Nytt projekt på...

...gångIdag påbörjade jag en ny sjal med garnet Soft Mohair (Sandnes kvalitet). Enbart rätstickning och så en liten "spindel" lite här och var. På 10:ans stickor borde det gå fort, hoppas jag åtminstone. På bilden syns snibben och första "spindeln". Den här gången har jag inte ens stickat en provlapp! Jag har inte andra stickor än 10:ans rundsticka och sedan nr 15. Finns liksom inte mycket att välja på då. Sjalar är trevliga att sticka för man behöver inte sömma sidor och axlar och ärmar sedan! Endast fixa lite fransar. Färgen är spännande i lila nyanser med grått och blått och gult. Skall försöka vika hela morgondagen för stickning! Fast det är ju en utopi. Hungriga karlar måste få sitt och smutstvätten försvinner inte heller och blir ren huxflux! :-)

Igår hade vi mumsigt glasskalas Erik-dagen till ära. Idag skall vi då gratulera farfar Erik. Det blir tårta igen! :-)

Mina novemberkaktusar har fått spader:
De skall väl inte blomma nu heller? Vad skall jag ha för ögonfröjd i november och december då?

Jag har idag mottagit en mycket vacker muta:
Ögonfröjd för hela sommaren, blott jag kommer ihåg att rädda den undan våra frostkalla nätter. I gengäld har jag dyrt och heligt lovat att sticka en tröja åt svägerskan. Hon väljer mönster och garn själv. Få se vad det kan bli för spännande. Nästa vecka skall jag dock fixa en virkad present, så allt annat i handarbetsväg får träda i bakgrunden.

Lillus tycker matte är tråkig som bara donar och donar. Lillus tuggar frustrerat på gräs istället!

Nu är den...

... äntligen färdig:Igår sydde jag fast den 28:e och sista virkade blomman. Den 29:e blomman blev en extra rosa blomma som man kan använda tillsammans med hårband eller hårspänne. Tröjan är modell nr 40 från tidningen Moda nr 2/06. Garnet är Sandnes Mandarin Fiesta och blommorna är virkade av Sandnes Mandarin Petit. Jag använde rundsticka nr 5 och virknål nr 4,5 till tröjan. Till blommorna använde jag virknål nr 2,5.
Det gick bra även om jag var lite trög på slutet.
Tröjan överlämnades igår i Vårdö i Valkom och glädjen blev stor. Den passade perfekt på mottagaren och hon stod och tittade på blommorna och vred på ärmarna. Vi vet nog att en kusin i Ekenäs är grön av avund, men hon kan ju inte få allt stickat hela tiden heller! :-)

För att inte bröderna i Vårdö skulle känna sig missgynnade fick de också var sitt lilla paket:
Nalle Puh-muggarna gjorde succé!

Lillus har haft stressiga tider under vårbruket, som tog slut i söndags. Varje gång en stor farlig traktor har startat på gårdsplanen har Lillus vettskrämd rusat in och fort, fort klättrat upp på soffkarmen. Värst var det när far i huset harvade och sådde nedanom huset för då var hon ju tvungen att stirra ut genom fönstret och ha full koll på traktorvidundret. Tänk om den skulle ha skenat iväg? Det tär att vakta på dessa mekaniska hästar så Lillus bara slocknade.Under veckoslutet var alla barnen samlade och det rörde ett svallande modershjärta att ha dem runt middagsbordet, som med nöd och näppe räckte till. Men det gjorde däremot maten; Tex-Mex på fredagen och sjömansbiff (tack mamma!) på lördagen. Då var det Brittatårta till efterrätt för vi avvåt morsdagsmiddagen redan på lördagen. Söndagen blev inte så stressig då! :-)

Om du vill veta var kistan av guld finns kan du titta på detta foto som far i huset tog i måndags:

Vårbruket kom igång...

...redan under veckoslutet:
Vitsipporna är antagligen utblommade till morsdag
så det gäller att hitta på något annat än den traditionella buketten.

Blomvirkandet går trögt, endast fem blommor blev färdiga igår. Med den takten kommer det att räcka ända till midsommar innan tröjan är färdig.

Igår flög en bofink mot torkfönstret och blev lite svag och vimsig. Far i huset lyfte ömt och försiktigt upp fågeln på en sten och rusade in efter Coca-Cola, som man enligt expertisen skall ge åt skadade fåglar. Undrar om det är för koffeinets eller sockrets skull?
Efter en stund flög den frisk och kry sin väg.

Lillus fick förstås inte vara med och blev sur:

Det går trögt...

