måndag, juni 26, 2017

Okonventionellt

Sådärja, nu är midsommarhelgen lyckligt överstånden och jag har klarat av första vardagen efter helgen. Timmen är ganska sen och det är mörkt ute, för det ösregnar, trots att väderspåmannen i radion utlovade en klar natt. Få nu se hur det blir med den saken.

Och vad hände då under helgen? Tja, inte så mycket annat än att jag stod en stor del av tiden i köket, fick träffa tre av fyra söner samt två svägerskor.

I fredags bestämde jag mej hux flux för att ändra på midsommarmenyn. Som den ordentliga husmor jag ibland rycker upp mej till insåg jag att jag inte kunde låta skinkan förfaras. Så simsalabimsala hade jag snott ihop Fina skinkpajen.

Nåja, det tar sin lilla tid att tillverka degen, som ska vila minst en timme. Till fyllningen skall äggulor och vitor skiljas åt och vitorna skall vispas till hårt skum.
Litet okonventionellt med sådan här varmrätt på midsommarafton, inte sant? Pajen serverade jag med grönsallad och både den äldsta och yngsta sonen uppskattade maten, liksom morfar i huset.
Å andra sidan hade vi ju redan klarat av midsommarmiddagen i förtid. :)

Receptet kommer från Köksalmanack 1981 och är tänkt att användas på rester av julskinkan.
Boken fick jag av min lillsyrra till julklapp och jag har använt nästan alla recept härifrån beträffande bakning och desserter. Välanvänd julklapp minsann.

Till fina skinkpajen delade vi en burk öl med morfar i huset. Minstingen höll sig till annan dricka och den äldsta fick en hel burk för sig själv.

Till efterrätt serverade jag rabarberkaka, den jag bakade i torsdags, vaniljglass och svenska jordgubbar. Vid det här laget var vi så proppmätta att vi knappt orkade röra på oss. Minstingen försvann dock till unga husbonden i grannbyn. Jag fick ta hand om disken för andra gången den dagen.

När allting var undanstökat i köket hade jag gärna satt mej ner och bara stickat. Men vi körde iväg till min hulda mor för att umgås en stund. Från henne styrde vi rakt söderut och hamnade hos morfar i husets yngsta syster. Där satt vi en bra stund och hade det riktigt mysigt. Svägerskan trollade fram kakor och ostbricka på nolltid. Hennes storasyster var å sin sida glad att få träffa vår äldsta son. Det fanns mycket att prata om. Han hade ju varit på en liten tripp till Köpenhamn.
Så unga husbonden hade beställt en flaska, som han också fick. Är inte säker på att jag har smakat av den här bittra förkylningsmedicinen, men kanske?

Hos svägerskan blev vi bjudna på Mojito och det var gott. Hemma var vi före midnatt och det var riktigt skönt att krypa ner i bädden.

På lördagen kavlade jag upp ärmarna och bakade en drömtårta. Även det en favorit i repris.
 Tyvärr åt inte de två yngsta sönerna alls av denna delikatess. Men det gör inget, för drömtårtan tog slut igår ändå. Och jo, det där blåa fatet är ett gammalt från Arabia, men fråga inte vad det heter. Jag brukar använda det fastän jag är rädd att det ska gå i bitar. Men vad skall man med allt fint porslin om man inte vågar ha det i bruk?

Den äldsta och yngsta återvände till sitt i huvudstadsregionen, unga husbonden med sambo försvann till grannbyn och det blev tyst och stilla i huset igen. Katterna var olyckliga och förstod inte att nu var deras kompisar igen borta. Själv var jag i säng före klockan hunnit bli 23 och det var riktigt, riktigt skönt.

Igår var jag mycket bestämd, jag skulle minsann inte göra någonting annat än sticka, sticka, sticka. Och så fick det bli. Morfar i huset kokade nypotatis som vi sedan åt tillsammans med fisk. Så förra veckan åt jag faktiskt fisk tre gånger. Hoppas att jag inte fått i mej massor med kvicksilver nu.

På kvällen beslöt vi oss för att se på Gudfadern från år 1972.
- Jag hade glömt att den här filmen är så bra, sa morfar i huset förvånat. Ja, jag hade också glömt bort det, för det var så länge sedan jag sett den. Takten i den här filmen är underbart långsam och det frossas inte i massor med blodiga scener. Ingen actionrulle med samma fart på som idag, vilket gör att jag åtminstone inte tappar tråden. Finfina skådespelarprestationer.
Så det blev en sen kväll igår också.

