Dramatik i sovrummet

I natt då jag hade lagt mej skönt till rätta, dragit en djup suck och dragit upp täcket, hörde jag ett enerverande ljud. Ett ihålligt inanade. Värst när det blev tyst. Jag upp som en fjäder, på med lampan och sen rullande ögon, som försökte spana in kräket.

Plötslig tystnad, nånting fladdrade förbi och där, där, såg jag en svart varelse, som satt alldeles stilla och sög. Med vänstra handen drämde jag till så att blodet strittade och högra bröstet ömmade. Och myggan den var död! 
Och jo, jo, jag vet att man inte borde smälla myggor när de är mitt i sitt blodsugande, men jag ville ju sova. Och det går inte att sova om man har en mygga som sällskap.

Men oj, vad gott jag sov i natt efter mitt mordiska beteende. Lugnt och stilla sov jag ända till 9:12 i morse. Förstås hade jag den obligatoriska kisspausen på morgonnatten, men det tog inte lång tid innan jag var under täcket igen.
I natt drömde jag om KAJ, kanske därför, som jag sov så gott? 
Nä, inte enbart det, utan mest för att de nattliga hostattackerna uteblivit och det är riktigt, riktigt skönt.

Idag har jag tillbringat eftermiddagen i grannbyn i riktigt gott sällskap. Men det höll nästan på att gå på tok när jag skulle iväg. Jag hade redan startat bilen när jag upptäckte att jag saknade mina glasögon. Till all tur kom bisin min just då ut på trappan, så han hämtade mina glasögon och jag kunde lagenligt köra iväg.

I onsdags hade jag inga brillor på näsan när jag körde iväg till stickcafé i stan! Förstås mötte jag två polisbilar på vägen till stan. Men ingen av oss märkte nånting, till all tur. Jag ser ju utan glasögon, men inte alltför tydligt om det är långt borta. Nå, jag klarade mej både i onsdags utan glasögon och idag med glasögon på näsan.

Jag har tillbringat eftermiddagen med den här livsfarliga gullisen. Han lyckades ta sig upp i storasysters fåtölj och där levde han farligt. Så famo fick vara i full beredskap hela tiden! Ljuvligt att kunna vara tillsammans med en så gullig kille.

I morgon blir ni utan mitt dagliga blogginlägg, för jag ska iväg med bisin min och fira våra 45 giftiga år. Få se var vi hamnar. Lugnast skulle det absolut vara att få stanna hemma, men svårt att bryta traditionen, den att göra en liten bröllopsresa! På något sätt förpliktigar ju ändå 45 år, eller hur? Det är ju safirbröllop. Vi borde kanske ha firat med barn och barnbarn, men alla har så mycket eget program nu på veckoslutet att det nog inte skulle ha lyckats.

Nu småningom bastu, sen packa matsäck inför morgondagen.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut.

Nytt strandhugg

Oj, så skönt det var att få sova ut i natt. Jag vaknade först halvtio i morse, pigg och utvilad. Mera sådant, tack!

Idag har jag gjort ett nytt strandhugg tillsammans med min väninna T, som snällt hämtade mej hemifrån. Det var dags för vår månatliga lunchträff. Vi tog oss ner till stranden, till C&D.

Jag valde Bodans tortilla, riktigt lagom stor portion för mej. Lite kan jag ju undra varför jag inte gör såna här rätter här hemma. Det är ju inte mycket fantasi som behövs och tortillan kan fyllas med nästan vad som helst.

Vädret var mulet och blåsigt på förmiddagen, blåsigt och uppklarnande på eftermiddagen. Vi satt en lång stund vid matbordet innan vi förflyttade oss till Mattssons kiosk.

Där åt vi en saftig och god morotskaka och delade på en kanelbulle. Samtalet flöt på bra och vi satt en lång stund, fastän stolarna där inte är särskilt bekväma. Innan vi gick därifrån hann vi ännu med en strut med mjukglass.

I gästhamnen fanns åtminstone en båt från Estland och en från Tyskland. Spännande. Undrar hur lång tid det tog för tyskarna att komma hit med båt. Stan har placerat ut bänkar och det är ju riktigt bra för oss som måste sätta oss ner och pusta emellanåt.

Stan har också vackra planteringar.

Vem som äger de vackra träbåtarna vet jag inte. I bakgrunden den flytande bastun. Visst borde vi få hit KAJ i den, eller hur?

Det var faktiskt ganska glest med båtar vid bryggorna. Kanske säsongen inte riktigt har kommit igång ännu?

