torsdag, december 31, 2020

Två röda hjärtan

Så är då årets sista dag här och vi har redan hunnit ha en gäst på kaffe och bulle! Inte illa, men nu lägrar nog sig lugnet får vi hoppas. Finns en massa jag skulle vilja ha undanstökat, men som äldsta sonen konstaterade:
– Det är en dag i morgon också.
Fast då skulle jag vilja ha allting i ordning inför vår kommande kära gäst.

Igår fick jag äntligen iväg ett julpaket till rätt adressat, så nu vågar jag visa vad jag åstadkom några dagar före julafton, nämligen två röda hjärtan:

Garn: Blues från Novita
Åtgång: 24 g
Virknål: Nr 4

Jag fick liksom lite pippi på de där virkade hjärtorna. Och på tal om julklappar, här finns ännu två stycken kvar i huset, som ännu inte har levererats. Suck! Det får nog nu bli nyårsgåva istället.

Nu önskar jag er alla 

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2021 MED MYCKET STICKTID!

onsdag, december 30, 2020

Upprivet

– Int behöver du spara på garn nu, sa dubbelmorfar igår då han såg vad jag höll på med vid matbordet. Själv muttrade jag bara lite gråtfärdigt.
– Jag hämtade ju garn åt dig, så nu har du så det räcker till.
Morrrrrr!

Nu vet jag inte om jag kände mej mera uppgiven än uppriven, mest harmfull. Jag hade mot bättre vetande använt en av mej oprövad mönsterstickningsmetod i början av mönstret. Sen hade jag helt omedvetet övergått till min vanliga beprövade metod och nedre delen av figuren blev betydligt bättre än de övre varven. Jag begrundade saken länge, men insåg att det fanns inget annat att göra än att riva och börja om från början... så nu växer det ännu långsammare här...


tisdag, december 29, 2020

Finfina klappar

Igår styrde vi Adam plåtlådans kylare västerut. Vi hade stämt träff på detta etablissemang.

Förutsättningen var att det skulle vara så pass tomt att man tryggt vågade träffas. Och tomt var det minsann på måndagseftermiddagen. Vi hittade en egen liten undanskymd vrå att sitta i. Och bra så.

Eftersom dubbelmorfar var chaufför, "mina nerver håller int om du ska köra" är hans standardsvar då jag erbjuder mej att ta över, så slog jag på stort och tog en aperitif, en Blind Date. Uppfriskande och god.

Maten var god och mättande. Många matgäster hade de tyvärr inte. Så hur ska de klara sig?

Vi orkade inte med efterrätt, så...
...medan de andra drack olika sorters kaffe läppjade jag på en Cosmopolitan. Mums! 
Nu har vi då gjort vårt bästa för att understöda lokalt västerut.

Efterrätten intogs sedan i annat sällskap; Glass, munkar, nötter och russin, pepparkakor och karameller...
Puuust!

Värdinnan försåg oss med finfina julklappar, som visar värme och omtanke.

Jag fick ett spännande litet paket...

... som innehöll precis de örhängena jag saknat!

Från kylskåpet tog värdinnan fram den här fina julpåsen, som innehöll...

... Tenalaost! Mums!

Dubbelmorfar var helt salig över sin stora julklappskasse med texten "Ingen vanlig klassiker" och då syftas här på Fazers rönnbärskarameller.

Kassen var tung och innehållet rikligt.
– Den är sen min, inpräntade dubbelmorfar i mej.
– Kassen är också min, sa han mycket bestämt då jag började undersöka den närmare.
– Det står mitt namn där på paketkortet, så försök inte, fortsatte han.
– Du får hålla osten.
– Tack gärna, svarade jag.

Innan vi återvände hem, så kom ännu värdinnans mamma med en burk från kylskåpet...
... världens godaste gurkor. Dem smakade jag på genast i natt då vi kom hem och dom prydde frukostsemlan (frallan i Sverige) i morse. Mums filibabba!

Stort, stort TACK för de finfina klapparna!

Det var härligt att vara lite ut och åka, men framförallt att få träffas. Som vanligt tog det roliga slut alltför fort...










måndag, december 28, 2020

Växer långsamt

Så inleder vi då årets sista vecka. Fort har det gått och tungt har det varit. Så hoppas det blir bättre nästa år.

Om året har gått fort, så växer min julstickning långsamt, mycket långsamt, för att inte säga extremt långsamt. 

Nå, jag är en långsam stickare, inte mycket att göra åt den saken. Och stickning ska ju vara njutning och inte stress. Hoppas dock på att få det här projektet färdigt denna vecka, för jag vill inte ha flera saker på hälft... Ibland måste jag förstås göra annat och då blir det inte så mycket stickat, tyvärr.

Önskar er en bra start på veckan!

Själv ska jag småningom iväg västerut på äventyr, så ingen sticktid i dag heller...

söndag, december 27, 2020

Ett orange hjärta

Riktigt utan hantverk kan jag ju inte vara hur länge som helst. Så på julaftonsmorgonen virkade jag ett orange hjärta till. Man måste ju nog ha minst två, inte sant?

