Lilla fågel blå

I natt vaknade jag med ett ryck halvtre och funderade: "Hade jag klåpat med min reseräkning, som jag gjorde till granninstitutet?" Det var så många rader och dagar och jag hade inget som helst minne att jag skulle ha skrivit den där resan från 6.9. Ack, ack, ack, då är det för sent för mej att få ersättning, för det var två månader sen i måndags. Min lust att rusa till datorn, logga in och kolla min reseräkning var enormt stor. Men vem vill bli ledsen mitt i natten? Inte jag, så jag försökte lugna ner mej, räkna garnnystan och somna om. Inte det lättaste precis. I morse hann jag inte kolla nånting på datorn innan jag körde iväg till jobbet i stan. Där var jag redan kvart före åtta på plats som första arbetstagare. 

Ikväll kollade jag upp det hela och tyvärr, tyvärr, så var det precis som jag befarade, jag har glömt att fakturera två resor, en i september och en i oktober. Septemberresan får jag säkert ingen ersättning för, surt, mycket surt. Snyft och snörvel när det finns så mycket jag borde hålla reda på och sedan bara glömmer. Bäst att inte harmas över det nu, så här till natten.
Bisin min tröstade mej och sa att det nu inte är hela världen. Det var ju snällt.

Bra saker idag:

•  Veckomötet på jobbet gick bra. För min del börjar nedräkningen småningom, så det som planeras till våren angår liksom inte mej mera. Jag håller två kurser på vårterminen för det här institutet och fem för västra grannstadens institut och en för Sibbo institut. Det räcker riktigt bra till, för min del.
  
  
• Besöket i stickcaféet var utan tvekan dagens höjdpunkt.
  
  
• Jag fick expertråd. Tack för dem.
  
  
• Jag fick ännu en Muminskål av U. Nu har jag en skål för varje barnbarn. Ett stort, stort TACK för dem.
  
  
• Därtill fick jag ännu en blå glasfågel och en pocketbok. Tack för alla gåvor.
  
  
• Jag klarade av att hjälpa en dam i telefonnöd. Alltid glad då jag lyckas lösa diverse tekniska problem.
  
  
• Har haft en skön TV-kväll tillsammans med bisin min!

Tyvärr blev nu detta inlägg utan foton, för tekniken krånglar och nu orkar jag inte mera stångas med krånglande överföring.

Önskar er en riktigt fin torsdag!

Nu har det äntligen hänt

Tisdagskväll och novembermörkret sväljer en, nästan. Jag är rätt trött efter dagens jobb. Men samtidigt lite euforisk, för nu har det äntligen hänt. Det krävdes lite handlingskraft och energi från min sida, så satt jag äntligen där med bisin min vid en bankdisk. Nu ska det äntligen bli ordning och reda på ett och annat, hoppas jag i varje fall.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan klockan åtta!
  
  
  
• Jag hann sticka 7 varv på pink banansocka nummer två innan vi skulle iväg till västra grannstaden.
  
  
• Och nu hör ni, nu händer det äntligen, bisin min ska få ett eget betalkort. Tjohooo! Nu behöver jag inte följa med till Motonet som betalare längre! Eller och tanka "hans" bil. Eller ta ut kontanter åt honom!
  Bisin min försökte nog protestera, men vi var två kvinnor, som bestämde och då kunde han inte smita undan! En sten föll från mina axlar. Nu vet jag att han kan handla med sitt kort om det händer mej nånting. Man måste ju agera proaktivt innan någonting händer.
  
  
• Jag var inne i en för mej ny affär, K-market i Haiko. Lagom stor och bra utbud om man bara ska ha lite bröd, mjölk och frukt.
  
  
  
• Kolla vad jag hittade där i brödhyllan, marknadskringla! Mums! Och nej, det finns inte mycket kvar av den efter att jag öppnade påsen...
  Borde nog ha köpt två, men...
  
  
• Och tänk, både bisin min och jag var inne i affären samtidigt och det blev inget käbbel alls mellan oss. Vanligtvis brukar bisin min gå bredvid kundvagnen och gnälla: "det ska vi inte ha", "det där är riktigt onödigt" osv.
  
  
• När bisin min grävde fram sitt pass idag, så upptäckte han att det går ut den 16.11. Vilken tur att vi hann till banken före det.
  Nu gäller det då att övertyga bisin min om att han behöver ett pass eller ID-kort och det fort som sjutton. Vem vill dra iväg med honom till passfotografen?

Önskar er en riktigt fin onsdag!

Nytt i köket

Kvällskakaon är urdrucken och det börjar vara dags att dra sig mot sovrummet. Veckans första dag övergår snart från kväll till natt.

Medan jag i lördags var iväg på farligheter, så installerade bisin min vår splitternya diskmaskin.

Den är så fin, så fin! Ingendera av oss kan starta den! Det måste vara en ingenjör minst för att klara av den lilla detaljen! Den ska nämligen ha nån sorts salt och sköljmedel. Och det hade vi förstås inte hemma då vi diskade i den första gången. Det gällde alltså att komma förbi de kraven. På något sätt är jag mest imponerad av att det finns en lampa i diskmaskinen, för att man ska se hur man placerar disken. Och vi som inte ens har en lampa i kylskåpet.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Var ensam hemma på förmiddagen och njöt av tystnaden.
  
