Lite skrämmande

Kära vänner, om ni nu, mot förmodan vill veta, så nä, det blev inga vardagskläder för mej på kalaset igår.
Nej, men jag såg ändå ut som något katten släpat in genom stubbåkern. Strunt i det. Jag kompromissade lite mellan fin och lida pin.
För det första så klädde jag mej i "reservklänningen", som jag skaffade på sommarrea förra året inför bröllopet. Att jag skippade den då, trots att den är skön på, berodde enbart på att den är ärmlös och blåblommig på vit botten, vilket inte alls är min färg. Helst skulle jag velat ha en rödblommig klänning. Nå, igår fungerade den tillsammans med min vita bolero. Under klänningen hade jag mina svarta något slappa leggings med spetskant. På fötterna något tjocka stödstrumpor i en hemsk brun färg och utanpå dem mina svarta rieker sneakers, som är så sköna på foten. Efter att först ha varit ute hela dagen, fanns det inte en chans att jag skulle ha något med klackar på fötterna.

Och jo, jo, kanske att jag börjar bry mej om kläder och sånt ännu nån gång i livet, men jag tror inte det. Till all tur så fanns det ingen klädkod på det här kalaset, så jag klarade mej med blotta förskräckelsen.
Förresten, brukar ni lägga märke till vad människor har på sig? Jag menar, tänk om ni ser något något misstänkt brott och polisen förhör er i egenskap av vittne, hur skulle det gå? Själv skulle jag ha svårt att beskriva en persons längd, vikt, ålder och överhuvudtaget utseende om det är en högst vanlig människa. Jag lägger liksom märke till fel saker. Jag tror inte att polisen skulle vara så glad om jag skulle säga att hen hade glada ögon eller sur mun. Vad tror ni? Och att sedan alls kunna säga någonting om kläder kan ni bara glömma. Huuu! Ja, bortsett då från om personen skulle ha varit klädd i någonting stickat eller virkat. Då ser ni, då är det ju förstås någonting helt annat. Det fattar ju vem som helst.

Idag har jag varit i mataffären utan munskydd och det var lite skrämmande! Nästa gång måste det väl bli skydd igen.

Med mej hem följde den här tidningen för att där står Sticka & virka på framsidan.

Och för att jag föll för den här direkt. Nu är då frågan om jag skulle våga mej på att ändra på det här mönstret, så att det skulle passa mina mått. Hmmm... det är lite skrämmande minst sagt. Det ska mätas och räknas och...

Dagens bra saker:

• Klarade deadlinen med glans och fick iväg två texter och foton. Puuh!
  
  
• Var iväg till stan på pizza med den äldsta och den yngsta. Ett riktigt bra sätt att umgås medan man får sig någonting till livs utan att behöva stå i köket och förbereda och städa efter sig. Jihaa!
  
  
• Träffade en av mina kursdeltagare på gatan och hade en intressant pratstund.
  
  
• Och nu, nu kan jag äntligen stänga av datorn och bara slappa resten av kvällen! Men först ska jag bara packa väskan inför morgondagens låååånga arbetsdag.

Önskar er en riktigt fin kommande vecka. För arbetstagare blir den ju kortare på grund av torsdagens helg. Tjohooo, fast jag ska iväg på uppdrag i torsdag och det betyder ju sedan jobb...

Friskluftschock

Kära vänner, idag har jag varit ute hela dagen lång. Lite stark vind i skuggan, men annars superskönt i solen. Har inte ännu hunnit kolla hur röd min näsa är!

Jag har varit iväg till Brukets sommaröppning tillsammans med gubben min. Och där strosade vi omkring bland hemestrare och företagare. Det är ju inte alls länge sedan vi senast var där, nämligen i tisdags. Garanterat kommer vi att om en liten tid vara på besök där igen. Så härlig miljö och trevliga människor. 

