Vresros?

Bisin min har varit jätteflitig idag igen. Han har klippt buskar och putsat upp, varit i grannbyn och räddat de röda vinbär, som ännu gick att plocka. Och nu ikväll har han kokat rödvinbärssaft, fjärde och sista satsen.

Och visst är det här en vresros? Den har smugit sig in till vår gårdsplan från andra sidan staketet. Den sidan som är statens. Bisin min säger att han ska nog tukta dem på statens sida också, för att ingen gör något åt dem där. Hmm...

Själv har jag igen varit lat. Jag var visserligen uppe redan klockan sju och drog till och med en klänning över huvudet. Sen satt jag en stund på sängkanten, tyckte sängen verkade så lockande att jag la mej ner med kläderna på och somnade! Bisin min blev riktigt orolig, för jag vaknade inte förrän halvelva! Jösses vad skönt att få sova länge!

Mitt på dagen, efter att ha fått igång en tvättmaskin, var jag iväg med äldsta sonen och handlade, både mat, lite smått och gott till resan och tyvärr också lite onödigheter!

Skohorn och tandkräm ska med i kappsäcken. Absolut nödvändig anskaffning.

Allers nr 34 behöver jag också ifall jag ligger sömnlös i hytten!

Kryssplattan och korsordspennan tar jag med hemifrån. Lite grubblande över A-korsordet kommer nog att trötta ut hjärnan, så jag slocknar.

Jag köpte också Femina nummer 10, mest för att det följde med en pocketbok. Men det här paketet får nog stanna hemma.

Och jag köpte höstens socktidning, helt onödigt, för den här får också stanna hemma.
Turligt nog hittade jag en sockstickning påbörjad i januari 2023, som jag kan ta med på resan. Tänk om jag skulle få ens en socka färdig?

Nu på kvällen tog jag mej äntligen i kragen och nålade dinosaurietyget. Egentligen borde ju damen i Eurokangas ha sagt stopp och belägg då jag pratade om att det skulle behövas fåll endast på kortsidorna. Det behövdes ju på de långa också! Det visste ju jag inte då, men jag fick ju lära mej!

Jag sydde alla fyra sidor och nu är en jättestor dinosauriefilt i fleece färdig. Duger den inte får den bli kattfilt, tänkte jag och surrade på utan att vara alltför exakt. Utan den fina hjälp jag fick på stickcafé och ännu idag av stickväninnan V, skulle jag inte ha klarat mej. Stort TACK!

Nu är symaskinen undanstoppad.

Och Snorkfröken har fått ta plats på bordet istället. Jag lärde mej av en dam att det är bäst att ha sin kappsäck på en bra höjd, så man inte får ryggskott.

Nu är då frågan vad som skall packas hit? Hur många blusar kommer jag att smutsa ner? Oj, måste komma ihåg en plastpåse för smutstvätten! Hur många par byxor? Räcker två? Oj, måste komma ihåg nattlinne och nattsockor, strumpor och underkläder. Ajjo, laddningskablar till telefon och smartklocka. Eftersom jag nu inte åker iväg till världens ände, så finns väl det mesta till salu på båten eller i hamnen? Om jag skulle vara en van resenär, så skulle ju packandet vara en smal sak. Men nu är det som det är och inte mycket att göra åt det.

I veckan har jag fått två intressanta telefonsamtal. Det ena var från en av mina "gamla" kursdeltagare, som hade lusläst medborgarinstitutets program:
– Jag såg inte ditt namn nånstans. Har du slutat?
– Ja, jag är pensionär och stornjuter!
– Nä, du skojar. Inte e du så gammal.

Det andra var från en likaledes pensionerad kollega. Hon frågade om jag hade börjat sakna jobbet redan. Svaret på den frågan är förstås nej. Vi var båda rörande överens om att det bästa med att vara pensionär är att man kan ändra sitt dagsprogram hur som helst och när som helst. Det man inte hinner göra idag, finns kvar i morgon och det gör inget om det blir på hälft.

Och nu, nu ska jag packa åtminstone lite. Men behöver jag ett extra par skor? Hmm...
12:30 i morgon är yngsta sonen här. Då åker vi iväg till stan på lunch och proviantering innan det är dags att ta sig till Olympiaterminalen. Han tycker om att vara ute i god tid och det har jag inget emot heller. Jag har ju min sockstickning!