Vi kom hem via mataffären. Där skulle vi ha fått grillad korv, för affären firar 20 år. Men vi var så mätta att vi inte fick ner någonting mer. 
Jag har haft en helt underbar dag i bästa sällskap, tack för det. Vad mer kan jag begära?

Hoppas att ni alla får en fin fredag. I morgon ska jag själv vara i gulligaste sällskap! 

Strandsäsongen inledd

Kära vänner, jag beklagar att ni blev utan blogginlägg igår, men... fastän det är fult att skylla på andra, så igår var det faktiskt yngsta sonens fel. Låt oss återkomma till det lite senare.

I måndags regnade här nästan hela dagen. Trots det så inledde jag strandsäsongen! Tillsammans med min väninna satt vi i Mattssons kiosk och tittade ut mot Drottningsstranden och båtarna förtöjda vid bryggorna.

Förstås åt och drack vi medan vi talade om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag valde fetaostpaj och till efterrätt chokladkaka. Tyvärr finns här inget bryggt te, utan endast varmt vatten och påse att doppa, så jag valde kakao istället. Riktigt mysigt att sitta där på tumanhand när regnet strilade ner utanför. Man behöver alltså inte alls sitta inne hemma och kura när vädret är dåligt. Ut och iväg bara!

 

 

Igår lyckades jag vid frukosten stjälpa min temugg och dit försvann mitt morgonte. Bisin min trodde att jag hade somnat vid frukostbordet. Visserligen kan jag somna nästan lite var som helst nuförtiden. Men den här gången berodde nog mitt missöde på att jag viftade ivrigt med handen och råkade putta till muggen. Tur att allting i pappersväg klarade sig utan våta fula fläckar. Det blev till att torka både bord och golv.

Igår var jag rätt slö hela dagen. Efter missödet vid frukosten gick liksom allting i halvfart. Jag satt och slumrade till i gungstolen på kvällen, då yngsta sonen vid halvsjutiden steg in genom dörren med en tv under armen. Med den apparaten kan bisin min äntligen se på Yles kanaler i köket. Det är ju full HD, som gäller nu.

– Vill du följa med till Kotka, frågade yngsta sonen.
– Jo, förstås, svarade jag, spärrade upp ögonen och försökte se hur pigg ut som helst.
Iväg österut körde sonen och vi handlade i Prisma.

Och vet ni, jag är en riktig tuffing när det gäller. Jag vågade faktiskt gå förbi garnhyllan i hela sin längd och jag köpte inte ett endaste ett nystan! Nä, för jag hade redan satsat på tidningshyllan!

Jag köpte Simply Crochet, en virktidning som förr fanns i S-market här i stan. Till all tur gör den inte det längre, för det skulle vara svårt att låta bli den alla gånger. Varvräknaren var det som jag sökte i änden av garnhyllan. Jag behöver en ny för alla mina andra varvräknare är fast i pågående projekt. Jag testade det där med att dra streck, men det gick lite sisådär. Kanske det skulle vara bäst att avsluta något projekt och på det sättet frigöra en varvräknare. I och för sig, så har jag ju faktiskt en varvräknar app i min telefon också.

En mönstertidning med vackraste sommarsockorna måste jag väl ha?  Varför de här är just specifikt sommarsockor vet jag inte. 7 bröder är ju ett tjockt sockgarn och jag tänker att kanske något bomullsgarn skulle vara bättre för sommarsockornas del? Men vad vet jag.

Två mönstertidningar till ens pris är inte alls illa.

Men tre mönstertidningar till priset av en, måste jag ju bara ha! Jag sparade ju hela 74% på det här köpet! Gissa vad bisin min skulle ha sagt om han bara vetat? Jo, förstås, om jag skulle ha låtit bli att köpa, skulle jag ha sparat allra mest. Och det är förstås sant.

Apropå köpa ännu, så hittade jag julklappar åt äldsta barnbarnen! Skönt, nu är årets första julklappar inhandlade utan minsta julstress. Nu gäller det då att gömma grejerna på ett så listigt sätt att jag hittar dem om ett halvår.

Allt nog, så var jag hemma efter klockan 21. Jag kravlade mej nerför källartrapporna till duschen. När jag kom upp från källaren damp jag ner i gungstolen och där blev jag sittandes ända till midnatt. Ingen tid för bloggande då inte.

