Det tar på

Igår vid 16-tiden blev jag upphämtad av yngsta sonen. Vi skulle iväg till östra grannstaden. Men först stannade vi i stan:
– Vart vill du och äta?
– Du får bestämma.

Sonen bestämde sig för Grillimpi, så det blev Pirjos pitapotatis för min del. Det har jag inte ätit på år och dagar. Tror att jag var där senast med H då vi kom från Lurens sommarteater. Så det är en tid sedan.

När vi fått mat i magen susade vi iväg till Prisma, förbi datacentralerna som byggs här i utkanten av stan.

I Prisma gick jag direkt till tidningshyllan, trots att det överst på min inköpslista stod nånting helt annat än tidningar. Jag vet inte ens riktigt varför jag gick dit, men...

... det här tidningspaketet fick följa med mej hem. Och jag hade tur med den där andra tidningen, som jag inte såg annat än baksidan av där i hyllan. I den tidningen finns mycket bland annat om vilka lagar som gäller när man blir råddig och intagen på vårdanstalt.

Jag fick alltså två tidningar för priset av en. Det att jag alls blev intresserad är förstås att det finns stickmönster i tidningen som utkom 28 oktober, alltså den nyare av de två.

Allra mest gillade jag den här halskragen. Men just nu håller jag mej nog till sockstickningen. 

Från tidningshyllan spurtade jag iväg till hyllavdelningen för paketering i hopp om att finna julpåsar.

Tji, fick jag, för där finns enbart material för presentinpackning. Jag föll pladask för de här påsarna, som jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ha till just nu. Men alltid bra att ha på lager, eller hur?

Och jodå, jag hittade julpåsar, så nu ska det väl gå att paketera lagom stora julklappar. Sonen förklarade att de här är säsonggrejer och att de därför är placerade på ett annat ställe. Samtidigt muttrade han om att det är på tok för tidigt med julsaker redan nu.

Jag hittade också julpaketkort, som jag tror att är så pass stora att jag får ett rim att rymmas på baksidan. Tror alltså, för jag är inte alls säker på att jag rimmar i år. 

Och så hittade jag ett stort urval med siffror för adventskalendrar. Oj, oj, och jag som tänkte att det nog får vara sista gången jag gör såna i år...

Ännu hade jag inte handlat en endaste sak av det som stod på min inköpslista! Det är farligt att knalla på där i varuhuset.

Vid en hyllända såg jag äntligen det jag var ute efter, men, men, urvalet var mycket mindre än jag väntat mej. Förvirrat såg jag mej omkring. En ung kille radade in olika pappersgrejer i en hylla och tog bort prislappar från hyllkanten för att ersätta dem med nya. Jag försökte kika förbi honom. Där borta, visst glimtade det lovande till där borta?

Jo, det gjorde det faktiskt och efter att ha gått runt ett halvt varv fick jag äntligen tag på det som stod allra överst på min inköpslista, nämligen en...

... riktig ordentlig kalender att skriva i! Valet stod mellan den här rosa med Lilla My och en grönturkos med Snusmumriken. Den rosa vann för att den helt enkelt är större, så skriverierna ryms. Efter kalenderfria år ska det bli riktigt skönt med en kalender igen. Tycker att en riktig kalender ger bättre översikt än den jag har i telefonen. Den här är dessutom trespråkig, så må jag nu inte ska klara av nästa år.

Efter detta var det enbart matvaror som gällde, nästan, för jag blev tvungen att köpa en...

... ny döskalle! Jag hittade nämligen inte den jag köpte tidigare och gömde undan! 🙈
Bisin min är sur och har muttrat om att vi inte firar halloween, utan allhelgona och att vi inte ska ha sånt här på bordet. Tur att han inte vet att det finns en skalle till nånstans här i huset! 🙃

Jag köpte faktiskt lite annat godis också, för det kan vara bra att ha utifall att...

Det härligaste igår var utan tvekan att sitta i bilen och samtala med yngsta sonen. Vi hann avverka både stort och smått.

Senare på kvällen märkte jag att det tar på att knalla runt i stora varuhus, för mina fötter var rejält ömma. Som den lanttis jag är, så är jag inte riktigt van med att gå på så hårt underlag. Jag föredrar liksom bar mark framom hårda golv och asfalt.

Nu är det dags för mej att ta hand om disken, som jag ignorerade igår kväll.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Flygfält och skärgård

Bisin min fortsatte igår med sin framfart i köket. Han hann med två diskmaskiner och till med få igång tvättmaskinen innan vi på eftermiddagen körde västerut.

