En blåmelerad halsduk

Årets sista alster får bli en stickad blåmelerad halsduk. Jag kommer inte att hinna med stickning mera detta år. Åtminstone kommer jag inte att hinna få nånting färdigt.

I onsdags blev den här blåmelerade halsduken färdig.

Modell: Finns på garnbanderollens baksida.

Garn: Lumo, ett kampanjgarn från Novita

Åtgång: 144 g

Stickor: Nr 4

Vad som ska hända med den här vet jag inte. En tänkbar mottagare har redan tackat nej. Hrmpf!

I mönstret stod det att man skulle sticka 5 cm resår och 5 cm rätstickning. Bah, tänkte jag, inte kan man börja mäta hela tiden. Så jag stickade 12 varv resår och 12 varv rätstickning. Det blev riktigt fina vågor, eller hur?

Och nu, nu måste jag lämna er, för snart är middagsgästerna här och jag skall ännu hinna röra ihop salladen, duka bordet och försöka vika servetter. Puuust! Vem var det som hittade på det här? Och hur kunde det för en vecka sedan låta som en bra idé? Hmmm...

I varje fall skall det bli trevligt med samvaro och att äntligen slippa jullådorna.

Nu önskar jag er alla 

ETT RIKTIGT GARNRIKT, STICK- OCH VIRKFYLLT NYTT ÅR 2017 

med massor av fina mönster och nya inspirerande stickcafémöten!

Lila sjalkrage

Sådär ja, nu har jag överlevt ytterligare en jul. Puuuh! Idag känns huset igen tomt och tyst. Inga söner att tala med och ingen svärdotter att kolla in mönster på stickade strumpor, med. Suck! Känner mej lite lessen. Saknaden blir alltid svår så här efteråt. Stunderna tillsammans är alltid för korta.

Far i huset har försvunnit till grannbyn och lika så bra det. Idag började han nämligen kritisera: Skinkan var inte tillräckligt saftig och bondosten var inte som hans mammas. Suck! Och jag som hade tänkt koka ny ost till nyåret för att sönerna uppskattar den. Men nu tror jag bestämt att jag låter bli. Klart att min bondost aldrig kommer att bli som svärmors var. Jag har ingen ladugård med egna kor i! Och dessutom kokar jag osten på laktosfri mjölk. Så det så!

Apropå nyåret, vet ni vad jag hörde mej själv säga? "Jooo, det kan nog bli texmex-middag i lördag. Vilken tid passar för er?" 
Alltså... jag måste tejpa fast munnen... men texmex låter mumsigt nu efter alla jullådor med diverse tillbehör.

Under julhelgen har jag roat mej med ytterst enkel stickning, en ny sjalkrage (eller heter det halskrage? halsskydd? fuskpolo?) såg dagens ljus:

Modell: Mönster från garnbanderollens baksida Garn: Touch från Sirdar Åtgång: 100 g (= ett nystan) Stickor: Nr 10

Skönt med sådant som går enkelt och fort. Men nu, vad ska jag göra nu då? Hmm... kanske bäst att fortsätta på halsduken.

Julröd löskrage

Idag är det årets kortaste dag. Förr skulle alla julförberedelser vara färdiga idag på Thomasdagen. Så är det förstås inte i detta hus. Jag har knegat på med annat, nog roliga grejer, men det tar tid ska ni veta att träffa människor och skriva tidningsgrejer.
 
Snön har försvunnit, men den farliga isen, som man kan halka på, biter sig envist kvar. Blääää!

Igår var jag iväg på jullunch till den östra grannkommunen med mamma, far i huset och äldsta sonen. Det var riktigt, riktigt gott och förmånligt!. Kan varmt rekommenderas.

Före lunchen var jag iväg till den norra grannkommunen, till tandläkaren. Den tillfälliga plomben borrades bort och så fick jag en ny, som i sin tur skall borras bort fredagen den 13.1. Brrrr! Det var ju det jag sa: Det skulle ha varit mycket snabbare att bara dra ut!

- Bra att ni kom. Jag behöver lite hjälp, sa jag ivrigt i söndags då unga husbonden dök upp tillsammans med sin sambo.
- Aha, vad kan jag stå till tjänst med, frågade den kundvänliga och serviceinriktade sonen.
- Ääääh, sånt där, sade han efter en liten stund, då jag drog fram min stickning.
- Det där får hon ta hand om, fortsatte han och pekade på sambon.

I söndags fick jag alltså den julröda löskragen färdig, eller nåja, söndags och söndags. Den hade varit färdig redan länge, men jag kunde inte bestämma mej för hur avslutningen skulle bli.