Det blir inget blogginlägg i morgon och inte heller i övermorgon. Jag tar inte med mej vare sig dator eller surfplatta. Jag ska bara njuta på böljan den blå och sonens härliga sällskap, ta det lugnt och sticka lite grann.

Önskar er alla en skön söndag och en bra start på den nya veckan.

Nästan mitt i natten

Igår vid 21-tiden hörde jag när bisin min talade i telefon med sin storasyster:
– Inge hon bakar äppelbulla. Hon har funderat hela dan och först nu till natten började hon.

Fel, fel, fel, jag bakade inte alls bulle och jag fick inte äpplena förrän sent på eftermiddagen och då hade jag lite annat för mej.
Och jo, det blev lite sent innan jag började skala och klyfta äpplena. Och jo, det tog längre tid än jag räknat med att skala och klyfta, för äpplena var för små för vår "klyftare".

Så det tog till nästan mitt i natten innan jag fick min Snabba äppelkaka ut från ugnen, alltså strax efter klockan 22.30.

Jag kan varmt rekommendera det här receptet. Supergott. Det enda som saknades igår var vaniljglassen. Men man kan ju inte få allt här i världen heller.

Igår när jag kröp ner mellan lakanen fanns det inte mycket kvar av äppelkakan. I morse vid sextiden hörde jag hur någon prasslade med folien. Det var bisin min, som var och smygåt! Enda nackdelen med den där kakan är alltså att den är försvinnande god. Tror att det får bli dubbelsats nästa gång och två som skalar och klyftar!

Och när man är uppe så där sent på natten så upptäcker man ju ett och annat, stan har tänt vägbelysningen igen. Och det är ju bra nu när nätterna blir mörkare.

Bisin min har varit flitig trädgårdstomte idag. Igår var han efter hästgödsel, kalk och fosfat. Det samt aska och innehåll från vår kompost, blandade han igår. I dag har han klippt våra bärbuskar och höstgödslat dem. Få se hur det går nästa år med våra bär.

Själv har jag varit lat. Har fortfarande två saker på min att-göra-lista ogjorda. Men jag har diskat två maskiner och tvättat en, skrivit ut kryssningsbiljetten, en säkerhetsåtgärd ifall smarttelefonen eller internet börjar krångla!

Och jag har packat ner tandborsten! Om ni tror att jag köpte den här tandborsten enbart för skaftets skull, så tror ni helt rätt.

Jag gjorde ett fynd i kylskåpet nu på eftermiddagen. Längst bak hade den här Panamaflaskan med long drink hamnat. Riktigt gott och bisin min gav lov åt mej att dricka upp den fastän klockan var före 16.

Nu ska jag kolla lite ännu på Stockholm och sedan gräva i mina projektväskor efter lämplig sockstickning. Jag har nämligen talat med yngsta sonen idag och han vill vara i god tid på terminalen i söndag och jag får ta med sockstickningen! Tjohooo!

Önskar er alla en riktigt fin lördag!

En förskräcklig upptäckt

Igår kväll, när vi kommit hem från flickorna i västra grannstaden, tyckte jag att det lät konstigt då jag gick på plattorna i farstun/hallen. Nånting verkade vara på tok.

Jag tog av mej min gamla trotjänare och absolut bästa sandal jag nånsin haft på min fot.

När jag vände på sandalen gjorde jag en förskräcklig upptäckt! Nästan hela botten är borta! Verkligen, verkligen synd. Den har hållit i över 30 års tid och nu, just nu, då den skulle ha fått följa med till den kungliga huvudstaden, ja, då väljer den att ge upp! Inte klokt!

Men tänk vad jag har sparat, som haft samma sandaler i evigheters tid! Inte bytt varje år utan satsat på kvalitet redan från början. Det är säkert därför, som skoaffären i tiderna slutade här i stan. Det fanns ju liksom inte en chans att göra pengar på mej.

Jag borde ju vara van vid det här, för jag hade ett par Kuoma vinterkängor, som satt perfekt på min fot och som jag använde i många herrans år tills jag upptäckte att det fanns ingen botten kvar! Och min hulda moder blev helt förskräckt.
– dom där kan du inte gå med längre, sa hon mycket bestämt och tvingade mej med vilt våld att köpa nya.