...med handarbetet. Suck! Vädret är ljuvligt somrigt och ändå är det bara början av maj. Tröjan jag började sticka på skärtorsdagen fick jag nästan färdig i söndags. Den är sydd och alla trådändar är fästade. Nu återstår endast de virkade blommorna:
På två hela dagar har jag inte åstadkommit flera blommor än de här fem. Ändå är det enbart sju varv att virka per blomma. Inte alldeles oöverkomligt skulle man ju tycka, men nehej, det går trööööögt.
Förra veckan slank jag in i Garnhuset i Borgå, för jag behövde virknål nr 4,5 men, men... i kassbottnen fastnade denna hög:
"Garn är förmer" står det på plastkassen och visst, visst, men mitt garnlager borde inte få växa mer, isynnerhet inte när jag inte får fart på stickorna! Garnen är alla av bomull (Sandnes Mandarin Petit), utom det lila skimrande på 200 g längst framme. Det är en viskos-bomullsblandning. Det är det garnet jag kommer att använda först, för i senaste nummer av Moda (som damp ner i postlådan förra veckan)hittade jag igen en sådan där "bara-måste-göra-modell".
De övriga garnen skall väl så småningom bli en barntröja, en topp och nånting i omlott åt en dam. Men jag skulle ju bara ha en virknål...

I lördags hittade far i huset ett ömsat ormskinn på åkertegen.
Skinnet är över 80 cm långt och det ser ut att ha tillhört en snok.

Igår var jag in till staden och passade på att bjuda nästyngsta ättelägget på lunchpizza innan jag inhandlade födelsedagspresent åt dottern. Jag besökte även stadsbiblioteket och på mindre tid än sju minuter hade jag hunnit plocka ihop hela 8 låneböcker åt mig. I det läget insåg jag att det är bäst att iklä sig skygglappar och ta sig till lånedisken fort som attan. Det fanns som vanligt så många böcker som jag hade velat låna. Nu blev det då två av Margaret Atwood och två av Jonas Gardell, en av Willy Kyrklund, en av Alexander McCall Smith, en av Anne Holt och en av Saabye Christensen. Den sistnämnda en ny norsk bekantskap för mig. Läste en bok av honom innan. Den jag lånade nu heter "Halvbrodern" och är bara 720 sidor lång! Han fick nordiska litteraturpriset år 2002.
I natt avslutade jag boken "Mörkerspår" av Inger Frimansson. En bra psykologisk thriller om man bortser från att den finlandssvenska Leopold från Ekenäs knappast skulle ha lärt sina barn Kalevala på finska som ett kulturarv. Nej, mera troligt hade han nog tutat i dem Runeberg och Topelius, isynnerhet som han emigrerade till Sverige på 1930-talet och då var nog språkgränserna mellan finskt och finlandssvenskt betydligt skarpare än idag.

Vårlökarna lyser ikapp med solen
Gulsippstuvan står i svällande knopp
och grönt spirar även i syrenbersån
och Lillus har tagit paus från ödlejakten och njuter i solens sken.

Våren är redan...

...långt hunnen och almanackans blad visar att det är maj. Valborg är firad med pompa och ståt eller som hos oss med ett strandhugg i västerled och 22-årskalas i Ekenäs. Helgen var lång, varm och härlig. Det blev inte mycket stickat förstås, men desto mera livligt umgänge med släkten.
På lördagen gjorde far i huset och jag ett besök i Lindkoski och då hittade jag nässelfjärilen solande på hallväggen:
Tack vare Pellingeborna hann även jag få det fint utomhus till helgen. Visst är det vackert?
Tack till Anne-Maj som planterat.

Igår tog vardagen vid och far i huset hittade en död ringmärkt uggla. Tydligen har fågeln krockat mot något:
Vi har sänt in uppgifterna till Ringmärkningsbyrån. Det skall bli spännande och se uppgifterna om ugglan.
Lillus var som vanligt i farten. Den skulle också vilja fånga fåglar trots att det är strängt förbjudet. Till all tur är sädesärlorna mycket kvickare än katten!

Igår visade jag...

