Oj, en sån dag

Oj, oj, oj, jag säger bara det, har ni sett den där damen, som borde ta det lite lugnt? Nä, inte jag heller. Den här damen har hållit igång hela dagen och borde nog sitta i gungstolen med sin stickning nu. Men se nej, här sitter hon framför datorn och funderar på nya stickprojekt, fastän det senaste sockprojektet inte är färdigt ännu.

I morse sov jag till halv nio, intog frukost och hoppade sen i duschen. För mej är det fortfarande en oerhörd lyx att kunna duscha här uppe på övervåningen.

Vi elvatiden körde vi, bisin min och undertecknad, iväg till stan. Vi hade stämt träff med min kusin A och hans 13-åriga dotter på Café Favorit.

Kusinen bjöd på förfriskningar. Jag valde veckans te, aprikoste och en räkfylld croissant. Bisin min drack kaffe och åt en alexandersbakelse. Vi satt ute och njöt av varandras sällskap och den friska luften.

Vi hade sällskap av en megastor gräshoppa under parasolltaket. Hepokatti på finska om jag minns rätt.

Efter någon timme vände vi hemåt. Bisin min hittade på att vi skulle kurva via grannbyn. Jag var inne och hälsade på Lilleman och hans mor. Det börjar ju bli en månad sedan jag senast såg honom! Hela två gånger ville han upp i min famn och det finns inget ljuvligare än att känna hans armar runt ens hals. 

Här hemma väntade flickorna och det var riktigt, riktigt härligt att få träffa dem. A har redan börjat fundera på julen. Tror ni att tomtarna redan följer med om man är snäll eller elak? Det är ju de snälla barnen, som får julklappar.
Och på tal om julklappar: Dotterns julklapp passade perfekt på foten. På något sätt anade jag att hon behövde sin julklapp redan nu, så jag kunde inte vänta med den. Hon blev glad och uppskattade hantverket.

Jag hade med mej lite kaffebröd från Favorit, bland annat äpplecrumble. Riktigt god kaka och goda var också bullarna med lingon och tjinuski.

När flickorna hade åkt satt jag en stund och funderade lite smått. På äldsta sonens enträgna begäran följde jag sedan med honom till stan för vår veckohandling. Kändes lite konstigt, för jag har inte varit och storhandlat på jätte- jättelänge.

Idag har det alltså varit riktigt mycket program och det är roligt, så härligt att få träffa barnbarnen. 💕
Och jag lovar, jag ska ta det superlugnt i morgon, hoppas jag i alla fall.

Önskar er alla en fin söndag!

Lite lingonsylt

Oj, vet ni, i morse sov jag ända till halvtio. Igår kväll då jag lade mej efter att ha lyckats fylla vår diskmaskin, så värkte min vänstra fot så att jag var övertygad om att jag aldrig i världen kommer att få fatt i sömnen. På något konstigt sätt lyckades jag somna utan att räkna vare sig får eller nystan. Men tvåtiden var jag vaken igen för mitt nattliga toabesök. Sedan sov jag ända till 6:15, besökte toan igen och kröp ner i sängen igen. Jag skulle bara ligga en liten stund till sisådär klockan sju och sen stiga upp. Hur det nu var så somnade jag djupt och vaknade, som sagt först klockan halvtio. Så skönt att få sova ut och så tacksam för att bisin min inte väckte mej.

Medan jag sov rensade bisin min de lingon han plockade igår kväll efter att ha cirklat ved.

Han kokade också 500 gram lingonsylt på morgonen. Helt underbart, för han serverade blodplättar till lunch. Han tänker på mitt hemoglobin. Så gott med hemkokt lingonsylt. Burken till höger är redan tömd. Men det gör inte så mycket, för bisin min har plockat lingon också ikväll. Mums!

Vet ni, idag ringde jag till HUS' fakturering, för jag hade nått kostnadstaket och behövde få en ny faktura. Jag valde att de skulle ringa upp mej, men tänkte att det kommer att ske först på måndagen. Tji, fick jag, för vid tvåtiden ringde en vänlig dam, som sade att jag ska riva min senaste faktura, för jag får en ny med lägre avgift. Hon skulle också meddela välfärdsområdet att jag inte behöver betala mera i år. Tack för det. Om jag hamnar in på sjukhus igen, så är dygnsavgiften lägre. Poliklinikbesöken på sjukhuset är däremot gratis om jag förstod det hela rätt. Jag är på något sätt så till mej varje gång en sådan här tjänst fungerar. På något sätt förväntar jag mej alltid motsatsen. Lite sådär som vattenverket i stan, som trots påminnelser inte ännu har rätt adress på vår anslutning! Bisin min får ta itu med dem ännu en gång. Vi får hålla tummarna och hoppas att det nån gång går hem för dem där i stan att vi inte längre bor kvar i grannbyn.