Modell: Egen variant av mönstret från garnbanderollens baksida
Garn: Touch från Sirdar
Åtgång: 100 g (= ett nystan)
Stickor: Nr 10

Tillsammans med svärdottern kom vi till att det var fiffigt att lämna ett sprund i kragen. På så sätt blir det extra fint när man viker ner den framifrån. Vill man att sprundet inte ska synas, så viker man helt enkelt det under kragen och gömmer det. Fiffigt inte sant. Mindre fiffigt är att jag inte minns hur många maskor jag lade upp för det här blev en precis lagom tät krage. Varför var jag så optimistisk och tänkte att jag nog kommer ihåg? Suck! Allting borde alltid skrivas upp, inte sant? Så gör nog alla de där ordentliga människorna och varför kan jag inte vara en sådan?
Nu har jag då gjort av med ett garnnystan från Hantverksmässan i november. Inte illa. Det gick snabbt den här gången. 

Förresten, min mamma fick ju också ett nystan med sockgarn, så egentligen har jag hunnit göra mej av med hela två nystan!
- Gav du bort garn, frågade far i huset och såg helt konsternerad ut.
- Det trodde jag inte om dej.
Haaa, säger jag bara , som har gett bort garn under höstens gång. Senast fick svärdottern ett restgarnsnystan på 60 gram av Novitas Nalle. Hon behövde 20 gram vitt garn och det var ju onödigt att köpa ett helt 100 grams nystan för det.

Värre är att jag har förlorat julfeelisen totalt! Vart sjutton tog den vägen? Kanske den kom för tidigt i november? Suck!
Idag tog jag mej dock i kragen och inhandlade en liten gråsaltad skinka på 3,3 kg. Tänk att det ännu fanns kvar små fina skinkor! Jag minns hur det var förr. Då skulle skinkorna beställas och svärmor visste precis från vem och hur det skulle vara. Själv hade jag inte en ljusblå och de första åren då vår familj bestod av endast tre personer så hade vi aldrig ens skinka hemma. Alla år har det förresten hotats med att skinkorna kommer att ta slut. I mataffärerna i stan har jag dock inte sett att det skulle gå så. Oftast finns de där jättestora skinkorna kvar ännu efter jul.

Nu har jag ännu massor av saker ogjorda och så kan jag inte bestämma mej: Ska jag laga en julstubbe till efterrätt? Eller en klassisk chokladkladdkaka med glögg i? Men vänta nu, hur var det, gillar alla barnen glögg? Hmmm...
Tjaa, inte lätt det där. Jag kom hem från mataffären utan de nödvändiga ingredienserna. Så nu måste jag iväg igen imorgon. Suck! Så i natt måste jag bestämma mej och så skriva en ordentlig lista och hålla mej till den. Håll tummarna att det lyckas.

Far i huset har igen städat. Den här gången öste han alla rena kläder på sin sänghalva i sovrummet. Smart, inte sant? Nu kommer han att få sova på soffan under hela julhelgen. Jag hinner inte få undan kläderna för jag ska koka bondost, baka julstjärnor och semlor (frallor), skriva julrim till de oinpackade paketen. Och så, ja så skall jag virka lite, men... nu är jag där igen. Jag kan inte bestämma mej! Skall det vara en enkel kant med virkade fastmaskor runt den stickade lappen? Eller är det snyggare med en picotkant? Hjääälp! Jag blir galen!
- Vaddå blir, skulle barnen fråga och i det här fallet måste jag nog hålla med dem.

Svarta sjalen

Igår lyckades jag äntligen, äntligen få den svarta sjalen färdig. Puuust! Den fick ju ligga till sig i tre långa år innan jag tog itu med den på nytt. Suck!
Det var så roligt då jag började, men sedan...
Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med den? Ge bort den i julklapp? Men vem vill nu ha en sån här?

Modell: Från eget huvud utgående från en modell på tweedsjal i Knitting Calendar 2013 (jag använde inte tappade maskor och jag virkade en kant runtom!)
Garn: Venezia från Novita (urgammalt garn!) och Miss Tricot Filati
Åtgång: 306 g
Verktyg: Stickor nr 6 och virknål nr 3½

Kom nu ihåg att det är hålen som värmer! :) Vart femte varv har jag tagit ett dubbelomslag, som jag sedan har släppt ner på varv sex. Jag började i ena änden och stickade ner mot snibben och hur ordentligt jag än försökte väga och räkna ut så tog ju det gamla garnet tyvärr slut. Jag fick ju helt enkelt köpa lite annat garn till. Suck! Men jag gynnade den lokala affären. Alltid något!