  
• Hann sticka färdigt den ena pinka banansockan innan jag skulle iväg till kvällsjobbet i västra grannstaden.
  
  
• Bisin min skulle till Mikrokulma i västra grannstaden, så jag behövde inte köra vare sig till eller från jobbet. Skönt.
  
  
• Vi var iväg och åt en sen lunch på bisin mins favoritställe. Han åt laxsoppa och jag åt köttfärsbiff med auraostsås och mos. Det var riktigt, riktigt gott.
  
  
• Jag har klarat av veckans första arbetsdag. Den var kort och trevlig.

Önskar er en fin tisdag.

Vilodagen

– Idag ska vi helga vilodagen, sa bisin min i morse. Det passade mej riktigt bra, för i natt satt jag nästan en timme på toan och försökte få stopp på mitt näsblod. Blodet droppade och droppade och man ska ju inte luta sig bakåt så det rinner ner i svalget, men inte är det särskilt muntert att sitta böjd över lavoaren heller. Inte konstigt att jag börjar känna av nattens eskapader i ryggen!
– Nu behöver du nog järn, konstaterade bisin min. Och ja, jo, kanske det, men i tablettform eller som spenat? Hoppas att det här blödandet tar slut fortare än kvickt.

Bisin min har alltså tillbringat förmiddagen i sin blåa gungstol iklädd sin blåa morgonrock och jag har suttit i stickfåtöljen, så snart, snart har jag en pink banansocka färdig och kan ta itu med socka nummer två. Det skulle vara riktigt bra om jag inte behövde göra en massa andra saker mellan stickandet.

Men igår var det ju så härligt att jag inte ens saknade stickandet. Kan ni tänka!

Jag kom förstås hem från gårdagens utfärd med några garnnystan. Igår i affären var jag helt säker på vad jag ska sticka av de här garnen. Men idag har jag börjat tvivla om jag kan använda dem till de projekt jag tänkte. Jag måste fråga några som är klokare, några som vet och de finns i stickcaféet. Nu får jag ge mej till tåls ända till onsdagen. Men jag har ingen brådska med nya projekt, för jag måste nog få undan några gamla först.

Tjohooo! Nu har jag säkerhetsögon. Köpte två påsar från Sinelli. Nu kan jag virka amigurumi. 

Och så har jag en hel del paketeringstillbehör. De där vita och rosa paketkorten är nog för små för julklappsrimmen, så nu är jag lite konfunderad. Ska jag lämna bort rimmen helt och hållet? Eller ska jag göra egna större paketkort så rimmen får plats? Knepiga saker det där.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan klockan åtta!
  
  
• Kokade ägg till frukost, vilket gjorde bisin min glad.
  
  
• Har tagit det lugnt, vilat och stickat.

Önskar er alla en riktigt fin måndag och svenska dag i morgon!

Julbestyr

Vill ni byta fötter med mej? Mina är alldeles ömma och skulle behöva ett uppfriskande bad. De har nämligen varit och traskat extra många steg idag. Dock inte utomhus i regnet. Det skulle bara fattas, för då skulle jag nog vara helt igenom förkyld vid det här laget. Regnigt och grått hela dagen, men för min egen del inte det minsta trist.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvtio.
  
  
• Innan jag hann börja med något större projekt, hördes en knackning på vår dörr och där stod vår yngsta son.
  – Nå, är du färdig för ett litet äventyr, frågade han.
  Sju minuter senare var jag färdig och vi åkte iväg.
  
  
• Vår första anhalt var Hardom Bröd. Alltid bäst att understöda de små lokala bagerierna. En underbar doft av nybakat bröd spred sig i bilen under vår fotsatta färd.
  
  
• Målet för vår utfärd var inte riktigt klart.
  – Sku int du till Prisma, frågade yngsta sonen.
  – Jo, tack, svarade jag glatt.
  Men frågan var om vi skulle åka österut eller västerut. Tyvärr finns ju inte Prisma i västra grannstaden.
  Yngsta sonen körde ända till Jumbo! Nu skulle det minsann handlas! Julklappar! Nä, nä, det ska ju inte vara julklappar i år heller, men bäst att vara förberedd. Och barnbarnen måste nog få någonting och då julgubben har så bråttom måste ju nån hjälpa honom, inte sant? Och bäst att börja i tid innan värsta julstressen och trängseln slår till.
  
  
  
• Vi började med att äta lunch på Fonda Del Sol. Det går ju inte att göra vettiga köpbeslut på tom mage. Riktigt god grillad grisschnitzel med blåmögelostsås, pommes frites och knapriga rotsaker. Mums!
  
  
  
• Och förstås måste vi ha en efterrätt. Tur att vi inte tog förrätt också för då skulle vi inte ha orkat med desserten!
  
