söndag, september 24, 2023

Nytt på stickorna

 Sent igår kväll lade jag upp för en ny banansockstickning.

I natt vaknade jag med ett ryck från en mardröm där jag drömde att jag hade lagt upp stickningen med fel garn! Att det inte alls skulle vara Nalle, utan 7-bröder.
Min lust att stiga upp och kolla saken var stor, men sen vände jag på mej och somnade småningom om. Farligt med stickning sent på kvällen! Akta er!

Bra saker idag:
  • Jag var uppe redan före klockan sju!

  • Gjorde ändringar i morgondagens föreläsningsmaterial före frukost och var färdig redan vid niotiden. Fick alltså iväg e-post med materialet, som bilaga i god tid.

  • Kokade korvsoppa! Och den här gången använde jag inte 10 liters kastrullen. Mycket sticktid gick förstås förlorad då jag tärnade rotsakerna. Men tydligen var soppan god för bisin min åt av den på nytt nu i kväll.

  • Gräddglass till efterrätt. Mums!

  • Kunde sitta ute på terrassen/balkongen på eftermiddagen och sticka! Så härligt väder och jo, jo, jag vet att jag borde ha tagit en promenad istället, men...

  • Fick en liten banansocka färdig. Nu bara att sätta upp maskor för den andra!


  • Jag hade fint sällskap ute på balkongen. Men särskilt intresserad av att ställa upp på foto var inte Lurvinge!

  • Bisin min eldade bastun ikväll. Så skönt, så skönt att avsluta veckan med bastubad.
Önskar er en riktigt fin måndag. Håll tummarna att min föreläsning om "Olika digitala begrepp" går bra.


lördag, september 23, 2023

Grundlurad

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det för att jag var trött, ledsen och nedstämd. Och det värsta av allt, var att jag hade endast mej själv att skylla på då jag blev grundlurad. Idag har världen snurrat på rätt led igen och jag inser efter en god natts sömn, att det finns mycket värre saker här i världen: Drunkningsolycka i natt i stan, tidtabellsstrul för en kär kollega, för att nu inte tala om oroligheterna med skjutningar dagligen och slukhålet i Sverige osv. osv.

Ja, alltså i jämförelse med allt det där och mycket därtill, så har jag nog inget att hänga läpp för. Bäst bara att godkänna att jag är en jubelidiot. Funderade lite smått igår om jag alls ska skriva om min idioti. Kom fram till att det är bäst att göra det, så kan ni ta mej som varnande exempel. Ja, och så märker ni att jag minsann inte alls målar upp en glansbild här i bloggen!
Men låt oss ta det hela från början.

Igår startade fredagen med jobb i stan från klockan nio till ett. Vanligtvis har jag ledig fredag, eftersom jag ju jobbar enbart 60 %. Men ibland råddar veckoschemat till sig lite grand. Helt okej för min del, för jag är snällt flexibel och ställer upp.
Från jobbet skyndade jag mej hem, hann fånga en vattenflaska från kylskåpet och så iväg till huvudstan, för nu hade vi äntligen kommit till skott med svägerskans födelsedagspresent. Den skulle avhämtas från Mechelingatan.

Vi hittade tursamt nog en parkeringsplats på tvärgatan, men sen började det som bisin min kallar för digihelvetet. Det gick ju inte att betala parkeringsavgiften med pengar och jag hade förstås ingen fungerande parkeringsapp i min telefon. Jag har ju liksom inte tänkt att en sån här lantlolla nånsin skulle behöva någonting sånt. På landet finns det ju alltid plats för alla och envar. Det skulle ha gått att fixa med sms, men när jag vandrade till den där invecklade parkeringsautomaten hade jag endast plånboken med mej och tiden började ta slut, så vi fick lämna bilen på vinst och förlust. På vägen till våningen där vi skulle möta försäljaren hann jag tänka att detta blir nog den dyraste present svägerskan nånsin kommer att få om jag ännu ska betala parkeringsböter.

Allt gick bra vid överlämnandet, verket fungerade, skildes åt och packades försiktigt ner i en låda. Kontanter överräcktes och så iväg ner med den gammaldags hissen där man måste komma ihåg att stänga gallergrinden ordentligt efter sig. Charmigt med de här hissarna. Tyvärr tas de här gallergrindarna bort i det skedet då hissarna renoveras.
Lite nostalgisk blev jag allt, för i huset mittemot på andra sidan gatan, bodde jag som underhyresgäst hos en gammal dam medan jag studerade i storstan. Hissen var likadan i det vackra stenhuset.

