Hela veckan har rusat förbi och varje dag under veckan, som gått har jag nånting fått. Det är helt förunderligt underbart. Hur kan just jag få så mycket? Och hur ska jag nånsin kunna ge igen? Dela med mej av allt det jag får?
Det började förra söndagen då min hulda mor bjöd ut oss och äta och så fick jag den här tidningen.
Nån sorts motion behöver jag ju i alla fall, så det här fick bli min insats under sportlovet. Tack mamma!
I måndags blev jag bjuden på panini och så fick jag två ytterst efterlängtade krysspennor.
Visserligen betalade jag för pennorna i torsdags, men omtanken, det att någon tar sig tid att gå och köpa dem åt mej, värmer. Tack för både mat och pennor!
I tisdags fick jag en fruktpåse från Australien!
Den innehöll dock inga frukter, tack och lov! Nej, bättre upp, restgarner till mina Qvidi-Minarutor!
Och är det nu inte det jag alltid har sagt? Damerna i stickcaféet är givmilda och vänliga, förutom goda råd, tips och idéer, så delar de med sig av garn också! Tack Desiré!
I onsdags fick jag två böcker.
Tack för dem!
I torsdags blev jag igen bjuden på mat, fick ost, bröd och en fastlagsbulle. Tack för det!
Och igår, igår fick jag igen en bok.
Den här gången en klassiker utgiven år 1944.
Boken heter Stormvindar och är skriven av Emily Brontë. Den här kommer att bli min klassikerläsning i sommar.
- Det är svårt att köpa böcker åt dej. Du har redan läst alla, klagade far i huset. Han blev dock mycket nöjd med att jag inte har läst den här boken. Och de facto, jag har inte alls läst alla böcker, inte ens alla de jag skulle vilja läsa...
Tack för boken!
Jag blev så glad över gåvan igår att jag fixade en Rör-ihop-kaka med ananas till far i husets stora glädje. Gästerna uppskattade också kakan, men ostarna och fransbrödet uppskattades ännu mera. Det blev en riktigt trevlig fredagskväll i all enkelhet utan att jag behövde städa desto mera. Svägerskan, som går med kryckor kunde inte ta sig ner för avsatsen till vardagsrummet, så vi satt alla samlade runt matbordet.
Så här fina rosor fick jag av den yngre svägerskan. Tack för dem.
- Va, är det inte mina, frågade far i huset. Men se nej, rosorna är mina. Det är ju precis min färg. Om han är snäll kan han få dofta på dem! :)
Idag har jag stigit tidigt upp för att följa med far i huset och son till Håkansböle i Vanda. Jag var inte säker på att de skulle hinna hem tillbaks med min bil i tid, så det var bara att snällt följa med på en liten tripp.
Jag var förstås utrustad och såg framemot att få vänta ett tag, så jag hade med mej virkväskan. Man bör alltid, alltid ha med sig nånting att göra om det är karlfolk i bilen!
Längre än så här kom jag inte innan det var dags att packa ihop virkningen.
Det behövs nio rutor till pannlappens baksida, så det blir att virka några till innan det går att sy ihop och sedan virka kant runtom. Jag funderar mer och mer över om jag bara skulle strunta i att göra vare sig en tröja eller en väst utan istället satsa på en filt och i den faktiskt använda alla restgarner istället för att försöka matcha och få olika garn att passa ihop färgmässigt.
Jag skulle iväg till grannstaden på jobb så vi beslöt att ta oljevägen. Där fick far i huset ett infall och sa:
- Vi kör genom Hindhår.
Jag kastade en snabb blick på klockan och såg att vi hade gott om tid, så jag gick förstås med på saken. Det är en tid sedan jag har åkt igenom den byn.
Invid vägen ligger Veckoski-Andersböle kvarn och där stod mjölnaren och hjälpte till med ilastning av mjölsäckar i en askolabos bil.
