lördag, maj 27, 2017

Ett ormbröd

Igår hann jag med två möten, ett i grannstaden och ett i stan. Jag hann också mellanlanda hemma ett varv innan jag körde iväg igen på eftermiddagen. Jag frågade flera gånger av far i huset om vi behövde nånting från affären. Han hummade och mumlade och fick till slut fram:
- Kattmat
- Är det säkert att vi inte behöver något annat?
- Jo, intygade han.

Och då var brödet, pålägget, mjölken och smörgåsmargarinet slut. Hur tror ni det skulle ha sett ut om han handlat istället för undertecknad? Just precis, vi hade fått leva på kattmat! Det kanske skulle vara hälsosamt?

Jag var alltså halvt motvilligt iväg till mataffären igår och kom hem med kattmat och lite annat.

 - Det är ett ormbröd, utropade far i huset då han fick se den här batongen.
- Se där ormen har svalt en groda.
Hmmm, vet inte om jag vågar äta av det nu, för jag vill då inte ha nån groda i min mun. Jag tror inte heller att det där brödet förvandlas till prins av en kyss, tyvärr. 

Lika illa är det på Gerefronten. Idag körde en vit limousin här förbi och inte kom Richard och räddade mej! Hrmpfff! Kanske han inte vågade komma för att far i huset var hemma?
Han får ju nog också komma i en yngre upplaga i vit uniform på en motorcykel och ta mej långt härifrån...

Men:
Nää, man får allt lita till sina egna krafter här.

Unga husbondeparet, som var på kaffe idag var förståndiga nog att ta med sig eget bröd, pålägg och bulle. Dom litar inte riktigt på innehållet i vårt kylskåp! :)


Och när jag nu var i mataffären igår, så måste jag ju få köpa nånting åt mej själv också, inte sant?
Det fick bli den här tidningen. Mycket hälsosammare än godis, inte sant?

Här finns också massor, som skulle vara roligt att sticka eller virka. Men det måste nog bli slut på funderandet och planerandet. Bäst att börja genomföra.

Om städandet ännu: 15 minuters regeln fungerar! Jag har testat den idag. 
Så här gjorde jag på förmiddagen: Jag sorterade undan det ena och det andra i sovrummet i 15 minuter, sedan flyttade jag mej till köket och röjde där i 15 minuter för att sedan avsluta med en 15 minuters städning ute på balkongen. WOW! Nu kanske jag har löst min anti-städfobi? Nu skulle det gå helt bra att igen ta 15 minuter i sovrummet, sedan fortsätta i köket. Men det är bäst att inte överdriva. Jag måste ju få sticka lite också, inte sant?

Och nu mina vänner, var inte lessna för att vädret har slagit om och blivit lite kyligare. Man kan ta fram yllegarn och sticka nånting varmt och skönt, som tillika värmer en själv!

Ha nu en riktigt skön lördagskväll!

 #blogg100_2017_89

fredag, maj 26, 2017

Soppa på en spik

Jodå, vi var iväg till min mamma igår. För det ömsom regnade och ömsom var det strålande solsken.

- Vill ni ha soppa på en spik, frågade mamma.
- Ja, tack, svarade jag, som visste hurudan soppa det var fråga om medan far i huset snabbt sade:
- Nej, tack, jag måste äta upp kylskåpsrester hemma. 
Han trodde nämligen att svärmor hade lagat siskonkorvsoppa

Soppa på en spik talar mamma om då det är alla soppingredienser förutom kött eller korv i. Och det är faktiskt riktigt gott med en sådan rotsakssoppa. Det var ju torsdag igår och det är ju lika med soppdag, inte sant?

Det var inte enbart  soppa som jag fick av mamma, Nej, jag fick riva ut det här ur hennes senaste nummer av Hemmets Veckotidning, 22/2017:

Oj, oj, oj, så söt, så visst ska här stickas mysiga maskor. Jag skippar femtimmarskoftan och stickar den här istället. Hoppas att stickväninnan B förlåter mej! Jag har ju den där gråa ljuvliga garnhärvan, som jag köpte från mässan i Tammerfors i november förra året. Jag tror att det skulle bli perfekt till den här tröjan. Ska jag göra en provlapp redan nu? Eller skall jag vänta tills nuvarande tröjprojekt blir färdigt? 
Oj, det riktigt kliar i fingrarna. Jag vill, jag vill... Strunt i städandet, ordnandet och sorterandet. Nej, här ska satsas på stickande!

