Det tar på

Igår vid 16-tiden blev jag upphämtad av yngsta sonen. Vi skulle iväg till östra grannstaden. Men först stannade vi i stan:
– Vart vill du och äta?
– Du får bestämma.

Sonen bestämde sig för Grillimpi, så det blev Pirjos pitapotatis för min del. Det har jag inte ätit på år och dagar. Tror att jag var där senast med H då vi kom från Lurens sommarteater. Så det är en tid sedan.

När vi fått mat i magen susade vi iväg till Prisma, förbi datacentralerna som byggs här i utkanten av stan.

I Prisma gick jag direkt till tidningshyllan, trots att det överst på min inköpslista stod nånting helt annat än tidningar. Jag vet inte ens riktigt varför jag gick dit, men...

... det här tidningspaketet fick följa med mej hem. Och jag hade tur med den där andra tidningen, som jag inte såg annat än baksidan av där i hyllan. I den tidningen finns mycket bland annat om vilka lagar som gäller när man blir råddig och intagen på vårdanstalt.

Jag fick alltså två tidningar för priset av en. Det att jag alls blev intresserad är förstås att det finns stickmönster i tidningen som utkom 28 oktober, alltså den nyare av de två.

Allra mest gillade jag den här halskragen. Men just nu håller jag mej nog till sockstickningen. 

Från tidningshyllan spurtade jag iväg till hyllavdelningen för paketering i hopp om att finna julpåsar.

Tji, fick jag, för där finns enbart material för presentinpackning. Jag föll pladask för de här påsarna, som jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ha till just nu. Men alltid bra att ha på lager, eller hur?

Och jodå, jag hittade julpåsar, så nu ska det väl gå att paketera lagom stora julklappar. Sonen förklarade att de här är säsonggrejer och att de därför är placerade på ett annat ställe. Samtidigt muttrade han om att det är på tok för tidigt med julsaker redan nu.

Jag hittade också julpaketkort, som jag tror att är så pass stora att jag får ett rim att rymmas på baksidan. Tror alltså, för jag är inte alls säker på att jag rimmar i år. 

Och så hittade jag ett stort urval med siffror för adventskalendrar. Oj, oj, och jag som tänkte att det nog får vara sista gången jag gör såna i år...

Ännu hade jag inte handlat en endaste sak av det som stod på min inköpslista! Det är farligt att knalla på där i varuhuset.

Vid en hyllända såg jag äntligen det jag var ute efter, men, men, urvalet var mycket mindre än jag väntat mej. Förvirrat såg jag mej omkring. En ung kille radade in olika pappersgrejer i en hylla och tog bort prislappar från hyllkanten för att ersätta dem med nya. Jag försökte kika förbi honom. Där borta, visst glimtade det lovande till där borta?

Jo, det gjorde det faktiskt och efter att ha gått runt ett halvt varv fick jag äntligen tag på det som stod allra överst på min inköpslista, nämligen en...

... riktig ordentlig kalender att skriva i! Valet stod mellan den här rosa med Lilla My och en grönturkos med Snusmumriken. Den rosa vann för att den helt enkelt är större, så skriverierna ryms. Efter kalenderfria år ska det bli riktigt skönt med en kalender igen. Tycker att en riktig kalender ger bättre översikt än den jag har i telefonen. Den här är dessutom trespråkig, så må jag nu inte ska klara av nästa år.

Efter detta var det enbart matvaror som gällde, nästan, för jag blev tvungen att köpa en...

... ny döskalle! Jag hittade nämligen inte den jag köpte tidigare och gömde undan! 🙈
Bisin min är sur och har muttrat om att vi inte firar halloween, utan allhelgona och att vi inte ska ha sånt här på bordet. Tur att han inte vet att det finns en skalle till nånstans här i huset! 🙃

Jag köpte faktiskt lite annat godis också, för det kan vara bra att ha utifall att...

Det härligaste igår var utan tvekan att sitta i bilen och samtala med yngsta sonen. Vi hann avverka både stort och smått.

