Inköp vecka 1

Så har vi då klarat av första veckan på det nya året och nu börjar oxveckorna. För oss som handarbetar är de här veckorna kanske inte så farliga. Det finns ju liksom alltid någonting att göra då och att glädja sig åt. 
Jobbar man så gäller det förstås att hålla ut, för min del till sportlovet, som infaller vecka åtta. Högst upp på min önskelista vad gäller jobbet nu just är förstås att få starta med närundervisningen. Få se hur det blir med den saken. För tillfället skjuts det mesta framåt.

I Instagram, var annars, har jag sett hur människor rest och flaxat omkring. En del har till och med vågat sig utomlands. Men många har nöjt sig med att besöka stora köpcentra och loppisar. Där har de sedan gjort diverse fynd, som de glatt visar upp.
Själv har jag inte vågat mej utanför stadens gränser annat än för att hälsa på barnbarnen på nyårsdagen. Men när säkerhetschefen Mika Salminen säger att vi ska vara försiktiga, så då lyder jag förstås. Det är nog för hans snälla ögons skull och för att han verkar så vettig då han förklarar saker och ting på ett sätt så man förstår. Och då när han inte kan svara på frågorna, så medger han det öppet och ärligt.

Hos mej har det liksom funnits ett litet uppdämt behov av stickutrustning, så förra veckan besökte jag stora varuhuset i väst. Och jo, jo, fortfarande inom stadens gränser! Ajjo, om ni nu inte är intresserade av mina "fynd", så då kan ni lugnt hoppa över resten av inlägget.

Jag var i skriande behov av strumpstickor nr 3. Jag borde ju ha sådana nånstans, men allt jag hittade här hemma var nummer 3½. Fattar inte, har dubbelmorfar eldat upp de saknade stickorna eller har nån ätit upp dem? Jag har letat i alla projektväskor, diverse lådor, under stolar och jag vet inte allt var. Och till sist var det bara att ta sig till affären. Jag kan ju inte ägna massor av sticktid åt letande heller.
Nå, de här två paketen rafsade jag åt mej hastigt, alldeles för hastigt skulle det visa sig. De där bambustickorna var krokiga redan från början. De är på tok för mjuka. Så fort jag har stickat socka nummer två med dem, så åker de in i bastu ugnen. Man ska inte sticka med dåliga stickor, så är det bara!

De där stickorna av björk var de enda som fanns i storlek 3, så dem slängde jag snabbt ner i kundvagnen. Väl hemma upptäckte jag sedan att de är fyrkantiga och om jag kommer rätt ihåg betyder det att storleken liksom skulle vara under 3. Suck! Ett felköp genast i början av året, men så går det när nöden är stor. Jag skulle ännu ha velat ha en varvräknare, för min nuvarande piper så högt att dubbelmorfar blir störd då han har slocknat på soffan!

Före jag stod i kassan i det stora varuhuset, så tog jag ännu en sväng via tidningshyllan:

Och där hittade jag Allers nr 2, som har flera stickmönster, så den här tidningen har jag dubbelglädje av. Jag köpte den faktiskt för A-korsordets skull och där är inte längre väldans många tomma rutor kvar nu, endast lite knepigheter.

Och när jag nu stod där vid tidningshyllan, så råkade jag få syn på den här tidningen med mönster till virkade sjalar. Perfekt för mej, eftersom jag ju har i min handarbetsbingo 2022 en ruta med uppmaning att virka en sjal!

I torsdags var äldsta sonen iväg till postombudet i stan och så kom han hem med den här tidningen. Snällt av honom att tänka på sin mor, inte sant? Lite orolig var han, för tänk om jag redan hade den här hemma. Men ingen fara, det här tidningsnumret var helt nytt för mej.

Igår var jag iväg till stora varuhuset i stan tillsammans med äldsta sonen.

Det första som hamnade i min kundvagn var de här tre grönväxterna. Också det här köpet har Instagram inspirerat mej att göra. Många har nämligen visat hur julgranen åkt ut, likaså vissnade julblommor. De har sedan ersatts med diverse gröna växter. Och då kan jag ju inte vara sämre, eller hur? Sociala medier är som sagt farliga!