- Stopp, stanna, sa jag med min bestämdaste röst och trampade nästan foten genom bilgolvet. Som om nu jag skulle kunna bromsa på passagerarsidan!
Far i huset bromsade mjukt in och svängde av från vägen.
- Du får nog själv sedan fara och fråga om det finns mjöl till salu. Jag kommer inte med, smågruffade han.
Jag var så ivrig att jag höll på att snubbla över framkanten i bilen då jag skulle stiga ur. Det skulle just ha sett snyggt ut om jag dråsat pladask på näsa framför mjölnarens vitpudrade fötter. Men det klarade sig tack och lov.
Innan jag visste ordet av så var vi alla inne i kvarnen och handlade. vilken tur att jag hade kontanter på mej.
Det finns alltså mjöl till salu i kvarnen. Det är bara att välja och vraka: Rågmjöl, spelt, vetemjöl, mannagryn, havreflingor, rågflingor, speltflingor, jästbrödsmjöl, kornmjöl... osv... Och allting är ekologiskt!
Så tro mej, jag har rent mjöl i påsen! Tyvärr vägrar far i huset baka bröd på mjölet.
- Nä, jag kan inte nu, jag har sjuk rygg, säger han. Och vi som absolut skulle behöva varmbröd precis på momangen innan gästerna från väst anländer. Håhåjaaa... kanske jag måste offra min sticktid igen?
Kvarnen har öppet på lördagar klockan 10 -12. Då säljs där också hembakat, sylter, saft och dylikt.
För övrigt så kan jag meddela att den fjärde Ekholmarn var omkull i måndags på eftermiddagen. Minstingen hade halkat och fallit. Igår uppsökte han läkare. Inget brutet till all tur, men armen, som fick ta värsta stöten, skall vara två veckor i stödförband på grund av snurriga senor eller nåt dylikt. Så nej, man ska inte röra sig utomhus alls i det här vädret. Tyvärr så måste man ju ändå när man skall iväg både till och från jobbet.
Men vad ni nu än gör, så var nu försiktiga! Och är ni pensionärer, håll er inomhus för säkerhets skull liksom.
Hjääälp, nu är det snart mitt i natten och mina kurspapper är borta. Den berömda eller snarare ökända Någon har lagt dem på ett säkert ställe och nu finns de ingenstans! Jag tror inte att jag orkar gräva och leta längre. Visst får jag skjuta upp det till imorgon? Kanske jag hinner före jag skall iväg på jobb? Vad tror ni?
Veckoslutet rusade förbi och så idag var det plötsligt måndag igen. Är det faktiskt så att tiden går fortare ju äldre man blir?
I lördags var jag iväg på Qvidi-Mina-kursen. Detta trots att jag inte har hunnit virka rutor alls. Jag skäms faktiskt lite över det, men tröstar mej med att de andra deltagarna är pensionärer och har därför mera tid... Men hej, vem är det jag försöker lura nu. I kursen deltog ju en dam, som faktiskt är yngre än jag och har heltidsjobb, så det så.
Det var meningen att vi nu skulle sy ihop alla våra över 500 rutor till en tröja, en väst eller en... nåja, jag nöjer mej tillsvidare med en pannlapp! :)
Så här fin är lärarinnans blivande tröja. Den är precis i mina färger, inte sant? Känner att jag nog borde ha satsat på sådan här färgkombination istället för det där i lila som jag gjorde. Men så är det då man vägrar köpa nytt garn. Jag trodde ju att man skulle göra sig av med alla små restgarner. Det fungerar inte riktigt om man vill ha nånting ton i ton...
Det här är ju också mina färger. Här är en provlapp på gång.
Den här blivande tröjan har också fina färger. Hon har lagt ihop rutorna med säkerhetsnålar för att få dem att hållas och för att själv hänga med i vilken ruta, som kommer vart.
De här rutorna är virkade i bomullsgarn. Fina färgkombinationer.
