Visar inlägg med etikett jul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jul. Visa alla inlägg

fredag, november 13, 2026

För stora?

Vad kan man göra en regnig torsdag i november? Jo, man kan glädja sig med att paketera lillajulsklappar!

– Du är inte klok. Det där är för stora paket, sa bisin min förskräckt när han fick syn på de här lillajulsklapparna.
– Det skulle ha räckt med en liten påse med ett äpple, en pepparkaka och en rönnbärskaramell, fortsatte han.
Höh! Nu mindes han gamla folkskoletider och påsen vi fick från skolan på julfesten. Pepparkakan var alldeles mjuk på grund av äpplet i påsen.
– Men barnen gillar inte rönnbärskarameller nuförtiden, försökte jag försvara mej. Dessutom, vem vet hur liten grej som finns i de här paketen. Jag kan ju skoja till det lite hur som helst. För säkerhets skull kollade jag med äldsta sonen och han gav grönt ljus, så jag utgår att det är okej.

Firar ni lillajul hos er? Det gör vi här i vårt avlånga land åtminstone bland finlandssvenskar. När jag var liten tog man in en lillajulsgran. Under den fanns sen en liten presentpåse, en lillajulsklapp. Det var liksom en liten försmak av kommande julafton. Det kunde också vankas risgrynsgröt och/eller glögg och pepparkaka. Men mat och dryck var inte så intressant när jag var liten. Lillajulstraditionen förde åtminstone jag vidare i vårt hem. Nu med enbart vuxna i huset så blir det förstås inte riktigt samma sak. Men glögg och pepparkaka passar ännu riktigt bra på lillajulsafton.

Nu ska ni sen inte blanda med de finskspråkigas pikkujoulu (lillajul). När de pratar om sin lillajul och festligheter menar de helt enkelt firmans julfest och inget annat.
Igår lyssnade jag med ett halvt öra på TV då bisin min såg på ett av morgonprogrammen. Där talade en kvinnlig modeguru om hur vi ska klä oss just på den här julfesten. Hon grälade lite på finländarna och sa att vi inte klär upp oss ordentligt till fester. Hon sa att vi borde satsa på festblåsan, köpa en liten handväska, skor och smycken som passar till vår klänning. Jag blev lite upprörd. Vet hon alls hur verkligheten ser ut? Vet hon hur många arbetslösa vi har här i landet? Hur många som just nu är med i omställningsförhandlingar? Alltså människor som inte alls har nån firmajulfest att gå till. Har hon nån aning om klädberget som tär på jordens resurser? Ska man verkligen köpa nånting nytt om man använder det endast en gång?
Jag vet inte riktigt hur det här med mode fungerar annat än att snabbmode är av ondo. Bäst är väl att satsa på nånting hållbart och klassiskt, second hand eller omsytt. Sen gör det väl inget om man har en rosa liten aftonväska till en svart klänning? Huvudsaken är väl att man trivs i sina kläder och att de sitter bra på en?

Annat som tutades ut i alla inhemska kanaler igår, var förstås förra årets skatteuppgifter. Förstås bra med öppenhet, men det finns alltid de som kan skatteplanera och därför ändå inte syns.

Själv ägnade jag mej, som sagt åt små saker här i min lilla vrå av världen. De här adventskalenderkassarna är nu undangömda i väntan på leverans.

Och nu, låt mej som varje ordentlig pensionär visa er en matbild! 😊

 

Igår blev jag nämligen inspirerad av V och tog på kvällen fram min inköpta salladslåda. Den var egentligen tänkt som nödlunch nån dag då jag inte alls har lust eller ork. Men igår fick den alltså ersätta kvällsteet och kvällssmörgåsen.
– Din sallad har möglat, utropade bisin min förskräckt då han fick syn på min kulinariska skapelse.
Det här är alltså nånting som numera heter fetaostsallad och inte grekisk sallad så som tidigare. Numera finns här inte heller körsbärstomater och inte fanns här rödlök. Jag piffade alltså upp salladen med lite aura mögelost och gröna vindruvor. I och för sig skulle jag ha kunnat göra en sallad på vår egenodlade, för vi har både gurka och paprika hemma. Men vi har inte vare sig oliver eller fetaost. Antagligen skulle det ha gått riktigt bra utan de ingredienserna, för jag hade som sagt mögelost och druvor.
Stort tack till V för inspirationen.

Idag är det fredagen den trettonde, så det är väl bäst att hålla sig stickande i gungstolen hela dagen? Ute regnar det och på landsvägen kör grusbilarna skytteltrafik till datacenterbygget öster om stan. De kör tyvärr överhastighet så det gäller att vara försiktig. De kör också sönder landsvägen, så vem ska stå för de kostnaderna?