Likadant gick det för mina Ecco promenadskor, som jag köpte av dottern då hon som tonåring jobbade i skoaffären. Där murknade också skobottnen bort.
Och det värsta av allt, mina tossor, alltså joggingskor har också skobotten, som nu är sönder. Dom är också så skönt ingångna att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Skaffa nya först nästa år? Eller skynda mej att handla nu före momshöjningen 1.9? För visst behöver jag ett par joggingskor, eller hur?Bisin min påstår förstås att:
– Du har nog tossor.
Underförstått, köp inget nytt. Snäll, som jag är letade jagidag  bland skoplaggkaoset här i huset. Men nej, inga joggingskor. Ett par sandaler hittade jag och dem har jag försökt använda nu på kvällen, med den påföljd att vänstra fotens lilltå har fått skavsår och totalvägrar nu att gå med sandalerna.
Måste kanske åka iväg till Maahiset i Gammelby och hoppas på det bästa!

I morse, när jag äntligen kravlade mej ur sängen vid niotiden, hade jag alla dagens göromål färdigt planerade och det skulle bara vara att sätta igång. I något skede hann förstås verkligheten i kapp, så diskmaskinen är fortfarande tom. Ingen symaskin drog jag fram, så syprojekten ligger fortfarande på is, likaså virkningen.
Men jag har hjälpt en stickerska i nöd och det klarades av per telefon. Raglanärmar är inte precis det lättaste.
Och jag fick igång tvättmaskinen.

Eftersom bisin min den här gången har varit och tjuvat äpplen, så måste jag baka lite ännu i kväll. Det får lov att bli Snabb äppelkaka, för jag orkar inte med nån bulldeg mer i kväll. Bisin min får säga vad han vill om den saken. Det tar tillräckligt lång tid att skala och tärna.
Men först måste jag kolla vad Skatteverket menar med att betala tillbaka min andel av fastighetsskatten. Nånstans på vägen har det skett ett misstag, tror jag.

Önskar er alla en riktigt fin fredag.

Alldeles yra i huvudet

Två nätter efter varann har bisin min och undertecknad stått ute på gårdsplanen och stirrat upp i himlen. Risken för nackspärr har varit överhängande. Att stå där och stirra och stirra, gör en alldeles yr i huvudet och det är svårt att hålla balansen. Vi har spanat efter meteorregnet Perseiderna, tyvärr utan framgång. Bisin min såg ett stjärnfall per natt och det är nu inte riktigt det vi var ute efter. Han spanade många gånger per natt, men jag gav upp efter midnatt och kröp ner mellan lakanen. Förstås besviken, men inte så mycket att göra åt det.

Idag fick bisin min tips av vår för detta granne i grannbyn om vart man ska åka för att ha chansen att se himlafenomenen. Så trots att stan snällt nog har stängt av vägbelysningen hjälper inte det. Man måste sätta sig i bilen och köra iväg till rätt plats! Och det innebär förstås att man inte kan vara ute i bara nattkläderna.

– Hur kort ska jag ta det, frågade Kira idag då jag satt i frissastolen.
Oj, vilken svår fråga. Jo, tack, ta ordentligt, men ändå inte för kort. Det var andra gången, som Kira klipper mej, så vi är inte riktigt vana vid varandra ännu. Men det blev riktigt bra om jag själv får säga. Alla slitna toppar bort och ett självlockigt piggt hår i stället.

Från frissan till Bistro Kronan och väntan på de andra stickdamerna.

Nu är dagens lunch tillbaka efter sommarpausen och jag valde den, pannbiff med himmelskt god svampsås och stekta potatisar. Mums!

Dagens efterrätt fick bli vitchokladkaka med hallon. Mums det med!

Som vanligt kom jag hem från stickcaféet med en massa saker:

Ett vackert lapptäcke åt Lilleman av U. Hon har själv sytt det 1999. Här på bilden är det vikt på halva.

En ny fin toalettväska av U. Den behöver jag genast nu på söndag då jag ska iväg på kryssning.

Och en fin påse/toalettväska, som U har sytt själv!

Och så fick jag ett bra sytips av U, så jag borde klara hörnen på mitt projekt. Håll tummarna!

V å sin sida hade en stor korg full med saker, som hade funnits helt gratis utanför vår lokala garnaffär då den stängde dörrarna för gott sista juli. Så jag kom hem med allt det här:

Gör ditt eget kantband, effektgarn och lite gardingrejer.

Magnetisk linjal, för symaskin och gardingrejer.

Stickor nummer tolv!
Bisin min får ta hand om gardingrejerna, för det är mera hans gebit.