  
• Stärkta och med mätta magar började vi vandra runt i köpcentret. Och vet ni vad? Jo, för en gångs skulle tyckte jag att det var riktigt, riktigt roligt. Vi började i en leksaksaffär och jag försökte vara förnuftig, trots att det fanns så många lockande saker. Barnbarnens julklappar var nu inhandlade och vi fortsatte till Sinelli. Där hittade jag en hel del och mer än jag tänkte mej. Men oj så det var kul med allt pysselmaterial. Jag blev smått lyrisk.
  Iväg till Suomalainen kirjakauppa varifrån yngsta sonen hade tänkt köpa storasysters julklapp. Men det han hade tänkt fanns inte där. Själv hittade jag ytterligare saker, som jag absolut behöver för julklappspaketeringen!
  Över till Mr Big och yngsta sonen fick nu både sin julklapp och födelsedagspresent, som han provade och valde helt själv. Riktigt bra, för nu fick han det han ville ha och behöver.
  Dags att börja söka sig nedåt till Prisma. På vägen dit, in i en affär med barnkläder. Medan yngsta sonen gick till den parkerade bilen med alla kassar vi lyckats samla på oss, gick jag ännu in ett hastigt varv i Zizzi. Men, men, men vilka murriga färger kläderna hade, inget för mej. Fanns en rosa klänningsmodell, men förstås inte i min storlek. Så är det nästan alltid, tyvärr. Kollade ännu som hastigast reaklädstången och där hittade jag en jeansklänning, som var nedsatt med 70%, så den tog jag. 18 € är ju rena rama vrakpriset. Om jag behöver den är ju sen en helt annan sak. Det får vi se.
  Och så äntligen till Prisma! Jag kom ihåg toapapperet och kaffet, som jag skulle ha. Sen råkade det nu hamna ett och annat i kundvagnen innan vi kom till kassan. Sånt kan man inte rå för.
  Vi var rätt möra då vi äntligen återvände till bilen.
  Det var mycket människor i rörelse och det finns ännu många outforskade affärer där i Jumbo. Men det finns en gräns för hur mycket shoppande man orkar med på en dag.
  På hemvägen kurvade vi ännu in via stora varuhuset i Gammelby, för vi behövde lite matvaror. Vi vågade inte ta dem från Prisma då vi inte hade någon kylväska med oss.
  
  
  
• Här hemma höll bisin min på med julstädning och det bakom diskmaskinen! En städning, som minsann behövdes och det oberoende om julgubben ska sitta där bakom eller ej. Vilken tur att yngsta sonen räddade mej från städandet!
  
  
• En riktigt härlig dag i yngsta sonens sällskap. En så fin överraskning att jag helt oplanerat kunde köpa julklappar. Säga vad man vill om att handla på nätet, men det är ändå lättare att handla i riktiga, alltså stenfotsaffärer. Nu återstår att hitta julklappar åt svärsonen och den nästyngsta sonen. Hmmm...
  

Önskar er en riktigt skön söndag!

Lösningen på kontaktproblem

Fredagen började inte särskilt bra för min del. Jag vaknade med ont i halsen och blodet droppande från näsan. Nattens hostattacker hade dock avtagit, tack och lov. Men jag sjukanmälde mej för säkerhets skull och missade således en trevlig fredagseftermiddagar med mina kolleger från stan. Men sånt är livet ibland, det sätter käppar i hjulet för en. Dagens vila var välbehövlig, för utan vila hinner jag inte bli frisk i tid för jobbet på måndag.

I söndags hämtade yngsta sonen den här adaptern åt mej och med ens var kontaktproblemen lösta. Onsdagkväll testade jag att adaptern fungerade med jobbets gamla videoprojektor. Det gjorde den! Och igår var den i hårdanvändning i kursen i den bästa av byar i norra grannkommunen.

Tänk att en så där liten grunka kan lösa kontaktproblemen!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Var ensam hemma på dagen! Så skönt, stickade lite, men vilade mest.
  
  
• Bisin min var till gravgården och tände ljus tillsammans med sin yngre stora syster. Skönt, nu slipper jag stå och huttra på gravgården i morgon!
  
  
• Äldsta sonen köpte jultårtor med hem. Så nu har vi premiärätit av dem. Mums! Få se om bisin min hinner tröttna på dem före julen är här.

Önskar er en riktigt fin allhelgona!

Givmilda stickerskor

Igår deltog jag, som bekant i stickcaféet i stan. Och det var riktigt trevligt att träffa alla stickerskorna. Mycket att tala om och mycket att förundras över. Själv är jag helt tagen av vänligheten och hjälpsamheten och framförallt givmildheten. Se här:

C har stickat banansockor, som jag kan ge till barnbarnet! Hur det kom sig, beror på att jag i förra veckans stickcafé gav C ett Nalle restgarnsnystan när hon inte själv hade med nånting att sticka. C hade blivit färdig med projektet hon höll på med. C valde överraskande att ta hem banansocksstickningen. Det blåa Nallegarnet räckte förstås inte till, så C "lånade" lite restgarner av sin mamma och simsalabim hade hon åstadkommit en så här vacker randning! Stort, stort TACK!

Av U fick jag de här fina Muminskålarna och de där två frigolitäggen.

Av henne fick jag också det här fiskargarnsnystanet. Gissa vad jag ska ha det till?

Jo, till att knyta fast paketkorten på julklapparna! Tjohoo! Naturvänligt, inte sant?

Stort, stort TACK till U, för de fina gåvorna.

Förutom sällskapet, så är också kakorna i cafévitrinen lockande. Den här chokladtårtan är riktigt mäktig och god! Mums!

Bra saker idag:

• Vaknade en halvtimme före väckarklockan!
  
  
• Har haft härliga kursdeltagare och det gör det trevligt att jobba!
  
  
• Och till och med tekniken fungerade!
  
  
• Handlade på hemvägen från jobbet i stan, fick hjälp av äldsta sonen.
  
  
• Har lyckats ta ett beslut idag efter lite velande hit och dit.

Önskar er alla en riktigt fin fredag.