Det grönskar och blommar. Här får man nog inte sätta sig ner, för det här är privat område. Undrar hur de boende klarar av turisterna.

I naturen tycker jag nu just att det är svårt att skilja på allt gult som blommar. Det här är i varje fall kabbeleka.

Och när man är i Bruket, så får man allt som oftast se häftiga motorcyklar eller som här, bilar. Den här deltog i bakluckeloppiset. "Life is too short to drive boring cars" står det på bakre sidorutan. Fritt översatt: Livet är för kort för att köra tråkiga bilar. Och jo, det är så sant som det är sagt, men i dagens läge handlar det ju nog om bränslepriserna också.

Bra saker idag:

• Kunde njuta av frukosten utan stress.
  
  
• Har varit hela dagen ute tillsammans med gubben min.
  
  
• Har ätit världens godaste morotskaka från kaffevagnen i Bruket.
  
  
• Åt igen en god lunch hos Fellmans. Tredje gången jag äter lunch ute den här veckan. Det börjar visst bli en vana?

Önskar er en riktigt skön lördagskväll.

Själv ska jag nu öppna garderobsdörrarna och börja riva i diverse trasor, för jag ska på kalas ikväll. Och då vet ni att klädfrågan är knepig. Antar att det inte är okej att klä sig i bekväma sköna kläder? Hur i vida världen har jag inte dragit ut alla mina trasor från garderoben i ett tidigare skede då jag ännu skulle ha kunnat åtgärda min akuta brist på festblåsor?

En bit

– Är du riktigt säker på att du berättade allt för läkaren, frågade gubben min igår, då jag för en gångs skull satt i stickfåtöljen.
– Höh, sa jag och såg ut som en fågelholk i ansiktet.
– Ja berättade du om alla dina smärtor?
– Alltså, va?
– Ja, du stönade ju nyss och sa aj, så nånstans har du ju ont.

I det här läget brast jag ut i gapskratt och mellan skrattsalvorna hickade jag fram:
– Det här kan ingen doktor hjälpa.
– Men hur är det fatt då, frågade gubben min oroligt.
Efter en lång stund fick jag äntligen fram:
– Jag stickade fel, så jag måste sticka bakåt.
– Men stickning ska ju vara bra för hälsan, sa gubben min förvånat och fortsatte:
– Det där lät inte alls bra. Du kan få på hjärtat om du fortsätter så där.
– Nä, nä, stickningen tar ju ner på blodtrycket. Det är ju som meditation.
Gubben min såg långt och tvivlande på mej. Stackaren! Det är inte alltid lätt att vara karl i detta hus.

– Jag har en present till dej, sa äldsta sonen idag då han kom hem från jobbet och hittade mej sittandes vid matbordet med en stickning i högsta hugg. Och så serverade han mej...

...en bit laxtårta. Mumsfilibabba och stort TACK till jubilaren som bjöd sina kolleger på smörgåstårta.

Bra saker idag:

• Vaknade tidigt trots sovmorgon!
  
  
• Fick dagens jobb undanstökat före klockan elva! Och det trots lite krångel och ovisshet.
  
  
• Fick överraskande en bit jättegod smörgåstårta.
  
  
• Äldsta sonen tvättade ren min bilruta från fågelskit.
  
  
• Och det absolut bästa av allt, har suttit i gungstolen i köket i grannbyn och hållit den lilla gullungen i min famn. Och hon tittade med stora ögon på mej innan hon somnade och snusade så sött. Och skulle det inte varit för farfar så hade jag säkert suttit där än. Men han hade bråttom hem.
  Att få hålla henne i famnen gör att allting annat i världen känns helt irrelevant. Det är bara här och nu och hennes välbefinnande, som räknas. 
  Nå, jo, förstås att föräldrarna också mår bra och orkar.
  Så glad jag blev när pappan ringde och frågade om jag hade tid att komma över. Förstås hade jag det, trots att jag lånat ut min bil åt äldsta sonen.
  Lycka är att ha en två veckor gammal baby i sin famn.

