lördag, januari 21, 2017

Ett glas

Oj, vet ni, nu har det varit full rulle igen. Igår avslutade jag faktiskt arbetsveckan med att besöka puben i grannkommunen! Men lugn bara lugn, jag tog inte ett endaste glas med någon dryck alls, trots att jag hade en mycket snäll och tålmodig chaufför samt till råga på allt hade fått låna en tio euros sedel.

Ett glas tog däremot far i huset med sig hem från grannstaden.
Nåja, tog och tog, han betalade faktiskt hela femtio cent för det här glaset i återvinningscentralen. Självklart måste han ju bara ha det. Ingen av oss har druckit från detta ännu.

Före jag hamnade på puben besökte jag Hindersby. Där var det premiär på Revisorn, som ges på Hemborgs ungdomsföreningslokal av Hindersby teater.

Det var riktigt, riktigt roligt och mycket bättre än jag trodde. Om ni vill njuta av en rolig kväll och bra teater så skall ni skynda er dit!

Och vad gjorde jag på puben då?
Jo, jag lyssnade på musik, Little Valley Country Duo från Liljendal uppträdde, liksom Lisa G från Åland.
Men om det inte hade varit för skönsjungande Ida, som ackompanjerades på gitarr av Emil, så hade jag nog inte besökt puben alls!

torsdag, januari 19, 2017

Den försvunna laddaren

- Var är laddaren till min Samsung, frågade jag något förvånad i söndags på kvällen.
- Den är i köket.
- Nej, den är inte där, för det kollade jag redan.
- Jag har nog sett den nånstans, men jag minns inte var.
- Den borde vara här på bordet, för jag lade där den så jag skulle komma ihåg att ladda surfplattan.
- T lånade den i lördags.
- Jo, jag vet det, men han lade den tillbaka på samma plats, som han tog den ifrån.
- Är du säker?
- Jaa, bombsäker.
- Vad har laddaren för färg?
- Den är vit.
- Men där är den, utropade far i huset upphetsat och pekade på iPaden, som redan låg på laddning.
- Den där är till iPaden. Det är Apples system och går inte ihop med Android.
- Ja, men..., försökte far i huset. 
Jag bara suckade och orkade inte gå in på teknikaliteterna på detaljnivå. Sedan sökte jag på alla mina säkra ställen och några osäkra med. Det gav inget resultat.

- Tänk om T tog den med sig hem?
- Nej, det gjorde han inte. Jag såg den ju här på bordet, replikerade jag och pekade med ett anklagande finger på bordet, som gapade tomt utan laddaren.
- Men ring nu till honom för säkerhets skull.
- Då blir han bara lessen. Du har garanterat städat bort den med julsakerna.
- Nej, det har jag inte alls gjort, sa far i huset, som inte hade den minsta lust att kolla i lådan med julgrejerna, som han hade stuvat undan tidigare på söndagen.

Jag ringde minstingen fastän jag visste att det var helt onödigt, men jag ville ju gärna höra hans röst. Ni vet, mammor är så där konstiga. Han var ju hos oss i lördags, så det kanske borde ha räckt med umgänge då? Men inte för mej inte. :)

Sent omsider fick jag far i huset att kolla bland julsakerna trots allt.
Och gissa vad som fanns där?
Jo, den försvunna laddaren! Far i huset hade samlat ihop alla vita ledningar och packat bort alltihopa i väntan på årets jul. Tänk hur länge vi hade fått leta och vänta på att laddaren skulle dyka upp!
Nu borde här nog bli ordning och reda och nån borde virka en korg för alla laddare, så att de går att hitta på ett ögonblick och inte försvinner i fel lådor i förvaringen.

Om jag skall fortsätta på mina arbetsdråpligheter, som började i tisdags med att jag hade fel mapp med mej till jobbet, så kan jag konstatera att igår hade jag glömt mina terminalglas (alltså glasögonen för att stirra på skärmen) hemma. Det blev ett plirande utan like. Nu skall jag packa arbetsväskan inför morgondagens utmaningar. Hoppas jag kommer ihåg att ta med mej allting.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!
Mitt kommer att vara fyllt av roligheter, dvs amatörteater och Qvidi-Mina.



onsdag, januari 18, 2017

En tråkig typ

Far i huset måtte ha tyckt att jag är en ovanligt tråkig typ i måndags. Jag kom hem strax efter kl 20.30.
- Kokar du lite vatten, stönade jag medan jag försökte befria mej från ytterplaggen och ta hand om inneskor, vattenflaskor, surfplattor och jag vet inte allt vad. Jo, förresten, det enda som saknades var ju stickväskan.

