Man kan undra

Kvällsteet är urdrucket och bisin min har somnat. Nästan tyst här i huset, bortsett från mitt tangentbord.

 Man kan undra...

... om Inge äter flundra? Och jodå, det gör jag! Idag på stickcaféet var det stekt flundra till lunch och det var jätte jättegott. Hur såsen var tillredd vet jag inte, men den var så god att jag skulle ha haft lust att slicka ren tallriken! Till all tur kunde jag bete mej, så att i det här skedet behövde ingen ännu skämmas för mej!

Till efterrätt fick det bli svart te och en saftig och god bärpaj/kaka med vaniljsås.

 Härligt att kunna delta i stickcaféet. Jag hann till och med sticka några varv på en socka, som jag rätt snart borde få färdig.

Jag blev också av med 536 gram finsk fårull. Jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra med det här garnet. Så ett jättestort tack till M, som tog hand om det. Hon hade genast idéer. Hoppas att det lyckas.

Tack till stickväninnan V för färgpennor, tuscher och färgkritor åt barnbarnen. En riktigt fin gåva.

När jag skulle åka hem från stickcaféet, fick jag syn på nästyngsta sonen och kompisen O i andra ändan av Bistron. Dit rusade jag med skrivblocket i högsta hugg, för här skulle minsann intervjuas. Tyvärr ville ingen ställa upp fastän frågorna inte var svåra.
På hemvägen funderade jag om de två yngsta sönerna fick skämmas över deras framfusiga mamma. Det är sånt man kan undra över...

Hoppas att ni får en fin kristihimmelfärdstorsdag i morgon!