Nu ska jag samla ihop alla tomma lådor jag hittar här i vårt hus. De kan vara bra att paketera mjuka hemstickade alster i när jag hjälper julgubben lite. Nissarna kan ju inte hinna med allt i tomteverkstaden.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut! 

onsdag, november 11, 2026

Rensat bordet

Jösses, i morse vaknade jag först klockan tio! Tydligen tar det här med adventskalendrar på. Eller förresten, heter det julkalender? Tydligen kan man använda båda. Nå, så var den språkfrågan löst.

Igår kväll när jag satt framför TV:n och stickade vanttummarna bad jag bisin min gissa hur många påsar jag hade packat till julkalendrarna. Jag tipsade att det var 24 påsar i varje kasse och en kasse/barnbarn. Han började räkan 25+25 = 50, 50+50 = 100, 100-4 = 96. Joo, men jösses, det där var för invecklat för mej. Själv räknade jag 20*4 = 80, 4*4 = 16, 80+16 = 96. Bisin min stirrade på mej och undrade varför jag valde gånger. Lite svårt för mej att svara på, men jag tycker att det på något sätt är lättare. Det enda som behövs är att man kan sin multiplikationstabell och den fick man minsann lära sig när jag gick i skolan. Jag kunde den faktiskt utantill och mycket av den kunskapen sitter kvar i ryggmärgen ännu. Så en och annan psalmtext finns också bevarad, men dessvärre så har ju de texterna moderniserats. Inte alls säkert att jag sjunger rätt text längre.
Apropå att sjunga, om man inte vill sjunga själv, så kan man ju alltid lyssna på Julradion.

Igår rensade jag bordet och nu fick jag lite ordning.

Jag sorterade upp grejerna så att jag nu har en låda med vanligt förpackningsmaterial, en låda med handarbetsrelaterat som jag kan grabba tag i och ta med mej ner till soffbordet, en låda med diverse osv. Julgrejerna packade jag tillbaka in i förrådet, men nu när jag har rensat bordet kan jag ju lite smått börja paketera in de julklappar, som jag har färdiga. Få se vad bisin min säger om jag börjar dra fram julpappersrullar, paketsnören och juletiketter. Tror ni han blir glad?

Nu dags att småningom köra iväg till stan och stickträffen hos C. Tyvärr har redan två stickvänner meddelat att de uteblir. Snyft!

Önskar er alla en fin torsdag.

tisdag, november 10, 2026

Julgalen

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Lugn, bara lugn, det har inte hänt nånting värre här. Det var bara det att jag helt enkelt inte hade tid igår med annat än kärt adventsbesvär.

– Du är julgalen, morrade bisin min och skakade förtvivlat på huvudet när han såg min framfart på matbordet.

Det hela började lite oskyldigt med endast lite grejer.

Men för att få ihop till 4 gånger 24 så behövs det rejält med julpåsar. Ja, det behövs förstås grejer också att sätta i påsarna, så alla gömda saker drog jag fram från förrådet. Jag var rädd att grejerna skulle ta slut innan alla påsar var fyllda, för inte hade jag ju alls räknat dem. 96 påsar skulle fyllas. Mamman i grannbyn hade bett om likadana grejer åt båda barnen, men det klarade jag inte av. Hur skulle jag ha hittat annat än julpynt åt både en tvååring och en fyraåring. Och inte kunde jag paketera 24 påsar med julpynt. Det skulle just ha sett ut det. Här fick jag verkligen gnugga geniknölarna och försöka använda min fantasi på bästa sätt.

Mitt i mitt skapande dök äldsta sonen upp och sa att han kommer med och veckohandlar. Suck, stön, stånk. Jag skulle verkligen inte ha haft tid, men vi var utan både mjölk, ägg, toapapper och bröd, så det var bara att snällt följa med till stan på eftermiddagen.

Sen jobbade jag intensivt på, tog endast paus för att vila en timme och se på Den stora keramiktävlingen. Ett TV-program, som jag gillar fastän det är tävling. Jag tycker om att se skaparkraften, den kreativa fantasin och hur de tävlande utvecklas. Lera är ett ömtåligt material, som det gäller att handskas försiktigt, men bestämt med. Värst är när det blir sprickor i bränningen och hela arbetet kan gå förlorat.

