fredag, november 24, 2017

Svart besök

- Kom hit med kameran, sa morfar i huset i söndags i dov befallande ton.
- Men jag ska...
- Nu kommer du hit genast med kameran.
Suck! Fanns inte så mycket annat att göra än lomma iväg med kameran och placera den i hans utsträckta hand.
- Vi har fått gäster, sa morfar i huset.
- Vaa, vardå, hur, när, frågade jag oroligt.
- Schhh, svarade han där han stod på balkongen tillsammans med Lurvinge och Tufsen. De båda katterna gick stolt och kråmade sig. Mellan verserna morrade Lurvinge dovt och länge.

- Kom, se där i tallen, viskade far i huset.
Och se på sjutton. Vi hade svart besök i söndags!


Vem det riktigt var som besökte oss vet vi inte. Bra dock att våra katter för en gångs skull försvarade sina revir.

Nu, nu ska jag sitta ner och kanske sticka, så jag får pröva den där mönstergrejen, som jag berättade om igår. Eller borde jag kanske virka lite julpynt istället? Men då blir det ju inte mycket till garnbantning precis.
Jag borde egentligen baka och tvätta och... 
Men äh, det orkar jag inte med mera ikväll.

Ha nu ett riktigt fint veckoslut!

torsdag, november 23, 2017

Mera från Tammerfors

Ikväll var det två personer, som skrek, som stuckna grisar här hos oss. Det var morfar i huset och undertecknad. Vi får hoppas att grannarna inte hörde oss.
Vårt skrik berodde enbart på att vi såg Markus' namn i eftertexterna till Räven, avsnittet Blodspåren. Oj, titta han den där, han har varit hemma här hos oss! Vi blev så glada över att äntligen ha hittat hans namn. Eftersom jag aldrig hann se kvällens avsnitt så tänker jag kolla in det på Yle Arenan. Det blir lite bråttom eftersom avsnitten ligger där endast i 14 dagar. Men jag vill ju veta hur Markus är som manusförfattare. Spännande...
Han skulle bara veta hur berömd han nu kommer att bli här i östra Nyland!


Ni trodde väl ändå inte att jag kom hem med så lite garn från veckoslutets hantverksmässa? Ni kanske tänkte att "äntligen har hon blivit förnuftig"! 
Stackars er, nu bedrog ni er allt, för vet ni vad? Jo, igår fick jag hem min stora Novitakasse, som hade varit i förvar hos stickväninnan B. Och ja, ja, jag skulle ju INTE köpa Novita-garner, men...
Och varför nu min garnkasse skulle göra en omväg innan jag tog hem den, ja se det är en lång historia och jag har inte hela natten tid på mej att plita ner den.
Och lugn bara lugn, morfar i huset är medveten om den stora kassen, för han var min hovchaufför igår och såg ju vad jag hade med mej. Ikväll har han förutom glädjeskriket gått och muttrat: "Jag ska hämta upp din garnsäck".
- Nej, det ska du absolut inte nu. Det blir ju snart jul!
Just det alltså. Och när det blir jul kan jag ju inte ha garn, som ligger här huller om buller och mitt hobbyrum kommer ju att vara proppfullt med hyschpysch grejer. Hoppas jag åtminstone. Men nu just ser det inte bra ut på den fronten.

Novita hade ju alltså de där paketen med ett kilo garn för 10 euro = 1 €/nystan. Och ett nystan var i det här fallet 100 g. Så då måste jag ju bara...

... köpa ett kilo Lehto. Och mönstret till det här garnet finns redan, så det så.

Och så köpte jag ett kilo mjukt och skönt Kajo. Vad jag skall ha dem till? Inte en susning.

Däremot vet jag vad jag skall ha de här Cotton Bamboo-nystanen till, åtminstone det ena kilot av den här två kilos påsen. Underbart mjukt garn, som går att tvätta i 60 grader.

Man behöver ett och annat verktyg utöver stickor och virknål, så jag köpte också en sådan här:
En del tycker kanske med rätta att den är helt onödig, men...

... jag tycker faktiskt att det är en smart mönsterhållare. Tack vare magnetplattan och den där långa magneten blir det nu betydligt lättare att följa med på vilken rad i mönstret jag befinner mej. Jag skulle nog inte ha köpt den om jag inte först hade kollat priset på nätet. Det var tre euro dyrare än på mässan!
När jag öppnade paketet blev jag glatt överraskad av pennan, som följde med, liksom av den där dragkedsfickan. Känns lite lyxigt. Få se om jag hinner hårdtesta prylen under veckoslutet.