Stort TACK för alla gåvor. Tack också för hjälp med virkningen, sytips och tipset om att det finns förmånliga knappar på stora loppiset i stan.

På kvällen hann jag ännu iväg till västra grannstaden och hälsa på flickorna. Medan bisin min yrade runt på Puuilo, fick jag umgås!

Blomfröna flickorna sådde tidigare i våras vid trappan, har vuxit till sig och börjar småningom blomma ordentligt.

Härligt att få träffa dem. Både skolstarten och dagisstarten har gått riktigt bra. Två flaskor saft och en burk lingonsylt levererade moffen. Mycket godare med hemlagat och hoppeligen hälsosammare också.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag!

Inte så begeistrad

– När ska du göra dig av med de där lådorna, frågade bisin min häromdagen med något syrligt i rösten.
– Så fort jag har hunnit bläddra igenom dem.
– Nå, låt det gå undan då, muttrade han.

Igår bläddrade jag lite och då hittade jag den här:

Maalla nummer 1 från 2021.

– Sii nu vad som finns i den här tidningen hojtade jag glatt åt bisin min. Han kastade ett litet getöga på de fina kattmönstren; en dörrstoppare och en dyna.
– Nå, dom där mönstren finns nog på nätet.
– Jo, kanske det, men jag skulle aldrig ha förstått att leta efter dem.
Bisin min var inte så begeistrad. Men jag är glad som en lärka. De här två mönstren är helt genomförbara med sockgarn, och vad är bättre som det?

Önskar er en fin onsdag!

Äppeltjuv

Solen har nyss försvunnit bakom horisonten. Vädret har varit verkligt omväxlande idag med regnskurar och strålande solsken om vartannat. Lite svårt att veta då om man ska vara ute eller inne.

Inne satt jag på eftermiddagen och rensade blåbär då den nyblivna fadern ringde. Nu var Lilleman hemma, ville jag träffa honom? Klart, som korvspad att jag ville det. Fort på med lite "anständigare" kläder och så iväg till grannbyn med kameran i högsta hugg. Här ska det vara "riktig" digikamera och inte enbart telefonkamera! Bisin min hade med sin digitala videokamera.

Där låg Lilleman och snusade så sött i sitt ombonade bo i sin lilla säng på hjul. Han sov och sov och sov, vilket ju är riktigt bra med tanke på att han verkligen behöver ta igen sig efter födelsepärsen. Lite viftade han på ena armen och nånting drömde han för hans ögonlock fladdrade och han hade små ljud ibland. Idiotiskt nog skulle jag ha kunnat stå där och stirra på honom resten av kvällen, men bisin min hade lite andra planer. Dessutom var det mommos tur att besöka Lilleman, så vi körde iväg till nästa grannby.

Och där blev jag en äppeltjuv! Till mitt försvar må sägas att jag tog endast fem små och jag har redan erkänt min synd för en av ägarna! Vilken tur att jag inte tog flera äpplen, för bisin min kom på den geniala idén att jag skulle laga en stor plåt med äppelbulle. Ja, ni läste rätt bulle! Jag konstaterade att de där små äpplen räcker inte ens till en liten paj. De här äpplena ska förstås ätas och inget annat.

På samma sätt som jag nu ikväll kalasade på de här blåbären, när jag äntligen hade rensat dem. I ett mycket svagt ögonblick funderade jag om jag borde ha gjort en paj istället. Men den tanken slog jag rätt snabbt ur hågen, för bisin min ska ha blåbärsbulle och inget annat. Och den här mängden bär var för liten för en hel plåt med blådbärsbulle! Hur som helst, nu är de goda bären i min mage och jag känner mej både präktig och hälsosam!

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Relativt lugn söndag

Solen lyste hela förmiddagen. Vid halvtolvtiden dök yngsta sonen upp och frågade om jag ville följa med till stan. Och visst ville jag det, så virkningen fick vila.

Vi hade lite svårt att bestämma oss för var vi skulle äta lunchen. Yngsta sonen valde till sist Fylla och det hade jag ingenting emot.