Och nu, nu ropar sängen på mej. Jag har varit ute på vift idag, men det är en helt annan historia.

torsdag, juni 22, 2017

Dan före dan

Okej, jag har sagt det förut, men det tål upprepas: Man borde vara en katt!

Så här skönt har Lurvinge det fastän det stormar och haglar ute mellan solskenet.

Ser ni haglen? Det är nog inte att vara ute i det här vädret! Och är man det skall man inte vara långt ifrån skyddande tak.

Jag har inte kunnat ligga i soffan så där med tassarna i luften. Nä, inte ens med händerna upp i luften.
Nej, jag var iväg till stan på "jobb", ärenden, handlat på torget och trängts med en massa människor i mataffären.

På dagens redaktionsmöte blev vi bjudna på en supergod jordgubbstårta.
- Den smakar precis som hembakad, var omdömet om den här fräscha, smaskiga tårtan. Och då ska ni veta att tårtan är jättegod för det är nog det högsta betyg man kan få. Det var Sakura, som hade gjort tårtan. Ägaren är utbildad konditor, så inte konstigt att tårtan var lyckad.

Själv har jag nöjt mej med att baka rabarberkaka i långpanna. Även det en favorit i repris. Men den här gången har jag vakat över kakan, som en hök. 
Härifrån skall minsann inte tjuvas bitar. Det måste ju finnas nånting kvar till imorgon och lördagen. Fattas bara annat.

Om ni behöver komma i stämning inför morgondagens helg, så kan ni alltid kolla in den här officiella videon för Stiftelsen. Vädret är precis som midsommarväder brukar vara. Det enda som fattas här är strandbastun och sjön. Men det behövs knappast när det regnar, eller hur? :)

Troligtvis kommer jag nu att ta en liten paus från datorn över helgen. Om jag nu kan avhålla mej från att skriva! 
Imorgon anländer den äldsta och den yngsta från huvudstadsregionen. Sedan får vi allt se vad vi hittar på eller snarare vad de hittar på. Misstänker att de har helt andra planer än att sitta hemma med föräldrarna.

Önskar er alla en riktigt skön midsommarhelg! 
Och vet ni vad? Jo, det går nog bra att sticka och virka på midsommaren också. Så det så!

onsdag, juni 21, 2017

Tjuvstart på midsommaren

Idag tar vi tjuvstart på midsommaren. Unga husbonden med sambo skall bada bastu här ikväll. Nu just har de invaderat köket, så snart vankas det ugnslax, nypotatis och sallad. Så då har vi både bastu och middag redan undanstökade och kan koncentrera oss på stickning under midsommarhelgen, inte sant? :)

Idag har jag tyvärr varit mer än lovligt slö. Jag försökte faktiskt städa i sovrummet, men det gick inte så bra för jag var ofokuserad och saknade all lust. Men det lönade sig att städa för jag hittade 20 euro i ett kuvert!!! Undrar till vad den sedeln var tänkt. Hmmm...

Och så hittade jag mitt fina rosa hjärtsmyckes halsband, som jag har letat och letat efter. Det fanns förstås på en så säker plats att det var rena rama misstaget att jag råkade på det. Nu har det fått en ny säker plats. Få se hur länge jag nu kommer ihåg var jag har det.

Idag har vi igen haft besök av Kurre.

Han är en slug liten rackare. Han gungade runt runt med fågelbrädet och sedan lutade han det så att han kunde skaka loss de sista resterna av fågelfröna. Smart, inte sant?

tisdag, juni 20, 2017

Ute på vift

Puuuust. Idag har jag knappt hunnit vara hemma för jag har varit ute på vift. Det innebär att jag får jobba halva natten nu för att få iväg texter och foton och... tja... så hinner jag inte heller idag skriva de e-postbrev jag skulle vilja. Beklagar, men det kan inte hjälpas. Dygnet har 24 timmar hur jag än tänjer på det.

Jag har varit i trevligt sällskap hela dagen, för jag har varit tillsammans med min hulda mor och hennes svärson. Utan honom vid ratten skulle vi nog inte ha klarat oss. Vi startade i stan där vi först uträttade mammas ärende och sedan var iväg på namnsdagskalas, som vi själva improviserade genom att ha med oss kaka och glasspinnar.

Det regnade när vi återvände till bilen och vi blev lite villrådiga. Vart skulle vi nu fara och handla? Vi skojade om en hel del olika platser och faktiskt så fick vår chaufför bestämma. Han styrde bilkylaren österut och plötsligt var vi i Kotka Prisma. Mamma var i sitt esse. Här skulle handlas inför stundande midsommar.

