fredag, november 16, 2018

Ett flängande

Hela dagen lång har det varit ett enda flängande för mej. Jag startade med kurs i den nordligaste ändan av den bästa stadsdelen. Sedan var jag hem en vända och hann äta en rågbrödsmacka och dricka te innan vi körde iväg till stan med morfar i huset. Då hade han hunnit med att byta till vinterdäck på min Adam plåtlåda.

Och jippijajej! Åtgärd nummer tre fixad, morfar i huset krånglade inte ens. Tack och lov för det. Nu är det bara att vänta, vänta, vänta...

I stan plockade upp vi upp D och sedan styrdes kylaren västerut för ett besök i grannstaden och återvinningscentralen. Där fyndade D och morfar i huset medan jag avhöll mej från det mesta. Jag sparar mina fynd till imorgon!
Sedan tillbaka till stan och lasta av D:s fynd och sedan hem via grannbyn. Puuuh!

Själv fyndade jag igår:
Virka åt småfolket! Den här måste jag ju bara ha, inte sant?

Tvätten borde nu hängas och jag borde packa väskan. Och förstås borde jag ju skriva en lååååång lista med allt jag tror att jag borde handla eller åtminstone se på imorgon. Håhåjaaa. Och snart måste jag sätta örat på kudden för det är tidig väckning imorgon.

Och kära vänner, imorgon är jag i Tammerfors, så det blir inget blogginlägg.
Hoppas att ni alla får en härlig lördag!

torsdag, november 15, 2018

Råg i ryggen

Huhuh vet ni, det har varit fullt program hela dagen idag och ändå har jag ingenting fått gjort. Nu borde den berömda någon dyka upp här och fylla tvättmaskinen, så jag har något att ta på mej i lördag! Men inte syns här några frivilliga, nej, tyvärr inte.

En arbetsseger är att jag fick morfar i huset till stan idag och han gjorde två grejer, som han dels inte vill och dels inte alls var pigg på. Som belöning fick han köpa fettbollar åt fåglarna! Det var väl snällt? I morgon ska vi in till stan på nytt och då ska jag försöka få honom att genomföra sista steget i trestegsplanen. Håll tummarna att det går bra. Tack!

Jag hann ett varv in på jobbet och skriva namnet på listan, som låg på köksbordet. Hoppas att det nu blir bra och att datumen sen passar alla. Jag hann också iväg på möte på eftermiddagen och handla kattmat. Och så har jag varit iväg och hälsat på min hulda moder.

Och trots att jag enligt konstens alla regler borde ha råg i ryggen efter att ha kalasat på Robins goda bröd...
... så känner jag mej mera som ett slattrigt kokt spaghettistrå! Kanske jag lider av för lite sticktid?

onsdag, november 14, 2018

Världens bästa kolleger

Inte nog med att jag har världens bästa kursdeltagare. Jag har också världens bästa kolleger! en av dem tänkte lite extra på mej och känner mej så pass bra att jag fick en gåva idag:

Mums! Ohälsosamt och min pinsamma svaghet, näst efter garn då förstås! Stort tack!
Själv hade jag idag tänkt rapportera hur hälsosam jag är, som äter enbart rågbröd, så här Världsdiabetesdagen till ära. Men glöm det nu! Hallonbåtar kan jag inte motstå. Inte för att jag tänker sluka i mej dem alla idag. Nej, jag sparar påsen och försöker öva upp min karaktär. Men en dag så...

I morgon vet ni, då ska jag försöka vara lite ledigare och då ska jag tillbringa dagen med morfar i huset och försöka få honom att göra sådant, som han inte vill. Hoppas att ni önskar mej lycka till och håller tummarna lite grann. Tack!

tisdag, november 13, 2018

Julegranen vår...