Så där 100%-igt supernöjd är jag inte med denna skapelse. Får väl trösta mej med att den är heimlaga! (= hemmagjord, ifall ni inte förstod mitt dialektala uttryck)
Varm och skön är den i alla fall och det är väl huvudsaken?

Det här lilla hjärtat sydde jag i nere i snibben. Märket hittade jag ju på Tammerforsmässan i år. 

Nu vet jag inte riktigt vad jag skall lägga upp på stickorna? Någonting från DROPS Julverkstad? Eller från årets julkalender hos Garnstudio? Eller nånting mera i pysselväg från Tuulia Designs kalender? Suck! Vad jag än väljer så vet jag att jag inte kommer att hinna. Nästa vecka har jag nånting inbokat varje dag till och med torsdagen. Så bakandet, städandet, julklappsrimmandet... håhåjaa... 

Julstress? Nädå, icke! Jag gjorde ju mitt STORA juluppköp igår: Sex burkar Sheba åt katterna, två leksaksmöss likaledes åt katterna, en presentförpackning åt lillsyrran och en blomuppsättning åt kvällens värdinna. Inte illa eller hur? Ingen stress, inga långa köer i affären. 
Och det absolut bästa av allt: Jag träffade stickväninnan V!!! Vi hade mycket att tala om ska ni veta.

Nu önskar jag er en riktigt härlig fredagskväll. Själv ska jag göra mej i ordning för kvällens visit.
Ta hand om er!

En virkad poncho

Visst är ju 7:57 en lämplig tid att stiga upp på när man har sovmorgon?
Tydligen inte om ni skulle ha hört far i husets stönanden och bönanden i morse:
- Kan du inte lägga dej igen, snälla.
Haaa, hur skulle jag kunna det? Jag behövde få igång tvättmaskinen, behövde få njuta av frukosten i lugn och ro tillsammans med ett knepigt korsord. Om man har sovmorgon ska man ju ha nån nytta av den, inte sant?

Nu har jag sedan fått resten av förmiddagen att gå i arbetets tecken och snart ska jag iväg till stan på möte. Men före det måste jag berätta att jag gör minsann annat än bara köper tidningar och garn samt fyndar!

Jag virkar och stickar och ibland blir till och med nånting färdigt. Det ni, det trodde ni väl inte! :)

Den 29 oktober fick jag en virkad poncho färdig. Det var ett beställningsjobb, så mottagaren har valt både modell, garn och färger.

Modell: Virkad poncho, modell nr 3 i Novitatidningen hösten 2016
Garn: 7 bröder Polkka och Baby Wool (det ljusblå) från Novita
Åtgång: 572 g
Virknål: Nr 6
Stickor: Nr 4

Mottagaren ville inte ha fransar i nederkanten så jag gjorde en kant med kräftgångsmaskor istället. Och nu minns jag inte vad de heter på riktigt på svenska. På finska heter de i varje fall rapu = kräfta.

För övrigt så har här snöat så det står härliga till. Far i huset, som slungar vägen i grannbyn har redan hunnit tröttna på snön och vintern. Det gick fort. En knapp vecka har vi haft snö och så önskar han att den redan skulle ha försvunnit.
Själv har jag fortsatt julfeelis. Häromdagen föreslog jag åt far i huset att vi skulle ta fram juldukarna.
- Du är galen, väste han.
- Mmmm, men det gör inget då jag vet om det.
Stackarn han började muttra så där konstigt. Och ni skulle ha sett hans plågade min när jag föreslog att vi skulle tvätta köksfönstret och sätta upp en julig gardinkappa. Det gäller ju att vara ute i god tid, så man hinner med allt sen. Så visst kan vi väl börja stryka juldukarna redan?
Eller kanske det är bäst att koppla av med en finsk långfilm á la Galenskaparna!

Stickad sjal med spets

För en vecka sedan mitt i natten blev jag färdig med den gröna spetssjalen. Ett garnnystan gick det åt. För mej var det jätteskönt att bli färdig med den, för jag vill inte ha många UFO:s från sommaren eftersom mitt handarbetande nu under vintern kanske inte alls är lika intensivt. Vi får hoppas på många bussfärder som genererar många strumpskaft!
Apropå färder, flygbiljetterna till London beställdes på jobbet igår. IIIIK! Efter en månad bär det av...

Idag skulle förresten min far ha fyllt 87 år om han hade levt. Men han gick bort redan för över 20 år sedan.

