Konstigt nog

Igår, vet ni, tog jag fram en maskin, placerade den på matbordet och satte igång. Konstigt nog så klarade jag det någorlunda.

Jag kom ihåg att sicksacka runt alla kanter innan jag sydde ihop med rak söm och att det ska vara räta mot räta. Att hålet jag skulle fylla genom blev för litet var ju lätt att fixa, lite sprättande och så var saken biff. Jag är ju inte någon sömmerska precis, så verkligt glad att jag klarade av den här lilla grejen.

Som ni ser är detta återanvändning, för jag har använt ett gammalt sofföverdrag som tyg. Tack till H för att hon sparat och släpat hit överdraget och tack också för inspiration!

Själva maskinen är också en form av återanvändning. Dubbelmorfar fick den i vintras för att den var sönder. Han fixade den genast och så har den varit i användning sedan dess, mest av honom faktiskt. Jag tror ju att jag inte kan och att det är så besvärligt och svårt och...

Önskar er alla en skön lördagskväll!

På G

Veckoslutet har rusat förbi och trots hettan har det varit riktigt trevligt. I kväll åkte vår kära gäst västerut och vi saknar henne redan.

Igår var vi verkligen på G och det med ett stort H, för så här såg det ut på matbordet:

Och nej, det var inte jag som vare sig ritade mönster eller sydde! Nej, det gjorde duktiga H. Jag behövde endast leta efter garn, lite knappnålar och sytråd. Och allt det klarade jag galant!

Eftersom matbordet var upptaget tog vi oss till stan för att inta en något sen lunch.

En toast på Café Favorit med en ingefära soda var riktigt lagom som lunch i hettan igår.

Den som har varit duktig och ätit upp lunchen får förstås efterrätt. Supersvårt att välja. Den här med salta jordnötter och tjinuski (kola) var jättegod. Men fräsch och somrig var hallontårtan i bakgrunden. Vi var så fiffiga med H att vi delade på kakbitarna så att vi fick smaka på varandras. Det var första gången H var på Café Favorit, men absolut inte sista. Vi smakade ju inte på tesorterna igår, så...

På kvällen putsade vi grillen och sedan blev det premiär för grillning utomhus. B och L dök upp, men skulle inget ha, svägerskorna B och B anlände också och de fick både grillat och kaffe med wienerbröd i sig. En skön sommarkväll helt oplanerat i trevligt sällskap. Någonting att spara, som en pärla i livets halsband.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Själv ska jag nu lägga mej med en god bok, som kom i paketet jag löste ut från "posten" igår. Hoppas att den inte håller mej vaken hela natten!

Prisman är död

I fredags för en vecka sedan lämnade jag in min 31-åring på symaskinssjukhuset i grannstaden.
I onsdags fick den diagnosen: Den är död. Kretskortet är sönder. Det finns inte så gamla reservdelar att få, så den kan inte repareras.
Snyft, snörvel.
 
Men vänta nu, gamla delar, vad då gamla? Symaskinen är ju en ungdom i sina bästa år. Och har varit en riktigt bra arbetsmyra. Oj, vad mycket barnkläder jag har lappat med den. Sytt en del barnkläder också och till och med åstadkommit tygdelen till en barnkärra. Fråga inte hur det gick till för det vet jag inte!

Men nu är alltså Prisman död!! Så vad ska jag nu ta mej till? Jag vill inte ha en ny, tror jag. Jag har ju inte sytt på många herrans år annat än lappat en söm här och en söm där. Och jag kan nog inte heller sy för den delen. Eller nåja att sy är kanske inte det största problemet. Mera det där med klippandet och tygets trådriktning och sömnsmåner och sånt. För länge, länge sedan närmare bestämt läsåret 1981 - 82 gick jag en sömnadskurs i Lovisa Mi. Vet inte om jag fortsatte följande år, kommer faktiskt inte ihåg. Kanske  blev jag skrämd av alla de där skickliga sömmerskorna och vågade inte fortsätta då. Men något år senare gick jag på kurs igen och då var det riktigt roligt för det var ett trevligt gäng och läraren var stöttande och kunnig. Men allt roligt har ju ett slut och när jag återgick till jobbet kunde jag inte längre delta i dagskursen. Och nu, nu skulle jag aldrig hinna iväg på nån kurs eftersom jag själv jobbar minst två kvällar i veckan oftast tre + på dagen och ibland också på veckosluten. Inte mycket tid kvar för egna fritidsintressen alltså.

Så ja, hur ska jag nu då veta om jag "behöver" en ny symaskin? Kommer jag alls att sy med den? Om jag köper en riktigt superbillig maskin med enbart typ sicksack och rak söm hur går det med mej då? Tänk om jag ändå vill sy nånting mera kreativt sen? Ack, ack, denna vånda när Prisman är död.

Far i huset är ju en hygglig man, som gör så gott han kan. Tyvärr rår han inte på kretskort. Men han tröstar mej med att det säkert finns nån som klarar av att reparera min maskin. Kanske, men var i sådana fall? Har fått tips om ett ställe i den östra grannstaden. Ska kanske kolla det så fort jag får tid. Men kanske bäst att ringa först? Öööh, vad heter kretskort på finska?

Från symaskinssjukhuset fick jag med mej tre broschyrer:

I den första står det att maskinen är lätt att ta med sig på resan. Resan? Varför i fridens dar skulle jag vilja ha med mej en symaskin på någon av mina dagstrippar? Nä, nä, glöm det.

Den andra broschyren verkade mycket lovande. Tänk att gå från en bra sömmerska till en utmärkt. Det låter något det, va? Men det var när doktorinnan började säga att jag måste gå en kurs först hos henne för att kunna hantera en Opal, som jag insåg att näääe. För all del, hon kanske inte visste att hon talar med en kvinna, som inte är alldeles borttappad bland alla sorters datamaskiner, surfplattor, smarttelefoner och program i olika versioner och format? Ja, och trots denna mångfald ändå lyckas bemästra de envisa bitarna. Så visst borde jag väl klara av programmet i en Opal, eller?

Nå en Sapphire då? Lyxigt värre och kostar förstås därefter. Över 1 000 €. Hur skulle jag ha råd med en sån? Då ska det nog till en större lottovinst än den förra. Håll alltså tummarna hårt för mej imorgon, så jag vinner fem miljoner euro! Oj, man ska väl lämna in någon rad med siffror också...

Äldsta sonen har också försökt trösta mej:
- Vi kan ju beställa en Husqvarna från Tyskland, sa han.
Hmmm, en svensk symaskin från Tyskland? Verkar nu inte riktigt klokt om ni frågar mej.
Då skyndade sig sonen att intyga att det finns ju andra märken också... Jaaa, det gör det förstås, men...

Nu har jag snurrat runt lite på nätet och kollat läget. Men hups, jag hittade helt andra saker att få begär till! :)

Största trösten är ändå det brev jag fick idag med vänlig inbjudan till 70-års jubileumsfest nästa månad! Rörd och glad och rejält överraskad.