I måndags satt bisin min och undertecknad vid frukostbordet och planerade allt vi behövde från Puuilo i västra grannstaden. Han skulle ha en sex meter lång rundstång och tja, jag skulle förstås inte ha nånting alls. Bisin min sa att det är bäst att jag sitter ute i bilen och väntar. Men då protesterade jag och sa att jag vet var de där bruna påsarna som han vill ha finns.
Det egentliga ärendet jag hade i västra grannstaden igår var ett årskontrollbesök hos sjukskötare på lungavdelningen. Men det blev ändrade planer. En sekreterare från sjukhuset ringde och sa att min tid var inhiberad, för sjukskötaren var sjuk. Jag fick en ny tid till nästa veckas tisdag klockan nio.
– Använder du Maisa, frågade sekreteraren.
– Nej, svarade jag och låtsades vara helt vilse i den digitala djungeln.
– Men det hinner inte komma brev med kallelse per post, sa sekreteraren helt förskräckt.
– Nå, det gör inget. Det går bra med textmeddelande, svarade jag och tyckte att det var lite konstigt att telefonsamtalet inte räckte. Jag hade ju redan fått en ny tid. Innan vi avslutade samtalet så plingade det redan till i min telefon och meddelandet var framme. Det går ju med en enkel knapptryckning för deras del. Och nej, jag vill inte ha flera appar eller webbplatser att logga in på och hålla reda på, så glöm Maisa. Om ni tror att telefonsamtalet gick på finska, så tror ni helt rätt. Till min stora förvåning var dock tidsbokningsbekräftelsen på svenska. Tjohooo!
Bisin min blev besviken över den inhiberade Borgåfärden. Nästa vecka får han ta igen det, för då är han chaufför till sjukhuset hela två gånger. På måndagen med sin kompis och på tisdagen med undertecknad. Jag borde kanske inte ha gått med på så tidig tid, men för min del bäst att få besöket ur världen, så att jag har resten av tisdagen ledig. Hoppas bara att jag får igång bisin min i tid på morgonen.
Tack vare de ändrade planerna var jag istället iväg till stan igår tillsammans med äldsta sonen. Vi inledde med besök i röda varuhuset och håll i er nu, för jag...
... köpte sex nystan Nallegarn! Alltså 600 gram. 🙈 Till mitt försvar kan sägas att priset var nedsatt med en euro/nystan, att det här är grundfärger, som jag behöver, för att de går att kombineras med andra färger och att här ska minsann nu stickas sockor!Och sitter ni stadig nu? För jag köpte också...
... ett gummiband! Vad jag ska göra med det? Ingen aning. Bisin min föreslog att vi ska dra i gummibandet åt var sitt håll på kvällarna när vi sitter i våra gungstolar bredvid varandra. Men det kan vi väl inte göra? Ska man inte sträva åt samma håll när man är ett par?
Till all tur finns Youtube, för där hittade jag perfekta övningar när jag pausar från sockstickningen!
Från röda varuhuset körde sonen till Olympos. Där intog vi en lätt lunch.
Han valde sallad med höna (broiler) och jag valde med fetaost.Hem via mataffären och jag kunde inte låta bli en tidning...
... som sen blev till två, då sonen tyckte att jag behöver nyaste numret av Kuriren också. På korsordstidningens pärm hittas Edward af Sillén. Vet ni vem han är? Jo, en svensk regissör och manusförfattare. Det är han som skrivit manuset till musikalen Änglagård, som snart har premiär på Svenska Teatern med Jakob i en av rollerna.
Genast när jag hade kommit hem igår tog jag itu med mitt favoritkryss i tidningen, nämligen Takt & ton. Oj, vad det finns mycket bra musik i det här korsordet, eller vad sägs om Del Shannon i Runaway från 1961? Och en hel del andra låtar och artister, men jag ska nu inte lösa hela krysset för er. Ni måste ju få ha lite roligt själva också.Igår kväll efter att jag fått disken undanstökad satte jag ivrigt upp för en ny sockstickning med Nallegarnet. Men första försöket gick inte så bra. Jag har ju inte på en tid använt Nalle, så jag borde förstås ha stickat en provlapp. Men vem har nu tid för sånt? Efter nio varv med resårstickning insåg jag att det blev på tok för stort. Jag lade upp på nytt med åtta maskor mindre. Det såg redan bättre ut, men nu lyckades jag rådda så att jag hade räta och aviga maskor om vartannat. Det gick inte så bra att se på TV och spännande ingenjörskonst där danskarna bygger en förbindelse till Tyskland under vattnet. Den ska stå färdig 2027. Tänk, då kan man köra övre vägen till Sverige, via Öresund till Danmark och därifrån vidare till Tyskland utan att använda en endaste färja. Visst låter det spännande?
Nu ska jag se om jag lyckas få igång min sockstickning så jag har nånting att ta med till dagens stickträff.
Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen!
