Inte riktigt som planerat

Redan på torsdagskvällen stod det klart att det blir inget studentkalas för vår del idag. Influensan hade däckat bisin min totalt. På fredag morgon fick jag lämna återbud och fundera om dagens program. Väderleksguruna lovade över 20 grader varmt, så saken var klar. Jag skulle sitta utomhus hela dagen och sticka.

Men, se det blev inte riktigt som planerat idag. Bisin min hade lusläst reklambladen, som vi fått under veckan. Han hittade saker han prompt skulle ha från stan. Jag var lite motsträvig, men samtidigt tyckte jag ju synd om honom. Saken avgjordes till sist av äldsta sonen och så befann jag mej plötsligt i stan i stora varuhuset. Nu är det ju så att det är lördag idag och specialerbjudandet bisin min ville ha började redan på måndag. Det innebär förstås att varorna inte längre fanns kvar idag.

Men det gjorde inte mej så mycket, för jag hittade två födelsedagspresenter till nästa vecka och en till augusti.

Och så gjorde jag ett reafynd, två par byxor för 10 €. Tjohooo! Nu kan jag skippa mina gamla ärvda, trasiga byxor och gå i hela byxor också här hemma. Gissa om jag är glad?
För en gångs skull köpte jag alltså kläder åt mej själv, det ni!

Från varuhuset körde sonen vidare och så hamnade vi småningom nere i grillen vid hamnen.

Där åt vi lunch. Jag valde ostsallad. Den serverades med ett varmt bröd. Inte illa.

Tjolahopp! Igår strax före midnatt fäste jag garnändarna i de här ankelsockorna, som nu ligger och gosar till sig under handduken. Hoppas att de torkar till i morgon, för då behöver vi matbordet.

Jag hade tänkt fortsätta med ett rosa sockpar idag, men så kom den här lilla lila trekantssjalen emot i en vit projektväska. Kanten såg inte alls bra ut och den var inte det minsta smidig, så jag fick riva upp och börja om nerifrån snibben. Hittade en trevlig kant på Youtube. Tur att det finns människor, som hjälpsamt sätter ut stickningsinstruktioner. Tack för det! Skulle inte klara mej utan de goda råd jag får från stickträffarna och när nöden är stor, de här videona.

Nu önskar jag er alla en finfin söndag. Hoppas att värmen och solen håller i sig, så kanske jag lyckas med utestickning i morgon. 

Veckans höjdpunkt

Dagen började inte precis bra. Jag skulle bara hastigt och lustigt kolla på datorn innan jag körde iväg hemifrån. MEN, just det men, varenda gång jag ska vara snabb och har ont om tid, så krånglar det. Jag kom inte ut på nätet! Fick ett meddelande om nånting med Asus och att jag ska logga in på nätverket på nytt. Höh? Vad då Asus? Jag har inte en sån dator, så var nånstans finns det nån Asus?

Nå, jag gjorde, det som äldsta sonen lärt mej, startade om datorn. Samma dåliga resultat och ingen skillnad vilken webbläsare jag använde. Jag sade några välvalda ord, suckade och stängde av. Jag hade inte längre tid för det här krånglet.

Jag körde iväg till grannbyn och plockade upp L. Vi fortsatte mot nordväst till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Där fixade den kreativaste människa jag känner L:s festklänning på tio minuter! Stort, stort tack för det!

Hur det nu kom sig blev det lite diskussion om både det ena och det andra och plötsligt hade jag köpt en pärtkorg! Eller nåja, egentligen två, för L fick också en. Tänk, jag behövde inte ens gå på loppis den här gången. Korgen har stått ute i ett lider och har noggrant skurats med tallsåpa. Ett fynd. Nu får vi bara hoppas att bisin min inte får för sig att det här är en potatiskorg.

Tacksamma och nöjda vände vi hemåt, så L hann på jobb och jag hann hem via och ta en skinkmacka och grabba tag i stickkassen. Nu var det dags för veckans höjdpunkt, stickträff hos G-M. Hon bjöd på god skinkpaj och delikat rabarberpaj med glass. Mums och tack!
Vi hade hur trevligt som helst med livliga pratstunder om spännande ungdomsminnen.