I morse steg jag upp före jag vaknat, nämligen klockan sex. Så jag kokade ägg åt karlfolket, åt min frukost och efter moget övervägande kröp jag tillbaka ner mellan lakanen klockan halvtio. Efter två timmar steg jag upp och började rusta iväg mej till stickkaféet. Idag träffades vi hemma hos G-M. Hon bjöd på en god pannpizza och en alldeles fantastiskt god kaka med bärkräm inuti. Mycket, mycket godare än det vi fick på vårt tidigare etablissemang, ett etablissemang, som vill bli av med oss. De behöver utrymme för gästande turister. Vi var rörande överens om att vi inte ska besvära vårt tidigare stamställe med vår närvaro. Om vi som betalande kunder inte är välkomna får det vara för vår del. Ibland har vi faktiskt varit de enda där på eftermiddagarna. Hoppas att vi hittar något ställe att mötas på sen i höst igen. Jag behöver samvaron och sticksammanhanget, all hjälp och alla idéer man får därifrån samt den där glada och kravlösa energin.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag! 

Fest hela dagen

Oj, oj, nu har ni tyvärr fått vänta på mitt inlägg i två dagars tid. Beklagar, men jag har inte riktigt hittat tid. I lördags var det lite från och till här i vårt hus. En skulle hit och en annan dit och jag hade lovat dotterdottern M att jag skulle baka två tårtbottnar till söndagens 8-årskalas. Jag hade ju vanan inne sen jag bakat till kalaset i maj. Det var bara det att jag inte hade kakvetemjöl hemma!

Jag måste alltså iväg till stan och handla. Det drog ut på tiden innan äldsta sonen och undertecknad körde iväg. Bisin min skulle ha motorolja, så första stoppet blev i stora varuhuset. Jag behövde egentligen ingenting därifrån, men nappade ändå den här:

För se, någon borde nog sparka mej ordentligt i baken, så jag skulle komma igång med nånting eller egentligen få nånting färdigt. Vet inte om den här tidningen hjälper eller stjälper, få se.

Från varuhuset iväg söderut till grillen för en en sen lunch.

För min del fick det bli en Pita kebab och inte ens den orkade jag äta upp helt.

Sen iväg till mataffären och jag kunde inte låta bli:

Jag bara måste köpa en hutlöst dyr liten ask med inhemska jordgubbar. Jättegoda och alla av prima kvalitet. Inte en enda behövde jag kasta bort.

Jag köpte också en liter ärter från Danmark. De gick åt med god fart, så tydligen fick de godkänt.

Medan vi var borta hade det uppenbarat sig en sixpack med öl på vår trappa. Den var till bisin min, för att han hade kört hem en person förra sommaren! Det lönar sig att vara snäll, det har jag alltid sagt!

När bisin min kom hem från sitt besök i den bästa av byar, skröt han och retade mej med att han hade fått så god bondost. Hrmpf! 

Vid 23-tiden på lördagskvällen fick jag tårtbotten nummer två färdig och då var jag själv också färdig, alltså matt och det var inte läge att öppna datorn och börja skriva nånting mitt i natten.

Igår morse blev det sedan lite bråttom, för jag fick ta hand om disken, duscha, paketera in en massa paket och... tja, så höll jag på att ännu klä på mej då karlfolket satt i bilen!

Bisin min körde iväg västerut och vi anlände 21 minuter efter utsatt tid. Som sagt, det blev för mycket för mej på förmiddagen. Jag är ju en långsam pensionär. Det i kombination med dålig nattsömn gör att det som förut tog en halvtimme att fixa nu tar hela en och en halv timme!

Men riktigt bra att vi fick sätta oss till bords nästan genast och njuta av både söta och salta läckerheter.

För födelsedagsbarnet var det bråttom att få en bit tårta medan det ännu fanns! Endast en liten, liten bit blev kvar. Så för vårt gäng måste det nog vara två fullstora plåtar med tårtbotten om det ska räcka åt alla.

Det var fest hela dagen igår och vi var inte hemma förrän sent på eftermiddagen. På hemvägen körde vi via grannbyn och fick syn på en mager rävunge.
Det var härligt att träffas och fira åttaåringen. Tack till dottern, som orkade fixa! 

Nu ska jag iväg till stan på ett kafébesök!

Ha det bra och en riktigt fin start på den nya veckan!

Träffa kungen

I natt var det rätt eländigt med mej. Jag sov ungefär två timmar i stöten innan jag igen måste upp, sitta på sängkanten och hosta. Halv sex i morse gav jag helt enkelt upp och kravlade mej ur sängen. Sen kokade jag ägg till frukost, vilket uppskattades stort.