Det går, som sagt, åt många rutor till en tröja. Till en väst behövs lite på 300 rutor. De kan förvaras så här i plastlådor...
... eller så här på långa stickor.
I den här tröjan blir det lugna jordnära färger.
Igår morse, på söndagen, kom det ner blöt snö på förmiddagen. Och det blåste.
Stackars, stackars Kurre, han var blöt, lite frusen och jättehungrig. Hans svans var alldeles genomvåt. Man kunde nästan tro att han är en igelkorre!
Men svansen gav faktiskt riktigt bra skydd åt honom när han svepte den över sig ända upp till öronen.
Lite senare då snön övergått i regn och jag satt framför datorn och såg igenom bröllopsfotona från i fredags, så ringde min hulda mor:
- Jag är så lat. Jag orkar inte laga mat idag. Ska vi gå ut och äta? Jag bjuder.
Och vad tror ni att jag svarade? Gissa tre gånger!!
Förstås svarade jag ja, vad annat? Och så körde jag tillsammans med unga husbondeparet iväg efter mamma och fortsatte av bara farten till grannkommunen där vi åt riktigt gott.
Stackars far i huset. Han kunde inte följa med, för han höll på att baka semlor (frallor). Jag hann få en ugnsvarm med smältande smör på innan jag körde iväg. Mums, så gott! Det finns vet ni inte många kvar av de goda semlorna längre. Tur att han hann få en påse i frysen innan de övriga försvann i bättre magar. Tack både till mamma och hennes svärson!
Idag på förmiddagen var det dags för den tredje Ekholm att falla på isen. Stackars far i huset igen! Han månar om sin fru och skulle sanda så att det skulle vara tryggt att gå för henne. Innan han visste ordet av ligger han raklång på rygg på isen och får en så hård smäll i bakhuvudet att han tuppar av. Han föll så handlöst att han till all tur inte hann ta emot sig för då skulle han garanterat ha brutit armen. Brrr!
Efter jobbet i grannstaden träffade jag idag min väninna T. Oj, så mycket vi hade att prata om. Vi träffas alltför sällan, tyvärr.
Förutom varandras sällskap, så njöt vi också av goda bakverk på Café Vaherkylä. Och jag var så snäll att jag tog med hem fastlagsbullar åt far i huset. Tack T för trevligt sällskap. Vi gör om det snart igen.
- Det kommer nån, sa far i huset smått förskräckt i kväll.
- Vem är det, frågade jag fundersamt medan jag talade med dottern i telefon.
- Jag vet inte, sa far i huset och i detsamma steg unga husbonden in genom dörren!
Han var så snäll, så snäll och hämtade två krysspennor åt mej på hemvägen från sin kurs. Tack för det. Jag blir rörd av sådan omtanke.
Och nu, nu är det nog natti, natti för min del, annars orkar jag inte med vare sig jobb eller nöjen imorgon.
Det var ju meningen att jag skulle vila med stort V under veckoslutet, som gick. Så blev det tyvärr inte. På fredagen var jag ju ute på roligheter. På lördagen var jag också iväg på roligheter. Då var det Qvidi-Mina rutor, som gällde. Jag ligger ljusår efter med min virkning, tyvärr.
Till råga på allt så har jag virkat fel!
Plötsligt blev mina virkade rutor betydligt mindre än de övriga. Vad hade hänt? Jo, jag hade lämnat bort luftmaskan!!! Så nu blir det att virka den riktiga varianten. Men när, ack när?
Huset var alldeles tomt i lördags då jag återvände från virkandet i stan. Det var så skönt. Och då mina vänner, då passade jag på att vila mej. Det gjorde jag genom att läsa en halvslö deckare.
När far i huset kom hem var han hungrig. Och vet ni vad? Jo, han tillredde middagen själv!! Det var första gången någonsin, som han kokade ris, så det var ju nog på tiden eller hur? Till riset gjorde han en hönssås, också det första gången för hans del. Hör ni det sker en utveckling här i vårt kök! Det blir liksom bättre och bättre dag för dag.