Själv har jag lyckats klåpa när jag skyndade idag. Jag skulle bara lägga undan lite städdukar på hyllan i tvättrummet när jag lyckades få ner två ljuslyktor med glassplitter, som resultat. Bisin min blev helt förskräckt och förbjöd mej att "hålla på".
– Du ska bara vila och ta det lugnt, sa han strängt.
Jo, jo, det ska jag och försöka låta bli att göra allt möjligt, som slutar i krossat glas, men... ja, ibland så känns det som att jag nog måste ta mej i kragen och göra nånting.

Nu får det lov att bli lite sockstickning före läggdags.

Önskar er alla en finfin lördag!

Hilja – pannbandet

 I onsdags förra veckan fick jag också mitt pannband färdigt.

Modell:Hilja – pannbandet, modell nr 6 i Novita tidningen Hösten 3/2021

Start: 08.08.2025

Färdig: 27.08.2025

Garn: Hygge Wool från Novita

Åtgång: 90 g 

Stickor: Nr 8

Designer: Ronja Hakalehto

  

 Jo, jo, jag vet, mitt pannband ser inte ut som originalet. Jag fick inte riktigt till det, trots bra hjälp på stickcaféet. Men som stickerska får man väl ta sig lite friheter, eller hur? Och det här pannbandet får nu duga åt mej. Det här var ett garnnystan jag fick i juli och färgen har Lillan valt.

Idag har jag varit hemma från sjukhuset i två veckors tid. Jag börjar sakta vänja mej vid mitt stillsamma liv. Det är faktiskt skönt att inte behöva stressa. HUS har sänt hela fyra fakturor, en på poliklinikbesöket 10.8 och tre på sjukhusvistelsen. Värför sjukhusräkningarna skulle delas upp på tre förstår jag inte riktigt, men jag ska förstås snällt betala dem.

Sen går det inte alltid som på Strömsö. I köket är jag en total nolla. I morse såg jag framemot en frukostmacka med en skiva gotlerkorv och tomater på rågbröd. När jag öppnade korvpaketet, som jag köpt i Baronens affär igår, upptäckte jag små vita prickar på skivorna, alltså sådana prickar, som inte ska vara där och hela paketets innehåll åkte i komposten. Bäst före datum var 22.09. Jag började inte undersöka om där skulle ha funnits kuranta korvskivor utan jag nöjde med tomat, som pålägg. Säkert också hälsosammare på det sättet? 
Nu gjorde jag förstås så som man inte ska göra. Självklart borde jag ha fört tillbaka korvpaketet och krävt ett nytt, men...

Vid lunchtid idag fick jag för mej att jag skulle piffa upp den rivna vitkålen och morotsrivet med lite pepparkrydda och gräddfil. Hur jag nu fumlade, så hade jag plötsligt gräddfilsburken upp och ner på köksbordet, förutom det som hamnade på kläderna och den den del som hamnade på golvet. Tur att bisin min var i grannbyn, för hans känsliga öron skulle nog inte ha klarat av den harang med svordomar, som jag släppte ur mej. Som sagt, jag är en katastrof i köket!

Igår kväll när jag äntligen närmade mej sängen hörde jag ett förskräckligt oljud i sovrummet. Det lät som om två stridsplan kämpade mot varandra. Jag försökte lokalisera ljudet, först med enbart sänglampan som ljuspunkt. Men jag var tvungen att tända taklampan och då såg jag den, en jättestor fluga med minst två meter mellan facettögonen. Medan en sådan best stormande omkring i sovrummet var det inte ens tal om att lägga sig. Nej, jag tog tag i första bästa handduk och begav mej ut på jakt. Jag slog så vilt omkring mej att den flygande varelsen försvann ut genom sovrumsdörren och jag kunde äntligen lägga mej till ro.

Idag har jag faktiskt hunnit vara ute. Det var så skönt att sitta ute och sticka. Rätt fort blev det för varmt med sockstickningen, så jag fick komma in igen. Nu måste jag fundera om jag vågar bege mej ut i köket igen och den här gången fylla diskmaskinen.