Garn: Safran från Drops
Åtgång: 6 g
Virknål: Nr 3½

Bara jag nu skulle få igång jultomtarna här i huset, så kunde de leverera hjärtorna till rätt adress...

Önskar er alla riktigt sköna mellandagar med mycket sticktid, utevistelse och annat kul. Snart har vi ett nytt år med nya möjligheter här.


lördag, december 26, 2020

Hålligång i köket

Så ja, nu är julhelgen småningom slut. Och jag har överlevt ännu en jul med mycket annorlunda "firande". Inte många traditioner, som finns kvar längre. Allra mest har jag saknat den där förväntansfulla glädjen i att få rimma på julklappar och ge bort dem. Barnen meddelade i ett mycket tidigt skede att det inte skulle vara julklappar i år. Och eftersom de enda affärer jag besökt är mataffärer, så fick det bli så. Men jösses, vad trist!

Tiden går ju fort när man har roligt och så har också de här juldagarna gjort, bara flugit iväg och jag har inte hunnit ens med hälften av allt det jag hade tänkt göra: Sticka, läsa, lösa korsord...
Men jag har hunnit umgås med barn och lite med barnbarnen med och vad är bättre än det?

Julaftonens eftermiddag var vi alla bjudna till dottern på julkaffe. Och vi klarade 10 personers gränsen, så vi har inte brutit mot några coronarestriktioner. Sönerna åkte iväg åt olika håll, medan dubbelmorfar och undertecknad besökte två begravningsplatser. Vi tände ljus på flera gravar och mindes våra döda. En del har jag aldrig träffat, som till exempel min farfar, som dog två månader efter min födsel.
Jag frös som en hund, för jag hade endast småskor på fötterna och tunna strumpor i. Brrr! Ingen uteklädsel direkt.

Väl hemma var det dags för ljusmys och fort på med yllesockorna. Vi åt en sen middag och fick genast slut på potatislådan. Diskussionen rörde sig kring traditioner och hur det ska gå när vi, alltså dubbelmorfar och undertecknad, är borta. Vem ska då föra traditionen vidare att gå och tända ljus på gravarna på julafton? Barnen vet inte ens var alla gravar finns.

Jag kan i det här sammanhanget inte låta bli att beundra min mormors systers klarsynthet. Hon hade inga barn, så hon betalade in en summa till stadens församling för skötsel av hennes och makens grav. När tiden löpt ut återgick graven till församlingen. Mycket smart. Vet inte vem som skulle tända ljus på hennes grav idag? Kanske mina småkusiner? Lillsyrran och undertecknad var och tände ljus då när graven ännu fanns kvar och vi båda var rörliga.

Jag var verkligt inspirerad på julafton och kunde inte låta bli att lägga upp maskor för en ny stickning. Men efter några varv, fick jag ge upp och krypa i säng.
Igår hann jag inte sticka alls, för jag tillbringade hela dagen i köket! Det var hålligång från morgonen till sena kvällen.
Jag inledde med att ugnssteka den minimalaste julskinka vi nånsin har haft, endast ett futtigt kilo! Men bra så, för nu blir det inga rester. Efter dagens middag finns det endast en pytteliten kant kvar. Det insåg dubbelmorfar och nu är han djupt bekymrad, för det blir ingen "Fina skinkpajen" på julskinksrester i år.
– Du måste steka en ny skinka, sa han mycket bestämt.
– Nå, int heller. Va nu glad att det int blir nåt matsvinn, svarade jag. Då såg han allmänt sur ut.

När skinkan var färdig var det dags för bakning.
På julaftonen bakade jag jultårtor på ett kilo deg och samma gjorde jag igår. De har strykande åtgång här hos oss. Och de är ju godast nybakade.

Minstingen skulle komma på julmiddag, så hux flux ställde jag mej vid spisen och lagade en makaronilåda.
Innan dagen var slut hann jag ännu rådda lite i köket...
Lite smått på gehör och sent omsider på kvällen kunde jag ta fram denna bondost från ostkaret. Den har fått klart godkänt av både dubbelmorfar och sönerna. Puuuh! Jag klarade det. Ostkokningen är alltid spännande, för man kan aldrig vara säker på resultatet.

I morse vaknade jag redan före klockan sju. Det tyckte jag att var alldeles för tidigt  för uppstigning, så jag beslöt att ligga kvar i sängen medan jag långsamt räknade till 100. I något skede, så somnade jag, för nästa gång jag tittade på klockan var den 20 över nio! Åhå! Halva dagen hade redan gått.

– Idag gör jag sen inget annat än stickar, meddelade jag dubbelmorfar högt och tydligt.
– Ja, ja, muttrade han till svar.
Och jag satte mej bekvämt till rätta med den stora godisjulklappen inom bekvämt räckhåll.
Som ni ser i bakgrunden, så fanns också fruktskålen på lagom avstånd.

Den där påsen var proppfull med diverse godsaker. Mums!