Fort rusa iväg till bilen med andan i halsen. Ingen synlig lapp på vindrutan, men tar de månne foto och skickar sedan böteslappen hem? Hmmm...

Bisin min är en hejare på att köra i huvudstan, så vi susade vidare på väg efter svetsen, som vi lämnade in på vård förra veckan.

Vi körde bland annat förbi Nordis, HIFK:s ishall.
Svetsen stod inte att rädda, så den blir väl metallskrot? Den hade nått vägs ände och var utarbetad och trött. Bisin min har några andra, som ännu är användbara, så han kan till all tur fortsätta svetsa.

Från Malm ville han iväg till Tattarmossen och ett bilskroteri i jakt på användbara bildelar till ett av hans bilprojekt. Nej, inget hittades där, så nu ville bisin min prompt iväg till antikaffären

Jag skulle inte ha nånting alls som vanligt, så jag slötittade mej omkring medan bisin min grävde på sitt håll. Han fyndade en verktygsback full med användbara raspar och en hammare från rompetori längst bak i hallen.
Själv såg jag två Festivo ljusstakar till verkligt låga priser. När jag tog den ena i handen ringde det, så jag lade försiktigt ner den och gick lite i skymundan för att prata. När jag återvände var bisin min redan lite otålig, så jag nappade ljusstakarna och vi gick till kassan.
– Nej, jag behöver inte kvittot, svarade jag på den ständiga frågan man får vid kassorna nuförtiden.

När jag ivrigt packade upp fyndet på kvällen här hemma blev jag gruvligt besviken. Jag var grundlurad! Ljusstaken med två knutar saknade en glasskärva i bottnen och staken med fyra knutar hade i något skede brustit och var limmad nertill. Hur i vida världen kunde jag vara så idiotisk att jag inte dubbelkollade? Jag borde ju genast ha anat ugglor i mossen då priset var så lågt.
– Det gör inget, de går ju att använda ändå, det är ju bara du som ser felen, försökte bisin min trösta.
– Buäääh, nää, grät jag nästan som en barnunge och hade lust att banka mitt huvud i väggen ett antal gånger. Det är ju som vilken fel maska som helst i stickningen, andra kanske inte ser den, men ack vad den irriterar en själv och den hoppar förstås alltid fram i ens eget synfält.
– Ska du nu göra som Mr J när han blev arg, frågade bisin min då jag fortfarande grälade på mej själv för att jag varit en sån jubelidiot och låtit mej grundluras.
– Göra vad då?
– Jo, han sa att han säljer bort alla sina bilar, ägodelar och huset. Sen flyttar han in i en etta och lever på bidrag, svarade bisin min. (Krångel på arbetsplatsen!)
– Jo, jag säljer allt, jag ska ändå inget ha. Men bidrag går det nog inte längre att leva på, så jag får allt lov att jobba lite ännu.

Det blev en lite smådyster kväll, där jag faktiskt satt rakt upp och ner och glodde på TV. Jag orkade inte ens sticka! Och jag var i säng redan klockan 22! Försökte tappert läsa, men kom inte långt, för jag var så okoncentrerad och trött.
– Int ska du sörja, sa bisin min i morse då han såg att jag stirrade på de där ljusstakarna och nu först kollade om där stod T S i bottnen. Och jodå, det gjorde det, så visst är de äkta vara, men defekta. Vet inte vad jag ska göra med dem. Söndra dem? Föra dem tillbaka? Donera dem?
Det är nog bäst att jag inte köper flera ljusstakar och håller mej till de tre jag redan har.

Bra saker igår:
  • Veckans sista arbetsdag gick snabbt.

  • Vi bjöds på prinsesstårta, efterdyningar från kronprinsessans besök.

  • Klarade av egen föredragning av "mitt" projekt och höll tidtabellen.

  • Fick delta i en intressant föreläsning på distans.

  • Hann påbörja herrsocka nummer två och få resåren färdig.

  • Blev bjuden på lunch hos nepalesen.
Nu är det dags för mej att ta itu med förberedelserna inför måndagens föreläsning, som handlar om digitala begrepp. Tur att det regnar ute, så är det lättare att jobba här på datorn.

