarna lades ut på Domkyrkans trappa.

Det var superduperhäftigt och coolt. Vi tappade helt andan när vi kom bakom hörnet till Senatstorget. Synen som mötte oss var överväldigande.

Hela domkyrkotrappan var full av mormorsrutor, 3 800 plädar och 150 000 virkade rutor (15*15 cm stora).

Och inte nog med det; hela 4 000 plädar var ännu kvar på lastpallarna. De rymdes helt enkelt inte på trappan!!!!

Tog man av sig skorna fick man gå, sitta eller ligga på trappan. Solen värmde skönt liksom filtarna, som innehåller så mycket omtanke och kärlek. När det gick upp för mig att virkare runt om i Finland faktiskt har åstadkommit 300 000 mormorsrutor för att ges bort, blev jag så rörd att jag stod med tårarna i ögonen. Lite genant att gråta där på torget inför alla turister och huvudstadsbor med flera, men som sagt, det är så överväldigande. Tillsammans är vi mera och kan åstadkomma storverk.

Plädens strategiska mått är 35 x 60 meter, så det lär nog bli världsrekord även om det tar ca två månader innan det officiella konstaterandet kommer.

I den där färggranna mängden av rutiga plädar gick det inte att hitta sin egen filt. Men nån hade varit fiffig och virkat Finlands flagga och den syntes åtminstone på långt håll.
För övrigt har jag här hemma fått ett mycket strängt förbud: Jag får inte säga ett ord till om mormorsrutor och plädar. Men hur ska jag kunna låta bli att tala om det när hjärtat är så fullt av glädje och stolthet över människors givmildhet och värme? Än finns det hopp för mänskligheten. Ge dem en virknål, lite garn och ett meningsfullt projekt där man konkret kan hjälpa och resultatet överträffar det tänkta målet åtta gånger om.

Perfect

2011-09-28T21:43:00.001+03:00

Katso kuinka käytännöllinen peltirasian sain SNY:ltäni. Siihen mahtuu ohuemmat virkkuukoukut. Perfect!

Kolla: Den härliga chokladlådan i plåt, som jag fick av min hemliga stickvän, passar perfekt för mina tunna virknålar!
Och nej, fråga mig inte vad den där tunna grejen i trä är bra för. Det var visst någon virkteknik som krävde sådant redskap, men...

Tio nystan

2011-09-27T22:59:00.000+03:00

I lördags slog jag på stort och investerade i hela tio garnnystan. Huuu. Men garnlagret ökade inte mer än 100 gram. Jippiii!

Och jag vet t o m till vad nystanen skall användas... nu gäller det bara att få fart på virknålen och få de små broscherna färdiga före lördagens utfärd till huvudstan. Vi är 35 personer som äntrar bussen och hoppas på vackert väder så vi får se rekordpläden.

Det är till att slå på stort! :)

Vart försvann Anna?

2011-09-26T23:40:00.002+03:00

Igår var det stora röjardagen hos oss och jag hann knappt med. Mycket skulle sorteras och slängas. För lite tyckte far i huset och började kasta lystna blickar på mina högar med mönstertidningar. Jo, han skulle nog få en skopa till fylld bara genom att samla ihop alla mina tidningar. Till all lycka har han hållit på med ved idag istället. Gäller ju att gardera sig inför vintern. Själv har jag sluppit rada för jag har först varit på vävkurs och sedan på jobb i grannstaden. Att jag åkte iväg en halvtimme för tidigt måste ju ha varit undermedvetet? Inte försökte jag ju smita undan vedarbetet? Det kan ni väl ändå inte tro?

Men vart tog Anna vägen? Igår lyckades jag rädda två buckliga exemplar av tidningen Anna. Ena numret är från år 2005 och det andra från 2006. Vilken tur att de inte åkte till pappersinsamlingen.

Minns ni en sådan här tidning? Existerar den ännu?

Kan inte påstå att jag skulle ha köpt precis varje nummer av den för det var rätt mycket broderier i den.

Inte för att jag har något emot vackra broderier. Nej, inte alls. Skulle jättegärna ha sådana här vackra solrosgardiner, men vem skall sömma?

Det jag uppskattade med Anna var att den var så mångsidig och innehöll också annat hantverk. Här som exempel anvisningar om hur man kan vara kreativ med mosaik.

Och så fanns det förstås virkning, tekniksidor och lite stickning längst bak i tidningen.
Men vart försvann Anna?

Loppisfynd

2011-09-24T10:19:00.000+03:00

Till min förskräckelse har jag nu återvunnit min loppisglädje. Jag njuter av att gå runt och titta på utbudet. Det är som terapi att vandra runt och se på andras intressanta grejer. Ofta minner sakerna mig om min barndom, ibland om vårt familjeliv. Så spännande med grejer som har använts och har en historia. I september har jag besökt loppisar både i Borgå och Lovisa. Bägge loppisarna har hamnat högt upp på en rankinglista såg jag på nätet. Såg också att en ny loppis har öppnat i dagarna i Lovisa, men dit har jag inte hunnit ännu.

Främst har jag letat efter pocketböcker åt min mor. Men förstås fastnar även annat i mina nypor. Lite rädd är jag ju nog att nån ska upptäcka vad jag faller för och börja prångla ut det, ni vet garn, mönstertidningar... Å andra sidan går jag ju nu inte ens en gång per vecka på loppis så...

Medan Tildas mönstertidningar hamnade på Samarias loppis, så har jag fyndat tidningar på två andra loppisar. Måste ju passa på nu ifall det blir mervärdesskatt på våra tidningar och jag inte längre har råd att köpa nya.

Femtio cent per styck tycker jag att är ett helt humant pris. Dessvärre är jag ju inte så organiserad att jag har en lista med mig över tidningar som jag redan har, så nu har jag nog dubbletter åtminstone tre stycken. Nån som känner för finska mönstertidningar från 1990-talet? Hör av er så får ni dem hem med posten. Om ni inte är intresserade kan jag ta med dem till stickcaféet, men det blir åtminstone inte nästa vecka för då ska jag jobba på tisdag em.

Uudet käsityöt-tidningarna hade jag först tänkt lämna kvar i loppisbåset. Tyckte det var för mycket sömnad i dem en gång tidigare då jag bläddrade i nåt exemplar. Som ni kanske har märkt är ju sömnad inte precis min grej.
Till all tur tog jag dock dessa tidningar med mig hem och kolla vad jag hittade i deras jättefina tekniksidor:

Knyppla utan dyna. Inte illa, kanske nåt jag borde pröva på?

Ja, och nu förstår ni att jag är helt såld. Mitt inne i min värsta virkmani hittade jag den här Guipere-tekniken. Hmmm, det kliar i fingren...
Förutom de här tidningarna köpte jag också en pärm med stickblad från nåt som på svenska heter Sticka lätt. Den jag köpte har finska blad, men mönsterstickningstekniksidorna (oj, nu fick jag minsann till ett låååångt ord) är ändå begripliga och lite finska kan jag ju. :)
Ja och så blev det en finsk mönsterbok också "Pikkuneuleita neuloen ja virkaten" i Pirkkaserien från år 1989. Kostade en hel euro och kompletterar ju bra den där Pirta sticktidningen från säsongen 1990-91.

I princip ska jag absolut INTE ha garn, men den här påsen hade så intressant innehåll att jag inte kunde motstå den.

Även det hör liksom ihop med min pågående virkmani. Plastbanden kan kanske användas i vävsalen i videobandstabletterna? Alternativt kan jag virka även av dem.

Samma påse från andra sidan. Visst är innehållet lockande? Och inte ökar ju det här mitt garnlager, för de här restgarnerna räknas väl inte?

Hellycklig blev jag när jag hittade den här asken för trådrullar.

Se så praktiskt. Nu blir det ordning på allt trådtrassel, säger hon som inte sömmar. Med i asken fanns också en rulle med björntråd.
Hittade också en plastask full med små pärlor, strass, glitter, glasstjärnor, tyg- och plastkrafs, rosetter osv. Den kostade hela tjugo cent och kommer att bli perfekt inför stundande julpyssel. Hade först tänkt ge bort den, men efter en snabbtitt på innehållet blev jag lite snål. :)

Tyvärr, jag kunde inte låta bli:

Jag bara måste ha den här konen med mohairgarn. Nog för att den blir förödande i mitt lager, men den behövs absolut till ett sjal/halsduksprojekt som det är lite julhyschpysch kring! :)
Här är alltså 745 gram maskintvättbart garn, 50% akryl, 20% mohair och 30% ull. Så ljuuuuvlig färg, så mjukt och hållbart...

Nu iväg till stan och möta dottern.

Garnåtgång augusti 2011

2011-09-23T23:37:00.001+03:00

I augusti märks det att semestern tog slut och att jag höll på med mina mormorsrutor för jag fick inget färdigt samtidigt som garnlagret bara växer och växer...
Duktiga virkare var vi, för idag har det skickats in 28 stora och 26 små plädar till Novita. Nu håller vi tummarna att det blir världsrekord såsom Nagu fick rekord med sitt längsta bord.

Och så raskt över till kalla fakta:

Virkad pannlapp 60 g

Inhandlat:
Bomullsgarn från loppis 200 g

7-bröder 600 g

Ondas 200 g

Sammanlagt: 1000 g

Erhållit garn:

Av mamma 1 600 g

Garnlagret:

Ingående saldo från juli 15 199 g

+ i augusti 2 540 g

Garnlagret totalt: 17 739 g

Ihana paketti Ett underbart paket

2011-09-21T23:40:00.000+03:00

Tänään tuli ihana paketti SNY:ltäni. Se pelasti kiireinen päiväni. Onneksi kävin kotona ja söin ennen kun taas lähdin iltatöihin. Kotona pöydällä odotti ensimmäinen SNY-paketti. Salaiseni oli löytänyt niin kaunis ja pehmoinen lanka; Silk Dream Menitasta, 70% merinovilla ja 30% silkki. WOW! Peltilaatikossa hyvää tummaa suklaata. Osa säästän viikonlopuksi! :) Kaunis syyskortti ja taitavasti itsetehty isoäidin neliö hejastinlangasta. Hyvä henkivakuutus. Suurkiitokset SNY:ni. Olet todella onnistunut paketin sisällön kanssa. Tuo hejastin on piste i:n päällä, juuri semmoista mitä tarvitsen nyt. Ja se on niin kaunis. KIITOS!