Apropå soppa ännu, vet ni vad min mamma gjorde idag? 
Jo, hon piffade upp soppan på en spik med koskenlaskija ost. Hon ville helt enkelt inte äta samma soppa två dagar i rad. Fiffigt, inte sant?
Jag vill också ha ostsoppa och rabarberpaj till efterrätt...

 #blogg100_2017_88





torsdag, maj 25, 2017

Och ännu en tidning

Oj, precis nu ringde mr J till far i huset och gissa vad de diskuterar?
Jo, förstås om bultar!!! De är för långa, fastrostade, för korta och jag vet inte allt vad. Medan de talas vid i telefon hinner jag slänga in ett blogginlägg. Sedan ska vi kanske iväg till min mamma, men bara OM det börjar regna och så ser det ut just nu. Det vill säga, som om det skulle börja regna. Bra, då behöver jag inte gå ut och vattna mina blommor, men kanske jag borde gå ut och prata med dem lite ändå?

Jag har suttit här och jobbat på datorn tidigare idag. Plötsligt dök det upp orangeklädda gubbar i mitt synfält. De mätte vart de nya lyktstolparna skall komma. Gissa om jag hade velat gå ut och fråga om deras satellitredskap? Far i huset fick riktigt hålla i mej. Han tyckte att jag inte hade nånting där och göra.
- Du ska inga störa dem, sa han med bestämd röst. 
Haaa, en frilansjournalist måste ju få vara nyfiken på hur saker och ting fungerar, inte sant?

Igår kväll fick vi besök av far i husets kompis. De satt och förbättrade världen medan jag stickade. Bra arbetsfördelning, inte sant?
Kompisen med fru skall flytta in till stan så fort de hittar lämplig bostad. Snart är det väl enbart far i huset och undertecknad, som bor kvar på landet.

Igår dök den här härligt somriga tidningen upp (eller är det ner?) i postlådan.

Oj, oj, här finns mycket, som jag skulle vilja... men, men, jag borde få åtminstone två tröjor färdiga först, virka en hatt, sticka ett sockpar färdigt och sticka färdigt förra årets bolero och.... Hur i hela fridens dar kan jag ha så mycket på gång?

Och det värsta av allt: Jag borde STÄDA! Uj, uj, uj.
Är nån av er intresserade av att ordna upp:

a) i sovrummet?
b) i hobbyrummet?
c) på datorbordet?

Det blir ingen lön, men man kan få X antal garnnystan! :)
Jag måste nog hålla med äldsta sonen, som alltid säger att det skall vara rena och fria ytor. Just precis det och inte en massa småkrafs, som ska sorteras och plockas hit och dit. Suck!

Och vet ni vad dottern dessutom hotar med? Jo, att hobbyrummet måste bli ett babyrum!!! Har ni hört, så tokigt? Var ska jag få alla garnnystan placerade då? Hmmmm...
Å andra sidan, babyn kanske blir en pysslare av stora mått om han/hon vistas i rätt miljö?

Ha nu en riktigt skön helgkväll!


 #blogg100_2017_87

onsdag, maj 24, 2017

En bok och en ampel

Idag har jag varit råddigare än vanligt, så råddig att jag totalt glömde bort ett möte jag borde deltagit i. HUPS! Hoppas att det ordnade sig ändå...

På förmiddagen har jag planterat och ansat lite blommor. Sedan fick vi besök av både dottern och unga husbondeparet. Dottern bjöd på jättegod kardemummabanankaka. Mums! Själv väntar jag ivrigt på att våga gå och ta rabarber från vårt "gamla ställe". Lugn, bara lugn, jag kommer nog att fråga lov och inte stjäla!

Igår hann jag lösa ut mitt paket från R-kiosken:
Ännu en morsdagspresent! Jag valde den här boken från Adlibris dit jag fick ett presentkort. Jag vågade ju inte köpa garn! Jag beställde också två korsordspennor. Det kan ju behövas i sommar kanske? Jag menar ifall jag får för mej att gymnastisera hjärnan.

Apropå garn, jag fick höra om ena stickväninnan som var iväg till grannstaden i lördags och kunde hålla sig borta från Galet billigt garn-dagen. Alltså hatten av, det var strongt gjort!

En så här fin ampel fick jag av min svägerska i söndags. Tack!
Härlig färg mot den vita tegelväggen.

Förresten, hoppas ni inte blev alltför förvirrade igår när länken med sälen inte alls gick till Pullervo. Nu har jag rättat till det fatala misstaget, så nu kan ni göra ett nytt klickförsök. Lycka till!
Jag skrev ju att jag borde vara i säng före klockan 23. Sent på natten fungerar inte min hjärna riktigt som den ska...

