Först norrut sedan österut

Igår på eftermiddagen var jag iväg till Hyvinge, tur retur. Bisin min var ytterst hemlighetsfull när han igår på dagen meddelade att vi skulle starta klockan två istället för halvtre, som vi kommit överens om med yngsta sonen. Jag fantiserade faktiskt om allt möjligt, som det kunde betyda, trots att jag ju borde vara van.

Hit körde han till Suomen käyttökone Oy. Suck! Jag borde ju ha vant mej vid det här laget, men...

Porten var stängd med ett rejält hänglås och jag undrade, som vanligt, varför bisin min inte hade ringt på förhand. Men när skulle nu en av den gammaldags bondestammen ringa först?
Det som roade mej lite var den där post-it-lappen där på skylten. Lappen håller knappast i regn och storm.
Från det här stället kan man tydligen köpa motorer till kompressorer, traktorer osv. samt andra maskindelar och bland annat traktorfälgar. Håhåjaa... inget för mej här inte.

Sen fick jag sitta i bilen med den här utsikten medan far och son var ute och provkörde en Adam plåtlåda.

Från Hyvinge drog vi vidare till Juustoportti i Mäntsälä. Frågan var om vi skulle hinna till buffétserveringen. Det gjorde vi, för klockan 18 hade de ännu inte städat bort buffén. Schnitzelfredag stod på menyn, så här är gräddpotatis, broilerschnitzel och grisschnitzel med bearnaisesås. Riktigt gott!

Sådana här ekipage såg vi en hel drös av. De var alla på väg till Rokkiralli i Hyvinge.
Från Mäntsälä körde bisin min raka spåret hem och det hade jag faktiskt inget emot.
Vi startade hemifrån tio före två och var tillbaka hemma före halv åtta. Inte illa på en fredagseftermiddag.

Idag har jag varit iväg till östra grannstaden med yngsta sonen. Det var riktigt skönt att sitta i bilen, men ack och ve, när man skulle ut i hettan.
– Man borde inte släppa in dig i butiken, sa sonen då han började rada upp på kassabandet allting jag shoppat i Prisma.

Och jo, han har alldeles rätt, den rara gossen, för se nu:

En sticktidning, som jag inte har hunnit bläddra i ännu.

En korsordstidning, i den euforiska glädjen över att det överhuvudtaget fanns en på svenska!

En mönstertidning, trots att jag inte är någon sömmerska, men...

... jag kunde helt enkelt inte motstå den här rosa klänningen! Det står att det är en enkel modell att sy och att storleken passar alla människor. Dags att ta en tripp till Eurokangas? Nästa gång bisin min frågar om jag vill följa med till Motonet i västra grannstaden svarar jag ja och kvistar sedan snabbt över till tygaffären. Det låter väl, som en bra idé?

En kaftan har länge stått på min önskelista. Jag tänker mej den mest, som ett plagg att dra över huvudet efter bastun eller duschen. Men oklart om jag klarar av att sy en sån här och ännu mera oklart vilket tyg, som skulle vara det optimala.

Ett par såna här byxor skulle vara sköna och det står att de här också skulle vara lätta att sy, hmm...

Och en vacker blommig klänning för "stora flickor". Plötsligt hittade jag alltså en massa symönster i den här tidningen.

Jag hittade också mönster till den här stickade sjaletten. En sådan här, som kan användas som huvudduk eller en liten sjal, har länge stått på min att-göra-lista.

Till den här skira toppen har jag faktiskt garn!

De renoverar fortfarande där i Prisma, vilket gör att jag har lite svårt att hitta och hamnar än här och än där. Den här gången gick jag inte alls till avdelningen med barnkläder. Jag hamnade istället vid bokhyllan.

Och där fick jag syn på den här boken, som jag varit lite nyfiken på. Tyvärr begick jag det fatala misstaget att jag öppnade boken och bläddrade lite i den och...

... jag var såld direkt. 

I den första avdelningen i boken finns det plats för att skriva ner sina garner, sorterade enligt tjocklek. Det här uppslaget handlar om restgarner.

Här går det att anteckna alla strumpstickor man har. Beklagar att fotot blev minst sagt suddigt så ni inte ser de där tabellerna på högra sidan. Fanns skilda sidor för rundstickor, stickspetsar och för kablar. Handlar både om tjocklek och längder.