Jippii! Idag kom första paketet från min hemliga stickvän. Vilken tur att jag stressade hem och åt på håltimmen innan jag åkte iväg till kvällsjobbet i grannstaden. Här hemma väntade första SNY-paketet. Och titta vilket underbart innehåll: Silk Dream-garn från Menita, 70% merinoull och 30% silke. så mjukt och skönt och en så underbar röd färg. Beklagar att fotot är suddigt och dåligt för det ger inte rätt bild av färgnyansen. Men vad kan man göra i det här regnruskiga vädret? Går inte att få bra ljus. Till råga på allt hade nån fingrerat på kameran och ställt om diverse inställningar. Morrr!

Men paketet, som räddade min bråda dag innehöll också underbar mörk choklad i en plåtask. Sparar det mesta till veckoslutet, som inom parentes sagt, lär bli livligt och barnrikt! :)
I paketet hittade jag också ett vackert höstkort och längst i bottnen på jiffypåsen, den jättefina mormorsrutan som min vän hade virkat av reflexband. Gissa om jag stolt ska svassa omkring med den i Helsingfors lördagen den 1.10 när mormorspläden skall bredas ut? Hoppas bara att det inte regnar då. Håll tummarna.
En verkligt fin idé med den där vackra reflexrutan som ju fungerar som livförsäkring under dessa mörka regniga höstkvällar.
Ett verkligt STORT TACK till min härliga stickvän för ett underbart paket.

Att uppoffra sig

2011-09-18T12:14:00.000+03:00

Onsdagen den sjunde september var jag ädel till tusen. Först avstod jag från min kursplats i nybörjarkursen i spanska. Inser ju nu att det var nog lika så bra, för jag behöver den lediga torsdagskvällen om jag alls skall hinna med något annat än jobb, jobb och jobb igen. I oktober kommer jag ju att regelbundet ha kvällsundervisning både måndag, tisdag och onsdagskvällar, så... Men visst skulle det ha varit härligt att få utmana hjärnan och lära sig lite nytt. Får nu bli att ta itu med krävande mönster på engelska istället.

Efter att min kursplats rök så uppoffrade jag mig ännu ädelt och beställde lite virk- stickmaterial med en kollega. Hon beställde vävmaterial från Garnhuset Kauhavan Kangas-Aitta till sina kursdeltagare och behövde lite till för att få det hela fraktfritt. Självklart måste jag ju då uppoffra mig, inte sant?

Nåja, som ni ser är det här inte precis garn, mera sånt som används i vävsalarna, men om ni tror att jag tänker väva av det här, så glöm det.

Trikåhärvan längst till vänster finns det mera av och den ska förvandlas till en rund virkad matta. Följande röda härva är jute och det hoppas jag kunna virka till julklappar, så det är lite hysch-pysch. Härvan med vita lappen är 240 g Esito öglemohairgarn. Färgen på fotot stämmer inte alls överens med verklighetens vackra vinröda. Det här garnet är extra mjukt och skönt för det är behandlat med E-vitamin, aloevera och jojoba. Det ska bli en sådan där rund sak runt halsen, ni vet en sån där som är vriden på mitten? Min nya vinterrock är alldeles öppen i halsen och går dessutom inte alls i färg med mina rosabetonade halsdukar från förr så en ny behövs definitivt.
Den julröda trikåhärvan längst högerut skall jag försöka förvandla till nån sorts filt, ev. stickade kuddöverdrag.
De två stora konerna längst bak är 2 kilo mattyllegarn. De skall bli till en stickad filt med flätor. Om det blir en lika snörik och kall vinter som den förra är det bäst att vara förberedd.
Som ni ser var det väl värt att uppoffra sig. Det här är sånt som inte går att få tag på här i de lokala affärerna och också sånt som jag inte orkar släpa med mig hem från mässor. Och det bästa av allt, jag vet precis vad jag skall göra med alltihop. Stort TACK till kollegan som tog hand om beställningen och leveransen. Bekvämt och bra för mig.

Växtfärgade härvor

2011-09-17T20:07:00.000+03:00

Förra veckoslutet var jag ju aktiv till tusen. På fredagskvällen var jag på växtfärgningskurs, på lördagen till Hantverksmässan i Helsingfors och på söndagen fortsatte växtfärgningskursen. Resultatet blev de här färgade garnhärvorna:

Längst till vänster Koschenill-efterbad, 100 gram Cascade 220, 100 % peruansk ull från Cascade Yarns, de två följande härvorna är Koschenill-färg, som ju inte direkt är växtfärg, men ack så vackert, garnet Heritage Sock yarn, 75 % merino och 25% nylon också det från Cascade Yarns.
I mitten mörklila färg från aroniabär, det gula är renfanans blommor och det riktigt ljust bruna är lökskal. Alla de här härvorna är Pirkkalanka, 100% ull från Pirkanmaan Kotityö Oy. Det garnet fick jag faktiskt i ett loppisbyte redan år 2009. Vet fortfarande inte riktigt vad jag skall göra med det? Men nu är det åtminstone färgat. :)

Min mamma hade svårt att förstå mitt intresse för färgningen. Det finns ju redan så bra garner färdigt färgade. Hon har kanske rätt, men... ja, jag måste medge att det var spännande att plocka upp garnhärvorna ur färgbadet och se vad det blev. Alla fick lite olika resultat beroende på garnkvaliteten. Som ni förstår hade jag ju klarat mig bra med enbart koschenillen och efterbadet! :)
De flesta färger blev ju jordnära och i en mörk nyans. Vi använde allt från kottar till liljekonvaljsblad och så då ovannämnda färgämnen. Jag lade inte härvor i varje bad, för jag vet ju hurudana färger jag vill ha och de är inte precis brunt i olika nyanser. :) Nog för att det var riktigt snyggt, så kanske jag ändå borde ha prövat?

Garnåtgång juli 2011

2011-09-16T22:43:00.001+03:00

Med darr på manschetten inser jag att det är dags att uppdatera garnåtgången. Ser dessvärre inte bra ut, men ni minns väl hur hett det var i juli och hur lite man orkade syssla med garn?
Men lite virkning orkade jag med i alla fall och ett par barnsockor:

Virkad pannlapp 54 g

Stickade barnsockor 86 g

Liten virkad vit duk 30 g

Liten virkad rosa duk 38 g

Liten vit stjärnmönstrad duk 28 g

Liten rosa duk med blommotiv 34 g

Liten vit virkad duk 44 g

Använt inalles: 314 g

Inhandlat:
Från Robin Hood 1 100 g

Garnlagret:

Ingående saldo från juni 14 413 g

+ i juli 786 g

Garnlagret totalt: 15 199 g

Glömde alldeles

2011-09-14T14:22:00.002+03:00

Oj, glömde alldeles bort en påse med 10 nystan garn. Tyckte ju att det såg på tok för lite ut det jag handlat från hantverksmässan i lördags. Ursäkta det var inte meningen att undanhålla detta läckra garn från er.

Färgen, läckert mörkblå och inte alls min nyans, syns tyvärr lite dåligt eftersom jag inte har tagit bort plastpåsen. Hade precis mönster till ett projekt med det här garnet, men var lade jag nu det mönstret?

Min frilla - Frillani

2011-09-13T21:54:00.000+03:00

I morse fick jag min frilla halsduk färdig. Den har värmt min onda hals och vederbörligen beundrats på dagens stickcafé. Själv tycker jag att den är skön och faktiskt lite snärtig när jag virar den runt halsen och får en skön krage av den. Ja och den här är min, bara min. Funderar på om jag skall sticka en till av det svarta garnet... hmmm....

Modell: Goda råd från damen som sålde garnet på Lovisa torg

Garn: Ondas från Katia

Åtgång: 1 nystan á 100 g

Stickor: Nr 5

Frillani valmistui tänään. Pehmoinen ja kivannäköinen huivi minulle.

Malli: Torimyyjän neuvoja

Lanka: Ondas, Katia

Menekki: 1 kerä á 100 g

Puikot: No 5

Hantverksmässan i Helsingfors

2011-09-12T22:39:00.001+03:00

I lördags var jag ut på ett litet äventyr. I en abonnerad buss åkte 21 östnyländska damer iväg till Gamla Hamnen i Helsingfors. Där var det Hantverksmässa, liv och rörelse och förstås massor av garn. MEN tro det eller ej, jag var förnuftig, alldeles för förnuftig, så jag köpte nästan inget alls.

De här nystanen hittade dock till min ryggsäck:

Ni ser ju att de är så mjuka och goa att jag bara måste. Men lugn bara lugn. Det är 25 grams nystan så det är inte mera garn är ynka 200 g. :) Ska bli en halsduk, gissa till vem?

På mässan hade jag stämt träff med en Facebookvän från Online virkcafé och hon såg vänligt till att jag inte föll för garnfrestelser. Men vid bokståndet fick jag släppa loss lite grann och resultatet ser jag på nu med blandade känslor, för när skulle jag nånsin hinna? Måste kanske ta tjänstledigt? :)

Den där boken med de vackra spetssjalarna har jag länge gått och trånat efter. Nu slog jag till när man fick tre böcker till priset av två. Beklagar den dåliga bildkvaliteten.

Det här var boken jag fick gratis. Med den följde ett kul litet häfte för att skriva ner sina kreativa idéer.

Jag hittade också sticktidningar och slog på stort och inhandlade hela tre stycken. Dem fick jag för 8 euro/styck. som hittat med tanke på vad de kostar annars.

Som sagt, blev inte mycket garn inhandlat. Köpte fyrkantiga strumpstickor, en tians rundsticka och så lite hjälpmedel för flätstickning. Tre stycken 100 grams härvor hamnade i färgbad på växtfärgningskursen och sedan blev det enbart lite Malabrigo Lace garn. Ett garn som är så drygt att 100 gram räcker till en jumper i storlek S. Tyvärr hade de inte riktigt den färgen jag ville ha, så... Men till all lycka har min kollega lovat köpa två av härvorna om jag inte hittar nån vettig användning för dem.

200 gram Malabrigo, alltså inalles endast 800 gram garn från mässan. Visst var jag duktig?
Tänk om jag har tröttnat på garn?

Kors i taket

2011-09-11T23:55:00.000+03:00

Mycket på gång och en influensa som drabbat en intet ont anande garngalning, har gjort att jag legat lågt ett tag. Terminsstarten är alltid intensiv och i veckan startade jag upp hela fem nya kurser och höll dessutom en extra kurs. Däremellan hann jag själv gå på en mycket inspirerande och nyttig föreläsning med Dan Hasson om att stressa rätt. Nu under veckoslutet har jag spätt på med att i fredags och i dag delta i en växtfärgningskurs och igår var jag på Hantverksmässan i Helsingfors. Återkommer till veckoslutets begivenheter i inlägg längre fram.
Ett under att jag alls har hunnit göra annat. Men se det har jag ju gjort och jag stressar ju inte alls. :)

Nu kan ni rita ett kors i taket, för min filt av mormorsrutor är färdig!!! Haaa, vad sa ni nu då? Visst är det applåder och bravotjut jag hör?