Nu önskar jag er alla en riktigt skön afton och härlig helgdag imorgon.
Själv ska jag gå och se vad far i huset sysslar med i köket, om jag vågar.


 #blogg100_2017_86

tisdag, maj 23, 2017

En konstig säl

Kära nån, nu har det blivit sent igen, alldeles för sent, för snart är det midnatt och jag vill gärna vara i säng före klockan 23. Ack, ja.

Igår kom far i huset stolt hem från mataffären:
- Titta vad jag har köpt!


- En konstig säl!
- Ska du rosta bataten i ugnen, frågade jag förvånat.
- Nä, jag kokar den, annars tar det för lång tid.
- Hmm, sa jag med mycket misstänksam  röst.
- Jag vet nu inte, fortsatte jag
- Jag har aldrig ätit batat förut. Det ska bli spännande, sa far i huset.
- Hur månne det smakar, fortsatte han.
- Ja, nå, det är ju sötpotatis så...
- Ja och den blir nog bäst i ugnen, fortsatte jag med tveksam röst.
- Ja, det sa hon i affären också, sa far i huset med ivrig röst.

Han skalade bataten och tog genast en smakbit:
- Det här är ju gott, utropade han.
Sedan kokade han bataten och värmde upp korvsåsen från i fredags.
Under hela middagen fick jag höra:
- Det är nog sött det här.
Tja, vad trodde han att sötpotatis är?
- Du får pröva den i ugnen nästa gång, försökte jag trösta.

Idag har jag varit till dagis i stan på en underbar teaterföreställning. Härligt, humoristiskt, skickligt och pedagogiskt på barnens nivå.

Ingemar Raukola som Robin.

Eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma för far i huset var på första-hjälp-åt-bilen-utryckning till en åttioåttaåring i stan. Självklart ska en medmänniska i nöd hjälpas, så far i huset bytte startmotor i den krånglande bilen. Den gamle konstaterade att han kör inte så länge till och därför var han rörande tacksam över att få hjälp. Nån ny bil tänker han förstås inte köpa.

Om ni tror att det var lugnt här för att far i huset inte var hemma, så glöm det. När jag satte mej ner med min stickning började katterna springa in och ut, så att jag trasslade in mej i garnnystanen och till sist tappade tålamodet med dem. Jag lämnade balkongdörren öppen och fick sitta en stund i lugn och ro.

Plötsligt hörde jag ett högt surrande och katterna, som båda råkade vara inne, blev helvilda. Det var en jättehumla, minst sju kilo skulle jag tro, som hade hittat in genom den öppna dörren. Nu blev det en jakt utan like. Katterna försökte mörda den oskyldiga insekten medan jag rusade och försökte rädda den. Till sist gav vi alla tre upp då vi vare sig hörde den eller såg den längre. Jag hoppas att den räddade sig utomhus och inte hamnade i klorna på de blodtörstiga katterna.
Humlor är trevliga ute i naturen, men jag vill inte gärna ha dem inomhus. Det största undret med dem är att de överhuvudtaget kan flyga. Enligt alla konstens regler borde det vara omöjligt, men ingen har sagt det åt humlan så den flyger trots allt!

Apropå sälar ännu. Har ni sett Pullervo? Helt fantastiskt att det går och följa med live. Heja Internet!

#blogg100_2017_85

måndag, maj 22, 2017

Utomhus

Idag har jag tillbringat min arbetsdag utomhus. Vi har nämligen haft TYKY-dag (=Työkyvyn ylläpitäminen = Upprätthålla arbetsförmågan) och vi besökte Liljendal. Vi gick på en naturstig invid ån.

Vädret visade sig från sin soliga sida och vinden blåste lagom svalkande. Vi hade en liten uppgift där i dungen innan det var dags för lunch. Vi hann också besöka det fina biblioteket och lågstadieskolan innan vi körde iväg till den absolut bästa platsen i Liljendal just nu: Drömstranden.
En modig ur kollegiet klädde av sig naken och hoppade i. Det ni och nej, det var inte undertecknad! Lite självbevarelsedrift har jag ändå ibland.
Efter den sköna stunden på stranden styrde vi hemåt igen.
Tack för en skön arbetsdag!

Mina fötter protesterade och ville ha ett varmt bad. Själv hade jag fått nån sorts friskluftschock för när jag senare på eftermiddagen satte mej ner med stickningen höll jag på att somna.