Önskar er alla en vilsam och fin torsdagskväll.

På lunch i grannkommunen

Idag har jag varit borta hela eftermiddagen, för jag var på lunch på Baronen tillsammans med T.  Bekvämt och bra, för hon plockade upp mej i sin bil och så styrde hon norrut.

Jag valde lövbiff med auraostsås. Riktigt gott och rikligt salladsbord. Ett varv hade det här stället dåligt rykte om sig, för människorna sade att maten inte var bra.
Jag fick fel i början, schnitzel istället för den beställda biffen. Först tänkte jag göra som finländare brukar i såna här situationer, alltså tiga och snällt äta schnitzeln. Men det tyckte T att inte gick för sig och jag började fundera att jag hade ju ändå betalat för lövbiffen, som var nån euro dyrare. Snabbt kom min riktiga portion på bordet tillsammans med många ursäkter.

Det var riktigt, riktigt trevligt att träffa T och få prata, prata, prata om allt som hör livet till. Jag fick svara på frågor om min sjukhusvistelse och T fick bland annat svara på frågor om kryssningen med sin mor.

Under vardagarna serveras inte efterrätt, så jag tog ett gräddwienerbröd från vitrinen. Det sköljde jag ner med gul sockerfri Jaffa.

Jag hann också ta ett varv i affären innan vi återvände hem. I tidningshyllan hittade jag de här handarbetstidningarna och förstås måste jag ju köpa dem!

En fin dag, men nu ska jag ta det lugnt och vila lite i gungstolen. Måste komma ihåg att jag är konvalescent.

Förresten, ni såg väl att KAJ kammade hem priset för Årets låt med Bara bada bastu på musikgalan här i Finland? Ajjo, låten har dessutom streamats över 100 miljoner gånger på Spotify. Fantastiskt, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön torsdag!

Lovisadroppar sockor

I onsdags förra veckan fick jag äntligen ett av mina sockprojekt färdigt.

Modell: Lovisadroppar sockor

Start: 07.03.2025

Färdig: 27.08.2025

Garn: 7-bröder Lappi (grå) och 7-bröder (vit) från Novita

Åtgång: 152 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Tuija Klaus

Här har jag duschat sockorna med lite vatten, så de ser kanske lite luddiga ut. Det blir nog inte desto mera blockning av dem. Trevlig modell att sticka efter och härligt att äntligen, äntligen få nånting färdigt. Andra gången som jag stickar det här mönstret. Troligtvis får det här bli en julklapp och då är jag allt ute i god tid, eller hur?

Igår kväll meddelade jag åt bisin min, att ikväll vill jag duscha här i övre våningen, så idag har han haft fullt upp med att få i fönstren, duschdraperiet upphängt osv. osv.

Konstigt nog hittade han ännu en låda med kurspapper och annat diverse. Den fick jag gå igenom. Det mesta var sånt som ska till pappersinsamlingen. Men då och då dök det upp mellan kurspappren sånt som det är bäst att bränna upp. När jag går igenom de där kurspappren, alltså såna som jag oftast själv har tillverkat och sedan delat ut till deltagarna, blir jag både lite nostalgisk och smått imponerad. När och hur har jag kunnat allt det där?

Bisin min var ute i trädgården. Tyvärr hade något djur varit och gnagt på en av våra två gurkor. Här blir det nu lyxmiddag med Annabellapotatis, några rosamunda, bönor, gurka, sallad och burgundisk gryta från igår. Kanske bäst att jag drar mej mot köksregionen och hjälper till.

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.

I Paviljongen

Sent igår kväll gjorde jag en dumhet och det fastän jag visste att jag inte ska göra så. Jag tog tag i min telefon och loggade in på Facebook. Det första jag möttes av var ett dödsbud: Kimmen avled igår. Frid över hans minne. 💕

Vi tände ett ljus, drack gul Jaffa istället för kvällste och mindes hur det var för tio år sedan i juli då vi träffade honom på laxsoppsfesten i Rönnäs. Han frågade om jag ville bli frilans på tidningen. Och på den vägen är jag fortfarande, fastän jag nu just tar det lugnare och koncentrerar mej på att försöka bli frisk.

Men alltså, man ska stänga av Internet i god tid förrän man lägger sig, så det så!