Tyvärr hade jag med mitt morgonhostande lyckats väcka hela huset. Det goda med det, var att äldsta sonen körde tidigt iväg västerut till jobbet. Det innebar att han kom tidigare hem och det var ju bra.
Själv tog jag mej ner till gungstolen med virkningen. Men hur det nu var så somnade jag förstås. Det lilla jag hann virka innan jag slocknade visade sig ha fel maskantal, så det blev till att riva upp ett varv igen.

På morgonen talade jag med H i telefon. Hon behövde lite odlingskragar eller lastapallskragar eller vad ni nu vill kalla de där bottenlösa lådorna, som man odlar i. Klart att sådant finns här i knutarna eller rättare sagt i grannbyn. Hon och K skulle komma efter "kragarna" vid 17-tiden.

I det här läget borde jag ju ha farit runt som en tätting och städat och putsat och fejat. Men som sagt, jag slocknade i gungstolen. Bisin min var under tiden iväg till stora varuhuset i stan och köpte ett och annat, bland annat lite trädgårdsmylla och två amplar. Han upptäckte nämligen att det fanns färdigt två krokar vid lekstugan.

På eftermiddagen gnodde jag på, tömde och fyllde diskmaskinen, plockade ett och annat från matbordet, tog ett snabbt städvarv i toan och såg på sju rabarberstjälkar, som bisin min plockat in innan han försvann till grannbyn. Där satt jag sen och skalade och skivade rabarber. Och under över alla under jag hann få pajen färdig i tid. Riktigt bra med recept, som man lyckas med på nolltid. Längst tid tar det faktiskt att fixa rabarbern.

H hade med sig nybakta morotssemlor (frallor). Så goda att jag har redan ätit två! Tack för det goda brödet!

Yngsta sonen kom på besök just då jag höll på att baka. Han var på jobb i västra grannlandet nu i veckan och hämtade hallonbåtar åt mej. Mumsfilibabba och tack! Han hämtade också en flaska Jägermeister, så nu har jag lite medicin igen. Tack till den omtänksamma sonen.

Det blev inte mycket kvar av rabarberpajen. Bra att det smakar och går åt. Och kul att yngsta sonen råkade komma, så han fick sin favoritpaj!
En riktigt trevlig fredagskväll med gäster så där helt apropå! Mera sådant, tack!

Dagen till ära fyllde jag karamellskålen! Dock inte med något blågult, för det har jag inte hemma.

Nu på kvällen såg jag på nationaldagsfirandet i Sverige. Det var både högtidligt och glatt. Nu har då KAJ fått träffa kungen!
Här i vårt hus finns också en, som har träffat kungen och skakat hand med honom. Gissa vem?!

Håll tummarna att jag klarar natten. Funderar på att sova i halvsittande läge. Hur nu det ska gå till. I morgon ska jag för övrigt baka igen.

Önskar er alla en fin lördag. Såg att det finns massor av sommarevenemang att välja mellan ifall man vill ut och vara social. 

Blåvitt

I morse steg jag upp före jag vaknat! Sånt är inte bra. Det var första gången på länge, som jag hade klockan att ringa. Det värsta var bara att jag vaknade en timme före klockringningen och jag kunde inte somna om.

För övrigt, så har det varit en aktiv dag för mej. Jag startade den i grannbyn och ljuvlig samvaro med Lilleman. Han är ett riktigt charmtroll och snabb som en vessla. Och han stoppar precis allting i munnen, minsta lilla smula får han tag i. Såna smulor jag inte ens ser. Sen får han bråttom att smita iväg, för han vet mycket väl att han inte får stoppa saker i munnen. Annat han sportar med är att dra ner storsyrrans pussel. Men han ler, skrattar och ropar förtjust och då glömmer ju famo bort att säga ajabaja!

När jag kom från grannbyn hann jag vara hem en kort stund innan det var dags att köra iväg till stan. Deltog i ett intressant och givande tidningsmöte. Vi blev bjudna på goda saltiga pajer, fräsch grönsallad och en saftig rulltårta. Allt från Sakura.

Igår var det Dagen för försvarets fanfest.
– Tror du att P _ _ n är rädd nu, frågade bisin min när han såg på fanfestens militärparad i tv.
– Knappast. Han skrattar nog medan han försöker räkna ut hur han ska kunna återinföra ryska storfurstendömet i vårt land. Hemskt nog.

Bisin min råkade i misstag meja ner en del av våra vita acklejor igår då han gick omkring med trimmern. Vet ni vad han gjorde då?