Kundvagnen blev proppfull. Själv måste jag nog i torsdag ännu iväg till torget för att få lite färskvaror. Jag tror nämligen att det inte blir midsommar utan inhemsk nypotatis (heter visst färskpotatis i vårt västra grannland?), sill, rökt fisk i någon form och inhemska jordgubbar. Enkelt gott och näringsriktigt. Ja, alltså om man lämnar bort matsnapsen! :)

På hemvägen blev vi lite hungriga och morfar i huset beslöt att ta en risk, så vi stannade vid det här stället:
Café Finlandia. Vet inte riktigt vad jag skall säga om det här. Inget höjdarställe kanske. Jag åt fisk. Den var helt ok, men portionen utan en tillstymmelse till grönt såg lite anemisk ut och jag skulle jättegärna ha velat ha citron.

Jägarschnitzeln var mör och god och portionen lagom stor. Tilläggas bör att vi var inte där under lunchtid.

När vi hade lastat av alla varor hos min hulda mor och fått in dem i kylskåp och andra skåp körde vi hem för en kort mellanlandning innan vi fortsatte västerut den här gången. Gissa vart vi åkte?

Nå, jo förstås för att hälsa på barnbarnet. Det hade ju redan hunnit gå över en vecka sedan jag senast fick hålla henne i min famn. Hon är så sööööt!

Det har alltså varit en härlig semestertisdag trots regn och vindbyar.

måndag, juni 19, 2017

En annan sorts gäster

Det var inte enbart ekenäsbor, som gästade oss under det gångna veckoslutet. Nej, vi hade två andra gäster i åkern nedanför vårt hus.

Som vanligt undrar jag vad dom hittar där i allt det gröna?

Nu har mina öron äntligen börjat återta sin normala färg efter det som fick dem illröda i lördags! Tänk att jag, en kvinna i mina bästa år, fortfarande kan rodna så, men... ja det är inte alla dagar jag blir presenterad som, och nu citerar jag: "Det här är den bästa kvinnan näst efter min fru". Om ni tror att jag började stamma till råga på all rodnad, så tror ni helt rätt. Jaaa, nu har jag då att leva upp till för trevligare fru än den där mannens får man allt leta efter.
 Jag har inte ens vågat berätta om den där fina komplimangen åt morfar i huset. Jag är rädd för att han skulle fnysa och säga: "Han skulle bara veta", med syftning då på mannen, som har så höga tankar om mej!

Nu ska jag ännu umgås lite med morfar i huset, som alldeles nyss kom hem och sen bums i säng, så jag orkar tidigt upp i morgon. Ingen stickning mera ikväll inte.
Ha det bra!

söndag, juni 18, 2017

Ett sånt veckoslut!!!

Oj, vet ni, det har varit ett sånt härligt veckoslut med så mycket program att det är riktigt bra att det är måndag imorgon!

Det började i fredagskväll. Då hade vi unga husbonden med sambo på bastu och så anlände den nästäldsta med fru från Ekenäs. Med de två sistnämnda åkte jag in till stan på lördagen och vi var iväg och hälsade på min lillsyrra, hälsade på unga husbonden i den statsägda monopolaffären (där träffade vi också på morfar i husets kusiner) och var sedan iväg ner till stranden på mat. Där råkade vi på barnens kusin och träffade också morfar i husets farbror, som är över 90 år gammal.

Ekenäsborna skjutsade hem mej och fortsatte själva västerut för att hälsa på baby M. 
Jag körde iväg till det enda rätta stället att vara på, nämligen Liljendal! Där pågick östnylands enda countryfestival och den går det ju inte an att missa.

Vädret var strålande och det hade samlats massor av människor. Så många att det var ont om sittplatser.
En vänlig karl såg till att jag och en annan dam fick sitta på sådana här balar när vi ville lite närmare scenen. Det gick ju inte an att sitta så att man inte såg orkestern!

I synnerhet inte då Country Express uppträdde! Och vet ni vad? Jo, jag fick gå backstage med de här killarna! Vad sa ni nu då? Ni kanske blev lika gröna av avund som de kvinnor som såg mej förfölja de här karlarna! :)

Jag träffade en massa härliga människor: Lappträskbor, liljendalbor, lovisabor, svenskar och en australiensare, för att nu nämna några. Jag var i så trevligt sällskap att jag nästan glömde bort att jag var på jobb. När jag körde dit gruvade jag mej lite för att det skulle bli ensamt och trist. Men hej, vad jag bedrog mej!

