torsdag, augusti 16, 2018

Fyndiga torsdag

I morse var det tidig väckning, för morfar i huset och undertecknad skulle iväg till den västra grannstaden och vakta gullungen lilla M. Oj, oj, så roligt vi hade då hon och Igge Igelkott åkte båt och sedan lekte vi med en ballong, som lilla M hittade i en låda. Mitt i allt och plötsligt var föräldrarna tillbaka och efter lite kaffe/tedrickning och prat, så vinkade vi hej, hej till barnbarnet och begav oss till Återvinningscentralen. Morfar i huset skulle ha ett litet lågt skåp för sina återstående LP-skivor, så att ytterligare en flyttlåda skulle bli tom. Jag släntrade lite håglöst omkring, för den här gången hittade jag inget garn, tack och lov!

Men jag hittade något annat, som är superbra att ha i de här sorteringstiderna vi lever i just nu, nämligen en mapp!

Och inte vilken mapp som helst utan en supersöt Nalle Puh-mapp! Det står "Friends come in all sizes" på den, alltså "Vänner kommer i alla storlekar" och det är ju så sant, som det är sagt. Jag hittade också en söndrig plastlåda, som morfar i huset lappade, det vill säga tejpade medan jag var på möte i stan. Han påstår att lådan nog håller mina garn. Få se.

På mötesbordet blev en liten kexburk tom och jag fick den!
Gissa vad jag skall spara i den här? Jo, knappar förstås!

Och morfar i huset då? Jo, han hittade en lämplig hylla för sina LP:n och så har han sågat och flyttat hyllplan och limmat. Det är bra med en händig, sorterande karl!
En riktigt fyndig torsdag har vi alltså haft!

Småningom måste jag iväg till stan igen. Den här gången för att veckohandla. Kylskåpet gapar rätt tomt...
Men först måste jag vänta på att morfar i huset kommer tillbaka så att jag får min utlånade Adam-plåtlåda åter.

onsdag, augusti 15, 2018

Annat var det förr

Igår på stickcaféet diskuterade vi den eländiga situationen bankkunder hamnat i då kontor stänger och öppethållningstiderna krymper (läs försvinner!). Det är som om bankerna inte vill ha kunder alls mera, åtminstone inte se eller träffa dem. Även om vi kanske klarar oss digitalt, så finns det alltid ärenden som då och då kräver kontakt ansikte mot ansikte. Och så finns det många människor, som inte klarar av det digitala och som inte ens har den utrustning som krävs.

Även om man inte får säga det eller ens tänka det, så visst var det bättre (förr) då människor behandlades som viktiga kunder och man brydde sig om varandra. Och jag har ju varit inne på det förut, det att det fanns service i alla byar trots att det fanns mindre pengar att tillgå då. Beror dagens människofientlighet på att den snöda vinningen får regera. Alla vill girigt ha maximerad vinst med så liten personalinsats som möjligt och då bryr man sig inte om sina kunder.

Här hos oss fortsätter sorteringen i oförminskad takt. Morfar i huset har idag sorterat min knappsamling och min sylåda! Så nu är alla sytrådar ordnade enligt färg! Tyvärr är inte knapparna det, utan de ligger huller om buller och det är ett under om jag alls härefter hittar likadana knappar!
Igår städade morfar i huset tvättrummet och stönade och muttrade över alla "smörjburkar" han hittade. Han tycker att det är helt onödigt att ha skild kroppslotion, solskyddskräm, efter-solen-kräm, handkräm, ansiktskräm och fotkräm.
- Int behöver man nåt annat än Tummeli, grymtade han förargat när han vilt svängde omkring med tandkrämstuber och myggmedel.
- Oj, nu måste jag iväg och köpa en burk Tummeli.
- Du köper int någo fler smörjor innan du har slut på det som finns i hyllan, väste morfar i huset.
- Men sii nu så mina knän fjällar. Dom behöver nog Tummeli, sa jag glatt och försvann så fort jag hann ner till källaren.

I sorteringen kommer det fram många fina grejer. Vi har bland annat hittat ett konstverk den nästäldsta gjorde med knappar (!) och tyg i lågstadiet och så hittade morfar i huset den här linjalen:
Som sagt, annat var det förr! Då fungerade biblioteket och det fanns filialer ute i byarna. Nu har filialerna för länge sedan dragits in, biblioteket förvandlats till ett självbetjäningsställe och öppethållningstiderna minskats.

