Här sitter jag och är lite låg, nästan smådeppar. Lågmäld är jag så det förslår. Min röst är till och med sexigare än Marlene Dietrichs. Varför i vida världen det anses att en hes whiskyindränkt röst är sexig är mer än jag förstår. Men jag låter inte som mej själv i alla fall. Whisky har jag inte druckit. däremot tog jag lite konjak mot det halsonda igår kväll då jag kom hem från mina barndomstrakter.
- Du kommer inte hit sen, sa min hulda moder mycket bestämt. Av förståeliga skäl vill hon inte ha med snorungar, som mej att göra! Jag håller mej borta från allt möjligt annat också förutom då jobbet.
Igår skulle jag ha fått åka brandbil. Jag tackade dock nej för jag ville inte snörvla och hosta på alla de andra ivriga åkarna. Suck! Hoppas att det kommer fler tillfällen i mitt liv, för visst skulle det vara häftigt att få åka brandbil.
I tisdags sade min Adam plåtlåda upp kontraktet. Så där satt jag vid sidan av motorvägen och snörvlade. Far i huset kom till undsättning och såg till att jag kom iväg till jobbet i grannstaden i tid. Nu står plåtlådan här på gården och har kommit till vägs ände. Bilen blir troligtvis alldeles för dyr att reparera. Men inte har jag råd att köpa en ny heller. Snyft snörvel. Och inte klarar jag mej utan heller. Det här är sånt som kan göra vem som helst galen. Det här veckoslutet ska jag dock koppla av och strunta i allting utom virkning. Eventuellt lägger jag upp en ny stickning för det kliar så i fingrarna. Men nu just orkar jag inte med det... kanske imorgon. Idag vill jag bara ha glass för det halsonda.
Och så är jag lessen också för "riktiga och viktiga saker", hörde att en väninna är sjuk och får sin meducin intravenöst. Kära du, krya på dig!
Trots min lågmäldhet önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut! Njut vare sig det regnar, snöar eller solen lyser.
Lita aldrig på en karl, i synnerhet inte då han säger:
- Det här fick du av din mamma.
Den dumheten gick jag på i torsdags. Den där fina korgen var förstås inte alls min! Nej, självklart vill mamma ha den tillbaks och det ska hon få. Till saken hör att hon har fått den av oss i gåva, så...
Tur att jag fick rätsida på det hela i telefon igår. Och tur att det inte blev en hel höna av en fjäder!
Jag behöver faktiskt inte flera korgar än de jag redan har. Muminkassen passar ypperligt till mitt nuvarande virkprojekt...
... en poncho. Beträffande Qvidi-Mina-rutorna ligger jag rejält efter just nu. Men jag skulle vilja ha det här projektet färdigt först. Och sedan skulle jag faktiskt vilja pröva på att sticka ett par vantar. Har ni hört på maken? Jag sticka ett par vantar?
Trots att jag steg upp så sent som klockan nio idag har jag ändå hunnit med en hel del. Gladast är jag över att jag hann sitta utomhus och njuta av septembersolen med ponchovirkningen och att jag har fått middagsdisken undanstökad.
Nu blir det igen tre långa arbetsdagar då jag inte kommer att hinna med annat än undervisning, förberedelser, arbetsresor, stupa i säng, så upp igen och iväg. Som en kollega sa förra veckan:
- Ja, så ska vi hem och sova då innan vi återvänder imorgon.
Månen lyser på mej och de mina ikväll, hoppas att den låter mej sova!
En riktigt bra start på den nya veckan önskar jag er alla!
Vi hörs igen mot slutet av veckan.
I morse vaknade jag redan vid sjutiden och hade en så enormt stor lust att virka, men, men...
... jag valde att chockera far i huset och fick undan disken istället.
Eftersom jag vid frukosten fastnade i ett korsord blev det liksom ingen virktid kvar på morgonen innan jag körde iväg för att besöka en mässa.
I grannkommunen kan dom vet ni. Nu vet jag också hur kettleballen (!) skall hanteras. Knyt fast många ballonger och sen börjar du lyfta. Du ska se att det går undan med fart då.
De 50 första besökarna fick ett fint ämbar. Perfekt att plocka mässgrejer i. Och perfekt också för en liten skogsutflykt i jakt på skogens röda guld. Men idag blir det nog inte av mera att ranta iväg till skogen.
Jag hade riktigt trevligt på mässan, trevligare än jag först trodde. Träffade många bekanta, som jag inte sett på år och dagar. Talade också med nya för mej okända människor. Kul med det sociala livet så där på riktigt och inte enbart ute i cyberrymden.
Och så fick jag så skön axelmassage med härlig eterisk olja, som doftar alltjämt. Tänk det var bara att sätta sig ner på stolen och njuta. Tack till ekofrisören för det!
Kolla vad jag har i mitt ämbar! Pennor, isskrapa, reflex, ett litet USB-minne, som det står Kårkulla på, ett anteckningsblock. två parkerings... osv.