Modell: Sjal med spets, modell på s. 32 - 33 i Allers nr 32/14

Garn: Angora från Madame Tricot

Åtgång: 98 g

Stickor: Nr 5

Jag kunde ju inte bestämma mej för om jag skulle blocka den här sjalen eller låta den förbli så här knottrig. Eftersom jag är lat lutade jag åt det senare. I tisdags fick jag tack och lov hjälp från stickcaféet. Det blev inte ens omröstning, alla var rörande överens om att sjalen är bäst som den är nu. Mottagaren får sedan blocka den om hon vill. Puuuh! Skönt, nu kan brottningsmattorna igen slängas högst upp på högen med garn, madrasser osv.

Att fota sjalar är svårt, i synnerhet som far i huset vägrar svepa sej i dem och ställa upp som fotomodell. Pink Panter som hänger på väggen och övervakar fälten nedanför är inte heller till stor nytta. Hoppas att ni nu ändå får någon sorts uppfattning av hur sjalen ser ut.

Långrandiga sockor

Om ni ser mej här nu ikväll vid den här tiden på dygnet, då ser ni i syne! Jag borde ligga mellan lakanen och sussa sött. I morgon börjar min dataundervisning och jag är helt tom i huvudet. Vad ska jag lära mina kursdeltagare? Vad? Hur ska jag förbereda mej? Vad ska vi ha för övningar? Och...hjääälp, vänta nu, senast jag var i datasalen var det ganska tomt där... Måste nog iväg till jobbet i god tid imorgon. Marsch i säng alltså, men först ska jag bara...

Ja, först ska jag bara berätta om de långrandiga sockorna, som ni sett skymta förbi i ett och annat blogginlägg. De blev färdiga i söndags för en vecka sedan. Tänka sig.

Modell: Stickade sockor, modell nr 5 i tidningen Novita Kevät (Vår) 2016
Garn: 7 bröder Raita från Novita
Åtgång: 138 g
Stickor: Nr 4 och 3½

Sockorna försvann genast samma dag till ett bättre hem för de blev födelsedagspresent åt en karl, som har födelsedag idag. Far i huset var inte riktigt lika nöjd som mottagaren och givaren. Det kan hända att han skulle ha velat ha dem själv för att de här har längre skaft än vad jag vanligtvis brukar sticka.
Stackarn, han vet ju inte att jag planerar Puppe Kanin-tofflor åt honom. :)

För tillfället har jag ingen sockstickning igång och det känns lite konstigt. Men det får duga med virkning nu istället som omväxling.

Marshmallow sockor

Ni tror förstås att jag bara fnattar runt i nejden och besöker en massa roligheter. Visserligen gör jag ju det, men jag stickar nog lite också. Det lilla jag nu hinner.

Förra lördagen fick jag alltså ett par knästrumpor/sockor färdiga. Det har verkligen varit ett sjå med dem. Jag började på den här stickningen 1.5 och mamma tyckte att jag nog skulle hinna få den färdig till dotterdotterns födelsedag, men pytt heller. Det gick segt och tog ända till den 20.8 innan de äntligen blev färdiga.

Modell: Stickade marshmallowsockor, modell nr 37 i Novita kevät (vår) 2015-tidningen
Garn: Novita 7 bröder Raita och Novita 7 bröder (det ljusgrå) från Novita
Åtgång: 190 g
Stickor: Nr 3

- Dom är för hårda, sockor ska vara mjuka, sa min hulda mor i lördags då jag stolt visade upp mitt alster. Hmm, jo, kanske, men dom ska ju hållas uppe...
- Det är en ganska smal fot, konstaterade å sin sida svärdottern.

Men sockorna gick precis på dotterns fot.

Och så var det liksom inte mera med den saken. Hon tog gärna emot dem då hon igår kväll var här på snabbvisit. Hon har lov att föra dem till Samaria om hon inte vill ha dem.
- Nej, nej jag använder ju sockor, sade hon.

Igår  fortsatte jag mitt lyxliv för unga husbonden anlände vid lunchtid med två nygräddade jästbröd.  Om ni tror att de tog slut idag, så tror ni alldeles rätt. Det är så gott med ugnsfärskt bröd där smöret smälter på skivan. Mums!

Idag fortsatte han att skämma bort oss för vi fick en historisk flaska öl. Ja och två kaffepaket också, men dem bryr jag mej inte om. :)
Själv var jag iväg till Lovisadagsmarknaden och träffade en massa trevliga människor, men jag hann inte få Viborgskringlor från Tyrisevä. Suck! 
Däremot kom jag hem med Lasses eldiga, så nu måste vi börja grilla korv. Ena burken ska bli julklapp, men jag säger inte åt vem.