Nu skall jag sticka minst två varv till innan jag kryper i säng. Det blir väl bra?

#blogg100_2017_84

söndag, maj 21, 2017

Molnnödiga

Igår var det maj månads hittills varmaste och vackraste dag, som gjord för att vara utomhus tillsammans med en stickning eller virkning.
Men, men... far i huset och undertecknad klädde upp sig i sorgkläder och styrde plåtlådans kylare västerut. Hela vägen räknade vi:
- Det kommer nog snart moln.
Men inte ett moln på himlen. De låg hela tiden i horisonten.

Här i Svartå kyrka tog vi farväl av min farbror. Stämningsfullt, vackert och förstås sorgligt.

Mittemot kyrkan ligger Svartå slott, som jag faktiskt aldrig har besökt. Man borde kanske åka dit nån gång?

Så här pampig är porten till slottet. Parkeringsplatsen finns dock en bit härifrån, så den här används inte i vardagslag.

På en sidoväg vid begravningsplatsen hittade vi världens gulligaste varningsskylt. Tyvärr såg vi inte skymten av Igge Igelkott.

Innan vi återvände hemåt hann vi besöka ekenäsborna och på hemvägen hann vi ännu via Vanda till minstingens nya lägenhet. Men vi var inte och gick husesyn utan lämnade enbart reservnycklarna åt honom när vi träffades på Alepas parkeringsplats. I ärlighetens namn kommer jag inte att hitta vare sig dit eller därifrån igen. Tur att vi hade Astrid.

Väl hemma på kvällen vid 21-tiden var jag så utpumpad att jag lade huvudet på dynan före klockan 22. Försökte läsa lite, men slocknade ganska fort och sov ända till klockan fem i morse.

Idag har jag både hunnit tvätta kläder, sticka och besöka mamma.
Jag har också stått på ladubacken (= en backe med en lada på!) och försökt fota svalor. De pilade ut och in i ladan, kvittrade och flög i snabba virvlar.

Ser ni? Där sitter ladusvalan!

Sedan flög den! Men vart? Jag och min kamera hann inte alls med. Och jag blev vet ni riktigt yr i huvudet när jag försökte följa med i deras flygsprång.

Då var det betydligt enklare att hålla sig till vitsipporna, som stod fast rotade i jorden och inte kunde flyga undan.

Den här stora fågeln hann jag däremot fånga med kameraobjektivet.

Här hemma väntade ikväll bastugäster. Och vilka bra gäster sen. De hade själv börjat elda bastun och kokade kaffe åt sig i väntan på att far i huset och undertecknad skulle återvända hem.
Så skönt med finsk vedeldad bastu. Mmmmm, njutning...

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan. för oss som jobbar blir det ju en extra ledig dag i torsdag. Tror ni jag hinner sticka då?

#blogg100_2017_82

lördag, maj 20, 2017

Ligger efter

Som vanligt ligger jag efter. Suck! Jag kan få en hel dag att rusa ifrån mej utan att jag har gjort ett skapandes grand. Ja, så känns det ibland, i synnerhet sådana dagar då jag fastnar framför datorn.

I veckan fick jag den här tidningen:

Suuri Käsityö nr 5 2017. Jag har inte hunnit läsa den ännu. Suck!

Så här ser mönsteruppslaget ut, somrigt och soligt...

Ha nu en riktigt skön lördag!

#blogg100_2017_81

fredag, maj 19, 2017

Gäster

Idag har vi haft gäster både ute och inne. Inomhusgästen nog kärare än utomhusgästerna, men de verkar också ha blivit våra vänner.

Hackspetten är en trevlig gäst.

Ibland poserar han villigt framför kameran. Men idag tittade han smått misstänksamt på fotografen.

Vad håller du riktigt på med, undrar han.

Steglitsen tror jag inte att vi ser så mycket av mera. Åtminstone borde vi inte göra det om allting står rätt till i naturen.

Stort TACK till dottern för de nybakta supergoda bullarna. Det var trevligt att träffas!

Och nu, nu ska jag kolla om jag har kläder inför morgondagen och leta reda på en svart handväska. Hoppas att jag hittar det jag behöver. Håll tummarna!

Ha en riktigt mysig fredagskväll!

#blogg100_2017_80

torsdag, maj 18, 2017

Ordningsbekymmer

Ja, alltså nu handlar det här inte om att få ordning på far i huset. Nä, tyvärr det projektet får jag allt ge upp. Jag kan ju inte ändra på honom, utan enbart på mej själv, så är det ju.