...mig på styva linan inom hushållsslaveriet. Nåja, det är en sanning med modifikation. Upprinnelsen står att återfinna i nästyngsta ätteläggets önskan om att utnyttja 3 liter mjölk som var för gammal att dricka. Sonen tyckte att mjölken skulle utnyttjas och ville ha smet att steka våfflor och plättar med för då skulle lillebror bli glad (han tycker nämligen inte om våfflor). Jag försökte avvärja företaget och spände falkblicken i sonen och frågade om det är säkert att han steker hela rasket. Jadå, lovade han dyrt och heligt. Han visste nog inte hur mycket 3 liter verkligen är i detta sammanhang! Själv var jag fortfarande inte övertygad och hade förstås svårigheter med smeten; skulle det vara mera våffel än plätt? Jag gjorde nån sorts konstig blandning som blev slät och fin och fick stå och svälla till sig. Innan stekningen påbörjades hällde jag lite Lapin Kulta i för att få bubblor. Stekningen gick inget vidare allting fastnade och plättarna fick sonen slänga bort. Kanske jag hade haft i för mycket öl? Där stod jag med en stor blå skål halvfull med smet och hade ingen lust att steka våfflor. Vad göra? Spola ner smeten? Efter lite botaniserande i skafferiet hittade jag till min förvåning hela två bullalängder och då var ju saken avgjord. I med kanel och bullaskivor i smeten och fram med två stekpannor. Simsalabim och jag kunde servera fattiga riddare med jordgubbsgrädde. Uppskattat av både familjen och vår gäst.

För två veckor sedan då jag var på möte i Helsingfors, unnade jag mig en halvtimme i Akademen. Där fyndade jag denna tidning:
Det står ju alldeles klart och tydligt Inge e eller hur? Alltså min tidning! :-)

Vi har haft fantastiskt sköna och soliga dagar. Blåsipporna har vågat sig upp.

Det är nog...

...det här som menas med masochistisk stickning:
dvs de där första varven, som verkar låååååååååånga som fatiåren. Det blir liksom ingen fart på arbetet förrän man åstadkommit minst 10 cm och ser hur arbetet växer. Nåja, jag är vare sig någon masochistisk eller snabb stickerska. Nej, huvudsaken är att få njuta av att göra något konkret med händerna, istället för att sitta och massera tangentbordet.
Medan händerna utför sitt arbete kan man lugnt meditera, njuta, låta tankarna och fantasin flöda. Tyvärr blir man då och då (Observera att jag klarade mig undan finlandismen nu och då! Puust!) tvungen att se fakta i vitögat och då gäller det att ta itu med tvätt, disk, matlagning (blääää) och jaga dammråttor... Inte mycket att säga om den arbetsbiten än att det är bra mycket tråkigare än stickning! :-)

Imorse hade jag igen sovmorgon och för att inte slösa bort den på oväsentligheter steg jag upp redan kl. 5.30. Innan klockan hade hunnit bli 8.30 var både diskmaskin och tvättmaskin fyllda och igång, säsongens första mjödsats ett faktum, frukost och dylikt avklarat. Inte illa för jag fick nu lite tid att botanisera i mitt lilla garnlager:
Där fyndade jag dessa ljuvligheter:
Novitas Butterfly. Ett garn som består av 55%bomull och 45% viskos för stickor nr 3½. Jag har 300 g rosa, 300 g lila och 100 g gult. Frågan är bara vad jag skall göra av dessa nystan? Har någon ett bra förslag?

Idag blir det väl inte så mycket med stickningen för någon måste börja räfsa i trädgården. Scillorna tittar redan förhoppningsfullt upp:

April är snart...

...förbi och tiden går alldeles för fort. Jag tycker att det inte är länge sedan det var mars.
Jag fick den beställda sjalen nästan färdig före påsk. Sista fransarna knöt jag dock förra veckans tisdag. Här en något dålig bild av resultatet:Sjalen gick rätt snabbt och lätt att sticka på 10:ans rundsticka med garner i härliga kvaliteter. Rätstickning hela vägen förutom 4 hålvarv. Beställaren var nöjd, så frid och fröjd. Jag borde kanske sticka en sjal åt mig själv också?

På skärtorsdagen påbörjade jag ett nytt projekt:Jag började med ärmarna och det på rundsticka för att få dem likadana. Jag hade stickat provlapp och kollat masktätheten precis som man ska, men trots det blev jag ändå tvungen att sprätta upp halva ärmarna på långfredag. De blev helt enkelt för små. Garnet är Mandarin Fiesta (55% bomull och 45% acryl) och stickorna nr 5. Spetsmönstrad tröja skall det bli. Mönstret hittade jag i senaste nummer av Moda:Det var en sådan där "bara-måste-göra-modell". Tur att garnet var nedsatt med 15% i Garnhuset i Borgå för en tid sedan.
I boken Stitch'n Bitchkunde jag läsa; att om man är en sådan stickerska som just fastnar för vissa modeller som man bara måste göra och sedan stickar dem och ger bort dem, då är man en masochistisk stickare. Vad nu det sedan skall betyda... :-)