Den här var en nyhet för mej, Isbjörnskismet! När jag var liten och besökte ovannämnda mormors syster, så hade hon alltid en skål med Fazers bästa karameller. När hon bjöd på dem var det alltid ett fasligt grävande efter först Kiss-kiss karamellerna och sedan Isbjörnskaramellerna. Om de där långa goda karamellerna var slut, så då blev det knepigare med resten, för de var inte alls lika goda. Det jag inte visste var att Isbjörnskaramellerna var av päronsmak. Se där lärde jag mej något nytt igen!

Stort tack till grannbyns tomtar för den goda julklappen!

Apropå att lära sig saker, dubbelmorfar har idag igen spelat gitarr för mej och idkat gissningslek:
– Vem har skrivit texten till den här, frågade han då han fick fram några ackord med Gabriellas sång.
– Py Bäckman, svarade jag utan minsta tvekan.
– Hur kan du veta det, frågade han besviket och fortsatte med nästa sång, As Time Goes by
– Vet du från vilken film den här är?
– Från Casablanca förstås.
– Hur kan du veta allt det där? Du är ju snabbare än Google.

Knappa två varv hann jag sticka idag innan den nästyngsta ringde och sa: 
– Sätt lådorna i ugnen. Vi kommer just å äta.
Jahapp, tillbaks i köket med mej igen. Till all tur hade jag idag hjälp av äldsta sonen som skalade och kokade potatisarna och värmde upp köttbullarna medan jag dukade bordet. Och så var jag ensam dam bland "mina karlar" vid matbordet. Härligt med umgänge. Det jag lite undrar nu är vem som ska ta hand om disken? 

Tur att det är söndag i morgon, så kanske jag hinner ta det lite lugnt och sticka...

Vi har alltså firat en synnerligen lugn jul bland de allra närmaste. Inga besök på andra håll. Vi har varit verkliga lydiga medborgare här.

Hoppas att ni också har haft en bra och fin jul!

onsdag, december 23, 2020

Tomtebesök

I morse då jag vaknade strax efter klockan sju var det betydligt ljusare ute. Och det berodde på att vi nu har ett tunt lager snö, som täcker marken. Hoppas att snön ligger kvar åtminstone en liten stund i morgon ännu.

Igår hade vi tomtebesök, hela två stycken.
På eftermiddagen knackade det först på dörren och sedan på köksfönstret. Bakom dörren stod en tomtemora från norra grannkommunen med famnen full av...

... världens godaste pepparkakor! På grund av coronan ville hon inte komma in och vi kunde förstås inte kramas och inte heller ta i hand och...
Stort TACK för den finfina julklappen!

På kvällen då vi hade hunnit hem från mataffären, så knackade en tomteflicka från söder på dörren. Hon hämtade en stjärnbeströdd kasse...
... full av julklappar. Spännande, men än är det inte dags att öppna dem.
Stort TACK!
Och tack också för att jag fick höra att jullådorna i år var köpta också i det hushållet...

Tomten Arvid lämnades kvar här hos oss. Tack också för honom. Undrar om han vill ha ett fat med risgrynsgröt i morgon?
Ni ser att den här tomteflickan är av en pysslig sort.

Katterna är lite misstänksamma mot Arvid. Varje gång de går ut och får syn på honom hoppar de förskräckt till. Sedan smyger de sig försiktigt runt honom och närmar sig på lätta tassar. Snusar lite och konstaterar sedan förnärmat: Äh, det är ju bara en tomte!

Dubbelmorfar, som är så mycket anti-jul man kan vara, blev lite inspirerad igår. Eftersom vi nu inte hade någon dörrkrans, så körde han med "man tager vad man haver" och lade upp en...

... minst sagt annorlunda juldekoration! Visst ser den ut som ett juläpple? Lite mera snö nu, så kan vi tar ner den och åka i backen!

Nu önskar jag er alla en riktigt FRIDFULL och SKÖN JUL!


Här blir det nu en julpaus i bloggen. Hur lång? Det får vi se...
Nu ska jag i varje fall fortsätta fnatta runt här och plocka undan lite här och lite där, och...
Men allra först ska jag plocka disken i maskin.




tisdag, december 22, 2020

Skördetid

Idag har jag rensat matbordet från dator och stickningar/virkningar. Virkat har jag hunnit med idag, likaså med en kvällstur till mataffären, där all rödmjölk var slut, likaså rödkålen. Men då besökte jag endast en affär. I morgon får jag ge mej ut på ny jakt. Antar att jag behöver stå genast på morgonen och dra i dörren, så där för säkerhets skull. Det värsta är bara det att vem vet hur länge jag sover? Men vad som är ännu värre är att jag har tappat min hulda moders bondostrecept!!! Ack och ve, hur ska detta sluta...

Apropå kål, idag kunde vi skörda egen vitkål från trädgårdslådan! Superfräsch och god. Vi borde kanske ha sparat den till julafton?


måndag, december 21, 2020

Glöggparty

Årets mörkaste dag och jag sov ända till klockan tio i morse. När jag äntligen steg upp, kändes det som om halva dagen hade gått. Förstås har jag ingenting fått gjort...

På matbordet ersatte jag idag symaskinen med en annan maskin...