Far i huset fick igång vattenkokaren medan jag skalade av mej resten av kläderna och kröp in i min urgamla, noppiga, urtvättade och sköna fleecemorgonrock. Sedan dråsade jag ner på köksstolen och fick småningom mitt kvällste och en macka. Jag var rätt medtagen. Hade hållit två surfplattkurser, fortsättning, efter varandra. Och det vimlade i huvudet av alla olika programversioner och plattversioner. Och jag får väl hålla med den kursdeltagare, som suckade längtansfullt och sa:
- Tänk om det kunde finnas endast en version.
Ja, tänk om. Då skulle det vara lätt minsann. Men nu just finns det nog alltför många olika plattor och programversioner.

Efter att ha styrkt min lekamen, satt jag kvar en stund och sedan bara måste jag se på Efter nio. Och hemskt nog fick jag igen vatten på min kvarn. Man skall INTE spela ishockey! Den sporten är förfärlig. Den unga killen, Robson, fick en sådan hjärnskakning av en regelrätt tackling, att han blev hjärnskadad för livet. Det var tufft och fint av honom att träda fram och ge synlighet åt de hjärnskadade. Men fy sjutton för ishockey. Det skall nog inte vara så där, eller hur? Unga människor ska inte behöva skadas för livet. Det verkar så totalt meningslöst.

Sedan dråsade jag i säng. Och det före klockan hunnit bli 22.30. Jag var alltså en osedvanligt tråkig typ. Men så skulle jag då också upp tidigt igår morse. Jag hade varit mycket förståndig och packat arbetskassen med mapparna med kurspapper redan på måndagskvällen. När jag skulle inleda den andra kursen igår, så upptäckte jag att jag hade fel mapp med mej!!!! Argh! Man skall inte vara trött när man förbereder sig inför nästa dag. Nå, jag improviserade och det blev nog helt bra i slutändan, tack och lov. Men sjutton vad det harmade.

Minns ni hur synd det var om mej i fredags?
Nå, jag blev rätt snabbt tröstad, för vet ni vad? 

Jo, jag fick en fin blomma av svägerskan. Tack!
Det här piggar ju onekligen upp, inte sant?

Idag har jag linkat omkring på jobbet och försökt röra mej så lite som möjligt. Mitt högra knä har fått fnatt. Och då ska ni veta att jag varken har åkt slalom, spelat fotboll eller ishockey! Det sa bara KNAX igår riktigt hårt. Men då gick det ännu att både stå och gå på. Idag på jobbet ville det liksom inte längre. Måste kanske skrämma det med någon inflammationshämmande tablett? Hmmm, fast det värker ju inte... Grannen här på andra sidan vägen är läkare. Ska jag kanske knacka på hos honom? :)

Näää, icke, jag väntar snällt på plättarna, som far i huset har lovat steka och sedan är jag nog bättre. Tror inte ni det också? Plättar fixar allt det onda.

Ajjo, jag har lovat att påminna om att det är Qvidi-Mina-träff i lördag kl 10. Det ska vi komma ihåg och så borde nog nån virka lite rutor också. Vem månne ska hinna med det?

Åååh, nu doftar det redan av nygräddade plättar, så nu måste jag iväg och äta. Mums!
Ha det bra!

söndag, januari 15, 2017

Katastrof i köket

Vet ni vad? Jo, jag är en vandrande katastrof i köket! 
För en vecka sedan, på söndagen, hade vi gäster från Borgå. Vi hade dåligt med kaffebröd, så jag tänkte vara snäll och bjuda på varma semlor (frallor) istället. Jag tog bröden ur frysen, lindade in dem i min mormors systers gamla handvävda kökshandduk och placerade dem i mikrovågsugnen. På med defrostknappen och tidsinställningen och så duka kaffebordet.

