Blåvitt

I morse steg jag upp före jag vaknat! Sånt är inte bra. Det var första gången på länge, som jag hade klockan att ringa. Det värsta var bara att jag vaknade en timme före klockringningen och jag kunde inte somna om.

För övrigt, så har det varit en aktiv dag för mej. Jag startade den i grannbyn och ljuvlig samvaro med Lilleman. Han är ett riktigt charmtroll och snabb som en vessla. Och han stoppar precis allting i munnen, minsta lilla smula får han tag i. Såna smulor jag inte ens ser. Sen får han bråttom att smita iväg, för han vet mycket väl att han inte får stoppa saker i munnen. Annat han sportar med är att dra ner storsyrrans pussel. Men han ler, skrattar och ropar förtjust och då glömmer ju famo bort att säga ajabaja!

När jag kom från grannbyn hann jag vara hem en kort stund innan det var dags att köra iväg till stan. Deltog i ett intressant och givande tidningsmöte. Vi blev bjudna på goda saltiga pajer, fräsch grönsallad och en saftig rulltårta. Allt från Sakura.

Igår var det Dagen för försvarets fanfest.
– Tror du att P _ _ n är rädd nu, frågade bisin min när han såg på fanfestens militärparad i tv.
– Knappast. Han skrattar nog medan han försöker räkna ut hur han ska kunna återinföra ryska storfurstendömet i vårt land. Hemskt nog.

Bisin min råkade i misstag meja ner en del av våra vita acklejor igår då han gick omkring med trimmern. Vet ni vad han gjorde då?

Jo, han tog hand om de vita blommorna och tog med två blå lupiner, så fick vi en blåvit bukett dagen till ära. Inte illa eller hur?
Lupinerna ska mejas ner, så det gäller att gå med trimmern med jämna mellanrum.

Förresten, från dagens möte kom jag hem med en sådan här väska. Nu kan jag starta ett nytt projekt, eller hur? Som ni ser, är här redan färdigt katthår på den här tygväskan. Jag kom också hem med en svart t-skjorta med samma tryck på. Nu river både bisin min och äldsta sonen i plagget. Få se vem som avgår med segern.

Nu ska jag sent omsider äta middag: Potatismos, köttbullar, lingonsylt...

Önskar er alla en fin fredag!

En två kilos!

– Nå, vad har ni fått gjort idag då, frågar äldsta sonen varje dag då han kommer hem från jobbet. Mitt svar är oftast: "Ingenting". Som pensionär behöver jag inte göra nånting alls om jag inte vill. Det värsta är att bisin min är så aktiv och flitig. Ja, och så gör han förstås riktigt "kara arbete". Sånt där som kräver större maskiner, medan mina maskiner inskränker sig till diskmaskin och tvättmaskin samt någon gång hushållsassistenten.

Idag har dock bisin min klarat sig helt utan stora maskiner, för han har sått morötter, rädisor och jag vet inte allt vad. Han har också satt både röd lök och gul lök. Igår sådde han ärter och satte Rosamunda potatis, som han hittade hos Österholms i norra grannkommunen.
– Så får vi potatismos i höst, sa bisin min. Jag tänkte nästan protestera och fråga om inte det är en ugnspotatis? Men jag har inte gröna fingrar och har aldrig varit en potatisodlare, så bäst att inte säga så mycket. Man verkar liksom klokare då!

Jag hoppas verkligen att bisin min inte förtar sig med trädgårdsjobbet, för landet blir bara större och större och plötsligt har han tre nya odlingslådor, förutom de två som redan är fulla. Just nu går han omkring med trimmern. Enligt honom är det bråttom att få färdigt innan regnet kommer.

Själv är jag nöjd över att jag äntligen, äntligen efter en och en halv veckas planerande, fick igång tvättmaskinen idag. Tur att jag inte har behövt rena stadskläder sedan förra veckans torsdag.

Idag hann jag sitta ute en liten stund med min virkning. Det var riktigt skönt.

Jag hann med hela 8 varv innan jag rusade in. En jättestor broms, en två kilos, satte sig på min mage och stack mej. Egentligen tog den nog bort en hel köttbit. Det gjorde jätteont och jag blödde som en gris. Nu är det kvar ett rött märke och en hård knuta. Hoppas innerligt att det inte blir nån värre allergisk reaktion. Bisin min påstår att jag överdriver, att det inte finns två kilos bromsar, men han såg ju inte den här jätten, så hur ska han veta?
Och jag som tyckte det var så skönt när det blåste, så både myggor och flugor höll sig borta. Jag blev nästan uppäten av en broms i stället. Det är farligt utomhus.