... och deltog i ett glöggparty online. Så får man lov att göra då man inte kan träffas i verkligheten...


söndag, december 20, 2020

På tal om maskiner

Fjärde advent börjar vara inne på slutrakan. Snart är julafton här och jag undrar om jag borde börja stressa? Ska vi alls ha lådor och skinka i år? Hmmm... Måste ju nog snart bestämma mej. Vad är det som gör julen? Allt ätande? Julklapparna med härliga rim? Men det ska ju inte vara klappar i år... Ja, och umgänget är lagt på is på grund av coronan. Återstår väl inte mycket annat än att dricka glögg, äta pepparkakor och sticka.

Idag har jag igen matat tvättmaskinen medan dubbelmorfar tog hand om diskmaskinen. 

Och på tal om maskiner, jag drog fram dubbelmorfars gamla Pfaff symaskin! Den fick han för att den inte fungerade. Han räddade alltså symaskinen från att hamna i skroten. Han mixtrade och pillrade lite med den och nu syr den hur fint som helst, om man kan sy alltså. Och nej, titta inte på mej, för jag är ingen hejare på det här. Jag gör bara mitt bästa och mer kan man väl strängt taget inte begära, eller hur?

Önskar er alla en givande ny vecka!


lördag, december 19, 2020

Den röda bollen

I morse steg jag upp före jag vaknat. Jag sjöng och drillade, som den värsta vårlärka i majsolens sken för dubbelmorfar. Han var inte intresserad, så jag fick inta min frukost i ensamt majestät. Sedan när han äntligen steg upp, så var jag så trött och frusen att jag stöp i säng och sov två timmar till. Då blev dubbelmorfar riktigt orolig:
– Är du sjuk?
– Nej, jag är bara trött.

Och vem blir nu inte trött av det här vädret? Det är mörkt morgon, middag, kväll. Man hinner knappt ut och vända innan dagsljuset tar slut. Men lugn, bara, lugn, i måndag vänder det. Har ägnat mej åt maskinjobb idag mellan stickvarven. Jag har alltså fått igång både diskmaskin och tvättmaskin samt jobbat lite på datamaskin. Tvättmaskin är på något sätt krångligast, för man måste ännu sedan hänga kläderna, lakanen, handdukarna...

Och så erkänner jag: Jag köpte utländsk ost!!! Jag kunde inte låta bli.

Den röda bollen, alltså edamerosten, är så starkt förknippad med min barndomsjular, att jag kunde inte låta bli att köpa den här. Jag vet inte vart vår finländska edamerostboll har försvunnit. Det blev kanske för jobbigt med den runda formen? Allting ska vara kantigt nuförtiden.

Sen måste jag erkänna en annan sak också: Jag har redan smakat på den här osten. Kunde inte låta bli! Man ska inte ha röda frestande bollar i kylskåpet långt före julafton, så det så! Men man kan ju inte stormhandla heller precis sista dagen före julafton, åtminstone inte nu då alla andra också är i farten. Beställa hem matvarorna? Tja, jag vet inte, det är dels det där med hållbarheten på frukt och andra färskvaror, som får mej att tveka. Och dels det där med att vi ju faktiskt bor på landet, hur dyr blir frakten?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagskväll. Och så hoppas jag att ni tar efter marthorna och flyttar justädningen till våren!




fredag, december 18, 2020

Jullov!

Så där ja, höstterminens sista arbetsdag är avklarad och nu stundar jullovet. Men sch... säg inget åt dubbelmorfar, för då vill han att jag ska börja städa... själv vill jag göra lite annat först. Njuta av ledighet och frihet.

Idag på hemvägen från jobbet, var jag iväg och hämtade ut en julklapp från blomsteraffären. Stort TACK för den fina gåvan! Utan hyacinter blir det ingen jul för mej.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.


torsdag, december 17, 2020

Gårdagens fynd

– Jag har nånting åt dej, sa dubbelmorfar igår då han kom hem från grannbyn.
– Oj, vad då, frågade jag med minst sagt onda aningar.
– Kom o sii, fick jag till svar och gick in i köket och...

... ja, där på köksstolen hade dubbelmorfar placerat en nätkorg i plast full av...

... mina gamla garner!!! Hela mitt forna stickliv flimrade förbi här. Inte för att jag precis minns till vad allt jag har använt alla de där garnerna, men många av de här nystanen var kära gamla bekanta.
Längst till höger skymtar ett grått kattöra och en virkad tass. Någonstans har jag en svans och de övriga tassarna, men var?
Vad jag hade tänkt virka av det där vita och gulrandiga har jag ingen aning om nu. Och vad är det tänkt att de där vita virkade blommorna skulle bli?
Men, det bästa av allt, ser ni där längst framme? Just det, julrött bomullsgarn!! Det jag saknade tidigare. Nån, som minns Novitas Blues-garn?
Jag hittade två stickade blåa fickor, men var är tröjan?

Jag hittade också en hel del garn av obestämbar form och kvalitet och en hel del trassel!