Klockan ett i natt hade jag packat sista påsen. Två fick jag försiktigt ta upp på nytt, för jag hade glömt kvar prislappen och det är bäst att ingen ser den! Det märks liksom att jag inte är nån nattuggla då jag inte kunde hålla ordning och reda på allt. Nu måste jag ännu rada om alla påsar så att nummer 24 kommer underst. Lite onödigt kanske, men jag vill kolla att alla påsar har gått i rätt kasse, att det faktiskt finns 24 påsar där och framför allt att tejpen ännu håller. Tyvärr använde jag ett tejp av den förmånligare sorten och det är inte bra. Härefter får nog tejpen kosta lite mera om den håller bättre. Billigt har aldrig varit bra.

Jag lovade nästan åt bisin min att i år är nog sista gången jag gör adventskalendrar, men...

... jag har lagrat en massa nummerdekaler, så... ja, jag antar att om ett år sitter jag där igen.

Jag borde ännu ha gjort en femte kalender. När jag sa det åt bisin min försökte han tala förstånd med mej:
– T är ännu så liten. Hon förstår inte.
Hur kan han veta det? Hon kanske tycker om att prassla med julpåsar och kolla vad som hittas i dem? Det som effektivt avhöll mej är att det är svårt att hitta smågrejer åt en som inte riktigt hunnit fylla ett år ännu. Vad hittar man på i 24 påsar, som inte kan stoppas i mun och sväljas? Blöjor? Salva och olja? Men det är väl inte särskilt roligt?

En av mina vänner föreslog förresten att jag skulle ge en gemensam kalender per familj så att barnen skulle få en påse varannan dag. I ungefär tio sekunder funderade jag på det. Men sen mindes jag hur trist det var på julafton då vi alla fyra barn fick likadana paket. När man såg att lillbrorsan hade öppnat sitt och hittat ett par sockor i paketet, så visste jag att aha, nu ska jag skynda mej att ta ett annat. Det var liksom ingen överraskning annars. Jag förstår precis hur min mamma tänkte, det skulle vara rättvist. Alla barn skulle få lika. Riktigt bra, men paketen borde nog ha varit olika så skulle det ha blivit mer spännande. En annan av mina vänner tyckte att adventskalendern kunde bestå av lite större saker endast på söndagarna. Alla andra dagar kunde man liksom hoppa över. Hmmm, kanske för en vuxen, men som barn är det väl ändå roligare att få nånting spännande varje dag?
Själv lekte jag lite smått med tanken att till exempel paketera en strumpa i en påse och först nästa vecka skulle strumpa nummer två dyka upp. Men... ja, den idén skippade jag rätt fort. Det är inte roligt med endast en strumpa. Vete fåglarna om det överhuvudtaget är roligt med kläder?

För min del återstår nu att röja upp i kaoset jag lämnade efter mej i natt. Bisin min påstår att det här kommer att ligga kvar på bordet i två veckors tid. Men se nej, det kommer det då inte att göra, hoppas jag åtminstone. Jag kunde ju börja slå in julklapparna allt meddetsamma, åtminstone lillajulsklapparna som kommer överst i adventskalenderkassen. Måste också fundera vart jag ska gömma alla fyra kassar och när ungefär jag kan leverera dem.
Hoppas innerligt att påsarna bringar glädje. Dagens barn är inte alltid lätta att tillfredsställa.

Nu alltså lite röjning och hoppeligen hinner jag också sticka lite idag. Det hann jag inte alls med igår. Och ja, ja, jag vet, jag är galen, men...

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

lördag, oktober 31, 2026

Det tar på

Igår vid 16-tiden blev jag upphämtad av yngsta sonen. Vi skulle iväg till östra grannstaden. Men först stannade vi i stan:
– Vart vill du och äta?
– Du får bestämma.

Sonen bestämde sig för Grillimpi, så det blev Pirjos pitapotatis för min del. Det har jag inte ätit på år och dagar. Tror att jag var där senast med H då vi kom från Lurens sommarteater. Så det är en tid sedan.

När vi fått mat i magen susade vi iväg till Prisma, förbi datacentralerna som byggs här i utkanten av stan.

I Prisma gick jag direkt till tidningshyllan, trots att det överst på min inköpslista stod nånting helt annat än tidningar. Jag vet inte ens riktigt varför jag gick dit, men...

... det här tidningspaketet fick följa med mej hem. Och jag hade tur med den där andra tidningen, som jag inte såg annat än baksidan av där i hyllan. I den tidningen finns mycket bland annat om vilka lagar som gäller när man blir råddig och intagen på vårdanstalt.

Jag fick alltså två tidningar för priset av en. Det att jag alls blev intresserad är förstås att det finns stickmönster i tidningen som utkom 28 oktober, alltså den nyare av de två.

Allra mest gillade jag den här halskragen. Men just nu håller jag mej nog till sockstickningen. 