Jo, han tog hand om de vita blommorna och tog med två blå lupiner, så fick vi en blåvit bukett dagen till ära. Inte illa eller hur?
Lupinerna ska mejas ner, så det gäller att gå med trimmern med jämna mellanrum.

Förresten, från dagens möte kom jag hem med en sådan här väska. Nu kan jag starta ett nytt projekt, eller hur? Som ni ser, är här redan färdigt katthår på den här tygväskan. Jag kom också hem med en svart t-skjorta med samma tryck på. Nu river både bisin min och äldsta sonen i plagget. Få se vem som avgår med segern.

Nu ska jag sent omsider äta middag: Potatismos, köttbullar, lingonsylt...

Önskar er alla en fin fredag!

En två kilos!

– Nå, vad har ni fått gjort idag då, frågar äldsta sonen varje dag då han kommer hem från jobbet. Mitt svar är oftast: "Ingenting". Som pensionär behöver jag inte göra nånting alls om jag inte vill. Det värsta är att bisin min är så aktiv och flitig. Ja, och så gör han förstås riktigt "kara arbete". Sånt där som kräver större maskiner, medan mina maskiner inskränker sig till diskmaskin och tvättmaskin samt någon gång hushållsassistenten.

Idag har dock bisin min klarat sig helt utan stora maskiner, för han har sått morötter, rädisor och jag vet inte allt vad. Han har också satt både röd lök och gul lök. Igår sådde han ärter och satte Rosamunda potatis, som han hittade hos Österholms i norra grannkommunen.
– Så får vi potatismos i höst, sa bisin min. Jag tänkte nästan protestera och fråga om inte det är en ugnspotatis? Men jag har inte gröna fingrar och har aldrig varit en potatisodlare, så bäst att inte säga så mycket. Man verkar liksom klokare då!

Jag hoppas verkligen att bisin min inte förtar sig med trädgårdsjobbet, för landet blir bara större och större och plötsligt har han tre nya odlingslådor, förutom de två som redan är fulla. Just nu går han omkring med trimmern. Enligt honom är det bråttom att få färdigt innan regnet kommer.

Själv är jag nöjd över att jag äntligen, äntligen efter en och en halv veckas planerande, fick igång tvättmaskinen idag. Tur att jag inte har behövt rena stadskläder sedan förra veckans torsdag.

Idag hann jag sitta ute en liten stund med min virkning. Det var riktigt skönt.

Jag hann med hela 8 varv innan jag rusade in. En jättestor broms, en två kilos, satte sig på min mage och stack mej. Egentligen tog den nog bort en hel köttbit. Det gjorde jätteont och jag blödde som en gris. Nu är det kvar ett rött märke och en hård knuta. Hoppas innerligt att det inte blir nån värre allergisk reaktion. Bisin min påstår att jag överdriver, att det inte finns två kilos bromsar, men han såg ju inte den här jätten, så hur ska han veta?
Och jag som tyckte det var så skönt när det blåste, så både myggor och flugor höll sig borta. Jag blev nästan uppäten av en broms i stället. Det är farligt utomhus.

Småningom dags för kvällste. Det blir tidig väckning i morgon, för jag ska iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Faktiskt min favoritsysselsättning!

Önskar er alla en riktigt skön torsdag!

Tappat tråden

Kära vänner, jag har tappat tråden riktigt totalt. Och nej, nej, nu talar jag alltså inte om garn utan om lusten, ivern och inspirationen. Jag har inte vare sig stickat eller virkat sen förra veckans stickcafé! Det blir liksom inte till nånting.

Igår när jag så tufft skulle virka blev det så här:

Jag rev upp ett varv, för jag fick för mej att jag för en gångs skull, skulle hålla mej strikt till mönsterbeskrivningen. Så mörknade det utanför fönstret då solen gått ner. Och svart verkade plötsligt alltför svårt att virka i det där halvmörkret.

Idag tänkte jag att jag måste försöka få fatt i någon sorts tråd, så jag började på nytt på den lila virkningen, som jag redan hann riva upp en gång. 

Men hur jag någonsin ska få den här färdig är en gåta. Jag har läst igenom mönsterbeskrivningen tre gånger för säkerhets skull. Första gången förstod jag ingenting. När ska jag sluta virka med dubbelt garn? Och när ska jag byta till klenare virknål? Fasta maskor klarar jag kanske av. Suck!