Och så hittade jag Daisy, också det Novitas garn, från slutet av 1970-talet. Jag stickade faktiskt en pullover/jumper/olle åt dubbelmorfar under mitt studieår i västra grannstaden. På den tiden visste jag inget om provlappar och sånt, så plagget blev lite stort. Jag visste inte heller att man inte ska sticka till sin pojkvän, för då kan det bli slut! Men han stod ut med sin stickade gåva och har hållit fast vid mej sen dess, så kanske det inte var så farligt ändå med mitt stickande? Den jumpern har han under de senaste åren använt mycket och ett litet hål har växt sig stort och jag visste att nånstans har jag garn, så jag skulle ha kunnat lappa plagget. Men jag visste ju inte var garnet fanns! Nå, nu när jag har garnet, så vet förstås inte dubbelmorfar var jumpern finns!

Eftersom de här nystanen är från långt tillbaka i tiden, så behöver de väl inte räknas med i mitt nuvarande garnlager? Eller hur?

– Jag tänkt att när du nu inte får köpa mera garn, sa dubbelmorfar. Så gulligt! Det här är ju som om jag hade varit på garnuppköp!

Det var inte enbart garn, som jag fyndade från de gamla gömmorna. Där fanns också användbara tillbehör. Och jag vet att det senaste, som jag har sytt med den där nålen med tråd i ögat är en barntröja. Men var själva tröjan är vet jag däremot inte.

Ett stort och varmt tack till dubbelmorfar, som ville glädja mej på detta sätt. Det har varit några tunga veckor med alldeles för mycket corona och för lite kontakt. Jag saknar mina nära och kära, jag har saknat mina kursdeltagare, jag har saknat mina kolleger och jag blir lite mökkihöperö (skogstokig) av det här isolerade livet... och det trots att jag inte är totalt ensam här i huset... men det är så många jag saknar...

I morgon sista arbetsdagen före jullovet, så nu iväg i säng, så jag orkar tidigt upp...


 


onsdag, december 16, 2020

Ett hjärta

Igår fick jag för mej att jag skulle virka någonting litet och snabbt, så att jag får åtminstone någonting färdigt. Från tanke till handling gick jag med raska steg. MEN, men inget julrött bomullsgarn! Inte minsta lilla nystan hittade jag i mitt garnlager. Hur kan det komma sig? När jag söker gult garn till påsken hittar jag bara röda nystan och nu hittade jag endast gula nystan. Konstigt, inte sant?

Nå, min virkhand längtade så och när jag dessutom hittade en virknål instucken mellan sidorna i en mönstertidning, så var saken klar. Här skulle virkas, oberoende färg på garnet. Man får ta vad man har i lager, så enkelt är det, i synnerhet då man har garnköpstopp.

Garn: Safran från Drops
Åtgång: 6 g
Virknål: Nr 3½

När hjärtat var färdigt kom jag på att jag faktiskt fick ett julrött nystan i mitt julpaket. Men vart sjutton har jag gömt det?

Paris är ett mycket löstvinnat bomullsgarn, så jag tycker att glasunderlägget blev lite sladdrigt. Men kanske det inte gör så mycket. Rätt högt på min lista över garn jag borde skaffa kommer nog nu rött stadigt bomullsgarn. Fast å andra sidan, det går kanske bra med orange också? 


tisdag, december 15, 2020

En julklapp

Nej, nej, nej, jag har fortfarande inte köpt julklappar, endast deltagit i insamling för gemensamma julklappar. Så ingen fara. Inte har jag hunnit sticka eller virka något sen senast heller, så alla kan nu dra en stor suck av lättnad! Det blir inga konstiga och skeva hantverk härifrån i år.

Men igår då jag var iväg till stan träffade jag på min kollega. Och hon gav mig en grå påse.

Och ser ni där på kortet i översta raden till vänster, kommundirektörens egenhändiga underskrift!

Inne i påsen fanns ett kaffepaket och en ask med chokladkonfekt. Tack till Sibbo kommun och tack till min kollega, som såg till att jag också fick en julklapp. Hon är snäll och omtänksam, som få.

Dubbelmorfar är inte riktigt nöjd, för att jag sa att han får ta hand om kaffet medan jag uppoffrar mej och tar hand om chokladen! Nån ordning ska det ju vara, eller hur?


måndag, december 14, 2020

Klappat och klart

Nej, nej, nu talar jag alltså inte om julklappar. Det ska ju inte vara några sådana i år heller så...


Egentligen borde jag ju skriva frankerat, klistrat och adresserat och klart, för det blev det sent igår kväll.

Så idag, sista dagen, var jag iväg med de proppfulla röda kuverten till R-kiosken i stan. Och det var ju på tiden, för idag var det faktiskt sista dagen, som man fick posta julkorten lite förmånligare. En och annan, som blivit utan julkort under flera års tid kommer antagligen att mycket förvånat spärra upp ögonen och tro att jag/vi är galen/galna. Men ingen fara, vi erkänner villigt att vi är galna. Det stör inte oss nämnvärt och vi försöker att oroa omgivningen så lite som möjligt.

Vid mitt hastiga varv i mataffären i dag spärrade jag förskräckt upp ögonen. Jullimpa från Sverige!!! Vad i hela fridens namn? Vi har ju bagerier på betydligt närmare håll! Skärpning!