Senare på kvällen märkte jag att det tar på att knalla runt i stora varuhus, för mina fötter var rejält ömma. Som den lanttis jag är, så är jag inte riktigt van med att gå på så hårt underlag. Jag föredrar liksom bar mark framom hårda golv och asfalt.

Nu är det dags för mej att ta hand om disken, som jag ignorerade igår kväll.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Tjugondag Knut

Idag körs julen ut enligt gammal tradition.

Idag får våra härliga tomtar, som vi fick i julklapp förra året, gå i sommarvila. Om en sisådär elva månader får de komma fram igen, hoppeligen.

När jag var barn fattade jag aldrig riktigt hur tjugondag kunde vara den trettonde januari och trettondagen den sjätte januari. Det verkade lite skumt. Jag kom aldrig att fråga någon vuxen om svaret på den gåtan, men så småningom lärde jag mej att det handlade om hur många dagar det var efter julafton, som gav både trettondagen och tjugondagen. När våra barn var små var det julgransplundring på trettondagen och granen kördes ut. Sen fanns det granbarr i hela huset åtminstone fram till midsommar. Idag blir det nog ingen plundring här i vårt hus, fastän vi har både julgodis och glögg kvar att festa på.

Säg den glädje som varar! Jag var ju så förtjust i den här stickningen, som löpte så bra. Men se nu! Idag på förmiddagen hittade jag ett mystiskt hål i min stickning. Suck och dubbelsuck!
Det ser ut som om jag har plockat upp en totalt onödig maska. Nu blir det att sticka bakåt och få bort hålet. Tydligen trodde jag att jag hade tappat en maska. Som sagt, jag ska inte titta på TV och sticka tillika, för då blir det bra dumt och extra jobb för mej. Jag borde kanske syssla med nåt annat än stickning?

Önskar er alla en fin fortsättning på tjugondag Knut.

Loksockor

Måndag kväll och bisin min har just satt eld i bastu-ugnen. Själv satte jag in Fina skinkpajen i ugnen i köket. Det blir alltså favorit i repris från förra veckan och det på bisin mins enträgna begäran. Visserligen föreslog svärdottern att jag skulle ta med en skinkpaj till morgondagens träff. Men hon skulle ha nöjt sig med vilken skinkpaj som helst. Få se vad de andra gästerna säger. Hoppas att den blir ätbar.

I lördags blev jag färdig med ett par små loksockor.

Modell: Veturisukat, s. 80 i Käsityön ABC 22, Sukat

Start: 20.12.2025

Färdig: 27.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn 

Åtgång: 58 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Det här är nog årets sista sockpar, för nu vill jag göra lite annat emellanåt. Som ni kanske märker, jag hann få dem färdiga till nyår! Tjohooo! Det är en tid sedan jag har stickat randigt. Det är egentligen riktigt roligt, för stickandet verkar gå snabbare när man kan räkna ränder. Nu är det bara två svarta ränder kvar...

Men avigsidan är inte alls lika rolig. Mycket att fästa. Suck!

Det blev en liten hög när jag hade fäst färdigt.

Idag har jag varit till stan med bisin min som chaufför. Jag var iväg till apoteket, där det var kö. Och sen handlade jag där det också var kö. Så fort jag satt mej i bilen kom jag ihåg att jag glömt halspastillerna, som den yngsta sonen ville ha och behövde. Bisin min tyckte att jag absolut inte skulle bege mej in tillbaka och köa, så vi åkte hemåt. Vi lämnade av sonens varor och fortsatte sen till Lillans för ett snabbt eftermiddagsbesök. Visste ni att bisin min har blivit dinosauriepappa? Han har två dinosaurieungar, Lillan och hennes lillebror. Men idag var hon dinosauriehunden Dino. Vi förde en faktabok om dinosaurier åt dem, för det är onödigt att den står här i bokhyllan i källaren och samlar damm. Den gillades skarpt av både Lillan och Lilleman.

Äldsta sonen kom hem från jobbet med en diger julklapp. Här finns allt man kan tänka sig och lite till. I kassen fanns ännu ett paket kex för ostbrickan. Sonen har haft semester, så därför fick han julklappen först nu.