Hur som helst, tröjärmarna har äntligen blivit färdigstickade trots repning och helt andra saker att göra under veckoslutet:
Det var nämligen 25 års kalas och då skall det var smörgåstårta! Receptet enligt Kajsa Warg, dvs "man tager vad man haver". Jag tömde alltså kylskåpet på leverpastej och smältostar och lättmajonnäs och pickels. Men visst köpte jag en del ingredienser från affären också. Kreativiteten lät jag flöda och använde mig av mina egna smaklökar istället för färdiga recept. Ett hett tips: blanda lite mexikansk mild ostdipp med skinksmältost och lite matlagningsgrädde. Mumsfilibabba!
Förstås skall det vara något sött på kaffebordet också:I lördags blev det Nannes kalaskaka eller Brittatårta eller Gömmingetårta eller Pinocchiotårta eller... Ja, kärt barn har många namn.

Katten Lillus ville visa sig på styva linan i lördags och försökte övertyga oss om att hon tillsammans med min "bilkatt" hade lyckats fånga en mus. Men vi vet nog att det var Lillus' mamma som hade varit på framgångsrik jakt!
Den blåa tröjan jag stickade före sjalen passade perfekt på dottern och hon förbarmade sig över den och tog den med till Ekenäs. Enligt henne kommer den också att synas på en ö utanför Pellinge.

Äntligen....

...äntligen igår blev jag klar med den blåa curlingtröjan! Nåja, curling och curling, tröjan är ju egentligen flätmönstrad, tack och lov en lätt fläta, som ni kan se här: Tröjan är nu ett överloppsexemplar för det nästyngsta ättelägget vill inte ha den. Han påstår att den sticks! Håhåjaaa. Garnet är ju ylle förstås och skulle nog värma skönt i det snöslask vi nu titt och tätt drabbas av här i östra Nyland.

Far i huset tycker att jag inte behärskar fotograferandets ädla konst så han tog en sådan här bild själv!Här har han placerat konstverket på coronabordet och även katten rymdes med på ett hörn. Fråga mig dock inte om det är katten Maraton, Vilda Matilda, Hector eller Lillus. För det är omöjligt att uttala sig om det från denna vinkel.
Herrtröjan i storlek S hittade jag mönster till i tidningen Moda nr 1/06. Det är modell nr 21 och det gick åt 750 g blåfärgat Alfa-garn. Det kostade 2,20 €/50 g när jag inhandlade det i Garnhuset i Borgå den 26.1.2006. Tröjans garnkostnader blev alltså 33,- €. Ett fynd! :-) Men vete fåglarna vad jag skall göra med den nu?
Jag använde rundstickor nr 5 och 6 och strumpstickor nummer 6 till ärmarna. Det är trevligt att sticka med rundstickor, för då slipper man det förhatliga sömmandet i slutskedet. Lite tungt blir det ju förstås om man har en jättestor tröja att hålla i famnen.

Här är mitt nästa projekt, som jag påbörjade redan förra veckan:

Det skall bli en trekantig sjal. Jag började med stickor nummer 9 och resultatet syns till höger. Det blev inte riktigt som det var tänkt, så i tisdags prövade jag med stickor nummer 10 och det blev ju betydligt bättre (till vänster). Här är använt garn av Sandnes; Kitten Mohair, Mandarin Classic och det underbara effektgarnet Chili. Det kliar i fingrarna av att få sticka, men jobbet måste också skötas. Det här är ett beställningsjobb och modellen hittades i Sandnes mönsterhäfte för sjalar.

Redan i februari fick jag den här lilla boleron färdig:Den fick dottern och hon uppskattade sin överraskningspresent. Den är stickad av Sandnes Alfa Glitter-garn med stickor nummer 7 och runt halslinningen har jag virkat med virknål nummer 5. Modellen hittade jag i tidningen Moda nr 5/05 modell 22. Garnet hittade jag i Garnhuset, nedsatt med 15%, så garnet kostade 3,51 €/50 g.

Alla fotografier idag är tagna med mannens nya Nikon D50 kamera och jag är verkligen imponerad av resultatet jämfört med vår lilla Canon Ixus. Glad är jag också över att överföringen av bilderna gick så galant och smärtfritt. Ibland kan ju tekniken liksom strula till sig av någon konstig anledning, men nu fungerade det som på räls.

Idag är det...

...måndag igen. Snön ligger kvar på marken och irriterar bilförare. I lördags blev vi utan morgontidningarna och vi har inte kommit över chocken ännu! Jag struntar i nuet och söker bakåt i tiden och kommer till jordbrukets fornstora dar.

Jag blev så...

...glad imorse! Det händer i lilla Lovisa. Hurra för människor med energi som öppnar stickcafé! Tack!