Och nu mina vänner, nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra. Idag var det min näst, näst, nästsista jobbdag. I morgon är det sovmorgon, som gäller. Visserligen jobb på eftermiddagen, men det stör inte.
Något städande av matbordet blir det dock inte mera i kväll. Kanske bäst att sticka lite för att glömma det ena och det andra. I morgon är det en ny dag med nya möjligheter...


söndag, december 13, 2020

Helt perfekt

Varje gång som vi får det underbart goda brödet av bagaren B i grannbyn, så undrar jag hur han kan få det så perfekt? Och gott? Vad har han för hemligheter i sina nypor? I princip använder han ju samma ingredienser som undertecknad, ändå är hans jästbröd så goda, fluffiga och fina. 

Som ni ser är det inte mycket kvar av de två bröd vi fick igår. Strykande åtgång här. Mums!
Tack!

Hoppas att ni alla har haft en fin Lucia-dag.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Själv ska jag nu gå och skriva adresser på kuverten, så jag får iväg korten i morgon. Det är ju sista dagen med förmånligare frimärken, så...


lördag, december 12, 2020

Uppdukat

Dagens gråa decemberväder har inte nämnvärt påverkat oss. Idag har det varit fullt upp med julskimmer. Idag har vi gjort något, som åtminstone inte jag har gjort på de senaste åren.

Så här såg matbordet ut idag mitt på dagen. Nu vet jag inte om dubbelmorfar tyckte att det var bättre när jag hade brett ut mej. Den här gången togs hela matbordet i anspråk då B och L var här och höll en liten julkortsfabrik. Nåja, B han kockade och bakade, så vi inte behövde gå hungriga. Tack för det.

Det var riktigt roligt att pyssla igen. Och skönt att allt material fanns i gömmorna, räckte till och blev över. Någon riktig julstämning har jag inte ännu och kommer väl knappast att få heller. Men på något sätt känns det viktigare att i år sända julkort. Och då ska det ju nog vara handgjorda, även om mina nu inte är så där superfina. Jag har ändå gjort dem och tänkt varma tankar. Och det är väl det som räknas, eller hur?


fredag, december 11, 2020

Breder ut mig

– Sii nu hur du breder ut dig, morrade dubbelmorfar häromdagen. Jag tittade lite förvånat på min obefintliga midja och frågade försiktigt:
– Tycker du att jag har blivit tjockare?
– Va dillar du nu?
– Men du sa ju att jag breder ut mej.
– Nu ha du no blivi rikit konsti, sa dubbelmorfar och drog iväg med mej till matbordet.
– Aj, ja du menar det här, svarade jag och slog ut med handen.
– Men det är ju bara tillfälligt, försökte jag trösta.
– Tillfälligt? Så där har det ju nu sett ut den senaste veckan!
– Nå, ja, joo, men snart ska jag nog röja här.
– Låt det gå fortare än kvickt för du har tre projektkassar, en virknålslåda och en låda full med strumpstickor nere i vardagsrummet.
– Oj då, hickade jag till och var riktigt imponerad över dubbelmorfars kunskaper. Hur kunde han veta allt det där?

Ser det liksom på något sätt ut som om jag skulle breda ut mig? Visserligen är här allt som jag sysslar med just nu, från jobbet på datorn till korsord och stickning. Och jodå, jag har nu ockuperat en stor del av matbordet. Det måste jag medge. Men det är ju enbart tillfälligt. Efter dagens distansundervisning har jag faktiskt städat undan datorn och tillbehören. Stickningen borde jag också städa undan, men först ska jag ha mönsterdelen undan.

Idag på förmiddagen var jag igen iväg till stan i viktiga ärenden. Den här gången kom jag hem med lite tröst. Det börjar bli lite småtrist utan sociala kontakter och jag vill ju inte helt deppa ihop...
... en chokladguldkaksbit! Supergott och nu har jag stött de lokala företagarna! Och blev till och med på så gott humör att jag tog mej i kragen och ringde till stickväninnan B! Något som jag borde ha gjort redan för länge sen, men det har liksom inte blivit av...

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagskvällen.


torsdag, december 10, 2020

Yrsel i stan

Idag var jag tvungen att bege mej iväg från hemmets lugna vrå. Jag hade en hel del ärenden, som måste uträttas på ort och ställe och så var det dags för veckobesöket i mataffären. Det var yrsel i stan. Tidvis svårt att hitta parkeringsplats och däremellan fick man se upp med äldre trafikanter, som vimsade på. Livsfarligt, alltså bäst att stanna hemma också i fortsättningen.
Sämst tycker jag om situationen utanför R-kiosken. Där är alltid mycket människor, för kiosken fungerar också som postkontor. Det parkeras lite hipp som happ där utanför. Nu var till all tur terrassen, som tagit en del av gatan i anspråk borta. Men vad hjälpte det då en varutransportbil parkerade så att jag inte kom vare sig bakåt eller framåt. Och trots att chauffören såg att jag satt i bilen och väntade otåligt på att få komma iväg, så stod han och babblade och babblade fastän han redan hade levererat alla varor. Jag tänkte att nu får jag nog stiga ur min bil och bli en arg sur tant!

