Okej, jag har sagt det förut, men det tål upprepas: Man borde vara en katt!
Så här skönt har Lurvinge det fastän det stormar och haglar ute mellan solskenet.
Ser ni haglen? Det är nog inte att vara ute i det här vädret! Och är man det skall man inte vara långt ifrån skyddande tak.
Jag har inte kunnat ligga i soffan så där med tassarna i luften. Nä, inte ens med händerna upp i luften.
Nej, jag var iväg till stan på "jobb", ärenden, handlat på torget och trängts med en massa människor i mataffären.
På dagens redaktionsmöte blev vi bjudna på en supergod jordgubbstårta.
- Den smakar precis som hembakad, var omdömet om den här fräscha, smaskiga tårtan. Och då ska ni veta att tårtan är jättegod för det är nog det högsta betyg man kan få. Det var Sakura, som hade gjort tårtan. Ägaren är utbildad konditor, så inte konstigt att tårtan var lyckad.
Själv har jag nöjt mej med att baka rabarberkaka i långpanna. Även det en favorit i repris. Men den här gången har jag vakat över kakan, som en hök.
Härifrån skall minsann inte tjuvas bitar. Det måste ju finnas nånting kvar till imorgon och lördagen. Fattas bara annat.
Om ni behöver komma i stämning inför morgondagens helg, så kan ni alltid kolla in den här officiella videon för Stiftelsen. Vädret är precis som midsommarväder brukar vara. Det enda som fattas här är strandbastun och sjön. Men det behövs knappast när det regnar, eller hur? :)
Troligtvis kommer jag nu att ta en liten paus från datorn över helgen. Om jag nu kan avhålla mej från att skriva!
Imorgon anländer den äldsta och den yngsta från huvudstadsregionen. Sedan får vi allt se vad vi hittar på eller snarare vad de hittar på. Misstänker att de har helt andra planer än att sitta hemma med föräldrarna.
Önskar er alla en riktigt skön midsommarhelg!
Och vet ni vad? Jo, det går nog bra att sticka och virka på midsommaren också. Så det så!
Idag tar vi tjuvstart på midsommaren. Unga husbonden med sambo skall bada bastu här ikväll. Nu just har de invaderat köket, så snart vankas det ugnslax, nypotatis och sallad. Så då har vi både bastu och middag redan undanstökade och kan koncentrera oss på stickning under midsommarhelgen, inte sant? :)
Idag har jag tyvärr varit mer än lovligt slö. Jag försökte faktiskt städa i sovrummet, men det gick inte så bra för jag var ofokuserad och saknade all lust. Men det lönade sig att städa för jag hittade 20 euro i ett kuvert!!! Undrar till vad den sedeln var tänkt. Hmmm...
Och så hittade jag mitt fina rosa hjärtsmyckes halsband, som jag har letat och letat efter. Det fanns förstås på en så säker plats att det var rena rama misstaget att jag råkade på det. Nu har det fått en ny säker plats. Få se hur länge jag nu kommer ihåg var jag har det.
Idag har vi igen haft besök av Kurre.
Han är en slug liten rackare. Han gungade runt runt med fågelbrädet och sedan lutade han det så att han kunde skaka loss de sista resterna av fågelfröna. Smart, inte sant?
Puuuust. Idag har jag knappt hunnit vara hemma för jag har varit ute på vift. Det innebär att jag får jobba halva natten nu för att få iväg texter och foton och... tja... så hinner jag inte heller idag skriva de e-postbrev jag skulle vilja. Beklagar, men det kan inte hjälpas. Dygnet har 24 timmar hur jag än tänjer på det.
Jag har varit i trevligt sällskap hela dagen, för jag har varit tillsammans med min hulda mor och hennes svärson. Utan honom vid ratten skulle vi nog inte ha klarat oss. Vi startade i stan där vi först uträttade mammas ärende och sedan var iväg på namnsdagskalas, som vi själva improviserade genom att ha med oss kaka och glasspinnar.