Ha nu en riktigt skön fredagskväll.

Träffat en Karl

Jaa, ni läste helt rätt, idag har jag träffat en Karl. Lite nervös var jag allt inför vår date, så jag vaknade flera gånger förra natten och förberedde mej på det värsta. Man vet ju liksom aldrig med karlar, eller hur?

Men han var jättetrevlig. Han frågade artigt hur jag mår och jag svarade förstås prima. Och jo, det är riktigt sant med tanke på min ålder, kroppskonstitution och omständigheterna så att säga.

Efter att ha lyssnat på mej och mina ärliga svar, så kavlade han upp min byxbunt och klämde på mitt vänstra underben.
– Bra, det blev ingen grop här, konstaterade han belåtet och jag kunde lättad andas ut.

Sen tog han fram stetoskopet och lyssnade, men jag vet inte riktigt på vad. Lungorna? Hjärtat? Eller båda? Om han lyssnade på hjärtat så kanske det tog några extra slag av glädje för att han var så snäll och hur ska det gå då? Som för Sophia Loren då hon mötte doktorn?

– Bara skräppost, suckade gubben min då jag vittjade postlådan idag. Men ack så fel han hade, idag fick vi ju tidningen med stort T. 

Det som gubben min ondgjorde sig över var de här två handarbetstidningarna. Den till vänster Kotiliesi Käsityö nr 3 2022 kom i måndags och den till höger, Suuri Käsityö nr 5 2022 kom med posten idag.

Inte gillar gubben min heller Allers, som nu en tid dyker upp i vår postlåda på måndagar. Men att säga att det här skulle vara skräppost är nog att ta i och framförallt att använda uttrycket helt fel.

Dagens bra saker:

• Vaknade före väckarklockan
  
  
• Klarade av läkarbesöket i västra grannstaden! Egentligen ett rutinbesök, som legat på is ända sedan covid-19 bröt ut.
  
  
• Gubben min hade ärenden till Motonet, så jag fick skjuts och det var riktigt, riktigt skönt, för att parkera i västra grannstaden är en pärs och parkeringsövervakarna är skrämmande effektiva. Skulle ha kunnat bli ett dyrt läkarbesök om jag ännu skulle ha varit tvungen att betala parkeringsböter. Huuu!
  
  
• Gubben min lät mej inte besöka marknaden i västra grannstaden. Så där sparade jag pengar igen!
  
  
• Schweizisk schnitzel med mos och ett dignande salladsbord bestående av sallad, rårivna morötter, palsternacka och kålrot, gurka, tomat och supergoda inlagda dillgurkor och ännu vattenmelon till lunch på gubben mins favoritställe.
  
  
• Åkte hem via dottern och hann byta några ord med henne och överraska henne med en liten gåva.
  
  
• Eftersom lunchen åts ovanligt tidigt, så var det härligt att kocka middag sent på eftermiddagen tillsammans med äldsta sonen.
  
  
• Och nu just går diskmaskinen! Tjohoo!
  
  
• Stickväninnan B hade läst mitt blogginlägg från igår och erbjöd mej ett nystan av det där fina garnet, som jag blev utan igår. Sa jag inte att stickerskor är snälla? 
  Tack för omtanken, den värmer!
  
  
• Och äntligen, äntligen idag på eftermiddagen hann och kunde jag sitta ute på vår balkong och sticka. Så skönt, så skönt.

Och nu, nu ska jag lägga upp för en ny liten socka eftersom jag har klåpat lite, så istället för ett par små sockor blir det nu två par! Tur i alla fall att det inte gick som för mästerskräddaren!
Och tur att jag har garn så det räcker till ytterligare två sockor.

Ha det bra!

Allmän utdelning

– Nu e de allmän utdelning, sa M då hon kom till stickcaféet idag och så drog hon upp fina tygkassar ur sin väska.