I varje fall, så här blev det:

Den ska ännu pressas så kanterna blir lite jämnare. Den här filten ska delta i Novitas försök att göra världens största pläd av mormorsrutor. Alla plädar tråcklas ihop för att den 1.10 bredas ut på Domkyrkans trappa i Helsingfors. Om det regnar då görs det ett nytt försök den 8.10. Efter jippot skiljs plädarna åt och går till behövande som finns i Ensikotien liitto och olika skyddshem.

Min pläd består av 48 rutor och har måtten 90*120 cm. Den har också den stipulerade naturvita kanten runt, fastän jag hellre hade sett att den hade varit blå. Men kanske det skulle ha varit för häftigt då? Det här är en vuxenpläd. Man kunde också virka barnplädar, men man fastnar ju så lätt i rutvirkandet att det är svårt att hejda sig när man väl kommit igång.
En del restgarner har jag haft, men för att få snygga enhetliga rutor behövs nog fulla garnnystan och inte enbart rester. Ett av Novitagarnen som jag använt randar sig själv och då blir det trevliga effekter. Min mamma donerade tidigare i våras fyra nystan på 150 g åt mig och själv köpte jag två stycken150 grams nystan till.

Nu har varken far i huset eller hans svärmor längre skrattat åt rutorna. Nej tvärtom, nu är det faktiskt många som beundrat den här filten och gärna skulle vilja ha ett eget exemplar. Men se det går nog inte för sig. Det här hör också till mina ökända aldrig-mer-projekt. :) Nåja, i lördags stod jag faktiskt och funderade på att börja virka tabletter i mormorsrutor i lingarn, så vem vet....

Modell: Pläd/Filt av mormorsrutor , modell 1 i sticktidningen Novita sommaren 2011

Garn: 7-bröder och Hölkkä från Novita, Atena från Jakobsdals

Åtgång: 708 g 7-bröder, 46 g Hölkkä och 110 g Atena = 864 g

Virknål: nr 4 och 3½

Rutigt värre

2011-09-03T18:51:00.000+03:00

Igår fick jag alla mina 48 mormorsrutor äntligen färdigvirkade. Lade ivrigt ut dem på trädgårdsbordet, men vad hjälpte det? Inte en enda ruta är ju den andra lik. Dessutom var jag ju så dum i huvudet att jag inte märkte dem så jag ens skulle ha vetat var vilken ruta var placerad. Hade nog först tänkt mig något delikat mönster med vissa i kanten osv, men som sagt, varje ruta är unik. Lite restgarn har jag använt, men det mesta är nog hela nystan av 7-bröder. Med enbart restgarn skulle det inte bli enhetligt. Ja och konstigt nog har jag inte sådana restgarns mängder! :) Ja, alltså inte i i den grovleken och av den konsistensen.

Igår kväll började jag ivrigt sammanfoga rutorna. Men det blev avbrott eftersom far i huset och undertecknad var bjudna på middag. Vi var hemma igen först efter midnatt. I morse steg jag upp redan klockan sex för att fortsätta med virkningen, men var så trött och gjorde så många fel. Sedan körde jag in till stan och var med på plädtalkot. Där har jag sammanfogat andras virkade rutor och är nu stel och öm i axlarna.
Har tid på mig till den 16.9 innan min egen pläd ska vara färdig. MEN jag vill ha bort det här projektet, för det blev betydligt större än jag hade räknat med eller rättare sagt: Projektet har tagit mer tid i anspråk än jag har. Och nu vill jag börja sticka istället, nånting litet och inte alltför krävande. Terminen startar i måndag och framledes blir det kvällsjobb och mycket förberedande inför lektionerna.

Lite problem har jag ju nu också med färgvalet för jag fick höra att kanten helst borde vara vit. Suck! Men det kan jag nog inte sätta hit eller hur? Det blir för häftigt. Hmmm....

Ja och konstateras kan att detta också hör till de där berömda aldrig-mer-projekten! :)
Nu är det sedan på ert ansvar att få mig att ta mitt förnuft till fånga när det nästa gång skenar iväg och jag påbörjar något sådant här mastodontarbete.

Den röda

2011-09-01T22:33:00.000+03:00

Plötsligt satt jag här framför datorn och fånstirrade. Hjäälp, hur ser min blogger riktigt ut?
Sen kom jag ihåg att, ajjo, jag uppdaterade ju till det nya utseendet. Få se hur lång tid det tar för mig att vänja mig.

Det blev den röda, eftersom ni inte gav några förslag alls, så bestämde jag alldeles själv! :)
Påbörjade min frillahalsduk i tisdags när jag besökte stickcafé IRL i stan. Där blev min fina väska vederbörligt beundrad.

Igår kväll och nu ikväll har jag panikvirkat. Måste få alla mina 48 mormorsrutor färdiga till i morgon så jag får dem ihopvirkade. I lördag är det nämligen plädtalko. Har nu fem rutor kvar. Välkomna med!

Rött eller svart?

2011-08-28T20:37:00.001+03:00

Idag har jag vandrat runt i stan på evenemanget Lovisa Historiska Hus. Men det är inte bara hus man kan se på under dagarna två. Nej, vi lär ska ha finskt rekord i loppmarknader också. Vart du än går så finns det ett loppisbord och intressanta saker att köpslå om. Lägg sedan till samlarmässa, hantverkarmarknad och producenttorg med närmat, så börjar bilden kanske klarna något?

Helt fenomenalt fantastiskt alltså. Invånarantalet stiger med det dubbla, för det brukar vara ungefär 10 000 människor på besök. Det är härligt med folkmyllret, men man får vara förberedd på att gå eftersom det är besvärligt att hitta parkeringsplatser. I år var dessutom vädrets makter på arrangörernas sida. Solen stekte varmt och skönt samtidigt som det fläktade från Lovisaviken.

Med osviklig näsa för garn hittade jag rätt bland stånden på torget och köpte både ett rött och ett svart garn, som ska bli till en volanghalsduk. Den vänliga människan gav en lektion i hur jag ska gå till väga när jag stickar halsduken.

Frågan är bara, vilken färg ska jag välja? Rött eller svart? Förslag mottages tacksamt. Ni har tid på er ända till tisdagförmiddag.

Popuprestaurangen var ny för i år. Tidigt på morgonen fanns det ännu rum här och så var det köfritt.

Lovisanejdens konstförening presenterade sig på ett trevligt sätt.

Producenttorget.

Förutom honung, bröd, sylt, info och olika hantverk, fanns här också garn, Silkivilla, som ju är bra mot smärta. Men smärtsamt var också priset på 17 euro för 100 gram, så jag gick förbi.

Som vanligt har jag vidgat vyerna lite. För första gången har jag besökt Ölvin-terrassen. Fast jag höll mig till vichyvatten. Och så har jag besökt KRIS-loppiset, där jag inte heller varit förut.
Nu är mina fötter verkligt ömma, för igår var jag på vackert utomhusbröllop och det blev för gästerna att stå rätt länge. Och idag har jag då promenerat runt. I morgon blir det kanske mera gång för yngsta sonen vill ut på vift. Och det är nog br,a för idag åkte den näst yngsta tillbaks till studieorten. Så tyst det blir i huset och trots att han snart har åkt iväg i sex års tid har jag inte vant mig. Saknaden hugger alltid till...

Förnekar mig inte

2011-08-24T23:24:00.001+03:00

Igår hann jag sticka mig in på stickcaféet mellan två möten. (Nu fick jag allt till det: Sticka sig in på stickcaféet!) Där fick jag syn på en fin färgnyans på sockgarn och hörde mig genast för varifrån det var inhandlat.
- Jag hittade det ute i Sokos (heter visst Varuboden nuförtiden). Där fanns en stor låda full med garn till skapligt pris.
- Oj, när var du där, frågade jag lätt andfått med något desperat i blicken.
- För ett par dagar sen.

Förstås måste jag ju två timmar senare på hemvägen ta en vända via den omtalade affären. Vänligt ringde jag hem och kollade om nånting fattades. Far i huset blev mäkta förvånad.
- Filterpåsarna är slut, så är också katternas torrfoder.
- OK, jag köper, kvittrade jag glatt utan att han anade ugglor i mossen. Vanligtvis brukar det inte vara tal om att jag åker iväg och handlar matvaror om det inte är absolut nödvändigt. Rusade in till affären där handlandet gick i expressfart. Det mesta går jag helt enkelt förbi för det verkar som om ingen kan äta nånting här hemma längre då den ena kör med noll kolhydrater och den andra räknar kalorier. Själv hade jag ingen lust att laga mat efter en lång arbetsdag som började kl 9 och slutade kl 18. Tack och lov för den korta välbehövliga virkpausen på eftermiddagens stickcafé.

Snudd på desperation blev det då jag inte fick syn på den där korgen med sockgarn. Jaha, jag hade alltså missat möjligheten. Tröstade mig med en datortidning istället.
Men före jag kom till kassorna fick jag så syn på garnkorgen, kastade mig girigt över nystanen och plockade några i kundvagnen. 150 g strumpgarn för 3,20 euro i rustika färger, som mor min inte gillade. Hon hade alltså noterat garnen även hon. Stickas med nr 3½.
En garnoman förnekar sig inte....

Den här fantastiska väskan anlände med posten från Österbotten idag. Och bakom det ligger en förunderlig historia, som visar att bloggande helt enkelt skapar kontakt. Värme, godhet och vänlighet sprids som ringar på vattnet.

Högen växer

2011-08-22T10:10:00.000+03:00

Kan inte precis säga att här går det undan, men det är kul att åtminstone se lite resultat av jobbet. Jag kan alltså stolt konstatera att högen växer.