Jag förbjöd morfar å det strängaste att kasta bort denna kultgrej och för en gångs skulle lyssnade han, tack och lov!

Idag när jag kom hem från jobbet höll han på att städa det sista i bokhyllan. Det blev lite diskussion om vilka böcker, som skulle få trängas med Runeberg, Topelius, Lagerlöf, Jack London och Jules Verne. Jag tyckte förstås att Jane Austen skulle passa bra i den där klassikersamlingen, men se då tog det eld i morfar i huset.

- Sånt dravel ska vi inte ha i vår bokhylla.
- Men hon är ju en älskad klassiker.
Det hela slutade med att en bok av henne fick rum i hyllan. Suck!

Jag funderade faktiskt på om jag borde föreslå någon stickbok eftersom han har ganska många krigsböcker där i hyllan, men jag kom till att det är bäst att inte reta gallfeber på honom. Man vet aldrig vad som händer om han exploderar och jag lovade ju damerna i stickcaféet att jag kan hyra ut honom som organisationskonsult. Han är nämligen en sådan organisatör/sorterare att han jobbar själv och i ett nafs har han ordnat upp både det ena och det andra. Dessutom är han händig och snäll. Idag har han fixat till en extra hylla i mitt hobbyrum, som han nuförtiden kallar för Syrummet. Precis som om nu jag skulle sy någonting! Men det ska jag faktiskt göra nu, för jag skall fästa sjuttioelva trådändar i ett UFO-projekt från förra året! Har ni några bra tips på hur man gör det smidigast?

tisdag, augusti 14, 2018

Höstens första stickcafé

Idag körde stickcaféet i stan igång efter sommaruppehållet. Det var riktigt trevligt att träffas igen och få byta sticktankar. Men vi var endast tre på plats, så det lovar inte gott för framtiden.
Och så, vad ni än gör, sticka inte mönster när ni sitter på caféet och samtalar med stickväninnorna! Nu får både U och jag riva upp det stickade och försöka rätta till felen i vår mönsterstickning. Suck!

Ingen av oss hade orkat sticka så mycket under den heta sommaren. Men B hade i varje fall fått en underbar babyoverall färdig!

Visst är den superfin?

måndag, augusti 13, 2018

Boquet Baby Top

Lessen att ni blev utan blogginlägg igår, men jag satt nästan halva dagen framför datorn, så jag orkade bara inte. Måste liksom göra lite andra saker mellan varven. Ska försöka skärpa till mej med bloggen, hur nu det ska gå till?!

Som ni ser så är dagens rubrik på utrikiska. Det beror på att jag lärde mej virka på amerikanska förra månaden. Så här ser resultatet ut:

Modell: Boquet Baby Top
Garn: Soft Cotton och Soft Cotton Color från Novita
Åtgång: 140 g
Virknål: Nr 3, 3,25 och 3½

Mönstret hittade jag på Pinterest, var annars? Och den här gången skrev jag inte alls ut det, utan tittade på surfplattan medan jag virkade. Jag lämnade bort blommorna och dekorerade istället med fem minuters hjärtat, som jag är så förtjust i.

Det står visserligen att det är en topp, men för mej och lilla M är det mera som en klänning  nu i början och med åren kan det säkert bli till en topp. Lite bred är den, kanske just med tanke på amerikanska barn?
Garnet är härligt att virka i och så mjukt. Går att tvätta i 60 grader, så det är perfekt för barnkläder.
Och lilla M har förstås redan hunnit få sin virkade klänning. Hoppas att den kommer till användning.

Tack och lov för att jag har köpt några nummer av Simply Crochet, så jag kunde kolla förkortningarna dc och sc. Ch fattade jag ju direkt att handlade om luftmaskor, förkortat på svenska till  lm. Alltid lika härligt att lära sig nya saker. Sen är det ju en annan sak hur länge jag kommer ihåg den nya lärdomen. Jag borde kanske göra någon ny virkning på amerikanska den här månaden? Men jag hinner inte med det. Nu ger morfar i huset order om att jag måste genast bort från datorn och hjälpa honom att sortera kläder. Han hittade nämligen nyss ännu en låda proppfull med mystiska plagg, som ingen vill kännas vid. Ser mest ut som något nån av sönerna har lämnat efter sig!

lördag, augusti 11, 2018

En sån tur!