Det var dags att vinka hej, hej till bisin mins trevliga släktingar; E och K. Deras sommarvistelse i Finland var över för denna gång. Så här fick de stiga av och lasta alla kappsäckar ur bilen. Man har en kort tid på sig innan parkeringen börjar kosta.

Bisin min rattade suveränt. Han hittade både till avgående flyg och bort från flygfältet. Jag tror inte att jag skulle klara det, för här susar minsann taxibilarna fram och förvirrade förare far lite hitåt och ditåt. Det gäller alltså att vara helskärpt.

Tiden gick så snabbt. De var ju alldeles nyss som vi hämtade upp E och K på flygfältet. Igen känns det som om vi inte riktigt hann med någonting. Hur blir det alltid så?

På hemvägen funderade vi lite om vi skulle ta en paus nånstans. Jag ringde till dottern, men där var det fullt upp och vi var inte välkomna, så vi tog av från motorvägen och åkte till skärgården istället.

Vi hamnade här, på andra sidan om Emsalöbron, närmare bestämt vid Gulfstationen/grillen/baren eller vad det nu heter. Perfekt sommarväder och både bilar, båtar och motorcyklar i rörelse.
 

Bisin min valde två knackkorvar och pommes frites. Jag uppskattar hur de har skurit upp korvarna och lagt gurksalladen (bostongurka i Sverige) på sidan, så inte allt blir en enda blöt gegga. Jag vill att de där potatisarna ska vara krispiga och inte slemmiga.

Själv valde jag dumt nog en korvpanna och det utan att ha någon större aptit. Hemskt nog lämnade jag kvar över halva portionen. Jag skulle ha klarat mej riktigt bra med en hotdog. Måste lägga det på minnet till nästa gång. Inte för att jag tror att det blir nån nästa gång på Emsalö mera den här sommaren.

Det var skönt och uppfriskande där vid vattnet. Med stora beundrande ögon betraktade jag när båtarna lade till vid bryggan. Jag är en riktig landkrabba, så jag vet inte hur jag borde bete mej på sjön och framförallt hur man ska angöra en brygga! Senast jag själv var på sjön för egen maskin var för flera år sedan då jag var ute och paddlade. Det var en fin upplevelse som jag minns med glädje.

När vi kom hem på kvällen var både bisin och undertecknad rätt trötta och mosiga. Och då ska ni veta att vi ju inte ens behövde flyga nånstans.

Vi fick en hel del varor och mycket annat av E och K...

... bland annat de här chokladpralinerna. Stort, stort TACK för alla gåvor.

Idag har jag också varit ute på vift med bisin min, men den utfärden får ni vänta på till i morgon, för nu, nu ska jag sticka lite.

Önskar er alla en riktigt härlig ny vecka!

Två års kalas

Igår var vi iväg till grannbyn på två års kalas. Hjälten sov ännu då vi anlände med äldsta sonen, så vi fick vänta en stund innan vi kunde överräcka paketen till en nyvaknad liten kille.

Modern hade gjort en riktigt fin kaka och ni ser ju vad det är som gäller?
Just det, Paw Patrol. 

Det fanns massor av godsaker att välja på från kalasbordet. I bakgrunden ser ni batongerna, som fadern hade bakat och som hade riktigt bra åtgång. En del lyckliga gäster fick till och med bröd med sig hem.
Jag hade på mej mina nya örhängen och A såg genast att de var samma som de där rosa kexen. En uppmärksam flicka minsann.

Jag hade slagit in hela åtta paket; ett som yngsta sonen gav, ett som äldsta sonen gav, ett som fafa gav och ett som undertecknad, famo gav.
 

Det blev också tre små paket åt Lillan och ett åt mamman och pappan. Fafa sade nog att att jag inte ska skämma bort Lillan, men... några små paket är väl inte för mycket?
När vi satt och åt och drack sa gullungarnas mommo att man får skämma bort de små, att det är just därför vi far- och morföräldrar finns. Hon uppmanade mej dessutom att inte höra på föräldrarna så mycket. Nästyngsta sonen vågade inte ens protestera! 😁
Så, nu är det bara att tuta och köra. Det är förstås inte alltid det handlar om presenter. Det handlar ju också om att ge av sin tid. 💕

Bisin min, alltså fafa, tyckte att det var alldeles onödigt med ett födelsedagskort.
– Int förstår han ändå, han blir ju bara två år.
Nä, kanske int, men en liten bilkille ska ha ett bilkort och därmed basta. Dessutom, om man hittar ett svenskt födelsedagskort i Prisma i Kotka, som råkar passa jubilarens intresse, då måste man ju bara köpa det, eller hur?
Fafa bara skakade på huvudet åt min odiskutabla logik!

