fredag, februari 23, 2018

Ett sisyfosarbete

- Det är fullt med papper på matbordet, klagade morfar i huset högljutt igår på förmiddagen.
- Mmmm, svarade jag med mild och ljuv stämma, för det stämde att matbordet var fullt med papper.
- Jag ska ta bort dem snart. Jag måste bara komma på hur jag ska sortera först.

 - Det är ännu fullt med papper på matbordet, klagade morfar i huset på igår kväll.
- Ja, ja, jag kommer just. Jag tar nog bort allting ännu ikväll.

Men se, det var lättare sagt än gjort. Att ha ordning i datorn är ingen konst, men hur sjutton skulle jag klara av detta sorterande? En mapp för virkning? Och en för stickning? En för sockor och vantar? Och en för sjalar och ponchos? Och förstås en för baby och barn, inte sant? Och likaså en diverse-mapp.

Men sedan då? Skall halsdukarna samsas med sjalarna eller ska de gå in i stickningsmappen? Handledsvärmare skall väl samsas med vantarna och arkiveras i samma mapp med sockorna? Och hur gör jag med alla dessa stickbilagor med blandat innehåll? Och vad gör jag då det finns både en mössa och en halsduk på samma papper. För att inte tala om en halsduk, en mössa och ett par vantar! 

Ack ja, det här är ett sisyfosarbete utan like. Jag fick nästan huvudvärk av allt funderande, så jag lämnade mapparna och en liten hög med stickmönster kvar på matbordet i natt och hoppades på det bästa. Och bra gick det för morfar i huset hann knappt stiga upp innan det var prydligt och snyggt på matbordet:
Snyggt jobbat, inte sant? I Nalle Puh-mappen med sammetshjärtat på finns nu både stickade och virkade sjalar samt poncho-mönster. I den rosa Nalle Puh-mappen finns baby och barnmönster, både stickade och virkade. I den blå mappen finns sockor, handledsvärmare och vantar, både stickade och virkade.
I den ena röda mappen finns allting stickigt samlat och i den andra diverse grejer, så som garnfärgning, makramé och hur man viker en fin presentlåda. Och i Vallilamappen med hjärtan på finns allting i virkväg samlat. Puuuh!

Morfar i huset hade lite andra bekymmer i morse:
- Vad hade du för ljud i natt?
- Inga alls, hurså?
- Försök int, du hade någo ljud.
- Snarkade jag?
- Nej, men du hade någo ljud.
Men kära nån, hade jag gjort nånting galet i sömnen? Skrattat så att jag kiknat? Hostat så att jag storknat? Upphävt ett fasansfullt skri som skar genom märg och ben?
Nä, hur jag än funderade kom jag inte på nånting. 
- Nä, det var nog nån av kattorna som har gjort nånting.
Ett gediget detektivarbete vidtog och det dröjde inte länge innan morfar i huset hittade en stor hög med spyor i källarkorridoren. Och tänk, sånt ska jag få skulden för! Att jag liksom har nattliga ljud då katterna spyr. Ack ja.

Själv kom jag i morse på att jag borde ju nog ha lite mönsterblad löst sparade ännu någon annanstans. Så jag tågade iväg till hobbyrummet och så hittade jag där...
... en stor tidningslåda full med lösryckta mönsterblad! Milda makter. Nytt kaos och en sortering som har segat sig fram hela dagen. Men nu, nu är matbordet tomt igen och alla mina plastfickor är slut. Tyvärr finns det ännu lösa mönsterblad kvar i den där tidningslådan, men mapparna börjar också bli fulla. Och min sortering spårade ut, så nu har jag halsdukar både i mappen stickat och i mappen sjalar och i mappen virkat. Suck!
Och så hittade jag förstås en massa dubbletter. Det är så det går när man skriver ut ett nytt mönsterblad varje gång man skall sticka eller virka någonting. Suck, igen! Härefter sparas mina mönster på Ravelry och så bläddrar jag där istället. Mycket, mycket behändigare. Inga lösblad, som seglar omkring.

Vet ni att jag har världens snällaste anförvanter? Både min mor och min dotter hade läst i tidningen  om handarbetsresan till Haapsalu i april. Dottern meddelade att hon nog kan betala 115 € om jag vill åka och allting var frid och fröjd ända tills hon upptäckte att det kostade ytterligare 440 €. Då frågade hon om det är säkert att allting nu sedan ingår i det priset.
Min hulda moder å sin sida meddelade igår att hon kan nog betala hela resan om jag vill och kan åka!
Deras omtanke och välvilja rör mej till tårar. Sådan kärlek och värme hoppas jag att alla får möta.
Och nu undrar jag, ska jag åka till Haapsalu? Orkar jag? Hinner jag? Vill jag lära mej att sticka en sådan där underbar haapsalu rätik?
Nå förstås vill jag ju det! Vem vill följa med?
Medan ni funderar på den saken så ska jag nu fortsätta att vänta på den äldsta och den yngsta, så vi kan börja på kakan som finns i kylskåpet...
Och nu, nu är de här! Kalasdags!