Ja, och så förstås en hel del godis. Lördagskvällen är räddad! Och jodå, jag har delat med mej åt far i huset. Men de där syrliga hårda karamellerna vill jag ha för mej själv. De blir perfekta till aftonens virkning.
Ha det riktigt bra nu och ta hand om er!
I morse när jag vaknade visste jag inte vad det var för dag. Sånt är ganska skönt för då vet jag att jag har sovit riktigt, riktigt gott. Låt vara att underlakanet var en enda trasslig härva och jag antagligen har drömt nånting häftigt, som jag tyvärr redan glömt.
På liggande höft bestämde jag mej för att vara superaktiv när jag väl kommit hem från jobbet i grannstaden. Det är nu lite si och så med den aktiviteten, tyvärr. Far i huset ockuperar tvättmaskinen, så det blir inget byte av sänglinne för min del. Kanske bäst så, för här skockas mörka moln som när som helst kan ge vatten.
Igår hade jag mammadag och vi var runt som yrväder i olika affärer. Frukosten intog vi på Vaheri. Vi åt goda fyllda semlor (= frallor) och till efterrätt valde vi den supergoda Sibeliusbakelsen. Man måste ju se till att få i sig så man står sig och orkar handla sedan!
Som ni vet, så är min mamma superduper snäll. Nu just är hon lite orolig för hur det ska gå för mej i Storbritannien, så...
... hon har stickat världens finaste sockor i den ljuvaste av färger åt mej. Nu kommer jag nog inte att frysa. Tack mamma!
Far i huset å sin sida muttrar om Brexit och terroristattacker. Suck! Själv funderar jag på kappsäckar, kläder, skodon och jag vet inte allt vad...
Ajjo, viktigast at allt, att sätta upp en lämplig flygstickning!
Litet avsteg blev det igår från min princip beträffande Qvidi-Mina-rutorna.
Jag fick nämligen de här nystanen av mamma. Så nu finns det ljusgrå och naturvit att ta till om det behövs. Annars får det bli sockor eller vantar av de här nystanen.
Det borde ha stannat därvid, men det fanns en stor låda med rödmärkta garn, som vi petade lite grann i!
Så nu har jag fyra nystan Eco Cotton. Kan alltid användas till disktrasor, tror jag. :)
Dom här två kunde jag bara inte lämna efter mej. Dom kommer bra till pass om jag någonsin tar itu med min virkning, den med lite större rutor.
Det var inte enbart sockor och garn jag fick av mamma.
Jag fick också den här fina korgen och det är riktigt farligt. Nu kan jag fylla den ena korgen efter den andra med halvfärdiga arbeten.
Kolla, jag fick också fredagsgodis: Fazers nya Berry Pearls med jordgubbssmak. Ska bli intressant att smaka. Kanske jag sparar dem till imorgon? Då kommer far i huset att bli galen.
Galen är han redan av det här fredagsgodiset. Få se om han alls kan äta en endaste nöt när det står IFK på den röda fina burken med saltade jordnötter! :)
Som socker på bottnen hade min hulda moder rivit ut blad från förra veckans Hemmets, dvs Hemmets Veckotidning nr 37 2016.
Där finns mönster till den där tvärstickade tröjan och en artikel om att sticka bort sin stress.
Tror ni att det går lika bra med virkning? I sådana fall ska jag dråsa ner i fåtöljen och ägna mej åt den ädla konsten.
Visserligen säger min stegmätare åt mej att jag borde gå ännu 432 steg, men jag tänker fuska lite idag för jag bara måste få handarbeta nu innan jag stupar i säng för att vara fix och färdig imorgon då jag skall iväg till grannkommunen för att kolla in två riksdagsmän! Det ni. Och kolla hur lång mening jag kunde skriva när jag riktigt bjöd till. Om ni tappade bort er får ni börja från början! :)
Ha nu en riktigt skön fredagskväll!
Här ilar dagarna så fort förbi att jag knappt hinner med. Så låt mej backa lite och berätta om förra veckans onsdag.
Det gick som det brukar, tyvärr.
Jag var tvungen att åka till mataffären efter hållen kvällskurs. Tack och lov har affären öppet ända till kl 22 nuförtiden. Hur skulle jag annars hinna handla?
I mataffären finns det många frestelser och jag hamnade ju i den berömda tidningsgången och...
... där hittade jag den här. Förstås måste jag ha den för att träna på min engelska, inte sant?
Är inte alls säker på att jag stickar nånting härifrån. Eventuellt då de fina sockorna...
Gåvan som följde med den här gången var ett extra häfte med 21 mönster. Och här finns ett vackert sjalmönster, som verkar kunna bli ett evighetsprojekt. Fast såna ska jag ju inte alls hålla på med längre!
Gissa vad som fanns på matbordet då jag kom hem?
Nå förstås den här tidningen, som hade kommit med posten. Oj, nej.