I morse tog jag ut allting av sovmorgonen och låg i sängen ända till larmet gick strax efter halvtio. Och jag sov vet ni riktigt gott, visserligen med råddiga drömmar, men ändå... Jag behövde inte hasta iväg tidigt för jag fick ett återbud i Dataöppet. Och vet ni vad jag gjorde med min oinplanerade lediga tid? Stickade? Nä. Virkade? Nä. Jag planerade vårens datakurser och nu är allting klappat och klart. Det enda som fattas är kursdeltagare. Hoppas att de kommer. Ni får hålla tummarna efter jul. Nu före julen har ni inte tid med sådant, för nu behöver ni antagligen också extra tummar för att hinna bli färdiga med alla klappar i tid.

Julegranen vår...
... den är så fin i år...
Nå, jonej, inte är det där någon julgran precis. Det är ju rosmarin! Det blev kvar från söndagens farsdagsmiddag. Frågan är vad jag ska göra med den nu? Rosmarin anses skydda mot onda makter, så kanske jag ska försöka hålla liv i den så länge som möjligt? Den anses också vara bra för minnet, så jag borde ju nog knapra lite på den också. Men... tja, inte finns det väl rosmarin i kakor? Nääe, nog måste jag väl hitta på maträtter, som kräver den här kryddan. Ack, ack...

måndag, november 12, 2018

En rödklädd herreman

– Nu är han här, hojtade morfar i huset upphetsat igår.
– Vem då?
– Men int borde han ju komma än.
– Vem då?
– Hur är han så tidig?
– Vem då, frågade jag nu med något frostigt i rösten.
– Nå, han med röd dräkt förstås.
– Va? E julgubben här redan?
– Nej, nej...

... domherren är här redan.
– Asch, honom såg jag redan i lördags därborta i granen.

I morse steg jag upp redan före klockan sex. Morfar i huset tyckte att det var natt fortfarande och med tanke på hur mörkt det var ute, så kanske det var så och jag hade tagit fel på tiden?
– Varför stiger du upp så tidigt när int du behöver, stönade han från sängbottnen.
– Jag ligger i hårdträning så att jag sedan hinner med allt om jag nu nån gång blir pensionär, svarade jag med min lenaste stämma.

söndag, november 11, 2018

Ännu ett livligt veckoslut

Nu börjar veckoslutet sjunga på sista versen. Huset har för flera timmar sedan tömts på barn och barnbarn och första maskinen med disk är färdig. Farsdagsmiddagen var jättegod. Minstingen gjorde rostbiff. Mums och tack! 
Själv slarvade jag med efterrätten, så det blev ingen kaka utan glass istället.
Och så här på Chokladens dag, så öppnade jag också konfektasken, som jag fick i torsdags.

Igår var jag iväg till min hulda moder tillsammans med B, D och T. Mamma bjöd på...
... smarrig smörgåstårta från grannkommunens bageri. Mums och tack!

Direkt från min hulda moder styrde jag Adam-plåtlådans kylare mot ungdomslokalen i min forna hemkommun. Där såg jag på en rörande, berörande teater med ypperliga rollprestationer.
Systrarna Snövit handlar om sex kvinnor som möts på gynekologiska avdelningen. Mycket gick att känna igen från kvinnolivet när den ena levnadshistorien efter den andra sakta trädde fram.
En riktigt lyckad lördagskväll alltså.

Väl hemma hade jag tänkt virka lite, men tröttheten övermannade mej och jag kröp ner mellan lakanen redan före klockan 22.30! Håller jag på att bli gammal?

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!

lördag, november 10, 2018

Trisseltrassel

Nu har det på något sätt tagit stopp med min virkning. Jag vet inte om jag ska riva eller om jag ska fortsätta och bara improvisera. Det är ett enda trisseltrassel!

Trots att jag gjort precis som det står i beskrivningen, så stämmer inte maskantalet innan jag kommer till slutet. ARGH! Jag kan förstås försöka riva, men... Inte konstigt att inspirationen flyr iväg. Hallåååå, nån som kan ingjuta lite virkningsiver i mej?

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!