MEN, alltså idag när unga husbonden dök upp här konstaterade han:
- Så råddigt ni har det.

HUPS! Gissa vem, som har varit i farten? Precis, jag i egen hög person, men...

... jag har alltså ordningsbekymmer! Ordentligt har jag sparat alla mönster jag gillar i plastfickor för att de skall hållas prydliga och rena. Nu skulle det då gälla att mappa in dem, men...
... ja, alltså vilken sorts ordning ska jag nu då ha? Stickat och virkat skilt? En mapp med sjalar och halsdukar? Hör ponchona till den mappen också? Sockor och vantar i en annan mapp? Skall mössorna till den mappen? En mapp för baby- och barnkläder? Och en mapp för inredningsgrejs, som dynor, disktrasor, filtar osv? Och resten heter Blandat? Eller skall det vara en skild mapp för påsk- och julgrejer?

Hjääälp, jag blir galen. Jag får liksom ingen ordning. Nu sjunger jag som Lars Winnerbäck!
Tror ni att det hjälper om jag sover på saken? Är det nån av er därute, som känner för att ordna upp röran? För inte finns det väl någonting trevligare än att mappa in stick- och virkbeskrivningar?

Själv skall jag i varje fall nu skicka iväg två jobb e-postar och sedan inta horisontalläge, för det börjar vara på tiden.

#blogg100_2017_79

onsdag, maj 17, 2017

Lystna blickar

Hjääälp, far i huset kastar lystna blickar!
Nej, nej, alltså inte på någon annan kvinna. Och inte på mej heller för den delen!

Hans lystna blickar dras till min senaste bärbara. Nu har jag försökt skydda den på bästa sätt, men få se hur länge det räcker innan han hittar den.
- Vad ska du med den där, frågade han misstänksamt.
- Jobba förstås!
- Men e den int onödig?
- Nä, förstås int.
- Men int behöver du ju den?
- Hurså?
- Du sku ju kunna låna ut den.
- Nääe, klart att jag behöver den. Vad gör en datalärare utan dator?
- Men du har ju redan en bärbar.
- Jo, men den är mindre och långsammare.
- Men det är väl bra när du undervisar?
- Nääe, det är int roligt att alltid behöva vänta.
- Men, men...
- Men, vad då?
- Det är ju pojkfärg på den.
I det här läget blir jag alldeles stum  innan jag frustar ut i ett skratt, som garanterat hörs ända till grannarna.
- Pojkfärg? Det var det roligaste jag har hört. Det finns ingenting sådant, hickar jag fram mellan skrattparoxysmerna.
- Ja, men du gillar ju rosa, lila och rött.
- Ja, än sen då? Jag ska väl inte gå klädd i den där datorn heller?
- Ja, men är du riktigt säker på att du inte ska låna ut den då?
- Men var har du din dator då? Kan du inte använda den.
- Nä, den är så långsam.
- Jag tror nog inte att du ska använda min, för här är Windows 10 i den och det är ett helt nytt system för dej, lirkar jag mycket övertygande.

Far i huset mumlar och muttrar. Han är inte riktigt nöjd. Livet ter sig orättvist. Hans fru har för många datorer!
Själv drar jag en suck av lättnad. Det är inte av elakhet jag inte vill låna ut min senaste bärbara. Nej, det handlar om sund självbevarelsedrift. Jag vill inte sitta hela sommaren och lära far i huset datorhantering. Nej, jag vill ju sitta och sticka! Och det må nu vara mej unnat, inte sant?

#blogg100_2017_78

tisdag, maj 16, 2017

Krockar

Idag har jag på eftermiddagen försökt åstadkomma ett stickcafé här hemma alldeles för mej själv. Det är ju tisdag idag. Men det gick inte så bra. Far i huset vägrade baka sådana där godsaker man får på det riktiga caféet. När jag nästan klämde fram en tår sträckte han sig så långt som till att koka tevatten. Jag fick sedan göra rågbrödsmackan alldeles själv enligt konstens alla regler med salladsblad, korv och gurka.

Målsättningen med mitt egna lilla stickcafé var att få flera tiotals centimeter stickat på mitt senaste projekt. Men se nej, det gick inte. Far i huset hade en massa han tyckte att jag borde göra. Katterna å sin sida tyckte det var roligt att se mej stiga upp och sätta mej ner i en ojämn takt då de ville ut och så in igen. Till råga på allt hade jag själv satt på tvättmaskinen, som också pockade på uppmärksamhet.
Det var bara att andas djupt, bita ihop och inse att det inte blir till nånting med mitt stickande. Borde jag kanske odla någon annan hobby istället?