Eftersom evenemanget heter Truck'n Lily Music Festival, så fanns där också lastbilar/långtradare utställda.
Här skulle jag bra gärna ha velat fingrera lite på den där Scanians lyftanordning. Men eftersom scenen fanns där i omedelbar närhet, så lät jag helt enkelt bli. Det var väl snällt eller hur?

Kvällen avslutades med ett besök hos min mor. Det var längesedan ekenäsborna har träffat henne. Nåja, längesen och längesen. Det var faktiskt på dotterns kalas i maj, så...
I morse åkte den nästäldsta med fru hem igen och det blev ganska tyst här i huset. Jag jobbade lite på datorn innan det var dags att åka iväg söderut på konfirmationskalas.

Ett härligt veckoslut med många möten och skön musik är nu till ända.
Nu hoppas jag att inkommande vecka blir fin för oss alla!

fredag, juni 16, 2017

Ett stort nystan

- Vad gör du, frågade morfar i huset häromdan.
- Jag nystar, svarade jag glatt.
- Men det där är inget garn.
- Nä, men jag nystar ändå.
- Men vad ska du med det?
- Nå, jag ska nu bara...
- Men int kan du sticka med det där.
- Nä, jag ska ju virka.
Och så skakade morfar i huset förvirrat på huvudet. Det kan vara svårt att förstå sig på fruntimmer.

Jag har ett nytt projekt i kikarn! Papperssnöret är inte alls lika medgörligt att nysta, som garn. Här finns nu 200 g. Och det här har väntat på sin tur från förra sommaren. Visst börjar det väl bli dags nu då?

Idag har jag varit lite grann duktig och bakat en rabarberkaka.
Men kolla, det finns tjuvar i vårt hus. Det har försvunnit kakbitar medan jag har suttit ute på balkongen och stickat! Vem tror ni har varit framme här? Någon av katterna kanske? Eller kan det vara morfar i huset?

Om ni funderar över varför kakan är ljusare i den här närmaste kanten, så lugn bara lugn, en del ska ha ljusare kaka och andra mörkare, så husmor får kompromissa lite! :)

Idag har vi förresten inte sett skymten av en enda stare. Konstigt!

Och nu, nu borde jag göra nånting vettigt, men... jag väntar på gäster och det är ju ändå fredagskväll, så...

torsdag, juni 15, 2017

Invasion

I morse hördes ett förskräckligt tjattrande och skvattrande här utanför. Jag kollade genast var katterna fanns. Jag vill ju inte att vare sig Hacke eller Kurre skall råka illa ut. Och katterna är ju som dom är, dom jagar...

När jag såg ut genom fönstret hittade jag orsaken till oljudet. Vår gräsmatta hade utsatts för en invasion, en starinvasion!

Jag har aldrig förr sett nånting liknande. Gräsmattan var alldeles proppfull av starar.

Och fortfarande vägrar de säga vad som är så gott i vår gräsmatta! Jag har svårt att tro att vi skulle ha maskar så det skulle räcka till hela den här horden av fåglar.

En fågel, modell större, flög också i skyn.

Hos oss doftar det nu så gott.

Morfar i huset har kompenserat för gårdagens glömska! Ljuuuvligt!

onsdag, juni 14, 2017

Kärlek är...

... att baka en drömtårta...

...fastän... 
morfar i huset har glömt vår 37:e bröllopsdag idag. 
Snart, snart ska jag servera skivor av den här rullen och säga: Grattis på bröllopsdagen. Gissa vem som kommer att bli förskräckt? :)

tisdag, juni 13, 2017

Österut igen

Gissa? Jo, just det! Idag har Adam plåtlådans kylare igen pekat österut. Men lugn, bara lugn, så långt, som till Kotka var vi inte idag. Nej, vi stannade halvvägs. Och dessutom är den lilla söta, rara hemma nu. Så det så!

Och fastän jag igår lovade att inte mera orda om den underbara, så måste jag bara få säga att det där med familjerum på BB är helt fantastiskt! På Kotka BB finns det tre sådana rum och det var ju verkligen tur att "våra" fick ett sådant. Nu blev det liksom en familj från början och pappa var med sin familj dygnet runt. Och i dubbelsängen kunde alla tre ligga och gosa och mysa. Nytt är att babyn skall vara så mycket som möjligt i hudkontakt med mamman. Så där låg barnbarnet helt naken, sånär som på blöjan. Inga kläder där inte, utan när hon skulle sova lindades hon in i ett litet lakan, som veks enligt alla konstens regler till ett litet paket. Betydligt lättare förstås när det ska bytas blöjor och man inte behöver klä av och på byxor och andra plagg.
En annan sak, som förvånade oss allihopa är att det inte längre skall rapas. Babyn skall alltså inte upp på axeln och klappas på stjärten, så luften kommer ut efter amningen. Hmmm... undrar hur det där slutar? Mycket knip i magen kanske?