Från tidningshyllan spurtade jag iväg till hyllavdelningen för paketering i hopp om att finna julpåsar.

Tji, fick jag, för där finns enbart material för presentinpackning. Jag föll pladask för de här påsarna, som jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ha till just nu. Men alltid bra att ha på lager, eller hur?

Och jodå, jag hittade julpåsar, så nu ska det väl gå att paketera lagom stora julklappar. Sonen förklarade att de här är säsonggrejer och att de därför är placerade på ett annat ställe. Samtidigt muttrade han om att det är på tok för tidigt med julsaker redan nu.

Jag hittade också julpaketkort, som jag tror att är så pass stora att jag får ett rim att rymmas på baksidan. Tror alltså, för jag är inte alls säker på att jag rimmar i år. 


Och så hittade jag ett stort urval med siffror för adventskalendrar. Oj, oj, och jag som tänkte att det nog får vara sista gången jag gör såna i år...

Ännu hade jag inte handlat en endaste sak av det som stod på min inköpslista! Det är farligt att knalla på där i varuhuset.

Vid en hyllända såg jag äntligen det jag var ute efter, men, men, urvalet var mycket mindre än jag väntat mej. Förvirrat såg jag mej omkring. En ung kille radade in olika pappersgrejer i en hylla och tog bort prislappar från hyllkanten för att ersätta dem med nya. Jag försökte kika förbi honom. Där borta, visst glimtade det lovande till där borta?

Jo, det gjorde det faktiskt och efter att ha gått runt ett halvt varv fick jag äntligen tag på det som stod allra överst på min inköpslista, nämligen en...

... riktig ordentlig kalender att skriva i! Valet stod mellan den här rosa med Lilla My och en grönturkos med Snusmumriken. Den rosa vann för att den helt enkelt är större, så skriverierna ryms. Efter kalenderfria år ska det bli riktigt skönt med en kalender igen. Tycker att en riktig kalender ger bättre översikt än den jag har i telefonen. Den här är dessutom trespråkig, så må jag nu inte ska klara av nästa år.

Efter detta var det enbart matvaror som gällde, nästan, för jag blev tvungen att köpa en...

... ny döskalle! Jag hittade nämligen inte den jag köpte tidigare och gömde undan! 🙈
Bisin min är sur och har muttrat om att vi inte firar halloween, utan allhelgona och att vi inte ska ha sånt här på bordet. Tur att han inte vet att det finns en skalle till nånstans här i huset! 🙃

Jag köpte faktiskt lite annat godis också, för det kan vara bra att ha utifall att...

Det härligaste igår var utan tvekan att sitta i bilen och samtala med yngsta sonen. Vi hann avverka både stort och smått.

Senare på kvällen märkte jag att det tar på att knalla runt i stora varuhus, för mina fötter var rejält ömma. Som den lanttis jag är, så är jag inte riktigt van med att gå på så hårt underlag. Jag föredrar liksom bar mark framom hårda golv och asfalt.

Nu är det dags för mej att ta hand om disken, som jag ignorerade igår kväll.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

tisdag, januari 13, 2026

Tjugondag Knut

Idag körs julen ut enligt gammal tradition.

Idag får våra härliga tomtar, som vi fick i julklapp förra året, gå i sommarvila. Om en sisådär elva månader får de komma fram igen, hoppeligen.

När jag var barn fattade jag aldrig riktigt hur tjugondag kunde vara den trettonde januari och trettondagen den sjätte januari. Det verkade lite skumt. Jag kom aldrig att fråga någon vuxen om svaret på den gåtan, men så småningom lärde jag mej att det handlade om hur många dagar det var efter julafton, som gav både trettondagen och tjugondagen. När våra barn var små var det julgransplundring på trettondagen och granen kördes ut. Sen fanns det granbarr i hela huset åtminstone fram till midsommar. Idag blir det nog ingen plundring här i vårt hus, fastän vi har både julgodis och glögg kvar att festa på.

Säg den glädje som varar! Jag var ju så förtjust i den här stickningen, som löpte så bra. Men se nu! Idag på förmiddagen hittade jag ett mystiskt hål i min stickning. Suck och dubbelsuck!
Det ser ut som om jag har plockat upp en totalt onödig maska. Nu blir det att sticka bakåt och få bort hålet. Tydligen trodde jag att jag hade tappat en maska. Som sagt, jag ska inte titta på TV och sticka tillika, för då blir det bra dumt och extra jobb för mej. Jag borde kanske syssla med nåt annat än stickning?