I går kväll när jag fotograferade utomhus hade jag hela 21 rutor färdiga. Senare på kvällen hann jag med två till. Nu är det är alltså endast 25 rutor kvar att virka. Tjohoo! Jag har skarvat i med restgarn (det där bruna, röda och blå i en annan nyans, samt mörkblåa) för att få garnet att räcka till. Har ännu ett 50 g nystan i en gul nyans nånstans mellan ljusgult och senapsgult. Om inte det passar färgmässigt in i helheten och garnet tar slut på hälft, måste jag kanske köpa nytt? :)

Nä, nä, ni behöver inte protestera i högan sky. Det borde nog finnas ett eller annat restnystan som kan gå att använda. Huvudsaken är att:

det inte är 100% akryl
går att tvätta i 40 grader
tjockleken på garnet passar ihop med 7-bröder, för min del alltså virknål nr 4

Sen kan jag förstås konstatera att min mamma är snäll. Det är ju faktiskt hon som har sponsrat mig med 7-bröder garnet jag använder i de här rutorna. Dessutom gick det sent omsider upp för henne att filten ju kommer att skänkas till välgörenhet. Hon ringde alltså tidigt på lördagsmorgonen och undrade oroligt om jag hinner bli färdig. Hon erbjöd sig att själv hjälpa till med rutvirkandet bara jag gav lite privat undervisning först. Hon är ju mormor så vad skulle passa bättre än att virka mormorsrutor?
Till saken hör att hon avskyr att virka, så visst är hon snäll?

Och dottern då, nå också hon är ju vänligheten själv. Ni minns väl att hon gav ett presentkort till garnaffären på min födelsedag i somras. Det ni! :)

Far i huset, tjaaa, han är som han är, men vi har ju ändå varit gifta i 32 år så alltför illa kan det ju inte vara med honom heller.
Dessvärre tycker alla tre ovannämnda om att ha mig som spektakel! :)

Smuggelgods

2011-08-20T15:35:00.000+03:00

Igår var jag i princip ledig. OBS! I princip, för hur det nu gick så fastnade jag både i arbete hemifrån och hushållsträsket. Nå, det gick ju som det gick och jag hann tyvärr inte med mina mormorsrutor, som jag längtade efter att virka hela dan.

Däremot lyckades jag smuggla ett 150 g garnnystan i kundvagnen när jag tillsammans med far i huset var på ett snabbt varv i Robin Hood på väg till grannstaden.
- Vi tar sedan bara kattmat och rosksäckar (= soppåsar)
- Ja, ja, men vi behöver tvättmedel också, svarade jag och plockade bröd och bulle i kundvagnen. Och vips hamnade det här nystanet där.

Och innan också ni börjar sucka, stånka och stöna ska jag kort konstatera att det behövs för att få enhetlighet i rutorna. Pläden vill bli blå och det kan jag ju inget göra åt. Nyanserna råkar också passa med de garnnystan och restgarner jag använder. Tur var det att jag hade kollat färgnumret innan vi åkte hemifrån. Jag skulle nog ha köpt nån annan färg annars, för inte kom jag riktigt ihåg hurdan blå nyans det egentligen var.

Vid kassan var jag ju lite spänd över hur det skulle gå med mitt smuggelgods. Men det löste sig automatiskt för jag fick rada på bandet och far i huset packade inköpen i papperskassar. När nystanet passerat var det ju för sent att orda nånting om det. Tilläggas bör att han fick en hel platta (chokladkaka i Sverige) Fazers blå och jag betalade ändå hela kalaset.

Efter besöket hos dottern, som också fick en Fazers blå, bullarna och Ainoglass, hamnade vi hos min mor och lillasyster. Där lastade vi av brödet och tisdagens litterära loppisfynd. Vi satt en stund vid köksbordet och lät kvällen gå. Jag drog förstås fram min virkning och blev retad av mor och hennes svärson. De riktigt gaddade ihop sig mot en stackars försvarslös virkare. I något skede funderade jag faktiskt över om virknålen skulle duga som tillhygge, men nr fyra är ju nog inte tillräckligt vass.

Mycket oskyldigt började det med mors fråga:
- Varför virkar du så små rutor?
Tålmodigt förklarade jag att rutorna hoppeligen hinner bli till en pläd, som deltar i världsrekordförsöket på Domkyrkans trappa i Helsingfors den 1.10.
- När ska du ha rutorna färdiga?
- Till den 3.9, för då har vi plädtalko på jobbet.
- Hur många rutor ska du ha då?
- 48
- Men de blir en för liten filt, tyckte båda två samstämmigt.
- Men måtten är givna. Jag kan inte avvika från dem för rutorna och pläden ska ju passa ihop med många fler alster.
Sedan blev det till att rada ut mina ynka 12 rutor på köksbordet, både på bredden och längden.
Och fortfarande tyckte far i huset och hans svärmor att pläden blir för liten. De vill ha en mycket större. Sedan fortsatte de att beklaga sig över mitt överstora garnlager och plötsligt skakade mor min beklagande på huvudet:

- Du hinner inte bli färdig.

Suck!
Ny förklaring om att jag behöver inte nödvändigtvis bli färdig utan kan kombinera mina rutor med andra färdiga när vi på talkodagen virkar ihop alla och sänder iväg dem till Novita.

Idag har vi då haft besök av dottern med sambo. Också dottern var kritisk till mitt virkande.
- Du verkar så gammal när du håller på med de där rutorna...

Suck!
Tala om stöd och uppmuntran. Tur att att det finns bloggen, facebook och stickcafé.

Skatterna

2011-08-18T22:12:00.001+03:00

Nu är det dags att visa de verkliga fynden från min loppisfärd, skatterna, som jag inte visade igår.

Kolla här, en lärobok, finlandssvensk, i vävning från år 1939. WOW säger jag och mitt bibliofilhjärta gläder sig. Sliten och medfaren, borde kanske bindas om? Författarinnan Anna Henriksson verkade som inspektör för kvinnlig slöjd vid Lantbruksstyrelsen. Och det här är redan andra upplagan. Den börjar med att ingående förklara råämnena och deras förädling till garn. Här finns t o m en bild av ett får indelat i olika delar där varje bokstav står för en viss sorts ull. Sommareullen är att rekommendera enligt detta. Hmmm, borde man skaffa sig får?

Den andra boken jag hittade heter Mellanspetsen.

Den är betydligt nyare från år 1958. Här finns 113 olika mönster. Boken börjar med historik och teknik samt härliga foton i svartvitt och instruktioner om hur man virkar. Kommer kanske aldrig i hela mitt liv att virka mellanspetsar, men tycker de är så vackra och ser redan framför mig olika möjligheter att använda mönstren till annat än just mellanspets. Visst är redan det här lilla urvalet inspirerande? kan ju bli till halsduk eller sjal eller.... lite egen fantasi till och så är det färdigt, om man skulle ha tid att virka alltså! :)

OOOPS!

2011-08-17T23:01:00.000+03:00

Oh, nou, jag skulle ju inte...
Igår när jag avvek från stickcaféet tog jag ett varv på stora loppiset innan jag åkte hem. Var egentligen på jakt efter läsbart åt min mor. Hittade faktiskt lite läsbart åt mig själv också:

Kul med jul och en liten grundbok i stickning, för några euro.

Träffade på en kollega mellan loppisbåsen och vi hade mycket att avhandla. Framförde lite försiktigt att jag inte samlat växter alls till den kommande kursen. Nu skulle de ju inte hinna torka längre. Hon tröstade mig med att det inte var så farligt för växterna kan också vara färska. Hon tyckte att jag inte alls behövde utebli från hennes kurs. Nä, kanske inte, MEN det går faktiskt en buss från stan till hantverkarmässan i Helsingfors precis samma lördag. Ack, vilket svårt dilemma; välja det ena eller det andra?

Hur det nu var när vi stod där så kryssade en mamma med barnvagn och jag blev tvungen att flytta på mig lite. Mina ögon glittrade till och jag lade händerna på en plastpåse med två underbara garnnystan i bomull.

Skulle ni ha kunnat motstå de här?
Ljuvlig färg.
Till saken hör att jag faktiskt redan hade gått förbi det där båset, som var proppfullt med grejer. Men när jag ändrade läge blev utsikten en annan och då hittade jag alltså en liten dold skatt. De hade kostat 5,99 euro/nystan och nu gick de lös på 3 euro. Ett kap alltså!

Virkar och virkar....

2011-08-16T22:18:00.000+03:00

Har varit på säsongens första Stickcafé idag och det var många nya som vill komma med. Hurraaa! Tyvärr kommer det att bli glest med mitt deltagande när terminen kör igång på allvar nästa månad. Efter den långa sommarledigheten måste jag ju jobba lite också. :)
Men inte stickade jag precis, för jag bara virkar och virkar...

Garnåtgång i juni 2011

2011-08-15T14:13:00.000+03:00

Varning utfärdas: OM du inte är garnoman såsom undertecknad, gör du bäst i att hoppa över det här inlägget. Varningen är minsann befogad för till och med jag kommer att förlora nattsömnen. Det har sina sidor att komma ut ur garderoben och ärligt räkna och rapportera garnlagret i offentligheten. Idag när regnfyllda moln belägrat himlen har jag passat på att uppdatera min garntabell och det ser definitivt inte bra ut om jag tänker i kilon. Det är för stort och för tjockt.
MEN en bra sak efter dagens inventering är i varje fall att nu kan jag igen planera nya projekt utan besvär när exceltabellen är up-to-date. Tidigare var jag tvungen att som en alkoholist smyga runt i huset och leta efter gömda garnkassar.

Ungefär 100 gram kan min nuvarande invägning kasta på för jag hittar inte ett 100 grams nystan med Puro Batik. Är osäker på om jag gett bort det eller om det har fastnat i något UFO-projekt

Eftersom jag deltog i det där KYH-projektet i juni blev inte mycket färdigt, men nog påbörjat:

Virkade glasunderlägg 20 g
Virkad sjuuddig stjärna 3 g
Virkad väska av mormorsruta 134 g
Virkat mobilfodral 20 g
Virkad hjärtdekoration 4 g

Använt inalles: 181 g

Donerat garn: 400 g
Gjort av med: 581 g

Inhandlat:

Slutförsäljning 5300 g

Loppis 562 g

Inhandlat inalles 5862 g

Erhållit garn:

Garn och te-byte nr 7 150 g

Flip Flop av mamma 500 g

Erhållit inalles 650 g

Garnlagret:

Ingående saldo från maj 8482 g

+ i juni 5931 g

Garnlagret totalt: 14 413 g

Pitäisikö? Borde jag?

2011-08-14T18:21:00.000+03:00

Yhtäkkiä en voi päättää; pitäisikö vai ei mennä mukaan SNY:hyn tänä syksynä?

Drabbad av total beslutsångest vet jag plötsligt inte om jag skall gå med i eller låta bli höstens SNY (=hemlig stickvän) omgång?

KYH 3 valmis färdig

2011-08-12T22:51:00.000+03:00

Tiistaina sain ainakin yhden UFOn valmis, KYH no 3, virkattu patalappu.