torsdag, februari 22, 2018

Dekoration i mataffären

Morfar i huset börjar bete sig alltmera konstigt. 
I morse vrålstirrade han på mej, ja, alltså jag vet ju nog att jag inte precis ser ut som en skimrande daggdroppsfylld nyponros i arla morgonstund, men ändå...
- Du, du har byxor på dej, hostade han lite småhest fram.
- Ja, självklart det, replikerade jag mäkta förvånad.
- Men byxor...
- Ja, det är mina benkläder, sa jag och började stirra hejvilt på mina byxben. Hade det gått hål på dem? Hade de snurrat åt fel håll? Var de fulla med fläckar?
- Men int brukar du ha byxor på dej, envisades morfar i huset.
Stackarn, han har tydligen inte alls märkt att det är vinter nu och köldgraderna kräver rejäla benkläder fastän han själv har både långkalsonger och tjocka byxor på också inomhus, inte kan jag ju gå i lätta sommarklänningar då.

I söndags var jag ju iväg till mataffären tillsammans med ekenäsborna. Det gick riktigt bra, för jag hann inte alls gå via tidningshyllan. Nej, det blev vet ni tvärstopp redan vid fruktdisken. Jag måste ju bara gräva fram telefonen och försöka få ett foto från den välfyllda skottkärran. Folk stirrade på mej som om jag hade en skruv lös och den nästäldsta med fru försvann med blixtens hastighet.
Så här fint hade det dekorerats vid fruktdisken inför vändagen. Tänk en hel skottkärra full med garn! Självklart måste det ju fotas.

Från mataffären hastade vi vidare till "varuhuset". Där försvann också mitt sällskap i rödaste rappet. Själv försökte jag minnas om det var någonting jag ännu skulle ha och så försökte jag ståndaktigt stirra rakt fram utan att alls snegla ens åt garnhyllan till. Men hur det nu var så uppfattade jag i vänstra ögonvrån babyextra och då måste jag ju bara...
... låta den här vårfräscha handarbetstidningen följa med hem.

Och här hittade jag de ljuvligaste strumpbyxor åt lilla M. Men dottern sade bestämt ifrån igår, nej, inga sådana byxor åt lilla M.
- Det går bara hål på dem när hon börjar krypa ordentligt, konstaterade lilla M:s mamma snusförnuftigt. Ja, så vad kan då en romantisk och opraktisk mormor göra? Nå, förstås lyda den klokares råd och helt enkelt låta bli att sticka strumpbyxorna!

onsdag, februari 21, 2018

En solig sportlovsdag

Nu har jag små klösmärken på min kind. Det beror dessvärre inte på att morfar i huset skulle ha varit extra häftig på sistone. Och inte beror det heller på någon av katterna eller att jag skulle ha sovit med kinden på något olämpligt vasst föremål.
Nej, det var lilla M, som kom på besök idag och hon ville känna på min kind. Innan jag visste ordet av hade hennes små vassa naglar rispat min hud. Men det gör inget. Hon får göra nästan vad hon vill, förutom då smaka på kattmaten eller leka med deras leksaker. Hon stoppar ju allting i munnen, så det gäller att passa på. Nu far hon iväg både rullandes men också med ett knä i golvet medan hon drar sig framåt. Vänta bara, snart har katterna inte en lugn stund när hon börjar krypa efter dem.
Och nu borde jag ju absolut virka en tjock skön matta att ligga på, en stor en. Inte ska ju lilla M behöva ligga på det kalla golvet. Täcket hålls hon inte längre på. Det är alldeles för litet.

Idag hade lilla M vinteroverallen på sig. Det är ju rejält med köldgrader ute nu. Den nästyngsta med sambo tittade in ett varv här på eftermiddagen, eller egentligen var sonen här en längre stund i väntan på hemtransport.

En solig härlig sportlovsdag, fylld med barn, barnbarn och stickning. Det är livet det!

tisdag, februari 20, 2018

Många glada skratt

Sportlovets andra dag är småningom till ända. Kanske jag ska se lite på tv ännu fastän jag borde sy ihop tröjdelarna, som ligger där på ett annat bord nu än på matbordet. Där ligger dom tyst och snällt och väntar på nålen.

Idag har jag fyllt dagen med ljuvligheter i stan. Jag började med ett besök hos frissan för att få ordning på mitt skatbo på toppen av huvudet. 
- Åååh, suckade frissan då hon var färdig med klippningen och mitt fuktiga hår lockade sig helt självsvåldigt. Ja då var det ju inte mycket annat att göra än att sätta torken på så att jag kunde gå ut sen med mitt lockiga hår. Någon kamning behövdes inte. Känns skönt att igen ha kortare hår. Konstigt att det växer så sjuttons fort, fortare än jag hinner få det klippt!