- Vad är det som luktar bränt, frågade dottern och sniffade i luften.
Sedan blev det rop och skrik och brådska.
- Röken slår ut genom mikron, ropade hon.
Fort, fort stängdes mikron av och jag inspekterade uppgivet skadorna. Tänk om min fina mikro hade skadats? Det är nämligen inte första gången jag lyckas med rökutveckling i mikron. En gång på det gamla stället när jag skulle poppa popcorn i mikron satte jag tiden till en halvtimme och fortsatte med att hänga tvätt i ett annat rum. Det höll på att gå alldeles på tok. Lite till och eldsvådan hade varit ett faktum. Det blev  inga popcorn och så fanns det ingen mikro heller för den hade jag ju eldat upp till oanvändbarhet. Efter det har jag poppat popcornen i kastrull. Likaså bra för det lär vara hälsosammare. Och nu med vuxna barn blir det inte poppat så mycket heller.
Förresten, jag har ju faktiskt en sån där popcornsmaskin, som jag fick i födelsedagspresent av mina anförvanter för X antal år sedan. Undrar om far i huset vet var den finns? Fast det skall inte poppas nånting här idag inte.

Den här gången klarade sig alltså mikron och endast en semla blev så bränd att jag inte kunde sätta den på kaffebordet. Men handduken är förstörd och det harmar. Gammalt ädelt hantverk. Suck!

Tur att våra matgäster igår själv gjorde maten, så jag inte behövde utsätta någon i köket för fara. Och eftersom jag är en vandrande katastrof i köket och flest olyckor verkar ske där, så är det nog bäst att jag håller mej därifrån, inte sant?

Ha nu en riktigt skön söndag allihop.
Själv ska jag börja förbereda morgondagens kurser och skriva lite till vår lokaltidning. Jobb i vanlig ordning alltså.

fredag, januari 13, 2017

Stackars mej

Här sitter jag på fredagseftermiddagen, lite småfrusen och vrålhungrig. Tyvärr kan jag inte äta, för jag är bedövad och har ingen känsla i läpparna. Jag har inte precis styv överläpp, men däremot känslolös nedre läpp. Far i huset hittade ett sugrör, så lite vatten har jag sörplat i mej. Men äta får jag inte på nån timme än. Jag körde direkt från jobbet i grannstaden till tandläkaren i grannkommunen, så jag hann inte äta före tandisbesöket. Stackars mej!

Tandläkaren vill dessutom att jag ska återkomma på granskningsbesök. Jag lär ha flera hålbörjan och så måste en visdomstand bort. Misstänker att tandsten också måste tas bort. Suck! Hur ska jag hinna? Och hur ska jag ha råd? Ser ni framför er hur många garnnystan, som nu blir oköpta. Stackars mej!

Och så det absolut värsta: Jag stickade fel på sockan i onsdagskväll!!! Gråt och tandagnisslan. Man ska INTE sticka efter diagram och se på TV tillika eller samtala med sin äkta hälft. Igår fick jag riva upp allting ända ner till resårkanten. Hade utrustat mej med livlina och det gick riktigt bra att riva upp och få bort felet. MEN sen visste jag inte var i mönsterdiagrammet jag var. Skulle jag börja på varv 5 eller 7 eller... Ja, så det var bara att fortsätta rivandet. Stackars mej! 

Imorgon är det ny dag med nya utmaningar och kanske jag kan äta lite senare ikväll? Och kanske jag hinner sticka något varv innan På spåret börjar ikväll. Så kanske det inte är så synd om mej i alla fall? Eller vad tror ni?

Ha nu ett riktigt skönt veckoslut och rör er försiktigt så att ni inte halkar omkull eller kör i diket.

Här är åtminstone en som vet att hålla sig ordentligt fast!

onsdag, januari 11, 2017

Enkla virkade muddar

Det märks att vårterminen har börjat, inte sant? Nu har jag liksom inte riktigt tid med egna roliga saker på datorn utan det är kursförberedelser, som gäller. Det innebär att jag sent på kvällarna inte orkar sitta framför datorn, tyvärr. Jag skulle ju gärna skriva blogg, personlig e-post osv. Men det får anstå tills jag hittar en lagom lång lucka, som jag gjorde idag. Jippiii!