Andra delen i boken handlar bland annat om stickterminologi, teori, tips och bra att veta då man ska göra olika saker.

Här finns bland annat färgcirkeln och...

... möjlighet att skriva in sina egna projekt.
I slutet av boken finns det mönster och sidor med rutor, så att man själv kan börja designa egna modeller. Nej, nej, jag behöver förstås inte alls den här boken, men... ja, som sagt, jag kunde inte motstå den. Och oj, så jag har bläddrat i den här boken redan!

Egentligen skulle jag inte ha så mycket från affären annat än hushållspapper och toapapper, men lite här och där stod det Ale, alltså rea. På ett ställe var ett långbord uppdukat med spännande prylar. Oj, oj, oj, så jag fyndade. Kan jag förresten redan nu börja plocka ihop påsarna till årets julkalendrar åt barnbarnen?

Dessvärre begick jag ett ödesdigert misstag när jag lät blicken irra och hittade två lådor under bordet. De innehöll rödlappat garn och...

... förstås måste jag ju köpa lite Tuuli, 150 gram.

När ett garn först har varit nedsatt till 7,50 €/nystan och nu såldes för 3 €/nystan, så måste jag ju bara köpa, inte sant? 250 gram Loisto. Vad jag ska ha det här till, inte den blekaste aning. Troligtvis är det så att det projekt jag har i tankarna ska ha ett annat garn, Valo. Det fanns också där i lådorna, men faktiskt, så kunde jag hålla mej från att gräva ända till bottnen. Jag har ju redan förstört mitt garnlager förra månaden och ska nog inte fortsätta på den vägen.

Jag passade också på att nappa den här förpackningen med tre liters fryspåsar.

De är lite små, jämfört med fem liters påsarna jag använt tidigare. Men jag fick i alla fall mina nyförvärv att rymmas i påsarna.

Det absolut bästa med dagens affärsbesök var att jag hittade födelsedagspresenter åt den blivande ettåringen. Tjohooo! De liksom bara fanns där utan att jag ens behövde leta. Lite harmfullt var det att den leksak jag såg först och som var nedsatt med 50%, var åldersmärkt från 3 år uppåt. Yngsta sonen tyckte att det var lite onödigt att köpa leksaker till en liten, som redan har allt. Och ja, kanske det, men farmor vill ju så gärna att Lilleman ska bli glad.

Igår kväll blev det hopplöst trassligt med min virkning. Snyft!
Jag vet inte om här är ett nystan, två eller tre. Jag började nysta, men gav upp. Jag skulle ju bara vilja få framstycket färdigt och då vill jag virka och inte nysta. Suck!

Nu ska jag ta hand om disken och så får vi se om jag alls ids ta fram mitt garntrassel mera ikväll.

Önskar er alla en skön söndag. Njut, så länge sommarvädret varar!

Till Vittis

Igår morse vid åttatiden startade bisin min och undertecknad på en liten tripp till Vittis. Han hade stämt träff med en gammal affärsbekant där, närmare bestämt vid den galna länken. Vädret var perfekt, moln, lagom varmt och inget regn.

För en gångs skull tänkte bisin min att vi skulle ta det lugnt och ha tillräckligt många pauser och så hade han ett överraskningsmål åt mej! Det lät riktigt lovande, eller hur?
Men nej, inte stannade vi i Riihimäki vid Ullan Pakari, som han först hade sagt.
– Det blir för långt att gå, resonerade han.
Jag hummade lite och tänkte att just så, here we go again, för så här brukar han ju göra. Köra förbi det ena stället efter det andra.
Följande stopp skulle då bli vid den där lilla bensinstationen i Loppis, där vi brukar stanna, för att den ligger bekvämt precis fast i vägen. Vi tog av från stora vägen, körde in på gårdsplanen och tog ett varv runt.
– Där är fullt av gubbar, här kan vi int stanna, konstaterade bisin min.
Och jag hummar tålmodigt igen, för vad annat kan jag göra. Det är inte jag som kör och bestämmer.