Men se nån curry lade han inte i såsen.
- Jag gillar det inte, sa han.
- Men jag vill ha.
- Då får du krydda på tallriken som du själv vill ha det.
Jo, pytt, kryddburken var puts väck, fanns liksom ingenstans. Det är garanterat den där berömda någon, som har varit framme igen. Gissa vem jag misstänker?
Själv har jag åkt på en elak förkylning. Jag hoppas verkligen att det inte var det där e-postbrevet, som jag fick tidigare där avsändare hade hosta. Tror ni att man kan bli smittad så där digitalt? Det finns ju allt möjligt otyg och virus i farten, både i datorn och utanför.
För övrigt så håller far i huset och undertecknad på. Vi håller på i sovrummet!
Han skruvar upp värmen och jag skruvar ner. Plötsligt fick någon sönder termostaten. Det var den där någon, som inte syns till. I det här fallet vet jag dock med säkerhet att det var den som vill ha bastu i sovrummet! Tyvärr har han inte läst om det där med max 18 grader i sovrummet om man vill sova gott.
Nu går det då inte att skruva så där i flygande fläng. Nej, nu måste man ha en nyckel och precis veta hur mycket man ska dra åt ena eller andra hållet. Suck! Jag får väl slänga täcket och sova under lakanet.
Nu skall jag se om jag orkar virka några rutor av rätt storlek eller om jag stupar i säng. Borde väl nog vila för att orka med morgondagens och fredagens kurser.
Ha det bra!
Nu är det söndagskväll och redan första advent. Utanför husknuten tjuter nordan och mårdhunden försöker hitta någonting ätbart i vår kompost. Tror ni att han gillar bananskal? Kaffesump?
Pudersnön yr omkring och i sovrumsfönstret lyser äntligen adventsstjärnan.
Frid och fröjd.
Jag har hunnit förbereda morgondagens och tisdagens kurser. Jag har också hunnit med socialt umgänge. Har hälsat på lillasyster på förmiddagen och gett en snabb introduktion till surfplattan. Träffat unga husbonden här hemma mitt på dagen och nu senast varit hos mamma och ätit en annorlunda, men ack så god makaronilåda.
Igår var jag ju iväg på Qvidi-Mina-träff. Vi samlades i Textilhuset och jag tog av mej glasögonen för att se vad jag virkade. Ja, alltså jag är så gammal nu att jag ser bättre utan glasögon än med dem på näsan.
Plötsligt upptäckte jag en pytteliten skruv på bordet invid garnnystanet. Jag kände försiktigt runt om på mitt huvud. Hade jag fått ett hål nånstans?
Ni, som har följt med i min blogg har kanske redan märkt att jag har en och annan lös skruv?! Men det lär inte vara så farligt om man vet om det själv.
Hur som helst, den lilla skruven låg där och jag förstod inte varifrån den kommit. När jag tog upp glasögonen för att sätta dem på näsan igen sade det plopp och ner föll näskudden.
Uuuuh, vad skulle jag nu göra?
Ingen fara, jag var ju omgiven av äkta hantverkare. På nolltid hade min kollega trollat fram en pytteliten skruvmejsel och med sina små nätta fingrar skruvat fast kudden igen. Hantverk, som hantverk. Och nu låg det inga lösa skruvar nånstans längre, åtminstone inga synliga sådana.
Mina Qvidi-minarutor är ett mycket sorgligt kapitel. Jag hade endast 7 stycken färdiga igår! Och sex mittrundlar samt några provlappar. Suck!
Så här långt hann jag virka igår. Jag ligger 230 rutor efter i tidtabellen! Vi skulle ju virka tre rutor/dag för att hålla takten. Skulle jag ha gjort det skulle det inte ha känts så hopplöst nu. Suck och stön.