Önskar er alla en fin fortsättning på tjugondag Knut.

måndag, december 29, 2025

Loksockor

Måndag kväll och bisin min har just satt eld i bastu-ugnen. Själv satte jag in Fina skinkpajen i ugnen i köket. Det blir alltså favorit i repris från förra veckan och det på bisin mins enträgna begäran. Visserligen föreslog svärdottern att jag skulle ta med en skinkpaj till morgondagens träff. Men hon skulle ha nöjt sig med vilken skinkpaj som helst. Få se vad de andra gästerna säger. Hoppas att den blir ätbar.

I lördags blev jag färdig med ett par små loksockor.

Modell: Veturisukat, s. 80 i Käsityön ABC 22, Sukat
Start: 20.12.2025
Färdig: 27.12.2025
Garn: Sportsragg från Viking Garn 
Åtgång: 58 g 
Stickor: Nr 3 och 3½

Det här är nog årets sista sockpar, för nu vill jag göra lite annat emellanåt. Som ni kanske märker, jag hann få dem färdiga till nyår! Tjohooo! Det är en tid sedan jag har stickat randigt. Det är egentligen riktigt roligt, för stickandet verkar gå snabbare när man kan räkna ränder. Nu är det bara två svarta ränder kvar...

Men avigsidan är inte alls lika rolig. Mycket att fästa. Suck!

Det blev en liten hög när jag hade fäst färdigt.

Idag har jag varit till stan med bisin min som chaufför. Jag var iväg till apoteket, där det var kö. Och sen handlade jag där det också var kö. Så fort jag satt mej i bilen kom jag ihåg att jag glömt halspastillerna, som den yngsta sonen ville ha och behövde. Bisin min tyckte att jag absolut inte skulle bege mej in tillbaka och köa, så vi åkte hemåt. Vi lämnade av sonens varor och fortsatte sen till Lillans för ett snabbt eftermiddagsbesök. Visste ni att bisin min har blivit dinosauriepappa? Han har två dinosaurieungar, Lillan och hennes lillebror. Men idag var hon dinosauriehunden Dino. Vi förde en faktabok om dinosaurier åt dem, för det är onödigt att den står här i bokhyllan i källaren och samlar damm. Den gillades skarpt av både Lillan och Lilleman.

Äldsta sonen kom hem från jobbet med en diger julklapp. Här finns allt man kan tänka sig och lite till. I kassen fanns ännu ett paket kex för ostbrickan. Sonen har haft semester, så därför fick han julklappen först nu.

Nu borde jag ta itu med disken, men jag tror att jag ska virka lite istället. Disken kan vänta till i morgon, inte sant? Virkivern måste tas på största allvar, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön tisdag.

söndag, december 28, 2025

Förbi och tillbaka

Så där ja, nu är julhelgen förbi och jag är tillbaka. Jag hoppas innerligt att ni alla har haft en fin och skön jul. Det har vi i varje fall haft och jag är så tacksam för barn och barnbarn och deras familjer. Utan dem skulle det nog inte ha blivit nån jul alls. 💕

För en gångs skull kom vi på julaftonsmorgonen iväg i tid. Förmiddagen firades i västra grannstaden tillsammans med dottern, hennes familj och svärföräldrar. Brunchen var riklig och god. Det fanns både pizza av olika slag, skinkpaj, och goda kakor att äta. Mums!

Granen stod så fin och grann i stugan, bordet var vackert dukat och efter aväten brunch var det dags för julklappsutdelning. Trots att flickorna ivrigt spejade lyckades de inte heller i år få syn på julgubben. Han lämnade ändå en massa klappar på trappan.

Rudolf med röda mulen kollade att öppnandet av alla julklappar gick rätt till. Båda flickorna fick var sin önskade klapp och var jätteglada. Men de gladde sig också över mjuka paket så som trosor, t-skjortor och leggings.

På hemvägen såg vi honom i Illby!

Han körde moppe och var nog på väg hit till grannbyn.

Och jo, på kvällen var han faktiskt framme hos nästyngsta sonen till Lillans stora glädje. Hon hade redan hunnit oroa sig för att hon inte varit tillräckligt snäll då julgubben aldrig besökte dem, utan alltid lämnade julklapparna på trappan. Lite rädd var hon och satt helst i fafas famn, men ändå ganska nära självaste julgubben. I hans famn vågade hon sig inte och inte vågade hon sjunga för honom heller. Också här blev det en önskad julklapp, som sedan sysselsatte både fadern, Lillan och hennes lillebror.

Jag har aldrig gjort så lite julförberedelser som i år.

Jag gjorde fina skinkpajen, som vi hade med till julbrunchen. Och vet ni, jag var så borta att jag inte lyckades få vispen i vår lilla hushållsassistent. Hur jag än försökte fick jag det inte att stämma. Så jag fick helt enkelt vispa äggvitorna med elvispen. Och det fastän jag skulle ha behövt göra annat under tiden som vispen skulle ha fått arbeta helt för sig själv.