Önskar er alla en riktigt fin lördagskväll. 




torsdag, september 21, 2023

Hon vann allas hjärtan

I dag blir ni utan foton i den här bloggen, för jag var inte där! Alltså under kronprinsessan Victorias besök i stan. Det var packat med folk på torget och tyvärr var de så olydiga att de vandrade med henne ner till Kronobron. Säkerhetsmännen hade fullt sjå att hålla de ivrigaste rojalisterna på behörigt avstånd. Men kronprinsessan log varmt och tog i hand, tog sig tid att stanna, lyssna och säga några ord. Se själva!

Här hos oss började dagen med att jag nästan fick nervösa ryckningar. Redan vid femtiden började bisin min:
– Jag måst snart fara ti stan. Va e klockan?
– Vet int. Det är mörkt ute, lägg fast ögonen och sov!
Det gick en stund och så plötsligt lystes sovrummet upp av telefonskärmens ljus då bisin min kollar klockan. Jag vänder ryggen till och blundar hårt och försöker sova. 

Snart hör jag honom upprepa sin fråga om vad klockan är. Jag stönar och säger att han ska sova och där med basta. Just när jag somnat in, så börjar han igen. Jag stönar och muttrar lite. Men eftersom jag har bestämt mej för att jag ska hålla snälla veckan, så ber jag honom ändå inte att söka sig till soffan och där kolla tiden på sin telefon stup i kvarten.
Hålögd steg jag själv upp halvåtta med alldeles för lite sömn i kroppen. Bisin min hade vid det laget redan kört iväg till stan. 

Bra saker idag:

  • Bisin min lagade lunch, pyttipanna, innan jag skulle iväg på jobb. Mums!

  • Han tog hand om tvätten.

  • Han tog också hand om disken!

  • Jag har klarat av veckans nästsista arbetsdag! Tjohooo!
Hoppas att ni får en riktigt fin fredag!

onsdag, september 20, 2023

Nervösa ryckningar

Varje gång bisin min snubblar in i mitt garn eller mina projektväskor, får han nervösa ryckningar. Livet med en garngalning är hårt, i synnerhet som mitt garn har en tendens att smita ut från hobbyrummet. Jag försöker verkligen hålla emot dörren med all kraft. Men jag är maktlös. Jag gillar att ha mitt garn nära till hands och att ha några sockgarnsnystan synliga, så jag blir inspirerad.

Just nu snurrar den här väskan omkring på alldeles fel ställen och det är inte alls bra enligt bisin min. Han tycker att det borde räcka med den vita korgen jag fick i födelsedagsgåva, men... finns det något härligare än att klappa lite garn, kombinera olika färger och drömma om vad allt man skulle kunna åstadkomma`

Nervösa ryckningar tror jag att människor har i stan i morgon då kronprinsessan kommer tillsammans med sin prins. Igår och idag blåstes löven bort från gången i parken där följet skall vandra. Gator kommer att stängas av, torget tömmas på bilar och... ja, jag vet inte allt vad. Jag hoppas innerligt att hon är så förståndig att hon tar på sig bekväma promenadskor. Hon behöver inte vara fin i högklackat, för vår skull, eller hur?

En hel del omärkta polisbilar har snurrat omkring och idag var det rätt många svenskregistrerade fordon i farten. Och nej, jag kommer inte att vara där och kan inte ni heller vara där, så kan ni alltid följa med sändningen från YLE. Tänk att vår lilla stad är resans höjdpunkt! Tycker ni synd om kronprinsessan? Det gör jag, för hur i hela fridens dar ska hon hinna smälta allt, orka le, ta in allt och vara intresserad? Stort plus är väl ändå att vi är svenskspråkiga, eller hur? Finskan skulle hon nog inte klara av och det skulle nog inte låta så bra med finnarnas rallyengelska!

Bra saker idag:

  • Hade med mej hela två stickningar till jobbet  och hann få en herrsocka färdig!

  • Dagens veckomöte höll tidsramen.

  • Äldsta sonen hjälpte med veckohandlandet.

  • Och jag fick tag på veckans Allers. Tjohooo! Och jo, jo, jag ska sluta köpa tidningen, men... ja, den är väl hälsosammare än godis och chips?
Hoppas att ni får en riktigt fin torsdag med eller utan kungligheter!
 

tisdag, september 19, 2023

Dagens bröd

– Kom å sii nu, ropade jag ivrigt åt bisin min i morse då jag satt och jobbade på datorn.
– Va e de nu igen, frågade bisin min lite småsurt.
Och så visade jag honom Mr Tokmanni hos Novita!
Bisin min bara fnyste och sa i överlägsen ton:
– Den där reklamen har jag redan sett på TV. 
Nå, jooo jag har inte sett på TV sen förra veckans onsdag och då såg jag faktiskt på en statsägd kanal. Och det programmet måste jag försöka komma ihåg att se på igen i morgon kväll. Påminn mej ifall jag glömmer. Det börjar klockan 20.