Och sist men inte minst, små metallhjärtan, Made with love. Också bra att ha, inte sant?

onsdag, november 22, 2017

20 kilo ska bort

Nu vet alla om det: 20 kilo ska bort! Och det finns till och med en kalkyl för att följa med att allting går rätt till, för nu är det allvar. 
Och vi har tid på oss till den 15.11.2018. Det vill säga nästan ett år. Men kommer vi att lyckas? Är 20 kilo ett för högt uppsatt mål? Om vi inte lyckas få bort kilona, så får vi inte åka till Tammerfors nästa år. Buäääh!

En utmaning, som heter duga minsann.

 


Ja, alltså, vi ska med stickväninnan B ha 20 kilo garn bort! Vad trodde ni?

Nu skulle det alltså gälla att kavla upp ärmarna och sätta igång på allvar, men... ja, jag tror nog att det får vänta. Jag hinner inte sticka mer i kväll, för om jag skall vara skärpt i morgon, så är det nog dags att lägga sig nu.

tisdag, november 21, 2017

Och en verkligt fin måndag

Dagarna rinner iväg med rasande fart här och det är så mycket och så roligt. Igår var det en så verkligt fin måndag. Jag var iväg till grannkommunen och höll undervisning där. Vi satt inomhus och hade det skönt medan snöfallet tilltog utanför.

Här hemma väntade lilla M och hennes mamma. Ljuuuvligt besök, som gör att jag orkar hela veckan. Lilla M och morfar i huset hade verkligt kul när de lekte med Pingu. Hon skrattade så hon nästan kiknade.

Lite överraskande kom jag hem från kursen med en fin gåva.

Handgjorda ljus från Tammerforsmässan! Så fina och precis min färg.
- Dem ska du bränna, sa dottern och först hajade jag lite till. Sen insåg jag ju att hon hade helt rätt. Ljusen ska förstås brännas.

Äkta finländskt hantverk à la Puukettu. Ett stort tack till mina kursister.

Idag skulle jag ha kunnat sjunga En helt ny värld, för så här såg det ut i morse då jag steg ut på trappan.

 
Jag kunde ju förstås ha sjungit Snön vräker ner också.

Och nu, nu mina vänner ska jag försöka förkorta en text, som i min iver blev alltför lång. Suck! Hur ska jag klara det? Jag vill ju bara stupa i säng, så jag orkar med morgondagen. GÄÄÄSP!

måndag, november 20, 2017

Och en så fin söndag

Igår på mörka söndagseftermiddagen begav jag mej iväg till grannkommunen, till ungdomslokalen Lindarås. Det är jättelängesedan jag har varit där sist. Och gissa vad det handlade om då jag var där på besök i lokalen senast? Nå, jo just det, datakurs. Så alla möjliga ställen har jag hunnit hålla kurs på.

Men igår handlade det om helt andra saker än data, för igår möttes gästerna redan ute på trappan av vackra ljusdekorationer.

Inomhus fanns en djungel!
Något, som barnen verkligen uppskattade. Hittar ni Lejonkungen?

 I taket hängde lianer.

Och är nu inte det här självaste Kung Louie?

På ett bord stod en mus framför en pumpa! Och vad tror ni att det skulle symbolisera? Bibbidi Bobbidi Boo! I sagornas värld kan precis allting hända. Och vem har tagit vara på sagorna i "modern tid"? Jo, ingen mindre än Walt Disney!

Och Disneymelodier var det som stod på Wallmokörens repertoar igår då de gav sin härligt glada konsert.
Längst till vänster står kördirigenten Minna Österholm och längst till höger kvällens konferencier Robert Jordas.

Salen var vackert dekorerad med stjärnor.

Men så sjöngs ju också: Ser du stjärnan i det blå

Allting gick i Walt Disneystil.

Och i pausen bjöds det på mumsiga läckerheter.

Smarrigt goda cupcakes!

Och också här fanns sagotemat starkt närvarande.

Som gästartister hade kören Michelle Sarström och den underbara skönt sjungande trion Tre Ljufva.

En superfin konsert och härlig kväll blev det i söndagsmörkret. Ett stort TACK till alla medverkande.

söndag, november 19, 2017

En så fin lördag

Strunt nu i att gårdagen var grådaskig och regnig. Vi hade det hur mysigt som helst inne i bussen på väg mot Tammerfors och Europas största (!) hantverksmässa. Mässan besöktes i år av 49 331 människor. Det är rekord. Nästa år kommer arrangemangen att förnyas. Få se vad det betyder.