KyJy – 6

Viikko sitten Loviisan pisarat sukat valmistuivat. Kiva malli tehdä.

6. Loviisan pisarat sukat

Aloitus: 9.9.2023

Valmis: 25.10.2023

Langan menekki: 148 grammaa

Lanka: 7-veljestä, Novita 

Puikot: 3,75 

Ohje: Loviisan pisarat sukat

Suunnittelija: Tuija Klaus

6. Lovisa droppar sockor

Start: 9.9.2023

Färdig: 25.10.2023

Garnåtgång: 148 g

Garn: 7-bröder, Novita 

Stickor: 3,75 

Mönster: Lovisa droppar sockor

Design: Tuija Klaus

I onsdags för en vecka sedan satt jag på stickcaféet och fäste trådarna i de här sockorna, så då blev de också färdiga. Skönt.

Idag har jag också varit i stickcaféet och ni skulle bara veta, men det är bäst att jag tar det hela i morgon.

Bra saker idag:

• Vaknade 12 minuter före väckarklockan.
  
  
• Ingen is på vägen i morse då jag körde till jobbet i stan.
  
  
• Hann iväg och äta lunch på en av stadens pizzerior.
  
  
• Stickcaféet. Så härligt att träffa alla igen. Tänk ändå hur fort en vecka går.
  
  
• Fick skjuts hem med stickväninnan B.
  
  
• Bisin min steker nu just plättar, så det blir gottigotti att äta nu ikväll.
  
  

Önskar er en riktigt bra torsdag.

Akta dig!

Bli inte rädda nu, men här kommer ett varningens ord från datavärlden eller nåja ett och ett, egentligen två.

Använder du Chrome som webbläsare? Då ska du inte klicka på ett endaste ett pop-up-fönster, som uppmanar dig att uppdatera versionen på din Chrome. Om du inte har ställt in Chrome på automatisk uppdatering, så ska du endast uppdatera den officiella vägen. Då gör du så här:

1. Öppna Chrome.
2. Klicka på de tre lodräta prickarna uppe till höger i webbläsarfönstret.
   
   
   
   
   
3. Klicka på Inställningar.
4. Klicka på Om Chrome.
   
   
   
   Nu ser du om din webbläsare är uppdaterad eller behöver uppdateras! Lycka till.

Här ett exempel på hur bluffen kan se ut, Clear Fake. Ladda INTE ner någonting härifrån!!!

Facebook kan vara hur trevlig som helst, likaså irriterande ibland och tyvärr full av lurendrejerier. Visst vill du väl bli vän med en snygging, som är allt från general i amerikanska armén till jag vet inte vad? Värst är ändå alla de där vänförfrågningarna, som har kopierat en väns bild och sen ändrat lite på vännens namn. Det är lätt att gå på det och svara jakande på den vänförfrågan. Sedan plingar det till i Messenger och "vännen" vill ha din telefonnummer eller nånting annat. Då borde alla varningsklockor ringa. De här bluffarna finns i alla former, till exempel era barn/vänner är utan pengar och nu ska ni omedelbart betala in på det där kontonumret som "barnet", alltså skurken, har skickat er. Ni är dock så förståndiga att ni ringer upp barnet och frågar vad som står på. Visst gör ni så?

Då och då dyker det upp tävlingar på Facebook, alltså riktigt riktiga. Ibland skulle det ju vara trevligt att vinna någonting. Så tänkte jag då jag såg att Mikrokulma lottade ut en verktygsserie, som skulle ha varit perfekt åt bisin min. Så jag gillade inlägget och skrev en kommentar. Igår lottades vinsten ut och i kommentaren hittade jag mitt namn med Grattis du har vunnit. Detta trots att Mikrokulma hade lagt ut namnet på den rätta vinnaren och skrev att de meddelat henne personligen. I kommentaren där jag var taggad fanns en länk och av rena rama nyfikenheten så klickade jag på den fast man ALDRIG ska göra det. Och då kom den här bilden fram:

Här uppmanas jag att registrera mej och jag måste ge kreditkortsnumret så de kan identifiera mej!!! Haaa, säger jag bara, vilken bluff! Jag ser också direkt att de här lurendrejarna har använt SiteBuilder, för att bygga en webbplats, som ska föreställa Borgå Mikrokulmas.

Men som ni ser, så är det lite skillnad på den riktiga webbplatsen och bluffen.

Varsågoda! Här fick ni dagens lektion i säkerhet på nätet. Hoppas att jag inte skrämde er. Min avsikt är endast att dela med mej av det jag vet och kan. Hoppas att det kan vara till hjälp och nytta för er.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Kunde njuta av en lååång frukost.
  
  
• Bisin min fixar nu just mat åt oss!
  
  
• Han ska iväg till västra grannstaden efter traktordelar och leverera syltburkar till dottern, så jag får skjuts till jobbet också idag. Tjohoo!

Önskar er en riktigt skön tisdagskväll.

