fredag, juli 03, 2020

Ett ämbar

Finnarna är kända för sin stora lust till ämbar (eller hink om ni hellre vill säga så) Så fort det står i en annons att gratis ämbar (ämpäri på finska) delas ut, så ringlar sig köerna till öppningsevenemanget kilometerlånga. Alltså för ett ämbar! Helt otroligt!

Mig veterligen har jag aldrig stått i någon sådan kö. Däremot har jag en gång på en mässa fått ett ämbar, som jag sedan kunde fylla med material från de olika utställningsborden. Inte illa. Vanligtvis brukar man få en kasse av något slag.

Själv har jag en gång fyllt ett ämbar med frukt och liksom fått ämbaret på köpet. En gång tackade jag nej till ett ämbar, som delades ut på revyn i den bästa av stadsdelar. Dubbelmorfar blev galen: 
- Varför tog du det inte, frågade han gång på gång.
Nå, jag har en så konstig moral att jag tyckte att jag inte kunde ta emot ämbaret, för att ungdomsföreningen bjöd på min biljett.
- Men du jobbade ju, morrade dubbelmorfar.
- Jo, men ändå. Föreningen behöver allt stöd den kan få, så de orkar hålla igång.
- Men dom får ju reklam när du skriver.
- Ja, men ändå.
Gissa om jag ångrade att jag överhuvudtaget hade sagt något om det där utdelandet av ämbar. Nästa gång det såldes ämbar till specialpris, så köpte jag ett rosa och förärade det åt dubbelmorfar.
- Va ska jag med det, frågade han utan att ens säga tack.
- Men du tyckte ju att jag skulle ta det där ämbaret från revyn.
- Ja, men...
- Jag trodde att du behövde ett.
Då muttrade han något ohörbart om galna kvinnor. Jag hoppas verkligen att han inte menade mej!

I fredags, för en vecka sedan fick jag ett helt ljuvligt ämbar:
Det var fullt av kalla flaskor! Och nej, nej, inte sådana flaskor, utan smaksatta vichyvatten flaskor. Bubbligt vatten med olika vitaminer i. Helt fantastiskt. Tack för den fina gåvan.

- Det där behöver jag, sa dubbelmorfar.
- Nej, det är mitt. Du får int ta det, svarade jag och fyllde ämbaret med garn och har nu gömt det i hobbyrummet!

Igår hade vi besök och firade en dag försenat svägerskans ettåriga pensioneringsdag!
Det var bra att hon kom på besök, för så fick vi slut på onsdagens Britatårta!

Ha nu ett riktigt skönt veckoslut!

torsdag, juli 02, 2020

Vietnamesiskt

Igår på eftermiddagen knackade det på dörren. Jag trodde att det var dubbelmorfar som skojade. Men bakom dörren stod minstingen. Han hade tagit sig tid att komma och hälsa på! Härligt! 

Vi körde in till stan och så bjöd han på vietnamesiskt. Så nu har vi då kollat in stans nyaste matställe!

Det blev en dubbelvikt omelett med griskött och böngroddar, samt ris och sallad, Banh Xeo. Mättande och gott!
Tack för maten!

onsdag, juli 01, 2020

Den gick av

I kväll, när jag satt i allsköns ro efter en dag fylld med trevliga överraskningar, och virkade, så sa det plötsligt KNAAAK!

Virknålen gick av! Den brast i två delar. Vad lär vi oss av detta? Jo, se till att ha en virknål av metall om du ska virka stadigt med trikå. Löst vill man ju inte ha det, för då blir det ingen fason på det hela. MEN förstås har jag endast en virknål i plast i samma storlek... kanske ändå bäst att lätta lite grand på greppet?

tisdag, juni 30, 2020

Röd lapp

Igår var det alltså inte en särskilt munter dag. 
Mitt på blanka eftermiddagen styrde vi min Adam plåtlådas kylare österut och hamnade så småningom på en parkeringsplats där vi väntade och väntade.

Eftersom jag efter 40 års äktenskap, (ja, alltså vi har haft vår rubinbröllopsdag tidigare den här månaden, men den gick rätt obemärkt förbi) känner dubbelmorfar rätt bra och inte hade hunnit äta lunch, så tyckte jag det var bäst att ta med mej nödproviant. Det fick bli en ostmacka och en halvliter vatten i kylkassen, samt två bullar. Detta för att dubbelmorfar minsann inte stannar någonstans på vägen. Nej, glöm det! För nu var det bråttom att hinna. Min Adam plåtlådas sista dag för besiktning var igår! Och jodå, dubbelmorfar är en sann tidsoptimist. Någonting jag också har fått lära mej att leva med.

Jag satte mej på en bänk i solen, som ibland gick i moln och åt min ostmacka medan jag väntade att min bil skulle granskas från alla håll och kanter.

Min närmaste granne var den här Ford Fairlane-bilen av okänd årsmodell. Jag vågade inte fråga vare sig ägaren eller hans son om den saken. De såg så bastanta ut. Den här bilen hade fått komma ut ur sitt vinterförvar igår och var därför lite trögstartad. Men ack, sedan då den väl kommit igång så hörde man bara slurp, slurp, slurp då den drack bensin!

Min stackars plåtlåda är lastgammal, men har troget under vintern hållit mej på vägen till och från avlägsna kursplatser. Igår var det en ung nitisk besiktningsman på jobb. Han stampade på bromspedalen så att bromsröret sprack och min bil blev rödlappad! Alltså belagd med körförbud. Hemska saker! Hur skulle vi nu...