Nu borde jag ta itu med disken, men jag tror att jag ska virka lite istället. Disken kan vänta till i morgon, inte sant? Virkivern måste tas på största allvar, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön tisdag.

Förbi och tillbaka

Så där ja, nu är julhelgen förbi och jag är tillbaka. Jag hoppas innerligt att ni alla har haft en fin och skön jul. Det har vi i varje fall haft och jag är så tacksam för barn och barnbarn och deras familjer. Utan dem skulle det nog inte ha blivit nån jul alls. 💕

För en gångs skull kom vi på julaftonsmorgonen iväg i tid. Förmiddagen firades i västra grannstaden tillsammans med dottern, hennes familj och svärföräldrar. Brunchen var riklig och god. Det fanns både pizza av olika slag, skinkpaj, och goda kakor att äta. Mums!

Granen stod så fin och grann i stugan, bordet var vackert dukat och efter aväten brunch var det dags för julklappsutdelning. Trots att flickorna ivrigt spejade lyckades de inte heller i år få syn på julgubben. Han lämnade ändå en massa klappar på trappan.

Rudolf med röda mulen kollade att öppnandet av alla julklappar gick rätt till. Båda flickorna fick var sin önskade klapp och var jätteglada. Men de gladde sig också över mjuka paket så som trosor, t-skjortor och leggings.

På hemvägen såg vi honom i Illby!

Han körde moppe och var nog på väg hit till grannbyn.

Och jo, på kvällen var han faktiskt framme hos nästyngsta sonen till Lillans stora glädje. Hon hade redan hunnit oroa sig för att hon inte varit tillräckligt snäll då julgubben aldrig besökte dem, utan alltid lämnade julklapparna på trappan. Lite rädd var hon och satt helst i fafas famn, men ändå ganska nära självaste julgubben. I hans famn vågade hon sig inte och inte vågade hon sjunga för honom heller. Också här blev det en önskad julklapp, som sedan sysselsatte både fadern, Lillan och hennes lillebror.

Jag har aldrig gjort så lite julförberedelser som i år.

Jag gjorde fina skinkpajen, som vi hade med till julbrunchen. Och vet ni, jag var så borta att jag inte lyckades få vispen i vår lilla hushållsassistent. Hur jag än försökte fick jag det inte att stämma. Så jag fick helt enkelt vispa äggvitorna med elvispen. Och det fastän jag skulle ha behövt göra annat under tiden som vispen skulle ha fått arbeta helt för sig själv.

Till julmiddagen i grannbyn bidrog jag med köpta ostar från affären och en makaronilåda utan kött. Äldsta sonen tyckte att det här var nog den konstigaste lådan han hade råkat ut för och han saknade köttfärsen. Julmiddagsbordet dignade av läckerheter och det fanns hur mycket som helst att äta: Två sorters, kokta potatisar, rosolli, rökt lax, gravad, lax, rosolli med rödbetsgrädde, inlagda rödbetor i skivor, ättiksgurka, kålrotslåda, morotslåda, makaronilådan,  leverpastej, lingonsylt, rödkål, köttbullar, skinka, senap, olika sorters ostar, bland annat bondost och olika sorters bröd. Till efterrätt en jättegod kaka med citron och maräng. Jag orkade inte smaka på allt, för det blev liksom för mycket. Men gott var det och härligt med många runt långbordet. Så tacksam för att nästyngsta sonen med familj orkade med allt ståhej.

Med oss hem hade vi både skinkpajen, makaronilådan, skinka, bondost och gravad lax, så vi klarade oss matmässigt både juldagen och julannandag. Skinkan tog först slut, sedan skinkpajen. Igår åt bisin min det sista av makaronilådan. Och tänk, nu finns det inga rester av julmat här hos oss.

Vi fick en hel del julklappar, men jag tänker inte räkna upp dem alla här. Fem par sockor hann jag själv sticka till julgubbens säck. Jag hoppas att alla passade på mottagarens fot. Nu funderar jag smått om jag borde börja sticka nya redan genast, så jag hinner till nästa jul, för att jag är en så långsam stickare. Men, men, barnbarnens fötter växer ju så snabbt att det blir svårt att beräkna storleken. Ja, och så kan jag väl inte hålla på och ge hemstickade sockor åt dem varje jul?

Yngsta sonen hade i år satsat på återanvändning och paketerat sina julklappar själv. Det är jag tacksam för eftersom jag förra året hamnade att paketera in hans julklappar!
Han hade också gjort fina paketkort av servetter. Fiffigt, inte sant?

Den här julpåsen passar ju perfekt för en stickerska, eller hur? Här kan ni nu ta modell och börja planera nästa års julsockor.

Inuti påsen fanns jättegoda hembakta stora chokladkex. Tack till A för dem!

På julaftonsdagen var jag faktiskt iväg till mataffären, för bisin min skulle ha mjölk och bananer till sina morgonflingor. Och vet ni vad? Jo, jag passade på att förse mej! Jag köpte helt enkelt en julklapp åt mej själv:

Tidningar! Alla är dubbelnummer 53/01. Allas-tidningen fick dottern på juldagen då hon var här på besök tillsammans med flickorna. Hon fick också korsordsbilagan från Hemmets Journal, för jag hinner ändå inte lösa alla.

I Hemmets Veckotidning finns årshoroskopet för 2026. Det verkar som om alla stjärntecken nästa år ska förbättra sin hälsa. Rådet till mitt stjärntecken är att jag ska hålla koll på blodsockret och blodtrycket. 
I Året Runt har jag redan börja lösa korsorden.

Döm om min förvåning och glädje då jag hittade det här! Nyckeln är: Damstad i finska Nyland. Det var lätt som en plätt, eller hur?

Igår var jag igen i mataffären. Den här gången tillsammans med äldsta sonen. Innan vi handlade begav vi oss iväg söderut och intog lunch där på grillen.

För min del fick det den här gången bli iskender kebab. Och nej, tyvärr orkade jag inte äta upp hela portionen. Borde kanske ändå ha hållit mej till pita kebab, som jag brukar. Men bra med lite variation emellanåt.

På handarbetsfronten har jag igår hunnit få ett par små sockor färdiga och börjat på ett litet virkprojekt, som jag hoppas få färdigt idag. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska börja på, något nytt eller sticka färdigt något, som blivit liggande. Det jag skulle vilja sticka har jag förstås inte riktigt rätt garn till. Suck! Så är det ju nästan alltid.

Nu ska jag leka maskinist, ni vet, få igång tvättmaskinen och diskmaskinen. Sedan kan jag fortsätta på mitt virkprojekt.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!

Klapparna är klara...

... och jag kan kanske dra en lättnadens suck. Men bara kanske, för jag har gömt både Lillemans och bisin mins julklappar så bra att jag inte hittar dem! 🫣
Ve och fasa, och så typiskt mej! Ett sockpar är också ostickat, men det får som sagt bli till nyårsgåva. Så ingen fara.

I morse ringde den nästyngsta precis samtidigt, som jag hade tänkt ringa honom. Jag frågade lite försiktigt om jag kunde paketera största paketet i en svart roskissäck och jula till det lite. Jag hörde besvikelsen i hans röst, så jag grävde fram största paketet från hobbyrummet och en ny julpappersrulle från stora svarta julförvaringslådan.

Efter både stönanden och stånkanden, ja och lite svordomar med, så lyckades jag få till det. Men särskilt lätt var det inte då pappret ville rulla ihop sig och tejpbitarna fastna i mina finger. När jag hade limmat fast julrimmet och två rosetter högst uppe var till och med bisin min imponerad. Han uppmuntrade mej faktiskt och sa: "Visst klarar du det där". Ja, och tänk att jag gjorde det. Och kan ni tänka, bisin min gick efter blått paketband och så blev det enligt honom ett "riktigt julpaket". Nu kan han alltså skryta med att han har varit med och paketerat julklappar! 😊

Själv paketerade jag ännu ett paket modell större.

Trots att jag i år har paketerat mindre antal paket än förra året, börjar jag i det här läget skarpt fundera på att nästa år julshoppa i såna butiker, som slår in klapparna färdigt!

Två julkassar åkte iväg söderut igår kväll, stora svarta julförvaringslådan har åkt ner i källaren och nu återstår endast att röja undan småkrafset och få en del grejer återbördade till klädrummet i väntan på nästa packningsomgång. 

Nu är det hög tid för mej att börja syssla i köket om jag alls ska hinna få nånting gjort.

Nu blir det julfrid här i bloggen och jag återkommer först efter julhelgen.

Önskar er alla en FRIDFULL och RIKTIGT SKÖN JUL!

När det inte riktigt vill sig

Kära vänner, just nu känner jag mej faktiskt lite småstressad, tyvärr. Det är ju inte meningen att jag ska stressa och jag trodde att jag inte skulle behöva göra det heller. Men, nu ligger jag en dag efter i tidtabellen.

Det var meningen att jag skulle ha fått alla julklappar inslagna igår. Jag hann inte långt innan det blev tvärstopp. Jag kunde inte printa, för pappret hade tagit slut! Febrilt började jag leta i skåp och lådor, men nej, jag hittade inget papper. Jag bad äldsta sonen åka in till stan och köpa, men han skrattade bara åt mej. Bisin min tyckte inte att det var så viktigt med julklappsrimmen och sa att jag inte behöver papper. Hrmpf!

Idag ringde jag nästyngsta sonen och frågade om han har papper, som jag kan få låna. Jodå, det gick bra, han skickar sin fru då hon ska in till stan och storhandla. Jag tackade allra ödmjukast.

Tjohoo! Nu hade jag papper, men vad nu då, skrivaren vägrade fungera! Två gånger tittade äldsta sonen på den, ja, och i den. Sen sa han: "Nu kan du printa". Det gjorde jag och fick ut endast en sida istället för två! I det här läget blev jag nästan gråtfärdig och kallade än en gång på äldsta sonen.
Oj, vad han skrattade. Jag hade skrivit ut två sidor, jo, men endast ett blad. Så skrivaren fungerade, men jag hade glömt att den är inställd på tvåsidig utskrift. Suck! Ingenting vill sig riktigt.
Det gällde alltså att skriva ut en sida i taget.

Och ja, så fort jag satte i det lånade pappret, hittade jag vårt eget! 🙈
Åh, du milde, där låg det högst uppe på ett skåp. Inte klokt alltså! 

Bisin min flinar åt mej och tycker att jag sätter för mycket tid på rimmen. Men jag tycker att det är roligt att rimma då när det löper på. Och trots att rimmen är skrivna på datorn, så tar det ändå tid att hitta bilder, placera in dem på rätt ställe, klippa och klistra lapparna på paketet. Men det är ju just rimmen som är hela poängen, eller hur? Det är de som visar på omtanken. Jag är faktiskt bättre på att rimma än att paketera, så det så!
Att rimmen ska skrivas på datorn var ett direkt önskemål från julgubben, som annars inte lyckas läsa mina kråktassar. Och då vet man ju inte hur det går, paketen kan liksom gå i kors! Nu ska jag ännu paketera de sista paketen och rimma lite mera innan det är dags för lite stickning. Jag måste faktiskt få undan alla paket idag, för i morgon är det kökskommendering, som gäller.

Önskar er alla en lugn tisdag!

Julvåffla

I morse vaknade jag redan halvfyra. Min hjärna ville bara hålla på med julklappsrim. Den ville inte alls sova. Nu har jag inte längre penna och papper på nattduksbordet, så jag kunde inte skriva upp allt fiffigt jag kom på. Kanske lika bra det, för i något skede somnade jag till all tur om. Men fortfarande söker de små grå i mina hjärnvindlingar efter lämpliga rim. Frågan är om rimmen ska vara övertydliga eller så finurliga att det är svårt att gissa paketets innehåll. Hmmm, mycket att fundera på alltså!

Idag har jag varit två gånger till stan. Första gången besökte jag Helgas.

Där träffade jag en vän och åt en delikat julvåffla. Här är glass, marmelad och pepparkaka och allt är veganskt och verkligen gott. Helgas är också jättemysigt, så har ni inte varit där än i år, skynda er dit. 23 december är sista möjligheten. Sedan blir det vinterstängt.
Enda nackdelen är trapporna! Steget från gatan upp till tamburen är jättehögt och förstås utan räcken.

Eftersom jag är snäll, en sak som kan diskuteras enligt bisin min, så köpte jag lite godsaker med hem. De här hornen är fyllda med choklad-plommongrädde!

Jag hann hem och vända ett varv innan det var dags att åka in till stan igen. Äldsta sonen har vintersemester och ville äta ute, så vi begav oss söderut till grillen invid hamnen.

Jag höll mej till mitt standardval, alltså pita kebab. Fick igen lämna en liten bit kvar.

Med magarna mätta tog vi oss till mataffären och handlandet gick snabbt. Inget onödigt fastnade i kundvagnen. Det har sina fördelar att vara mätt då man går och handlar.
 

De här tycker dock bisin min att är onödiga!
– Vi ska int ha någo julblommor, säger han.
Men det struntar jag i, för utan doften av hyacint blir det ingen jul. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med hälen på den nya sockan.

Önskar er alla en skön onsdag!

Borta hela dagen

Idag har jag varit iväg österut tillsammans med väninnan T. Hon körde till det stora gröna varuhuset i östra grannstaden och först besökte vi apoteket och därefter Normal. Jag skulle egentligen inte ha annat än duschkräm, men ut kom jag med både det ena och det andra, bland annat handkräm.

Sen var det dags för lunch på Pizza & Buffa.

Som ni ser, så blev det ingen pizza för mej, trots att man skulle ha fått välja sin favoritpizza från menyn. Nej, jag höll mej snällt till lite broiler (kyckling), ris och massor av grönt. Precis så där som man visst ska göra, alltså ha halva tallriken med grönt. Hälsovårdaren sa dessutom att grynost (keso) får man äta så mycket man vill, för det är hälsosamt och utan kalorier. Och jag är förstås lydig!

Eller nåja, nästan lydig, för så präktig är jag inte att jag hoppar över efterrätten!

Det var härligt att träffas och vi hann avhandla slottsbalen, dräkterna och gästerna. Men också allvarligare saker. Det är bra att få lätta sitt hjärta, så man orkar med allting igen.
Efter att ha stärkt oss med mat var det dags för en snabb runda i stora varuhuset. Och jag är benägen att hålla med bisin min, som inte tycker om att handla mat i så här stora affärer. Det känns som om man går kilometerlånga sträckor och värst är när man har missat nånting. Det gjorde jag idag, för jag hade inget smörgåsmargarin i kundvagnen och hamnade att trava tillbaka nästan till början av matavdelningen.

Jag for hemifrån lite före tolv och var inte tillbaka förrän vid 19-tiden på kvällen. Bisin min var lite orolig och undrade vart vi hade fastnat. Det var skönt att inte behöva skynda iväg någonstans, så vi njöt länge vid matbordet. Vi hade faktiskt ingen brådska nånstans.

Igår var det ju finländska musikens dag och det hade gått 160 år sedan Sibelius föddes. Finlandia ljöd på slottsbalen i lördags och igår ställde KAJ upp tillsammans med kör vid Sibeliusmonumentet i Helsingfors. Kan det vackrare bli? Och den som fortfarande envisas med att killarna i KAJ inte kan sjunga har inget musiköra!

För övrigt är nog det roligaste just nu att paketera julklappar. För mej är det härligast att få ge. Den här klappen är redan levererad. Och jag hoppas och tror att det här blev en bra gåva!
Imorgon ska jag försöka paketera årets största paket. Få se om den stora julkassen jag köpte från Normal räcker till!

Småningom väntar sängen, men först ska jag sticka lite!

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!

Restgarnsnisse

Igår blev äntligen min restgarnstomte färdig. Själva stickandet var det inget problem med. Men ack efterarbetet! Och då handlade det inte om så mycket annat än att stoppa upp tomten/nissen, sy ihop fötterna, sy små stygn för att få till både ben och armar. Ja, och före allt det där, sy bjällran på plats.

Modell: Merry Beard från DROPS Julkalender 2025, lucka 1

 Start: 01.12.2025

Färdig: 05.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn, 7-bröder från Novita och Superlana Midi från Alize

Åtgång: 28 g 

Stickor: 3½

Det här var ett trevligt litet mellanprojekt av restgarner. Tyvärr ser väl näsan mest ut som ett gristryne, men så blir det när det är heimlaga! Och bättre så här än Made in China!
Kanske tomten kan bli till julklapp åt någon som varit snäll?

Nu är det dags att bjuda på lite förfest inför slottsbalen. Här är Kaj på tioåringarnas självständighetsfest. Och säga vad man vill, men det är tre härliga killar, som ger allt för barnen. Så fint av dem att ställa upp som överraskningsgäster på Operan. Kolla också deras kamratskap och samspel Jakob ger till exempel tummen upp åt Axel efter att han tagit i ordentligt i Karaokelåten. Killarna sprider så mycket glädje och kärlek och är så fria från divalater. Ska bli kul att se dem på slottsbalen i kväll. Har redan kollat in deras videomedverkan i Musikhjälpen idag!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig självständighetsdag!

På julmarknad

Idag har jag varit till stan tillsammans med yngsta sonen.
Vi inledde stadsbesöket med en snabb tur till stora varuhuset, för bisin min ville ha fyra plattor med Fazers blå. De är visserligen till specialpris, 10 euro just nu. Men jag tycker ändå att det är svindyrt. Jag köpte också två rullar med julpapper, för jag har fått i uppdrag att paketera en jättestor julklapp åt barnbarnen i grannbyn. Tänk, allt möjligt går då den här famon och lovar!

Eftersom det var lunchtid, så åt vi var sin pizza på Olympos. Jag valde en Sirius och sonen en Hawai. Jag orkade förstås endast äta halva, så nu väntar en överraskning i vårt kylskåp på äldsta sonens hemkomst!

Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Kulma och tidningens julmarknad.

Där träffade jag Alice Bäckman, som nu har designat Otsosockor! Men nej, jag köpte inga sockor av henne, så jag får vänta tills mönstret kommer i tidningen och sticka sockorna själv.
Och gissa om Alice blev glad då hon fick två nystan garn? Joo, det blev hon, för hon börjar se botten på sitt garnlager. Och sånt är farligt. Nå, nu behöver hon inte fundera på den saken på ett litet tag. Hon kanske klarar sig ända till rean efter jul?

Däremot kom jag hem med mönstret till Otsotröjan och det var riktigt, riktigt bra, för jag lade tidningen, som mönstret fanns i förra året, på en säker plats, så den inte skulle hamna i pappersinsamlingen i misstag. Men ni vet kanske hur det är med säkra platser? Just det, de är livsfarliga, för där försvinner allting.

Jag handlade lite burkar från Baccatum's till julklapp. Sen drack jag ännu glögg och knaprade på en pepparkaka medan yngsta sonen började få bråttom tillbaka hem. Det var härligt att träffa alla människor, som var där och jag skulle ha kunnat stanna längre och prata, men... bäst att följa med chauffören!

Han kurvade snällt ännu via matbutiken och inhandlade två paket kaffe åt oss till specialpris. Bäst att sätta upp ett litet lager, ifall det snart stiger igen, säger tedrickaren här i huset!

Det här var en liten trevlig julmarknad och det blir kanske min enda i år, men bra så!

Igår sysslade jag lite med min restgarnsnisse, men...

... jag hade behövt H, så jag skulle ha fått en ordentlig tofs på toppen av luvan. Mitt lilla försök är helt misslyckat, så jag gav upp.

Idag tog jag fram bjällrorna istället! Bisin min tycker att det är ett under att jag hittade dem sån oordning som jag har i hobbyrummet. Haaa, säger jag till det. Jag öppnade andra byrålådan i byrån till vänster innanför dörren, grävde lite i lådan med spetsar och udda knappar. Och tjolahopp! Där låg bjällrorna och väntade snällt på mej. Det kan man väl knappast kalla för oordning, eller hur?

Nu ska jag sy fast bjällran i luvan, sedan stoppa upp restgarnsnissen och trolla fram ett par armar och ben åt honom. Hoppas att jag klarar det hela.

Önskar er alla en skön fredagskväll.