KyJy – 7

Maanantaina, kaksi viikkoa sitten, sain nämä banaanisukat vihdoin päätelty! Sukkia lapsenlapselle. 💓

7. Banaanisukat

Aloitus: 13.9.2023

Valmis: 16.10.2023

Langan menekki: 80 grammaa

Lanka: Nalle, Novita ja Pallas, teetee

Puikot: 3 

Ohje: Banaanisukat

7 Banansockor

Start: 13.9.2023

Färdig: 16.10.2023

Garn: Nalle från Novita och Pallas från teetee

Åtgång: 80 g
Stickor: 3

Mönster: Banaanisukat

I måndags för två veckor sedan fick jag äntligen de här banansockorna färdiga. Som vanligt blev de liggande i väntan på att någon skulle fästa garnändarna. Sockorna har redan levererats till Lillan och bra så för i natt snöade det här hos oss och snön ligger fortfarande kvar på marken!

Bra saker idag:

• Vaknade en minut före väckarklockan! Det var nära!
  
  
• Fick åka till och från jobbet i västra grannstaden med min kollega. Verkligen skönt att inte behöva köra själv.
  
  
• Åt medhavd lunch i sällskap med trevliga kolleger.
  
  
• Hann sticka lite på håltimmarna.
  
  
• Har klarat av veckans första långa arbetsdag.

Önskar er en skön tisdag!

Utanför min bekvämlighetszon

Att läsa är att resa skrev chefredaktören i torsdagens ledare. Och jag har kanske inte precis rest, men vidgat mina vyer och vågat mej utanför min bekvämlighetszon då jag har läst boken Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Boken är skriven av Amanda Romare och det är hennes debutroman. Jag blev färdig med den i natt och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den.

Huvudpersonen Amanda är i 30-årsåldern och vi får följa med hennes dejtande på Tinder under ett års tid. Ibland raggar hon på uteställen, men det är svårt att hitta den där äkta kärleken och slippa singellivet. Det känns ärligt och svidande rättframt samtidigt som jag kan känna mej lite förskräckt och lessen. Är det fortfarande så att unga kvinnor inte får vara för självsäkra, inte ta egna initiativ? Måste de liksom förställa sig, endera vara ytterst coola eller mjuka och följsamma? Frågar ni mej, så är det beklämmande att jämlikheten inte har kommit längre.

Det är en hel del sex i boken på ett ärligt och nyfiket sätt. Och det är en hel del ord, som jag inte förstår, antingen för att jag är för gammal eller för att jag inte har hängt på Tinder. Vad är till exempel en player i det här sammanhanget? Förr i världen skulle vi väl ha sagt kvinnotjusare? Så, nej, kanske inget nytt under solen ändå? I boken används många engelska ord och som sagt, jag har inte riktigt koll på dem alla.

Humoristisk och lättläst med korta avsnitt, men kanske lite för långt borta från min egen verklighet. Till saken hör att det här är först andra boken, som jag har läst i år. Är inte det konstigt?
Inte besökte jag bokmässan i huvudstan heller och likaså bra, för här hemma finns alltför många olästa böcker.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Lite förvirring med klockvridningen, men automatiken fungerade både i telefonerna och datorerna och i min klocka.
  
  
• Hittade hela 4 ägg, så kunde lyxa till söndagsfrukosten.
  
  
• Drog fram en gammal sockstickning och hann sticka några varv på den.
  
  
• Lagade söndagsmiddag tillsammans med äldsta sonen.
  
  
• Och bisin min kom hem lagom till middagen.
  
  
• Har badat bastu i kväll. Ett skönt och bra sätt att avsluta veckan på.

Önskar er alla en fin måndag.

Nu får det vara nog

Huh, nu har jag suttit nästan hela lördagen framför datorn och förberett måndagens föreläsning. Så ska jag ju inte alls göra längre, för en föreläsning är ju inte en regelrätt kurs och jag behöver väl inte leverera allting steg-för-steg, som i en lärobok?

Men som vanligt blev jag inspirerad och så flög tiden iväg och nu finns det nästan 30 sidor material. Hujedamej, som pigan var det visst(?), sjöng i Emil i Lönneberga. Jag kan förstås också klämma i med Oops!...I Did It Again, alltså jag gjorde det igen. Eller Mamma Mia, here I go again. Men nu får det vara nog, nu räcker det. En föreläsning är en föreläsning och allting behöver inte skrivas ner av mej, eller hur? Deltagarna får höra på vad jag säger och ställa frågor, det räcker väl?

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till nio!
  
  
• Och jag var så utvilad när jag vaknade att jag visste inte ens vad det var för dag!
  
  
• Bisin min stekte blodplättar åt oss, som vi åt tillsammans med hans goda lingonsylt. Mumsfilibabba!
  
  
• Ja, och föreläsningen är hoppeligen färdig nu!
  

Ha en riktigt skön söndag!

Nya nystan

Om ni trodde att jag klarade mej från besöket i östra grannstaden för en vecka sedan med enbart tidningar i kundvagnen, så hej, vad ni bedrog er!

När jag knatade på där i Citymarket på jakt efter H, så bara råkade jag komma i närheten av stället där garnen finns. Och där vet ni, där fanns en välfylld korg med sockgarner och man fick ta tre stycken för nio euro. Vilket fynd alltså!

De här tre nystanen ville följa med mej hem och hur skulle jag ha kunnat neka dem det?

Dessvärre råkade jag kasta en liten sidoblick i nätkorgen bredvid och där fanns randiga 7-bröder garn. Självklart ska jag inte ha ett enda sånt garnnystan, för som bisin min säger: "Här finns garn, så det räcker!" Men, vänta nu lite, det där är ju Fazermin-garn och det är minsann god konfekt, så åtminstone ett nystan måste jag nog ha. Eeh, nu hade jag alltså fyra nystan i kundvagnen och jag som nu inte ska sticka sockor mer utan istället koncentrera mej på annan stickning!

