tisdag, januari 19, 2021

Nytt hus

Igår vet ni, då blev jag helt chockad: Fransmännen har förstört Adam-plåtlådan! Det var det värsta! En buss!!! Vem vill köra med en sådan? En Zafira ska se ut som en Zafira och inget annat. Idén är ju att den är tillräckligt rymlig, käck att köra med och framförallt tillräckligt hög, så man inte behöver sitta lågt nere på marken och att det är lätt att stiga i och ur den. Snyft, snörvel! Nu blir det nog att hålla sig till min urgamla modell och glömma alla moderna plåtlådor...

Redan för över en vecka sedan köpte jag ett nytt hus, vitt med brunt tak. Jag fick göra det helt själv utan dubbelmorfars inblandning, men så var det också för mina egna pengar, så...

Idag kom huset äntligen på plats. Och tur var det, för det förra huset, som nu har sett sina bästa dagar, fick vänta tio år innan det kom på plats.
Våra bevingade grannar var lite misstänksamma i början, men då jag bjöd på cashewnötter naturell, som stötts i morteln, då blev det lite mera fart i huset.


Snyggt hus, inte sant? Fönstren är täckta för att våra bevingade vänner inte ska flyga in i huset och sprida smitta. Det här huset står på en metallstång för att katterna inte ska komma åt att klättra upp och ta sig ett litet byte.

Ni ser, det gamla huset börjar vara illa medfaret. Det var alltså hög tid att skaffa sig nytt, eller hur?

Nu ska jag se om jag lyckas locka dubbelmorfar till köket. Det skulle vara dags för middag. Soppa skulle vara gott, men vem ska skala potatisen?


måndag, januari 18, 2021

Försöker och försöker

I natt, vet ni, gjorde jag rekord! Jag kröp ner under täcket före klockan 22.30. Sov till halvtre, upp ett varv och så tillbaks i sängen. Vaknade på nytt halv fem, men det var alldeles för tidigt att stiga upp, så jag vände på mej och sov ända till halv nio i morse! Det är rekord! Visserligen skönt, men ack så stel man blir av att ligga så länge.

Jag försöker och försöker få mitt lilla sockprojekt färdigt...

... men det tar liksom ingen fart. Jag klarar inte av att brodera, hur jag än försöker. Jag tittade på Lee, men det liksom inte fungerade på den här sockan...
Så jag fick skippa maskstygnen och nu vet jag varken ut eller in. Kanske virka någonting i stället? Hmm... eller helt enkelt nöja mej med enfärgade pyttesmå sockor.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.
Själv ska jag nu gå och kalasa på nystekta plättar. Verkligt lyxigt med en händig karl i köket!


söndag, januari 17, 2021

Igenimmade

 Igår försökte dubbelmorfar förmå mej att ta ett handtag i hushållet:
– Alla n..., började han, men kom strax av sig. Han hade tänkt säga normala och det skulle ha fört ut honom på djupt vatten i en diskussion, som han inte skulle ha klarat av. Det finns ju liksom inget normalt! Så han tog ny sats:
– Alla vanliga husmödrar städar, diskar och tvättar.
– Men så bra, både tvättmaskinen och diskmaskinen har jag fått igång redan. Nu får du då ta fram snabeldraken och gå ett varv över huset.
– Men, sa dubbelmorfar och blev helt svarslös. Skulle han liksom dammsuga? Jo, det skulle väl ha varit rättvis fördelning? Han bänkidrottade ju och jag hade ändå viktiga stickningar att ta hand om.
Dessvärre kom jag tyvärr inte på igår att jag kunde bra ha gått med snabeldraken rätt demonstrativt framför tv:n...

Vi är inte enbart insnöade här, vi är också igenimmade!

Och det beror på att vi borde sätta i ett nytt dubbelt fönster istället för det gamla enkla. Det har stått på vår att-göra-lista, sen vi flyttade in, men...
Blommorna trivs inte på det här fönsterbrädet, för det är alldeles för kallt för dem.

Iskristallerna som bildas är helt fantastiska när man börjar studera dem närmare.

Önskar er en trevlig fortsättning på söndagen! 
Själv ska jag nu gå och hänga tvätt, trots att jag absolut inte är någon vanlig husmor!
Dubbelmorfar spelar gitarr för mej, Wonderful tonight. Mera sådant, tack. Snabeldraken får vänta.



lördag, januari 16, 2021

Han har förstått!