Malli: Virkattu patalappu, malli no 75 Novita kesä 2010

Lanka: Tennesse, Novita

Menekki: 60 g

Vkoukku: No 4

I tisdags fick jag en av mina KYH-grejer, nr 3, färdig, nämligen den här virkade pannlappen. Ville ha bort en UFO innan jag tog itu med något annat. Men, men hela veckan har jag varit på språng och inte alls hunnit handarbeta. Två ynka mormorsrutor och den ena ska jag riva upp och den andra använda som varnande exempel! :) Fick alltså inte till det riktigt så som jag ville ha det, men vågar inte byta mönster eftersom det är tänkt att de här rutorna skall ingå i Novitas rekordpläd. OM jag alltså alls hinner virka några rutor till före den 3.9 då vi har nästa plädtalko på jobbet och då alla rutor skall virkas ihop.

Jag gillar inte riktigt Tennesse-garnet, som jag virkade pannlappen av. Det delar sig och är därför inte trevligt att jobba med. Men likväl kom jag ju hem i tisdags med ett nytt nystan i lila. Kan ju göra en ny pannlapp i den färgen, för snyggt blir det ju nog i det här bomullsgarnet. Hmmm....

Baksidan av pannlappen ser ut så här:

Modell: Virkad pannlapp, modell nr 75 i finska Novitatidningen kesä (sommar) 2010

Garn: Tennesse från Novita

Åtgång: 60 g

Virknål: Nr 4

Hurja Häftigt

2011-08-10T10:35:00.000+03:00

Eilen kävin äidin kanssa Robin Hoodissa ja hän innostui niin että yhtäkkiä minulla oli taas ylimääräistä lankaa, peräti 1, 6 kg. Huh, huh. Kiitos äiti!

- Nej, hurja (= häftigt) har jag köpt så där mycket garn? frågade min mor när vi packat upp kassarna hemma på hennes köksbord.

Vi var ute på en liten tripp tillsammans igår för hon har nu sin lediga vecka från anhörigvården. Vi startade i Mörskom, som fyller 375 år. Där shoppade hon loss i fabriksbutiken. Byxor, blusar och scarfs. Själv nöjde jag mig med tre par byxor á 10,- euro/par. Prisnivån var alltså helt i vår smak. Tyvärr fanns det inte en sån där blommig klänning jag skulle velat ha i min storlek. Fanns bara nr 36 och 38. Suck. Provade också en härlig blus i rött, svart och vitt med fina dekorationer i urringningen, men den var alldeles för spänd över brösten. Fick trösta mig med två par örhängen, som mamma köpte åt mig istället. Så om ni ser mig på jobbet iförd endast bh och örhängen beror det på att jag blev utan blus och de 2-3 som jag äger och som inte ännu är totalt utslitna råkar vara i tvätten. :)
Både mamma och jag var mäkta förvånade över att vi inte besökt den här outleten tidigare, trots att den ju finns i grannkommunen. Hur kan man vara så hemmablind?
Som pricken på i blev man ännu bjuden på kaffe, men det hoppade vi över och fortsatte vår färd med kylaren vänd mot Forsby.

Vi susade förbi gårdsbutiken i Malmgård.
- Int' ska jag ha nån dinkel eller mjöl, sa mamma.
Nej, hon hade redan siktet inställt på Robin Hood i Gammelby. Och det var där det gick överstyr. Ingen fanns som hejdade oss så nystan på nystan hoppade på nåt märkligt sätt i vår shoppingvargn. Nu fick jag hela 1,6 kg garn av mamma. Och hur skulle jag kunna tacka nej till de här ljuvligheterna?

Skulle ni ha kunnat?

Det där rosa Softy finns det 800 g av och det torde räcka precis till en tröja åt mig om jag bara vågar ha sån häftig färg. :)

TACK MAMMA!

Loppisfynd

2011-08-08T21:16:00.000+03:00

Förra torsdagen var jag ute och turistade i hemstaden tillsammans med nästäldsta sonen och hans sambo. De var på besök från västra delen av landskapet, närmare bestämt Ekenäs eller Raseborg, som staden numera heter.

Vi hamnade på stans nyaste loppis och där fyndade jag förstås.

En påse med virkgarner och broderigarn samt en virknål. Inte illa och det här är ju så liiiite garn att det inte tynger lagret desto mera. Det vita verkar dessutom vara Janina, som jag ju virkade en duk av tidigare i somras. Den duken fick förresten sonens sambo till födelsedagen. Hon fick själv välja.
Vad jag skall göra med broderigarnet vet jag faktiskt inte. Men det får sortera under bra-att-ha så länge.

Förutom den där påsen hittade jag MASSOR av böcker. Mor min fick en hel plastkasse full med kärleksromaner. Hon har redan hunnit avverka minst tre av dem.
Själv gladde jag mig oerhört åt den här boken, som länge har stått på min att-läsa-lista ända sedan den kom ut år 2005. Nu fick jag boken för futtiga 50 cent. Den skall göra mig sällskap i sängen i natt.

På reiso del tre

2011-08-07T13:03:00.000+03:00

Allt roligt har ett slut, så också den innehållsrika resan. Torsdagsmorgonen den 27 juli grydde med molnfri himmel. Efter ännu ett rikligt frukostintag var det dags att ta adjö av hotellrummet. För en gångs skull hade jag lyckats över förväntan med packningen så det mesta hade jag redan färdigt kvällen innan. Satt alltså i allsköns ro och stickade medan morgontv tutade ut nyheter. Jag väntade att tiden skulle gå. Vad jag dessvärre inte räknat med var att pensionärernas klocka går mycket snabbare än min. Under middagen på onsdagskvällen var det sagt att bussen skulle vara i backen utanför hotellhuset kl 9.10. Jag frågade flera gånger om det var ett säkert klockslag och de vana resenärerna log smått medlidsamt mot mig och bekräftade att så var det nog. Aha, tänkte jag och följde ordern. MEN när jag var ute på plats kl. 9.04 var redan de flesta NERE vid bussen och hade langat in kappsäckarna. Och just det NERE, den hade kört förbi både mitt hus och följande hus. I o f sig borde jag ju vara van, för ofta står mina kursdeltagare redan en halvtimme före på trappan och väntar att jag skall komma och öppna för dem. Själv blir jag på något sätt senare och senare med ålderns rätt och inte tvärtom som seniorerna! :)

Nå, som sagt min väska var ju liten och lätt, så jag tog mig nerför den branta backen till bussen. Vi satte fart mot Dragsfjärd och Söderlångvik gård. Långsamt körde vi över Finlands nyaste bro, Lövö bro, som invigdes i juni.

Söderlångvik är ett museum efter Amos Andersson. Numera ägs gården av Konstsamfundet. I Helsinfors finns också ett Amos Andersson konstmuseum. Amos hade gården i tiderna som sommarhem och byggde upp den. Det är en mycket välskött gård med prunkande trädgård och stora odlingar. Varje sommar pågår där en konstutställning. I år var det Rainer Ekelunds tavlor som fanns upphängda där. Men redan det ordinarie museet innehåller massor av konst att beundra, både tavlor, statyer och silverföremål. Det var härligt att vandra runt och se på allt, möbler, mattor, takkronor mm. I huset rådde en rofylld och välkomnande atmosfär. Jag skulle faktiskt stortrivas med att bo där. Och det inte enbart på grund av den hisnande utsikten från takterrassen.

Vi möttes på trappan av guiden och hon berättade både om huset, gården och lite om amos. På trappan kunde vi också förundra oss över de fina citronträden i krukor, men vi vågade inte norpa en citron därifrån. Museet, caféet och hantverksboden är öppna på somrarna, men parken året om.

Amos hade ofta gäster och då kom den stora matsalen med plats för 34 personer väl till pass.

Han hade också ett damrum, som var till för besökande kvinnor. Det var mycket vackert inrett. Han gifte sig aldrig, men saknade ändå inte kvinnlig fägring vid sin sida.
Hans eget sovrum var stramt och asketiskt inrett.

Den gula och vita vimpeln finns det endast två av i hela världen. Dels den här och sedan påvens i Vatikanen.

Vi intog förmiddagskaffet under de lummiga lönnarna vid caféet på gården. Det var gott med förfriskning och en semla (fralla). Enda problemet vi hade var vessakön. Det fanns nämligen endast en toalett på 38 personer.!.
Vi passade också på att besöka hantverksboden och de mer beresta tyckte att prisnivån här var mycket human, i synnerhet jämfört med Billnäs i Fiskars där allting enligt utsago lär vara svindyrt.
Massor av fina hantverk fanns det, men jag köpte endast en muminpannlapp åt dottern.
Som ett tips kan jag dock berätta att halsdukar med garnbollar tydligen är på kommande. :)

Från Dragsfjärd åkte vi via Bjärnå till Koskis gård vid Kisko å.

Där möttes vi av den unga och sympatiska godsägaren Fredrik von Limburg Stirum. Han berättade om både gårdens och den privata kyrkans historia.

Vänligt såg han till att vi fick förfriska oss med vatten och hade möjlighet att besöka toaletten.

Koskis träkyrka är en av de få privatägda kyrkorna i vårt land. Den flyttades till gården med häst och släde från Antskog i Pojo på 1870-talet. Den byggdes på 1670-talet och renoverades år 1766.

Fick mycket grälor av mamma när jag kom hem för att jag inte hade frågat efter min kusins man, som jobbade på gården tills han blev pensionerad. Men, suck, hur skulle jag ha vetat det? Har inte träffat honom på tiotals år och då var det på en begravning och då talade vi minsann inte om vem som jobbade var. Till min mammas försvar måste ju sägas att besöket på Koskis var en extra överraskning för oss på hemresan, så hon kunde omöjligt förbereda mig heller.

Från Koskis fortsatte vi via Karislojo och Svartå till Villa Haikara i Lojo, där vi intog en sen lunch.

Den stora och härliga terrassen mynnade mot Lojo sjö och det var skönt att sitta i barrträdens skugga.

Vi serverades jättegod kalops efter inledande salladstallrik. Till efterrätt kaffe/te och en vinbärskaksbit. Mums! Och vilken service sen. Ursprungligen var det tänkt att vi skulle ta för oss från det gående bordet några trappsteg upp, men när personalen upptäckte att många av resenärerna hade svårt att gå ändrade de blixtsnabbt om till bordsservering. Snabbt och behändigt gick det och alla var tacksamma över att slippa balansera i trapporna med mattallriken i högsta hugg.
Medan vi höll andan vände chauffören bussen på ett litet frimärke utan att backa eller köra på nånting. Skickligt gjort.