Och kolla, det här är ju precis vad en dam behöver, om inte till stickprojektet så åtminstone som extra kasse i handväskan. Då behöver man inte använda plastkassar i affären. M har sytt dem själv och de är så fina. Jag har redan lagt ett stickprojekt i min, så jag inte tappar bort garn, stickor eller varvräknare. Gäller liksom att hålla koll på alla halvfärdiga alster, som dräller omkring här i huset.

Och är det inte det jag alltid har sagt? Stickerskor är snälla. Tack till M för den fina tygkassen.

Dagens bra saker:

• Vaknade långt före väckarklockan
  
  
• Hann med det jag skulle på jobbet på förmiddagen och fick kurserna inför nästa läsår kollade. Nu borde de vara så färdiga, som de kan bli. Om nu inte nån ännu vill ändra nånting. Huuu!
  
  
• Åt lunch ute i trevligt sällskap. Tack till stickväninnan B för det!
  
  
• Och bäst av allt, Stickcaféet i stan. Där tillbringade jag min eftermiddag och det var riktigt, riktigt roligt. Inte för att det den här gången blev så mycket stickat, men desto mera pratat. Och det är ju också bra, så man inte sitter hemma och ugglar i sin ensamma stickbubbla.
  
  
• Hittade inte det underbara garnet i stora varuhuset, som stickväninnan B stickade sockor av. Lite snopet, för färgerna var underbara. Men jag sparade pengar! Och det är ju alltid bra, eller hur?

Gubben min sitter just nu och glor på ishockey och det tycker jag att är så trååååkigt. Jag får roa mej själv bäst jag kan, men helst så långt borta som möjligt från tv:ns skränande. Kan alltså inte sitta i min stickfåtölj! Suck!
Jag såg faktiskt matchen, eller nåja såg och såg, jag satt med en sockstickning då Finland spelade mot Norge. Matchen mot Lettland hoppade jag över och det var nog riktigt bra, för gubben min rapporterade om blod på isen. Usch! Är det ishockey eller boxning? Matchen mot USA hoppade jag också över och lika så bra det eftersom där lär ska ha varit verkligt fula tacklingar, tacklingar som gjorde att en finsk spelare nu har spelförbud. Fy, fy och fy igen. Varför går man medvetet in för att skada motspelarna?

Ha nu det riktigt bra med eller utan ishockey!

Kulturknuttar

Tjohoo, idag har vi varit iväg till Stallvinden i Bruket. Där öppnades sommarens första konstutställning. Den är färggrann och fin. Och för en gångs skull så kunde vi tänka oss att köpa en eller annan tavla. Det var endast två saker, som avhöll oss. Det ena var svårigheten att välja och det andra och mest avgörande var förstås pengarna och bristen på tomma väggar här hemma.

Helt unika är de här vävda konstverken av Eeva-Lotta Rikberg. Det ligger många timmars arbete bakom och här går det liksom inte att måla över.

Eeva-Kaisa Puuskari målar i akryl i stora svepande rörelser. Mest blommor, men också landskap.

Och om ni tror att det här är min favorit av Puuskaris tavlor, så tror ni helt rätt. Och gissa varför?

Här ett exempel på Puuskaris landskapsmålningar.

Barnens värld heter utställningen i mittersta galleriet. Det är barn, som flytt från Ukraina som skapat de här konstverken. Galleriplatsen har upplåtits gratis och pengarna för de här sålda målningarna går oavkortat till flyktingarna. Mycket bra initiativ. Här möts konsten och behovet att hjälpa. Det är alltid bra att kunna göra någonting konkret.

I det störstas galleriet var det en riktigt härlig färgexplosion. Här en tavla av Tiina Kuusisto.

Och här en av Saila Kurenmaa.

Rita Luukas hade många tavlor med solrosmotiv. De här tre damerna ingår i konstnärsgruppen ARTS.
Resten av tavlorna får ni allt gå och beundra själv. Utställningen pågår till den 12 juni.