Jag måste kanske låta undersöka mitt huvud? Just nu spelas Karar i arbeit nonstop i min knopp. Inte för att bisin min skulle stå och glo på grävande karlar. Snarare tvärtom, han skulle bli nästan galen av hur ineffektivt och långsamt det går. Däremot så tittar han minsann på tv-kanalen Jim och just på hur man gräver guld och kör på is. Där har KAJ minsann slagit huvudet på spiken.

Just nu är bisin min själv en karl i arbete, för han är ute i trädgårdslandet och sår och sätter. Minst femtioelva gånger har han förklarat för mej vad han ska göra, hur han ska göra och framförallt vad som borde göras. Jag hummar bara lite och tänker att det var allt bra att jag ens fick diskmaskinen igång och att jag hann få iväg mina texter idag strax efter klockan 12.30 då deadline är klockan 13. Puuuh! Jag hann. Hon som läste igenom den ena texten tyckte att den var för stel. Vad kunde jag annat än beklaga och konstatera att jag måste hålla mej till fakta. Och då blir det som det blir. Huvudsaken är väl att man förstår infon som ska ut i tryck?
Som sagt, jag har tappat tråden och jag är trött. 

Önskar er alla en riktigt fin onsdag! 

Försöker åtminstone

Tidigt i morse försvann bisin min iväg till stan. Jag hade inte kravlat mej upp ur sängen då ännu. Han var på jakt efter sättpotatisar. De var slut i hela stan. Enligt en surmulen handelsman/trädgårdsmästare lönar det sig inte ens att söka efter sättpotatis längre, för på alla ställen är den slut. I rena frustrationen köpte han sättlök, både gul och röd i stället. Åhå, och han som inte själv äter lök! Men om jag minns rätt, så behövs den för att hålla morotsflugan borta. Bisin min har alltså drabbats av sin årliga vårliga trädgårdsyra. Och som vanligt är han lite sent ute. Sättpotatisen kom för länge, länge sedan till butiken och han borde ha köpt den då genast.

Nå, till all tur hann han få potatislandet färdigt i grannbyn utan att bli dyblöt. Nu regnar här och är lite ruskigt. Det är verkligen synd att vi inte har svängt på soffan, lagt in insatsen och sedan börjat elda i öppna spisen. Det skulle vara perfekt sysselsättning i kväll. Å andra sidan, nu har bisin min igen försvunnit. Den här gången till norra grannkommunen tillsammans med Mr J.

Själv har jag jobbat en del på datorn idag och så har jag åtminstone försökt...

... sortera lite handarbetsböcker i en liten hyllsektion. En liten början.

Nu ska jag fortsätta leta efter gamla foton på yttre hårddiskar. Hjäälp!
Sen kvällste och hoppas på lite virkning ännu innan läggdags.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag.

Alla körde förbi

Kväll igen och bisin min har för en stund åkt iväg söderut för att besöka sin storasyster. Riktigt bra, för någonstans i hennes bostadsområde gick det vilt till i natt. Antagligen inte precis i närheten där hon bor, men otrygghetskänslan slår rot när våldet kryper närmare inpå.

Bra också att bisin min körde iväg på besök, för han fick med sig en låda med grillmat till storasyster. Ja, här har alltså grillats idag. Det är ju ändå första sommardagen enligt kalendern. Det blev en hel del mat över, för vi hade både broiler, morötter, korvar av olika slag och majs på menyn. När det finns mycket att välja på brukar det dessvärre bli en hel del över. Efterrätten var förstås rabarberpaj. Den nästyngsta som inte gillar rabarber. Han fick vaniljglass istället. Jag orkade inte baka någonting nytt idag. Och ja, inte skulle jag ha hunnit få färdigt nånting heller innan matgästerna var här.

Farbror Joakim levde riktigt farligt ett varv då Lillan ville ta bort hans glasögon. 🫣 Jag hade glömt bort att gömma honom.

Yngsta sonen var grillmästare och hela initiativet var också hans. Vädret var soligt och varmt, alldeles ypperligt. Men vi valde att äta inne trots allt. Bekvämare med de små att få sitta vid matbordet.

Yngsta sonen körde härifrån till stan för att inhandla det sista inför sin arbetsresa västerut i morgon. När han återvände hem stod en karl med en cykel på vägen och viftade frenetiskt.
– Alla körde förbi, berättade sonen. Han stannade och tog hand om både karl och cykel. När yngsta sonen hade lämnat av cykelmannen rusade han in i sitt hus och kom ut med den här som tack:

Äkta rågbröd, mumsfilibabba! Yngsta sonen hämtade brödet hit till oss och nu är det bråk om vem, som får äta av brödet. Bisin min påstår att det är hans. Till det fnyser jag ljudligt, för han har då aldrig tidigare brytt sig om det här goda brödet. Nej, det enda surbrödet han har velat ha är reissumies.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan och nya månaden. Njut av försommaren allt vad ni hinner och kan. 