Till all tur behöver vi inte åka långt förrän det dyker upp en skylt där det står Riihikahvila (Bodkafé). Det ligger endast 900 meter från stora vägen.
Äntligen en bensträckarpaus efter två timmars färd.
– Jag tar bara en slät kopp kaffe, sa bisin min och spände ögonen i mej. Och jodå, jag förstod det ordlösa budskapet "här ska det snålas och inget köpas". Men se det struntade jag blankt i.

Så jag valde en mugg te och en bit britatårta, som vi faktiskt delade på. Gott med pinfärska jordgubbar och nybakt tårtbit.

Det var riktigt mysigt där i bodan.

Vackert dekorerat med pioner från ställets trädgård i en alldeles, alldeles ljuvlig färg.

Det fanns mycket intressant att se på.

Enda minuset var att toan var en baja-maja på baksidan av byggnaden och steget upp var så högt att jag inte klarade av det, för det fanns ingenting att ta tag i och dra upp sig.

Där på baksidan hittade jag också de här två sötnosarna.

Vedbacken var redan tom, endast en gammal traktor och spånorna stod kvar.
Vi köpte med oss inhemska goda ärter och jordgubbar. Bisin min fyndade dessutom två böcker från "varsågod-och-ta-lådan". Själv var jag fortfarande kissnödig, så jag hade tankarna på annat håll.

Bisin min var inte riktigt nöjd, för nu blev vi ju tvungna att stanna en gång till. Och det gjorde vi ju faktiskt vid nästa bensinstation och jag kunde äntligen lätta på trycket. På utvägen köpte jag två glasspinnar.
– Ja, du ska då alltid köpa något när du är in på vessan, sa han lite surt.
– Klart det, för det står ju på dörren att vessan är till endast för kunder, svarade jag glatt. Sen tystnade vi och njöt båda av glassen. Bisin min var orolig att vi inte skulle hinna fram inom utsatt tid när vi nu hade gjort två stopp istället för det ena planerade.

Men ingen som helst fara. Vi var framme precis klockan tolv, som bisin min hade lovat.

Och här ville bisin min äta lunch, ris och broilersås samt grönt på min tallrik, medan han slog på stort med både ris och potatis, broiler, en frestelse och ugnskorv. Här hade de minsann inte sparat på saltet och broilersåsen var rätt starkt kryddad med chili.
Vi handlade inget kött där i fabriksbutiken. Vi köpte två burkar senap och en salladssås samt två burkar inlagda gurkor, en burk inlagda rödbetor och två påsar semlor (frallor).

Mätta och belåtna skurrade vi vidare.

Ibland fanns det inte särskilt mycket att se på, men här är i varje fall tre vindmöllor där långt borta.

Och här en extra stor och bred tröska. Vi såg några livsfarliga omkörningar, men endast en polisbil på hela resan. Poliserna hade stoppat en Tesla-bilist.

Från och till så sov jag bort små stunder, för ibland var vägen så tråkig och det finns en gräns för hur många landskapsbilder jag kan ta in på en och samma dag. Bisin min skulle in på väg 230, så jag fick hjälpa honom att navigera. Sen slocknade jag igen och vaknade till när han gjorde en högersväng och hann se att det stod Nuutajärvi på skylten.

Hit hamnade vi, till Notsjö glasby. Här är gamla glasbruket. Huset är byggt i slutet av 1850-talet och planerat av arkitektbyrån G Th. Chiewitz. Om namnet verkar bekant, så jo, han har bland annat gjort upp stadsplanen för vår lilla stad. I tegelhuset ovan verkade ett sliperi, såg och snickeri samt metallverkstad. Här tillverkades formarna, som användes i den industriella tillverkningen av glas.

 

Där i glasbyn finns massor av intressanta saker att se på.

Både glaskonstverk och alster i metall.

I övre våningen fanns en pop-upp affär.
– Di e bara trasor och kläder, sa bisin min besviket då han kom ut härifrån.
Jag som hade läst ordentligt på skyltarna och satt utanför på en bänk och njöt, log ljuvt. Jag visste ju att bland annat Finlayson sålde där och jag visste att vi inget skulle ha.

Takolasi höll öppet.

Där fick man följa med glasblåsning.