I natt vaknade jag klockan två och då gjorde jag följande dumhet. Jag tog fram den orangea väskan, som finns i sovrummet och som är full med intressanta garn. Jag bara måste titta på nystanen och klappa om dem lite. Sånt borde jag absolut inte göra, för det tog till efter tre innan jag somnade om. Jag fick en massa idéer i huvudet och skulle gärna ha velat börja på nya stickningar genast!

Klockan tio i morse gläntade bisin min försiktigt på sovrumsdörren.
– Hur har natten varit, frågade han.
– Bra, tack, svarade jag sömndrucket medan jag försökte jaga bort de sista drömslöjorna.
Jag hade sovit så länge att stackars bisin min hade blivit rejält orolig. Jag var visserligen vaken nångång vid sjutiden, men då vände jag bara på mej och somnade om. Riktigt, riktigt skönt att få sova ut ordentligt mellan varven.

Idag på eftermiddagen har jag varit iväg med bisin min till Kouvola. Hela fem gånger snurrade vi runt innan vi hittade Frälsningsarméns lopptorg iCare i köpcentret Valtari. Vi förde dit tre stora lådor med gamla, hela och rena kläder, sådana som inte längre passar på nån av oss. Kläderna gör bättre nytta där i affären än här hos oss.

– Nu har du blivit frälst, sa bisin min när vi satt i bilen igen efter avlämningen. Han syftade på stamkundsappen, som den ivriga damen där i affären fick mej att ladda ner, trots att jag är allergisk mot flera appar i min telefon. Så få som möjligt är mitt motto. Men nu har jag alltså då frälsningsarméns stamkundsapp och får -15% för varje köp som överstiger 10 €. Egentligen inte riktigt klokt, för pengarna man köper för går ju till mindre bemedlade. Borde man inte betala lite i överkant då?

Nu vet vi var affären finns och i höst kan vi leverera mera grejor till loppiset. Skönt att veta att man på sitt lilla sätt kan göra nytta samtidigt som man rensar ut.
– Såg du att de tar emot garn också, frågade bisin min ivrigt.
– Nä, svarade jag avmätt och fortsatte: Mina garn får gå till stickkaféet.
Ja, ni skulle ha sett så fin sängmatta M virkade av det yllegarn jag donerade åt henne! Tror alltså att mitt garn gör större nytta där.

På hemvägen kurvade vi in till Kymen Paviljonki och åt en sen lunch.

Här är det hälften sallad som gäller, sen lite korvsås, potatis, burgundisk gryta och ännu pytte, pyttelite broilerpasta. Gott och för oss bra att lunch serveras ända till klockan 16. Trevlig miljö och fin betjäning. Hur kommer det sig att vi aldrig har stannat där förut? Är det för nära hem kanske?

Bisin min blev riktigt nervös när jag sa att jag skulle gå och kolla lite och försvann mot Pentik.
– Vi ska int ha nånting sen, varnade han.
– Nä, nä, svarade jag snällt.

Men jag frågade om jag kunde få köpa med hem av den burgundiska grytan, för den var så god, lagom kryddad och nötköttet mört. Jag fick den här plastburken full för fem euro. Hurraaa! I morgon gräver bisin min upp lite potatis och så har vi middagen klar. Sån matlagning gillar jag.

Jag köpte också närproducerat pålägg. Och jo, jo, jag vet att processat kött inte är hälsosamt, men nån gång ibland får det lov att slinka ned. På sjukhuset serverades kalkonskivor som pålägg i över en veckas tid. Jag fick nog av dem och åt till slut endast gurkskivorna på brödet, alltmedan jag längtade efter en rejäl ostmacka! Helst med knäckebröd. Det var knepigt nog ändå med sjukhusmaten, för min matlust var helt borta. Det blir ju så när man är svag och inte rör på sig så mycket.

Jag köpte också en toscakaka. Nu funderar jag lite smått om jag borde sätta den här i frysen, så jag har någonting att ta fram ifall vi får gäster. Jag tror inte att jag kommer att orka baka på ett bra tag ännu.

Och så köpte jag bullar till efterrätt samt småbröd, som hoppeligen passar till kvällsteet.

Hösten började alltså här i full fart och med nya erfarenheter. Till råga på allt dessutom värme och sol på eftermiddagen. Kan det bli bättre?

Nu dags för ostmacka och te, tror jag, sedan lite stickning.

Hoppas att ni alla får en skön tisdag. Om det är varmt och soligt i morgon, så sitter vi väl ute minst en timme, eller hur? Ja, alltså jag sitter, för jag är inte i skick för en timmes promenader ännu.