Och apropå posten ännu, idag fick jag en ankomstavi i postlådan. Och de stod att jag ska ta ut mitt paket senast den 9.12 och det från mataffären. Eeeh, nionde var igår och jag väntar inget paket. När jag studerade det hela lite närmare, så såg det ut som om paketet var från den hemliga julgubben. Men, det hämtade jag ju ut redan förra veckan och då just från ovannämnda kiosk. För inte har det väl kommit ett nytt paket?
Nu har nog postgubbarna blivit riktigt yra!

Jag hann för övrigt också titta in i den nyöppnade bistron. Hoppas att det kommer att gå bra för företaget. Det är modigt att våga satsa nu i dessa tider. Men man ska följa sina drömmar och slå till då man har en möjlighet.

Coronasmittan sprider sig med väldig fart här i vårt land. Och jag kan inte låta bli att undra över hur människor riktigt tänker. Vasa stads ledande överläkare säger att vi borde agera nu och inte sen. Och berättar att tre vasabor, som kom hem från en resa till Turkiet hade smittan. Hallåååå, tror alla faktiskt att det hör till de mänskliga rättigheterna att få resa utomlands? Det verkar så ansvarslöst. Om alla enbart tänker på sig själv, så hur ska vi någonsin få bukt med coronan?
Jag talade idag med en person 85+. Hen var så ledsen över isoleringen och sade att minnet har börjat svika. Det är svårt att vara aktiv, då allt är indraget och man inte kan gå någonstans.


onsdag, december 09, 2020

Mellanmål

Onekligen så har det sina fördelar med distansjobb, trots att jag har lite svårt att slita mej från datorn. Jag behöver inte skynda iväg någonstans. Jag kan sjava omkring i mina gamla utslitna kläder och jag behöver inte kamma håret osv. Största nackdelen är utan tvekan bristen på sociala kontakter. Till all tur finns ju både telefonen och nätet.

Idag har jag för övrigt varit nästan lika präktig som igår, för jag har skött om vitaminintaget då det var dags för mellanmål.

I ärlighetens namn måste jag dock erkänna att utan dubbelmorfars insats, så vet jag inte om jag skulle ha ätit ett så här hälsosamt mellanmål.


tisdag, december 08, 2020

Den ordentliga husmodern

Idag tog jag äntligen itu med det, som skjutit framför mej redan en tid. Nu gick det nämligen inte längre. Jag uppdaterade helt enkelt min kalender. Det börjar ramla in en del förfrågningar och jag måste ju veta vad jag ska svara. Rätt fullspikat ser det ut nu efter alla kursgånger, som flyttades till våren. Sen vet jag ju aldrig på förhand med säkerhet vilka av de planerade kurserna, som blir av och vilka som inte får tillräckligt med kursdeltagare.

Idag lyckades jag också trassla in mej, så till den milda grad att jag inte kunde reda ut det hela. Och nu talar jag inte om tilltrasslat garn. Nej, nu handlar det om en kapslad OM-funktion. Det gäller att tänka logiskt och hålla reda på argument och logiska test och, ja, jag vet inte alltid vad. Senare på eftermiddagen gick det till all tur upp en talgdank, så jag lyckades lösa det hela på ett rätt sätt. Puuuh!

Jag har jobbat med distansundervisning idag och det ska jag göra i fredag också. I morgon är det ett möte på distans plus en hel del datorjobb. Hoppas dock att jag hinner sticka och vara ute också medan vi ännu har fina soliga dagar. En sådan dag har vi haft idag.

Den ordentliga husmodern bor inte i detta hus, men ikväll känner jag mej ändå lite präktig. Nästan som en martha. Jag fixade nämligen varma smörgås av bröd, som nästan hade sett sina bättre dagar och ostkanter, som inte skulle ha hållit så länge till i kylskåpet. Det blev alltså kalasmat ikväll och det var kul att överraska sonen.

Naturen har visat sig från sin vackraste sida. Tror ni att gubben i månen finns? Har kineserna kommit ner därifrån redan? Alltså taikonauterna?


måndag, december 07, 2020

Börja dricka?

Smått förskräckt har jag idag läst på nätet att Microsoft ska hjälpa företagsledningen att spionera på sina arbetstagare på distans. Inte så att jag är orolig för egen del, nej, långt därifrån. Jag får fortfarande ingen ordning på mitt distansjobbande. Idag bestämde jag mej för att inte sitta längre än till max kl. 15 framför datorn. Och vad händer tror ni? Jo en timme senare har jag ännu svårt att slita mej härifrån och då hinner jag hålla en knapp halvtimmes paus innan den 2 timmar långa närundervisningen börjar. Men i morgon är en ny dag och då ska jag minsann avhålla mej från att sitta hela långa dagen framför datorn. Jag måste ju hinna med annat också.

Ett så här fint kaffepaket fick vi igår. Och ni ser, det är som gjort för stickerskor. Så nu undrar jag, borde jag börja dricka kaffe? Liksom bara för det här paketets skull? Min mage blir förstås inte glad. Den vill ha te och inte så starka varor som kaffe. Visst är det härligt när stickningen sprider sig?