Nu gäller det att bita ihop och ta sig i kragen och virka, virka, virka. Hos mamma fick jag alldeles nyss två rutor färdigvirkade, så endast en till idag! Men 230... måste se till att antalet INTE växer, alltså måste jag virka minst tre rutor/dag. Kanske bäst att jag lägger upp en Excel-tabell för att ha stenhård koll, inte sant?
Far i huset har skapat julstämning hos oss. Så här juligt brukar vi inte ha så här tidigt!
Nu är det dags för kvällste. Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!
I morse när jag vaknade visste jag inte vad det var för dag. Sånt är ganska skönt för då vet jag att jag har sovit riktigt, riktigt gott. Låt vara att underlakanet var en enda trasslig härva och jag antagligen har drömt nånting häftigt, som jag tyvärr redan glömt.
På liggande höft bestämde jag mej för att vara superaktiv när jag väl kommit hem från jobbet i grannstaden. Det är nu lite si och så med den aktiviteten, tyvärr. Far i huset ockuperar tvättmaskinen, så det blir inget byte av sänglinne för min del. Kanske bäst så, för här skockas mörka moln som när som helst kan ge vatten.
Igår hade jag mammadag och vi var runt som yrväder i olika affärer. Frukosten intog vi på Vaheri. Vi åt goda fyllda semlor (= frallor) och till efterrätt valde vi den supergoda Sibeliusbakelsen. Man måste ju se till att få i sig så man står sig och orkar handla sedan!
Som ni vet, så är min mamma superduper snäll. Nu just är hon lite orolig för hur det ska gå för mej i Storbritannien, så...
... hon har stickat världens finaste sockor i den ljuvaste av färger åt mej. Nu kommer jag nog inte att frysa. Tack mamma!
Far i huset å sin sida muttrar om Brexit och terroristattacker. Suck! Själv funderar jag på kappsäckar, kläder, skodon och jag vet inte allt vad...
Ajjo, viktigast at allt, att sätta upp en lämplig flygstickning!
Litet avsteg blev det igår från min princip beträffande Qvidi-Mina-rutorna.
Jag fick nämligen de här nystanen av mamma. Så nu finns det ljusgrå och naturvit att ta till om det behövs. Annars får det bli sockor eller vantar av de här nystanen.
Det borde ha stannat därvid, men det fanns en stor låda med rödmärkta garn, som vi petade lite grann i!
Så nu har jag fyra nystan Eco Cotton. Kan alltid användas till disktrasor, tror jag. :)
Dom här två kunde jag bara inte lämna efter mej. Dom kommer bra till pass om jag någonsin tar itu med min virkning, den med lite större rutor.
Det var inte enbart sockor och garn jag fick av mamma.
Jag fick också den här fina korgen och det är riktigt farligt. Nu kan jag fylla den ena korgen efter den andra med halvfärdiga arbeten.
Kolla, jag fick också fredagsgodis: Fazers nya Berry Pearls med jordgubbssmak. Ska bli intressant att smaka. Kanske jag sparar dem till imorgon? Då kommer far i huset att bli galen.
Galen är han redan av det här fredagsgodiset. Få se om han alls kan äta en endaste nöt när det står IFK på den röda fina burken med saltade jordnötter! :)
Som socker på bottnen hade min hulda moder rivit ut blad från förra veckans Hemmets, dvs Hemmets Veckotidning nr 37 2016.
Där finns mönster till den där tvärstickade tröjan och en artikel om att sticka bort sin stress.
Tror ni att det går lika bra med virkning? I sådana fall ska jag dråsa ner i fåtöljen och ägna mej åt den ädla konsten.
Visserligen säger min stegmätare åt mej att jag borde gå ännu 432 steg, men jag tänker fuska lite idag för jag bara måste få handarbeta nu innan jag stupar i säng för att vara fix och färdig imorgon då jag skall iväg till grannkommunen för att kolla in två riksdagsmän! Det ni. Och kolla hur lång mening jag kunde skriva när jag riktigt bjöd till. Om ni tappade bort er får ni börja från början! :)
Ha nu en riktigt skön fredagskväll!