I det här läget gjorde jag det man alltid skall göra när det känns lite kråtigt (= jobbigt). Jag ringde mamma! Dessvärre var hon i upplösningstillstånd. Hon hade det ännu kråtigare och svor ve och förbannelse över sin internetuppkoppling (den var totalt oskyldig), sin dator (lika oskyldig den) och Firefox (ett helt oskyldigt program). Ja, och mamma var faktiskt också helt oskyldig!

Jag kunde dessvärre inte hjälpa per telefon, så jag tog bilnycklarna och handväskan och susade iväg.  Nån fördel skall väl mamma ha av alla datanördar? :)
Och det klarade sig när vi äntligen fattade hur vi skulle komma förbi krånglet på den där hemsidan. Varför finns instruktionerna enbart på finska? Hur har man tänkt där? Inga svenska kunder, tack?
Skönt dock att det inte var något värre och nu får vi hoppas att det reder sig framöver.

Jag tycker inte om när det krockar, när två eller tre evenemang går samtidigt. Så är det i lördag:
Hit var det tänkt att tre små gummor från stan skulle bege sig. Galet billigt garn kan ju aldrig vara fel! Fast nej, vi skall ju inte ha mera garn, men... 
Jag har inte varit på det här evenemanget på något år, så det skulle ha varit superduper kul att delta i år, men... måste göra nånting helt annat i lördag.
En möjlighet skulle ha varit att åka ut på fågelskådning med Österstjernan, men det kan jag inte heller göra...

Annat som krockar är Lentävä Lapanens sommardag med digert innehåll den 10.6. Där finns möjlighet till bland annat både frivolitet och makramé samt en massa härliga föreläsare och inspiratörer. Åååh, men troligtvis väljer jag hembygdsdagen på Kycklings istället.

Min vän konstaterade i måndags att det finns 12 veckoslut under sommaren, så det blir helt enkelt krockar. Det kan inte hjälpas. Man måste välja vad man vill se och uppleva. Låter ju bra, men ibland blir jag så paralyserad att jag helt enkelt väljer att stanna hemma och det är ju inte alls bra.
Nej, fy för krockar!

#blogg100_2017_77

måndag, maj 15, 2017

Små tumlösa vantar

I måndags för en vecka sedan var jag ju iväg på hela två stickcaféer. Och det "lönade" sig för jag fick mitt pyttelilla vantprojekt färdigt!

Garn: Niitty från Novita
Åtgång: 24 g
Stickor: Nr 2½

Som sagt, trevligt med små projekt, som fort blir färdiga, men inte går det ju åt massor av garn inte. Till all tur har jag gett bort ett nystan på 150 g annars skulle det aldrig minska i mitt lager! :)

Ikväll lurade far i huset med mej till stan. Han skulle bjuda på pitapotatis hos Grillimpi. Jag var minst sagt motspänstig, för det var så skönt att sitta och sticka. Efter lite övertalning lämnade jag dock stickningen, steg upp från fåtöljen, klädde om mej och följde med.
 
Min mage kurrade och jag var rejält hungrig. Jag såg verkligen fram emot de där pitapotatisarna för det var flera år sedan jag senast ätit av dem. 
Far i huset uträttade sitt ärende och körde sedan iväg till grillen.
- Det ser dött ut här.
- Kan det vara stängt månne?
- Nä, det är nog bara så några kunder, trodde far i huset.

Men när vi kom närmare och skulle parkera såg vi på skyltfönstret:
Måndagar stängt.

Vilken besvikelse. Vi övervägde alternativen och tro mej, de är inte många i stan en en måndagskväll kl 20.30! Vi kunde förstås ha åkt längre bort, men jag längtade hem till stickningen och far i huset var trött efter att ha travat i skogen.
Så vi körde hem via mataffären och fick mera mat för pengarna. Vi köpte till och med glass till efterrätt, men vi orkade inte med den efter maten. Det får bli efterrätt nån annan gång.

#blogg100_2017_76

söndag, maj 14, 2017

Helt ofattbart!

Igår kväll då jag satt här framför min gamla trotjänare till dator, kände jag plötsligt hur det började rinna nånting från vänstra näsborren. Konstigt. Jag hade inte vare sig nyst eller petat mej i näsan, men ändå rann nånting. Jag höll på att få det i munnen innan jag lyckades gräva fram en näsduk.