– Aj, du övar inför kryssningen, sa sonen då jag beställde in en GT.
– Jo, och så måste vi ju fira Lilleman.
Vi diskuterade lite fram och tillbaka vad vi skulle göra med vår dag i Stockholm. Sonen tyckte att vi inte ska handla så mycket, för det blir tungt att släpa på. Så vågar vi alls besöka nån bokhandel?
– Kan vi besöka en Ica, frågade jag.
– Varför det. Dom har samma saker vi har här. Inte har vi väl farit till Stockholm för att handla?
– Nä, nå, kanske inte, men kronan är ju så svag nu just att...
Vasaskeppet har vi bägge besökt, slottet och Abba-museet har jag besökt, likaså tekniska museet. Så vad blir det kvar då? Hur är det om man enbart strosar lite på måfå? Besöker kanske Hötorget?
Nå, det är en liten vecka kvar tills jag måste ha bestämt mej.

Vi valde grisfilé till lunch. Jag fick byta ut vitlökssåsen till chilibearnaisesås. Mums! Lämnade lite pommes frites, för filén var stor och god.

Trots att jag lämnade kvar så beställde vi ändå in den supergoda desserten, Flamberad glass! Mums!

På hemvägen tog vi en sväng i mataffären, för här hos oss höll mjölken på att ta slut, likaså bananerna, så bäst att fylla på förråden.

– Det där är alldeles onödigt, föräldrarna köper nog vad som behövs, sa yngsta sonen när jag tog ett blöjpaket.
– Jo, förstås gör dom det, men det här är ändå en nyttig "Välkommen-hem-present" åt Lilleman.

Att söndagen blev endast relativ lugn, beror på att bisin min fick fnatt på förmiddagen. Han började flänga upp på köksstolen och plocka ner alla plastlådor från de övre skåpen. Jag blev riktigt rädd, för tänk om kakkuporna, tupperwarelådorna och andra stora fryslådor i plast nu skulle stryka med. Tre plastkassar sorterade han ut medan han svor och divlade. Få se hur länge det tar innan de kassarna kommer iväg till plastinsamlingen.

När jag kom hem från stan satt han och rensade röda vinbär, som han lade i små frysaskar och sen i frysen. Han rev av bären från klasarna. Igår så frös jag in bären med klasarna intakta. Få se vems metod, som är bättre.

På eftermiddagen var den starka åskan över oss och vi drog ut precis alla kontakter och stängde av frysen. Det var inte långvarigt till all tur, så vi kunde återgå till det normala, det vill säga bisin min lagade middag, köttfärssås och spaghetti. Mums!
Och jag hann virka lite nu på kvällen. Snart är jag färdig med mitt lilla projekt, som enligt bisin min är totalt onödigt!

Önskar er alla en fin start på den nya veckan!

Efter två oroliga nätter...

 ... kom det efterlängtade beskedet i morse...

... vårt fjärde barnbarn, lillebror till Lillan, föddes i morse klockan 3:57. Så lättad när beskedet äntligen kom, för som sagt, det har varit två oroliga nätter med lite sömn. Men sen gjorde ju euforin och glädjefnattet det också svårt att sova i morse! Lättad att allt gick bra och att han är en full tiopoängare.

Bisin min hade nog lite dåligt samvete igår för det där med garnen...

... så han kom hem igår kväll med en rönnbärsbukett och blåbär plockade enbart åt mej. Tack!

Idag har han varit flitig och kokat hela två major med saft!

Tjugo flaskor blev det, här är nitton kvar, för barnens kusin fick redan en flaska idag. Nu hoppas vi att saftflaskorna räcker över vintern.

Saften är supergod och har så vacker färg.

Det var meningen att mr J skulle komma hit på kaffe idag på eftermiddagen. Jag hade på förmiddagen tömt det överbelastade bordet, men ingen mr J dök upp!

Äldsta sonen hade hämtat berlinermunkar från östra grannstaden. När ingen mr J dök upp, så var vi tvungna att uppoffra oss nu i kväll, dricka saft och äta berlinermunk!

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Hela eftermiddagen i köket

Min telefon ringde mitt på dagen:
– Är du påklädd, frågade nästyngsta sonen.
– Jo, förstås.
– Bra, vi är där om tre minuter.

I rasande fart klädde jag mej i stadskläder.
– Det där var rallyfart, konstaterade bisin min.
– Det var från 0 till 110 på två sekunder. Så där snabb är du aldrig när jag ber dig göra nånting, sa han lite småsurt. Men det är ju lite skillnad om nån säger att han bjuder en på lunch eller om man måste göra någonting tråkigt i hushållet.