Till julmiddagen i grannbyn bidrog jag med köpta ostar från affären och en makaronilåda utan kött. Äldsta sonen tyckte att det här var nog den konstigaste lådan han hade råkat ut för och han saknade köttfärsen. Julmiddagsbordet dignade av läckerheter och det fanns hur mycket som helst att äta: Två sorters, kokta potatisar, rosolli, rökt lax, gravad, lax, rosolli med rödbetsgrädde, inlagda rödbetor i skivor, ättiksgurka, kålrotslåda, morotslåda, makaronilådan,  leverpastej, lingonsylt, rödkål, köttbullar, skinka, senap, olika sorters ostar, bland annat bondost och olika sorters bröd. Till efterrätt en jättegod kaka med citron och maräng. Jag orkade inte smaka på allt, för det blev liksom för mycket. Men gott var det och härligt med många runt långbordet. Så tacksam för att nästyngsta sonen med familj orkade med allt ståhej.

Med oss hem hade vi både skinkpajen, makaronilådan, skinka, bondost och gravad lax, så vi klarade oss matmässigt både juldagen och julannandag. Skinkan tog först slut, sedan skinkpajen. Igår åt bisin min det sista av makaronilådan. Och tänk, nu finns det inga rester av julmat här hos oss.

Vi fick en hel del julklappar, men jag tänker inte räkna upp dem alla här. Fem par sockor hann jag själv sticka till julgubbens säck. Jag hoppas att alla passade på mottagarens fot. Nu funderar jag smått om jag borde börja sticka nya redan genast, så jag hinner till nästa jul, för att jag är en så långsam stickare. Men, men, barnbarnens fötter växer ju så snabbt att det blir svårt att beräkna storleken. Ja, och så kan jag väl inte hålla på och ge hemstickade sockor åt dem varje jul?

Yngsta sonen hade i år satsat på återanvändning och paketerat sina julklappar själv. Det är jag tacksam för eftersom jag förra året hamnade att paketera in hans julklappar!
Han hade också gjort fina paketkort av servetter. Fiffigt, inte sant?

Den här julpåsen passar ju perfekt för en stickerska, eller hur? Här kan ni nu ta modell och börja planera nästa års julsockor.

Inuti påsen fanns jättegoda hembakta stora chokladkex. Tack till A för dem!

På julaftonsdagen var jag faktiskt iväg till mataffären, för bisin min skulle ha mjölk och bananer till sina morgonflingor. Och vet ni vad? Jo, jag passade på att förse mej! Jag köpte helt enkelt en julklapp åt mej själv:

Tidningar! Alla är dubbelnummer 53/01. Allas-tidningen fick dottern på juldagen då hon var här på besök tillsammans med flickorna. Hon fick också korsordsbilagan från Hemmets Journal, för jag hinner ändå inte lösa alla.

I Hemmets Veckotidning finns årshoroskopet för 2026. Det verkar som om alla stjärntecken nästa år ska förbättra sin hälsa. Rådet till mitt stjärntecken är att jag ska hålla koll på blodsockret och blodtrycket. 
I Året Runt har jag redan börja lösa korsorden.

Döm om min förvåning och glädje då jag hittade det här! Nyckeln är: Damstad i finska Nyland. Det var lätt som en plätt, eller hur?

Igår var jag igen i mataffären. Den här gången tillsammans med äldsta sonen. Innan vi handlade begav vi oss iväg söderut och intog lunch där på grillen.

För min del fick det den här gången bli iskender kebab. Och nej, tyvärr orkade jag inte äta upp hela portionen. Borde kanske ändå ha hållit mej till pita kebab, som jag brukar. Men bra med lite variation emellanåt.

På handarbetsfronten har jag igår hunnit få ett par små sockor färdiga och börjat på ett litet virkprojekt, som jag hoppas få färdigt idag. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska börja på, något nytt eller sticka färdigt något, som blivit liggande. Det jag skulle vilja sticka har jag förstås inte riktigt rätt garn till. Suck! Så är det ju nästan alltid.

Nu ska jag leka maskinist, ni vet, få igång tvättmaskinen och diskmaskinen. Sedan kan jag fortsätta på mitt virkprojekt.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!

tisdag, december 23, 2025

Klapparna är klara...

... och jag kan kanske dra en lättnadens suck. Men bara kanske, för jag har gömt både Lillemans och bisin mins julklappar så bra att jag inte hittar dem! 🫣
Ve och fasa, och så typiskt mej! Ett sockpar är också ostickat, men det får som sagt bli till nyårsgåva. Så ingen fara.