Det går inte...

...att se på curling och sticka samtidigt. Åtminstone klarade inte jag av det under OS i Turin. Den blåa mönsterstickade (lätt flätmönster) herrtröjan fick rivas upp hela fem gånger...
Och det var inte roligt :-(
Det har alltså inte gått framåt med stormsteg med stickningen så som jag skulle ha velat.
Men den här ljuvligt rosa tröjan fick i alla fall Emilia i januari.

Jag började...

...inte sticka för att det var trendigt. Åh nej, jag började helt enklet för att jag längtade efter att skapa något med mina händer. I september 2005 startade jag helt sonika genom att gräva fram min gamla stickkorg. Hittade där en påbörjad mumintröja och dottern blev eld och lågor och ville ha en egen lilafärgad tröja. Vi åkte iväg till Garnhuset i Borgå och botaniserade. Det finns garner i de mest fantastiska nyanser och kvaliteter. Det är svårt att motstå nya ljuvliga garner och risken är stor att man förköper sig. Man måste ju hinna med att sticka också. Jag har redan ett ganska stort garnlager som jag hunnit samla på mig tidigare...

Jag har blivit trendig....

Bloggen har legat nere nästan ett år. *suck* Ändå utropade jag i april 2005, att nu, nu skulle det bli fart och fläkt, men sedan tog jobb och förpliktelser vid och datorn har fått stå rätt tyst och stilla i sitt hörn.

I höst blev jag trendig. Jag började nämligen sticka! En gammal passion som ebbade ut i början på 1990-talet, har jag nu återvänt till. Och det har blivit resultat:

Heidi fick en polotröja i mohairgarn (Mohair de luxe Gjestdal)





















Jonas fick en mumintröja i mohairgarn (Stockmanns eget + gula Daisy)

Emilia fick också en mumintröja, men i yllegarn (Smart Sandnes)
Med på ett bildhörn rymdes min fenomenala Nalle Puh-väckarklocka. Min mamma gav mig den som en överraskningspresent i höstas. Hon kunde inte motstå Nalle Puhs uppsyn. Väckarklockan hälsar glatt "Good Morning!" och Nalle Puh hoppar glatt upp och ned medan ett bi surrar ovanför honungsburken och blinkar till. Kan man vakna på ett bättre sätt?

Annat som jag åstadkommit och som nu just inte finns på bild är Heidis poncho, Idas julklappströja och Emilias spetsstickade mohairtröja. Men bilderna hinner väl komma i sinom tid.

Det har varit tyst...

...en längre tid. Tystnad verkar vara en bristvara i dagens samhälle, därför är det kanske inte alls dumt att dra sig tillbaka för kontemplation. Men sanningen är en helt annan. Det har varit mycket att göra hela tiden. Nästan stress, därav tystnaden på bloggen, som härmed förklaras återupptagen!

Tidigt upp...

...i morse. Man måste ju göra det bästa av sina lediga dagar. För att få ut så mycket som möjligt blir det ju att stiga upp i ottan! Huset är underbart tyst om man bortser från köldknäpparna, som får huset att knaka. Hela dagen ligger orörd framför mig. Egen tid, vilken lyx! Hann med att lösa Hufvudstadsbladets storkryss, innan det var dags för tvätt och städning och matlagning. Nästan hela dagen har min dator varit ockuperad av äldsta sonen som skriver om FTP, ett inlämningsarbete för skolan. Det är skönt att vara datorlös med! :-)

Redan nu...

...har jag tröttnat på halkan! Hur månne det går med mig? Kommer inte att klara vinterföret alls med sådan negativ inställning. Men det är inte trevligt att behöva hoppa över lunchen för att hinna fram säkert och i tid.

Snön pudrar...

...marken. Iskristaller glittrar i lampans sken. Världen är förvandlad, ren, ny och vit. Hurra, för kölden som biter i kinden!

Måndagen är...

...snart förbi. Snö och höststorm. Vädret är som gjort för att sitta inomhus och kura, istället för att flänga runt på vägarna! Jag har i natt blivit moster för tredje gången, ett gossebarn till, blev resultatet efter nio månaders väntan.

I fredags...

...blev inget satt på pränt och igår firade jag datorfri dag. Mycket skönare ute i friska luften med sol och blå himmel. Idag har det då varit dags för kursförberedelser igen och därför tvunget att sätta på datorn. Men även far har firats. Dock inte med tårta utan med "Fina skinkpajen". Receptet är hemligt, men en favorit, som följt med familjen ända sedan 1981 då resterna av julskinkan skulle trollas bort.