Idag funderade jag allvarligt på om jag kanske ändå ska sluta att vara snäll, för vet ni hur det gick? Jo, den där extra tiden jag gav igår utnyttjades aldrig. När klockan var halv och ingen dök upp, försökte jag ringa, men det gick inte att få tag på personen. En kvart senare fick jag e-post från kansliet att personen hade fått förhinder och inte kunde komma. Suck! Där hade jag hastat iväg till västra grannstaden tidigare helt i onödan. Och stackars den person, som ville ha en extra kvällstid nästa vecka. Nu sa jag bestämt nej, det finns ingen sådan tid. Några gränser får det allt lov att finnas, eller hur?

Och nu hör ni, nu måste jag som stolt mormor få visa äldsta barnbarnet. Hon finns i den här gruppen. Jag hoppas innerligt att hon ska tycka att det är roligt med konståkning och att det inte blir gråt och tandagnisslan, besvikelse och känslan av att inte duga. Ska försöka rusta mej iväg och följa med en övning, så jag vet hur det hela går till.

Bra saker idag:

  • Sovmorgon!

  • Fick iväg en viktig e-post med bilaga innan jag hastade till jobbet i västra grannstaden.

  • Lyckades också idag få en utmärkt parkeringsplats utanför jobbet. Känns som en liten lottovinst varje gång det händer i västra grannstaden.

  • Blev bjuden på kakao av en kollega.

  • Här hemma väntade dagens bröd på mej! Vilken lyx med färskt rågbröd och sista biten av smörgåstårtan till kvällsteet.
    Stort tack till E, för det goda brödet hon var efter till bageriet.
Och nu är det dags för mej att krypa ner under täcket. Det är tidig väckning i morgon.

Hoppas att ni får en riktigt fin onsdag.

måndag, september 18, 2023

Dabba mej!

Åh, kära nån, det är bara början av veckan, men jag har redan hunnit dabba mej! Och det började redan i morse på biblioteket i Söderkulla då jag hastigt och lustigt skulle kolla min tredje telefon, den jag har från arbetsgivaren i västra grannstaden. Jag skulle alltså se ifall nån hade ärende åt mej på måndagsmorgonen. Man kan ju aldrig veta liksom! När jag öppnar telefonen begär den förstås pinkod och jag matar in den. Nehepp, fel. Okej, jag slant med fingrarna, så nytt försök. Nää, inte heller nu. Jag kollar för säkerhets skull att jag inte har nånting på fingertopparna, som kan störa skärmen och gör ett nytt försök!

Nu dabbade jag mej riktigt ordentligt, för nu låste sig den eländiga telefonen och nu ska den ha PUK-koden. Och först nu ser jag att den begär koden till SIM-kortet och inte till själva telefonen! 🙈 OU NOU!
Och jag har liksom inte riktigt tid att härja med den nu, för undervisningen börjar och det är redan två herremän, som väntar och vill veta ett och annat om smarttelefoner och iPad och få sin rådgivning ...

Till mitt försvar må sägas att jag har tre olika telefoner att hålla reda på. Men ändå, hur många gånger har jag inte uppmanat mina kursdeltagare att de ska hålla reda på sina koder! Nå, det blir att ringa Helpdesk i västra grannstaden i morgon och bekänna att jag dabbat mej! Det är lite surt, men kan inte hjälpas. Till råga på allt ska jag iväg en timme tidigare på eftermiddagen till kvällsjobbet i västra grannstaden, för att jag tog emot en extra bokning till Dataöppet. Jo, jag vet, jag är för snäll, för mitt eget bästa, men... ja, den digitala nöden är stor.