Det regnade när vi återvände till bilen och vi blev lite villrådiga. Vart skulle vi nu fara och handla? Vi skojade om en hel del olika platser och faktiskt så fick vår chaufför bestämma. Han styrde bilkylaren österut och plötsligt var vi i Kotka Prisma. Mamma var i sitt esse. Här skulle handlas inför stundande midsommar.
Kundvagnen blev proppfull. Själv måste jag nog i torsdag ännu iväg till torget för att få lite färskvaror. Jag tror nämligen att det inte blir midsommar utan inhemsk nypotatis (heter visst färskpotatis i vårt västra grannland?), sill, rökt fisk i någon form och inhemska jordgubbar. Enkelt gott och näringsriktigt. Ja, alltså om man lämnar bort matsnapsen! :)
På hemvägen blev vi lite hungriga och morfar i huset beslöt att ta en risk, så vi stannade vid det här stället:
Café Finlandia. Vet inte riktigt vad jag skall säga om det här. Inget höjdarställe kanske. Jag åt fisk. Den var helt ok, men portionen utan en tillstymmelse till grönt såg lite anemisk ut och jag skulle jättegärna ha velat ha citron.
Jägarschnitzeln var mör och god och portionen lagom stor. Tilläggas bör att vi var inte där under lunchtid.
När vi hade lastat av alla varor hos min hulda mor och fått in dem i kylskåp och andra skåp körde vi hem för en kort mellanlandning innan vi fortsatte västerut den här gången. Gissa vart vi åkte?
Nå, jo förstås för att hälsa på barnbarnet. Det hade ju redan hunnit gå över en vecka sedan jag senast fick hålla henne i min famn. Hon är så sööööt!
Det har alltså varit en härlig semestertisdag trots regn och vindbyar.
Det var inte enbart ekenäsbor, som gästade oss under det gångna veckoslutet. Nej, vi hade två andra gäster i åkern nedanför vårt hus.
Som vanligt undrar jag vad dom hittar där i allt det gröna?
Nu har mina öron äntligen börjat återta sin normala färg efter det som fick dem illröda i lördags! Tänk att jag, en kvinna i mina bästa år, fortfarande kan rodna så, men... ja det är inte alla dagar jag blir presenterad som, och nu citerar jag: "Det här är den bästa kvinnan näst efter min fru". Om ni tror att jag började stamma till råga på all rodnad, så tror ni helt rätt. Jaaa, nu har jag då att leva upp till för trevligare fru än den där mannens får man allt leta efter.
Jag har inte ens vågat berätta om den där fina komplimangen åt morfar i huset. Jag är rädd för att han skulle fnysa och säga: "Han skulle bara veta", med syftning då på mannen, som har så höga tankar om mej!
Nu ska jag ännu umgås lite med morfar i huset, som alldeles nyss kom hem och sen bums i säng, så jag orkar tidigt upp i morgon. Ingen stickning mera ikväll inte.
Ha det bra!
Oj, vet ni, det har varit ett sånt härligt veckoslut med så mycket program att det är riktigt bra att det är måndag imorgon!
Det började i fredagskväll. Då hade vi unga husbonden med sambo på bastu och så anlände den nästäldsta med fru från Ekenäs. Med de två sistnämnda åkte jag in till stan på lördagen och vi var iväg och hälsade på min lillsyrra, hälsade på unga husbonden i den statsägda monopolaffären (där träffade vi också på morfar i husets kusiner) och var sedan iväg ner till stranden på mat. Där råkade vi på barnens kusin och träffade också morfar i husets farbror, som är över 90 år gammal.
Ekenäsborna skjutsade hem mej och fortsatte själva västerut för att hälsa på baby M.
Jag körde iväg till det enda rätta stället att vara på, nämligen Liljendal! Där pågick östnylands enda countryfestival och den går det ju inte an att missa.
Vädret var strålande och det hade samlats massor av människor. Så många att det var ont om sittplatser.