När den är som bäst

Nu ber jag tusen gånger om ursäkt, för att ni blev utan mitt dagliga inlägg igår. Det beror helt och hållet på att jag efter det sköna bastubadandet slocknade i gungstolen! Kan ni tänka er! Mitt i allt var jag helt borta och visste inget om omvärlden. Det tar på att bada bastu! Jag vaknade först vid 23.30-tiden och då återstod inget annat att göra än att stiga upp från gungstolen och lägga sig mellan lakanen i sängen. Att skriva blogg mitt i natten var inte ens att tänka på.

Just nu är rabarbern som allra bäst.

Och nu har vi mycket av den varan, så jag vände de små tunna skivorna i socker och potatismjöl.

Och simsalabim, så hade vi, för att citera bisin min någonting "exceptionellt gott" till kvällskaffe/teet. Nu är rabarbern som bäst och man borde ta vara på den. Men vad ska man laga av den och hur?

Önskar er alla en fin söndag.

Sommarfräsch konst

Schhhh! Bisin min har slocknat på soffan. Inte att undra på, för han var uppe redan vid halvfyratiden i morse och åt frukost. Jovisst, de här försommarmorgnarna är alldeles, alldeles ljuvliga, fyllda av fågelsång, grönska och underbara dofter. Men jag vill ibland sova! I morse drog tyvärr bisin min igång en av vår urgamla gräsklippare för att ge sig i kast med våra maskrosor. Plötsligt överröstades fågelsången av ett eländigt oljud och 9.30 gav jag upp och kravlade ur sängen. När bisin min kom in vid tiotiden var han världens oskyldigaste och mest förvånade karl, för inte störde han väl? Hrmpf!

Igår, före stickcaféet var jag iväg till Saltbodans Galleri i stan, adress Skeppsbron 4. Där ställer nu just Heidi Heinonen ut sina vackra akryltavlor.

Into The Unknown (In i det okända) heter den här tavlan målad 2023. Jag kan varmt rekommendera den här sommarfräscha utställningen. Den pågår till 29 juni och är öppen mån–lör 12–20 och sön 12–18. Onsdagar klockan 13–19 finns konstnären själv på plats och hon är jättetrevlig.

Idag har jag gjort ingenting alls, bortsett från ett besök i mataffären tillsammans med yngsta sonen. Hoppas att vi kom ihåg allt.

Önskar er alla en riktigt fin fredag 

Man kan undra

Kvällsteet är urdrucket och bisin min har somnat. Nästan tyst här i huset, bortsett från mitt tangentbord.

 Man kan undra...

... om Inge äter flundra? Och jodå, det gör jag! Idag på stickcaféet var det stekt flundra till lunch och det var jätte jättegott. Hur såsen var tillredd vet jag inte, men den var så god att jag skulle ha haft lust att slicka ren tallriken! Till all tur kunde jag bete mej, så att i det här skedet behövde ingen ännu skämmas för mej!

Till efterrätt fick det bli svart te och en saftig och god bärpaj/kaka med vaniljsås.

 Härligt att kunna delta i stickcaféet. Jag hann till och med sticka några varv på en socka, som jag rätt snart borde få färdig.

Jag blev också av med 536 gram finsk fårull. Jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra med det här garnet. Så ett jättestort tack till M, som tog hand om det. Hon hade genast idéer. Hoppas att det lyckas.

Tack till stickväninnan V för färgpennor, tuscher och färgkritor åt barnbarnen. En riktigt fin gåva.

När jag skulle åka hem från stickcaféet, fick jag syn på nästyngsta sonen och kompisen O i andra ändan av Bistron. Dit rusade jag med skrivblocket i högsta hugg, för här skulle minsann intervjuas. Tyvärr ville ingen ställa upp fastän frågorna inte var svåra.
På hemvägen funderade jag om de två yngsta sönerna fick skämmas över deras framfusiga mamma. Det är sånt man kan undra över...

Hoppas att ni får en fin kristihimmelfärdstorsdag i morgon!

Inne eller ute?

 Dagens fråga:

Ska min morsdagsros blomma inne eller ute?