Vi stannade ännu ett varv i Sibbo där chauffören och reseledaren avtackades och det blev kvällskaffe med "grädde". Sedan bar det av på småvägar till Isnäs, men jag blev avhämtad redan i Illby av far i huset, som tydligen hade saknat mig. :)

Det som började som en försynt fråga på bastulaven i simhallen i Porlom i Lappträsk utmynnade i en härlig och bekväm resa med intressant innehåll. Åååååh, nu skulle jag också vilja vara pensionär och kunna göra flera såna här resor.

På reiso del två

2011-08-06T21:24:00.002+03:00

Onsdagen den 27.7 grydde, alltså andra resedagen. Många av oss var uppe långt före sju för ett morgondopp i havet. Skönt och uppfriskande. Sedan en snabb dusch, härlig hotellfrukost och iväg med bussen några hundra meter till båten m/s Aura.

Färden över till Hitis tog väl en sisådär 25 minuter. På himlen skockades molnen och sjöbrisen fläktade skönt. Regnet hängde hotfullt i luften och jag fotade som tokig. Det är något med vatten och mig. Jag blir som galen, men på ett positivt sätt. Skulle inte ha nånting emot att bo vid vatten. Tänk att få ligga på strandklippor och höra vågornas kluckande. Åååh...
Men så är det ju det där med algerna. Suck!

Vi gick faktiskt ombord på färjan. Skulle ha varit dötrist att sitta i bussen utan minsta utsikt. Nu fick vi ju ändå en snabb glimt av skärgården och det som kan finnas där.

Solen kämpade verkligen för att ta makten över molnen.

Riktigt glad blev jag när jag fick syn på den här bilen på färjan, för visst verkar det som om Hitisborna nu har möjlighet att dricka Irish cream? :)

Ohoj, land i sikte, vi närmade oss Långnäs på Hitis, alltså inte det där åländska färjfästet.

I bakgrunden skymtar en röd varubil, som det står KOFF på. Hitisborna har alltså också fått öl! :)

Nu blev det bråttom ner till bussen. Men akta och ta det försiktigt i de branta trapporna.

Vårt första stopp på Hitis (eller heter det i?) blev Holmströms lanthandel. Hatten av för flickan i affären som inte alls blev det minsta nervös när en busslast ramlade in i boden. Och stackars ortsbo som blev tvungen att stå läääääääääänge i kö. Tänk om hon hade en deg på jäsning?
Dricka var ju det vi handlade allra mest för kvicksilvret hade igen nått tropiska höjder. De med barn och barnbarsnbarn köpte t-shirts med Hitismotiv som reseminne. Själv blev jag så imponerad av att hitta tidningen Mästarkryss att jag ju omedelbums måste köpa den. Hrmpf, som om nu jag skulle ha tid att lösa kryss. MEN till saken hör att den inte finns i tidningshyllorna här i sydöstra Finland. Vi är som vanligt förfördelade finlandssvenskar. :)
Hoppas bara att jag inte tog nån ortsbos exemplar. I såna fall ber jag ödmjukt om förlåtelse och får jag din postadress kan jag skicka tidningen sen när jag gått bet på alla svåra kryss och tröttnat på att stirra på de tomma rutorna.

Fort, fort in i bussen och så iväg till Hitis kyrka, Andreas, som byggdes under åren 1685-86. Kyrkan är den nästäldsta av samtliga bevarade korskyrkor i Finland.

Inne i kyrkan finns tre votivskepp. Här ett av dem.

Under första resedagen, dvs tisdagen den 26.7, fick vi i Västanfjärd lära oss att votiv betyder gåva. Kan vara bra för korsordslösare att lägga på minnet! :)
Votivskeppen var oftast donerade av sjömän som klarat sig ur sjönöd. Skeppen saknar livbåt för tron skulle liksom vara livräddaren.

Klockstapeln i Hitis är av betydligt yngre datum, närmare bestämt från år 1752.

Från kyrkan begav vi oss iväg till Vikingacentrum i Rosala. Där fick vi delta i en förevisning, njuta av kaffe/te och en fylld semla (fralla). Därefter vandrade vi runt i centret och försökte föreställa oss hur vikingarna hade levt när det begav sig. Här långhuset.

I ärlighetens namn så vet jag inte riktigt. Måste medge att jag var lite besviken. Har t ex sett bättre hantverk på folkhögskolan här i grannbyn.
Dessutom finns det en äkta jungfrudans här i närheten. Den som fanns på Rosala var alltså ditlagd. Plus för att det fanns en hel del aktiviteter för barnen, men nu reste jag ju utan småbarn. :)

Tiden blev lite lång för vi var tvungna att vänta till klockan två innan färjan avgick till Kasnäs. Då det var så hett beslöts att vi skulle åka ner till färjfästet en halvtimme i förväg. Där på klipporna blev jag "antastad" av männen i gruppen. Jag fick svara på en hel drös med frågor om digitalkameran, digitala fotoramar och USB-minnen. Sedan ville de ivrigaste ännu veta vilka Seniordatakurser jag skall hålla inkommande termin. De första spörsmålen klarade jag ju av galant och med den äran. Men när det kom till mitt jobb var jag ju ledig, så totalt ledig att jag inte ens kom ihåg när kursanmälningarna börjar. :) Kunde dock göra pr för grundkursen som börjar 8.9.

På färjturen tillbaks till Kasnäs kunde vi bonga (skåda) en finsk kändis, Sonja Lumme. Det var de alerta pensionärerna som hade koll på sånt, eller vänta nu det kanske var reseledaren? Strunt samma, jag fotade inte Lumme och begärde inte heller autograf. :)

Väl återkomna till Kasnäs var eftermiddagen fri. En del vilade, andra simmade och 25 av oss stack iväg till Högsåra för att njuta av eftermiddagskaffe i Farmors café.

Verkligt smarriga bakverk, men ack så lång kö, så mycket folk och så HETT. Reseledaren sade att de här kakorna botar rynkor och är mycket effektivare än världens dyraste antirynkkrämer.

Även här hade man sett till att barnen hade lekmöjligheter och en gammal brandbil var inklämd mellan ladugården och utebaren.

Det var verkligt hett när vi styrkta till mage och själ vandrade tillbaks till färjfästet. I hamnen var det fullt av båtar och livlig trafik.

Det gällde att inte missa färjan över till Kimito. Följande gick så att vi skulle ha missat middagen. Och bussen fanns på andra sidan sundet. Huuu. :)

De riktigt ivriga hann ännu med ett besök i Skärgårdshavets Naturum Blåmusslan. Själv tog jag baddräkten från värmeelementet i badrummet och handduken under armen och begav mig iväg till hotellets badhus tillsammans med en annan frisksportare. Och vi prövade förstås allt, bastu, bassäng, massageduschen, kallvattenbassängen (tre grader varmt!), bubbelbadet och ångbastun. Mmmmmm vad skönt.
Återstod endast middag, samvaro och för mig sängen, medan de kvällspigga ännu var uppe mitt i natten, stod på bryggan och beundrade solnedgången.

Själv somnade jag så fort jag fått huvudet på dynan för att vakna ungefär 45 minuter senare till våldsamt skrikande i grannrummet. Tror det var en estnisk familj som huserade där, åtminstone om man såg till registerplåten på deras bil. Fick pallra mig ur den sköna sängen och banka på väggen för att få tyst på oljudet. Hoppas att det inte var vare sig hustrumisshandel eller barn dito på gång där.

Öar utan vägförbindelse inger mig både respekt och smått panik. Tror inte jag skulle klara av att anpassa mig efter färjtidtabeller. Tur att jag befinner mig på fastlandet och kan ta bilen över till Danmark utan färjförbindelse om jag vill. Är inte det lyxigt?

På reiso del ett

2011-08-04T09:27:00.001+03:00

Som rubriken antyder har jag inte enbart suttit hemma och virkat utan också gjort en hel del annat. Reiso är för övrigt östnyländska och betyder förstås resa. Jag har tidigare bl a närturistat tillsammans med min mamma, dottern och yngsta sonen. Nånting vi smått planerar att göra om nästa vecka. Spännande.

Förra veckans tisdag äntrade jag bussen

tillsammans med 35 livsglada pensionärer från Isnäs och Liljendal. Jag hade alltså glädjen att få delta i en pensionärsresa.

Redan vid vårt första stopp i Salo var jag mäkta imponerad av reseledaren Anneli Hofer. Smick smack så hade alla resenärer försetts med semla (fralla på rikssvenska) och kaffe/te. De med specialdieter hade fått rätt och "ägaren" på Piihovi i Salo betjänade oss vänligt på svenska. Alla hann också besöka toaletten, handla osv. Det här började ju bra. Eftersom jag ju var en lite udda fågel i pensionärssammanhang hade jag satt mig helt ensam på en bänk i bussen och satt och stickade under det tråkiga motorvägsavsnittet. Det har jag ju sett till lust och leda, liksom ring ettan och trean (vägar runt Helsingfors för att man inte skall behöva köra tvärs genom stan när man vill västerut). Inget nytt under solen där inte.

För att slippa flera tråkiga vägar åkte vi till Kimito via Kokkila i Angelniemi. En liten färja tog oss de 615 metrarna över till Kimito. Siktet var inställt på Sagalund, ett härligt friluftsmuseum med lummig trädgård. Där mötte oss den stränge skolläraren alias guiden Kujala.

Han lotsade oss till Finlands äldsta skola, efter att vi hade fått ordning på våra ormande led. Raka led och tyst i raden skulle det vara. Nämnas bör att jag var den enda som neg när jag hälsade på Kujala, som inte föll ur rollen som sträng skollärare en endaste gång. Kimito pedagogie grundades år 1649

av Axel Oxenstierna, som fått Kimito i förläning av svenska kungen (ja, alltså Finland har ju ett förflutet som en del av Sverige. Sen förlorade ju svenskarna oss till Ryssland.). Skolan verkade på Tjuda och har blivit flyttad till Sagalund. Den var gratis och till för både pojkar och flickor. I skolbänken fick vi känna på hur det var att vara elev för länge länge sen.

Vi vandrade runt och bekantade oss med olika byggnader,

och byggnadstekniska lösningar genom åren bl a halmtak och hann se många vackra rosor i trädgården. Växterna hade skyltar med namnen också på latin. På tvättstrecket hängde gammalmodiga kläder med härliga gammaldags klädnypor av trä.

Lunchen, smarrig laxsoppa med mörkt och mustigt skärgårdsbröd samt kaffe och kanelbulle till efterrätt intogs på Café Adéle. Där sammanstrålade vi också med vår lokala guide Märta, pensionerad barnmorska, som berättade om Kimito, Västanfjärd och Dalsbruk.

