... den skall finna!
Beklagar att ni blev utan blogginlägg igår, men jag stupade i säng vid halvett-tiden på natten och då var nog inte precis bloggande i mina tankar. Jag tillbringade nästan hela gårdagen i köket med undantag för förmiddagen då jag försökte få ordning på nästa års musikkurser. Få se om det lyckas? Brist på utrymmen och pianon som håller stämningen är bara en faktor i detta kurspussel.
Men den som söker...
- Var är min vita plastbricka, frågade jag av morfar i huset igår mitt på dagen.
- Vilken?
- Den där vita som jag brukar ha smörgåstårtan på.
- Nå, nu är den här nånstans, svarade han och kollade där brickorna borde finnas. Jag hade inte hjärta att påpeka att jag redan hade kollat på det stället eftersom det ju är det mest självklara.
- Kan du inte ta den gula istället?
- Nää, den är så stor att den inte går i kylskåpet och den går inte att diska i maskin heller.
- Nå var hade du den vita brickan senast?
- Jag vet inte, svarade jag olyckligt.
- Nå, den är säkert nere i källaren med en bortglömd kakbit på.
- Nä, det är den nu int, fräste jag, nu smått förargad.
Morfar i huset började leta i alla köksskåp, men förgäves. En bricka är ju inte precis liten, så den borde ha synts. Jag gjorde det enda rätta man ska göra då man hamnar i en akut kökskris: Jag satte mej ner och ringde till min hulda moder. Hon gav uppmuntrande hejarop och fnyste förargat när morfar i huset föreslog att brickan kunde ha hamnat i mina garnhögar i hobbyrummet. Självklart var den inte där och inte var den i källaren heller, för att nu inte tala om att den inte alls var hos min hulda moder heller.
- Ha, se vad jag hittade, utropade morfar i huset triumferande då han kom viftandes med min vita plastbricka.
- Var hittade du den?
- Vid din dator, morrade morfar i huset.
- Jösses, hickade jag till och min hulda moder fick sig ett gott skratt. Tänk så blind man blir för det man ser dagligdags. Jag har använt plastbrickan, som solskydd mot dataskärmen så jag ska se ordentligt de gånger jag jobbar och solen lyser rakt på skärmen. Ja, jag vet att skärmen inte är optimalt placerad, men det är morfar i huset som har inrett det här datarummet...
Den som söker...
Kökskrisen var avvärjd och jag jobbade på så håret stod på ända.
Och här är resultatet: En gräddtårta, en smörgåstårta och längst borta mockarutor. De två yngsta och den äldsta sonen, som vi firade, var alla nöjda med serveringen. Idag var dottern med lilla M här. Den minsta åt endast blåbär och hallon från kakan medan vi andra kalasade på både det ena och det andra.
Så är det äntligen kväll här och jag ska småningom lägga mej. Dagen har varit hektisk och full av oförutsedda händelser, som jag verkligen hoppas att reder upp sig imorgon. Annars vet jag faktiskt inte hur det går, för veckoslutet kommer emot och då får man ju inte tag på en endaste människa.
Jobbmässigt lyckas jag inte komma nån vart heller. Varje gång jag tror att nå, nu är den kursen färdigt planerad, så dyker det upp en osäkerhetsfaktor eller så måste jag ta reda på en grej, som kräver längre utredningar än jag egentligen skulle ha tid till.
Dagens höjdpunkt: Jag träffade stickväninnan V i dörren till mataffären. Det är alldeles för länge sedan som vi har setts senast. Hur kan det bli så?
Dagens gladaste var nog Tufsen även om han här på fotot nu ser mest koncentrerad ut. Men pröva själv att balansera på en planka, så får ni se!
KNÄÄÄKS, sa det i söndags när jag satt och virkade.
- Fy bubblan, hojtade jag.
- Vad hände, undrade morfar i huset oroligt.
- Var det ditt knä?
- Nej, nästan snyftade jag.
- Gör det ont nånstans?
- Nää, suckade jag.
- Min virknål brast.
- Du ska inte vara så våldsam, förmanade morfar i huset.
- Jag är inte våldsam, morrade jag smått våldsamt.
- Det är hårt att virka papperssnöre.
- Men du har ju sprutflaskan där och kan ju vattna nystanet.
- Nä, det går inte för då blir allting för mjukt. Det måste finnas lite stadga i den här virkningen om det alls ska bli till nånting.
- Jag kan tälja dej en ny virknål, sa han hjälpsamt.
- Men hur ska du få den till storlek 6 mm?
- Äsch, det är inte så noga.
- Jooo, det måste vara sexans virknål annars blir det int bra.