En vänlig karl såg till att jag och en annan dam fick sitta på sådana här balar när vi ville lite närmare scenen. Det gick ju inte an att sitta så att man inte såg orkestern!
I synnerhet inte då Country Express uppträdde! Och vet ni vad? Jo, jag fick gå backstage med de här killarna! Vad sa ni nu då? Ni kanske blev lika gröna av avund som de kvinnor som såg mej förfölja de här karlarna! :)
Jag träffade en massa härliga människor: Lappträskbor, liljendalbor, lovisabor, svenskar och en australiensare, för att nu nämna några. Jag var i så trevligt sällskap att jag nästan glömde bort att jag var på jobb. När jag körde dit gruvade jag mej lite för att det skulle bli ensamt och trist. Men hej, vad jag bedrog mej!
Eftersom evenemanget heter Truck'n Lily Music Festival, så fanns där också lastbilar/långtradare utställda.
Här skulle jag bra gärna ha velat fingrera lite på den där Scanians lyftanordning. Men eftersom scenen fanns där i omedelbar närhet, så lät jag helt enkelt bli. Det var väl snällt eller hur?
Kvällen avslutades med ett besök hos min mor. Det var längesedan ekenäsborna har träffat henne. Nåja, längesen och längesen. Det var faktiskt på dotterns kalas i maj, så...
I morse åkte den nästäldsta med fru hem igen och det blev ganska tyst här i huset. Jag jobbade lite på datorn innan det var dags att åka iväg söderut på konfirmationskalas.
Ett härligt veckoslut med många möten och skön musik är nu till ända.
Nu hoppas jag att inkommande vecka blir fin för oss alla!
- Vad gör du, frågade morfar i huset häromdan.
- Jag nystar, svarade jag glatt.
- Men det där är inget garn.
- Nä, men jag nystar ändå.
- Men vad ska du med det?
- Nå, jag ska nu bara...
- Men int kan du sticka med det där.
- Nä, jag ska ju virka.
Och så skakade morfar i huset förvirrat på huvudet. Det kan vara svårt att förstå sig på fruntimmer.
Jag har ett nytt projekt i kikarn! Papperssnöret är inte alls lika medgörligt att nysta, som garn. Här finns nu 200 g. Och det här har väntat på sin tur från förra sommaren. Visst börjar det väl bli dags nu då?
Idag har jag varit lite grann duktig och bakat en rabarberkaka.
Men kolla, det finns tjuvar i vårt hus. Det har försvunnit kakbitar medan jag har suttit ute på balkongen och stickat! Vem tror ni har varit framme här? Någon av katterna kanske? Eller kan det vara morfar i huset?
Om ni funderar över varför kakan är ljusare i den här närmaste kanten, så lugn bara lugn, en del ska ha ljusare kaka och andra mörkare, så husmor får kompromissa lite! :)
Idag har vi förresten inte sett skymten av en enda stare. Konstigt!
Och nu, nu borde jag göra nånting vettigt, men... jag väntar på gäster och det är ju ändå fredagskväll, så...
I morse hördes ett förskräckligt tjattrande och skvattrande här utanför. Jag kollade genast var katterna fanns. Jag vill ju inte att vare sig Hacke eller Kurre skall råka illa ut. Och katterna är ju som dom är, dom jagar...
När jag såg ut genom fönstret hittade jag orsaken till oljudet. Vår gräsmatta hade utsatts för en invasion, en starinvasion!
Jag har aldrig förr sett nånting liknande. Gräsmattan var alldeles proppfull av starar.
Och fortfarande vägrar de säga vad som är så gott i vår gräsmatta! Jag har svårt att tro att vi skulle ha maskar så det skulle räcka till hela den här horden av fåglar.
En fågel, modell större, flög också i skyn.
Hos oss doftar det nu så gott.
Morfar i huset har kompenserat för gårdagens glömska! Ljuuuvligt!