Vi åkte på den så kallde "Brantvägen" eller Kimitos riviera mot Västanfjärd. Där besökte vi både den nya gråstenskyrkan från år 1912 och den gamla träkyrkan, som byggdes 1759–60.

Färden fortsatte därefter mot Dalsbruk där guiden lämnade oss. Vi gick mot torget och tog en glass på Kaffemoster. Ett etablissemang, som gjorde mig besviken, bortskämd som jag är med små pittoreska caféer i Lovisa med omnejd. Värst av allt, jag missade blomkiosken, som syntes i tv i våras i serien Hertzböle pojkarna. Argh! Hur kunde jag? Far i huset hade ju pålagt mig tvång att fota just den kiosken. Väl hemma fattade jag ju att jag nog sett själva kiosken, men just då var min hjärna så trög av värmen att jag inte förstod vad jag hade på näthinnan. Suck!

Efter glassen var det så äntligen dags att ta sig till Kimitoöns pärla, dvs Kasnäs skärgårdsbad

där vi inkvarterades i högklassiga rum.

Hotellet bestod av små hus utspridda på en ås. I varje hus fanns det sådana här lite sneda rum. Härligt svalt och skönt var det i rummen på grund av luftkonditioneringen, som man själv kunde styra med hjälp av en fjärrkontroll. På natten knakade det på loftet, så att jag nästan trodde jag hade fått en extra nattgäst med mig. Ena väggen i rummet bestod av fönster ut mot vägen där rumsgrannarna gick förbi.

Tyckte ju jag att var lite kusligt så jag drog mörkläggningsgardinerna för till natten. Utsikten från rummet var det inget fel på.

På kvällen blev det för första gången lite stressigt att hinna både duscha och klä om till middagen, fiskbord. Gott och rikligt. Middagen avslutades med fri samvaro och dragspelsmusik, för en av resenärerna hade med sitt instrument. Och vår snälla och skickliga chaufför Bob Tigerstedt hämtade det från bussen. De gifta paren seglade ut på terrassgolvet och tog sig en svängom. Vi andra satt och njöt av kvällen och samtalade om resan, livet osv.

Fortsättning följer....

PS! Beklagar att fotona är av dålig kvalitet, men jag hade enbart lilla pocketkameran med mig. Inte vidare lyckat så nästa gång ska jag släpa på systemkameran istället. Påminn mig så jag inte glömmer. :) DS

KYH 2011 statistik tilasto

2011-08-03T19:56:00.001+03:00

Tässä vähän KYH-tiedot. Tänä vuonna KYH meni ihan pipariks. Nyt minulla on 14 uutta UFO:ja!!! Oh, yeah!

Aloitettu	25
Valmiita	11
UFO	14
Virkattuja	11
Lanka	Puuvilla
Menekki	409
Liinat	5
Koristeet	2
Kassi	1
Kännykkäkotelo	1
Patalappu	1
Lasinaluksia	4

Här lite KYH statistik, ingen vacker läsning, för nu har jag lyckats skapa 14 nya UFO.n. Oh yeah, :) Visserligen är det inte mycket kvar på en del grejer bara något varv, men andra är det desto mera att göra på. Suck!

	Statistik 2011
Påbörjade	25
Slutförda	11
UFO:s	14
Virkat	11
Garn	Bomull
Åtgång	409
Dukar	5
Dekorationer	2
Väska	1
Mobilfodral	1
Pannlapp	1
Glasunderlägg	4

KYH 18 valmis färdig

2011-08-03T19:20:00.000+03:00

Viime viikolla tämä pieni virkattu liina valmistui, KYH no 18. Tämäkin syntyi puuvillajäännöslangasta.

Malli: Pieni virkattu liina, malli no 5 Diana virkkausmaailma no 2/2011

Lanka: Puuvilla jäännöslanka

Menekki: 34 g

Vkoukku: No 2

Med nöd och näppe hann jag få den här virkade duken färdig förra veckan innan KYH-perioden tog slut. Även den här duken, KYH nr 18, är virkad av restgarn i bomull. Trots att färgen är riktigt min, ger jag kanske bort den. Få se..., namnsdagsbarnet ska få välja duk själv. Det här garnet är också ett loppisfynd och fanns i samma kasse med bomullsgarner, som jag köpte förra våren.
Måste säga att tidningen jag igen virkat ifrån inte alls var en dålig investering eftersom de flesta dukmodeller kommer därifrån. Och beskrivningarna har jag klarat av, trots att jag nog fick riva lite med den här duken. Men så går det när man seeeent på natten sitter och virkar och ögonen och varven går i kors. :)

Att jag alls köpte den där tidningen beror på att den var till specialpris för endast 2,90 euro. Den innehåller 22 olika modeller, både större och mindre dukar samt en cafégardin.

Modell: Liten virkad duk, modell nr 5 från den finska virkningstidningen
Diana virkkausmaailma 2/2011

Garn: Bomullsgarn, rest

Åtgång: 34 g

Virknål: Nr 2

KYH 11 valmis färdig

2011-08-01T11:23:00.002+03:00

19.7 KYH no 11 valmistui. Sekin on pieni virkattu liina. Tykään kovasti tästä väristä. Muut KYH-tekeleet tulevat tänne heti kun olen kuvannut niitä.

Malli: Pieni virkattu liina, malli no 7 Diana virkkausmaailma no 2/2011

Lanka: Véritable Fil d'écossee, Austral

Menekki: 38 g

Vkoukku: No 2

KYH nr 11 är ännu en liten virkad duk. Den blev färdig redan 19.7. Älskar den här färgen som inte är riktigt rosa och inte heller riktigt orange utan nånting däremellan. Undrar om den färgen har ett namn? Tyvärr ljuger kameran lite och här ser färgen ju rosa ut. Garnet är ett loppisfynd och nån annans restgarn, som sagt är ju de restgarnerna mycket intressantare än ens egna. Nåja, de facto hade jag ju inte så mycket virkgarn hemma eftersom det inte blivit av att virka dukar tidigare. Jag har en hel del andra KYH-grejer färdiga också och de kommer hit så småningom. Men först ska nån orka fota dem och när skulle nu jag hinna med sånt? Jag som har semester och ränner hit och dit. :)

Modell: Liten virkad duk, modell 7 i den finska virkningstidningen
Diana virkkausmaailma 2/2011

Garn: Véritable Fil d'écossee, Austral

Åtgång: 38 g

Virknål: Nr 2

KYH 12 valmis färdig

2011-07-31T12:20:00.000+03:00

KYH no 12 valmistui viime viikolla. Todella yksinkertainen ja helppo virkata ja katso kuinka tehokasta. Kuka arvaisi että pylväät, ketjusilmukat ja piilosilmukat ovat näin kauniita?

Malli: Pieni pyöreä virkattu liina, malli 1 Diana virkkausmaailma no 2/2011

Lanka: Janina virkkauslanka, Almedahls

Menekki: 28 g

Vkoukku: No 1½

Förra veckan fick jag också färdig den här enkla, men ack så effektfulla lilla duken, KYH nr 12. Tänk att lite stolpar, luft- och smygmaskor kan bli till ett så här vackert mönster?!

Modell: Liten virkad duk,
modell 1 i den finska virkningstidningen Diana virkkausmaailma 2/2011

Garn: Janina virkgarn från Almedahls

Åtgång: 28 g

Virknål: Nr 1½

KYH 19 valmis färdig

2011-07-30T10:05:00.000+03:00

Viime viikolla tämäkin virkattu liina valmistui, KYH no 19.

Malli: Virkattu liina malli 6 Diana virkkausmaailma 2/2011

Lanka: Pirtan puuvillalanka

Menekki: 44 g

Vkoukku: No 2

Förra veckan fick jag också den här virkade duken färdig, KYH nr 19. Som ni såg blev bägge dukarna vita trots att de här loppisfyndgarnen lite hade gulnat. Det gick alltså att tvätta i Klorin. Nu har jag några dukar till som väntar på pressning och fotografering. Det börjar bli hög tid att visa upp dem för imorgon är det ju sista dagen för årets KYH. I år kommer jag tyvärr att få massor av UFOS för jag har gjort så mycket annat och det har varit så jättehett. Får väl lämna dem till Finnkampsstickningen, som börjar den 27.8. Visst är ni väl med där?

Modell: Virkad rund duk, modell 6 i finska virkningstidningen Diana virkkausmaailma 2/2011

Garn: Pirtas bomullsgarn

Åtgång: 44 g

Virknål: Nr 2

KYH 7 valmis - färdig

2011-07-29T12:35:00.000+03:00

Olen ollut reissulla eikä ehtinyt raportoida ollenkaan. Mutta KYH no 7 valmistui jo viime viikolla. Valitettavasti en ole ehtinyt pingota...

Malli: Pieni virkattu liina, malli no 16 Virkkausalbumi 1/2006 Kauneimmat käsityöt

Lanka: Valkoinen puuvilla jäännöslanka

Menekki: 30 g

Vkoukku: No 1,75

KYH nr 7 blev färdig redan förra veckan, men jag har varit på en underbar liten tripp till Kimitoön, så jag har inte hunnit rapportera, bara simma, insupa skärgårdsluft och kultur.
Tyvärr har jag inte spänt ut duken så som man borde, utan fuskat lite och bara pressat den lite grann. Men det får duga tills jag bestämt mig för vad jag skall göra med den.

Modell: Liten rund virkad duk, modell 16 från en finsk virkningstidning
Virkkausalbumi 1/2006 Kauneimmat käsityöt

Garn: Vitt bomullsrestgarn

Åtgång: 30 g

Virknål: Nr 1,75

Sommarstiltje

2011-07-24T19:35:00.000+03:00

Förlåt att det varit mer än lugnt här på bloggen, men sommarvärmen har tagit sin tribut. Dock inte så att jag varit precis totalt lat. Nej, ingalunda för jag har hela fyra virkade små dukar färdiga. MEN jag har inte fått dem pressade eller fotograferade. Två av de vita dukarna lade jag dessutom i en Klorinblandning för att bleka dem. Tyckte att det vita garnet var lite gult på sina ställen. Få se hur det blir när jag tvättat dem, om de alls går att visa upp i detta forum.

Förra måndagen begav jag mig till grannstaden på jakt. Förstås hittade jag inte det jag skulle ha, men gjorde en hel del andra fynd. Ja, och på samma gång gjorde jag av med klänningspengarna. Eh, men vad är viktigare, en klänning till min kusins stundande bröllop eller stickgrejer? Tänk noga efter innan du svarar...
Just det, de här stickböckerna har jag ju glädje av i många, många år framöver.