Och förstås köpa unika handblåsta glasföremål. Glaslyktorna där uppe kostade 70 € per styck!

Vägg i vägg med Takolasi fanns en konstutställning med verk av Antti Kuikka och Janne Peltokangas. Här har smide förenats med handblåst glas. Ruohometsän kansaa 3, heter det här konstverket av Antti Kuikka.

Liftari av Antti Kuikka.

Ibland är konsten mer eller mindre konstig, inte sant? Det här verket, nummer 10, heter Voikoo vitutukseen kuolla? skapat av Antti Kuikka. Verk nr 7 heter Souldni No 1 och är gjort av Janne Peltokangas och verket längst borta heter Ruohonmetsän kansaa 2. Det är skapat av Antti Kuikka.

Ute på området finns som sagt mycket att se på.

Fancy Forest heter det här konstverket skapat av Janne Rahunen 2022.

I glasbyn finns många fina byggnader.

Här finns också ett hotell.

I Lintukoto finns Oiva Toikkas samling med glasfåglar. Men det kostade elva euro att gå in och titta, så det skippade bisin min omgående. Jag testade inte om presskortet skulle ha gett mej möjlighet till fri lejd.

Här är Duck with attitude II och Ant av Johannes Rantasalo. Hans verk har varit utställda i Bruket en sommar. Nånting kände vi alltså igen och kom till och med ihåg konstnären! Hoppas förresten att vi kom ihåg rätt.

– Om du ska börja fota allting kommer vi aldrig härifrån, konstaterade bisin min.
Jo, men hur ska man kunna välja? Det fanns så mycket fint, underbart, konstigt och ljuvligt att se på.

Jag skulle gärna ha de här glasballongerna hängandes i vardagsrumsfönstret. Solen skulle spegla sig i glaset och kasta prismor på väggen, men, men... nä, jag har inte råd med dem.

En rosa glaskanin skulle inte heller vara dumt. Men 900 € är nog för saftigt. Tänk hur många garnnystan jag skulle få för den pengen.

Nöjda och belåtna, nåja nöjda och nöjda, jag skulle gärna ha ätit våfflor där på det ena kaféet. Men det ville bisin min inte ens höra talas om. 
Vi styrde hemåt med matsäcken intakt och det var ju inte särskilt bra. Så någonstans på motorvägen från Tavastehus söderut stannade vi på en rastplats, grävde fram mackorna och drickorna från kylkassen och satt i bilen och åt ett litet mellanmål. Då hade vi redan delat på de goda inhemska ärterna, som jag köpte under vårt första stopp, bodkaféet på Syrjälän marjatila.

Hemma var vi igen klockan 19.15. Trötta, men glada för vår lilla tripp. Nu kan vi kryssa bort Notsjö, som ett av de ställen vi bara har kört förbi och sagt att "sen nästa gång".
Och förmånlig blev vår semestertripp, endast 108 € kostade hela resan. Jo, jag vet, vi är inte särskilt goda konsumenter, men... bäst att i dessa tider vara lite sparsam.

Till kvällsmål blev det jordgubbar också de från Syrjälän marjatila.

Men också från eget trädgårdsland, för bisin min hann skörda de här läckerheterna före regnet.

Och ja, det har regnat hela natten och det har regnat så mycket att regnmätaren svämmat över. Det är inte den enda översvämningen. Åkrarna ser mera ut som sjöar och vissa broar kan man inte ta sig över.
Inte särskilt trevligt väder alltså.
Jag har ägnat min dag åt att skriva en tidningsartikel och få iväg den före deadline. Tjohooo!
Och sen har jag suttit framför datorn och försökt sortera foton, så nu har jag både trötta ögon och sjuka axlar. Dessutom kanske total kaos i mitt system med de digitala fotona! 🙈

Jag hade också besök av yngsta sonen och vi fick oss en trevlig liten pratstund om hur hans semestertripp hade avlöpt. Äldsta sonen lagade middagen idag, pasta och höna, ja, det blev alltså broiler igen. Förmånlig och hoppeligen hälsosam mat. Nougatglass till efterrätt. Mums!

Nu är det hög tid för mej att stänga ner datorn och småningom lägga mej mellan lakanen. Disken får vänta tills i morgon.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.