En korg med äpplen

Hjääälp! Jag har tappat en maska. Det ska vara 13 st på varje strumpsticka, men sticka nr 3 har endast 12 st. Har ni sett den borttappade maskan? Hur jag än vrider och vänder hittar jag inget fel. Buäääh! Tänk om maskan smitit iväg ända till början på sockskaftet? Nä, då vill jag inte vara med längre.

I juli fick jag inte mycket gjort för jag hade lite svårt att koncentrera mej och så var jag ju på utflykt lite då och då. Små uppiggande äventyr. Ja och så var jag ju på kurs. Tänk så fort tiden går när man har roligt i trevligt sällskap.

Men ett litet projekt hann jag färdigställa:

Modell: En virkad korg, mönster från mitt huvud!

Garn: 70's från Rosários 4

Åtgång: 152 g

Virknål: Nr 6

Strategiska mått: Omkrets 19 cm och höjd 10,5 cm

Som sagt, man kan till exempel ha äpplen i korgen. Den fick ett nytt bra hem i söndags.

Och nu, nu måste jag hitta den borttappade maskan. Suck!

Gröna babytossor

Brrr! Nu fryser jag. En idiot (läs Inge) har suttit ute på balkongen och stickat som besatt. Även om det är sommar så blev det lite kallt med en tunn sommarklänning i blåsten. Brrr!

Minns ni den gröna remsan? Vad blev det av den? Jo, en remsa till, som blev...

Modell: Stickade babytossor (sockor), modell nr 36 i tidningen Moda nr 2/2014

Garn: Red Heart Baby från Coats

Åtgång: 38 g

Stickor: Nr 3

 

De här blev färdiga redan i juni. Så någonting litet har jag i alla fall åstadkommit på semestern. Idag har jag försökt få ett sockpar färdigt, men det har kommit en del annat emellan. Och nu, nu har jag mest lust att nysta upp det där lila papperssnöret och sedan börja virka. Men kanske bäst att få socka nr två färdig först. Lämnar jag den nu så vete fåglarna hur länge det räcker innan jag tar itu med den nästa gång. Bara att bita ihop och sticka på!

Stickad babyoverall

För att ni inte ska tro att jag bara åker runt och köper mera och mera garn, så måste jag ju berätta att jag faktiskt fick den gröna babyoverallen färdig förra månaden.

Modell: Stickad babyoverall, modell nr 36 i tidningen Moda nr 2/2014

Garn: Red Heart Baby från Coats

Åtgång: 110 g

Stickor: Nr 2½ och 3

Gissa vad som tog längst tid? Nå förstås att fästa alla garnändar och att sy i knapparna, som hittades i min mormors knapplåda.

Randiga sockor igen

Vilken tur jag hade igår eller otur. Det beror på hur man ser på saken, men det ösregnade här nästan hela dagen igår, så jag slapp utejobbet. Tjohoo!

Och det i sin tur betyder att jag fick äntligen ett par sockor färdiga igår. Tjohoo!
Så idag har jag lagt upp nånting nytt på strumpstickorna. Nu kan min mor glädja sig åt att nånting nytt är på gång. I och för sig finns det annat som borde färdigställas först. Hittade faktiskt en UFO från september år... ja håll i er nu... är 2009 i morse då jag letade efter rätt garn. Det höll på att bli riktigt kritiskt där ett tag och då skulle det enda som räddat situationen varit ett litet garnanskaffningsbesök. Och sånt ogillas starkt av far i huset. Han har föga förståelse för det där med färger som ska kombineras.
- Du har nog tillräckligt med garn, fnyser han.
- Jo, men det är ju inte rätt färg, stönar jag.

Men jag visste ju att jag har den där ljusgrå färgen nånstans. Det är bara det att efter flytten är allting fortfarande huller om buller och jag lär nog inte få ordning i hobbyrummet då det stora vitrinskåpet, som skulle uppta en hel vägg förvandlades till en mindre byrå. Hmmm, hur gick det till?

Modell: Alldeles vanliga herrstrumpor, modell lite mindre

Garn: 7 bröder och 7-bröder Raita från Novita

Åtgång: 114 g

Stickor: Nr 3

 

Randningen lyckades nästan perfekt. Det är riktigt där på slutet som det falskar lite. Den där mörkgråare randen blev lite längre på den högra sockan. Men tyvärr, det kan jag inte göra så mycket åt.

 

Och nu fort ut ett varv och sedan sticka, sticka, sticka...