Och där var dom äntligen, rätt storlek och form på strumpstickor nr 3! Men fortfarande ingen varvräknare. Måste nog iväg till handarbetsaffären med det snaraste. Jag skriver upp varven på diverse papperslappar, som jag sedan tyvärr lyckas tappa bort. Och det är frustrerande att försöka räkna ut på vilket mönstervarv jag för tillfället befinner mej.

Schhh, säg inget år dubbelmorfar. Han har förbjudit mej att köpa flera plastlådor!
– Du ska tömma dem du redan har och inte köpa nya, säger han mycket bestämt.
Men, nu är det så att jag behöver just tre nya plastlådor och därmed basta, för jag ska bli lite ordningssam har jag tänkt. Dessutom var priset på plastlådorna nedsatta med 30%. Äldsta sonen tyckte att jag borde ha tagit större och dyrare lådor just därför, men själv tyckte jag att de här 32 liters lådorna får räcka.

I en låda ska jag samla alla årets restgarner. Detta för att se hur mycket som blir kvar sen i slutet av året. De restgarner jag har från förut får bli kvar där de finns. Jag tänker inte blanda in dem i den här lådan.

I en annan låda ska jag samla årets alla granbanderoller, alltså banderoller från de nystan jag har använt så det inte finns restgarner kvar. Detta är också nånting jag sett på Instagram. En dam, som samlat alla banderoller förra året räknade ut att hon använt 15 kilo garn! Hjälp, jag baxnar! Men ingen fara jag jämför mej inte med andra utan endast med mej själv från ett år till ett annat. Det är bäst så. Igår till exempel, så stickade jag inte en endaste en maska! Huuu!

I den sista lådan tänker jag samla alla årets projekt, som jag inte genast har gett bort. Jag misstänker att det här kommer att vara den tommaste lådan, vad tror ni?

Nu har jag "gömt" alla tre lådor i kaoset i hobbyrummet, så dubbelmorfar vet liksom ingenting om det hela. Kvinnans list...

Mitt enda reafynd ser ut så här:

Den hittade jag med röd lapp, då jag ångade på för att hinna ifatt äldsta sonen, som tog älgkliv mot kassan. Det här var alltså ett impulsköp, men också en gardering ifall A kommer och tar min docka. Jag var lite orolig för vad dubbelmorfar skulle säga om det här fyndet, men det behövde jag inte vara,  han blev eld och lågor. Den här dockan är mindre, endast 38 cm. I förpackningen ingår tuttflaska och tutt, alltså napp och den får man leka med när man har fyllt 18 månader.

Den här kommer jag också att förvara i hobbyrummet tills jag har bestämt mej för vad som ska hända med den.

Lite orolig är jag nog nu med tanke på alla plastgrejer jag har köpt. Inte alls bra, för man borde ju plastbanta enligt marthorna. Tröstar mej med att strumpstickorna i varje fall var av trä.

Önskar er en riktigt bra start på den nya veckan.

Nu är det dags för distansjobb för min del och sedan ska jag sticka två öron på mitt sockprojekt.

Villervalla

I morse när jag kravlade mej ur sängen före klockan sex, så såg det riktigt lovande ut på himlen med regnmoln. Jag tassade runt ett varv och såg på det överfulla diskbordet. Disken, som jag alltså inte orkade med igår kväll, och så kom jag till den slutsatsen att det var bäst att lägga sig raklång i sängen igen och försöka få fatt på John Blund. Det lyckades till och med så bra att jag sov ända till klockan åtta innan jag steg upp följande gång.

Jag hann inte avsluta frukosten innan det hördes en liten knackning på dörren och där stod flickorna pigga och glada. Lilla A hade min docka, som hon tog med sig hem i söndags, i ett stadigt grepp. Den åkte förstås hem med henne idag med, så för tillfället får jag klara mej utan.

M å sin sida väntade sig att det skulle finnas paket åt henne. Men den här gången fanns det inga. Hon fick ju massor av paket till födelsedagen, så...

Flickorna var fulla av energi och själv var vi nog lite halvvissna med dubbelmorfar. Jag vet att man inte ska klaga, men jag vill nog ha lite normalare temperaturer nu. Det känns som om allting klibbar fast och som man knappt får luft. Så fort man gör någonting rinner svetten i strida strömmar. Och jag som borde sitta flitigt framför datorn, åka runt, fota och skriva...
För att nu inte tala om att handarbeta, laga mat, baka, diska...

