Småningom beger vi oss iväg västerut, Snorkfröken och jag. Vi har sällskap av stora svarta väskan och den fina svenska projektväskan. Vi kommer att vara i synnerligen gott sällskap när vi sammanstrålar med minstingen i Vanda. Han den stackaren är orolig över att fadern inte ska komma i tid. Ack ja, det finns tidsoptimister, som inte förstår hur svårt livet blir för deras omgivning.
Vi kommer också att ha sällskap av de finaste yllesockorna!
Man klarar sig inte på resa utan yllesockor. Så är det bara!
En fin bröllopsgåva av min hulda moder. Tack!
Morfar i husets fina sockor får stanna hemma.
Det får också lådan med likörkarameller. Lite roligt måste ju äldsta sonen och fadern få ha på midsommaren, inte sant?
Tack snälla mamma!
Och förmiddagens fortsatta packande, hur många byxor behöver man egentligen med sig? Skor? Trosor? Blusar? Och det värsta av allt, bud har utgått från väst att vi skall helst ha ljusa (läs vita) kläder och långärmade blusar. Eeeh, har ni sett i min garderob? Vita kläder, njaae, inte just. Men mörka, röda, lite rosa och lila. Jo, sådant kan finnas.
Inspirerad av stickväninnan B, som hade grävt djupt i sin garderob och hittat en helt underbar lila sommarblus, så gjorde jag ett försök sent igår kväll. Men ack, i min garderob gick det inte att göra sådana fantastiska fynd. Nej, när jag grävde djupt kom jag till handdukarna och en helt genomskinlig topp, som jag nog inte kan ta med. Så det så. Alltså packar jag ner svarta byxor, kan inte hjälpas. Om de svenska knotten vågar anfalla mej på grund av det, så ve dem!
Och jo, jag har alldeles för stor packning, som om jag skulle resa till världens ände och bli borta ett halvt år minst. Men kläderna åker ju bekvämt med i bilen, så ingen fara. Hoppas jag åtminstone. Vi är ju enbart två, så hela baksätet är ledigt.
Nu får ni ha det så bra och ha lite tålamod med mej. Jag kanske inte hinner blogga under resan, men jag lovar att åtminstone försöka. Vem vet, det kanske lyckas!
Det är frågan jag ställer mej just nu, hur trevligt får man ha? Det gångna veckoslutet har bjudit på många höjdpunkter, likaså den här dagen.
I lördags var jag borta hemifrån hela dagen. Jag började med att besöka Liljendaldagarna. Och tro mej, inget vinner över Liljendal, som är den bästa delen av stan. Det vet till och med stadsdirektören för det sa han i sitt välkomsttal när han officiellt öppnade dagarna i Paviljongen.
Där uppträdde också trubaduren Alexander Wendelin, nyutexaminerad från Teaterhögskolan. Han behövde assistans av dagens konferencier Desiré Strömberg.
Han ackompanjerade också Michelle Sarström, då hon sjöng Liljendalvalsen.
Lurens sommarteater fyller 60 år i år. Hipp, hipp, hurra! Här ger Lurensgänget ett smakprov ur årets pjäs, Ronja Rövardotter, som har premiär den 29 juni.
Inne i Liljendalgården fanns det mycket att se på.
En utställning med änglar...
En smått bister utvecklingsdirektör, som representerade staden.
Sophie Creutz alias Solveig Lindfors och Gustaf Armfelt alias Frej Lindfors, som berättade om hur det gick till då Liljendal blev självständigt den 22.12.1791.
Publiken bjöds också på uppvisning i salongsdanser under Ulla Hammarströms ledning. Kanske någonting som morfar i huset och undertecknad borde börja med?
Jag hade bästa möjliga sällskap för stickvänninan B var där alldeles ensam, då hennes man hade i uppdrag att sitta i hembygdsmuseet. Så vi kvinnor slog oss ihop. Hon fungerade som utmärkt assistent och höll min kameraväska då jag fnattade runt med reporterblocket i högsta hugg. Och så var hon så supersnäll att hon bjöd mej på soppa.
Och till efterrätt armfeltsbakelse och saft. Tack snälla!
Till barnens stora glädje uppträdde också Robin Hund och Bob Katt. Tänk snart, snart, så kan jag ta med lilla M på barnkonsert och sjunga med i "Alla ropar hej".
B var en superbra assistent, så nu funderar jag på att ofta ta med henne på mina uppdrag. Måste bara kolla att det passar in i hennes överbokade kalender.
Jag köpte förstås semlor (frallor) av Liljendaldamen igen!