Vet inte om här heller finns nånting som jag så där på raken skulle säga att det här börjar jag sticka nu.
Och så var det ju det här med gåvor. Jag fick ju en på stickcaféet i förra veckan. Och nu fick jag två nya.
En av kursdeltagarna kom med böcker till bokbytarhyllan på mitt jobb. Jag fick de här två:
Den övre har redan länge legat på min "att-läsa-lista". Den undre började jag på i fredags förra veckan, men jag har inte hunnit långt. Har som sagt lite för långa arbetsdagar just nu.
Fullmånen har stigit här hos oss. Hoppas att jag kan sova ändå...
Men först ska jag bara göra lite material till morgondagens kurs och sedan kolla allt det spännande som finns i korgen som jag fick av mamma idag. Också det en gåva. Men det är en helt annan historia...
Det sista ni hörde av mej var i fredags när jag hade packat korgen.
Och sedan försvann jag?
Nej, nej, lugn bara lugn. Jag har jobbat på som en tokstolle. Börjat kl 9.30 och slutat kl 20 på måndagen och igår började jag kl 9.30 och slutade redan kl 19! Lägg till arbetsresorna till och från grannstaden så förstår ni att jag inte gjort så mycket när jag väl kommit hem. Idag blir det, tack och lov, en lite lugnare dag. Jag börjar kl 10 och slutar 20.30, men har håltimme på 1½ h mitt på dagen så då borde jag liksom hinna med en del på jobbet. Skönt.
Här har för övrigt varit spännande tider i dagarna två. Två morgnar i rad har jag vaknat med fjärilar i magen. Tänk om asfaltkillarna har stängt in oss och jag inte kommer ut med min bil och kan åka iväg till jobbet? Nu är det liksom allvar för nu drar de asfalt över hela den gropiga vägen istället för att fylla upp svackorna, som de gjorde här tidigare. Sent igår kväll eller egentligen nästan mitt i natten kunde jag äntligen andas ut, för nu har de kommit förbi vår portgång. Puuust! Så jag kan småningom ta mej till jobbet. Jippiii! Att det kanske blir och vänta är en annan sak. Huvudsaken är att jag kommer ut till landsvägen.
Men det var inte jobbet jag skulle berätta om, utan om vad jag gjorde på fredagskvällen och i lördags. Jag var på kurs! På Qvidi-Mina kurs i stan på min arbetsplats. Och det var jätteroligt.
Det handlar om att virka små rutor, mindre än mormorsrutan och sedan foga ihop dem till en tröja, en väst, pulsvärmare, en filt eller en grytlapp. Ursprungstanken är att få åtgång på alla garnrester. Och det tänkte jag verkligen gå in för. Men, men alla andra verkade bygga upp sina rutor enligt en färgskala och då behövs det liksom alltid köpas till garn. Och sådant ska jag absolut inte göra!
Vi började med att virka provrutor:
Det gällde att dels hitta rätta färgkombinationer och dels
rätt storlek på virknålen. Mina rutor blir nu 6 x 6 cm och jag hoppas innerligt att det räcker till en tröja.
Om inte, så kan rutorna förstås bli till pulsvärmare eller en kant på en mössa eller...
Det var full fräs på virkandet hela lördagen.
Men hur kommer det sig att det alltid verkar som om de andra har mycket finare rutor och härligare färgkombinationer?
Så här långt hann jag och jag tror bestämt att det får lov och bli den mörkare lila rutan som nu skall virkas i parti och minut. 525 rutor går det åt till en tröja. Jag vågar inte ens tänka på hur många det går åt till en filt. Lite andra färgkombinationer behövs ännu för att just tröjan skall bli enligt Qvidi-Minas modell. Hmm...
Jag har bestämt mej för att vara lite vild och som sagt använda det garn jag har och sedan får det bli som det blir. Det kan bli hur tokigt som helst.
En av de bättre sakerna med den här kursen var att jag gav bort över 200 gram garn! Tjohooo! En hel del av de gula garnen från katastroflådan är nu borta från vårt hus. Skönt att de kom till nytta hos någon annan.
Tills vidare har jag löst förvaringsfrågan på detta sätt. Men säg inte åt far i huset att jag har tagit hans småmuttriga lådor! Jag ska ju nog skaffa fina lådor åt mina rutor, fattas bara annat. Tror ni att det finns kakburkar med ugglor på?
I tidningen Suuri Käsityö nr 5-6/2007 finns mönster till den här pannlappen...
... och den här vackra filten, som jag gått och funderat på sedan jag fick tidningen i min hand för nio år sedan. Det här är som att måla en akvarell, inte sant?
Ja, alltså inte picknick-korgen, utan...
... utan handarbetskorgen. Jag ska ut på garntrevligheter i kväll, få lära mej en ny teknik (tror jag!). Ska bli riktigt, riktigt härligt!
Kära vänner, ha en superskön fredagskväll!