Blogg 100/62

En rival

- Du är galen, väste tuppen Frans för en tid sedan åt mej.
- Nå, det är ingen nyhet, svarade jag glatt och han såg mycket förnärmad ut.
- Se, vad du har gjort, kucklade han hest i staccato.
Oj, nu blev det svårt. Vad har jag gjort? Hmmm, jag rannsakade mitt samvete och kom inte riktigt på någonting som skulle göra att mitt samvete ömmar. Visst har jag väl ringt alla samtal jag skulle? Jobbat på som jag skall? Ajjo, kanske den där ena och kanske också den där andra e-posten, som borde skickas iväg. Men sådant kan nog inte Frans veta nånting om. Så jag svarade obekymrat:
- Ingenting.

Nu tog han i så han storknade:
-Det har du visst det. Se nu.
- Vad då, frågade jag och såg mej nyfiket omkring.
- Se där, hojtade han och vinglade på ett ben för att peka med det andra.
- Aj, han ja, men det är ju din kompis.
- Neeej, vrålade Frans vid det här laget.
- Inte? Jag kunde inte låta bli att retas lite med honom.
- Det är en rival, svarade Frans med något mörkt i ögonen.
- Nå, inte då. Det behövs ju två.
-Till vad då om jag får fråga.
- Nå, förstås när jag ska lyfta påskgrytan på bordet nästa år. Jag vill inte bränna mej.
- Påskgryta, du skulle laga påskgryta, det skulle jag allt vilja se, sa Frans spotskt
- Nu ska du allt akta dej. Det kanske blir Coq au vin till påsken nästa år, svarade jag och tittade begärligt på Frans.
- Neeej, protesterade han och flaxade hysteriskt med vingarna.
Stackarn. Jag hade inte hjärta att säga åt honom att det inte är någon fara för hans liv, att han är en virkad garntupp och inget annat.

- Du får allt lov att komma överens med nykomlingen, sade jag i min barskaste ton.
- Pfff, lät det. Jag kallar honom Galninge, sade Frans triumferande.
Nå, han må få sista ordet i den här diskussionen denna  gång. Och så hoppas jag att han uppför sig.


Låt mej alltså få presentera Galninge:

Det vill säga tupp nr 2, som blev färdig för en tid sedan.

Modell: Grytlapp, modell nr 48 i Suuri Käsityö nr 3/2016

Garn: 7-bröder från Novita

Åtgång: 74 g

Virknål: Nr 3½ och 4

 

De båda stridstupparna har fått plats i garderoben i väntan på nästa påsk!

 

Blogg 100/52

Våffeldisktrasa

- Är det där Österrikes flagga, frågade en deltagare i torsdags när jag var på möte.
- Nä, nä, det är ju en disktrasa.

- Sticka disktrasor, bah, det är förspilld kvinnokraft, utbröt en pensionerad kvinna med många järn i elden då hon i lördags fick höra att en stickad disktrasa var det senaste projektet, som jag fått färdigt.
Öh, men, återanvändning, ekologi, restgarner då?
Nå, jag diskuterade inte saken desto mera, men det är skönt med såna här små projekt emellanåt. Skönt att få nånting färdigt och skönt att bli av med lite restgarner. 
Jag tänker alltså fortsätta att sticka disktrasor. Så det så!

I torsdags fick jag alltså den här färdig:

Modell: Våffeldisktrasa

Garn: Tennessee från Novita

Åtgång: 24 g

Stickor: Nr 4

Som ni ser är mönstret på engelska, men det klarar ni med glans. Här en liten översättning:
Lägg upp 38 maskor (Cast on 38 stitches)
Sticka 3 v rätstickning (= kanten (border))
Varv (Row) 1: Rätsidan (Right side) Rätstickning (Knit)
Varv 2: 3 rätmaskor (= K 3) aviga maskor (purl) ända till de 3 ssita som stickas räta.
Varv 3: 3 rätmaskor,  (2 aviga maskor 1 rät) 10 gånger, 3 rätmaskor
Varv 4: 3 rätmaskor, (2 rätmaskor, 1 avig) 10 gånger, 5 rätmaskor

Upprepa de här 4 varven 6 gånger. Om du vill byta färg på mitten gör du det nu och upprepar varv 1 - 4 2 ggr. Sedan fortsätter du med färg 1 och stickar varv 1 - 4, 6 gånger.
4 varv rätstickning.
Maska av.
Lätt som en plätt att sticka på engelska, eller hur?

Jag borde kanske ha haft lite grövre garn, men man tager vad man haver och jag vill inte köpa nytt nu just. Eller vill och vill, klart att det alltid finns lite rum för mera garn, i synnerhet om ni inte frågar far i huset! :) 
Men alltså, jag tänker försöka vara förnuftig, med betoning på försöka!