Från Liljendalgården tog jag mej till Café Lilja.
Där var det countryfestival. Jag kom lagom till soundchecken. Bäst så om man ville ha sittplats. Och gissa vem som hittade mej där på bänken? Jo, B, så vi fortsatte vår samvaro, nu i musikens tecken.
BSB Houseband från Borgå var först ute på scen, alltså uppvärmningsband. De spelade covers av både Johnny Cash och Rolling Stones.
Förutom countrymusiken så fanns här lastbilar utställda. Kromen glänste i kapp med solen.
En Volvo med Palfinger lastbilskran.
En Scania med så hög kran att den inte rymdes med på bild.
Och så den häftigaste av dem alla, den amerikanska Kenworth, årsmodell 1984 med cummins motor. Lastbilen har lång nos och det gör att den är perfekt för långfärder enligt ägaren, som använder den som husbil. Lastbilen kom från Tammerfors.
På scenen fortsatte Lotta Källström från Sverige. Hon gillar Dolly Parton och framförde bland annat hennes Do I Ever Cross Your Mind och Applejack.
Matti Esko försvarade de finska färgerna och han sjöng förstås sin mest kända låt Rekkamies, som just handlar om långtradarchaufförer.
På området hade lastpallar placerats ut. Där var det meningen att folk skulle stå och röka. Men tror ni att dom gjorde det? Jo, nej. På vår bänk satt en hopsa och en grobiger karl och rökte. All rök blåste på B och mej. URRRRK! Sånt blir man illamående och yr i bollen av. Eftersom karlen var muskulöst byggd vågade vi inte opponera oss. Vi borde kanske ha tillkallat en ordningsman?
Countrymusiken är dansant, så linedance är kanske ändå det som morfar i huset och jag borde satsa på?
Robert Jordas var speaker på countryfestivalen. Hans fru å sin sida uppträdde med dansbandet Streamline på stranddansen i Paviljongen.
Och så kom han, Nordens countrykung, Mats Rådberg med sitt band Rankarna. Han sjöng bland annat att man kan lita på pojkarna över 35. Och det är verkligen skönt att veta!
Utan steel guitar blir det inget countrysound. Här skickliga Nicke Widén från Rankarna. Han kompade också Lotta.
B och jag bestämde oss omedelbums för att sådan här hårfärg skall vi också ha. Efter lite funderingar blev vi dock tveksamma. Troligtvis kommer inte B:s hovfrisörska att gå med på en sådan här färgning. Och troligtvis kommer jag att bli utlåst hemifrån om jag kommer hem med den där färgen, så kanske ändå bäst att låta bli.
Det här var en musikfestival med hög trivselfaktor. Det enda som kan invändas är att det borde ordnas fler sittplatser.
När jag susade hemåt sent omsider så spelades i radion lämpligt nog Peta in en pinne i brasan.
Igår var jag iväg på en helt annan sorts kultur, nämligen på besök hos Staffas trädgård.
Fina blomplanteringar.
Så lockande...
... och jag vill också ha en sån där cykel.
Det fanns så mycket att välja på att det blev riktigt svårt.
Och blommor med så vackra färger. Men jag har bestämt mej. Jag ska inte ha stora blomplanteringar i år. Perenner vågar jag inte ens tänka på, för jag är rädd för mullvadar, sorkar och sniglar så det så.
Grattis Staffas till de 30 åren!
Och idag, idag vet ni, blev det en dag på stranden.
När vi anlände jagade vi iväg en familj med vitkindade gäss. De var faktiskt de enda vi såg på stranden förutom en trollslända och en spindel.
Lilla M tyckte det var riktigt kul. Hon hade på sig en snärtig UV-dräkt. Det är sådant det skall vara på de små nuförtiden, så glöm baddräkterna. Jag hade inte med mej min, för jag hölls också i vattenbrynet.
Utrustade var vi med både simringar och leksaker. Morfar i huset skall nu försöka åstadkomma någon sorts simbassäng att plaska i för lilla M. Få se om han lyckas.
Nu på kvällen var det meningen att vi skulle åka in till stan och bunkra upp så att morfar i huset och den äldsta sonen klarar sig under min frånvaro.
Knappt hade vi hunnit in i affären innan morfar i huset börjar:
– Vi ska sen int ha nånting. Du far ju bort.
– Men ni blir ju ändå två, precis så som vi är nu.
– Men vi ska int ha nånting. Nä, ta int det där brö.
– Om int du slutar gnälla så får du gå ut i bilen och sitta, sa jag med min barskaste röst.