Här var jag och åt lunch idag. Och ser ni så blå himlen är? Vi har igen haft en varm och solig fantastisk höstdag.
Men alltså, när jag beställde min lunch, så frågade mannen på andra sidan disken om jag är pensionär, för då skulle jag få rabatt. Och vet ni vad jag gjorde? Jo, svarade förstås att neej, först om några månader. Så fort jag sagt det kunde jag ha bitit mej i tungan. Nu dabbade jag mej igen! Jag kunde ju bra ha tagit rabatten då det är så nära till pensionen, eller hur?
Men vet ni, jag är för ärlig och dessutom så var där åtminstone fem poliser, så... Inte för att jag nu tror att de skulle ha burat in mej, men...

Ikväll när jag kom hem strax efter klockan 19, frågade bisin min förvånat:
– Hur kommer du redan nu? Du sa ju i morse att du kommer hem klockan åtta!
– Jo, jag vet. Jag dabbade mej och kom fel ihåg.
– Nu börjar du nog bli alltför yr. Vet du alls vart du ska fara på jobb i morgon?
– Hrmpf! Klart jag vet!

Bra saker idag:
  • Jag fick nya sommardäck under plåtlådan igår. Tyst i bilen och bra före att susa fram ända till Söderkulla idag. Och nya sommardäck, och jo, jo, jag betalade dem nog alldeles själv, fick jag för att jag bättre ska klara av att köra i höstregnen. Rörd och glad över bisin mins omtanke. Men nu ska då de nya däcken sakta köras in, så inget rivande på motorvägen inte.

  • Lyxigt att hinna äta lunch innan nästa arbetspass började.

  • Kollegan bjöd på ananasdricka och croissant på förmiddagen. Tack för det!

  • Blev bjuden på kakao på eftermiddagen. Passade riktigt bra till min ost-skinkmacka.

  • Klarade av veckans längsta arbetsdag.

  • Den här väntade på matbordet då jag kom hem.

  • Och vilken lyx att ha en bit smörgåstårta till kvällsteet! Mums!
Hoppas att ni får en riktigt bra tisdag!
Själv ska jag igen iväg på jobb till västra grannstaden. Håll tummarna att mitt telefontrassel löser sig på bästa sätt i morgon.


söndag, september 17, 2023

Kalassöndag

Kväll efter en kalassöndag. Just nu känner jag mej lite, ja lite vad då? Vemodig kanske, kommande arbetsvecka är rätt full. Det är minst sagt utmanande, för nu just skulle jag inte vilja göra så mycket annat än sticka, sticka, sticka och sticka igen. Men ingen fara, det lär ska vara bra att ha någonting att längta efter så...

Bra saker idag:

  • Jag var tidigt uppe i morse. Ingen söndagsvila här inte.

  • Jag lyckades dekorera smörgåstårtan utan H:s hjälp. Och som ni ser gick det kanske lite för långt, för jag sparade inte precis på dekorationerna!
    Jubilaren blev glatt överraskad och kan ni tänka, tårtan gick faktiskt att äta!

  • Riktigt, riktigt trevligt kalas i västra grannstaden genast på morgonen. Stort tack för det.

  • Den här gången satt jag faktiskt ute i bilen och stickade medan bisin min letade förgäves i Motonet efter delar till Mr J:s ena bil. Bisin min tyckte att han får skämmas över mitt tilltag. Men bättre att sticka än att sitta och pilla på telefonen, som jag såg att några andra kvinnor gjorde. Alla kvinnor vill faktiskt inte trava omkring där i den där affären.
    Bisin min fick inte tag på terpentin, så vi hamnade ännu att åka via Puuilo. I den affären ville han inte ha in mej och gissa varför? Jo, för att där finns garn! Men i ärlighetens namn, jag var inte det minsta lockad. Gårdagens garnäventyr var alldeles tillräckligt! Den garnutfärden lever jag länge på.

  • När vi kom hem tog jag hand om disken, som vi lämnade vind för våg tidigt i morse då vi körde iväg.

  • Satt ute på eftermiddagen ungefär en halvtimme och stickade. Det blåste hårt, så det var bäst att komma in fortare än kvickt liksom. Men när man stickar märker man inte så mycket av det, utan man ska bara sticka ett varv till, så ett varv till, ännu ett varv och så ännu ett varv...
    Men till sist var jag tvungen att ge upp, för jag började frysa så smått.

  • Har hunnit vara ensam hemma nu ikväll och ladda batterierna. Det är bra med tanke på den extra långa arbetsdagen jag har i morgon.
Önskar er alla en riktigt bra ny vecka.
Själv ska jag nu ladda arbetsdatorn, packa två jobbväskor, en per arbetsplats, duscha och så småningom krypa ner under täcket.