Etno Pop, Motonet och marknadskringlor

Söndagsförmiddagen vaknade jag halvelva. Jag var riktigt groggy och kände mej inte alls i skick. I min ålder tar det på att vara ute på nattliga äventyr! Ett tag funderade jag till och med på om jag borde sjukanmäla mej. Men till vem?

Jag segade på, fick i mej frukost och undangjort några måsten innan det var dags för mej att köra iväg norrut till grannkommunen. I bilen sjöng jag om "arbetsmoral som en lutheran", för så kändes det. Samtidigt oroade jag mej för om jag skulle hitta parkeringsplats, om jag skulle orka gå långa sträckor i solgasset, om jag skulle hitta sittplast, om jag skulle få hostattacker... allt sånt där onödigt, som jag förr i världen inte ägnade ens minsta lilla tanke.

Jag kom fram till hembygdsgården Kycklings utan missöden. Hittade en parkeringsplats efter lite backa köra framåt, backa köra framåt och jag hittade en perfekt sittplats i skuggan. Nu kunde Etno Pop för min del börja. Jag fick, trevligt sällskap på min bänk och det var riktigt skönt att sitta utomhus, lyssna på musik och samtala lite smått.

Det var full rulle på "dansgolvet" när Janne Outinen, han med blommiga byxor där i mitten, lärde ut dansstegen till cha-cha-cha. 

Klas och Joel Enqvist underhöll med spelmansmusik. Men de spelade också en låt, som lät så bekant, utan att vi på bänken kunde placera den.
– Det är nog en finsk låt, för den går i moll, sa min bänkgranne.
När det blev paus frågade jag Joel vilket stycke de hade spelat till sist. Han svarade att det var Valot med Rauli Badding Somerjoki. Och jo, då kände vi alla igen den. Valot finns med i Aki Kaurismäkis film Ariel.

Min ursprungstanke i söndags, var att jag inte skulle stanna så länge där på Etno Pop, men det var skönt att sitta ute i skuggan, träffa människor och prata bort en stund samtidigt som vi lyssnade till musiken. För dansbandsinslagen stod orkestern The BRand.

Igår när jag satt och skrev på min lilla artikel och hade riktigt bra flyt, steg bisin min innanför dörren:
– Nu kom den, ropade han.
– Mmm, svarade jag, suckade lite och knattrade vidare på tangentbordet.
– Nå, e du färdig då så far vi?
– Vart då?
– Nå, till Borgå förstås.
– Aha, nå jaa, joo, svarade jag medan jag blixtsnabbt försökte bestämma mej för om jag skulle följa med eller låta bli. Jag kom fram till att det är bäst att följa med när man nu en gång får chansen, så det var bara att spara skriverierna och stänga av datorn, klä sig i stadskläder och sätta sig i bilen innan bisin min ens hunnit säga tulipanaros!

Reservdelarna han beställt till IKH hade kommit. Bisin min tyckte att jag inte behövde följa med in till Mikrokulma. Då protesterade jag och sa att han vill ju ha nånting i den tomma karamellskålen, eller hur? Jo, jo, det ville han förstås, så jag köpte fyra karamellpåsar.

Två öste jag i karamellskålen igår och två påsar vill jag spara till midsommaren. Men redan igår blev det gnäll om varför jag inte kunde tömma påsen med Mariannekaramellerna också i skålen.
– Nå, för att ni äter upp dem, förstås.
– Men det är väl meningen?
– Jo, men inte i den glupska takt som ni har.

Förstås fick inte bisin min den O-ring han skulle ha från IKH. De har tydligen dåligt med O-ringar, så vi körde iväg till K.A. Stendahl istället. Där hittade bisin min en nästan likadan O-ring, som den han ska byta ut.

Sedan iväg till Motonet efter den beställda bilreservdelen, som också kommit till Borgå. Jag satt ute i bilen och väntade.

Bisin min var snäll, för han köpte en sån här parkeringsmanick åt mej. Nu gäller det att hitta nån som kan programmera den här. Finns här nån, som anmäler sig frivilligt?

Från Motonet körde vi hemåt via flickorna, där vi lämnade av en liten present.

På hemvägen kurvade vi ännu via Hera grillen. Jag var helt i panik, för jag visste inte alls vad jag skulle äta. Tänkte att alla portioner är jättestora och en hel del av dem innehåller stekt ägg. Valde knackkorvspanna utan ägget där utanpå. Hon som tog upp min beställning frågade om hon fick ge mitt ägg åt bisin min. Jo, varsågod bara, så fick han hela två stekta ägg på sin korvpanna!

Idag  steg jag upp redan halvsju. Jag hade tänkt besöka midsommarmarknaden i stan, men när jag steg ut på trappan i morse möttes jag av ett stilla regn. Jag skippade planerna på marknaden och tänkte att det var allt bra att jag igår kom överens med yngsta sonen att han skulle köpa marknadskringlor. Och det gjorde han idag på förmiddagen och levererade dem. Tack för det! Snäll son, inte sant?

Tre småkringlor...

... och två stora. Tänka sig att den ena redan är gnagad på! I vår frys finns nu en stor och tre små. Hoppas att jag kom ihåg beställningen rätt.

Nu i duschen, för i morgon kanske ut på nya äventyr, tills vidare bara kanske, men man vet aldrig.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.