Jag hade sällskap av stickväninnan B och vi hade riktigt trevligt tillsammans. Hon är ett härligt sällskap och inte det minsta sur om jag vill se på nånting annat än det som intresserar henne. Jag skulle faktiskt inte ha så mycket från mässan i år. Det hade jag bestämt mej för, så lappen med vilken nummers virknål, som saknas i min samling, blev tyvärr hemma. Det tyckte dottern var lite roligt. Hon föreslog att jag skulle ha bett morfar i huset om hjälp. Att jag helt enkelt skulle ha ringt honom och bett honom gå till hobbyrummet och titta i min virknålsburk. Hur tror ni att det skulle ha slutat?

Hur som helst, jag hade skrivit ut kartorna över mässhallarna och prickat för diverse intressanta ställen, som kunde vara värda att besöka. Väninnan skulle ha Step sockgarn,lite Drops Merino babygarn och så det där sockgarnet från Novitas avdelning. Och jag, jag skulle förstås ha ingenting, som vanligt.

Gissa hur det gick? Nå, på väg till Novitas mässavdelning blev vi tvungna att korsa C-hallen och förstås fanns det garn i var och vartannat hörn. Jag försökte verkligen titta åt ett helt annat håll, men klart att jag lite måste fram och kolla sockgarnsfärger åt väninnan och då, då såg jag förstås nystanet Stella!

En garnnyhet, som jag ju bara måste testa, för jag har alltid funderat hur de där Katiagarnen egentligen är.

Jag fick med det här mönsterhäftet, som har beskrivningarna på spanska, italienska, franska och amerikanska. Hjälper ju inte mej nämnvärt precis. Men ägaren till garnaffären Kippovalimo Böök var så snäll att hon på lördagskvällen skickade e-post med en finsk översättning av de här tre modellerna. Så mitt bekymmer just nu är vilken sjalmodell jag ska välja att göra. Hmmm... 
Kanske den där virkade här nederst? 100g

Stella finns, som ni ser,  i många spännande färgkombinationer. Och jag valde ju nog helt rätt färg om jag tänker på en sjal åt mej själv.

Egentligen var det här mitt första inköp, en julklapp åt lilla M. Tyvärr inget sådant där supernyttigt, utan mera så där åååååh, ljuuuvligt! Och jag borde förstås inte, men... ja, det är ju så roligt.

Att det var mycket folk märktes minsann på Novitas avdelning. Inte kom man åt att gräva i alla spännande billigt-garn-korgar inte.

Ser ni alls några nystan här?

Kön till kassorna var jättelång. Så här gick det inte att mitt i allt komma ihåg att ajjo, jag skulle ju ännu ha det där nystanet. Nej, bäst att snällt stå i kön och ha ett oändligt mått med tålamod. Den stackars tjejen i kassan fick arbeta på som besatt. Då och då kom en och annan dam och sade:
- Jag har jämna pengar. Kan du ta det här emellan?
Till all tur nekade kassaflickan konsekvent. Det går liksom inte att göra undantag i en sån här situation. Då skulle de köande ha blivit rabiata, minst sagt. Och tänk om de skulle ha börjat riva henne i håret? Det finns ju inga garantier att handarbetstokiga människor är fridfullare än andra.

Bredvid Novita-avdelningen fanns stolar och bord och man kunde köa jättelänge för att få tilltugg och dricka. En av de roligaste sakerna är förstås att jämföra sina fynd. Se vilka nystan jag hittade och se vilken färg jag köpte.
Novita sålde bort garnnystan för 1 euro styck om man tog ett helt kilo garn. Och turkosfärgat Eco Tube, såldes för 1 euro per 500 g. Verkliga fynd. Men jag hade bestämt mig för att INTE köpa Novitagarner och INTE köpa garn, som jag inte vet direkt vad jag ska ha till. Alltså INTE köpa bara för att det är förmånligt, så det så.

Efter besöket i Novita-avdelningen vandrade vi på lite planlöst i C-hallen. I högra ögonvrån fick jag syn på den här lilla vaxburken och den skulle jag förstås ha. Trästickorna måste ju underhållas så de hålls fina och släta. Garnet måste ju löpa.

I samma veva fick jag syn på de här härvorna. Samma garn, som jag stickade babykoftan av. Så jag måste ju bara ha de här och jag vet förstås vad jag ska göra av dem. Det är Ekolikka, som säljer både vax och etiskt producerat garn. Och jo, de är dyra härvor, men på mässan fick jag hela fyra euros rabatt. 200 g.

Så jobbade jag lite emellan och intervjuade en lokal utställare innan vi med väninnan traskade iväg till A-hallen. Hon var på jakt efter diverse verktyg och jag hakade på. Men först stannade vi för att inta lite näring. Fanns endast glutenfria semlor (frallor) kvar och jösses så torra de var! Men när man är hungrig så går allting ner.