- Kom med nu, bad äldsta sonen igår då han och fadern skulle bege sig till västra grannstaden.
- Nä, jag hinner int. Jag ska...
- Vi far alla, avbröt morfar i huset mycket bestämt.
- Men jag ska ju...
- Du får köpa garn i Återvinningscentralen.
- Men dom brukar ju int ha någo garn.
- Kom nu så åker vi.

Alla mina protester och vädjanden var helt förgäves. Jag hade sett fram emot lite lugn och ro och framförallt lite tid för handarbetande. Men se nej. Det gick då rakt inte, så jag följde snällt med till Återvinningscentralen.

Det första jag fick syn på var den här...
...nystanvindan. Den tog jag direkt i min famn och såg mej omkring, för där det finns en nystvinda finns det högst troligt också garn, inte sant?

Och jag hade en sån tur att jag hittade garn! 400 g av Austermanns Fusion. Morfar i huset hickade till och såg helt förstörd ut. Stackarn! Men lovat är lovat.

Jag hittade också tre tidningsställ, så nu får jag lite ordning på mina sticktidningar igen. Tror jag alltså! Ena stället hade färdigt plastfickor i sig. Också de kommer ju till användning då utskrivna eller utrivna mönster skall sparas.

Jag hittade en fin Upo stekpanna i gjutjärn, som jag inhandlade åt minstingen. Och när morfar i huset aldrig blev färdig så började jag titta runt ännu en gång och hittade då tre små påsar med onödigheter:
Men kanske knapparna behövs en vacker dag. Det kan man ju inte veta säkert.

Morfar i huset å sin sida köpte ett skåp för sina noter, en liten vävstol (!) och en liten trähylla. Vad han skall med minivävstolen till vet jag inte och i den lilla hyllan hade han tänkt placera böcker. Med tanke på att vi sorterar och skall ha bort grejer, så var det här inget bra varv i Återvinningscentralen. Liten tröst är dock att vi lämnade en hel plastlåda full med nya oanvända cd-skivor där. Så vi fick i varje lite grejer bort hemifrån.

Här hemma väntade minstingen och vi for iväg till min hulda moder efter ett varv till stan. Vi sa hejdå åt lillsyrran, som nu styrt kosan tillbaka till västra grannlandet. Just nu gungar hon och sönerna på böljan den blå. Jag var hemma först efter klockan 22 och då orkade jag inte mera göra något vettigt.

Idag har jag varit iväg på Parkfest till grannkommunen. Där bjöd marthorna på lunch.
Jag valde grönsakssoppan med orientalisk twist. Den var riktigt god. Till efterrätt serverades en smaskig rabarberkräm. Matavgiften var frivillig och gick till att skaffa motionsredskap till parken för seniorerna. Bra initiativ.
Förstås träffade jag många trevliga människor. En av dem var en flitig dam, som hade virkat hela 35 fina kassar/axelremsväskor.
- Hon gör på beställning, förklarade hennes stolta make. Men då protesterade frun och sa att hennes handleder inte längre håller för sådant virkande. Sånt är inte roligt, i synnerhet inte när man kommit igång och inte vill göra annat än virka.
Jag handlade lite närmatsprodukter, bland annat en eko-odlad gurka, innan jag skyndade mej hem.

Och medan jag var borta så hade morfar i huset ordnat upp i hobbyrummet och vet ni vad? Jo, han avstod från den lilla hyllan och placerade den i mitt hobbyrum. En sån tur jag har som har en så snäll karl!

Väl hemma hann jag knappt byta kläder och sitta ner förrän lilla gullungen dök upp. Sedan var det full rulle hela eftermiddagen tills det var dags för lilla M och hennes familj att återvända hem.

Och nu, nu borde jag skriva lite. Men jag tror att jag ska försöka få lite ordning i garderoberna. Morfar i huset har snällt fixat en stång och hängt upp krokar i den ena garderobsdelen och där ska jag nu få hänga min kläder. Underbart!

Hoppas att ni alla har en riktigt skön lördagskväll!

fredag, augusti 10, 2018

Ingen rast och ingen ro

Här i huset är det full rulle hela tiden. Jag hinner knappt tänka en tanke till slut innan morfar i huset ger order om någonting och förväntar sig att jag omedelbums ska släppa allting jag har för händer. Sånt gör mej stressad. I ärlighetens namn är jag inte så intresserad av att till exempel tömma hela min garderob. Jag har redan gått igenom den flera gånger och rensat ut och jag tycker självklart att jag kan få ha två nattlinnen och en pyjamas. Det är väl inte för mycket? Morfar i huset gormar om att en tredjedel ska bort. Suck! Jag vill ju bara handarbeta, inte syssla med sorterande och städning.