Ajjo, och så fick familjen en fin väska, som innehöll alla möjliga varuprov och grejs: Bland annat två månaders gratis Viaplay, (så de kan se på filmer, serier och sport), två fribiljetter till Vellamo och så fick den lilla ett par vita sockor med blåa hjärtan på. Alla nyfödda får sådana sockor i år, Finlands 100 års jubileum till ära. Undrar vem som har stickat dem? Tyvärr var jag så bortkollrad av den lilla att det inte blev något foto av sockorna.
Det här får nu vara dagens baby-dos. I morgon är jag säkert "normalare" igen?!


Idag har jag alltså igen varit iväg till Strömfors Bruk. Tycks vara ett återkommande veckoinslag just nu. Idag var det dock inte fråga om en utställning utan om info, närmare bestämt pressinfo.

Vädret var tyvärr så tråkigt med regn att jag inte hade någon lust att vandra omkring på området. Det är synd om hantverkarna, för i det här vädret med regn och rusk, så lyser turisterna med sin frånvaro. Men till imorgon och övermorgon har det utlovats sol. Jippiii! Hoppas att jag då hinner med balkonghäng!

måndag, juni 12, 2017

I vår gräsmatta

Gissa var jag har varit idag? Jo, just precis på samma ställe, som jag var igår! Och nej, nej, jag lovar, jag ska inte säga ett knyst om det underbara barnbarnet. Men kära nån, jag skulle kunna sitta i timmar och bara se på henne, dofta på henne och hålla henne. Ååååh, tror ni att den här känslan går om? Hjärtat håller på att sprängas av kärlek och jag skulle kunna ta hela världen i famn. Det lugnar väl ner sig, eller hur?

Morfar i huset fick förresten sitt första uppdrag idag! Han hamnade att köra västerut i kväll och sköta katterna. Självklart ställer vi upp med all hjälp vi kan. Jag fick vara hemma och mysa med disken! :)

I vår gräsmatta hittas lite ett som annat. Någon borde ha klippt den innan dagens regn, men...
I en veckas tid har vi haft besök av en starfamilj på fem exemplar. Jag undrar så vad de pickar efter där i gräsmattan. Maskar har jag inte sett dem dra upp, så vad kan vi då ha för godsaker där?

Vi har maskrosor i gräsmattan och det är ett svårt kapitel. Ska de få vara där eller ska de bekämpas? Ska humlor och bin få smaska i sig från maskrosorna eller skall vi förneka dem godsakerna?

Den här fina teveronican får gärna växa i gräsmattan. Den är så anspråkslös och vacker.

söndag, juni 11, 2017

Rusig av lycka

Idag styrdes Adam plåtlådans kylare österut. Efter 26 minuter (det är vår Astrid, som håller reda på den exakta tiden) anlände vi hit:

Alltså till Kotka sjukhus. Ända till åttonde våningen tog vi hissen och sedan, ja sedan fick vi träffa henne, vårt första barnbarn! Hon föddes igår och allting gick bra, så nu kan en orolig och okoncentrerad mormor äntligen sova lugnt på nätterna! Hon är förstås världens ljuvligaste, underbaraste, finaste, vackraste och härligaste lilla baby.
Tyvärr, tyvärr, ni får nöja er med min partiska utsaga och helt enkelt tro på den, för jag respekterar dotterns önskan om att inte lägga upp bilder på babyn.

Den lilla familjen befinner sig i ett familjerum och faderns semester börjar lämpligt nog i morgon. Måste säga att det är bra planerat! :)

Från familjerummet är det havsutsikt. Inte alls illa.

Medan jag fick hålla den lilla, åååh vet ni, jag satt nästan en hel timme med henne i famnen, alltmedan hennes föräldrar åt och sedan vilade sig lite grann. Och jag skulle nog ha kunnat sitta där resten av dagen och bara njuta, rusig av lycka.
Men med sista resterna av mitt förnuft så insåg jag ju att babyns föräldrar också måste få njuta av den lilla ljuva. Dessutom skulle farföräldrarna också komma på besök till sitt första barnbarn, så det var bara att ge den lilla åt fadern och rusta sig iväg västerut igen.

Morfar roade sig med helt andra saker och kollade på vindkraft istället. Han vågade inte alls hålla den lilla.
- Hon kan ju få baciller, sa han.
Lite fegt, eller hur?