Dubbelmorfar är inte särskilt förtjust i Allers. Det trots att den hörde både till hans och min barndom.
– Här e ju bara mat o korsord, grymtade han igår då han bläddrade igenom senaste numret.
– Mmm, mumlade jag medan jag funderade på hur jag skulle brodera på lilla minisockan. Det är ju just korsorden, som intresserar mej, så...

Hur det nu var igår, så läste dubbelmorfar tidningen noggrannare än vanligt. Och då stötte han förstås på det där med "Vinterns skönaste sockor".
– Här är randiga sockor som du kan sticka, hojtade han glatt.
– Mmm, svarade jag fortfarande fullt sysselsatt med att försöka räkna ut hur jag skulle brodera.
– Garnkostnaden är 245 kronor, fortsatte dubbelmorfar.
– Mmm, mumlade jag.
– Men det gör inget för du har ju gratis garn.
– Va, frågade jag med vilt uppspärrade ögon, va sa du nu?
– Ja, du har ju gratis garn, bara att gräva i lådorna.

Jösses, hör ni, han har förstått! Äntligen! Det som alla garnomaner vet: När man har garn i lager är det gratis!
Jag blev så till mej igår att jag höll på att ramla från stolen. Sen hade jag lust att skutta upp, dansa och skråla, göra piruetter, rita kors i taket, ta kontakt med mina stickväninnor och ropa ut till hela världen: "Han har förstått!".

Till all tur hann jag hejda mej. Inte sagt att dubbelmorfar skulle ha haft överseende med mitt galna beteende. Jag andades in och ut några gånger, innan jag med lite darr på rösten frågade:
– Vill du ha såna där randiga sockor då?
– Nä, jag vill ha rutiga sockor.
Kul, en ny utmaning för mej. Nu gäller det att börja gräva bland diverse mönster.

Evinnerligt tacksam är jag för en så förstående karl, en karl som uppskattar garnlagret! Det här räcker nog nu för hela året framåt, så jag behöver knappast lista de tre dagliga positiva grejerna längre, eller vad tror ni?

Idag har vi en kylig, men fin vinterdag här i sydöst.


Solen lyser och det gnistrar i snötäcket.

Här har nån tassat fram...


Och det är ingen mindre än den fina katten i grannbyn.

Nu önskar jag er en riktigt skön fortsättning på lördagen.
Jag ska försöka brodera. Jag kunde ju åtminstone tidigare...


fredag, januari 15, 2021

Tacksamhet

Så här i början av året innehåller alla veckotidningar bantningstips, recept på lätt mat, tips på gymnastikövningar, årshoroskop och peppande tips om hur detta år helt enkelt ska bli superbra.

Allers, tidningen med de intressantaste korsorden, är inget undantag. "Gör 2021 till ditt år!" står det på pärmen till nummer 3. Man ska enligt en israelisk metod lista 10 olika saker under ett antal rubriker, bland annat "Vad älskar du att göra". Därefter ska man försöka få ner det hela till två meningar och sedan börja bena ut det stora målet och delmål för att nå dit. Alltså nu rätt grovt förenklat, men ändå... Verkar alldeles för omständligt för mej.

På Instagram såg jag en betydligt bättre grej, som jag tycker att vi alla kan ta efter. Det var Lee Esselström, som vill fokusera på det positiva. I hennes familj har man bestämt att vid middagsbordet ta fram tre bra saker, som har hänt var och en under dagen. Fenomenalt, enkelt och bra, inte sant?

Igår fick dubbelmorfar till exempel tre olika tack för att han varit ute i snösvängen. Ett tack fick han öga mot öga (ingen fara, de var utomhus och på behörigt avstånd!), ett kom per sms och ett var konkret i form av ätbara flingor och ett kaffepaket. Otack är alltså inte alltid världens lön. Det finns människor, som förstår att uppskatta ens insats.

Mina egna tre bra grejer igår är utan tvekan att jag klarade av mitt vikariejobb, trots att det var utanför min bekvämlighetszon, att vår äldsta son skötte om veckohandlandet och faktiskt också hämtade hem Allers-tidningen samt att jag fick färdigstickat en pytteliten socka.
Ja, inte att förglömma middagen, som dubbelmorfar fixade: Mosplättar (så fick vi åtgång på en kylskåpsrest!), råriven morot, lingonsylt och köttbullar.