Igår härjade han med mina smycken, så nu vet jag faktiskt inte riktigt var de är och han bara flinar åt mej.
- Du skulle ha sorterat själv, säger han.
- Men jag hinner ju inte nu. Jag arbetar ju.
- Det säger du bara för att slippa undan.
Som sagt, suck, suck och suck igen. Klart jag vill ha ordning och framförallt vill jag ha bort alla lådor, som man nu ramlar över vart än man går. Sedan finns det dessutom en massa klädhögar här och var. I huset är det nu så kaotiskt att man knappt ryms och äta. Och den här villervallan har nu fortgått i mer än en veckas tid. Det verkar som om sorterandet aldrig tar slut! Och med tanke på att det hela började då morfar i huset skulle sortera sina noter, så tycker jag nog att det nu har gått till överdrift. Noterna är sorterade och allting annat i huset är i oordning.

Igår mitt på dagen dök lilla M upp här hos oss. Hennes mor lämnade dottern i vår ömma vård. Och det var full fart hela tiden, för vi lekte och hade riktigt, riktigt roligt. På eftermiddagen åkte jag in till stan på möte och när jag återvände hem var lilla M och morfar i huset ännu i full gång. De hade både hunnit med att plocka bär, leka bil med en papplåda och dansa. Till råga på allt hade morfar i huset lärt den lilla vad pennor ska användas till!
När modern återvände var hon helt förskräckt för att hon hade varit borta så många timmar. Och hon trodde att vi inte hade bytt blöjor på den lilla. Kära nån, har vi klarat av fem barn till vuxen ålder måtte vi väl kunna byta blöjor ännu och framför allt fatta att en liten inte kan gå i våta blöjor hela dagen!

Senare på eftermiddagen åkte vi in till stan, åt, veckohandlade och tog oss sedan till Forsby för att kolla insamlingspunkten där. Men ingen samlar på gamla söndriga kläder, alltså nån sorts lump, så vad ska vi nu göra med den? Stora kläder och gamla lakan kan ju användas som trasor till mattor och på det sättet få ett nytt liv, men vem vill ha sånt och vad göra med resten? Hmmm, finns det andra alternativ än klädaffärer i huvudstan? Morfar i huset har lusläst Marthabladet i jakt på tips. Förstås går det att sätta allting i blandavfall och genom bränning förvandla det till energi...

Sent på kvällen hann vi ännu ett varv till min hulda moder för lite umgänge med lillsyrran och hennes söner. Vi var inte hemma förrän klockan 23.30. Då stod vi en stund på vår gårdsplan och stirrade på Mars. Den är ju nu nära jorden, så man borde kanske ha tagit en tur dit? Nu har jag inte riktigt följt med det senaste inom rymdforskningen, men visst var det så att NASA hade hittat vatten där? Så det kanske finns en chans att överleva på planeten? Eller där kanske har funnits levande organismer eller till och med ännu finns? En hisnande tanke, inte sant? Så David Bowie kanske inte alls var så fel ute då han frågade om det finns liv på Mars?

Och när jag var i mataffären så kunde jag inte låta bli, trots att jag borde.
Jag köpte en ny sticktidning! Ve och fasa!

Men jag kunde inte låta bli när jag såg de här mönstren. Om nu bara morfar i huset skulle ge mej lite stickro, så...

Nu ska jag snart iväg igen, den här gången först på pressinfo, sedan iväg till västra grannstaden och på kvällen, ja, då blir det lite annat.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

onsdag, augusti 08, 2018

Konst och umgänge

I dagarna två har ni fått vänta förgäves på ett livstecken härifrån. Vad har jag då gjort under de senaste dagarna? Jo, bekantat mej med konst och umgåtts med nära och kära. Och det är alltså inte något konstigt med mitt umgänge annat än att jag liksom inte hinner med något annat. Morfar i huset är smått förgrymmad, för han tycker att jag borde nog hinna sortera liite, liite grann i varje fall. Men tjaaa...

I måndags var vi igen iväg till Bruket. Den här gången för att bekanta oss med sommarens sista konstutställning på Stallvinden. Och det var riktigt intressant ska jag säga.