Och tack vare morfar i husets smått störande beteende glömde jag köpa både senap och vitpeppar. Ack ja. Får hoppas att den äldsta sonen snällt tar hand om fadern.
Och nu, nu ska jag ännu jobba lite med en tidningstext, tvätta av de sandaler jag hade på stranden idag, packa lite och sedan lägga örat på kudden. Hoppas att jag får sömn och inte förgås av spänning inför morgondagens avfärd.
Vet ni vad? Jo, igår medan jag var ute på roligheter (ja, beklagar, det var därför ni blev utan blogginlägg igår!), så var morfar i huset iväg på jobb. Och han gjorde ett loppisfynd helt utan pengar och trots att loppisen först gick av stapeln vid stranden i stan idag. Visst är han duktig?
En sådan här Mumingrej fyndade morfar i huset.
Och visst ser ni väl vad den skall användas till?
Han hjälpte den säljande damen att packa in loppisvarorna i bilen, som skulle frakta dem till stan. Så han hann ju se ett som annat. Men som sagt, inga pengar, så då är det svårt att köpa.
Nu måste jag ännu hänga lite tvätt. Det drar ihop sig till avfärd och börjar bli lite småstressigt. Jag borde ännu få iväg texter och bilder till redaktionen, så jag kan ta det lite lugnare imorgon...
Önskar er alla en bra start på den nya veckan. Tänk, det har redan hunnit bli midsommarveckan!
Morfar i huset har burit hinkvis med vatten...
... för att rädda våra alprosor. Nu har dom så smått blommat ut och vattnandet har avtagit.
Det är inte enbart jag, som älskar de här blommorna. De gör humlor och bin också.
Och det bästa av allt, hur kunde de förra ägarna, som har planterat de här blommorna, veta att detta är just min favoritfärg?
Och nu vill vi ha vatten, vatten och åter vatten, så vi kan sjunga som Robert Broberg: Vatten – stan är full av vatten.
Idag har jag dragit fram den...
... stora svarta väskan! Jag passade på medan morfar i huset var iväg på ett litet jobbåtagande, för gissa vad som fanns i väskan?
Öööh, jo just det, garn!!
Nu har jag passat på att packa lite, men konstigt nog fick jag enbart bortkruxat tre saker från packningslistan. Det där verkar inte riktigt bra eller hur? Fyra plagg behöver nål och tråd, så vem anmäler sig frivilligt som lapplisa?
Min hulda moder påstår att man inte ska ha med handarbete på semesterresan. Haaaa, säger jag då. Hur ska man kunna vara utan handarbete på semestern? Inte är det någon semester om man inte får handarbeta, eller hur?
Nu ska jag gå och hänga tvätt, så jag har någonting att packa i stora svarta väskan. Tror ni förresten att det räcker med tre väskor? Stora svarta för kläder och diverse annat, en stor väska med gåvor och så förstås Snorkfröken. Hon skall med och åka båt igen, fattas bara annat.
Kors i taket! Morfar i huset mindes vår bröllopsdag! Det brukar han vanligtvis inte göra, så jag undrar vem av barnen, som hjälpt honom på traven.
Han gratulerade mej i morse och jag honom. I princip ska vi inte köpa presenter åt varandra längre. Men jag köpte ändå ett hjärta med Geisha-karameller åt honom.
Vi körde västerut till grannstaden på en liten bröllopsmiddag. Det blev nu så eftersom vi hade annat ärende ditåt.
Så nu har jag igen varit ute på vift. Inget sitta hemma och sticka alltså. Men hej, jag har sytt två sidsömmar, en oksöm och fäst en massa trådar. Just när jag trodde att jag hade enbart en tråd kvar att fästa dök det upp en garnända till. Jag är ganska säker på att dom förökar sig när man vänder ryggen till.
Nu har jag alltså varit jättelydig och gjort precis som de duktiga damerna på stickcaféet sa: Jag har avslutat ett projekt innan jag börjat på nästa! Så ska man göra tyckte de ordentliga i tisdags. De facto har jag inte ens börjat på någonting nytt idag för jag har ju ännu ett och annat projekt ofärdigt så...
Och nu, nu ska jag skåla med morfar i huset och minnas alla bra saker under våra 38 år som gifta. Onödigt att minnas alla motlut.
... att barnbarnet lilla M har varit här på besök?
Jo, golvet är klibbigt och leksakerna har bytt plats!
Men framför allt så ser mormor och morfar i huset ut som Hangö kex hela dagen.
Och så placerar sig den där totala kärlekslyckan i ens hjärta och stannar kvar där länge, länge...