Vi lekte både ute och inne idag med flickorna. Hur de orkade springa omkring på gårdsplanen är mer än jag fattar.

När flickorna hade åkt hem, lämnade de kvar villervalla på matbordet. Vi både ritade, klippte och tejpade, lekte med Barbiedockorna, helikoptern, smurfen och mumin. I ärlighetens namn måste tilläggas att jag mest satt stilla på en stol framför fläkten! Men det gick bra att vara en av dockorna och med bestämd röst säga: "Inte hoppa i soffan!".

Tyvärr ser det fortsatt eländigt ut på väderfronten, 30 grader i morgon och på torsdagen. 28 och 29 resten av veckan, så ingen svalka i sikte. Till södern behöver man nog inte åka i år.

Små docksockor

I onsdags, på självaste dymmelonsdagen, fick jag ett litet experiment färdigt. Jag fäste alltså äntligen de fyra garnändarna. Fattar inte hur det där fästandet kan ta så lång tid. Jag är ju alltid så nöjd då någonting blir färdigt, men sedan lämnar jag det ändå liksom på hälft. Inte klokt, inte alls klokt.

Modell: Sockor åt dockan, mönster från eget huvud

Garn: Restgarn, 7-bröder från Novita

Åtgång: 18 g

Stickor: Nr 3½

Kan ni tänka, jag klarade det, alltså att sticka lite sådär på måfå. Det jag hade klart för mej var att det ska vara lätt att klä på och sockorna ska hållas på utan extra krusiduller.

Och Fia är glad, för sockorna sitter precis som de ska på hennes fötter. Idag är det särskilt skönt med yllesockor då det blåser rejält, regnar och är lite kulet. Liksom en perfekt dag för innesittande. Skönt, nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte är utomhus då solen lyser.

Det roliga med sådana här små projekt är att man blir av med restgarner och man blir fort färdig. Det lite tråkiga är förstås att minskningen i garnlagret är minimal.

För övrigt så lever jag ganska farligt just nu, för jag har börjat bläddra i gamla mönstertidningar från år 2012, 2013 och 2018. Ack, ack, så jag skulle vilja börja på någonting nytt, men... först måste jag nog få undan ett beställningsjobb och sedan lite UFO:n. Det finns en hel del ofärdiga grejer som borde slutföras. Suck! Och jag som är så inspirerad och skulle vilja göra någonting helt nytt, testa nya mönster.

Jag är till och med så inspirerad att jag nästan tänkte gräva fram dubbelmorfars gamla symaskin idag och placera den på matbordet. Det som effektivt hindrar mej, till all tur, är att imorgon ska jag igen ha undervisning på distans, så då ska jag ha en helt annan maskin på matbordet! Och förstås det att jag inte är nån hejare på att sy. Är det någonting jag borde utveckla?

Nu måste jag jobba lite, trots helgdag, kursförberedelser och e-post behöver fixas och skrivas.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Dockbesök

Idag har vi haft kärt besök här i huset. På morgonen knackade det på dörren och in stegade M med sin docka. Efter kom lillasyster A med en jättestor panda i famnen och sist kom modern bärandes på massor med kassar.

Fia, som nu är omdöpt till Fia-Pia, fick besök av Dockan.

Vi hade fullt sjå med M att sköta om våra dockor. De skulle matas, vaggas och nattas och så började allting om på nytt då de vaknade från sin tupplur. M hade med en skötväska till sin Docka. Jag märker nu att det är mycket utrustning, som min docka kommer att behöva.

Det var härligt att träffa flickorna igen efter så lång tid. Märker att jag har saknat dem riktigt mycket. Tur att jag hade ledig förmiddag idag.

När jag kom hem från jobbet väntade en glad överraskning på matbordet:

Äntligen, äntligen kom den svenska versionen ut av Novitas vintertidning, som jag har sett flimra förbi i det sociala flödet! Jag kommer dock att avhålla mej från att starta något nytt projekt. Måste få färdigt mina ofärdiga först, eller nåja, kanske inte alla, men åtminstone några...

Idag fick jag också reda på hur det har gått med den randiga halsduken. Det är modern, som använder den. M vill inte ha den. Lilla A är inne i en bitperiod, så hon biter bort alla leksaker. Håhåjaa...
Nå, bra om halsduken, trots allt kommer till användning.