Morfar i huset suckade djupt och mumlade nånting om envisa, våldsamma käringar. Själv begav jag mig ut på jakt efter en ny virknål nummer sex. Jag grävde och grävde och var inte alls glad över att det inte finns alla storlekars virknålar så där bara. Jag måste nog på allvar nu ha en inventering och sedan komplettera mitt förråd av både virknålar och stickor. Jag tycks aldrig ha den rätta storleken hemma. Nu när jag behövde en grövre virknål, så hittade jag förstås enbart klena. Tyvärr var det så att senast jag köpte virknålar, så köpte jag enbart klena och jag köpte dem dumt nog mera på basen av färg än på basen av grovlek.
Till sist hittade jag en förpackning med virknålar i trä där det fanns nummer sex. Virknålen fanns i ett paket, som följt med tidningen Simply Crochet. Vilken tur alltså att jag hade köpt just det numret av tidningen.
Det var nu andra virknålen i Novitas set av plast, som brast för mej. Så ett gott råd, använd ej deras virknålar till papperssnörevirkning. Min röda femmans virknål har nämligen också brustit. Morfar i huset funderade nog på att förstärka dem på något sätt och limma någonting tjockt på dem. Mycket hjälpsamt, inte sant? Men jag avböjde vänligt, för det går kanske inte att alls hålla i nålarna och virka sedan. Inte för att det går att virka med dem nu heller!
Idag har jag varit på en trevlig invigningsfest och fått se det nya superfina effektiverade servicehuset i stan.
... får karamell!
Ikväll när jag steg ur bilen efter hemkomst från undervisningsjobbet i grannstaden, sniffade jag i luften. Åååh, vilka förföriska dofter, som spred sig i vinden på vår gårdsplan. Min näsa ledde mig rätt in till vårt kök, där morfar i huset precis hade stekt färdigt en jättehög med plättar.
Ljuuuuvligt att komma hem till en sådan här kvällsbit! Tack!
Igår blev jag förresten bjuden på en helt underbar mango-ostkaka, men det finns inget bildbevis för fotot jag tog är så darrigt och suddigt.
Tack till kollegan för supergod kaka. Vaherkylä är ett utmärkt ställe att hålla planeringsmöte på!
Tydligen har jag varit snäll, som i två dagars tid fått njuta av godsaker.
I en veckas tid har jag nu gått omkring med dåligt samvete, för jag har gjort någonting förskräckligt. Jag har köpt garn! Ve och fasa.
Hela 200 g Pop-garn. Till mitt försvar anför jag att jag bara måste ha det här garnet till ett av mina femtioelva projekt. Så det så! Men det betyder förstås att det går på tok med mitt garnbantande. Ack ja.
HUPS! Nu gick det på tok igen, för gissa vad jag gjorde i morse?
Jo, jag startade ett nytt projekt! Och det utan att ha slutfört något av alla mina andra projekt först. Ack ja! Så galet det kan bli.
Igår kväll ringde jag min hulda moder:
- Hjääälp! Vad ska jag göra? Jag lovade Kimmen att skriva en kolumn! Vad ska jag skriva om?
- Du kan ju skriva om den där vessabyttsgrejn.
- Nå nej! Den är ju inte rumsren! Det måste nog vara någonting annat, men vad?
- Nå, du kommer nog på nånting i natt när du sover, sa min hulda moder lugnande.
- Men hur ska jag kunna sova när jag inte vet vad jag ska skriva om, gnällde jag lite småbarnsaktigt.
I natt snurrade så den ena idén efter den andra i mitt huvud, men jag förkastade alla.
I morse klagade jag min nöd för morfar i huset. Han var lika tvärsäker på att jag kommer på nånting, som min hulda moder var.
- Men skriv om nånting aktuellt, drog han till med.
- Men jag vill inte skriva om ishockeyligans slutspel, eller om Syrien och jag vill inte skriva om Jari Sillanpää.
- Men du kan ju skriva om Formel 1 då.
- Nä, sånt vet jag absolut inget om.
Inget av råden dög alltså. Så jag satte mej ner med den nya virkningen och då kom jag småningom på vad jag skulle skriva om. Så handarbetandet är bra för många olika saker!
Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll och en fin start på inkommande vecka.
Sent igår kväll började jag gräva efter stickor nummer fyra. Det var inget lätt jobb ska jag säga. Till sist hittade jag ett par med alldeles för lång kabel och så satte jag igång...
... med en lila provlapp. Med lite inexakt mätning kom jag till att det nog skall vara fyrans stickor. Vid det laget var jag till all tur så trött att jag inte orkade leta efter en kortare kabel och sedan lägga upp över 80 maskor. Och tur var ju det för jag ska verkligen INTE börja på några nya projekt innan jag fått åtminstone ett gammalt färdigt. Tror jag, men vem vet vad jag hittar på imorgon?! :)