Morfar i huset har för övrigt inte haft det lätt. Det började på morgonnatten. Ett förskräckligt jamande vid balkongdörren.
– Kom och se, kom och se, jamade en stolt Lurvinge. Det hjälpte inte annat för morfar i huset än att kliva ur bädden och kolla. Där låg bytet, en halvmeters vattensork (?) alternativt en råtta eller någon annan gnagare. Så där i halvmörkret var det inte så gott att säga vad det var för djur Lurvinge hade fångat.
I morse när morfar i huset öppnade balkongdörren var det rena rama blodbadet. Endast inälvorna låg kvar, för katterna hade kalasat. För morfar i huset blev det jobb. Han fick skura både mattan och hela balkongen. Snyggt jobbat av alla tre och vilken tur att jag hade dragit ut på balkongstädandet och endast sopat lite och torkat av bordet minst femtioelva gånger, stolarna lite mera sällan. Men nu är det alltså städat så där lagom till midsommaren. Hoppas att det inte flyger en massa barr och frön omkring nu sen.
Morfar i huset har för övrigt varit riktigt huslig idag, medan jag ägnat mej åt lite datorjobb, men allra mest åt stickning. Han har alltså skurat två små mattor och balkongen. Han har också hängt tvätten, som jag fick på i morse. Innan han nyss gick ut, så muttrade han nånting om disken. Jag räknar med att han tar hand om den också. Jippiii, mera sticktid för mej och det behövs minsann.
Idag har jag varit på språng igen. Den här gången var jag iväg till stan. Jag gick ett halvt varv på marknaden och köpte tre par byxor för 20 €. Rena rama vrakpriset, inte sant? Och tänk, ändå drabbades jag direkt av dåligt samvete! Man ska ju inte köpa så mycket kläder... Sedan började jag fundera: När har jag senast köpt kläder åt mej? Det är långt över ett år sedan dess, så...
Idag var det vårens sista stickcafé och vi hade det riktigt trevligt. Några extra damer var på besök, dock utan stickning för de kom direkt från marknaden.
Så här fina sockor blir det av Nalle Colori -garnet.
Och de här sockorna är precis min färg! Duktig sockstickerska!
Och så söta Lovvikavantar! En del kan sticka vad som helst av restgarn.
Minns ni det lila klänningsbörjanet förra veckan?
Se på sjutton! Nu är den fina klänningen nästan färdig! Duktigt gjort!
Dagens bakverk har inte jag gjort:
Men det är supergott ändå! Morfar i huset åt hela två!
Här ett annat bakverk:
Den obligatoriska marknadskringlan! Mums!
Det var ont om parkeringsplatser så jag hamnade att gå förbi den lokala garnaffären två gånger. Ute på ett bord i en korg fanns spännande garn placerade. Sånt är farligt och jag föll förstås pladask!
Så jag kom hem med den här söta kaninen! 80 g
Ack ja, vem månne ska få en sådan här mössa? :)
Idag är det endast en vecka kvar tills jag skall iväg. Igår räknade jag upp allting som står på min packningslista åt min hulda moder.
– Men var är lakritsen, gormade hon.
Så jag fick lägga till det på listan. Själv hade jag tänkt att jag nog kommer ihåg det utan att skriva upp det.
Hon sa dock inget om garn, stickor och handarbete. Det är ju också viktigt att komma ihåg, eller hur?
Idag tyckte min hulda moder att jag lugnt kan börja packa och pricka av på min lista an efter. Hmmm... Kanske nu inte riktigt ännu, men i morgon... eller övermorgon... eller ve och fasa panikpackning om en vecka!
Igår när vi var iväg på vår lilla utflykt så fick morfar i huset blåsa i alkotratten. Det var en ny erfarenhet för honom. Poliserna var tuffa som stod där mitt på vägen och stoppade alla bilar. Tänk om någon skulle ha kört på dem?
Och nej då, morfar i huset dricker inte när han kör och vice versa.
Morfar i huset gjorde för övrigt en hjälteinsats igår då han i Bruket räddade en rödhake, som hade förirrat sig in i ett förråd under stallvinden. Han visslade för den så den skulle lugna sig och tog den sedan varligt i händerna och gick ut med fågeln, öppnade händerna och iväg flög rödhaken.
Gissa vem som stod med kameraväskan i handen, men inte hade kameran i högsta hugg? Snopet, verkligt snopet!
Nu ska jag läsa en liten stund innan jag kryper ner under lakanet. Måste stiga upp i tid imorgon för vi får gulligaste gästerna på besök!