Apropå far i huset, han fick en fin frukostpresent i morse. Och nu kära läsare, nu varnar jag er för en stark bild. Om ni är känsliga slutar ni läsa här!

Lurvinge bjöd på en död sork. Far i huset tackade snällt och bjöd på Sheba åt katten. Själv åt han cornflakes, söndagen till ära.


Blogg 100/34

Tuppen Frans

- Häng den, utropade far i huset idag på förmiddagen. Lydig som jag är gjorde jag just precis så, hängde den.
- En så fin tupp ni har, sa dottern när hon efter en stund kom på snabbvisit. 

Låt mej alltså presentera den hängda tuppen Frans:

Modell: Grytlapp, modell nr 48 i Suuri Käsityö nr 3/2016

Garn: 7-bröder från Novita

Åtgång: 74 g

Virknål: Nr 3½ och 4

Visst är han fin? Han hänger nu ute på vår ytterdörr och det då med lov av far i huset, som vanligtvis tycker att det inte ska vara nånting extra. Tydligen blev det lite väl tomt när jag inte skaffade påskblommor till fönsterlådorna på framsidan av huset.

Det var roligt att virka den här grytlappen. Tyvärr tog det lite längre tid än jag tänkt mej, men vem rår nu på förkylning med muskelvärk och annat otyg? Mest tid tog förstås detaljerna och de där svarta maskorna.

Jag valde att virka ögonen istället för att ha två knappar som det var i beskrivningen. Tänkte att det kan bli elände med knapparna när man ska hålla i nånting varmt. Jag valde också att virka ihop sidorna istället för att sy dem. Och så virkade jag fast både benen och stjärten istället för att sy. Det går liksom bättre för mej att virka än att sy.
Jag vet nu inte sen om den här grytlappen är så praktisk, men lite rolig är den ju nog. Och kan säkert användas nästa påsk ifall vi då skulle ställa till med middag?

Och nu, nu skulle jag faktiskt ha lust att virka en till! Ska jag göra det? Påsken är ju så gott som förbi...


Blogg 100/27

Höna-Pöna

I kväll när jag kom hem, rätt sent, doftade det underbart av mat redan då jag steg ur plåtlådan. Jag vände näsan mot stjärnorna och sniffade nyfiket. Hade grannarna lagat en sen middag? Ju närmare vår dörr jag kom desto starkare blev doften. Mmmm, underbart.

Jag kliver in och hojtar åt far i huset, får av mej rocken och kliver raskt in i köket.
- Eh, det blev inget kvar åt dej, säger far i huset lite uppgivet. Jag konstaterar att grytor och karotter är tomma, diskbänken är igen full, trots att den var tom i morse då jag åkte iväg till jobbet.

Jag får veta att unga husbonden med sambo hade varit på besök, öppnat kylskåpet kollat utbudet och börjat tillreda maten. Sen blev det faktiskt lite kvar, men unga husbonden tyckte det var så lite och han var så hungrig så han åt upp alltihop. Det är förstås honom väl unt, men någon hade ju nog kunnat vädra bort den goda aromen av mat!

Igår fick jag äntligen nånting färdigt, närmare bestämt en virkning. Höna-Pöna såg dagens ljus.

Modell: Hönsgrytlapp, modell nr 8 i Kauneimmat käsityöt nr 2/2016

Garn: Tennessee från Novita

Åtgång:  60 g

Virknål: Nr 4

Som vanligt avvek jag lite från beskrivningen. Virkade halvstolpar istället för fasta maskor.

Nu tänker jag för övrigt lägga ett litet märke på tidningspärmen så jag ser att jag minsann har använt ett mönster från just den här tidningen. Smart, eller hur? Nu kan jag följa med vilka tidningar jag ska skippa i framtiden.


Blogg 100/14

Herrsockor igen

Om nån frågar vad jag har gjort under sportlovet får mitt svar bli: Stickat den andra stoooora herrsockan! Ja, så fick jag ju ett helt par färdigt. Det ni!

Vem som ska få de här sockorna är ännu höljt i dunkel. Far i huset föreslog att jag skulle nattetid ta mej till ett hus söderut och mäta storleken på ett par fötter för att veta om det här paret skulle passa till födelsedagspresent längre fram i vår.

Haaa, scenen är klar och tydlig i mitt huvud, polisen larmas och jag förs bort med måttband och allt. Sedan kostar det många garnnystan att få mig ut ur finkan. Huuu! Nääe, bäst att konsultera frun och kolla skostorleken via henne!

Modell: Alldeles vanliga herrstrumpor, modell större

Garn: 7 bröder och 7-bröder Raita från Novita

Åtgång: 144 g

Stickor: Nr 3½

Oj, ser ni? Ränderna matchar! Tjohoooo!