Det sista ni hörde av mej var i fredags när jag hade packat korgen.
Och sedan försvann jag?
Nej, nej, lugn bara lugn. Jag har jobbat på som en tokstolle. Börjat kl 9.30 och slutat kl 20 på måndagen och igår började jag kl 9.30 och slutade redan kl 19! Lägg till arbetsresorna till och från grannstaden så förstår ni att jag inte gjort så mycket när jag väl kommit hem. Idag blir det, tack och lov, en lite lugnare dag. Jag börjar kl 10 och slutar 20.30, men har håltimme på 1½ h mitt på dagen så då borde jag liksom hinna med en del på jobbet. Skönt.
Här har för övrigt varit spännande tider i dagarna två. Två morgnar i rad har jag vaknat med fjärilar i magen. Tänk om asfaltkillarna har stängt in oss och jag inte kommer ut med min bil och kan åka iväg till jobbet? Nu är det liksom allvar för nu drar de asfalt över hela den gropiga vägen istället för att fylla upp svackorna, som de gjorde här tidigare. Sent igår kväll eller egentligen nästan mitt i natten kunde jag äntligen andas ut, för nu har de kommit förbi vår portgång. Puuust! Så jag kan småningom ta mej till jobbet. Jippiii! Att det kanske blir och vänta är en annan sak. Huvudsaken är att jag kommer ut till landsvägen.
Men det var inte jobbet jag skulle berätta om, utan om vad jag gjorde på fredagskvällen och i lördags. Jag var på kurs! På Qvidi-Mina kurs i stan på min arbetsplats. Och det var jätteroligt.
Det handlar om att virka små rutor, mindre än mormorsrutan och sedan foga ihop dem till en tröja, en väst, pulsvärmare, en filt eller en grytlapp. Ursprungstanken är att få åtgång på alla garnrester. Och det tänkte jag verkligen gå in för. Men, men alla andra verkade bygga upp sina rutor enligt en färgskala och då behövs det liksom alltid köpas till garn. Och sådant ska jag absolut inte göra!
Vi började med att virka provrutor:
Det gällde att dels hitta rätta färgkombinationer och dels
rätt storlek på virknålen. Mina rutor blir nu 6 x 6 cm och jag hoppas innerligt att det räcker till en tröja.
Om inte, så kan rutorna förstås bli till pulsvärmare eller en kant på en mössa eller...
Det var full fräs på virkandet hela lördagen.
Men hur kommer det sig att det alltid verkar som om de andra har mycket finare rutor och härligare färgkombinationer?
Så här långt hann jag och jag tror bestämt att det får lov och bli den mörkare lila rutan som nu skall virkas i parti och minut. 525 rutor går det åt till en tröja. Jag vågar inte ens tänka på hur många det går åt till en filt. Lite andra färgkombinationer behövs ännu för att just tröjan skall bli enligt Qvidi-Minas modell. Hmm...
Jag har bestämt mej för att vara lite vild och som sagt använda det garn jag har och sedan får det bli som det blir. Det kan bli hur tokigt som helst.
En av de bättre sakerna med den här kursen var att jag gav bort över 200 gram garn! Tjohooo! En hel del av de gula garnen från katastroflådan är nu borta från vårt hus. Skönt att de kom till nytta hos någon annan.
Tills vidare har jag löst förvaringsfrågan på detta sätt. Men säg inte åt far i huset att jag har tagit hans småmuttriga lådor! Jag ska ju nog skaffa fina lådor åt mina rutor, fattas bara annat. Tror ni att det finns kakburkar med ugglor på?
I tidningen Suuri Käsityö nr 5-6/2007 finns mönster till den här pannlappen...
... och den här vackra filten, som jag gått och funderat på sedan jag fick tidningen i min hand för nio år sedan. Det här är som att måla en akvarell, inte sant?