Dagens bra saker:

• Sovmorgon, finns det något skönare?
  
  
• Klarade av distansjobbet utan strul. Det är ju alltid lite spännande när allt ska klaffa och nu just med det överhängande hotet från öst, så är det extra spännande.
  
  
• Trots att det var kyligt ute idag känns det som om sommaren nu kommit igång när vi har varit iväg på sommarutställning.
  
  
• Jag har beställt garn till dopklänningen jag ska virka. Huh! Tänkte att det är bäst att beställa precis det garn jag ska ha och inte vimsa in i garnaffären i västra grannstaden. Hoppas att paketet kommer snabbt i nästa vecka, så jag får sätta igång. Det kan ju ta hur länge som helst att virka!
  
  
• Och jag har fått ett förtroendeuppdrag till: Jag får göra smörgåstårtorna till dopet. Oj, hoppas att H kommer och dekorerar dem.
  Lillans mormor tar hand om söta bakverket. Bra arbetsfördelning, tror jag...
  Nu är bara frågan den att ska det göras flera små smörgåstårtor eller en superstor? Eeh... det är väl enklast med flera små redan med tanke på plats i kylskåpet.
  
  
• Åt en sen lunch hos Fellmans idag. Skönt att inte behöva laga mat.

Ha det riktigt bra!

En ampel

– Dina trosor ligger i tvättkorgen, utropade gubben min häromsistens med rätt upprörd röst då han dök upp från tvättrummet.
– Ja, alltså var skall smutstvätten vara om inte i tvättkorgen, frågade jag högeligen förvånad.
– Men dom kan int ligga där med mina kalsonger.
– Varför inte? Tror du att dom börjar yngla av sig. frågade jag och hann redan i min vilda fantasi se hur vi plötsligt skulle få en massa små boxersbyxor.
– Nä, men nu måst jag ju tvätta dina trosor också när jag tvättar mina kalsonger.
Hups! Nu fick jag skrämselhicka, för gubben min tvättar gärna sina kläder, men har ingen aning om temperaturer och färger. Jag såg redan framför mej hur mina trosor hade förvandlats till oigenkännliga små tangamodeller. Vanligtvis brukar jag sköta om tvätten för säkerhets skull liksom, men nu hade jag inte riktigt hunnit med. Den här gången tycks tvätten ha klarat sig och till med blivit ren trots att gubben min kompromissade och tvättade allting i 50 grader och rött och svart tillsammans med vitt och pastellfärger.

Ända sedan vi flyttade hit för, tjaa, hur många år sedan kan det bli nu? så har vi alltid haft åtminstone en ampelväxt hängande utanför huset. De första åren var det min svägerska som gav blomman, men det är redan en tid sedan nu, så nu har vi fått sköta det där med ampeln alldeles själva. Nog för att vi ibland har fått en ampel också som gåva då och då.

I år överraskade gubben min mej med en ampel på självaste morsdagen. Nej, alltså inte för att jag är hans mamma eller så, utan för att han tyckte att han hittat en, som skulle passa här hos oss.

Färgen är ju den rätta, eller hur? Och gubben min hade noggrant tagit reda på att den här växten nog ska klara av gassande sol.

Men vad är det för blomma? Ja, se det varken han eller jag. Den behöver vatten och lite näringstillskott då och då. Hoppas att vi inte vattnar ihjäl den eller torkar ut den.

Dagens bästa:

• Ingen väckarklocka!
  
  
• Långsam och skön frukost med både korsord och stickning. Kan dagen börja bättre?
  
  
• Hann få undan dagens måsten redan före klockan 11. Tjohooo!
  
  
• Värmde soppa på malet kött till lunch.

Snart ska jag iväg till kvällsundervisningen i västra grannstaden, så det blir till att stänga ner här.

Ha en riktigt skön fortsättningen på måndagen.