Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var borta hela dagen igår tillsammans med bisin min. Vi körde västerut, ända till Ekenäs. Det var meningen att vi skulle överraska en födelsedagsfirare, men det gick inte riktigt som på Strömsö! Ja, alltså vi kom nog fram till Ekenäs och det blev kalas och kära återseenden, men jubilaren hade lyckats luska ut att vi var på kommande. Och då sade jag ändå inte ett knyst i bloggen i fredags!
För min del var det ju spännande redan att testa krafterna och se om jag alls skulle orka med en så lång färd. Jag har order om att inte sitta i bil längre än högst en timme. På ditvägen blev det inte riktigt så, för vårt första stopp blev i Lojo. Och gissa var? Jo, förstås i Motonet, var annars? I och för sig ett riktigt bra stopp, för där finns fina vessor direkt innanför dörren. Man behöver alltså inte ens gå in i affären.
Före avtaget i Rita i Borgå, började plötsligt alla bilar framför oss bromsa. När vi kom närmare såg vi att det stod en polisbil med blåljuset på bakom en vit bil på högra sidan av vägen. När vi körde förbi såg vi att en polis bytte framdäcket på bilen. En stor eloge till våra poliser, landsvägens riddare. Hjälpsamma och vänliga. Synd att jag inte hann fota.
Vårt andra stopp blev begravningsplatsen i Svartå där vi tände ett ljus på min farbrors grav. Det blommade vackert på gravarna. Nu hade jag alltså redan hunnit vara två gånger ute och sträcka på benen.
Vårt tredje stopp blev vid K Supermarket uppe i backen, för jag ville köpa blommor och grahamsskorpor från Wi-box. Innan jag gick in i affären frågade jag tre gånger om det var nånting bisin min behövde eller ville ha. Han svarade nä, så jag traskade iväg. Blommor fick jag, men skorporna var slut.
Och så äntligen efter lite vändande i en tvär korsning var vi framme. Jag fick, tack och lov, gå in direkt genom balkongdörren på bakgården, så jag slapp trapporna. Riktigt snällt av T att ta emot oss, tack för det. Och härligt att träffa alla A, R, T, H och K. Och vilket kalas det blev med både skinktårta, gräddtårta, kladdkaka, morotskaka och kex. Stort tack för rik förplägnad.
Vi fick också en så otroligt fin nyhet att glädja oss åt. Nu finns det någonting att se fram emot. Så lycklig och glad för det! ❤️💕
Tiden går alltid fort när man trivs och har roligt och så var det också igår. Plötsligt var det dags att bryta upp.
Vi körde omkring lite i den vackra staden. Nere vid stranden var det otroligt vackert med solglitter i vattnet vita båtar vid bryggorna, Knipan, som nästan såg ut som ett sagoslott. Men jag tog inte ett endaste ett foto, så ni får föreställa er hur det såg ut där.
Där svävade flera trollsländor omkring i solen. De satt inte länge stilla så det var lite svårt att fånga dem på bild.
Jag satt en stund där på en bänk och njöt av värmen och solskenet. En pojke och en flicka gick förbi. Jag tyckte hon såg bekant ut, men hade solen i ögonen och hon gjorde inget tecken till att ha känt igen mej, så jag funderade inte mera på den saken.
Från begravningsplatsen körde ut från stan mot Wi-box. Min telefon ringde och min kusin berättade att hans yngsta dotter sagt att hon trodde vi var på gravgården. Min kusin, som bor där i närheten hade rusat iväg till bänken, men då var vi redan i Wi-box. Den här gången missade vi varandra och det var ju synd. Men ibland är det knappt om tid och bisin min var orolig för hur jag skulle orka, så han ville hem i tid.
På Wi-box åt vi grillbiff med klyftpotatis. Bisin min var inte alls nöjd. Han undrade var svagdrickan fanns, brödet och salladen. Jag förklarade att det inte var lunchtid längre och helt enkelt inte fanns ett salladsbord just därför. Han tyckte att hans biff var seg och full av senor. Riktigt upprörd blev han då han upptäckte att det gröna på tallriken var rött, nämligen plommontomater och rödlök. Tomaterna kippade han över på min tallrik, rödlöken och champinjonerna skjutsade han åt sidan på sin egen tallrik. Likadant gjorde han med det som han petade ur munnen och kallade för senor.
Jag var nöjd med min portion, men han skulle hellre ha ätit på ABC i Karis. Stackarn.
Innan vi körde iväg österut handlade jag i bageributiken.
Jag köpte också en Hildeform och pepparnötter samt en jordgubbssmulpaj. Den sistnämnda utifall att vi skulle ha firat dagens 70-åring. Men det har vi inte gjort, så nu kan vi se fram emot pajen till kvällsteet.
Vi stannade faktiskt vid ABC i Karis och tankade. Bisin min var riktigt upprörd. Hur kan de få ha så förmånligt bensin i västra Nyland medan vi i stan betalar oss sjuka? Tänk nu, bara 1,6 €/liter och vi fick inte mera i tanken än 24 liter! Här i stan är det nånting runt 1,8 €/liter.
Nästa stopp blev S-market i Veikkola, för vet ni vad? Jo, plötsligt kom bisin min ihåg att hans cornflakes var slut! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag frågade ju innan jag gick in i affären i Ekenäs om han ville ha någonting eller behövde nånting och jag frågade faktiskt många gånger.
Där i S-market i Veikkola fick jag tag på en seniorkundvagn, för en dam tog den sista vanliga rakt framför min näsa. Jag vet inte om ni har en aning om seniorkundvagnar. Det hade i varje fall inte jag, så det tog en stund innan jag förstod att man ska hålla ner ett svart handtag på båda handtagen. Gör man inte det, så är bromsen på och vagnen far ingenstans. Bromsen är på för att man när som helst ska kunna sätta sig ner och vila på den där sittplatsen, som finns framför själva vagnkorgsdelen. Nå, jag satte mej inte, utan försökte snabbt hitta cornflakes. Jag fyndade också kattmat till ett förmånligt pris och jag köpte två glasstrutar, så vi fick efterrätt.
Det var riktigt skönt att vara hemma igen klockan 20:15. Vi startade 10:02 på morgonen, så det var en riktigt tillräckligt lång dag för min del. Tror inte att jag skulle ha orkat med mera nu just.
Det här blev en dag att leva länge på, så tacksam för allt det fina och värdefulla och för att jag orkade!
Äldsta sonen hade städat köksgolvet medan vi var borta och tagit hand om både vanligt avfall och bioavfall. Jag är tacksam!
Vi hann ännu titta på Mitt livs låt och En hård veckas kväll innan det var dags att krypa i säng. Jag hann sticka hela sex varv mönsterstickning och det är inte fy skam med tanke på att jag såg på TV tillika. Det brukar vara svårt att koncentrera sig på mönster då. Hur det nu går med mitt nuvarande projekt vet jag inte riktigt, för vet ni vad? Jo, jag har fått en beställning på ett pannband! Tjohooo! Nu återstår att dels vänta på måttet och dels hitta garn.
Det var riktigt skönt att få sova i egen säng, men halvfemtiden vaknade jag ur en mardröm. Jag var kallsvettig och trodde att jag inte kunde andas. Jag vandrade skakig omkring lite innan jag vid femtiden lade mej på nytt och sen sov jag sött ända till halv tio! Skönt att få sova ut.
Nu ska här festas på Wi-boxs stugpaj med jordgubbar. Mums!
Önskar er alla en bra ny vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar