Hilja – pannbandet

 I onsdags förra veckan fick jag också mitt pannband färdigt.

Modell:Hilja – pannbandet, modell nr 6 i Novita tidningen Hösten 3/2021

Start: 08.08.2025

Färdig: 27.08.2025

Garn: Hygge Wool från Novita

Åtgång: 90 g 

Stickor: Nr 8

Designer: Ronja Hakalehto

  

 Jo, jo, jag vet, mitt pannband ser inte ut som originalet. Jag fick inte riktigt till det, trots bra hjälp på stickcaféet. Men som stickerska får man väl ta sig lite friheter, eller hur? Och det här pannbandet får nu duga åt mej. Det här var ett garnnystan jag fick i juli och färgen har Lillan valt.

Idag har jag varit hemma från sjukhuset i två veckors tid. Jag börjar sakta vänja mej vid mitt stillsamma liv. Det är faktiskt skönt att inte behöva stressa. HUS har sänt hela fyra fakturor, en på poliklinikbesöket 10.8 och tre på sjukhusvistelsen. Värför sjukhusräkningarna skulle delas upp på tre förstår jag inte riktigt, men jag ska förstås snällt betala dem.

Sen går det inte alltid som på Strömsö. I köket är jag en total nolla. I morse såg jag framemot en frukostmacka med en skiva gotlerkorv och tomater på rågbröd. När jag öppnade korvpaketet, som jag köpt i Baronens affär igår, upptäckte jag små vita prickar på skivorna, alltså sådana prickar, som inte ska vara där och hela paketets innehåll åkte i komposten. Bäst före datum var 22.09. Jag började inte undersöka om där skulle ha funnits kuranta korvskivor utan jag nöjde med tomat, som pålägg. Säkert också hälsosammare på det sättet? 
Nu gjorde jag förstås så som man inte ska göra. Självklart borde jag ha fört tillbaka korvpaketet och krävt ett nytt, men...

Vid lunchtid idag fick jag för mej att jag skulle piffa upp den rivna vitkålen och morotsrivet med lite pepparkrydda och gräddfil. Hur jag nu fumlade, så hade jag plötsligt gräddfilsburken upp och ner på köksbordet, förutom det som hamnade på kläderna och den den del som hamnade på golvet. Tur att bisin min var i grannbyn, för hans känsliga öron skulle nog inte ha klarat av den harang med svordomar, som jag släppte ur mej. Som sagt, jag är en katastrof i köket!

Igår kväll när jag äntligen närmade mej sängen hörde jag ett förskräckligt oljud i sovrummet. Det lät som om två stridsplan kämpade mot varandra. Jag försökte lokalisera ljudet, först med enbart sänglampan som ljuspunkt. Men jag var tvungen att tända taklampan och då såg jag den, en jättestor fluga med minst två meter mellan facettögonen. Medan en sådan best stormande omkring i sovrummet var det inte ens tal om att lägga sig. Nej, jag tog tag i första bästa handduk och begav mej ut på jakt. Jag slog så vilt omkring mej att den flygande varelsen försvann ut genom sovrumsdörren och jag kunde äntligen lägga mej till ro.

Idag har jag faktiskt hunnit vara ute. Det var så skönt att sitta ute och sticka. Rätt fort blev det för varmt med sockstickningen, så jag fick komma in igen. Nu måste jag fundera om jag vågar bege mej ut i köket igen och den här gången fylla diskmaskinen.

Önskar er alla en vilsam och fin torsdagskväll.

På lunch i grannkommunen

Idag har jag varit borta hela eftermiddagen, för jag var på lunch på Baronen tillsammans med T.  Bekvämt och bra, för hon plockade upp mej i sin bil och så styrde hon norrut.

Jag valde lövbiff med auraostsås. Riktigt gott och rikligt salladsbord. Ett varv hade det här stället dåligt rykte om sig, för människorna sade att maten inte var bra.
Jag fick fel i början, schnitzel istället för den beställda biffen. Först tänkte jag göra som finländare brukar i såna här situationer, alltså tiga och snällt äta schnitzeln. Men det tyckte T att inte gick för sig och jag började fundera att jag hade ju ändå betalat för lövbiffen, som var nån euro dyrare. Snabbt kom min riktiga portion på bordet tillsammans med många ursäkter.

Det var riktigt, riktigt trevligt att träffa T och få prata, prata, prata om allt som hör livet till. Jag fick svara på frågor om min sjukhusvistelse och T fick bland annat svara på frågor om kryssningen med sin mor.

Under vardagarna serveras inte efterrätt, så jag tog ett gräddwienerbröd från vitrinen. Det sköljde jag ner med gul sockerfri Jaffa.

Jag hann också ta ett varv i affären innan vi återvände hem. I tidningshyllan hittade jag de här handarbetstidningarna och förstås måste jag ju köpa dem!

En fin dag, men nu ska jag ta det lugnt och vila lite i gungstolen. Måste komma ihåg att jag är konvalescent.

Förresten, ni såg väl att KAJ kammade hem priset för Årets låt med Bara bada bastu på musikgalan här i Finland? Ajjo, låten har dessutom streamats över 100 miljoner gånger på Spotify. Fantastiskt, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön torsdag!

Lovisadroppar sockor

I onsdags förra veckan fick jag äntligen ett av mina sockprojekt färdigt.

Modell: Lovisadroppar sockor

Start: 07.03.2025

Färdig: 27.08.2025

Garn: 7-bröder Lappi (grå) och 7-bröder (vit) från Novita

Åtgång: 152 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Tuija Klaus

Här har jag duschat sockorna med lite vatten, så de ser kanske lite luddiga ut. Det blir nog inte desto mera blockning av dem. Trevlig modell att sticka efter och härligt att äntligen, äntligen få nånting färdigt. Andra gången som jag stickar det här mönstret. Troligtvis får det här bli en julklapp och då är jag allt ute i god tid, eller hur?

Igår kväll meddelade jag åt bisin min, att ikväll vill jag duscha här i övre våningen, så idag har han haft fullt upp med att få i fönstren, duschdraperiet upphängt osv. osv.

Konstigt nog hittade han ännu en låda med kurspapper och annat diverse. Den fick jag gå igenom. Det mesta var sånt som ska till pappersinsamlingen. Men då och då dök det upp mellan kurspappren sånt som det är bäst att bränna upp. När jag går igenom de där kurspappren, alltså såna som jag oftast själv har tillverkat och sedan delat ut till deltagarna, blir jag både lite nostalgisk och smått imponerad. När och hur har jag kunnat allt det där?

Bisin min var ute i trädgården. Tyvärr hade något djur varit och gnagt på en av våra två gurkor. Här blir det nu lyxmiddag med Annabellapotatis, några rosamunda, bönor, gurka, sallad och burgundisk gryta från igår. Kanske bäst att jag drar mej mot köksregionen och hjälper till.

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.

I Paviljongen

Sent igår kväll gjorde jag en dumhet och det fastän jag visste att jag inte ska göra så. Jag tog tag i min telefon och loggade in på Facebook. Det första jag möttes av var ett dödsbud: Kimmen avled igår. Frid över hans minne. 💕

Vi tände ett ljus, drack gul Jaffa istället för kvällste och mindes hur det var för tio år sedan i juli då vi träffade honom på laxsoppsfesten i Rönnäs. Han frågade om jag ville bli frilans på tidningen. Och på den vägen är jag fortfarande, fastän jag nu just tar det lugnare och koncentrerar mej på att försöka bli frisk.

Men alltså, man ska stänga av Internet i god tid förrän man lägger sig, så det så!

I natt vaknade jag klockan två och då gjorde jag följande dumhet. Jag tog fram den orangea väskan, som finns i sovrummet och som är full med intressanta garn. Jag bara måste titta på nystanen och klappa om dem lite. Sånt borde jag absolut inte göra, för det tog till efter tre innan jag somnade om. Jag fick en massa idéer i huvudet och skulle gärna ha velat börja på nya stickningar genast!

Klockan tio i morse gläntade bisin min försiktigt på sovrumsdörren.
– Hur har natten varit, frågade han.
– Bra, tack, svarade jag sömndrucket medan jag försökte jaga bort de sista drömslöjorna.
Jag hade sovit så länge att stackars bisin min hade blivit rejält orolig. Jag var visserligen vaken nångång vid sjutiden, men då vände jag bara på mej och somnade om. Riktigt, riktigt skönt att få sova ut ordentligt mellan varven.

Idag på eftermiddagen har jag varit iväg med bisin min till Kouvola. Hela fem gånger snurrade vi runt innan vi hittade Frälsningsarméns lopptorg iCare i köpcentret Valtari. Vi förde dit tre stora lådor med gamla, hela och rena kläder, sådana som inte längre passar på nån av oss. Kläderna gör bättre nytta där i affären än här hos oss.

– Nu har du blivit frälst, sa bisin min när vi satt i bilen igen efter avlämningen. Han syftade på stamkundsappen, som den ivriga damen där i affären fick mej att ladda ner, trots att jag är allergisk mot flera appar i min telefon. Så få som möjligt är mitt motto. Men nu har jag alltså då frälsningsarméns stamkundsapp och får -15% för varje köp som överstiger 10 €. Egentligen inte riktigt klokt, för pengarna man köper för går ju till mindre bemedlade. Borde man inte betala lite i överkant då?

Nu vet vi var affären finns och i höst kan vi leverera mera grejor till loppiset. Skönt att veta att man på sitt lilla sätt kan göra nytta samtidigt som man rensar ut.
– Såg du att de tar emot garn också, frågade bisin min ivrigt.
– Nä, svarade jag avmätt och fortsatte: Mina garn får gå till stickkaféet.
Ja, ni skulle ha sett så fin sängmatta M virkade av det yllegarn jag donerade åt henne! Tror alltså att mitt garn gör större nytta där.

På hemvägen kurvade vi in till Kymen Paviljonki och åt en sen lunch.

Här är det hälften sallad som gäller, sen lite korvsås, potatis, burgundisk gryta och ännu pytte, pyttelite broilerpasta. Gott och för oss bra att lunch serveras ända till klockan 16. Trevlig miljö och fin betjäning. Hur kommer det sig att vi aldrig har stannat där förut? Är det för nära hem kanske?

Bisin min blev riktigt nervös när jag sa att jag skulle gå och kolla lite och försvann mot Pentik.
– Vi ska int ha nånting sen, varnade han.
– Nä, nä, svarade jag snällt.

Men jag frågade om jag kunde få köpa med hem av den burgundiska grytan, för den var så god, lagom kryddad och nötköttet mört. Jag fick den här plastburken full för fem euro. Hurraaa! I morgon gräver bisin min upp lite potatis och så har vi middagen klar. Sån matlagning gillar jag.

Jag köpte också närproducerat pålägg. Och jo, jo, jag vet att processat kött inte är hälsosamt, men nån gång ibland får det lov att slinka ned. På sjukhuset serverades kalkonskivor som pålägg i över en veckas tid. Jag fick nog av dem och åt till slut endast gurkskivorna på brödet, alltmedan jag längtade efter en rejäl ostmacka! Helst med knäckebröd. Det var knepigt nog ändå med sjukhusmaten, för min matlust var helt borta. Det blir ju så när man är svag och inte rör på sig så mycket.

Jag köpte också en toscakaka. Nu funderar jag lite smått om jag borde sätta den här i frysen, så jag har någonting att ta fram ifall vi får gäster. Jag tror inte att jag kommer att orka baka på ett bra tag ännu.

Och så köpte jag bullar till efterrätt samt småbröd, som hoppeligen passar till kvällsteet.

Hösten började alltså här i full fart och med nya erfarenheter. Till råga på allt dessutom värme och sol på eftermiddagen. Kan det bli bättre?

Nu dags för ostmacka och te, tror jag, sedan lite stickning.

Hoppas att ni alla får en skön tisdag. Om det är varmt och soligt i morgon, så sitter vi väl ute minst en timme, eller hur? Ja, alltså jag sitter, för jag är inte i skick för en timmes promenader ännu. 

Ta det lugnt

Idag har jag/vi fått uppmaningen att ta det lugnt.

I ärlighetens namn, så ligger jag faktiskt i hårdträning i att ta det lugnt. Eller nåja, ligger och ligger, helst sitter jag ju i gungstolen. Dit har jag dock inte hunnit ännu idag, men efter kvällens dusch får det bli lite gungstolshäng och sockstickning. Bisin min kom nyss hem efter en tur till grannbyn och då får jag gå nerför trapporna till källaren och duscha. Han vill nämligen att det ska finnas två karlar på plats ifall det händer nånting med mej. Stackare! Han har inte det lätt, när han går omkring och är orolig hela tiden.
Våtutrymmet här i övre våningen är inte riktigt färdigt än. Bisin min har idag på hemvägen från flygfältet besökt Tokmanni och investerat i ett duschdraperi. Snart, snart får jag säkert återgå till att duscha här uppe. Det ser jag framemot.
 

 

Det var inte endast ett Ta-det-lugnt-kort vi fick idag. Vi fick också hallonkyssar och ett tackkort.

Äldsta sonen stod för matlagningen idag och han bjöd på fiskpinnar och pommes frites, sallad, citron, rödbetor och tomater. Jag åt dessutom en apelsin till efterrätt. Försöker få i mej lite vitaminer på naturlig väg.
Själv har jag inte gjort så mycket annat än löst korsord, sorterat tidningar, lagt kurspapper i pappersinsamlingen då jag tömt lådor i ett skåp här i datarummet. Allt detta medan bisin min flängt runt med det ena och det andra.

Önskar er alla en bra ny vecka och en fin ny månad!

Garnlagereländet i juli 2025

Augusti närmar sig sitt slut, liksom sommaren och det är dags för mej att uppdatera mitt eländiga garnlager. Här är resultatet av min verksamhet i juli:

Kvar från juni 2025: 17 573 gram

• Köpt garn:  500 gram
• Tuuli 150 g och Loisto 250 g 
• Sointu 100 g
  
  
• Använt garn: 114 gram
• Virkad sommartopp
   
• Donerat garn: 0 gram
  
  
• Erhållit garn: 250 g
• Av Lillan, 100 g Hygge Wool 
• Av väninnan B,  150 g Cotton Bamboo
  
  
•  Kvar i juli: 18 209 gram

 Ja, ni ser, kan det bli eländigare? Att det blivit använt ytterst lite garn får jag skylla på allmän slöhet och sommarhetta. Vem orkar handarbeta i 30 graders värme?

Idag är det full rulle i stan och det skulle ju nog vara kul att strosa omkring på torget, äta sopplunch, besöka leksaksmuseet osv. Men, men, bäst att ta det lugnt efter gårdagens äventyr. Vem vet vad som händer om jag är oförsiktig? Jag kanske sitter nånstans och flämtar igen eller snarare kippar efter luft i min hunger efter att kunna andas.

Bisin min hämtade igen en stor låda med pocketböcker, som han ville att jag skulle gå igenom.

För min del får de alla fara iväg till något lopptorg eller nån bokbytarhylla. Den här Femboken tog jag dock vara på. Kändes inte rätt att låta den försvinna.

Idag har jag fyllt i K:s vänbok. Vissa saker var svåra, som till exempel vilken bok är den bästa som jag har läst. Knepigt det där, för i morgon eller övermorgon kanske jag har läst någon ny, någon annan bok, som jag gillar bättre. För min del fick det bli boken Kvinnor som slår följe med vargarna. Den kan jag läsa om och om igen, bläddra i och hämta styrka ur.

I morse såg jag att vi också fick godis från Tyskland igår:

Stort TACK till E för de här påsarna.

Önskar er alla en skön lördagskväll. 

På golfklubben

Fredagskväll och här sitter jag nyss hemkommen. Hela eftermiddagen har jag varit på språng i gott sällskap. Riktigt härligt att få komma ut och röra på sig.

Bisin min körde och på vägen plockade vi upp E. Iväg västerut begav vi oss och hamnade på en golfklubb, nästan i Sibbo.

E bjöd på lunch på Kullo golfklubb. Lövbiff och pommes frites. Ni skulle ha sett det dignande salladsbordet. Jag skulle ha blivit mätt enbart på det.

Efterrätten var också riklig och god. Stort TACK för den goda lunchen.

Ute regnade det, så vi satt inomhus och vi var inte det minsta frestade att gå ut på greenen!

Bisin min hade ärende till industriområdet och då passade E och undertecknad på att besöka Brunbergs.

Det blev lite ett och annat i godisväg, bland annat lakrits åt äldsta sonen. Tack till E för kyssarna!

På hemvägen körde vi ännu via sommarkaféet Bric-a-Brac. Jag valde te och en bit morotskaka. Mums! Tack E, som bjöd! Sista veckoslutet som kaféet har öppet. Vilken tur att vi hann dit också.
Så nöjd med min fredag, men nu är det dags att dra på yllesockorna, ta fram sockstickningen, linda in sig i filten och njuta av resten av kvällen.

Hoppas att ni får en riktigt fin lördag!

Så glad och tacksam

I morse steg jag upp före klockan sex. I ärlighetens namn var jag inte riktigt vaken då ännu, men jag lyckades få på mej kläderna och sen körde vi iväg västerut till sjukhuslabbet. Jag hade tid 7:20, 7:05 var jag på plats, 7:10 ropades jag in och 7:15 ringde jag till bisin min och sa att nu är jag färdig. Då hade han precis hunnit betala sjukhusparkeringen.

Från sjukhuset körde bisin min efter lite parlamenterande till Mummon munkki. Jag som inte hade ätit på över 12 timmar, såg fram emot en stor mugg te och en god frukoststmörgås. Men. men, men, det var stängt på grund av vattenskada. Snyft! Till all tur förbarmade sig bagarns dotter över oss, så att vi fick köpa 12 stycken semlor (frallor).

Mörkare frösemlor och ljusa stora goda vetesemlor, kalasade vi på här hemma vid åttatiden i morse. I ärlighetens namn var jag rätt darrig på benen vid det laget. Jag höll på att falla omkull där i bageriet. Det är inte hälsosamt att vara utan mat så länge!

Hela dagen har jag gått omkring med telefonen nästan fastklistrad på mej, för jag skulle ju få ett vårdsamtal från sjukhuset, kanske idag eller eventuellt i morgon. Strax efter klockan 17 ringde hemlig nummer till mej. Till min stora glädje, sa läkaren att alla mina prov var bra. Så oerhört glad och tacksam att tillfrisknandet nu går åt rätt håll. Ska försöka hålla mej i skinnet och lyda doktorns order.

Igår medan jag roade mej på stickcaféet hade bisin min lagt en ny hög på stolen.

Den tog jag itu med i morse.

Och när jag nu en gång hade ångan uppe tog jag också itu med en egen liten tidningshög, som låg här i datarummet.

Kanske jag hittar nånting snabbstickat från den där översta tidningen?

Bisin min behandlar mej fortfarande som en prinsessa! Idag fixade han pyttipanna, med stekt ägg, morotsriv och vitkål. Han tog också hand om disken, fastän jag nog borde ha gjort det. Jag är ju inte precis nån invalid. Men jag är oerhört glad och tacksam över att kunna ta det lugnt, läsa lite och framförallt ägna mej åt sockstickning. Och det ska jag fortsätta med nu ikväll.

Önskar er alla en fin fredag! 

Det sociala är viktigt

Kära vänner, idag har jag varit borta hemifrån under hela eftermiddagen. Och det var riktigt, riktigt skönt att få komma ut och röra på sig lite. Det var äntligen dags för stickcaféträff efter sex veckors sommarpaus. Så härligt att träffas och umgås. Stort TACK till G-M, dagens värdinna, som försåg oss med god saltig paj och en delikat äppeltoscakaka. Stort TACK också för hjälpen jag fick med min stickning. Utan assistansen skulle mitt pannband inte ha blivit färdigt. Men nu är jag rustad inför vintern.

Riktigt upplivad efter den viktiga sociala kontakten idag. Det blir utan tvekan lite enahanda umgänge med endast två karlar här i huset. Redan kul att vara ute och åka lite, fastän det inte var en längre sträcka än till stan.

Gurkor från eget land är rena rama lyxen, liksom potatis. Men snart är det slutskördat för i år. Igår fick vi en varmrökt lax av mästerkocken K. Stort TACK för den. Här har det nu varit kalasmat i två dagars tid.

Nu ska jag fästa lite garnändar, så jag får hela två projekt färdiga ännu ikväll. Tjohooo!

Önskar er alla en finfin torsdag!

En liten hög

Här i vårt hus doftar det Klorin. Hur bra det är som tvättmedel vet jag inte, men vi råkar i alla fall ha slut på citroner och soda. Det går alltså inte att ta till smarta martha-städtips här inte. Bisin min städar och fejar och frågar ni mej, så tycker jag att han tar ut sig alldeles i onödan.

Själv försöker jag göra mej så liten som möjligt och undviker att vara i vägen. Ja, och förstås försöker jag göra en liten insats där jag kan.

Igår hämtade bisin min en liten hög att röja. Mönstertidningar skilt, korsordsbilagor i en plastficka i väntan på vidarefärd, alla gamla kurspapper till pappersinsamlingen och veckotidningar på väg söderut nästa gång äldsta sonen åker iväg och hälsar på sin faster.
Idag har jag gått igenom en stooor låda full av böcker. Största delen av dem åker iväg till återvinning av något slag. 

Det får allt lov att räcka med jobb för min del idag. Jag känner mej lite ruggigare idag. Kanske höstkylan, som kryper inåt. Jag blir frusen av att sitta så mycket stilla, men jag vill inte locka fram andnöd och framförallt inte riskera att blodpropparna börjar röra på sig! Vet ju inte om de har löst upp sig redan. Brrr!

I morse lite över nio knackade det på ytterdörren. Utanför stod yngsta sonen.

Han såg till att jag fick en liten hög med marknadskringlor från stan. Tack för det! ❤️

Nu ska jag försöka få ett sockpar färdigt, så har jag i alla fall åstadkommit nånting idag. 

Önskar er alla en fin onsdag!

Ingen Kyjy-25

Härom natten kom jag fram till att jag inte kommer att orka starta över tio projekt före augusti månads slut, i synnerhet som bisin min igår fyndade en massa halvfärdiga stickningar, alltså UFO:n. Jag skippar helt enkelt Kyjy-25. Jag har dessutom alldeles nyss bokat ytterligare två tider till laboratoriet, så då kommer det ju att behövas en del sockstickningar. Men hoppeligen behöver jag inte vänta alltför länge på min tur, för jag ska vara oäten i 12 timmars tid. Och det är inte lätt ska jag säga, för jag brukar vara vrålhungrig på morgnarna och vill gärna äta frukost direkt efter uppstigningen. Nu har jag dock fått ta det lugnt, för ett av mina piller ska tas en timme före matintag på morgonen.

Nu just håller bisin min på att röja i duschrummet här på övre våningen. Det utrymmet har länge och väl fått tjäna som förråd, för allt möjligt, som kan vara bra att ha. En del av de grejorna har förstås nu fått smyga in i hobbyrummet. Håhåjaa. Hoppas att det inte blir ett nytt förråd där i hobbyrummet.

Äldsta sonen har skött veckohandlandet och han var så snäll att han i lördags kom hem med den här tidningen:

Alldeles tydligt vet han vad en sån här mamma blir glad av!

Önskar er alla en skön tisdag!

Fyndigt värre

Kära nån, idag på förmiddagen placerade bisin mej på en stol vid matbordet och bad mej sitta där alldeles lugnt. Och det medan han röjde (läs råddade) i mitt hobbyrum! Jag försökte andas djupt och inte lägga mej i, men det var svårt, ack så svårt. Jag kommer inte att hitta någonting efter detta. Mitt eget kaos klarar jag av, men inte andras sätt att sortera mina garner. Mina rundstickor är troligtvis nu försvunna för alltid? Snyft!

Medan bisin min härjade hejvilt i hobbyrummet, tog äldsta sonen itu med duschrummet. Och där vet ni, där gjordes finfina fynd:

Två Jojo Moyesböcker...

... tre böcker med hårda pärmar...

... och finfina barnböcker.

Bisin min hittade både färdiga och halvfärdiga stickningar, en massa tygkassar, varvräknare, måttband, häften och diverse småprylar samt den här:

En överlevnadsbok till köket! Tjohooo! Den här är alltså före tiden då man kunde googla recept. Läste redan tips om att man ska ha en kruka basilika på köksbänken för att skrämma bort de där små irriterande flugorna. Bisin min gillar inte basilika, inte att äta och framförallt inte doften. Han tycker att den påminner om kattp _ ss!

Äldsta sonen har bjudit på höns och ris idag. Tack för det!

Förresten, tror ni att jag någonsin kommer att hitta mitt garn efter bisin mins framfart?

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Långsamt, långsamt...

Kära vänner, tack för alla varma tankar och peppande tillrop via olika kanaler. Långsamt, långsamt, försöker jag nu anpassa mej till livet efter blodpropparna i lungorna. Och enligt expertisen på sjukhuset där i västra grannstaden kommer det att ta tid, flera månader, och det ska få ta tid.  Själv hoppas jag att jag kan hålla mej i skinnet och inte otåligt rusa iväg. Jag vill verkligen inte hamna in på sjukhuset på nytt med samma symtom. Brrr!

Jag kom hem vid halvsjutiden i torsdags kväll. Igår tog jag det bara lugnt och gjorde absolut ingenting. Jag försökte smälta alla intryck från sjukhuset och funderade lite smått på vad jag nu vågar eller inte vågar göra. Ligga i sängen är uteslutet, för då trycks lungorna ihop och det är inte hälsosamt. Tur alltså att jag har en gungstol, hur skulle jag annars klara mej?

Söndagen 10.8 var jag i ganska risigt skick, men jag hade bestämt mej för att jag ska vara med på Lillemans ett års kalas och därmed basta. Förrän vi körde iväg till grannbyn på kalas hade jag beställt tid till Mehiläinen i Borgå. På orsaken till mitt läkarbesök uppgav jag andnöd och svårt att andas. Under kalaset ringde en sjukskötare från Mehiläinen och sade att läkaren tyckte det var bäst att jag åkte direkt till akuten till Borgå sjukhus, för där på läkarstationen kunde de inget göra.

Direkt från kalaset körde vi iväg västerut, äldsta sonen, bisin min och undertecknad. Sonen hade hand om bilen medan bisin min assisterade mej. Direkt som vi tog könumret kom jag in i behandlingsrummet och när de såg och hörde mej, blev det full fart på. Syresättningen testades och jag fick omgående extra syre. Bisin min kördes rätt omgående ut och iväg hem tillbaka och jag blev intagen. Med mej i en liten svart tygväska hade jag telefonladdaren, en liten flaska vatten, en banan och ett par rena trosor. Jag hade inte precis räknat med att jag skulle stanna alltför länge.

Jag fick ligga där på akuten i väntan på en ledig säng på avdelning 3, inre medicin. Halvtvå på natten kärrades jag iväg till ett tre personers rum, ett rum jag delade med två män! Under måndagen och tisdagen togs en massa prover, röntgenbilder, ultraljud osv. Men ingen visste riktigt vad jag felade. Jag träffade kardiologer, njurläkare och en hel del andra läkare, som alla var en aning konfunderade. Syresättningen av mitt blod var dålig, vissa blodprov visade bra och andra inte. Till sist var jag ungefär lika sönderstucken som en Tenala ost! Ja, och hade en massa gelé på magen och bröstet efter alla ultraljudsundersökningar. På onsdagen packade de ihop mej igen och kärrade mej från avdelningen till observationen (tarkkailuosasto). Och nu var jag fast med kateteter (huj fy!) olika kanyler, som visade olika saker, urindrivande medicindropp och vätskedropp, som skulle se till att jag inte blev uttorkad. Håhåjaa... På natten när jag låg i sängen dalade blodets syresättning, vilket inte alls var bra. Att ligga där på observation är ju tryggt på ett sätt, men ack så oroligt. Där jag låg i slutet av korridoren var det förstås mycket spring. Inga skynken, inga insynsskydd framför min säng. Det skulle vara fri sikt till mina värden, som fladdrade uppe på en skärm.

På torsdagen slog läkarna sina kloka huvuden ihop och Nadja kom på att det skulle vara bra att ta kontraströntgen på mina lungor. Sagt och gjort och diagnosen var ett faktum: Blodpropp i båda lungorna. Nu skulle medicin prövas ut och jag blev kvar där på observation ända till i tisdags. Då flyttades jag tillbaka till avdelning 3.

Den här gången fick jag eget rum. Rena rama lyxen! Lyxigt var det också att få gå på toa alldeles själv, för att nu inte tala om att få duscha! Små enkla saker, som man som frisk tar för givet.

Bisin min var jätteduktig och hämtade min sockstickning till sjukhuset. Tur att jag visste exakt var jag hade den här projektväskan. I början läste jag endast böcker med korta kapitel och som inte krävde stor koncentration. Stort TACK till dottern, som lånade böckerna och hämtade dem till sjukhuset.

I torsdags bestämdes det helt plötsligt att nu får gumman åka hem. Bisin min blev helt förskräckt då jag ringde och meddelade honom att jag behöver skjuts hem. Rörigt värre blev det också för sjukskötaren som försökte ordna att jag skulle få min B12 vitaminspruta injicerad på hälsocentralen här i stan. Igår då jag dök upp där klockan 8 på morgonen, visade det sig att jag inte behövde nån spruta förrän efter tre månader! Håhåjaaa, men den stackars sköterskan blev tagen på säng av lungdoktorns snabba beslut, så hon må vara förlåten.

För egen del gäller det nu att hålla stenhård koll på vilka prover, som ska tas när, vilka polikliniker, som ska besökas när och framförallt vilka mediciner, som ska tas på morgon och vilka på kvällen, vilka regelbundet och vilka enligt behov. Nästa vecka ska nån ringa från sjukhuset efter att jag först har varit till laboratoriet. Kanske jag småningom efter det avfärdas från rullorna?

Bisin min tar hand om mej på bästa sätt.

Igår bjöd han på rena rama lyxlunchen, med potatis, gurkor och bönor från eget land! Mums!

I morse fick jag varmbröd!

Stort TACK till E, som försåg mej med alldeles ugnsfärskt bröd. Precis vad jag behövde.

Ett stort TACK också för utmärkt vård på sjukhuset. Jag är tacksam och imponerad.

Önskar er alla en riktigt fin söndag! 

Litet livstecken

Kära vänner, här på bloggen har det varit tyst och lugnt i över en veckas tid. Det beror på att jag hamnade akut in till sjukhuset i västra grannstaden. Och här är jag alltjämt 

Min utsikt de senaste dagarna!

Kyjy25 – 3

Keskiviikkona sain kesän virkkaustyö valmiiksi, laudeliinan.

3. Virkattu laudeliina

Aloitus: 22.7.2025

Valmis: 06.08.2025

Langan menekki: 220 g

Lanka: Pellavalanka

Virkkuukoukku: 3½ 

Ohje: Laudeliina, s 59 Kauneimmat käsityöt, Virkkaa-lehti

Malli: Marja Rautiainen, Lappajärven Värjäämö

 

3 Virkad lavduk

Start: 22.7.2025

Färdig: 06.08.2025

Garn: Lingarn

Åtgång: 220 g
Virknål: 3½

Mönster: Lavduk, s 59 i Kauneimmat käsityöt, Virkkaa

Modell: Marja Rautiainen, Lappajärven Värjäämö

 

I onsdags blev jag äntligen färdig med mitt virkprojekt. Det var riktigt skönt att sitta och virka i lingarn när det var som hetast och svettigast ute. Den här är tänkt att ha under rumpan på bastulaven. Men den kan också användas som handduk, för jag virkade en hank eller ögla i ena hörnet. Riktigt trevlig modell att virka, till och med så trevlig att jag funderade på att göra en till och randa så att det gula skulle vara huvudfärgen. Men om jag ska fortsätta med mina kyjy25-projekt, så får nog det här räcka för den här gången.

En av mina bästa investeringar är de här blockningskammarna. Jag minns att det sved när jag köpte dem, men jag har verkligen haft nytta av dem. Pusselmattan är också behändig.

Mitt nya lilla projekt, som jag började på igår, visade sig vara mera krävande än jag trodde. Tre gånger rev jag upp och började helt på nytt. Jag fick inte kanterna snygga då jag följde beskrivningen. Idag får jag igen börja med att sticka bakåt, för jag såg på EM U20 igår på tv samtidigt, som jag stickade och det blev lite ojämnt där som det var extra spännande i tävlingarna.

Idag mår jag lite konstigt och jag vet inte riktigt vad det beror på. Nattens måne? Men jag brukar vanligtvis inte bli mångalen, så få se nu sen.

Äldsta sonen har rensat ut ur kylskåpet och städat det. Min insats var att få på diskmaskinen. Och nu ska jag börja paketera födelsedagspresenter inför morgondagens kalas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Nytt projekt påbörjat

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag fastnade i min nyinköpta bok! Ja, ni läste helt rätt, jag fastnade i en bok! Det var så skönt igår kväll då bisin min försvann och tv:n var tyst. Där satt jag i gungstolen och läste och läste, plötsligt hann klockan bli 23 och det var dags att krypa ner under lakanet.