Dagens tre bra saker så här långt:
Dubbelmorfar skjutsade mej till stan på jobb, så jag behövde inte bekymra mej om hur jag skulle få igång bilen i -20 grader.
Bra och kreativ utvecklingsdag på jobbet.
Blev bjuden på supergod lunch: Lövbiff, potatiskroketter och sallad.
Och som extra bonus, ett trevligt telefonsamtal från en vän och kollega. Uppiggande och bra inledning på veckoslutet.

Så mycket alltså att vara tacksam för...

Önskar er en riktigt trevlig fortsättning på fredagskvällen.

torsdag, januari 14, 2021

Insnöade

Kära vänner, här har vi snö, mycket snö. 45 cm djupt är snötäcket.

Stackars Arvid. Det är knappt att man ser hans röda näsa...

Inte ser man grisen heller... och endast lite av renen.

Lurvinge är inte alls nöjd med det här vädret. Hon sticker fort ut huvudet genom dörren, rusar iväg på en snabb runda och vill fort in igen. Förstås måste hon hinna lite kolla på sitt revir...

Rattkälken väntar på flickorna, men nu är det så kallt att det är bäst att hålla sig inomhus...

Solen lyste upp idag, medan jag vikarierade på min arbetsplats i stan. Förstås hade jag munskydd på och nu även handskar. Visade sig vara svårt att svara i mobiltelefon med engångshandskar på händerna.

Den gamla trotjänaren och dubbelmorfar har fått vara ute i snösvängen riktigt ordentligt i år. Och förstås händer det saker när man behöver sin medhjälpare. Först gick värmen i traktorhytten, så rutorna immade igen. Igår frös gaspedalen fast, så det blev att snabbt meka mellan slungandet.
Gissa vem som inte gillar snö i det här huset?!






onsdag, januari 13, 2021

Stora svarta häftet

Då och då försöker jag bli ordentlig och organiserad. Oftast rycker jag upp mej just den här tiden på året. Tyvärr varar inte det tillståndet så värst länge innan jag är tillbaka i samma kreativa kaos, som förut. En av mina större utmaningar är att hålla ordning på mina olika projekt. Grundtanken är att jag ska hur ordentligt, som helst, skriva in dem i en exceltabell och på det sättet ha lite koll.

Nå, hur går det? Inte särskilt bra förstås! Medan jag stickar mitt sockskaft och kommer till att det är 17 varv resår, så inte rusar jag iväg till datorn och börjar fylla i någon exceltabell inte. Nej, jag skriver förstås upp 17 varv resår på en lapp, som jag sparar bland andra lappar och som plötsligt är försvunnen. Eh, hur gick det till? Och fastän lappen inte skulle vara försvunnen, så inte skulle jag precis vara gladare för det. Det hjälper inte stort om det står 17 varv resår på en lapp utan närmare förklaring. Är det fråga om jumperstickning? Halsduk? Vantar? Benvärmare? Sockor? Handledsvärmare? Mössa?
Ja, man kan ju bara undra...

För att försöka få bukt med mina lössläppta lappar, grävde jag fram mitt stora svarta häfte. Nu försöker jag alltid hålla det i närheten av mina stickningar. Särskilt framgångsrikt verkar det inte ha varit hittills, om man ser till hur stora luckor här finns mellan anteckningarna. Jag började anteckna i augusti 2011 och slutade samma år i december. I mars 2012 har jag plötsligt kommit ihåg häftet igen och antecknat fram till juni samma år. Under år 2013 gick det redan betydligt bättre, för då började jag i februari och slutade först i november samma år.

Men sedan, sedan ingenting förrän en anteckning om påbörjad sockstickning år 2018. Under 2019 finns sporadiska anteckningar från februari till november. I år finns hela tre anteckningar redan, så kanske, kanske jag blir ordentlig någon vacker dag. Det verkar onekligen som om det här häftet kommer att hålla länge med den här takten.

Nu måste jag jobba lite, för hux flux ikväll lovade jag hoppa in som vikarie i morgon...