I Galleri v2 ställer Kaarina Kellomäki ut både tavlor och installationer under rubriken Uni ja valve.

En av installationerna heter Invisible och handlar om nedskräpningen i hav och vattendrag. I det osynliga fisknätet fastnar skräpet från alla platser där installationen har visats. Den här visades första gången i Köpenhamn för 20 år sedan. När nätet tas ner efter den här utställningen kommer den att ha skräp också från Bruket, eller närmare bestämt från Kymmene älv.

Öisiä kuvia (Nattliga bilder) heter den här installationen och här syns också konstnären själv på bild. Det här handlar om alla grubblerier, oroliga tankar som kommer till människorna då de inte kan sova. De här fladdermusliknande tyggrejerna fladdrar sakta i vinden och ändrar färg beroende på hur ljuset faller.

Virkkaan öisin (Jag virkar om nätterna) heter den här installationen. Kellomäki har armvirkat detta verk av förpackningsbands material. Rena rama återvinningen alltså. Hon tycker att det var skönt och avstressande att virka. Medan jag å min sida baxnade med tanken på vilket jobb, hon har satt ner på detta.


I Aulagalleriet kan man beundra Susanna Judins grafik. Hennes utställning heter Global Warming och handlar om den globala uppvärmningen och vad kan väl vara mera aktuellt än det just nu? Hon använder en teknik, som heter carborundum.

I Vindsgalleriet ställer Olli Räty ut. Han blev Lovisabo för ungefär ett år sedan. Han berättade att han och frun drog en cirkel med 100 kilometers radie från Helsingfors och valet föll på vår stad då han råkade hitta ett lämpligt hus med gångavstånd till affär, centrum och hälsovårdscentralen. Han är 80 år gammal, så han är rädd för att bli av med körkortet när som helst.







Han målar med olja på trä i starka färger och med spännande detaljer.



Räty gör också träskulpturer. De är tunga att frakta.


Hans träreliefer är väldigt populära och han har sålt nästan alla som han tillverkat.

Utställningen på Stallvinden pågår ända till den 9 september och är öppen tisdag - söndag klockan 11 - 17. Sevärd, som väcker en hel del tankar om miljön och människors val i vardagslivet.

Från Bruket fortsatte vi österut och intog en sen lunch i den östra grannkommunen. Vi passade också på att inhandla supergoda semlor (frallor) innan vi fortsatte till den östra grannstaden. Där lastade vi sex stora papplådor fulla med hela och rena kläder, ur bilen. Damerna på Frälsningsarméns loppis var överförtjust aoch vi var lättade över att slippa av med vårt extra bagage. På hemvägen kurvade vi via Rajamarket, för morfar i huset skulle ha två borstskaft.

Väl hemma packade jag lite om i min Adam-plåtlåda och så tog jag med den äldsta sonen på ett besök hos min hulda moder för att få träffa lillsyrran med tre av sina  söner hitresta från vårt västra grannland.

Jag fick så superfina presenter:

En ciderflaska,


underbart julpapper med Nalle Puh-figurer, åååh...

och sist, men absolut inte minst, en bok om Monica Zetterlund! Stort TACK till lillsyrran för de fina gåvorna.

Igår på förmiddagen kom lilla M med sin mamma på besök och morfar i huset och undertecknad fick rå om gullungen då mamman var iväg på en liten shoppingtur till stan. När de två återvände hem till sitt körde jag iväg till stan och träffade där en spännande konstnär, som ställer ut i Galleri Saltbodan under tiden 9.8 - 27.8. På Skeppsbron sammanstrålade jag igen med lillsyrran och hennes söner. Hon shoppade lite efter att vi intagit lunch, sedan var det dags för ett besök i Ada och Glada lekparken innan vi gick tvärs över gatan och intog efterrätten, glass! Det regnade lite då och då, men det störde inte oss. 
Hela tisdagskvällen satt jag sedan framför datorn och skrev för brinnkära livet.

Idag har jag återvänt till jobbet. Lite vilsen och virrig, så imorgon är jag genast ledig igen! Det första jag fick göra idag på jobbet var att ringa helpdesken och säga att min e-post inte fungerade. På en liten sekund var det, tack och lov fixat.

Vi hade den nästyngsta med sambo på middag idag, så det blev alltså mera umgänge.

Nu ska jag se om jag lyckas få sitta ner och ta det lite lugnt...