Näsduken färgades alldeles röd! Vad i fridens dar? Helt ofattbart! Kan man få näsblod från endast en näsborre? Och hur kunde jag få det, jag som aldrig tidigare haft det? Jag fattade ingenting och det här är ju värre än teknik och bultar!
- Nu måste du gå i säng och vila, sa far i huset med bestämd röst.
- Nej, är du galen. Jag vill inte ha blod i svalget.
- Men du kan inte sitta uppe och glo på eurovisionen halva natten när du har näsblod, försökte han lirka.
- Haaa, du får se, svarade jag sidenlent.

Blodet upphörde till all tur att rinna och jag kände mej inte yr eller svag, så visst såg jag på hela eurovisionen! För säkerhets skull knaprade jag på ett halvt paket med Mariekex. Idag har jag mått hur prima som helst, men tog för säkerhets skull Kasténs leverkorv på rågbrödet i morse när det var dags för frukost. Och nej, jag fick ingen frukost på säng för alla barn var hemma hos sig.

Men jag har fått helt ofattbart fina morsdagsgåvor! Och förlåt nu om jag låter, som en femåring på julafton, men... ja jag känner mej, som en sådan!


Kolla alltså vad jag har fått: Tidningen Mästarkryss nr 2 2017 och korsordspenna, precis vad jag behöver!, en turkos bärbar dator!!!!, en låda med gröna kulor,


 en väska till datorn,


en underbar bukett med röda rosor, en tobleronestång, ett köpkort för nästa färd till Prisma!
Och ikväll när jag öppnade min e-post hade jag ytterligare ett presentkort till Adlibris! Helt ofattbart alltså! Och tro mej, jag har nog världens bästa barn! Ett MEGASTORT TACK för alla fina gåvor!

Igår bestämde vi med mamma att vi skulle ta det lugnt idag. Jag hann t o m på förmiddagen sticka några varv, som jag sedan fick riva upp för att få mönstret rätt.

Far i huset hade andra planer, så plötsligt satt både min mamma och undertecknad i min plåtlåda och vi begav oss iväg västerut. Hemliga resan för min mor!


Vi hamnade här!


Och här skall man vara lite försiktig för man är ordentligt övervakad.


I luften rörde sig allt möjligt både fåglar och plan. Helikoptern lyckades jag tyvärr inte fånga på bild.

Avsikten var att vi skulle ha åkt på morsdagskaffe nånstans, men den vi avhämtade från flygplatsen var så pass flunssig att det blev att köra raka spåret hem med passageraren.
Det blev en liten kvällssits hos mamma istället med lite lemonad och kaka från frysen. Kanske lika bra det?
Men vänta bara nu när min plåtlåda är i skick så kan vi fara iväg nästan vart som helst! Men först ska vi bara klara av den här veckan, sedan...

#blogg100_2017_75

lördag, maj 13, 2017

Kalas, kalas!

I morse fick en och annan kaffet eller teet i vrångstrupen då de tittade ut genom fönstret och såg att flaggan vajade på halvstång. Hastigt gick höghusinvånarna igenom alla som bor i trappan och funderade vem som drabbats. Så gör man alltså i småstäder, antar att det är helt annorlunda i storstäder?
Flaggningen var för vår pensionerade president Mauno Koivisto, som gick bort igår. Förutom flaggningen idag så har han höjts till skyarna i alla tv-kanaler och av alla politiker. Undrar om det alltid är så att man blir duktig och bra så fort man är död?

Vi har varit på dotterns födelsedagskalas i grannstaden idag. Och det var riktigt, riktigt trevligt. Vi hade mamma med oss och sammanstrålade hos dottern med de två äldsta sönerna, den nästäldsta fru och minstingen. Tiden fick vingar och vi hann som vanligt inte umgås tillräckligt. Hinner man någonsin det?

Vi blev bjudna på supergoda kakor:
Skinksmörgåstårta,

tjinuskitårta (kolatårta),

macroner och bebéer. Alla godsaker här ovanför var inhandlade i Café Cabriole. Mums!

Pricken över i:et var de roliga fågelservetterna och goda chokladkexen. Ett stort tack till dottern för fint kalas.

Man kan inte precis ta flyget från grannstaden, men där snurrar en hel del plan på låg höjd om det blir köbildning på Helsingfors-Vanda flygplats.

Vi tog min plåtlåda både till och från grannstaden. Far i huset fick bromsarna luftade i morse och så sköljde han ännu av min bil innan vi körde iväg. Tack för det!

