Kära vänner, ikväll känner jag mej misslyckad. Nej, nej det har inget med jobbet att göra, tvärtom. Och nej, nej, jag tänker inte börja räkna upp alla mina tillkortakommanden genom tiderna. Vi kom nämligen i västra grannstaden där ute i Bystugan idag, överens om att man ska se framåt och inte älta det förgångna. Bra motto, eller hur?
Och nej, jag är inte heller ute och tigger efter sympatier. Jag bara konstaterar att jag är en misslyckad stickerska. Eller ska jag säga usel?
Jag skulle vilja ha de pinka banansockorna färdiga fort som sjutton. Jag stickade på den första sockan under jobbmötet idag i stan. När nästan hela resåren var färdig, så insåg jag att resåren blev alldeles för bred. Så jag fick riva upp alltihopa. Frågade vilset av min kollega som satt mitt emot mej och stickade på ett par sockor:
– Hur många maskor ska jag ha till en barnsocka?
– Elva, fick jag till svar och lade upp 44 maskor och stickade några varv.
- Har klarat av lediga veckans enda arbetsdag.
- Satt en stund i morse och umgicks med kollegerna innan vi inledde arbetsdagen. Sånt är viktigt, det är kittet som gör att vi håller ihop på arbetsplatsen.
- Fick på eftermiddagen helt oförhappandes beröm från hjärtat av några kursdeltagare. Sånt värmer och gör att jag kommer att anstränga mig lite extra nästa gång. Tänk hur mycket mera sporrande uppmuntran och beröm är än grälor och hårda ord!
Önskar att jag kunde spara alla fina ord i en burk och ta fram dem alltid när stickningen krånglar! Eller när nån sagt nånting dumt och sårande. - Var iväg och veckohandlade tillsammans med äldsta sonen. Nu finns det en del i kylskåpet, till bisin mins stora fasa! Han gillar när kylskåpet är tomt.
2 kommentarer:
Och du fick beröm långtifrån för granna fina knästrumpor !!🌈🌈
Tack! Det värmer. De var riktigt roliga att sticka och så glad att de passar.
Skicka en kommentar