Från Kotka körde vi direkt hem till gammelmormor, eller kanske hellre supermormor. Som mormor har hon 9 barnbarn + ett bonusbarnbarn och nu då också ett barnbarnsbarn. Som farmor har hon fyra barnbarn. Mycket att hålla reda på där.

Här hos oss blommar tallarna så det sprids ett moln av tunt grönt mjöl. Det ser ut som dimma.
Och det lägger sig precis överallt, på bilarna, på balkongmöblemanget osv.

En alpros har tittat fram så här långt, men flera är på kommande.

Ikväll kom unga husbonden med sambo hit och bjöd på god lökpaj/skinkpaj och en alldeles underbart god jordgubbstårta. Tack!

Och nu, nu ska jag verkligen försöka koncentrera mej på skrivjobb en stund och sedan sluta le så där idiotiskt för mej själv!



lördag, juni 10, 2017

Hembygdsfest på Kycklings

Idag har jag styrt Adam-plåtlådans kylare mot norr och deltagit i hembygdsfesten på Kycklings.
Strax innanför porten måste jag ju bara stanna, precis så som alla andra gjorde.

Dom här ulliga fåren är ju såååå gulliga. Den här snälla tackan tar hand om ett tredje får (det där ljusa) förutom sina egna tvillingar. Snällt gjort, inte sant.

På festen fanns det mycket intressant att se på. Här är det garnarbete, som gäller. Längst framme håller lappträskdamen på med krokning. Det är ju Knit In Public- KIP-dagen (alltså sticka offentligt) idag, så det passade ju utmärkt med garnanrbeten.

Här är det knyppling på gång. Så vackra spetsar. Jag skulle aldrig våga mej på sånt här. Det är en sak att räkna ut mönsterdiagram på Excel, men en helt annan sak att hålla reda på en massa tunna trådar...

Huvudtemat för dagens fest var folkdräkter. Publiken fick se ett trettiotal olika dräkter, den ena vackrare än den andra. Spännande!

Det roligaste med de här festerna är nog ändå att få träffa så många trevliga människor. Jag träffade bland annat på en bloggläsare, som hade varit på frånkopplad och avkopplande semesterresa. Hon hade läst alla missade blogginlägg. Härligt!

Och så vet ni, ja, så hade jag glädjen att få träffa en pigg och vital 94-åring. Imponerande.


Vädret var perfekt med lagom sol och vind. Nu har molnen igen skockat sig, så här blir det inget balkonghäng idag.

Festen fortsatte här hemma med närproducerat: Hembakt jästbröd från Liljendal och supergod bondost, tillredd av Lindkoski marthorna. Mums! Tack till den duktiga bagaren och de duktiga kokerskorna. Jag köpte hela två bondostar. Den andra ska jag ge bort till unga husbonden. Hoppas att han blir glad!

Nu borde jag jobba lite här på datorn, men jag är så okoncentrerad, så jag vet inte om det lyckas. Jag kan ju alltid försöka...

Ha en riktigt skön och fin lördagskväll!

fredag, juni 09, 2017

Lite motvilligt

Idag har jag gjort det, lite motvilligt, men jag var helt enkelt illa tvungen. Jag fick nämligen en förfrågan på e-posten igår om jag kan hålla 12 lektioner datakurs nu i höst. Och hur skulle jag kunna svara på det om jag inte gjorde det, alltså fyllde i min kalender?

Och nu har jag då gjort det, fyllt i min kalender, lite motvilligt. Det ser på något sätt så skönt ut när dagarna är tomma, som om jag skulle kunna göra vad som helst och ha all tid i världen. Att ha en så här full kalender kan ju göra vem som helst knäsvag. Tur att det här uppslaget är från oktober månad. I september har jag nämligen kvällskurser tre gånger i veckan. Puuuh! Till all tur dock endast i tre veckors tid. Och trots att det nu ser så här fullt ut i kalendern, så kan jag trösta er med att det finns alltid kurser, som inte blir av så då kan det bli luckor här, kanske. :)
Men då gäller ju frågan: Har jag planerat alltför dåligt?

Ser ni förresten hur jag har färgkodat de olika kurserna, så det skall bli lättare att uppfatta dem med en enda blick. Ja, och så ser ni att jag har en hederlig gammaldags papperskalender. Konstigt av en datalärare, inte sant? Kanske jag i höst tar mej i kragen och använder en elektronisk? Men, tja ursäkta mej, jag tycker att det går snabbare att skriva in saker i papperskalendern än i den elektroniska. Jag måste nog skärpa mej, inte sant?