Från frissan bar det iväg till stickcaféet, som för mej var årets första. Jag stornjöt av sällskapet och alla glada skratt vi fick oss mellan livets allvar. Alla stickade på flitigt och som vanligt fick jag en massa idéer.
Och lugn, bara lugn, jag fotade inte min lunchsallad. Kan ju inte hålla på med mat i en stickblogg, åtminstone inte tre dagar i sträck. Då kanske ni får skräck för min blogg?

Däremot fotade jag flitiga händers verk:

En randig socka färdig och den andra var på gång.

Smarta dubbelvantar, som garanterat håller händerna varma.

En barnhalskrage i ljuuuuvlig rosa färg.

Ett par fina torgvantar i mönster från Järbo garn.

Ytterligare började en sticka på dubbelvantar i ljuvligt julrött yllegarn och så tyckte jag mej skymta ett par handledsvärmare. Själv ägnade jag mej åt sockstickning, vad annat?

Glad i hågen vände jag hemåt efter ett perfekt sätt att fira sin lediga sportlovsdag på. Nu blir det inget stickcafé för mej på långa tider. Kanske i april? Jag kan ju leva på hoppet, som grodan!

måndag, februari 19, 2018

Kunglig frukost

I morse bjöd morfar i huset på kunglig frukost, nygräddade plättar. Mums!
Lyxigt värre på sportlovets första dag! Våra gäster blev glada och åt med god aptit innan de återvände hemåt via grannstaden där de träffade lilla M och hennes föräldrar.
På eftermiddagen hade vi middagsgäster för att få slut på resterna från igår. Det finns fortfarande massor av mat kvar eftersom den äldsta och den yngsta inte tog nånting med sig hem igår kväll. Morr! 
Å andra sidan, nu behöver ingen laga mat här på ett tag.

Morfar i huset har för övrigt varit duktig också på annat sätt än att steka frukostplättar. Han har fyllt och tömt diskmaskinen hela tre gånger idag. Själv har jag suttit framför datorn nästan hela dagen, men några stickade sockvarv har jag nog hunnit med.

- Du snarkar, muttrade morfar i huset i morse.
- Nähä, det gör jag int alls, försökte jag få fram med näsan täppt. Hoppas att det inte utvecklar sig till nånting värre, som gör att jag måste avstå från morgondagens roligheter.

söndag, februari 18, 2018

Söndagsmiddag

Fart och fullt ös har det varit hela söndagen idag. Det är så när man är omgiven av barnen. På förmiddagen var jag iväg med ekenäsborna till servicehuset i stan. På hemvägen var det dags för ett litet besök i mataffären. Då kläckte den nästäldsta ur sig att vi skulle fixa texmex till söndagsmiddagen. Så vi handlade ingredienser och innan vi bestämde hur mycket köttfärs vi skulle ha ringde jag min hulda moder, som i ett mycket svagt ögonblick lovade komma på på texmex-söndagsmiddag. Jag ringde också minstingen och bjöd in honom tillsammans med den nästyngsta med sambo. Borgåborna tackade nej till inbjudan, för de var trötta efter deras lördagsäventyr.

Snabbt som ögat lagade vi mat och det gick riktigt bra med tre samarbetande i köket. Den äldsta fick röja bordsytor.

H dukade fint och vårligt för tio personer. Det absolut bästa med texmex är att alla får välja vilka tillbehör de vill ha. Mums!

Min hulda moder hade hunnit steka plättar, så det blev en god efterrätt med vispad grädde och jordgubbssylt. Proppmätta blev vi alla av söndagsmiddagen.
Morfar i huset tog snällt hand om disken. Så alla hjälptes åt på bästa sätt. Kan en söndagsmiddag bli härligare?

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan.
Själv har jag sportlov, så imorgon sitter jag nog framför datorn åtminstone halva dan. Har mycket skrivarbete att göra. Men skönt ändå att få vara ledig och bestämma över sin tid.

lördag, februari 17, 2018

Mitt på blanka förmiddagen...

... sitter jag här ensam i huset. Nåja ensam och ensam, två katter har jag som sällskap innanför väggarna och utanför sitter Hacke och knackar fram larver ur stolpen.

Den äldsta och minstingen for iväg med fadern. Den äldsta skulle stanna i stan och de två övriga skulle iväg till grannstaden. Jag borde fnatta runt som ett jehu och städa innan ekenäsborna anländer. Jag borde också ta hand om det där som ligger under det skrynkliga lakanet. Jag vill ju få det färdigt nån gång och det ska ju städas bort från matbordet i alla fall så...

Men allra, allra först ska jag paketera ett litet paket. Vi ska nämligen iväg på den nästyngstas 29-årskalas. Hipp, hipp, hurra! Enligt uppgift kommer festbordet att vara dukat med bondost och hembakat bröd. Mums! Han kan han minsann.

Ha nu en riktigt skön lördag medan jag njuter av barnens med respektives sällskap.