Det var ett riktigt trevligt kalas och så härligt att umgås med släktingar från båda sidor. Och tänk, alla barnbarn på samma ställe. Mycket hann man dock inte se av dem för det var spring och lek både inomhus och utomhus, som gällde. Bollar och ballonger var Lillemans favoriter. När gästerna droppade av togs småbilarna fram och kördes i stora parkeringshuset/garaget med väldig fart.

Bisin min överraskade mej rejält på hemvägen. Först körde han ett varv runt byn och sen iväg till stan på middag. Vi vågade oss till CD trots att det var många människor nere vid stranden. Personalen lade upp en skylt där det stod att det var över en halvtimmes matkö, men vi hade ju ingen brådska. Maten kom ändå rätt snabbt, så ingen fara och roligt att de hade så många gäster där.

Vid ett av borden satt ett halvbekant par. Karlen sneglade nyfiket åt vårt håll, men vågade inte hälsa, för han kände inte igen bisin min, som har ny frisyr och nuförtiden är mager. Jag koncentrerade mej på min mat, fish and chips fick det bli den här gången. Och nej, jag plågar er inte nu med något foto av matportionen, dels för att bisin min blir irriterad på det där fotandet och dels på grund av den där karlens försök till diskret stirrande!
Om ni alltså nu hör att jag varit ute med en främmande karl tidigt på lördagskvällen, så bry er inte. Det var ju bisin min och ingen annan. ❤️

Nu ska jag ägna resten av dagen åt stickning, för annars blir inget någonsin färdigt.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på söndagen!

Magfyllning

I morse då jag vaknade halv sju, var jag igen så borta att jag inte alls visste vad det var för veckodag. I princip borde det ju innebära att jag har sovit riktigt gott, inte sant? Men jag är inte riktigt säker på den saken, för jag har en känsla av att jag vände på mej hela natten. Jag borde kanske använda min smartklocka på natten också för att få reda på hur jag sover. Men det intresserar mej inte tillräckligt mycket. Jag tycker dessutom att det skulle vara obekvämt att ha den på armen under natten. Den är riktigt tillräckligt obekväm redan på dagen. Men den är som sagt smart och tills vidare uppväger fördelarna nackdelarna.

Igår på eftermiddagen var jag iväg med yngsta sonen. Han hämtade upp mej direkt efter att ha avslutat sitt jobb, så det första vi gjorde var att äta. Som vanligt var det svårt att välja matställe. Jag skulle ha nöjt mej med en liten pajbit och sallad var som helst. Men han var hungrig så jag lät honom bestämma.

– Det där är ju bara magfyllning, sa sonen då han såg min salladsportion, som jag beställde på Olympos.
– Där är inget protein, fortsatte han.
HUPS! Nu blev jag faktiskt orolig, för jag borde ju äta tillräckligt med protein om jag inte ska förlora muskelmassa! Här borde alltså ha funnits nån sorts kött eller ost. Och jag som trodde att jag var så klok och förståndig som beställde sallad. Men milda makaroner så jobbigt det blir att hålla reda på allt och hålla koll på vitaminer, mineraler, spårämnen, kolhydrater och proteiner, för att nu inte tala om kalorier. Om jag ska fundera på allt det där varje gång jag äter, så slutar jag äta och håller mej till näringsblandningar i stället. Brrr!

Efter att ha gynnat det lokala matstället fortsatte vi österut till Prisma i Kotka. Där var ägarkundsdagar med -15 % på olika varor, nästan allt utom det som man verkligen behöver såsom mat, hygienartiklar, tidningar, drycker ja alltså dagligvaror över lag.
 

Jag hade ett viktigt uppdrag, så jag stegade nästan direkt iväg till garnhyllan. Jag spanade efter Novitas Viola Raita-garn. Men ser ni ett endaste ett randigt garnnystan här?
Nä, inte jag heller. Utan ett enda nystan lommade jag iväg därifrån. Duktigt gjort , inte sant? De hade inte ens 7 systrar garnet där. Morr! Jag hade gärna velat åtminstone känna på det garnet.

Nuförtiden är jag rätt snabb där i varuhuset, för jag hittar ganska bra. Den här gången tittade jag inte ens åt vare sig barnkläder eller leksaker. Jag har för mej att föräldrarna inte alls är lika förtjusta i de små presenterna, som jag brukar ge åt barnbarnen.