Och på riktigt gör det inget att min kalender är så full. Jag älskar mitt jobb. Far i huset tycker att jag nu ska lägga mej i hårdträning, så att jag orkar i höst. Det ligger nånting i det där. Men om han skall bli min personliga tränare kommer det att sluta med katastrof!

Vädret har för övrigt varit perfekt för innejobb. Om molntäcket lättar och solen tittar fram ska jag nog sätta mej på balkongen och sticka. Jag fick nån sorts fason i natt på mönsterdiagrammet till mina två stycken! Excel är fantastiskt! Hoppas nu bara att jag och programmet har räknat rätt. :)

Nu skall jag sätta på en maskin med tvätt och sedan är det stickning, som gäller.
Ha nu en riktigt skön fredagskväll!



torsdag, juni 08, 2017

Två stycken

- Inatt kunde jag inte sova, berättade jag för unga husbonden igår kväll.
- Du tänkte förstås på garn, svarade han blixtsnabbt med skratt i rösten.
- Jo, hur visste du det? Jag låg faktiskt på morgonnatten och tänkte på allt det där jag vill göra.
Unga husbonden blev mäkta förvånad att han prickade rätt. Han trodde förstås att jag låg och våndades över penningbrist och obetalda räkningar. Men sånt ska man inte fundera på, för då blir man sömnlös direkt. Nej, det räcker så bra att ha huvudet fullt av garn och mönster.

Nå, jag är inte den som ligger sömnlös alltför länge. I natt sov jag som en stock och det beror helt enkelt på att jag igår gjorde det, som jag absolut inte alls ska göra: Jag lade helt enkelt upp ett nytt projekt! Ack ja.

Två små stycken av Hilla-garn fick jag till igår ute på den soliga balkongen. 

Men det var inte lätt ska jag säga.
Jag fick räkna ut mönsterrapporten alldeles själv! Det är ju fånigt, inte sant? Jag vill ha ett diagram, som börjar i ena kanten och inte ett som jag själv ska räkna ut från mitten åt bägge hållen. Morrrr!
Se hur råddigt det blev på mitt rutiga papper. Jag fattar inte mycket av det där, men på något sätt lyckades jag få lite struktur i mönstret. I beskrivningen stod lite småidiotiskt att bägge sidorna skulle stickas symmetriskt! Betyder vad? Ser ni, nu skulle jag allt behöva stickcaféet! Där skulle jag genast få råd. Tror inte ni det också?

Och nu blir det kaos, för nu ska framstycket och bakstycket sammanfogas och det ska läggas till 7 maskor i var sida. Gissa vad det betyder? Jo, nu måste jag räkna ut mönstervarven på nytt! Morrrr! Jag vill ju bara sticka...

Den här gången skippar jag det rutiga pappret och tar istället Excel till hjälp! Få se om jag lyckas.
Min hulda moder tycker jag är lite tokig:
- Du kan ju göra hur du vill, tröstade hon igår.
- Ingen annan än du vet ju hur det skall vara ändå.
- Jo, men...

Och vänta bara när jag får tag på stickväninnan B, som fick mej i våras att köpa garn till just det här mönstret. Hur kunde jag vara så lättlurad?


onsdag, juni 07, 2017

Måste sluta

- Nu måste du sluta, sa jag med skärpa i rösten häromdagen åt far i huset.
- Men...
- Inga men, det måste bli slut nu.
- Ja, men sii nu, han är så hungrig att han bara darrar. Han måste få mat.

Kurre tackade och tog emot. Han var hellycklig i måndags.
MEN, det måste, bara måste ta slut nu, fågelmatandet, för fågelungarnas magar klarar inte av fröna.

Kurre har varit här och kollat i dag också, så jag har riktigt fått hålla i far i huset, så han inte skulle lägga ut mera frön. Det måste ju nog nu finnas en hel del ute i naturen att tugga på. Och Kurre har säkert gömt frön nånstans, men kommer inte längre ihåg var gömstället finns.

Igår var det Gustav-dagen, så far i huset satte några potatisar, för enligt bondepraktikan sätter Gustav och Ida, som har namnsdag i september, tar sedan upp dem. Vi kommer nog att ta upp våra potatisar före det eftersom vi endast har råvaror till några kok. Tyvärr är ingen av oss lika energisk, som Tilda med sina potatisar.

Igår meddelade min hulda moder:
- Nu är jag nog sjuk.
- Vänt jag kommer, ropade jag.
- Behöver du ambulans, frågade jag och rusade iväg efter mina bilnycklar.
Då skrattade hon förnöjt:
- Jag har börjat sticka igen. Nu är jag nog sjuk.
Puuuuh, får man skrämmas så där med sina oskyldiga barn? 