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.


söndag, december 06, 2020

Trevlig självständighetsdag

Nu har det blivit tomt och tyst i huset igen och jag saknar redan våra gäster. Och lugn, bara lugn vi var faktiskt inte flera än sex personer, så vi klarade mötesrestriktionerna hur bra som helst.

Av den här självständighetsdagen återstår inte så mycket mera än att sätta sig ner och sticka, eller hur?

Vi har firat traditionellt blåvitt! 
Trevlig fortsättning på självständighetsdagen.


lördag, december 05, 2020

Redan julafton

Kära vänner, igår var det julafton här hos mej. Och det riktigt på riktigt. Hemliga julgubben hade ju skickat paket. Och det öppnade jag igår tillsammans med andra likasinnade på vårt julfest-stickmöte-online. Och det var så roligt, för alla blev så glada över sina paket, som öppnades turvis. Det var riktigt spännande att se hur uppfinningsrik den hemliga julgubben hade varit. Och i det här fallet kan jag lugnt säga: Hurra för den digitala tekniken, som möjliggjorde vår samvaro. Hurra också för Lankahelvetti, som arrangerar mötena. Och hurra för alla som deltar och delar med sig av dråpliga historier, tips och tricks inom stickning och hantverk. Dubbelmorfar trodde att jag blivit snurrig igår då jag satt och skrattade högt framför arbetsdatorn. Om han skulle ha hört berättelserna om fördelen med bilar, som har bakhjulsdrift, på snöiga och isiga vägar, så skulle han ha blivit riktigt upprymd. Han skulle gärna slira omkring han med, men nuförtiden finns det så mycket som stoppar bilarna, så det går liksom inte riktigt att öva vinterkörning, så som förr i världen. Å andra sidan, det har inte varit mycket vinter att tala om här nere i södern på ett tag nu, så...

Förstås diskuterades också corona-situationen och nu är det inte gott att vara nylänning inte. Många klagade över att det var så proppfullt i affärerna igår och att det knuffades och skuffades och människor var utan munskydd. Själv fick jag nästan en kram då jag var och tog ut mitt paket igår. Damen såg mycket konfunderad ut då jag ryggade förskräckt bakåt och förtvivlat försökte hålla säkerhetsavstånd. Jag är rädd om seniorerna, jag!

För övrigt hade jag smått räknat med att det skulle gå att åka österut och julhandla den enda julklapp jag behöver köpa, den åt M. Den finns inte att få härifrån stan och skulle alltså finnas i den östra grannstaden, som inte vill ha besök av oss besmittade nylänningar. Så hur ska jag göra nu? Beställa på nätet? Njaaa, i de flesta webbutiker är just den varan slutsåld, så...

En så här fin julklapp fick jag av hemliga julgubben. Ni ser att min jul är räddad och att jag hade julafton redan igår. 300 g sockgarn i härligt juliga färger. Supergott Kanonte (ja, jag måste ju bara smaka på det i morse!) från Lehmus rosteri, kattleksaker och Gröna kulor. Mums! De sistnämnda måste gömmas på ett idiotsäkert ställe, så jag inte äter upp dem före julafton. Tur att dubbelmorfar inte är lika förtjust i dem som undertecknad.
Stort TACK till Kati M, för den fina julklappen.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagskväll.


fredag, december 04, 2020

Hemliga julgubben

I onsdags då jag kom hem från min andra tur till stan, plingade det till i min telefon. Jag fick sms om ett paket! Jag hade fått paket av den hemliga julgubben, alltså Secret Santa. Tidigare har jag ju deltagit i den hemliga stickvännen och ett antal andra byten. Men det här var nytt för mej.

Det smått ironiska är att jag var då i onsdags iväg och tog ut ett paket från R-kiosken, datordelar åt sonen. OCH jag småsvor över postbilen som måste parkera så att ena körfältet blockeras. R-kiosken borde vara någonstans där den skulle vara lätt att komma åt och det skulle finnas parkeringsplatser. Då skulle alla vara nöjda och glada. För övrigt, så är jag rätt säker på att mitt paket väntade på mej i just den där postbilen.

Igår hann jag liksom inte till stan och då blev det inget paket heller. Det där med att jobba på distans är en konst i sig och den konsten handlar närmast om att stänga av datorn i tid.

Idag var jag dock iväg efter paketet, som ska öppnas nu i kväll på stickmötet online. Spännande!

Önskar er alla en riktigt trevlig fortsättning på fredagskvällen


torsdag, december 03, 2020

I väntan på...

Okej, nu sitter jag här på distans och min tidtabell håller inte riktigt. Jag bestämde mej nämligen för att sluta jobba på datorn kl. 15 och här sitter jag fortfarande kvar en timme senare. Massor av ogjorda saker ännu, men ska försöka hålla mej till två grejer att fixa och sedan lämna resten till i morgon... 

I morse sov jag som en stock då dubbelmorfar lämnade huset för att uträtta diverse ärenden i grannbyn. Han roade sig med att glädja mej vid frukostbordet, så...

... här sitter de nu uppradade i väntan på...

...veckoslutet, förstås!