Igår ringde yngsta sonen och undrade vad jag hade haft för ärende på onsdagskvällen då jag ringde honom. Jag berättade att jag inte hade hittat on/off-knappen på min "nya" dator och behövde hjälp.
– Nå, hur löste du det, frågade han intresserat.
– Jag vände och vred på datorn och till sist fick jag syn på den lilla osynliga knappen. Men jag hade ingen nytta av det, för jag kan inte koppla jobbets gamla videoprojektor till min dator.
– Har du ingen adapter då?
– Nä, jag har endast en mellan USB och VGA.
I det här läget stönade den yngsta och fortsatte:

– Jag frågade ju om du skulle ha en adapter mellan HDMI och USB-C och du svarade nej, att du inte behöver en sån.
– Jo, men då tänkte jag ju bara på koppling till vår TV, svarade jag med ynklig röst. Har du alltså en sån adapter?
– Jo.
– Alltså en som jag kan få?
– Jo.
– Åh, tusen tack. Du är en räddande ängel.

Bra saker idag: 

• Sovmorgon och jag sov till klockan nio!
  
  
• Kunde jobba hemifrån idag.
  
  
• Fick protokollet från i onsdags färdigskrivet och kunde ladda upp det till Teams.
  
  
• Tog mej i kragen och ringde äntligen ett jobbservicesamtal. Och hör och häpna, jag fick service på svenska! Tur att jag redan satt på min skrivbordsstol, annars hade jag nog ramlat ner!
  
  
• Bisin min har skurat golvet i köket och i vessan idag. Tur att jag hade jobb här på datorn, så jag inte alls kunde delta i hushållsbestyren. 

Önskar er alla en riktigt fin fredagskväll.

Spöken och dödskallar

Visst har ni sett dem i affärer och skyltfönster, spöken, dödskallar och pumpor? Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mej till dem. Är vi alltså så amerikaniserade att vi ska fira halloween? Eller ska vi hålla oss till vår mera traditionella allhelgonahelg? Jag vet faktiskt inte, å ena sidan... å andra sidan...

Ja, hur förhålla sig till dödskallar överhuvudtaget? En kul grej? Eller en kuslig grej? Spöken är kanske mera okej, för det finns ju små söta spöken, Laban och Labolina!

På jobbet i stan har vi så här fina spöken, som eleverna i konstskolan gjort. Bra fantasi har de, inte sant?

Bra saker idag:

• Startade ny kurs i norra grannkommunen. Riktigt härligt, fastän vi behandlade säkerhet och gick igenom en hel del inställningar.
  
  
• Veckans längsta arbetsdag, 9.30 - 18.30, är över. Tjohooo!
  
  
• Äldsta sonen hjälpte med veckohandlandet.
  
  
  
• Jag har ätit en dödskallebakelse till kvällskakaon (choklad)! Vitchoklad och tjinuski (kola) är en riktigt bra kombo.

Önskar er en skön fredag!

Kokeriet fortsätter

I kväll har bisin min igen haft fullt sjå, eller nåja, det började nog redan på dan för hans del, men då var jag ju inte hemma så det vet jag inget om. Jag har mina aningar dock!

Nu har han tagit hand om de sista äpplena, påstår han i alla fall. Knappt att alla klyftor rymdes i 10 liters kastrullen. Knappast lönt att investera i en större kastrull, för vi brukar ju inte få äpplen från det där trädet, så...

Från västra grannstaden kom feedback att äppelsylten var det godaste de nånsin ätit. Sådant sporrar förstås. Bisin min har lagat sylten med kärlek. Det är nog därför den är så god.

Själv är jag alldeles matt av att bara se på bisin min och hans framfart i köket. Dessutom är jag smått stressad, för rektorn vill absolut ha en officiell pensioneringsfest för mej i december. Hjäääälp! Jag är inte särskilt pigg på idén. Det borde ju vara en fest med alla mina kursdeltagare då, inte sant?
Dessutom kommer jag ju att vara timlärare ännu under vårterminen, så...

Förresten, minns ni så glad och nöjd jag var med min pensionärsdator? Det är jag förstås ännu, men... det började inte särskilt bra ikväll när jag skulle kolla den. Jag fick INTE igång den. Ingenstans såg jag knappen för att få igång datorn.
– Du får ringa till yngsta sonen. Det var ju hans dator, så bisin min.
– Jo, jo, men int kan jag nu vara så handfallen, muttrade jag. Sedan vände och vred jag på datorn och se på sjutton där fanns en smal liten nästan osynlig knapp på ena sidan. Dags att kolla projektorn och... nää, finns inga uttag så det går att koppla min dator till den urgamla projektorn. Suck, mummel, mutter. Nu har jag då satt bisin mins dator igång och håller på att uppdatera, hoppas att det inte tar till halva natten. Teknik är sen underbar!

Bra saker idag:

• Skämde bort mina kolleger rejält med fin dukning till vårt veckomöte. Hoppas och räknar med att det var min sista "kaffetur".
  
  
• Mötet var kort och koncist.
  
  
• Kunde bjuda en kär kollega på både det ena och det andra innan jag dukade undan i köket på jobbet.
  