Själv har jag inte hunnit sticka sedan i söndags kväll. Inspirationen har inte tagit slut. Tvärtom. I morse vaknade jag redan kl 3.30 och kunde inte somna om för att jag funderade på alla saker jag vill sticka och virka.
Visst hade jag garn till det och det projektet, men var finns mönstren? Så skulle jag vilja sticka den där sjalen, som mamma gav mönstret till. Men har jag månne lämpligt garn... osv. osv. Till sist kändes det som om hjärnan kokade. Jag knep hårt ihop ögonen mot gryningsljuset (ja, alltså far i huset lovade en mörkläggningsgardin till sovrummet då vi flyttade in och enligt honom skall det nog finnas en, men... det där måste jag nog ta itu med fort som sjutton, å andra sidan...det där magiska ljuset, som vi har en så kort tid...) och försökte tänka på annat. Men i ett obevakat ögonblick slank bilder av stickade och virkade modeller in i hjärnvindlingarna igen och det blev totalkaos i mitt huvud.
- Nu måste ni sluta, morrade jag åt mina små grå. Men de bara fnissade och fortsatte härja på. Till slut gav jag upp och läste vidare i boken, som ligger på nattduksbordet. I princip har jag nu då varit vaken sedan halv fyra i morse. Tur att det är sommarlov, för det gör ju inget om jag nu kroknar mitt på dagen och tar en liten siesta.

Idag har jag förresten bloggat varje dag i 100 dagars tid. Hurra vad jag är bra, inte sant? :)
Frågan är nu: Måste jag sluta med att blogga varje dag?
Eller ska jag gå på som förut?

 #blogg100_2017_100


tisdag, juni 06, 2017

Det vackra i det lilla

Idag har jag varit iväg till min forna hemkommun. Då var den  allra minst här i det dåvarande landskapet. Jag var alltid lika stolt över min hemkommun och talade så varmt om den att de som inte kände mej trodde att jag fortfarande bodde kvar där. Tyvärr är inte landskapet längre det lilla och min forna hemkommun är endast en stadsdel.

Men vissa saker består tack och lov, så fortfarande hälsar alla på dej när du kommer körande med bilen och så blir du ofta bjuden på nånting. Det finns liksom alltid plats för en till. Så jag fick njuta av rabarberkompott, vaniljglass och kexsmulor idag. Mums och ett stort TACK!

Det vackra ligger utan tvekan i det lilla. Stora enheter är av ondo, så är det bara. Synd att inte alla inser det. Nuförtiden ska det vara stora daghem, stora skolor, stora sjukhus osv. All trivsel är borta och ibland verkar det som om hela livet enbart handlar om pengar och vinst.

Själv gläder jag mej åt det lilla.
Se så fin vår röda tulpan är! Den blommar fortfarande.

Och det vackra ligger i det lilla!

 #blogg100_2017_99

måndag, juni 05, 2017

Kulturmåndag

Snart är det mitt i natten, alldeles för sent för mej. Jag halvsover nästan redan, men... 
Hela sena eftermiddagen och kvällen har jag jobbat på med tidningstexter, så... 
Och samma jobb fortsätter i morgon.

Det regnar utanför fönstret, så jag har lyssnat till Ted Gärdestads vackra sång Ett stilla regn. Perfekt musik den här tiden på kvällen.

Idag har jag alltså varit på språng hela dagen. Började med att besöka två dagsläger för barn i lågstadieålder. När jag var liten och deltog i läger så var det tält och övernattning, som gällde. Nuförtiden är det annorlunda, men det verkar vara lika roligt ändå.

Från lägren tog jag mej till Stallvinden i Strömfors Bruk och tog en förhandstitt på utställningarna där. De öppnar i morgon. Sju olika kvinnliga konstnärer med helt olika stil och olika verk. Intressant. Senaste utställning jag såg på var i maj i Runda Munken, så visst är jag kulturell, eller hur? En riktigt kulturtant. Nu saknas endast den blommiga hatten! :)

Tuuli Vuorinen-Oras har fotat en dörr och sedan målat ovanpå. Nere på golvet ligger Outi Heinonens Vedic Art.

Harens bön har Päivi Meriläinen från Jyväskylä skapat.

Och den här tavlan har målats av liljendalkonstnären Anja Mustonen.

Hur ofta brukar ni förresten gå på konstutställningar?

 #blogg100_2017_98