I morse ringde den nästyngsta precis samtidigt, som jag hade tänkt ringa honom. Jag frågade lite försiktigt om jag kunde paketera största paketet i en svart roskissäck och jula till det lite. Jag hörde besvikelsen i hans röst, så jag grävde fram största paketet från hobbyrummet och en ny julpappersrulle från stora svarta julförvaringslådan.

Efter både stönanden och stånkanden, ja och lite svordomar med, så lyckades jag få till det. Men särskilt lätt var det inte då pappret ville rulla ihop sig och tejpbitarna fastna i mina finger. När jag hade limmat fast julrimmet och två rosetter högst uppe var till och med bisin min imponerad. Han uppmuntrade mej faktiskt och sa: "Visst klarar du det där". Ja, och tänk att jag gjorde det. Och kan ni tänka, bisin min gick efter blått paketband och så blev det enligt honom ett "riktigt julpaket". Nu kan han alltså skryta med att han har varit med och paketerat julklappar! 😊

Själv paketerade jag ännu ett paket modell större.

Trots att jag i år har paketerat mindre antal paket än förra året, börjar jag i det här läget skarpt fundera på att nästa år julshoppa i såna butiker, som slår in klapparna färdigt!

Två julkassar åkte iväg söderut igår kväll, stora svarta julförvaringslådan har åkt ner i källaren och nu återstår endast att röja undan småkrafset och få en del grejer återbördade till klädrummet i väntan på nästa packningsomgång. 

Nu är det hög tid för mej att börja syssla i köket om jag alls ska hinna få nånting gjort.

Nu blir det julfrid här i bloggen och jag återkommer först efter julhelgen.

Önskar er alla en FRIDFULL och RIKTIGT SKÖN JUL!

måndag, december 22, 2025

När det inte riktigt vill sig

Kära vänner, just nu känner jag mej faktiskt lite småstressad, tyvärr. Det är ju inte meningen att jag ska stressa och jag trodde att jag inte skulle behöva göra det heller. Men, nu ligger jag en dag efter i tidtabellen.

Det var meningen att jag skulle ha fått alla julklappar inslagna igår. Jag hann inte långt innan det blev tvärstopp. Jag kunde inte printa, för pappret hade tagit slut! Febrilt började jag leta i skåp och lådor, men nej, jag hittade inget papper. Jag bad äldsta sonen åka in till stan och köpa, men han skrattade bara åt mej. Bisin min tyckte inte att det var så viktigt med julklappsrimmen och sa att jag inte behöver papper. Hrmpf!

Idag ringde jag nästyngsta sonen och frågade om han har papper, som jag kan få låna. Jodå, det gick bra, han skickar sin fru då hon ska in till stan och storhandla. Jag tackade allra ödmjukast.

Tjohoo! Nu hade jag papper, men vad nu då, skrivaren vägrade fungera! Två gånger tittade äldsta sonen på den, ja, och i den. Sen sa han: "Nu kan du printa". Det gjorde jag och fick ut endast en sida istället för två! I det här läget blev jag nästan gråtfärdig och kallade än en gång på äldsta sonen.
Oj, vad han skrattade. Jag hade skrivit ut två sidor, jo, men endast ett blad. Så skrivaren fungerade, men jag hade glömt att den är inställd på tvåsidig utskrift. Suck! Ingenting vill sig riktigt.
Det gällde alltså att skriva ut en sida i taget.

Och ja, så fort jag satte i det lånade pappret, hittade jag vårt eget! 🙈
Åh, du milde, där låg det högst uppe på ett skåp. Inte klokt alltså! 

Bisin min flinar åt mej och tycker att jag sätter för mycket tid på rimmen. Men jag tycker att det är roligt att rimma då när det löper på. Och trots att rimmen är skrivna på datorn, så tar det ändå tid att hitta bilder, placera in dem på rätt ställe, klippa och klistra lapparna på paketet. Men det är ju just rimmen som är hela poängen, eller hur? Det är de som visar på omtanken. Jag är faktiskt bättre på att rimma än att paketera, så det så!
Att rimmen ska skrivas på datorn var ett direkt önskemål från julgubben, som annars inte lyckas läsa mina kråktassar. Och då vet man ju inte hur det går, paketen kan liksom gå i kors! Nu ska jag ännu paketera de sista paketen och rimma lite mera innan det är dags för lite stickning. Jag måste faktiskt få undan alla paket idag, för i morgon är det kökskommendering, som gäller.