  
• Kunde delta i stickcaféet och det finns inget bättre än de trevliga stickerskorna. Jag fick som vanligt mycket bra och sakkunnig hjälp, så nu är jag igång igen med de pinka banansockorna! Tjoho!
  Man ska inte ge upp, fastän det ibland känns så.
  
  
• Fick sista trådändarna fästade i mina blåa Lovisadroppar-sockor. Så nu är de äntligen färdiga, de med.

Nu är det dags att se efter att allting är okej med maskinerna inför morgondagen, packa arbetsväskan och sen lägga sig. Eller borde jag gå igenom morgondagens kursmaterial ännu en gång?

Önskar er en riktigt fin torsdag.
Själv ska jag starta en ny kurs i den bästa av byar i morgon!

Två månader kvar

Kära vänner, jag vill på intet sätt jaga upp er, men idag är det 24 oktober och det innebär att nu är det endast två månader kvar! Till julafton alltså, nu blir det bråttom att börja paketera. Men, hepp, vänta nu lite, först måste det ju finnas nånting att paketera också, eller hur?

Så i fredags, då jag var i östra grannstaden, passade jag på att investera i de här två tidningarna! Man vet ju aldrig... I kväll lånade jag ut dem till min kollega, så nu behöver jag åtminstone inte fundera på de här modellerna under inkommande vecka.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Vilken lyx!
  
  
• Hann få undan lite e-post och annat kontorsjobb, bland annat en reseräkning, innan det var dags att åka iväg till jobbet i västra grannstaden.
  
  
• Hann också förbereda torsdagens kurs. Jösses så effektiv jag var! Jag förvånar mej själv ibland.
  
  
• Bisin min var superduktig i köket. Han kokade en ny sats med äppelsylt. Han tog också hand om disken och städade undan i köket.
  
  
• Strax före halvett sa bisin min att nu åker vi iväg, så hinner vi äta. Jag var färdig på nolltid och så iväg till Ripakka på lunch!
  
  
• Eftersom bisin min hade ärende till Motonet och ville leverera en burk äppelsylt till dottern, så fick jag åka både till och från jobbet idag. Skönt.

Och så dagens raraste: På hemvägen berättade jag för bisin min att den bokade eftermiddagstiden blev indragen, alltså deltagaren hade fått förhinder. Bisin min frågade:

– Nå, hade du stickningen med?
– Nej, förstås inte, för jag skulle ju inte ha håltimme.

Vet ni vad bisin min då sa?
– Du skulle ha ringt till mej, så skulle jag ha kommit efter dig och så skulle du ha kunnat köpa garn och stickor i Puuilo. Så hade du kunnat lägga upp en ny stickning.
Det var så gulligt att jag nästan fick tårar i ögonen. Han är en riktig raring mellan verserna.

Önskar er en riktigt fin onsdag!

 

Himmelskt gott

I kväll när jag kom hem från kvällsjobbet i västra grannstaden möttes jag av en underbar doft. Vid köksbordet satt bisin min och tog igen sig efter en hård dag. Han visade igen sin skicklighet i köket och hann ännu vara iväg på lite traktorarbete innan mörkret lade sig.

Bisin min har kokat äppelsylt! Jag hade glömt hur himmelskt gott det är. Mums! Nu blir det till att koka mera havregrynsgröt, så jag kan äta äppelsylt med gott samvete.

Bra saker idag:

• Har klarat av alla mina kurser idag.
  
  
• Hann äta lunch ute innan det var dags att ta sig till datasalen.
  
  
  
• Har smaskat på digestive kex med äppelsylt på och druckit kvällskakao.
  

Och nu är det dags att börja tänka på morgondagen!

Hoppas att ni alla får en fin tisdag!

Tomten var på besök

Hör och häpna, igår var tomten med stort T på besök! Det är kanske lite väl tidigt, eller hur? Men nu behöver jag å andra sidan inte anstränga mej med att vara snäll ända fram till julafton, inte sant?

Mitt på dagen igår knackade det på vår dörr och där stod han med famnen full av gåvor. Visserligen hade han ingen tomteluva på huvudet och ingen röd dräkt heller, men...

... visst är det här julklappar som heter duga! Mumsiga, mumsiga saker. Bisin min fick dessutom ett stort paket lakrits och äldsta sonen en stor påse med turkisk pepparkarameller. Dessutom lite hyschpysch till tomtens systerdöttrar, som jag lovat paketera in. Stort, stort TACK till yngsta sonen, som tänkte på oss alla. Han har åtminstone nu varit supersnäll, inte sant?

Bra saker idag:

• Jag överraskade och gladde karlarna här i huset med att koka ägg till frukost.
  
  
• Jag fick äntligen lappat äldsta sonens sköna mjuka jumper, trots att det var fler hål än jag först trodde. Brrr! Jag är ju inte nån sömmare.
  
  
• Var iväg med den yngsta och äldsta till stan på pizza.
  
  
• Bisin min har tagit hand om disken.
  
  
• Jag har stickat färdigt min andra Lovisadroppar socka. Trådfästandet får nog vänta till i morgon. Men skönt att ha det färdigt stickat i alla fall.
  
  
• Fick iväg en lång tidningstext och några bilder nu ikväll. Skönt att ha det undan. Ska i veckan koncentrera mej på kursförberedelser.
  