Småningom dags för kvällste. Det blir tidig väckning i morgon, för jag ska iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Faktiskt min favoritsysselsättning!

Önskar er alla en riktigt skön torsdag!

Tappat tråden

Kära vänner, jag har tappat tråden riktigt totalt. Och nej, nej, nu talar jag alltså inte om garn utan om lusten, ivern och inspirationen. Jag har inte vare sig stickat eller virkat sen förra veckans stickcafé! Det blir liksom inte till nånting.

Igår när jag så tufft skulle virka blev det så här:

Jag rev upp ett varv, för jag fick för mej att jag för en gångs skull, skulle hålla mej strikt till mönsterbeskrivningen. Så mörknade det utanför fönstret då solen gått ner. Och svart verkade plötsligt alltför svårt att virka i det där halvmörkret.

Idag tänkte jag att jag måste försöka få fatt i någon sorts tråd, så jag började på nytt på den lila virkningen, som jag redan hann riva upp en gång. 

Men hur jag någonsin ska få den här färdig är en gåta. Jag har läst igenom mönsterbeskrivningen tre gånger för säkerhets skull. Första gången förstod jag ingenting. När ska jag sluta virka med dubbelt garn? Och när ska jag byta till klenare virknål? Fasta maskor klarar jag kanske av. Suck!

Jag måste kanske låta undersöka mitt huvud? Just nu spelas Karar i arbeit nonstop i min knopp. Inte för att bisin min skulle stå och glo på grävande karlar. Snarare tvärtom, han skulle bli nästan galen av hur ineffektivt och långsamt det går. Däremot så tittar han minsann på tv-kanalen Jim och just på hur man gräver guld och kör på is. Där har KAJ minsann slagit huvudet på spiken.

Just nu är bisin min själv en karl i arbete, för han är ute i trädgårdslandet och sår och sätter. Minst femtioelva gånger har han förklarat för mej vad han ska göra, hur han ska göra och framförallt vad som borde göras. Jag hummar bara lite och tänker att det var allt bra att jag ens fick diskmaskinen igång och att jag hann få iväg mina texter idag strax efter klockan 12.30 då deadline är klockan 13. Puuuh! Jag hann. Hon som läste igenom den ena texten tyckte att den var för stel. Vad kunde jag annat än beklaga och konstatera att jag måste hålla mej till fakta. Och då blir det som det blir. Huvudsaken är väl att man förstår infon som ska ut i tryck?
Som sagt, jag har tappat tråden och jag är trött. 

Önskar er alla en riktigt fin onsdag! 

Försöker åtminstone

Tidigt i morse försvann bisin min iväg till stan. Jag hade inte kravlat mej upp ur sängen då ännu. Han var på jakt efter sättpotatisar. De var slut i hela stan. Enligt en surmulen handelsman/trädgårdsmästare lönar det sig inte ens att söka efter sättpotatis längre, för på alla ställen är den slut. I rena frustrationen köpte han sättlök, både gul och röd i stället. Åhå, och han som inte själv äter lök! Men om jag minns rätt, så behövs den för att hålla morotsflugan borta. Bisin min har alltså drabbats av sin årliga vårliga trädgårdsyra. Och som vanligt är han lite sent ute. Sättpotatisen kom för länge, länge sedan till butiken och han borde ha köpt den då genast.

Nå, till all tur hann han få potatislandet färdigt i grannbyn utan att bli dyblöt. Nu regnar här och är lite ruskigt. Det är verkligen synd att vi inte har svängt på soffan, lagt in insatsen och sedan börjat elda i öppna spisen. Det skulle vara perfekt sysselsättning i kväll. Å andra sidan, nu har bisin min igen försvunnit. Den här gången till norra grannkommunen tillsammans med Mr J.

Själv har jag jobbat en del på datorn idag och så har jag åtminstone försökt...

... sortera lite handarbetsböcker i en liten hyllsektion. En liten början.

Nu ska jag fortsätta leta efter gamla foton på yttre hårddiskar. Hjäälp!
Sen kvällste och hoppas på lite virkning ännu innan läggdags.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag.