Dagens höjdpunkt nummer 1: Telefonsamtal från väninnan B. Härligt att få pratas vid. Tack för att du ringde!
Dagens höjdpunkt nummer 2: Yngsta sonens besök på eftermiddagen. Det ska grillas på veckoslutet. Tjohooo! Soligt väder utlovas åtminstone på söndag. Och nej, nej, det är inte undertecknad som ska grilla, utan sonen.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

Vägg i vägg...

 ... men nej, nej, inte ändå med f_n! Utan med den här lilla rackaren:

På morsdagen lade bisin min upp holken, som vi fick från Borgå. Det tog inte lång tid förrän den här

 herremannen flyttade in.

Vanligtvis brukar småfåglarna inte bry sig om holkar av så här nytt virke. Men tydligen är det stor bostadsbrist och då verkar vilken som helst holk duga. Den här syns riktigt bra från terrassen. Ska bli spännande att följa med familjelivet i holken.

Han har redan vant sig vid bisin min för de brukar vissla åt varandra varje morgon. Vi är så glada för att den svartvita flugsnapparen hittade en hona, som godkände den här holken. Vi borde kanske sätta upp en kamera och följa med livet i holken riktigt på allvar. Men, ja, jag vet inte det känns ändå bäst så här på riktigt utan någon teknik.

Ha det riktigt gott!

Tre käringar

– Nå, nu har jag tre käringar, sa bisin min i fredags för två veckor sen då han fick se att jag äntligen färdigställt mitt lilla påskpyssel.

Modell: Värikäs pikkunoita s. 89 i Kauneimmat käsityöt tidningen 2/2025

Start: 11.4.2025

Färdig: 09.05.2025

Garn: Restgarner från Suurkirppis i stan

Åtgång: 62 g 

Virknål: Nr 3

 

Ett färggrant och roligt litet projekt, men... Ja, gissa vad som tog längst tid? Inte virkandet i sig utan att få dit ett ansikte på träkulan! Hon ser lite konstig ut, men jag kan inte teckna eller måla. Vet inte om jag kan så mycket annat heller i hantverksväg, för ingenting händer på stick- eller virkfronten.

Det är roligt med såna här små projekt ibland. Visserligen tar petandet alltid mera tid än vad jag räknar med. Den här gången stupade jag som sagt på ansiktet.

 

Att bisin min pratade om tre käringar beror på att vår påskhäxa ännu hänger kvar i lampan.

Enligt bisin min ska hon få hänga kvar där hela sommaren. Pytt heller, jag hakar nog snart ner henne!

Om ni tror att bisin min menade att jag var den tredje käringen, så tror ni helt rätt.

 

Men hej, vad bisin min bedrog sig. Vi har faktiskt en tredje käring eller häxa och den står faktiskt året om i vår bokhylla.

 

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka.

Här händer det

Lördag kväll, regn och grått dis utanför mitt fönster. Dagen har försvunnit i raskt tempo och allt jag hade tänkt göra, är fortfarande ogjort.

I morse då jag satt med frukost teet, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med på en liten tur i östlig riktning. Självklart ville jag det och så var vi iväg igen.

Det var riktigt råddigt vid Prisma, för de håller på att renovera där. Men jag hittade rätt snabbt tidningshyllan, som är jättestor.

Där hittade jag den här fina sticktidningen och den här...                                                                                                   

Här brukar finnas mycket att läsa, goda recept och handarbetsbeskrivningar. Ja, och så får jag ju träna lite finska på köpet, vilket inte alls är dumt.

Och så hittade jag den här, en ny korsordspenna.

Jag har redan hunnit testa den och pennan fungerar riktigt bra. Likaså raderingen.

Medan jag vandrade där i den stora affären i allsköns ro, ringde min telefon. Lilleman och hans pappa behövde barnvakt. Jag lovade ställa upp så fort jag kommit hem. Så jag bytte om kläder och for iväg hemifrån igen.

Idag var Lilleman inte riktigt på humör. Inte ville han äta mellanmål och inte dricka sin mjölk. Inte ville han sitta på golvet och leka och att sitta i famnen var inte precis nån höjdare. När han dessutom vägrade sova sin eftermiddagssömn och hans fader var färdig med väggmålandet, tyckte jag att det var bäst att smita iväg hem.

Här hemma ville äldsta sonen att vi skulle åka in till stan, tanka bilen, shoppa lite och gå ut och äta. Jag hoppas att han inte blev alltför sur, då jag tackade nej. Det finns gränser även för en småstressad pensionär! Till saken hör att jag inte var det minsta hungrig heller, så det skulle ha blivit att lämna kvar igen! Och så kan vi väl inte ha det, eller hur?

Önskar er alla en skön söndag!