Växtfärgningskurs blir det kanske för mig i höst. Åtminstone är jag anmäld, men inte har jag samlat växter än. Vet inte riktigt vad jag vill ha för färg. Suck.
Stickboken till vänster har många trevliga sockmönster.

Som ni ser är alla böckerna försedda med realapp. Självklart måste de ju köpas då. Den där virkboken är härlig och innehåller en massa plädmönster. En del av de mönstren är runda, bl a ett från Afrika, så då kan man virka det både till sjal eller varför inte som en bordduk? Själv har jag inte runda bord i huset så här blir det åtminstone inte någon sådan duk.

Tyvärr klarade jag mig inte hem utan en kasse full med garn. Suck, suck och mera suck.

Men som ni ser har de här nystanen också röd lapp. Alla nystan utom de två översta är ju sockgarn. De röda bomullsgarnet är tänkt, som bra att ha till julen. Men jag misstänker att det nog inte kommer att bli så mycket julpysslande i år heller...

Hur de här några nystanen sedan kan väga så mycket som 1 kilo och 100 g är mer än jag vet, för så mycket hade jag nog inte tänkt att öka på garnlagret, som bara växer, växer och växer...

Mitt i sommaren

2011-07-13T11:03:00.000+03:00

- Hej, va' gör du? hördes dotterns glada stämma i min Nokia.
- Stickar sockor.
- Va? Mitt i sommaren? Är du int' riktigt klok?

Nä, nä, jag gör inga anspråk alls på att vara klok. Anförvanterna har skrattat sig fördärvade åt mig då jag suttit med högsta blåsfart framför fläkten och stickat så svetten lackat. MEN om en kille som fyller sju önskar sig ett par blåa hemstickade sockor, så måste han ju bara få det, inte sant? Inte är det ju vårt fel att han har födelsedag i juli. :)

Tyvärr blev det nu inte helblått för, hör och häpna, sådant sockgarn finns inte i mitt "lilla" garnlager. Min exceltabell talade visserligen om att det skulle finnas ett nystan på 150 g i svarta hyllan, men icke att jag hittade det. Försökte anstränga de små grå till maximum och kom sedan ihåg att jag redan använt det mörkblå garnet i ett annat sockprojekt. Sedan hade jag inte uppdaterat garntabellen och tagit bort nystanet. Inte alls konstigt att jag därför verkar ha massor av garn. :)
Jag fick alltså ta vad jag hade och då råkade jag ha blårandigt garn. Fick dessvärre inte ränderna att stämma trots tappra försök, men det verkade vara olika breda färgpartier i nystanet. Far i huset tröstade mig med att det kan vara bra att veta skillnad på höger och vänster. :)
Tycker också att sockorna verkar vara för stora för en sjuåring. Tog måttet från boken Kotilieden ihanat käsityöt. Kotiliesi är en finsk tidning och i den här boken har man samlat ihop alla fina beskrivningar som ingått i tidningen. Därtill finns grundmönster för både vantar och sockor och en tabell för vardera innehållande maskantal och mått.
Nå, som far i huset konstaterade:
- Pojkar växer ju så snabbt.

Modell: Helt vanliga barnsockor, beskrivning bland annat från garnbanderollen

Garn: 7-bröder, Jättiraita (Jätterand) från Novita

Åtgång: 86 g

Stickor: 3½ och 4

Garnåtgång i maj 2011

2011-07-09T20:01:00.000+03:00

Nej, go vänner, det här är inte heller nån vacker läsning, alternativt får ni skadeglatt peka finger åt mig då mitt garnlager skenar iväg.
Hur det nu kom sig så hann jag aldrig få ett endaste ett alster färdigt i maj. Suck och stön. Och trots att jag ju var på Åland under den "farliga" lördagen, lyckades jag ändå få de här 6 nystanen med Kitten mohairgarn:

Det finns alltså snälla människor i stickcaféet, som tänker på mig. Tack för det.

Så här eländigt såg det alltså ut hemma hos mig i maj:

Använt garn: -
Donerat: 390 g

Inhandlat:
Cotton luxus 650 g

Från Åland 700 g

Kitten mohair 300 g

Inhandlat inalles: 1650 g

Erhållit:

Av mamma 300 g

Av SNY 400 g

Erhållit inalles: 700 g

Garnlagret:

Ingående saldo i april: 6522 g

+ i maj 1960 g

Garnlagret totalt 8482 g

KYH 1 valmis färdig

2011-07-07T19:41:00.000+03:00

KYH no 1 valmistui viime viikolla, ihan tavallinen patalappu.

Malli: Patalappu, muokattu malli no 2 Novita kesä 2009

Lanka: Cotton Luxus, Novita

Menekki: 54 g

Vkoukku: No 4

Förra veckan fick jag KYH nr 1 färdig, en alldeles vanlig pannlapp. Virkade kant runt även om den inte var med i den ursprungliga beskrivningen. Det är ju det som är så roligt med virkning, man kan testa och göra lite hur som helst. :)

Modell: Virkad pannlapp enligt modell nr 2 i Novita kesä (sommar) 2009

Garn: Cotton Luxus från Novita

Åtgång: 54 g

Virknål: Nr 4

En lössläppt garnoman

2011-07-06T23:06:00.002+03:00

Varning utfärdas: Detta är ett lååååångt och förskräckligt inlägg!

Har dragit mig för att bekänna mina garnförsyndelser i juni, men ärlighet varar längst eller hur? Dessutom kan jag ju fungera som varnande exempel för andra. Och det är väl bra eller hur?
Alltnog, det hela började lite smått oskyldigt med att jag inför min mor klagade min nöd över mitt garnlager, som aldrig tycks innehålla just det garn jag skulle behöva till planerade projekt. Känns det igen? Dessutom hade jag missat en rea på -20% på just det spanska garn jag ville testa att virka en väska av. Bu-ääääh.
- Du behöver inte mera garn, utropade min mor förskräckt.

Nå, min mor är ju ändå världens snällaste, hjälpsammaste och vänligaste människa, så hon rev upp sitt eget stickprojekt och gav mig fem nystan med Novitas flip-flop-garn.

Och de lila nystanen hamnade genast i ett KYH-projekt.

Sedan var jag plötsligt tillbaka i mataffären och där fanns korgen med förmånliga spanska garner. Caféet skulle upphöra. Och klart jag måste hjälpa till med att tömma hyllorna, lite medmänsklighet behöver jag väl ändå visa? :) Resultatet av min godhet såg ut så här:

Här de spanska garnerna från Katia.

Och eftersom jag ju ändå mest verkar använda Novita-garner fick en del nystan av den sorten också följa med. Alla de här nystanen var -20%. Vackert så.

Men nu hade jag ju fått upp garnvittringen så jag skenade iväg till stadens ena lopptorg. Och nej, jag skulle absolut INTE ha nånting, inte köpa något över huvudtaget (korsade fingrar bakom ryggen). Men det var ju inte mitt fel att det fanns så mycket intressant på loppiset. Tur att jag redan från början tog en kärra, för en liten korg på armen skulle inte alls ha räckt till. :)

Nån som kan förklara varför andras restgarner är så mycket intressantare än ens egna? Den här påsen med garn kostade 5,- euro och det ena bomullsgarnet kom genast i användning.

I samma bås hittade jag de här gula nystanen med mattrasetrikå. Hela 2,8 kg. Måste ju bara ha den där plastpåsen. Och lugn bara lugn, lämnade kvar påsen med vita likadana nystan. Och attans att jag ångrar mig nu. :(

Det här hittade jag också i samma loppisbås. Vet inte riktigt till vad jag skall ha det, men alltid kan det ju vara bra till nånting, kanske i vävsalen?

Det fanns ju förstås massor av annat intressant i loppisbåsen:

Bland annat de här tidningarna för 20 cent/styck.

Och i dem fanns mycket intressant:

Nu är jag illa ute, som börjar titta på sådana här evighetsprojekt. Tycker att det räcker riktigt bra med Karhutröjan.

Men visst skulle det vara härligt att försöka sig på en sån här mönsterstickning.

Här en rolig idé: Virka runda trafikmärken för att lappa byxorna. Det var då det, men varför inte helt gångbart ännu idag?

Den här pärmen innehöll åtta tidningar från år 1992 och gick lös på 1,50 euro. Självklart hamnade den i min kärra. :)

Lyckligtvis fanns det endast en dubblett = jag har tidningen från förut. Ibland är det bra med gott minne ska jag säga.

I de gamla tidningarna finns faktiskt allt möjligt matnyttigt. Undrar om jag borde dra fram symaskinen? :)

I juni hann mamma och jag också med att avnjuta fiskbordet i Bruket tillsammans med andra glada damer.
Efter lunchen åkte vi iväg till lilla garnaffären i Pyttis. Min mamma gav mig hela 100 euro för inköp av garn. Detta utan att alls fundera över vilka faror och frestelser hon utsatte mig för. Huuu!

Vet inte om mamma blev besviken, men jag nöjde mig med de här två härvorna med mattrasetrikå på 1,8 kg. Tänkte att de går bra ihop med de gula som jag hade fyndat på loppis.

Att det sedan dagen före midsommar fortfarande fanns kvar garn i en korg utanför caféet i mataffären och nu -50% är en helt annan historia, som jag inte ska gå in på här...
Har inte ens vågat räkna hur mycket jag nu har ökat på garnlagret. Kanske jag själv borde öppna affär? :)

KYH 8 valmis färdig

2011-06-29T22:29:00.000+03:00

Tänään päättelin langanpätkät ja hups hei niin KYH 8 oli valmis. Miksi langanpätkät aina jää roikkumaan? :)

Malli: Pieni sydän, malli 60 Moda 6/2009

Lanka: Puuvilla, jäännös

Menekki: 4 g

Vkoukku: 2

Idag fick jag äntligen garnändarna fästade i det här hjärtprojektet, KYH 8. Varför ska det alltid ta så lång tid att fästa de där ändarna? För övrigt borde jag nog ha gjort de flesta KYH-projekt så här små för då skulle det ha gått att få dem färdiga i rekordfart. Nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag skall använda detta till? Hmmm, kanske ett födelsedagskort i höst till kusinen som fyller 50?

Modell: Virkad hjärtdekoration, modell 60, Modatidningen 6/2009

Garn: Bomullsrestgarn fyndat på loppis i barndomsbyn, en hel plastkasse full för fem euro.

Åtgång: 4 g

Virknål: 2