Egentligen borde jag ha handarbetat flitigt, för i onsdags fick jag det här projektet färdigt:

Men, men, jag lyckades inte alls med mitt nya virkprojekt. Jag gjorde fem tappra försök och lika många rivningar. Hur jag än testade fick jag inte de virkade löven att bli långsmala. Nej, mina envisades med att bli missformade, det vill säga inte ens runda. Jag förstod mej inte alls på beskrivningen, 4 luftmaskor, slut dem till en ring med en smygmaska i den första luftmaskan, 1 luftmaska, 2 stolpar i samma maska, en fast maska osv. Suck och stön! Behöver goda råd och det riktigt handgripligt.

I morse började jag efter moget övervägande på ett nytt projekt.

Få se om jag klarar av det här bättre. Ska stickas i halvpatent. Hoppas att jag klarar det. Håll tummarna.

I natt funderade jag faktiskt att jag skulle sticka en gul hängselkjol åt Lillan. Garn och mönster har jag färdigt, men har nån sett mina rundstickor? Nä, inte jag heller sedan bisin min och äldsta sonen var hit och råddade i datarummet! Suck! 

Den här tidningen fanns i lådan redan i onsdags, men först igår kom den in tillsammans med tidningen! Bisin min har inte varit ett postin i langkalsongrin! 
Här i tidningen hittade jag två mönster, som jag skulle kunna sticka åt Lilleman. Men som sagt, var finns mina rundstickor?

Hos oss regnar det just nu, så jag ska ta itu med min nya stickning och titta liiite, liiite på sporten! 

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Tranorna flyger söderut

Apropå böcker ännu, så i princip är det lika förbjudet för mej att köpa böcker, som att köpa garn. Därför är det ju bra att jag köpte en tidning igår och inte en bok, eller hur? 😊

Men allvarligt talat, det har varit lite si och så med mitt läsande. Nu under de heta veckorna läste jag faktiskt fyra deckare i ett svep. Sen botaniserade jag i våra bokhyllor och hittade som sagt ingenting. Eller nåja, ingenting och ingenting, jag hittade minst tre intressanta böcker, men de var alla en del ur en trilogi. Skulle det ens ha varit första delen, men det var två mittendelar och en sista del. Det lockade inte precis till läsning.

I mars läste jag boken Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén. Den är prisbelönt: Belönad med Bonniers Bokklubbars Årets bok 2024 och Adlibrispriset Årets debut och Årets roman 2024.

Handling:
Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir alltmer knapp för att hinna lösa det som ibland känns omöjligt – relationen till sonen.

Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.

_____________

Jag minns inte riktigt varifrån jag nappade den här boken. När jag började läsa den var jag inte alls säker på att jag skulle orka med den ända till slutet. Utgången var ju given. Efter att ha kämpat mej genom de första hundra sidorna började det löpa bättre.
Det är en varm och berörande bok. Språket är lågmält och träffande. Mellan Bos funderingar finns hemtjänstens anteckningar. Kapitlen är korta, vilket gör boken trots innehållet, lättläst. Den berör ett svårt och i dagens samhälle undangömt tema, åldrande och döden. Bo är kärleksfullt och trovärdigt beskriven. Han har det inte lätt, för vem vill acceptera svagheterna, att sakta förlora förmåga efter förmåga. Kämpa för att behålla sin älskade hund och för rätten att få sova i sin invanda soffa. Ett stort plus är ändå att han får bo hemma.
Kan varmt rekommendera boken.

Igår kväll slocknade jag i gungstolen före midnatt, så nu ska jag virka de sista 12 varven på mitt nuvarande projekt.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Femina

Idag när jag satt i allsköns ro vid matbordet och kämpade med knepiga korsord, knackade det på dörren. Jag ropade förstås "Stig in", men inget hände. Jag skyndade till dörren och där stod yngsta sonen bakom vår låsta dörr.

Han var så snäll att han tog mej med till stan till mataffären. Han är snabb som en vessla i butiken, för han behöver inte så mycket i sitt singelhushåll. Jag å min sida försökte febrilt komma ihåg vad jag skulle ha: Kardemumma, mjölk, bröd...

Kassakön ringlade sig låååång, så jag hann nappa en tidning åt mej:

Femina nummer 10 2025. Riktigt vad jag ska med själva tidningen vet jag inte, men kanske här finns lite läsbart?

Det jag egentligen var ute efter, var den här medföljande boken! Jag har nu grävt i våra bokhyllor, utan att hitta något som lockar, någon bok som jag inte redan har läst. Den här kommer alltså till användning. Tidningen får jag ge bort efter att ha bläddrat i den.

Jag nappade också den här karamellpåsen, som nu är tömd i karamellskålen. Bisin min tar alltid ett par stycken då han går förbi skålen.

Jag kände mej riktigt duktig när jag var hemma igen och det ända tills jag mindes att jag kom hem från affären utan toapapper och roskiskassar. Suck!
Så går det då jag handlar utan min lista. Yngsta sonen påstod att jag befinner mej i andra sfärer. Själv är jag säker på att det är värmen som gjort min hjärna alldeles mosig.

Nu ska jag försöka virka färdigt mitt nuvarande projekt, om jag orkar.

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!