Jag var alltså iväg till stan på lunch, blev bjuden på Butterchicken i Saino. Mums! Ibland tror jag att jag bra skulle överleva enbart på naanbrödet. Nästyngsta sonen var ett varv till mataffären, så jag fick 50 gram jäst, två burkar gräddfil och en djupfryst mördeg.

Jag valde att baka med jäst, för jag har längtat så efter blåbärsbulle. Blåbären fick jag igår av min svägerska och hennes sambo. De behövde åtgärdas omgående eftersom en del var plockade redan i måndags.

Jag snurrade ihop en liten deg och simsalabim, så hade jag en hel plåt med blåbärsbulle.

Medan degen jäste svängde jag ihop en burk "skakagurkor", uttalas med kort a. Kallas också för klappgurkor eller mormorsgurkor. Tyvärr hade jag ingen dill, men innehållet kommer nog att snabbt gå åt ändå. Gurkorna är från egen trädgård.

I vårt hushåll är det strid om kantbitarna! Till all tur var jag ensam i köket då bullplåten hade svalnat så mycket att jag kunde skära upp en bit åt mej!

Jag tillbringade alltså hela eftermiddagen i köket medan solen lyste lockande utanför fönstret. Och jag är inte färdig med köksarbetet ännu, för bisin min kom hem i solnedgången och hämtade mera blåbär åt mej. Den här gången ska jag nog frossa i dem, tror jag. alternativt baka blåbärsmuffins.

Bisin min försöker säkert blidka mej, för jag blev lite förtörnad på honom då jag fick höra att han på mina vägnar tackat nej till sockgarner, som en 80 plussare ville bli av med. ARGH! Självklart skulle jag ha räddat de garnen. Vågar jag ringa till damen ifråga och säga att ja tack, jag vill gärna ha garnen?

Virkade lite ikväll och tyvärr, tyvärr kom det en knut emot, en fnurra på tråden!

Nu dags att göra nånting åt de nya blåbären, sen virka några varv och därefter i säng.

Hoppas att ni får en trevlig lördag.
Jag kan tipsa er om att Säie wool (står längst nere på webbplatsen) har öppet i morgon, 10 augusti, klockan 10 - 16. Skulle nog vara kul att åka till västra grannstaden, men...

Två lådor

En sån dag det har varit! Full av överraskningar och trevligheter. Vilken tur att jag är en ledig pensionär utan dagsprogram. Vid halvelvatiden på förmiddagen ringde nästyngsta sonen:
– Vad gör du?
– Svarar på ett Whatsapp-meddelande.
– Vill du komma på lunch?
– Ja, tack, vilken tid?
– Klockan tolv!
– Tack, jag kommer.

Jag blev bjuden på god lunch, spaghetti och köttfärsröra, i grannbyn. När jag kom hem tillbaka lånade jag ut min plåtlåda åt äldsta sonen medan jag funderade på om jag skulle starta ett nytt virkprojekt.

Jag drog fram en hel del garnnystan i granna färger och virkade fel redan på andra varvet!

Kolla, det borde vara lag på att alla nystan ska ha en sån här Easy start, alltså lätt start. Här behöver man inte krångla med trassliga "inälvor" utan här kommer garnet ut lätt och behändigt då man drar i den där Easy start-ändan. Tjohoo!

När jag återfick min bil körde jag iväg norrut till den bästa stadsdelen.

Där träffade jag A och räddade de här två lådorna från pappersinsamlingen. Jag gav bort lite garn, som jag inte visste vad jag skulle göra med och så planerade vi lite vad hon skulle sy åt mej. Vänta bara, så får ni se nånting häftigt!

Jag hade verklig tur då jag kom hem på kvällen och bisin min fortfarande satt i bärbuskarna. Han skulle ha fått spader om han hade sett de här två lådorna, eller snarare innehållet.

Själv tyckte jag att det var spännande med de här tidningarna, som jag inte har sett förut. Och ni ser, jag måste nog börja studera tyska på egen hand nu. Tyvärr har det lokala institutet ingen grundkurs i tyska. Snyft!

Idéjournalen är riktigt spännande med Sticka, brodera, virka, väv och sy.

Divaani är ny för mej, men Meidän Talo prenumererade vi på i många herrans år. Men vi byggde ju aldrig något eget hus, så...

Och så lite svenska "lyxtidningar". Kul och nu har jag mycket att bläddra i. Jag kom ju aldrig till botten på nåndera av lådorna, så vem vet vad jag ännu hinner fynda! Spännande!

Önskar er alla en riktigt fin fredag!