Äldsta och yngsta sonen skötte en 70-års uppvaktning, som vi andra tyvärr inte hann till. Tack för det!

I grannstaden bongade min mor, far i huset och undertecknad en gråhäger. Helt otroligt. Det verkar som om fåglarna bara dyker upp om man har ögonen med sig. Med god tur kanske vi får ihop 50 arter detta år.

När jag senare på kvällen stod på en parkering i stan tillsammans med minstingen och väntade på den nästyngsta, kom det en röd bil och tutade. Jag såg lite misstänksamt på karlen ifråga och hörde en kvinnlig röst ropa:
- Kom nu hit.
Nå, dit gick jag utan att riktigt veta vem det var, som ropat. Och där vet ni, där var min forna kollega från grannstaden. Vi fick oss en trevlig liten pratstund medan hennes man var iväg till St 1. Ett trevligt oplanerat möte på lördagskvällen.

Jag hoppas nu innerligt att ni inte sitter med något gammalt Windows XP. Om ni gör det, så skall ni omedelbart uppdatera programmet, så att ni inte råkar ut för det skadliga WannaCry, som har hunnit sätta flera system världen över ur funktion.

Nu ska jag avsluta den här fina lördagen med att se på Eurovisionen. Ikväll gäller det! Heja alla bidrag som är med i finalen. Jag har ingen given favorit och jag tänker som vanligt inte rösta, så det kanske är mitt fel om fel låt vinner? :)

#blogg100_2017_74



fredag, maj 12, 2017

En röd bil

Då och då ställer far i huset en ytterst hypotetisk fråga:
- Vad sku du göra om du vann huvudvinsten på Lotto?
- Ingenting till att börja med.
- Men sku du int vilja ha nånting, köpa nånting?
- Nääe, egentligen inte. Jag skulle nog dela bort det mesta och hjälpa barnen.
- Men du sku åtminstone sluta jobba?
- Aldrig i livet!
I det här läget brukar far i huset skaka rätt oförstående på huvudet. Lönen ska man förtjäna med svett och möda i sann Luthersk anda, inte älska sitt jobb. Då är det något fel på en!

Idag har jag stått utanför staketet på jobbet och väntat på en röd bil. Det tog lite tid innan far i huset dök upp i låningsbilen och jag hade en tung kasse och en bångstyrig tom låda samt femtioelva saker jag ännu skulle göra innan jag kunde åka hem.
Det är allt en stor lycka att vi har fått låna en röd bil. Tack till ägaren för det! Hur skulle vi klara oss utan våra vänner?

Beträffande min plåtlåda har det varit oklart när jag får börja köra den, sedan det trasiga bromsröret upptäcktes av far i huset i lördags. När jag har försökt skynda på reparationen har jag fått höra:
- Det är inte så enkelt. Det är värre än jag trodde.
- Nå, vaddå? Skall hela systemet bytas ut? Vad kostar det? Har vi råd?
- Nå, det är nu en bult, som...
Ja, och sen har jag ju inte blivit mycket klokare för det. Jag var förstås tvungen att googla bromsrör. Tror ni att jag blev klokare av det? Nä, icke. Men nu kunde jag förstås fråga om det är en banjobult, glidbult eller navbult, som han talar om. 
Ni skulle ha sett hans min. Den var obetalbar! Men något redigt svar fick jag förstås inte.

Till min stora förvåning fick jag härom kvällen höra honom säga åt min mor:
- Nä, int e de så farligt. Det är bara bromsröret, som ska bytas ut. Det är nog snart färdigt.
Haaa, säger jag som tålmodigt i en veckas tid väntat på min plåtlåda. Snart färdigt! Det skulle jag vilja se. Nu står min plåtlåda upphissad på lyften i stora hallen i grannbyn. Bilen ska åtminstone få oljan bytt, men vete fåglarna hur det blir med bromsröret. Visst är det underbart när man har en karl, som kan meka med bilar? :)

När jag nu igen fick den där lottofrågan av far i huset, så svarade jag:
- Köpa en ny röd bil!
Och vet ni vad som hände då?
Jo, i postlådan dök det upp ett blad med reklam för plåtlådor.

Och se där, där finns ju en röd bil! Får man retas så med mej?
Nu är då frågan: Borde jag lämna in några lottorader?

Ber ödmjukast om ursäkt för att det här inlägget inte innehåller någonting garnrelaterat. Men mitt liv är lite tekniskt nu just!

Ha en riktigt skön fredagskväll och njut av livet!

#blogg100_2017_73