 

Om det nu blir lite lugnare här på min blogg, så beror det inte på att jag övergett er, utan endast på att jag jobbar intensivt fram till påsklovet. Kvällsjobb tre gånger i veckan gör att fritiden inte precis handlar om datorjobb då jag återvänder hem. Hur trevligt det än är att skriva här, så... 

Ha nu ett riktigt skönt veckoslut!

Vinterviken

I måndags för tre veckor sedan, alltså 1.2 uppgraderade jag min bärbara dator till Windows 10. Eftersom jag både läst och hört så mycket om krångel och hur lång tid det kunde tänkas ta så var jag utrustad. På äkta gammaldags manér hade jag ett häfte och en penna till hands för att skriva ner diverse besvärligheter om såna skulle uppstå. Och så hade jag förstås en stickning till handa. Stickning är ju meditativt och lugnar ner upprörda nerver. Vem vet vilka överraskningar Microsoft skulle bjuda på?

Allting gick dock som på räls, men tog tid så jag blev nästan färdig med Vinterviken.
Den här veckan måste jag putsa bort alla onödigheter från Windows 10. Men det får bli till senare för idag ska jag iväg med mamma på äventyr, imorgon ska jag iväg till stickcaféet, tjohooo! På onsdagen ska jag på eftermiddagste till stan och på torsdagen ska jag iväg till stan på möte. Fullt program hela sportlovet alltså!

Modell: Vinterviken - stickad disktrasa

Garn: puuvilla-bambu från Novita

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 3½

Den här var riktigt rolig att sticka på tvären/diagonalen. Enkelt, men bra mönster, som säkert skulle fungera till en sjal också. Måste kanske prövas? Hildurs barnbarn lägger ut ett nytt gratismönster varje månad. Nu i februari är det en handduk i samma mönster som ovan. Borde kanske sticka den också?

Hildurs barnbarn drar igång en grytlappsfestival 8 - 20 mars på Instagram, så nu borde vi kanske logga in oss där också? Men för min del får det allt lov att räcka med Facebook, där festivalen också finns som ett event. Visst ska vi väl alla med?

Irish Dance

Om du nu väntar dig ett initierat inlägg om dans från Irland så måste jag tyvärr göra dig besviken. Visst minns vi ju ett av de bättre pausnumren i Eurovision Song Contests historia från år 1994 då vi vi fick se en hisnande River Dance. Men det här inlägget handlar alltså inte om dans trots rubriken.

Nej, det här inlägget handlar om att man inte skall ge upp, som Helena Bergström sjöng i filmen Livet är en schlager.
Trägen vinner! Idag har jag äntligen fått äldsta sonens julklappssockor färdiga. Puuust! Det tog tid, för projektet påbörjades den 14.9.2015, dvs i god tid före julen. Men sedan kom så mycket annat emellan och jag har fortfarande sviter av "andra sockan Syndromet". Det hjälps inte, socka nr 2 är så trååååkig att sticka. Men idag bestämde jag mej för att nu måste jag få sockan färdig. Jag har ju ytterligare ett par julklappssockor ostickade. De blir kanske färdiga till midsommaren. Med god tur...

Att inlägget heter Irish Dance beror på att färgen på garnet heter just det. Och irländskt passar ju bra med tanke på att sonen jobbade där i över ett års tid. Dessvärre hann vi aldrig iväg och hälsa på honom innan han var tillbaka hem.

Modell: Alldeles vanliga herrsockor, beskrivning finns bland annat bak på Nallegarnets banderoll.
Garn: Step från Austermann med Aloe Vera och jojoba samt Nallegarn från Novita
Åtgång: 82 g
Stickor: Nr 3½

Jag hade sådan tur att jag i mitt garnlager hittade ett nystan Nallegarn, som i färgen precis gick ihop med det randiga Step-garnet. På så sätt fick jag översta randen i skaftet att bli lika på båda sockorna. I något skede skenade sedan randningen ändå iväg och sockorna blev inte riktigt exakt lika. I tårna stickade jag igen med Nallegarn så kanske det inte gör så mycket att ränderna inte riktigt passar ihop? Den här gången använde jag rund hoptagning i tån istället för bandhoptagningen som jag brukar använda.

Och nu, nu ska jag sticka tre varv på mitt nya påbörjade mellanprojekt innan jag lägger mej. Måste vara skärpt igen imorgon så jag klarar av dataundervisningen och lägga mej i tid! men jag måste bara få sticka liiite liiite grand...
Gissa vad jag började sticka på idag? :)