Vad ska det månne bli?

Jaa, hör ni, idag har vi klivit in i höstmånaderna. Nu kan vi definitivt säga att sommaren är förbi. Det har i och för sig köpmännen redan länge försökt tuta i oss genom att sälja höstblomster och pumpor i olika former, allt från glasdekorationer till grytor. Kunde de inte ha väntat till oktober och låtit oss njuta lite till? Från Tyskland fick jag hälsningar att de redan säljer julprylar! 🙈 Nej, nej, nej, vänta nu lite!
Från Body Shop fick jag reklam i e-postlådan att deras adventskalendrar nu säljs till specialpris. Det drar alldeles tydligt ihop sig till konsumtionshysteri.

Igår gjorde jag nästan ingen nytta alls och till råga på allt fastnade jag i den här virkningen. Vad ska det månne bli? Ett fantasidjur som inte existerar? Eller ska jag ännu virka öron och nån sorts svans? Ska den ha ben? Och hur får jag snyggt ihopsytt det där hålet?
Bisin min fnyser och tycker att jag är barnslig. Men det är väl bra att ha kvar barnasinnet?

Bra är det ju också att då och då försöka tömma restgarnsburken så den inte svämmar över.

I morse förbjöd jag bisin min att tala om saker som börjar på P och V. Det för att han håller på och dillar om potatis varje dag och nu har han dessutom börjat tjata om veden också. Jo, jag vet att jordkällaren behöver en ordentlig dörr för att vi ska kunna lagra potatisskörden. Men det är inte mycket jag kan göra åt det annat än att eventuellt hålla i verktygen och räcka dem åt bisin min. Alltså ämnet är slutbehandlat om ni frågar mej. I morse började han dessutom dilla om att han skulle fixa den gamla potatisupptagningsmaskinen, som vi inte har använt på minst 20 år. Jag undrar allt jag, för nu håller han på att svetsa på en bil och nästyngsta sonens bil väntar på en översyn innan besiktningen. Min bil borde få en ny vindruta och... ja, tiden räcker inte riktigt till för allt.

Och så är det veden. Nu borde det sågas/cirklas mera ved, för vem vet om den som finns faktiskt räcker till tre hushåll i vinter. Det vet faktiskt ingen, för vi är inga väderspåmän. Ingen av oss kan säga om det blir en svinkall eller en mild vinter. Jo, jag förstår oron, men det vore nog dags att byta skiva nu, om ni frågar mej.

– Du får inte prata om saker som börjar på G, S eller V, kontrade bisin min sårat.
– Öh, men...
– Ja, garn, stickning och virkning.
– Ja, men då får jag prata om Gian. Han kastar i Prag det här veckoslutet, sa jag ivrigt.
Bisin min stönade och tillade innan jag hann fortsätta:
– Och int om Vörå heller.
Det var lite prima, för han förbjöd ju mej inte att tala om KAJ! Heh, bisin min kanske inte kan alfabetet? Som ni kanske märker behöver vi nog lite intryck utifrån nu, så vi kan byta samtalsämnen och inte fastna i gamla tjatiga teman. Tur att det är stickträff i morgon.

Vet ni vad? Jo, efter klockan 16:30 fick jag igår ett samtal från hälsocentralen. Tjohooo, vilken lättnad. När damen, som ringde frågade mitt ärende, efter att ha kollat födelsetid, signum och adress, svarade jag att jag behöver min B12-injektion.
– Aj, kohemin då, frågade hon.
Jag svarade förstås ja, kohemin och tänkte tillägga "jag är inte så slängd i latin". Till all tur avhöll jag mej. Nu har jag i varje fall tid till en för mej ny hälsovårdare nästa veckas torsdag. Håhåjaaa, det skulle vara skönt med en egen, utifall att jag måste berätta halva min livshistoria igen. Men det ska väl knappast behövas, för jag ska ju bara ha ett litet stick. Skönt i varje fall att jag nu kan släppa det smått hysteriska taget om telefonen. Med tanke på att jag hade sagt att mitt ärende inte är brådskande, så ringde de snabbt tillbaka. Jag var beredd på att få vänta ända till fredag innan nån ringer.

Igår kväll när jag äntligen sent omsider satte mej i gungstolen med min sockstickning fick jag en dos med elände från TV. Som vanligt var det bisin min som hade makten över fjärrkontrollen. Så det började med ett inslag från krigstiden i Finland och radiospaningen samt flykten till Sverige, som olika personer var tvungna att göra då grannen i öst understödd av vissa finländare ville fängsla de här människorna. Verkligt svåra tider.
Sen zappade bisin min till National Geographic-kanalen och en lista med tio av de värsta olyckorna inom motorsporten! 🙈
Ny zappning när det där hemska programmet slutade och vi hamnade i Malå. Innan jag hann avsluta min socka fortsatte tv-programmet med Det stora postrånet. Inget av de här programmen är riktigt lämpligt att se på innan läggdags. Nej tack, ge mej nånting skojigt eller musik, men inga hemskheter innan jag ska i säng.

Men jo, jag fick en socka färdig. Nu har jag dock börjat tvivla på den. Jag tycker att skaftet är för smalt och foten för lång. 🫣 Suck! Definitivt ingen julklappssocka. Kanske den hamnar i bastu-ugnen, för jag är inte alls säker på att den passar på någon fot. Jag borde kanske riva upp den istället för att börja på socka nummer två?

För övrigt har jag försökt tämja Metas algoritm. Jo, jag gillar countrymusik också, men jag vill inte att mitt flöde svämmas över av Dolly Parton. Sen lades kung Haralds bortgång till och igår prinsessan Dianas dödsdag. Det blev lite för mycket, så envist klickade jag i Facebook på de tre lodräta prickarna och valde "Inte intresserad", för varje sorgligt inlägg. Snart överger jag helt den där sociala plattformen.

Kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i Instagram heller, för inom loppet av en liten vecka har jag fått meddelande från två  falska profiler. Första gången handlade det om något bidrag jag kunde få från nån humanistisk fond. Jag roade mej med att svara galet på alla frågor, men tappade sedan intresset. Det var ju inte en riktig människa i andra änden, så det blev konstigt. Dessutom gick det åt onödig tid, så jag blockerade helt enkelt profilen. Igår fick jag igen ett meddelande från en liknande falsk profil. Den här gången med ett stulet foto från en människa jag verkligen känner. Och nu handlade det om att jag skulle ge mitt mobilnummer för nu kunde jag vinna en stor summa pengar i en tävling anordnad av det tyska kommanditbolaget. Jag svarade att jag inte har en mobil utan endast en fast telefonlinje, som inte fungerar längre, för linjen är kapad. Nå, maskinen i andra änden fortsatte oförtrutet på och insisterade. Då meddelade jag att jag inte vill understöda en tysk miljonär. Fick inte svar på det utan fortsatta försök att få mitt mobilnummer, Till sist tappade jag intresset, skrev "tack och hej, leverpastej" och blockerade även den här profilen. Så nästa steg för min del blir nog att se över mina inställningar i Instagram och skärpa dem betydligt. Dessvärre är det nog så att om fotot som används är från nån jag känner kommer jag väl ändå i hastigheten att godkänna kontaktförsöket. Jag vill ju inte vara direkt oartig heller.

Nu småningom faktiskt dags för lite matlagning.

Önskar er alla en skön fortsättning på tisdagen.

Konstig kropp

Äntligen fredag! Den här veckan har den inte kommit en dag för tidigt. Det har varit rätt mycket jobb, jag har startat upp fem nya kurser, skött en hel del övrigt jobb och därtill haft olika handledningar både på distans och i verkliga livet. Känns lite som om tiden inte riktigt skulle räcka till. Ändå har inte allt som planerats blivit av och tur är väl det?

Som sagt, skönt med fredag, för nu stundar ett ledigt veckoslut. Ett veckoslut då jag inte kommer att göra så värst mycket nytta, trots att jag borde. Men nej, det här veckoslutet ska jag satsa på stickning!

För en vecka sedan hade vi glädjen att få besök av flickorna. M är skarpögd och fick syn på ett av mina ofärdiga virkprojekt.
– Mommo, vad e de här, frågade hon då hon tog tag i den virkade klumpen.
– Det ska bli ett konstigt djur.
– Nä, nu skojar du.
– Nej, titta här är ett ben, svarade jag och viftade med det tredje benet, som jag höll på att virka. M såg begrundande på klumpen, kände och klappade på den. Sedan spände hon ögonen i mej:
– Sen när du och moffen kommer och hälsar på nästa gång tar du djuret med dej.
Jag mumlade bara till svar, för i sanningens namn vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den här konstiga kroppen:

Jag har virkat ett huvud, som är nästan lika stort, som kroppen och jag håller på att virka det tredje benet av fyra, men...
Och vad lär jag mej av detta? Jo, virka inte utan mönsterbeskrivning!
Å andra sidan, det finns ju fantasidjur, inte sant?

Nu önskar jag er alla ett riktigt trevligt veckoslut!
Och så parkerar jag mej i fåtöljen med sockstickningen i högsta hugg. Om dubbelmorfar protesterar, så hänvisar jag till M, som är utan yllesockor. Då kan han nog inte säga så mycket, eller hur?

Rosa ugglan

– Borde int du göra något nyttigt, frågade dubbelmorfar i torsdags med lite frost i rösten och mörk blick.
– Ööh, som vad då, undrade jag medan jag virkade så att virknålen glödde.
– Nå, städa förstås. Flickorna kommer ju.
– Nä, nä, jag hinner int nu. Den här måste ju bli färdig, för den är till A, sa jag mycket bestämt.
Då muttrade dubbelmorfar och lommade iväg till TV:n och såg på nån idiotisk fotbollsmatch från OS i Tokyo. Jag är inte alls säker på att han ens visste vilka lag som spelade, för att nu inte tala om vem som vann.

Men i torsdags fick jag den rosa ugglan färdig: 

Modell: Virkad uggla, mönster från Tarturumies

Garn: flip flop och 7-bröder från Novita samt yllerestgarn

Åtgång: 66 g

Virknål: Nr 5

Och det är nog en lättnad att barnbarnen inte är så kritiska för ena kinden, det där rosa vid ögat, sitter högre upp än den andra. Ögonen blev kanske lite konstiga de också, för jag hade inga svarta knappögon hemma. Om jag ska fortsätta med sådana här amigurumin, så måste jag lägga det på min att-köpa-lista.

Jag gjorde en egen tvist för näbben, så att den står ut så där som en riktig fågelnäbb. Och så lämnade jag bort broderiet från ugglekroppen. Jag tycker att jag inte är så bra på sömmandet.

Jag stoppade in garnändarna från björnmattan och sedan stoppade jag resten med vadd, som jag köpt för länge sedan. Och det är minsann en bra påse att ha till hands. Jag blir jätteotålig när jag vill ha nånting färdigt och därför är det skönt att ha saker och ting hemma.

Ugglan fick sova med A i natt och som sagt M blev eld och lågor då hon upptäckte att mormor kan laga mjukisdjur! Men nu virkar jag på ett helt annat, litet projekt. Första exemplaret blev kanske lite för stort, så nu ska jag testa att övergå från stolpar till halvstolpar. Håll tummarna för att det lyckas.

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen.

Här hos oss misstänker jag att dubbelmorfar planerar nånting... och jag som vill virka...