Men vilken glädje på matavdelningen då jag hittade hjärtmärkt gräddost. Tjohooo! Enda smolket i glädjebägaren är att den inte är inhemsk. Förlåt alla odlare, men jag kan inte rå för att jag köpte den här. Den borde ju vara hälsosam och nu kan väl ingen gräla på mej för att jag äter ost? Hmmm, å andra sidan är ju skinka också hjärtmärkt och man ska ju inte äta rött kött eller processat kött. Men kött innehåller proteiner, liksom ost... Uj, uj, nu är jag minsann ute på djupt vatten igen. Bäst att göra som en klok farbror en gång sa: "Äta lite av allt".

På hemvägen diskuterade vi litteratur. Yngsta sonen läser science fiction. En riktigt intressant genre inom litteraturen, ibland rena rama fantasy, men jag har aldrig riktigt fastnat för de böckerna. De är oftast så mörka och dystopiska. Sånt vill jag inte läsa just nu då hela världen är galen och det verkar ibland som om all mänsklighet har försvunnit från jordens yta. Av de författarnamn sonen räknade upp har jag läst Ray Bradburys bok Fahrenheit. Den var riktigt kuslig och osökt kan man idag dra paralleller till det stora landet i väst, som vill förbjuda vissa böcker. Inte för att det precis är det enda landet som förbjuder "farliga" böcker.

Douglas Adams känner jag förstås till. Men jag minns inte om jag alls har läst igenom hela boken Liftarens guide till galaxen. Den står i vår bokhylla så kanske det skulle vara dags nu? Sonen nämnde också Ursula le Guin, men det var en helt okänd storhet för mej. Jag frågade förstås sonen om han hade läst Pestens tid av Stephen King. Det hade sonen inte gjort, för han klarade inte av boken Det. Och jo, King skriver om hemska och grymma saker, så jag skulle inte klara av att läsa nånting av honom heller nu. Det är nog feelgood, som gäller numera. Och vet ni vad? Jo, Harlequinböckerna har blivit samlarobjekt. Det ni! Kanske jag ska börja läsa de böckerna istället eller vad säger ni om: ""Hon slog handen för halsen. Varför kom Christopher nu, när han undvikit henne hela veckan? Hans ögonvrår rynkades när han log. Blicken som de senaste dagarna varit reserverad utstrålade nu en oväntad värme. Hans manlighet och auran av behärskad styrka väckte ett märkligt fladder i maggropen. Värmen sjöd i kroppen och det hettade i kinderna." Citat ur Kurtisanens dotter av Ann Lethbridge, en bok jag ärvt och tänkt riva loss pärmarna och slänga själva boksidorna i pappersinsamlingen. Men nu får jag väl tänka om och föra böckerna till Karis, eller vad tror ni?

Dags för mej att göra lite annat än sitta här och dilla om böcker. På eftermiddagen är det dags för barnkalas i grannbyn. Tjohooo!

Önskar er alla en finfin lördag!

I tyghimlen

Igår på eftermiddagen hade jag den stora glädjen att få följa med Lillan och hennes mamma till tyghimlen i västra grannstaden. Det var förunderligt tyst i baksätet. Det visade sig att Lillan hade somnat så fort mamman hade kört ut från gårdsplanen.

Jag skulle självklart inte ha tyger, för vi hade ju just blivit av med en hel stor låda av den varan. Men det var roligt att vara med Lillan i Eurokangas. Hon gick runt och tittade på precis vartenda ett tyg. Vi klappade på tyg med pantrar, bambin, ekorrar, igelkottar osv. Luddiga tyger och hala tyger, spetstyger och bomullstyger... ja, jag vet inte allt vad.

I lådorna med tygbitar såg jag ett så fint stort tyg med Woodstock-fåglen på. Men jag köpte inte! Däremot köpte jag ett tyg med pirater på, för det ville Lillan ha. Hennes mamma frågade lite strängt vad Lillan skulle med det tyget.
– Jag ska sova med det, svarade hon och höll hårt om tyget tillsammans med sin Hajis, som hon fått av farbror T.

Själv hade jag sån tur när jag träffade på barnens kusin I där i Eurokangas. Hon kommer att sy en badrock åt mej av våffeltyg i gammelrosa. Eurokangas klipper till tyget, så det enda man behöver göra är att sy. Tjohooo! Nu får jag äntligen en ny badrock istället för den slitna fleecemorgonrocken jag har använt i över 30 års tid. Tyget fanns inte i affären och inte i centrallagret heller, så det tar en stund innan I får meddelande från affären att hon kan hämta ut sypaketet. Det betalade jag på förhand igår. Få sen se vad I vill ha i ersättning för själva jobbet.

Från Eurokangas körde svärdottern till Biltema. Där ville Lillan prompt ha en robot, men mamma protesterade och sa att pappa kommer att gå bananas om Lillan kommer hem med en robot. Högt och ljudligt förkunnade hon att pappa inte alls kommer att gå bananas för alla som ville höra på! 😊
Hon fick välja en vattenpump istället, som farmor betalade och förstås fick lillbrorsan också en. Lite rättvisa måste det ju vara här i världen, inte sant?

Och när jag nu en gång var i Biltema, så måste jag ju bara köpa hallonbåtar, för vad annat behöver jag?

Svärdottern bjöd på mat och jag valde köttbullar och mos. Som ni ser, så fick Hajis också vara med och äta. Han har glitter på magen och är inte farlig.
Ifall ni funderar, så nej ingen gourmetmat, men förmånligt, endast 4,50 €.

Igår på förmiddagen när äldsta sonen och undertecknad var i stan, så var han faktiskt till Alko. Han köpte en flaska vitt vin. Vi vet inget om det här vinet annat än att etiketten är vacker. Och nej, vi har inte precis funderat på att dricka det, men jag tänkte använda det i en lite finare sås. Få se hur det blir och om jag alls klarar av det. Om inte, så då dricker vi vin istället för att äta mat! 😊

Igår kväll behövde jag inte sortera annat än mina skor. Skönt! Tänk vad fånigt att jag sparat gamla söndriga och utslitna skor, bara för att de är så sköna på fötterna. Nu slängde jag dem alla i rosksäcken. 

I söndags lade jag upp för en ny liten sockstickning och igår kväll fick jag igen sticka bakåt. Tänk att jag inte ens klarar av en mönsterstickning på två varv. Suck!

Nu ska jag småningom iväg igen. Den här gången ännu längre västerut än igår. 

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen. 

Inte riktigt som planerat

Igår gick det inte riktigt som planerat. Just när jag drog på mej jeansen och skulle köra iväg till stan på stickträff, fick jag ett annat uppdrag. Jag hamnade att köra iväg på en sjukhusskjuts till västra grannstaden istället. Ingen stickträff för mej alltså, så kan det gå här i min just nu smått kaotiska värld.

När jag nu en gång var i västra grannstaden passade jag på att leverera det rosa fluffet och bra så. Nu seglar det inte längre omkring här hemma. Alltid bra att få saker ut ur huset.

Senare på eftermiddagen mot kvällen körde äldsta sonen iväg med mej till stan. Vi skulle äta middag ute, men var vi skulle göra det, var lite oplanerat. Så han körde söderut ner till grillen. Vi tog en sväng på parkeringsplatsen, för att återvända till stan och stranden.

Den här gången åt jag en kycklingkorg medan sonen valde bodans hamburgare där på CD. Antagligen måste jag småningom sluta äta ute, för nu blev det ganska många potatisar kvar av den här portionen. Alternativt hålla mej enbart till sallader.

Från stranden till mataffären och där hittade jag Bra Korsord nummer 8. Tjohooo!

Genast vid hemkomsten slog jag upp krysset Takt & ton och kolla där G 10-12, alltså tre rutor, en låt med KAJ. Tjohooo igen. Det där kan jag! Mycket annat som också är löst nu vid frukosten i morse. Endast en tom ruta återstår och jag vet inte om jag klarar av den. Få se...

Och ser ni, nu hittade jag Kotivinkki. Jag fick tag på sista exemplaret. Tjohooo! Och till rabatterat pris till råga på allt. Nu har jag alltså en tryckt version av syrensocksmönstret.

I tidningen finns också det här skojiga grytlappsmönstret, så fram med virknålen. En liten stickad sjal finns det också mönster till, alltså inte alls ett illa litet köp.

Den här tidningen fick äldsta sonen syn på och tyckte att jag skulle ha, så även den hamnade på kassabandet. Huh! Nu finns det mycket att distrahera tankarna med och bra så.

Sent på kvällen försökte jag koncentrera mej på stickning.

Lite oplanerat dök den här knuten upp i garnet. Suck!

Saker att glädja sig åt i denna oroliga tid, dagens jordgubbsskörd. Mums filibabba! Och vi hann före fåglarna.

Önskar er alla en finfin fredag. Ta vara på er och njut! 

En gång i veckan

Igår på eftermiddagen hamnade jag (o)frivilligt iväg till stan. Bisin min skulle ha kontanter och det trots att jag har lärt honom att använda sitt betalkort. Han är rädd för att glömma koden och han är rädd för att kortet inte fungerar, så det ska alltid vara kontanter. Till råga på allt så påstår han att han inte kan ta ut pengar själv, för hans kort fungerar inte i automaten. Jag undrar allt jag. Kanske han har råkat ut för skärmen där det begärs pengar till välgörenhet och blivit förvirrad?

Trots milt motstånd och lite motsträvighet befann jag mej alltså i stan igår på eftermiddagen. Lite dumt kan tänkas, för jag hade egentligen inte något eget ärende alls. Men jag passade på att posta en liten överraskning och bekanta mej med stadens senaste tillskott på matfronten, nämligen Rolls.

Jag valde kycklingwrap och det var precis lagom stor portion för mej. Lite förvirrad blev jag av att jag skulle välja dipp också. Sånt händer varje gång jag tror att nu har jag valt från menyn, nu är det klappat och klart. Sen frågar alltid människan på andra sidan disken nånting och jag utsätts på nytt för en valsituation.
En gång i veckan får man väl gå på ett hamburgerställe? Det var ju i torsdags för en vecka sedan, som jag var till Burger King. Dessutom är faktiskt Rolls en inhemsk kedja, så det må nu gå den här gången!

Vet ni, jag tror att mitt vita sommarprojekt inte alls vill bli stickat. När jag äntligen lyckades få uppläggningsvarvet och de fem följande varven riktigt bra, så händer det här:

Garntrassel! Inte roligt alls. Istället för att sticka fick jag igår kväll reda upp garnkaoset och nysta. Det var riktigt nära att jag skulle ha satt saxen på det där virrvarret. Morr! Det som avhöll mej var rädslan för att garnet ska ta slut före projektet är färdigt.
När jag sen äntligen kunde sticka igen, så tappade jag ett omslag i mönsterstickningen och då lade jag alltihopa ifrån mej. Måste se om jag lyckas rädda situationen utan att behöva sticka bakåt ett helt varv. Som sagt, kanske bäst att jag håller mej till sockstickning.

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen och en riktigt skön och mysig fredagskväll. 

Lite ruggigt

Brrr! Här sitter jag och småfryser framför skärmen. Bisin min har skruvat ner värmen i huset, för han tror att våren har kommit med värmande sol och fågelkvitter. Men hej vad han bedrar sig. Här har det varit regngrått hela dagen och snålblåst. Att det regnar är ju bra, för då försvinner den sista snön, men särskilt varmt är det inte.

Igår åkte jag iväg till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att äntligen träffas, för vi har inte setts sedan december förra året. Ååh, vad jag har saknat hennes sällskap. ❤️
Igår var det G-M, som höll stickträffen och hon bjöd som vanligt på idel läckerheter, räkpaj, kentucky kaka, som hennes barnbarn hade bakat, chokokex och ännu hembakad rulltårta. Vi rullade nästan från kaffebordet med våra proppfulla magar.

Från stickcaféet kom jag hem med två böcker:

De här fick jag av U, som försöker minska på sitt bokförråd. Jag ser verkligen fram emot att läsa dem, men det har varit lite si och så med mitt läsande på sista tiden. Det har mest varit stickande på kvällen och sen i säng.

På stickcaféet satt jag och fäste garnändarna på mitt senaste sockpar. Och kan ni tänka, fästandet löpte på bra medan jag satt och både lyssnade och pratade. När jag kom hem hade jag endast tre garnändar kvar att fästa och dem tog jag hand om senare på kvällen. Tjohoo, nu har jag ännu ett sockpar färdigt!
Tack till B för skjutsen och U för böckerna!

När jag kom hem igår låg den här på matbordet och väntade på mej:

Novitas sommartidning. Och nej, jag är inte direkt överförtjust i just det här numret, för här fanns inget, som jag direkt kände att det där vill jag sticka.

Igår var jag iväg till stan på nytt tillsammans med äldsta sonen. Vi landade söderut i grillen vid hamnen.

Jag valde, min vana trogen, pita kebab. Men trots att den var god, så fick jag lämna kvar en tredjedel, för jag var ännu så full av räkpaj och kakor.

På hemvägen handlade vi lite, men endast det allra nödvändigaste.
Jag fick en sån energikick av stickcaféet att jag förutom fästandet i sockorna också tog itu med disken. Och det var riktigt skönt i morse att starta med äggkokning utan odiskade kärl.

Idag har jag för övrigt varit till stan igen på förmiddagen och den här gången som en riktig pensionär brukar. Jag var alltså iväg till stora varuhuset samtidigt som alla andra pensionärer. Vi var alla på jakt efter två kaffepaket och det fort innan kaffet tog slut. Det var ett erbjudande, som minsann fick fart på kunderna. Nu borde vi då ha kaffe till påskhelgen, för äldsta sonen var också efter två paket. Inte för att jag riktigt har koll på hur många paket det går åt här i huset.
– Är det inte fusk att det aldrig finns te på erbjudande, frågade jag av bisin min.
Han bara fnyste till svar och konstaterade:
– Vi har ett helt skåp fullt med ditt te.
Äsch, nu överdrev han allt. Det var ju inte det jag menade, utan jag tänkte på alla tedrickare, som måste betala fullt pris för sina påsar. Och jodå, jag har nog te så det räcker och blir över. Här finns både julte och till och med två flaskor glögg kvar ifall man riktigt vill värma sig och mysa!

Nu måste jag bestämma mej för om jag ska ägna mej åt tvätten eller åt vantstickningen. Alla dessa svåra beslut...

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Julvåffla

I morse vaknade jag redan halvfyra. Min hjärna ville bara hålla på med julklappsrim. Den ville inte alls sova. Nu har jag inte längre penna och papper på nattduksbordet, så jag kunde inte skriva upp allt fiffigt jag kom på. Kanske lika bra det, för i något skede somnade jag till all tur om. Men fortfarande söker de små grå i mina hjärnvindlingar efter lämpliga rim. Frågan är om rimmen ska vara övertydliga eller så finurliga att det är svårt att gissa paketets innehåll. Hmmm, mycket att fundera på alltså!

Idag har jag varit två gånger till stan. Första gången besökte jag Helgas.

Där träffade jag en vän och åt en delikat julvåffla. Här är glass, marmelad och pepparkaka och allt är veganskt och verkligen gott. Helgas är också jättemysigt, så har ni inte varit där än i år, skynda er dit. 23 december är sista möjligheten. Sedan blir det vinterstängt.
Enda nackdelen är trapporna! Steget från gatan upp till tamburen är jättehögt och förstås utan räcken.

Eftersom jag är snäll, en sak som kan diskuteras enligt bisin min, så köpte jag lite godsaker med hem. De här hornen är fyllda med choklad-plommongrädde!

Jag hann hem och vända ett varv innan det var dags att åka in till stan igen. Äldsta sonen har vintersemester och ville äta ute, så vi begav oss söderut till grillen invid hamnen.

Jag höll mej till mitt standardval, alltså pita kebab. Fick igen lämna en liten bit kvar.

Med magarna mätta tog vi oss till mataffären och handlandet gick snabbt. Inget onödigt fastnade i kundvagnen. Det har sina fördelar att vara mätt då man går och handlar.
 

De här tycker dock bisin min att är onödiga!
– Vi ska int ha någo julblommor, säger han.
Men det struntar jag i, för utan doften av hyacint blir det ingen jul. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med hälen på den nya sockan.

Önskar er alla en skön onsdag!

En nattgäst i min säng

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag helt enkelt aldrig hann sätta mej ner framför datorn och börja skriva. Själv tyckte jag nog att jag for runt, som en tätting. Men ändå var jag så långsam som en snigel. Det beror antagligen på att städande är nu inte riktigt min grej. Jag drar mej för att sätta igång och sen blir det förstås jättestressigt.

Igår på förmiddagen var jag iväg till stan tillsammans med yngsta sonen.

Vi inledde vårt stadsbesök med en avstickare till stora varuhuset vid västra infarten. Jag laddade upp inför veckoslutet med tre burkar öl och fem nystan 7-bröder! Drickan var inte till mej, men garnet ska upp på stickorna, så fort jag blir färdig med det nuvarande sockprojektet. Ämbaret fick man på köpte, så inte alls illa, eller hur?
Nu belastas mitt garnlager med ytterligare 500 gram. Suck och stön!

Från Tokmanni, körde sonen vidare in till stan. Han var inne i Café Favorit och köpte lite grejer, som jag ska ha i julklappspåsar. Från torgets parkeringsplats vidare till R-kiosken och så ut igen från centrum till mataffären.

Och min lycka är gjord! Jag hittade Bra Korsord nr 1 2026. Troligtvis är julhelgen nu räddad. Jag säger troligtvis, för jag har redan börjat lösa korsord i den här tidningen. I Mästarkrysset har jag kommit till det skedet att det nu är de svåraste och knepigaste rutorna kvar.

Sen fort hem med alla kassar och viktiga inköp. Klockan 16 anlände nästyngsta sonen med familj för bastubad. Han tillredde mat åt sin familj och så åt de här hos oss innan bastun blev varm. Efter bastun bjöd vi på kaffe, smältostar, batong, pepparkakor och jultårtor. 

Fadern packade upp Lillans resesäng och placerade den i sovrummet, för hela veckan hade hon talat om att hon skulle till famos över natten. Tösen är van att vara borta över natten, så det var inget problem, men att somna var knepigt. Vi startade före klockan 20. Vi hann med tre besök på pottan och den ska alltid tömmas genast, så famo fick snällt stiga upp ur sängen! Sen var det minsann besvärligt med alla mjukisdjur, som inte riktigt visste om de skulle sova med Lillan i resesängen eller med famo i stora sängen. Till slut uppstod samförstånd om var de skulle övernatta. Men sen var det minst femtioelva saker som fafa absolut måste få veta genast. "Jag ska bara säga åt fafa" var hennes standardfras i det här skedet. Fafa satt nere i vardagsrummet. Det blev alltså en hel del springande.
Sen skulle allting i sovrummet undersökas noggrant, för vet ni vad? Jo, det finns en viss risk att mjukisdjuren får gula ögon och förvandlas till monster. Jag försökte övertyga Lillan om att det inte finns rum för annat än damm under vår säng. Jag vågade inte säga dammråttor, för då skulle hon garanterat ha fått fel bilder i huvudet. Nattsagan hade jag läst redan för lääääängesen, men nu skulle det tittas på stjärnor och månen och så skulle vi förstås sjunga Blinka lilla stjärna.

På något konstigt sätt blev det småningom lugnare och klockan 23 somnade Lillan in med en gång i min säng. Men nu, nu kunde ju inte famo sova! Jag lyssnade till varje andetag och låg på helspänn så fort min nattgäst rörde på sig. Ni må tro att jag är lite, minst sagt, duddrig idag.

Det är härligt att få umgås med barnbarnen. Lillan berättade för mej att "famo är pappas mamma och fafa är pappas pappa". Imponerande släktutredning. Igår målade hon med vattenfärg i sin färgläggningsbok.

Idag hann vi med lite julpyssel. Vi hann också vara ute och sparka boll och leka kurragömma. Av någon konstig anledning, så var det alltid jag som skulle räkna! 😊
Perfekt väder med sol, några minusgrader och ett riktigt tunt lager pudersnö på marken.
Halvettiden idag ringde vi ett videosamtal till pappa, för då ville Lillan bli hämtad. Nu hade hon lekt färdigt med alla leksaker hos famo!

Så ljuvligt härligt med barnbarn, men jösses så skraj jag var då vi var ute. Landsvägen går tätt här förbi och många kör överhastighet. Så famo är minst sagt livrädd. Tänk om bollen skulle ha rullat ut på vägen och Lillan hade sprungit efter den! Brrr!

På torsdagskvällen var jag iväg på julmiddag till fina Degerby Gille. Det var tidningens föreningsstyrelse som bjöd alla frilansare. Jag hade inte tänkt gå först, men bisin min tyckte att jag måste vara lite social. Själv tycker jag att jag varit rejält social under veckan som gått. I tisdags lunch och  i onsdags stickcafé. Det är ju nog socialt det. Lägg nu då till torsdagskvällens middag och gårdagens bastukväll med nattgäst.

Redan förrätten var riklig och god. Egentligen skulle jag inte ha behövt något annat än den. Jag hade dock längtat efter kålrotslåda. Men, men, den fanns inte på julbordet! Morotslåda, tavastländsk potatislåda och rödbetslåda samt förstås skinka och god senapssås. Men nej, ingen kålrotslåda. Snyft!

Stämningen var god i gott sällskap! Borden vackert dekorerade. Och de alkoholfria vinet från Sangre de Toro var fylligt och smakligt. En trevlig kväll helt enkelt. Tack för den!

Nu ska jag se om jag orkar sticka färdigt jultomtesocka nummer två.

Önskar er alla en glad luciakväll.