Så skulle vi börja leta efter den där affären, som kunde tänkas ha verktygen vi var på jakt efter. Och då, ja då blev jag blixtförälskad.

Där fanns den, garnvirveln Whirl från Sheepjes. Detta har jag sett endast på utländska hantverkssidor på nätet så min lycka var gjord där i Menitas mässtånd. Vad jag skall göra med det här? Klappa, klappa och klappa på det igen och igen, för det är så mjukt och skönt. 60% bomull och 40% akryl. 215 g och 1 000 m garn. Och två euro förmånligare på mässan. Tycker ni att jag ska ta med det i sängen i natt? Och klappa om det? Och vad ska jag göra med det? En sjal? Men hur många sjalar kan en dam behöva?

På vår irrande färd hittade vi också en helt ny garngrossist, nämligen Kaupunkilanka. Jag köpte två nystan av deras sockgarn Koski. Mönstret blir som i dom där vantarna här nederst, dom där med äpplena. 200 g.

Vi fortsatte jaga runt lite och jag försökte hitta spännande och lite annorlunda knappar, men jag letade nog på fel ställen. Jag borde ha gått till tygaffärer istället.

Stickväninnan B hojtade till.
Hon hade fått syn på de handgjorda Puppe-knapparna. Själv föll jag för kattknapparna. Vad jag ska ha dem till? Ingen aning, men de är åtminstone inte garn! :) Tänk om dom inte går att tvätta i maskin?! Huuu!

Gårdagens enda impulsköp ser ut så här:
Och gissa vem som skall få dom här?

Årets trender då? Fortfarande virkas det mattor, korgar och väskor. Ponchor och sjalar hänger fortfarande med. Och alla möjliga print-tyger är stort för dem, som syr. Stora tjocka garner är också inne. Själv har jag svårt att se att jag skulle vilja ha en tubhalsduk av sådant där övertjockt garn. Brrr! Skulle ni vilja ha sådant där Super Chunky garn? Kanske till en filt, men inte den här gången för mej. Jag vill inte sticka med nr 20:ans stickor. Så det så!

Ett stort tack till researrangörerna och mitt trevliga sällskap, stickväninnan B. Hur skulle jag klara mej utan dig?

Ifall ni missade årets mässa, så boka redan nu in 16 - 18.11.2018.

Och nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan. Jag ska gå och kasta mej på örat nu, så att jag orkar imorgon.




fredag, november 17, 2017

Den grå babykoftan

För att ni nu inte ska tro att jag bara fnattar runt på jobb, så låt mej få presentera ett färdigt stickjobb:

Garn: Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool
Åtgång: 90 g
Stickor: Nr 3 och 3½
 
Gissa vem som fick tröjan i början av november när den äntligen blev färdig? Nå, just det, lilla M förstås. Tyvärr är ärmarna redan för korta, men dottern vägrar låta mej skarva dem.
- Det går bra ändå, säger hon.
 
Hjärtknapparna var ursprungligen tänkta till ett annat projekt, men jag tyckte att de passar så bra här, så jag "offrade" dem.
Det ljuvliga garnet fyndade stickväninnan B och jag på förra årets hantverksmässa i Tammerfors. Så det var ju på tiden att jag gjorde mej av med det. Gissa vart vi ska fara imorgon? Just det på årets hantverksmässa! Tror ni att våra äkta hälfter är mycket nervösa då deras fruar är omgivna av garn hela långa dagen?

Själv var jag rejält nervös då jag stickade babykoftan för garnet minskade i snabb takt och jag hade endast köpt en härva på 100 g. Kvar blev ynka 10 g.
Ursprungligen hade jag tänkt sticka femtimmarskoftan, men det blev inte så. Jag blev så förtjust i det här koftmönstret i stället. Dessutom skulle jag ha behövt mera garn till den femtimmarskoftan.
Och nu hoppas jag att stickväninnan B också är nöjd över att koftan äntligen är färdig. Kanske vi ska planera för något nytt projekt åt lilla M i morgon?
Jag har ju nog tänkt att hålla mej på den garnlösa linjen, men så surfade jag lite runt bland utställarna och hittade bland annat det här stället med handfärgade garner. Åååh, kanske jag ändå...

Och nu, nu mina vänner måste jag börja packa ryggsäcken inför morgondagen och så sätta upp för en ny sockstickning. Nånting måste jag ju ha att göra under den långa bussresan i morgon. Eller kanske jag bara ska vila och eller ewnbart umgås?

Ha nu en riktigt skön lördag. Kanske vi ses i Tammerfors?
Oj, nu blev det många kanske på samma ställe!