Nu kan jag stolt berätta att årets andra alster blev färdigt på självaste trettondagen i fredags. Jösses, vet ni, två färdiga alster inom loppet av en liten vecka. Inte illa alls. Men, men, nu blir det nog lite stagnation i mitt kreativa fritidsliv, tyvärr. Jag kan inte ägna halva nätterna åt vare sig stickning eller virkning när jag ska vara pigg och nyter på morgonen och kunna förklara mystiska grejer i datorn.

Modell: Hildurs barnbarns mönster Enkla virkade Muddar
Garn: Aarni från teetee, 90% ylle och 10% mohair
Åtgång: 66 g
Virknål: Nr 6

Roliga och enkla att virka. Du behöver endast kunna luftmaskor och fasta maskor samt smygmaskor om du vill virka ihop muddarna istället för att sy.

Garnet är alldeles ljuuuuuvligt. Det köpte jag i oktober när jag var iväg på stamkundskvällen med stickväninnan B. Skulle jag ha vetat hur mycket jag kom att gilla det så borde jag ju ha tagit mera garn, inte sant? Kunde ju sticka en tröja av det.

De här muddarna går ju ihop med den lila sjalkragen. Tror ni att någon skulle vilja ha dem i gåva?
Hildurs barnbarn har förresten utvecklat en annan variant av det där enkla mönstret. Kanske jag borde pröva att virka det också?

Nu är middagen strax klar, äldsta sonen tillreder, och sedan skall jag faktiskt sätta mej ner och sticka lite. Vill ju att sockorna växer...
Apropå middag ännu, igår kväll då jag kom hem från jobbet i grannstaden överraskade far i huset mej med nygräddade plättar. Visst är det rena rama lyxtillvaron jag har här?

Ha det bra!

söndag, januari 08, 2017

En beställning

- Vad gör ni, frågade den nästäldsta när hans fru och undertecknad på julannandagsaftonen satt med huvudena ihop över soffbordet.
- Inte är det väl någo stickcafégrejer, fortsatte han misstänksamt. Han är tyvärr inte stor vän av hemstickat eller virkat. Kan nån förstå varför? Jag har ju ändå inte plågat honom med vare sig det ena eller det andra.

Hur som helst, där satt jag med svärdottern och såg igenom mönstertidningar. Det konstiga är att då jag före julen letade efter sockmönster med korta skaft, så hittade jag mönster enbart för långa. Och nu då jag skulle ha mönster för långa sockor, så då fanns det enbart korta. Världen är allt bra konstig, ska jag säga.

Men rätt fort hittade svärdottern de hon vill ha. Och när jag grävde i hobbyrummet hittade jag till och med garn till projektet! Det ni!

Det här riskerar att bli ett riktigt evighetsprojekt, men få se nu. Jag lovade ju att "alder meir" (aldrig mera), när jag fick Marshmallow knästrumporna färdiga i augusti förra året. Men... ja, självklart vill jag ju uppfylla önskemålet från min svärdotter. Så igår lade jag upp en provlapp och sedan själva sockan. Mönstret är intressant, men kan inte stickas framför tv:n. Redan i början av diagrammet höll jag på att tappa bort mej. Gäller att vara på alerten. Har noggrant försökt mäta och hoppas att dom ska gå på svärdottern och faktiskt hållas uppe. Om inte får jag väl börja om från början. Tyvärr hann hon inte komma hit på en blixtvisit igår för att prova. Kanske ni minns sockkatastrofen förra gången jag försökte mej på mönsterstickade sockor åt svärdottern? Suck!

Och apropå sockor ännu, jag dömde idag ut ett par sockor. Kom till att de går nog inte att lappa. Funderade lite grann om jag skulle tagit skaften till vara, men... allting fick nu skatta till förgängelsen. Alla här i huset vill ändå ha längre skaft än de där korta. Men nu blev jag allt lite fundersam, borde jag kanske ändå...

Men nu, nu måste jag ta itu med kursförberedelser inför morgondagens terminsstart. Tror ni jag kommer ihåg nånting digitalt alls efter jullovet?

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll och en fin start på den nya veckan, närmare bestämt vecka 2!