Nå, dubbelmorfar gjorde ett hastigt överslag och trodde att vi nog skulle kunna ta oss hem med obefintliga bromsar och röd lapp i vindrutan. Han körde ytterst försiktigt och vi kom så långt att vi kunde ta in vid närmsta ABC, som dock inte hade någon bromsvätska till salu. Bättre gick det hos grannen till ABC, som säljer japanska riskokare, alltså Toyota. Dubbelmorfar hällde i fullt med bromsvätska och vår försiktiga hemfärd fortsatte. Typiskt nog mötte vi hela två polisbilar. Jag trodde nästan att hjärtat skulle stanna och försökte se ytterst oskyldig ut. Inte för att det skulle ha hjälpt något. En röd lapp är en röd lapp och då ska bilen helt enkelt inte vara på vägen av säkerhetsskäl.

När vi kommit till utkanterna av stan fortsatte vi genom skogen och kom småningom fram till grannbyn där vi lämnade mitt bilskrälle och jag på darrande ben gick in till den nästyngsta sonen och sa:
- Nu behöver jag något starkt.
Han hittade tack och lov en burk cider i kylskåpet och jag fick småningom fason på mina bendarrningar. Vi lånade hans bil och fortsatte hemåt.

I morse var vi tidigt uppe och tidigt iväg till västra grannstaden. I väntan på att Motonet skulle öppna, hälsade vi förstås på barnbarnen. Besöket i affären blev en liten besvikelse, för de delar som behövdes parvis fanns det endast en av och den nästyngsta sonens bil skulle till besiktningen senast idag! Och nu måste jag dock försvara dubbelmorfar, för han visste faktiskt inte att de var sönder och behövde ersättas förrän han körde med bilen igår och hörde ett konstigt ljud.

Vi prövade ännu med två andra reservdelsförsäljare i den västra grannstaden, men utan framgång. Då åkte vi iväg till den norra grannkommunen. Men inte heller där fanns det de små oansenliga bildelarna, som heter något, som jag nu faktiskt inte kan på svenska!
För att trösta mej en smula kurvade dubbelmorfar via brödbutiken

Sen ännu iväg till stan och uträtta lite ärenden och med ytterst små förhoppningar försöka få tag på de där små bildelarna, som... men se nej...
Glädjande nog gick den nästyngsta sonens bil igenom besiktningen! Puuuh!

Det är inte bra att vara så beroende av bil, som jag/vi är, men... hur skulle jag kunna cykla till kursplatser långt borta med dator, projektor och kursmaterial i ur och skur? Inte säkert att jag ens skulle hinna fram innan kursen tagit slut för dagen!

Själv är jag nu billös, nästan rådlös, men inte brödlös, däremot är jag från och med i morgon arbetslös!

måndag, juni 29, 2020

Hembakat

I fredags när vi var iväg till mataffären H och undertecknad, så fick hon syn på ett smaskigt bakverk på en tidningspärm.
- Vi tar den, sa jag och lade den i kundvagnen.

Så vi kom hem med en tidning proppfull med goda bakrecept. H tyckte vi skulle testa på jordgubbsbrownies. Så på lördagen skaffade vi ingredienserna och igår bakade vi. Eller nåja vi och vi, det var nog H som gjorde grovjobbet. Kanske inte världens smartaste idé att ha på ugnen när det annars var hett ute, men... ja, alltså gårdagens kaffegäster, B och L var nöjda när de fick godbitarna.

Nu finns det endast tre kvar i kylskåpet och de är vikta för husets invånare, så tyvärr lönar det sig inte att komma hit på kvällskaffe längre!
Ifall ni undrar varför vår smet är orangefärgad istället för rosa, så beror det endast på att vi hade annan färg på minimarshmallowsen!

Nu tror jag det är dags för lite virkning. Dagen idag har inte varit den allra bästa. Suck!

söndag, juni 28, 2020

På G

Veckoslutet har rusat förbi och trots hettan har det varit riktigt trevligt. I kväll åkte vår kära gäst västerut och vi saknar henne redan.

Igår var vi verkligen på G och det med ett stort H, för så här såg det ut på matbordet:
Och nej, det var inte jag som vare sig ritade mönster eller sydde! Nej, det gjorde duktiga H. Jag behövde endast leta efter garn, lite knappnålar och sytråd. Och allt det klarade jag galant!

Eftersom matbordet var upptaget tog vi oss till stan för att inta en något sen lunch.
En toast på Café Favorit med en ingefära soda var riktigt lagom som lunch i hettan igår.

Den som har varit duktig och ätit upp lunchen får förstås efterrätt. Supersvårt att välja. Den här med salta jordnötter och tjinuski (kola) var jättegod. Men fräsch och somrig var hallontårtan i bakgrunden. Vi var så fiffiga med H att vi delade på kakbitarna så att vi fick smaka på varandras. Det var första gången H var på Café Favorit, men absolut inte sista. Vi smakade ju inte på tesorterna igår, så...

På kvällen putsade vi grillen och sedan blev det premiär för grillning utomhus. B och L dök upp, men skulle inget ha, svägerskorna B och B anlände också och de fick både grillat och kaffe med wienerbröd i sig. En skön sommarkväll helt oplanerat i trevligt sällskap. Någonting att spara, som en pärla i livets halsband.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Själv ska jag nu lägga mej med en god bok, som kom i paketet jag löste ut från "posten" igår. Hoppas att den inte håller mej vaken hela natten!

fredag, juni 26, 2020

Lite inspis

I onsdags fanns den här i postlådan:

Har inte hunnit bläddra igenom den ordentligt ännu. Nästsista sidan läste jag dock och blev lite inspirerad. Det handlade om en 14-årig kille, som stickar minst två timmar varje dag. Det ni! Någonting att ta efter?

Önskar er alla ett riktigt trevligt veckoslut!