Alla körde förbi

Kväll igen och bisin min har för en stund åkt iväg söderut för att besöka sin storasyster. Riktigt bra, för någonstans i hennes bostadsområde gick det vilt till i natt. Antagligen inte precis i närheten där hon bor, men otrygghetskänslan slår rot när våldet kryper närmare inpå.

Bra också att bisin min körde iväg på besök, för han fick med sig en låda med grillmat till storasyster. Ja, här har alltså grillats idag. Det är ju ändå första sommardagen enligt kalendern. Det blev en hel del mat över, för vi hade både broiler, morötter, korvar av olika slag och majs på menyn. När det finns mycket att välja på brukar det dessvärre bli en hel del över. Efterrätten var förstås rabarberpaj. Den nästyngsta som inte gillar rabarber. Han fick vaniljglass istället. Jag orkade inte baka någonting nytt idag. Och ja, inte skulle jag ha hunnit få färdigt nånting heller innan matgästerna var här.

Farbror Joakim levde riktigt farligt ett varv då Lillan ville ta bort hans glasögon. 🫣 Jag hade glömt bort att gömma honom.

Yngsta sonen var grillmästare och hela initiativet var också hans. Vädret var soligt och varmt, alldeles ypperligt. Men vi valde att äta inne trots allt. Bekvämare med de små att få sitta vid matbordet.

Yngsta sonen körde härifrån till stan för att inhandla det sista inför sin arbetsresa västerut i morgon. När han återvände hem stod en karl med en cykel på vägen och viftade frenetiskt.
– Alla körde förbi, berättade sonen. Han stannade och tog hand om både karl och cykel. När yngsta sonen hade lämnat av cykelmannen rusade han in i sitt hus och kom ut med den här som tack:

Äkta rågbröd, mumsfilibabba! Yngsta sonen hämtade brödet hit till oss och nu är det bråk om vem, som får äta av brödet. Bisin min påstår att det är hans. Till det fnyser jag ljudligt, för han har då aldrig tidigare brytt sig om det här goda brödet. Nej, det enda surbrödet han har velat ha är reissumies.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan och nya månaden. Njut av försommaren allt vad ni hinner och kan. 

När den är som bäst

Nu ber jag tusen gånger om ursäkt, för att ni blev utan mitt dagliga inlägg igår. Det beror helt och hållet på att jag efter det sköna bastubadandet slocknade i gungstolen! Kan ni tänka er! Mitt i allt var jag helt borta och visste inget om omvärlden. Det tar på att bada bastu! Jag vaknade först vid 23.30-tiden och då återstod inget annat att göra än att stiga upp från gungstolen och lägga sig mellan lakanen i sängen. Att skriva blogg mitt i natten var inte ens att tänka på.

Just nu är rabarbern som allra bäst.

Och nu har vi mycket av den varan, så jag vände de små tunna skivorna i socker och potatismjöl.

Och simsalabim, så hade vi, för att citera bisin min någonting "exceptionellt gott" till kvällskaffe/teet. Nu är rabarbern som bäst och man borde ta vara på den. Men vad ska man laga av den och hur?

Önskar er alla en fin söndag.

Sommarfräsch konst

Schhhh! Bisin min har slocknat på soffan. Inte att undra på, för han var uppe redan vid halvfyratiden i morse och åt frukost. Jovisst, de här försommarmorgnarna är alldeles, alldeles ljuvliga, fyllda av fågelsång, grönska och underbara dofter. Men jag vill ibland sova! I morse drog tyvärr bisin min igång en av vår urgamla gräsklippare för att ge sig i kast med våra maskrosor. Plötsligt överröstades fågelsången av ett eländigt oljud och 9.30 gav jag upp och kravlade ur sängen. När bisin min kom in vid tiotiden var han världens oskyldigaste och mest förvånade karl, för inte störde han väl? Hrmpf!

Igår, före stickcaféet var jag iväg till Saltbodans Galleri i stan, adress Skeppsbron 4. Där ställer nu just Heidi Heinonen ut sina vackra akryltavlor.

Into The Unknown (In i det okända) heter den här tavlan målad 2023. Jag kan varmt rekommendera den här sommarfräscha utställningen. Den pågår till 29 juni och är öppen mån–lör 12–20 och sön 12–18. Onsdagar klockan 13–19 finns konstnären själv på plats och hon är jättetrevlig.

Idag har jag gjort ingenting alls, bortsett från ett besök i mataffären tillsammans med yngsta sonen. Hoppas att vi kom ihåg allt.

Önskar er alla en riktigt fin fredag