Medan jag satt där med sockstickningen ringde min telefon. Det var från hälsocentralen. Jag hade ringt dit i måndags och uppgett icke brådskande ärende. Och tänka sig, de ringde tillbaka redan nu. Och hux flux har jag nu tid till hälsovårdare i morgon för att få min B12 injektion. Jag var rätt säker på att det skulle dröja till mitten av juni innan jag kunde få tid. Men här gick det minsann undan och bra så! Tack för den här servicen.

När jag kom hem hade äldsta sonen åtgärdat mitt internetproblem. Tjohooo! Nu behövde jag inte alls en 20 meter lång nätverkskabel. Sonen sa att modemet lagt av, så nu har han fixat kabel direkt från boxen. Mera än så behöver jag inte veta, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdag!

Ett UFO

Att gå på upptäcktsfärd i mitt hobbyrum är spännande, för där kan man göra oväntade fynd. Gladast blir jag förstås om jag hittar det jag söker. I min jakt på det rätta rosafärgade garnet gjorde jag ett överraskande fynd.

Jag hittade ett UFO (= UnFinished Object, alltså ett oavslutat projekt). Till skillnad från mitt förra UFO-fynd i MUUD-väskan så vet jag i det här fallet vilket mönster det är frågan om. Och ja, den mönstertidningen har jag till och med hittat. Ibland har jag minsann tur. Det här julsocksprojektet har legat i träda sedan december 2020. Nu skulle det nog vara dags att förvandla det till ett FUFO (Finished UnFinished Object, alltså avsluta oavslutat projekt). Fem års vila är riktigt tillräckligt, eller vad tror ni? Varför jag övergav den här sockstickningen vet jag inte. Troligtvis kom det nånting annat emellan, så som det gör ibland. Tur att jag har alla garnnystan som behövs till de här sockorna och att jag som sagt har mönstret. Jag skulle inte ha gillat att räkna ut maskorna i tomtemönstret. Brrr!

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen och på den nya veckan!

Iväg igen

Idag har jag varit iväg igen med bisin min. Österut körde han och vi hamnade i den stora flaggans stad.

Idag var flaggan till och med hissad där borta i Fredrikshamn.

Jag var inne i Jysk och fyndade medan bisin min uträttade sina ärenden. En fin korg för några euro. Kan vara bra att ha i december.

Det fanns endast en sån här bordstablett. Den köpte jag för att ha en modell att utgå från när jag själv ska börja virka egna.

Från Fredrikshamn till Kotka. Där hamnade jag att sitta och vänta och vänta medan en dam blandade bilfärg, den exakta, till en av våra Adam plåtlådor. Jag grämde mej å det grövsta att jag inte hade tagit med min stickning. Men bisin min stressade på mej så innan vi skulle köra iväg, att det var bra att jag ens kom ihåg mej själv och alla ytterkläder.

Vi besökte också Puuilo i Kotka, för bisin min skulle ha ett och annat därifrån. Jag var i sanningens namn först lite ovillig att överhuvudtaget gå in i själva affären.

Men vilken tur att jag gjorde det!!! Här ska det virkas åtminstone en korg av Lilli tubgarn.

Och kolla, kolla, Hygge Wool i precis min färg. Här ska det stickas en mössa åt mej och ingen annann.

Eftersom jag är lite osäker på om jag vill ha en sån där stor garntofs passade jag på att handla tofsar också. Att det just blev två till antalet beror på att jag inte kunde bestämma mej för om jag skulle ha den vita eller den gråa.

Inte en så dålig utflykt, eller hur? Men bäst att inte göra om den alltför snart, för nu har köpt ytterligare 2 kilo 300 gram garn. Det betyder att jag nu har skaffat 5 kilo 450 gram garn och då är inte ens månaden slut än! Det positiva med dagens anskaffningar är att jag vet exakt vad jag ska göra med dem och att det är nummer åttans stickor och likaså åttans virknål, som gäller här.
Ja, och så har jag nu äntligen lärt mej att ontelokude är tubgarn på svenska! Ni ser, man lär så länge man lever!

Nu ska jag göra makaronilåda tillsammans med äldsta sonen, för det blev inte till att äta lunch ute idag, trots utflykten. