Månadens caféträff

Igår körde jag iväg till stan medan bisin min var på vedbacken i grannbyn. När han kom hem var gumman försvunnen utan att han visste vart hon tagit vägen. Fräckt, eller hur?

Jag var på månadens caféträff i Café Favorit. Drack grönt te med citron och ingefära. Njöt av räkfylld croissant, en bebé och trevligt sällskap. Vi filosoferade bland annat huruvida vi skulle ha gjort nånting annorlunda när vi var unga om vi skulle ha vetat det vi vet idag. Båda kom vi fram till att vi skulle ha jobbat mindre. När vi var unga var det viktigt att vara duktig och visa framfötterna. Det gällde både i hemmet och jobbet. Nu som pensionärer får vi vara hur lata som helst. Om vi får åtminstone en sak gjord per dag, så är det bra. Det skadar inte att vara lite ineffektiv och njuta av livet.

Under hösten och vintern finns det inte många caféer att välja mellan här i stan, vilket är lite synd. Men helt förståeligt, för antagligen räcker inte kunderna till. Det som däremot finns att välja är en massa godsaker från vitrinen. Jag valde räkor igen och det var riktigt gott. 

Där i caféet såg jag bland annat två stickade Lovisatröjor, tyvärr såg jag ingen Liljendaltröja. Några oktröjor, fladdrade förbi, men jag var inte säker på om de var hemstickade eller fabrikstillverkade.
Men sen då det var dags att återvända hem, då stod han där vid vitrinen, snyggingen med en superfin hemstickad oktröja i bruna nyanser. Ååååh, jag borde ha frågat vem som hade stickat och om han visste mönstret. Jag blev så tagen att, då han valde brittatårta ur vitrinen, så kom jag också hem med...

... tre bitar av den goda kakan. Bisin min var förstås kritisk och gnällig, för inte smakar den här så som "min" smakar. Och så fick jag höra att jag bakar mycket bättre. Men jag genomskådar allt bisin min, så nej, här blir inget kakbak. Det får räcka med de här godbitarna.

I söndag är det kanelbullens dag, så...

... jag köpte också med mej hem några bullar. Dock inte kanelbullar, utan helt vanliga hederliga runda bullar. Mums! Förstås en nostalgisk längtan till barndomen och doften av nybakade bullar som kändes i hela huset. Bäst var det när vi just fick runda bullar istället för de där flätade längderna, som var ett måste på kaffebordet förr.

Igår startade stickrally utmaningarna och jag hann faktiskt sitta utomhus en liten stund och sticka.

Socka nummer ett blev färdig, här är det bara några minskningar i tån kvar. Lite hyschpysch, så jag kan inte visa hela sockan! Resåren till socka nummer två är också upplagd och på god väg.

Det var allt tur att jag tog itu med den första utmaningen igår, för vädret var perfekt för utestickning. Stickrallyt är kravlöst med fokus på att ha roligt och njuta av det man gör. Jag skulle alltså ha kunnat välja vilken annan utmaning som helst från listan. Superbra, för då gör man det man känner för och orkar med just då.
Min stund där på vår så kallade terrass avbröts av kärt besök. Yngsta sonen tittade in ett varv och det var trevligt att träffa honom.

Kvällen, eller egentligen natten avslutades med darts. Men ack, ack, ack, det är inget för en med svaga nerver. Jösses så jag fick heja på Gian mitt i natten! Jag ropade och tjoade, så bisin min flög upp tre meter minst från soffan och undrade vad som hänt. Förtvivlat förklarade jag att Gian hade missat de tre första pilarna och nu låg rejält efter. Kom an Gian, nu ska du kasta 180, in med alla tre pilar i trippelboxen för 20. Jag lutade mej ivrigt framåt i gungstolen, så långt att jag nästan höll på att falla över soffbordet.
Sport kan inte vara hälsosamt, för jag var inte i säng förrän vid ett-tiden på natten! Och jag hade knip i magen av den olidliga spänningen. Jo, fint att de var så jämna, men tänk på mina stackars nerver.
Bisin min suckade och tyckte att jag skulle lugna ner mej, men hur skulle jag kunna det när det var så spännande?
Och hur gick det då?

Jo, Gian vann 3-2 över Ryan Searle. De var sista matchparet ut på podiet, därför blev det en sen natt.
Ikväll möter Gian James Wade i kvartsfinalen. Tyvärr är jag illa rädd att Gian åker ut, för James är som en maskin. Vet inte om jag alls vågar se på TV ikväll. Om nu alls kvartsfinalen sänds gratis på viaplaykanalen ikväll. Bisin min påstår det, men jag har inte kollat.

Nu är det igen dags för en liten stadsfärd för min del. Måste kolla den utökade garnhyllan i mataffären! Tjohooo!

Önskar er alla ett riktigt fint veckoslut!

Vid pysselhyllan

Igår var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Det var dags för veckohandlingen. Och som vanligt var mitt huvud helt tomt på idéer för matlagning. Jag hade nog en inköpslista med mej, men där stod endast mat, förutom det där vanliga med bröd, mjölk, tomater, frukt, paprika osv. Men mat? Sallad, persilja och dill finns i odlingslådorna, gurkor lite längre nedför sluttningen och potatisar på "kolonilotten". Men fortfarande mat, vad ska vi äta annat än potatis? Ris och höna, men inte igen väl? Nånting med malet kött (köttfärs)? Korvsås? Nääe, jag gav upp och kom hem med två olika sorters fisk. Det få duga för tillfället. Kan man äta för mycket fisk? Men lugn bara lugn, jag köpte också lite skinka och ägg, så det kan med god tur bli en omelett en vacker dag, eller ja, varför inte också en regnig?

Vi passade också på att plocka ut bisin mins paket från Motonet. Tänk ändå vilken service han har! Jag hittade delarna, beställde dem, betalade dem och nu fick han paketet hemlevererat, för att vi snällt tog ut det. Visst har bisin min det bra, fast jag annars är lite bångstyrig?

Hemma hann jag vara så länge att jag fick i mej en smörgås innan jag var iväg igen. Den här gången tillsammans med bisin min, som skulle ha nånting med rostskydd från Puuilo i västra grannstaden. I den affären är det mycket roligare att gå än i Motonet, för här finns garn och...

...pysselmaterial. Så medan bisin min yrade på sitt håll på jakt efter det viktiga han skulle ha, så stod jag vid pysselhyllan och försökte låta bli att köpa!

Det gick nu lite si och så med den saken, för jag köpte de här påsarna. De behövs ju när jag ska paketera små presenter åt barnbarnen. 

Och så hittade jag silkespapper och säkerhetsögon. Tjohoo!
Bisin min tyckte att det där med ögonen var totalt onödigt. Men när jag förklarade att de behövs om jag ska virka mjukisdjur åt lilla T, så var han genast med på noterna. Allt för barnbarnen. ❤️
Det jag nu inte sade åt bisin min är, att det inte alls är säkert att jag virkar nånting. Jag har liksom fått för mej att jag borde avsluta alla halvfärdiga projekt och det kommer att ta tid och evigheter innan nånting alls är färdigt. Suck!

På hemvägen körde vi via kyrkobyn och hamnade på Bric-a-Brac. Det var absolut i sista stund, för det är nu sista veckoslutet, som de har öppet.

Jag valde en bit morotskaka till mitt te och bisin min valde äppelkaka till sitt kaffe. Vi hann precis innan de skulle stänga och var lite osäkra på om vi alls skulle bli serverade. Men här var vänligt bemötande som alltid. Och goda hembakta kakor. Nu är det bara att erkänna att sommaren tar slut när allting stänger.

Vet ni vad? Jo, jag satt envist till klockan 23 igår kväll och fick alla garnändar fästade. Visst är jag lite duktig ibland?

Nu måste jag fundera lite om jag ska bege mej ut i vimlet eller om jag ska stanna hemma, lyda bisin min och göra det jag fick order om.

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Sommarkafésäsongen inledd

Igår på eftermiddagen körde jag igen in till stan. Jag hade träff med en vän på Tuhannen Tuskan Kahvila. Ett kafé som ofta återfinns på listan över de bästa kaféerna här i landet. Då är det ju nog bäst att som lokalinvånare besöka det, eller hur?

Det var trevligt att sitta där ute på gården och filosofera över livet, åldrandet, husdjur, korsord och dagens digitala värld samt förstås barnbarnen och en hurudan omgivning de råkar ut för.

Och förstås åt vi riktigt gott. Jag valde sommardrickan, som bestod av vichyvatten och rabarbersirap. Slurp, så god och vacker. Jag åt upp alla bären också, ska ni veta. Till det valde jag nånting som på menyn heter "fylld semla" (fralla på rikssvenska). Men det var ju en mindre batong med ost, sallad, gurka och tomat. Fräscht och gott.

Till efterrätt delade vi på en bit rabarberpaj med toscatäcke. Mums! Gott som bara den och vackert dukat med blommigt porslin. Både lokala människor och turister fanns bland gästerna.
Jag är full av beundran inför den energin att du som pensionär startar ett kafé, bakar allting själv och dessutom har en prunkande trädgård. Jag känner mej alldeles matt enbart av tanken på ett sånt jobb. Borde kanske besöka kaféet lite oftare?

Igår kväll var jag så inspirerad och ville få färdigt det rosa fluffet, men...

... katastrofen var ett faktum. Jag hade redan sytt i halva ärmen när jag till min förskräckelse såg att jag hade sytt i ärmen felsvängd. Ärmen var avig! Gråt, tandagnisslan och mustiga svordomar på finska. Att sprätta upp sömmen var en mardröm utan like. Fluffet gjorde motstånd och jag var livrädd att jag skulle söndra maskor på ärmen eller bålen. Till all tur var bisin min inte hemma, för han skulle ha sagt att jag ska sluta med stickandet när jag blir så upprörd. Han tror inte alls på det där att stickningen får blodtrycket att sjunka. Nå, det här var ju inte stickning, utan efterarbete och det är en helt annan sak om man är en sån här klåpare som undertecknad.

Senare på kvällen tänkte jag att nu gör jag inga andra större arbeten än stickar en liten provlapp. Men det ville sig inte heller, för bomullsgarnet trasslade till sig så mycket att det blev mera att reda ut än att sticka. Suck!

Till råga på allt missade jag min dartfavorit Gian van Veen i den pågående världscupen. Suck igen. Så går det när man inte har tillräckligt koll på TV-programmen. Men som sagt, TV är nu inte riktigt min grej. Ibland råkar det förstås att jag ser nåt när bisin min sitter bredvid och zappar runt. Men oftast är jag fullt upptagen med min stickning och gör inget annat än lyssnar. Jag är inte så intresserad av de där bilprogrammen han gillar.

Tror ni att jag nu skulle våga mej på att försöka sy i fluffärmarna?
Kanske bäst att gå ut och ta lite luft först?

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen!

Lyckligast i världen

I morse vaknade jag redan klockan sex. Det kändes som alldeles för tidigt att stiga upp, så jag låg kvar nästan en och en halv timme och vände och vred på mej. Till sist hjälpte inget annat än att kravla sig ur sängen.

Och vet ni vad? Jo, jag vaknade i världens lyckligaste land! Joo, det är alldeles sant, vi är lyckligast i världen för nionde året i rad. Bisin min och jag tittade lite skeptiskt på varann, är vi lyckligast i världen? Joo, om vi får tro på den seriösa forskningen som gjorts i ämnet. Strunt nu att vi har högsta arbetslöshetssiffrorna i Europa, Orpos regering har skuldsatt Finland upp över öronen, nativiteten i vårt land är den lägsta någonsin, Finland är ett farligt land för kvinnor, barnfattigdomen ökar och allt fler får blanda bark i brödet. Trots allt det här så är vi alltså ändå lyckligast i världen! Tjohoo! Hoppas att ni alla känner av det! Tack och lov, så har vi KAJ, som lyser upp vilken mulen dag som helst och som gör de flesta på gott humör. Ja, jag säger de flesta, för bisin min har inte insett de tre killarnas storhet ännu.

Idag hoppas jag också att ni har flaggat, för vi firar Minna Canth-dagen. Själv firade jag så ordentligt att jag körde på eftermiddagen iväg till stan, till Café Favorit.

Där festade jag med gott te, skink-auraostpaj och sallad samt en kristallbulle. Passade samtidigt på att träffa en kompis. Det blev en lätt lunch lite sent.

 

Det var trevligt påskpyntat där på caféet.
När jag stod och handlade bullar att ta med hem, ringde min telefon, svärdottern behövde hjälp. Jag betalade och skyndade mej sedan iväg till grannbyn.

Jag fick ta hand om Lilleman utomhus medan modern lånade min bil och körde iväg och hämtade hem Lillan. Lilleman stornjöt av alla vattenpölar och hittade förstås små snöhögar lite här och var. Vi både hörde och såg kråkor, vilket var jättespännande. Jag började lite småfrysa, för jag var inte klädd för utelekar. Men jag var lyckligast i världen över att få vara tillsammans med Lilleman.

Lyckan höll i sig här hemma, för allting var förberett inför makaronilådan jag behövde endast laga äggstanningen. Middagen blev lite senare än tänkt på grund av min barnbarns utryckning. Men det gör inget.

Nu hoppas jag att kvällens stickning också gör mej lycklig! 

Och jag önskar er alla en riktigt skön fredag!

Årets första café besök

Idag har jag krupit ut ur min vinterbubbla och kört iväg till stan. Bäst att passa på då kvicksilvret visade -5 istället för -15. Jag träffade en väninna på Café Favorit.

Absolut stans bästa ställe vad gäller te och bakverk. Idag valde jag grönt te med citron och ingefära. Tekannan serveras tillsammans med timglas. Den gröna är för just grönt te. Till lunch fick det bli skink-paprika paj med sallad och efterrätten blev en fastlagsbulle med lemon curd. Mumsfilibabba!

Med hem köpte jag en örfil, alltså kanelbulle och ostscones. 😋

Medan jag smaskade på bullen ringde min telefon: Lillan har en present till famo, får hon komma med den? Självklart är hon jättevälkommen. 💕

Ett så här fint vändagskort fick famo.

Och så fick vi Kiss-Kiss karameller av Lillans snälla mamma. Mina favoriter, och tänk, två påsar med endast de här karamellerna! Mumselimums! Jag tror bestämt att jag ska gömma åtminstone ena påsen, så bisin min inte far iväg med alla karameller.

Lillan åt köttbullar och grynost medan hon var här med sin mamma. Lillan hann också med att både leka och rita innan hon for hem.
Det var riktigt trevligt att träffa Lillans mamma och diskutera virkning och få tips om babystickmönster. Nu funderar jag lite smått om vi borde göra en liten utfärd till Lankamaailma i slutet av månaden... Vad tror ni? Vågar vi?

Nu ser det ut att bli sticknöd eller egentligen garnnöd igen här hos mej. Garnet kommer att ta slut innan mössan är färdig! Suck och dubbelsuck! Färdiga stickpaket tycks inte passa mej, för det är alltid för lite garn. Halausgarn har jag mej veterligt inte i lager, så ska jag iväg på uppköp nu igen?
Kanske bäst att sova på saken och sticka något annat istället ikväll?

Önskar er alla en skön tisdag!

Julvåffla

I morse vaknade jag redan halvfyra. Min hjärna ville bara hålla på med julklappsrim. Den ville inte alls sova. Nu har jag inte längre penna och papper på nattduksbordet, så jag kunde inte skriva upp allt fiffigt jag kom på. Kanske lika bra det, för i något skede somnade jag till all tur om. Men fortfarande söker de små grå i mina hjärnvindlingar efter lämpliga rim. Frågan är om rimmen ska vara övertydliga eller så finurliga att det är svårt att gissa paketets innehåll. Hmmm, mycket att fundera på alltså!

Idag har jag varit två gånger till stan. Första gången besökte jag Helgas.

Där träffade jag en vän och åt en delikat julvåffla. Här är glass, marmelad och pepparkaka och allt är veganskt och verkligen gott. Helgas är också jättemysigt, så har ni inte varit där än i år, skynda er dit. 23 december är sista möjligheten. Sedan blir det vinterstängt.
Enda nackdelen är trapporna! Steget från gatan upp till tamburen är jättehögt och förstås utan räcken.

Eftersom jag är snäll, en sak som kan diskuteras enligt bisin min, så köpte jag lite godsaker med hem. De här hornen är fyllda med choklad-plommongrädde!

Jag hann hem och vända ett varv innan det var dags att åka in till stan igen. Äldsta sonen har vintersemester och ville äta ute, så vi begav oss söderut till grillen invid hamnen.

Jag höll mej till mitt standardval, alltså pita kebab. Fick igen lämna en liten bit kvar.

Med magarna mätta tog vi oss till mataffären och handlandet gick snabbt. Inget onödigt fastnade i kundvagnen. Det har sina fördelar att vara mätt då man går och handlar.
 

De här tycker dock bisin min att är onödiga!
– Vi ska int ha någo julblommor, säger han.
Men det struntar jag i, för utan doften av hyacint blir det ingen jul. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med hälen på den nya sockan.

Önskar er alla en skön onsdag!

Det månatliga cafébesöket

Nu när stickdamerna träffas hemma hos varandra har mina cafébesök nästan helt och hållet ebbat ut. Vilken tur då att jag har månatliga träffar! Verkligen bra att nån orkar dra ut mej och framförallt in mej till stan!

Idag var det alltså den dagen då det var dags för mitt månatliga cafébesök. Det ösregnade när jag kom till stan, så det passade perfekt att sitta inomhus och njuta av både sällskapet och bordets håvor.

Jag åt skinkpaj med auraost och sallad, himmelskt god citronmarängpaj och drack grönt julsancha te. Från caféet körde jag sedan raka spåret hem till min stickning. Nu är snart en lilaglittrande benvärmare färdig. Här går det undan minsann!

Önskar er alla en fin tisdag!

Tre gånger till stan

Den här veckan har börjat med fullt ös. Väckarklockan ringde lite över sju och då var det bara att pallra sig ur sängen, äta frukost, klä på sig och så iväg...

Men sk_t också! Bilrutorna var alldeles nedisade och jag var utan vantar och inte hittade jag min stora isskrapa heller. Med svordomar och sisu skrapade jag i tio minuters tid innan jag äntligen kom iväg till stan med iskalla händer.
Jag var inbjuden till Lillans dagis! 

Det var härligt att få umgås med henne. Jag läste en Alfons Åberg-saga, sen pusslade vi, ritade, lekte lite kök, målade på en färgläggningsbild, pusslade igen. Sen ville Lillan ut och jag ville hem, för jag kände mej lite frusen. Bisin min tyckte att jag var modig, som vågade besöka dagis:
– Vem vet vilka bacillusker du får nu.
Nå, självklart ställer jag upp för barnbarnen när jag kan. Det är en glädje.

På hemvägen blev jag dock lite beklämd. Dagiset är inrymt i baracker och det är nu inte så mysigt. Personalen är det inget fel på, men utrymmena är inte särskilt bra. Jag vet inte hur barnen tar det, men jag önskar verkligen att de skulle få en bättre miljö och omgivning att vistas i.

Jag kom hem, fick igång diskmaskinen och hann pyssla med det ena och det andra innan det var dags att köra iväg till stan igen.

Den här gången tog jag mej till Café Favorit, där jag hade träff med en väninna. Jag åt skinkpaj med auraost och en verkligt god lingontjinuskitårta. (Tjinuski = kola). De syrliga lingonen bröt bra mot tjinuskin. Mums!

Jag lyckades få en parkeringsplats alldeles utanför caféet. På gatan kom ett gäng busiga killar (huliganer?) förbi. De intresserade sig för min bil, så jag betraktade dem vaksamt. Jag såg hur de placerade en stor målad sten framför mitt högra bakhjul och sen försvann till andra sidan gatan. De höll på där på bakgården en bra stund. När jag kom ut från caféet syntes killarna inte till. Väninnan plockade upp den vackert målade stenen och placerade den på cafébordet. När jag satte mig i bilen uppenbarade sig killarna plötsligt på gatan mitt emot och tittade nyfiket på mina förehavanden. När jag körde iväg vinkade jag glatt åt dem. De såg både förundrade och snopna ut. Det hände ju inte alls det som de hade väntat sig.
På hemvägen blev jag lite sur. Tänk om jag inte hade sett deras busstreck? Hur skulle det ha gått då? Skulle min bil ha tagit skada? Skulle jag ha krockat med nån? Och ve och fasa, skulle jag ha hamnat på Tiktok?
Alltså såna marodörer går omkring i stan. Nu börjar jag förstå vikten av att alltid gå runt bilen och kolla att allt är okej innan man sätter sig och kör iväg.

Jag hann hem, besöka toa, sen knappt sitta ner innan det var dags för en ny färd till stan. Den här gången tillsammans med äldsta sonen, som både tankade bilen, handlade och tog ut sitt paket. Den här gången hade Postnord hittat till R-kiosken i stan, till all tur! Nu har sonen lite nya datordelar att pyssla och bygga med och här i huset har vi både smörgåsmargarin, jultårtor och yoghurt.

Själv ska jag nu sticka bakåt fyra varv, för felet i min mönsterstickning började redan på första varvet efter resåren. Suck och dubbelsuck!
Men nu ska det minsann stickas har jag bestämt!

Önskar er alla en fin tisdag!

Favorit i repris

Idag har jag suttit två timmar utomhus och njutit av vårt ljuvliga, ljuvliga sommarväder nu i september. Yngsta sonen skjutsade mej till stan till Café Favorit, där jag träffade min väninna. Hon bjöd på jordgubbs-rabarbersoda och skinkpaj med sallad. Idag blir ni utan foto, för jag var så hungrig att jag började äta genast! Det var trevligt att träffas efter ett långt sommaruppehåll och det fanns en hel del att prata om.
Hem kom jag med äldsta sonen efter den två timmar långa träffen. Ibland är det bekvämt att inte ha tillgång till sin bil. Men tänk om jag blir så bortskämd att jag inte alls börjar köra?

Bisin min har igen varit duktig i köket. Igår var han och plockade bort alla lingon från den där backen där det lyste alldeles rött. Jag erbjöd mej snällt att rensa bären igår kväll, men då fnyste han bara och sa att han inte vill att jag råddar med hans bär. Nähä, inte då, men skyll inte på mej sen...

I morse var allting färdigt rensat, så bisin min satte igång ett litet syltkok igen.

Den här gången fick han hela sex burkar sylt. Härefter tänker han frysa bären och sedan koka i tio liters grytan, så att det inte blir så mycket sottande och klottande.

Själv började jag på en ny stickning i morse, en bra-att-ha-stickning ifall jag måste vänta någonstans. Få se nu sen vad det blir eller om det överhuvudtaget blir till nånting. Ni får hålla tummarna.

Önskar er alla en finfin tisdag!

Oj, en sån dag

Oj, oj, oj, jag säger bara det, har ni sett den där damen, som borde ta det lite lugnt? Nä, inte jag heller. Den här damen har hållit igång hela dagen och borde nog sitta i gungstolen med sin stickning nu. Men se nej, här sitter hon framför datorn och funderar på nya stickprojekt, fastän det senaste sockprojektet inte är färdigt ännu.

I morse sov jag till halv nio, intog frukost och hoppade sen i duschen. För mej är det fortfarande en oerhörd lyx att kunna duscha här uppe på övervåningen.

Vi elvatiden körde vi, bisin min och undertecknad, iväg till stan. Vi hade stämt träff med min kusin A och hans 13-åriga dotter på Café Favorit.

Kusinen bjöd på förfriskningar. Jag valde veckans te, aprikoste och en räkfylld croissant. Bisin min drack kaffe och åt en alexandersbakelse. Vi satt ute och njöt av varandras sällskap och den friska luften.

Vi hade sällskap av en megastor gräshoppa under parasolltaket. Hepokatti på finska om jag minns rätt.

Efter någon timme vände vi hemåt. Bisin min hittade på att vi skulle kurva via grannbyn. Jag var inne och hälsade på Lilleman och hans mor. Det börjar ju bli en månad sedan jag senast såg honom! Hela två gånger ville han upp i min famn och det finns inget ljuvligare än att känna hans armar runt ens hals. 

Här hemma väntade flickorna och det var riktigt, riktigt härligt att få träffa dem. A har redan börjat fundera på julen. Tror ni att tomtarna redan följer med om man är snäll eller elak? Det är ju de snälla barnen, som får julklappar.
Och på tal om julklappar: Dotterns julklapp passade perfekt på foten. På något sätt anade jag att hon behövde sin julklapp redan nu, så jag kunde inte vänta med den. Hon blev glad och uppskattade hantverket.

Jag hade med mej lite kaffebröd från Favorit, bland annat äpplecrumble. Riktigt god kaka och goda var också bullarna med lingon och tjinuski.

När flickorna hade åkt satt jag en stund och funderade lite smått. På äldsta sonens enträgna begäran följde jag sedan med honom till stan för vår veckohandling. Kändes lite konstigt, för jag har inte varit och storhandlat på jätte- jättelänge.

Idag har det alltså varit riktigt mycket program och det är roligt, så härligt att få träffa barnbarnen. 💕
Och jag lovar, jag ska ta det superlugnt i morgon, hoppas jag i alla fall.

Önskar er alla en fin söndag!

Safirbröllopsresan del 1

45 år som gifta börjar vara rätt imponerande, eller hur? Nu kan man ju fundera om det borde ha firats med bubbel i glasen i en bubbelpool. Men vi är nu inte riktigt sådana, så inget skålande för vår del, inte ens när vi kom hem närmare halvtvå i natt.

Nej, vi stack iväg ut på äventyr igår på bröllopsdagen. Bisin min hade studerat sin gamla kartbok vid frukosten och hade gjort upp en vild plan. Jag hade föreslagit ett besök på Liljendaldagarna, men det viftade han genast bort, för det var alldeles för nära och för mycket människor där.

Elvatiden startade vi hemifrån fullt utrustade med vattenflaskor och matsäck med nödproviant i en kylväska. Vi styrde kosan mot nordöst. Susade förbi Mustila arboretum och konstaterade att kanske vi nästa år kan vandra omkring där, men inte nu, inte. Vi lämnade också Kouvola bakom oss och stannade i Kotkaniemi i Luumäki.

Där hade varit evenemang för barnen, men vi mötte ponnyn som hade travat runt med de små liven på ryggen. Den hade gjort sitt för dagen.

Två hönor fanns också att klappa. Den ena höll sig snällt i inhägnaden och värpte till och med ett ägg där. Men den andra hönan smet iväg och kollade in blåbärsriset. Den ville inte bli vare sig fångad eller klappad på.

Vi satt inne i Ellens café, för här var svalare. Jag valde en karelsk pirog, rabarberdricka och en Ellen Svinhufvud kakbit. Mums!

Det har varit en del bråk om den där kakan och nu finns det ett bageri i Helsingfors, som har ensamrätt på den kakan.

Men ingen fara, jag köpte ett vykort med tårtreceptet på. Är dock högst troligt så att jag låter bli att baka denna tårta, för här är många arbetsmoment, alldeles för många för mej.
Bisin min åt rabarberkaka och drack kaffe.

En så här fin och romantisk present fick jag av honom till bröllopsdagen, en Kotkaniemimagnet. Tack för den!

Från Kotkaniemi fortsatte vi österut och hamnade i Imatra.

Vi brydde oss inte om den pågående marknaden, nej, vatten, vatten överallt, var det som vi både såg på och hörde. Mäktigt brusande, forsande fram i kaskader.

Men det var trappor, trappor överallt!

Den här lilla rännilen är till för fiskarna, så de kommer förbi dammen. Jag såg inga fiskar i vattnet hur jag än spanade.

Den här lilla roboten blev så förskräckt, när den mötte bisin min, att den fick tvärstopp. Undrar vad roboten funderade. Hoppas att den kunde sköta sin leverans. Inte kul om man sitter hemma och bara väntar på att få i sig lite mat. 

Så många fina  planteringar! Och här ljusröd rodo!

En mäktig turbin. Den har tjänstgjort från 1.4.1936 till 5.11.1989.

Nu får ni gissa vart vi körde efter stoppet i Imatra. Fortsättning följer i morgon, för nu är det sovdags för mej.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan.

Café Favorit

Idag har jag fortsatt att vara duktig och klarat av en hel del ärenden. Idag blev det till och med fler än tre saker på en dag!

På förmiddagen då jag satt här framför datorn i all sköns ro, ringde telefonen. Yngsta sonen behövde skjuts hem från stan vid halvett-tiden. Gick det att ordna? Självklart, för jag hade ju lovat igår. Jag körde iväg till stan. Passade på att besöka Hardom Bröd och handlade både frukostbröd och kaffebröd. Besökte Gallerian, som firar sitt 20 årsjubileum i morgon och övermorgon. Jag fick min telefonanslutning nedbantad i månadspris och fick delta i lotteriet om en rosa Siemens tvättmaskin. På något sätt känns det som att jag borde få vinna den där rosa maskinen, för det är ju så min färg.

Från Gallerian tog jag mej tvärs över till bokhandeln. Men se nej, inte hade de något sockmått med Muminfigur. Den sista hade de sålt igår. Suck! Men nu försökte jag i alla fall handla lokalt. Och ja, resultatet blev som så många gånger förr "finns inte".

Jag skjutsade hem yngsta sonen och återvände sen till stan för mitt månatliga cafébesök. På Café Favorit träffade jag min väninna.

Jag valde en räkcroissant, en lime-citronmarängpajbit och syrensoda. Mumsigt! Härligt att träffas, byta tankar och förbättra världen samt förstås tala lite, lite om barnbarnens bravader.

Särskilt mycket hushållsarbete eller skrivjobb har jag inte hunnit med idag. Tiden går så fort, så fort och jag får inget gjort. Men nu är det i alla fall dags för kvällste och sedan lite virkning.

Önskar er alla en riktigt skön fredag!

Utedag

Kära vänner, idag har jag varit ute hela dagen, fastän jag suttit inne. Lite knepigt det där, eller hur? Jag har alltså varit i stan hela dagen. Först på lunchträff i Fylla med väninnan T. Vi åt pepparschnitzel med pommes frites. Det var så gott och jag så hungrig att tyvärr blev ni nu utan lunchfoto. Dessutom "vågade" vi inte fota då det satt ett helt bord med stadsanställda snett bakom oss. Den ena glodde på oss hela tiden. Jag satt till all tur med ryggen åt det hållet, men stackars T.
Det var riktigt härligt att träffas och få prata. Sociala kravlösa kontakter är jätteviktiga, likaså vänner.

Från Fylla till Café Favorit och månadens caféträff med väninnan K.

Himmelskt god citronpaj, en god scones och gott gult te. Vi diskuterade om allt från hundar till AI, alltså artificiell intelligens.

På hemvägen körde jag via stora varuhuset. Vi behövde hushållspapper och lite annat smått och gott! Och vet ni vad? Jag tror att Mr Tokmanni hade varit på plats, för kolla vad jag kom hem med:

Skumppakulor. Mums filibabba! Nu struntar jag i hallonbåtarna, som ändå inte fanns i tyska butiken. Jag köpte endast en ask, för de här kulorna är en nyhet för mej. Det kan hända att jag måste iväg till stora varuhuset och köpa några fler innan de tar slut.

Nu är det dags för kvällste, man lever inte på kulor allenast.

Önskar er alla en skön lördag.