  
• Fick WhatsAppmeddelande ikväll av stickväninnan B att hon är förhindrad att delta i stickkvällen i västra grannstaden i torsdag. Och det innan jag hann sända meddelande till henne att jag inte hittade vikarie, utan måste jobba på torsdagkväll. Tänk, där gruvade vi oss på var sitt håll för att göra den andra besviken. Men nu är vi bägge upptagna och båda är lättade att det gick så smärtfritt. Kanske en annan gång? Vi sparar ju mycket pengar nu, då vi inte utsätter oss för minsta lilla köpa-garn-risk!

Önskar er en riktigt fin måndag.

Med damer på vift

Nu är kvällskakaon (choklad i vårt västra grannland) urdrucken och det är dags att uppdatera er om gårdagens händelser. Jag var faktiskt på vift hela dagen igår, för mitt i allt och plötsligt fick bisin min för sig att vi skulle iväg till östra grannstaden med släpkärra (eller heter det släpvagn?) bakom bilen. Vi skulle hämta hem de madrasser vi köpte i måndags. Och då H var med på noterna, så begav vi oss iväg ut på vift.

Vi började i Puuilo, för vi skulle ha en kompositör, nej ursäkta mej, en kompostör! Så vi köpte nu en på 375 liter, som man enligt bisin min bara sen drar ut en lucka nertill och simsalabim, så har man mylla. Hoppas att det är så. Det står på förpackningen att kompostkärlet tål -15 grader, så jag undrar vad vi ska göra när det blir kallare? Nu gäller det då att få den uppriggad och sen meddela till skräpbolaget, förlåt avfallsbolaget, att jadå, vi har en lagenlig kompostör!

Från Puuilo till Citymarket och oj, vad jag hade velat stanna där längre och laborera, kolla på julklappar åt barnbarnen och... men bisin min satt ute i bilen och väntade otåligt, så det var bara för mej att rusa på i racerfart och plocka lite här och lite där. H var försvunnen på sin jakt efter lämplig rock. Men vid kassorna var vi båda på plats och så iväg över till andra sidan gatan. Bisin min in till Asko med kvittot i högsta hugg och H iväg till sportaffären. Släpkärran lastades med två splitternya resårmadrasser på baksidan av byggnaden och knappt hade vi parkerat så var H hos oss i bilen igen. Dessvärre utan ny rock.

Raka spåret hem, för nu fanns det inte mycket tid över innan jag skulle iväg västerut. Så det blev ingen lunch ute, utan en stödmacka här hemma. Sedan körde H iväg västerut och bisin min körde iväg till stan för att återlämna släpkärran. Jag for sist iväg, fick åka med min kära vän och kollega.

Vi sammanstrålade med den blivande pensionären utanför Rosso i västra grannstaden.  Här skulle det firas med tre rätters middag!

Jag inledde med en aperitif, Limoncello Spritz. Slurp och mums!

Sen var det dags för förrätten, mozzarella och marinerade körsbärstomater.

Som varmrätt valde jag grillbiff med grillade grönsaker i säsong och pommes frites. Den där mörka timjansåsen var supergod. Jag hade riktigt svårt att välja för allting på menyn verkade gott och värt att smaka på. Till saken hör att jag inte har varit på Rosso på flera år.

Till efterrätt valde jag Bombolino! Hallon, chokladsås och tjinuskiglass i en friterad munkficka. Hett möter kallt och sött möter salt. Underbar kombo och skulle jag täckts, så skulle jag ha slickat tallriken ren, så gott var det.

Från restaurangen förflyttade vi oss hem till den blivande pensionären där den högtidliga uppvaktningen gick av stapeln.

Vi av en värmande brasa... 

... och ett fint drinkbord. GT i glaset och godis på bordet är inte fy skam. Samtalet flöt på och vi hann avhandla allt möjligt mellan himmel och jord. Så skönt att befinna sig i vänners sällskap, som man kan diskutera med om allt. T och undertecknad försökte intensivt bortse från att det kommer att bli ett stort tomrum under vårterminen när vår närmaste chef och kollega njuter av sina pensionsdagar. Redan nu på höstterminen försvinner hon på välförtjänt semester. För att muntra upp oss ordentligt bestämde vi på stående fot att i maj 2024 ska vi fira min pensionering! Vi har alltså nånting att se framemot.

Allt roligt måste ju ta slut nån gång, så även vår fina fredagskväll. Vid 23-tiden var det dags att ta farväl och strax efter 23.30 var jag hemma igen.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan vid åttatiden, trots gårdagskvällens festande!
  
  
• Fick äntligen igång en tvättmaskin, så jag har rena kläder, som jag kan ha på jobbet i måndag!
  
  
• Yngsta sonen tittade in här ett varv och det var bra, så mitt oroliga modershjärta kunde lugna ner sig nu då de båda yngsta sönerna är tillbaka på finländsk mark. Enligt det man läser i nyhetsrapporterna verkar det vara livsfarligt i västra grannlandet. Men arbetsresa är arbetsresa och då måste man bege sig västerut om chefen det kräver.
  
  
• Bisin min har lagat mat idag, älgfärssås och spaghetti. Mums!
  
  
• Äldsta sonen var iväg till stan och kompletterade våra förråd.
  
  
• Jag blev äntligen färdig med mitt skrivande. Puuuh! Det har tagit på tok för lång tid för mej att få det färdigt. Jag tror att jag har drabbats av skrivkramp! Men det kanske inte direkt mräks här, eller hur?
  

Önskar er alla en riktigt skön söndag.