Önskar er alla en lugn tisdag!

tisdag, december 16, 2025

Julvåffla

I morse vaknade jag redan halvfyra. Min hjärna ville bara hålla på med julklappsrim. Den ville inte alls sova. Nu har jag inte längre penna och papper på nattduksbordet, så jag kunde inte skriva upp allt fiffigt jag kom på. Kanske lika bra det, för i något skede somnade jag till all tur om. Men fortfarande söker de små grå i mina hjärnvindlingar efter lämpliga rim. Frågan är om rimmen ska vara övertydliga eller så finurliga att det är svårt att gissa paketets innehåll. Hmmm, mycket att fundera på alltså!

Idag har jag varit två gånger till stan. Första gången besökte jag Helgas.

Där träffade jag en vän och åt en delikat julvåffla. Här är glass, marmelad och pepparkaka och allt är veganskt och verkligen gott. Helgas är också jättemysigt, så har ni inte varit där än i år, skynda er dit. 23 december är sista möjligheten. Sedan blir det vinterstängt.
Enda nackdelen är trapporna! Steget från gatan upp till tamburen är jättehögt och förstås utan räcken.

Eftersom jag är snäll, en sak som kan diskuteras enligt bisin min, så köpte jag lite godsaker med hem. De här hornen är fyllda med choklad-plommongrädde!

Jag hann hem och vända ett varv innan det var dags att åka in till stan igen. Äldsta sonen har vintersemester och ville äta ute, så vi begav oss söderut till grillen invid hamnen.

Jag höll mej till mitt standardval, alltså pita kebab. Fick igen lämna en liten bit kvar.

Med magarna mätta tog vi oss till mataffären och handlandet gick snabbt. Inget onödigt fastnade i kundvagnen. Det har sina fördelar att vara mätt då man går och handlar.
 

De här tycker dock bisin min att är onödiga!
– Vi ska int ha någo julblommor, säger han.
Men det struntar jag i, för utan doften av hyacint blir det ingen jul. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med hälen på den nya sockan.

Önskar er alla en skön onsdag!

tisdag, december 09, 2025

Borta hela dagen

Idag har jag varit iväg österut tillsammans med väninnan T. Hon körde till det stora gröna varuhuset i östra grannstaden och först besökte vi apoteket och därefter Normal. Jag skulle egentligen inte ha annat än duschkräm, men ut kom jag med både det ena och det andra, bland annat handkräm.

Sen var det dags för lunch på Pizza & Buffa.

Som ni ser, så blev det ingen pizza för mej, trots att man skulle ha fått välja sin favoritpizza från menyn. Nej, jag höll mej snällt till lite broiler (kyckling), ris och massor av grönt. Precis så där som man visst ska göra, alltså ha halva tallriken med grönt. Hälsovårdaren sa dessutom att grynost (keso) får man äta så mycket man vill, för det är hälsosamt och utan kalorier. Och jag är förstås lydig!

Eller nåja, nästan lydig, för så präktig är jag inte att jag hoppar över efterrätten!

Det var härligt att träffas och vi hann avhandla slottsbalen, dräkterna och gästerna. Men också allvarligare saker. Det är bra att få lätta sitt hjärta, så man orkar med allting igen.
Efter att ha stärkt oss med mat var det dags för en snabb runda i stora varuhuset. Och jag är benägen att hålla med bisin min, som inte tycker om att handla mat i så här stora affärer. Det känns som om man går kilometerlånga sträckor och värst är när man har missat nånting. Det gjorde jag idag, för jag hade inget smörgåsmargarin i kundvagnen och hamnade att trava tillbaka nästan till början av matavdelningen.

Jag for hemifrån lite före tolv och var inte tillbaka förrän vid 19-tiden på kvällen. Bisin min var lite orolig och undrade vart vi hade fastnat. Det var skönt att inte behöva skynda iväg någonstans, så vi njöt länge vid matbordet. Vi hade faktiskt ingen brådska nånstans.

Igår var det ju finländska musikens dag och det hade gått 160 år sedan Sibelius föddes. Finlandia ljöd på slottsbalen i lördags och igår ställde KAJ upp tillsammans med kör vid Sibeliusmonumentet i Helsingfors. Kan det vackrare bli? Och den som fortfarande envisas med att killarna i KAJ inte kan sjunga har inget musiköra!

För övrigt är nog det roligaste just nu att paketera julklappar. För mej är det härligast att få ge. Den här klappen är redan levererad. Och jag hoppas och tror att det här blev en bra gåva!
Imorgon ska jag försöka paketera årets största paket. Få se om den stora julkassen jag köpte från Normal räcker till!

Småningom väntar sängen, men först ska jag sticka lite!

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!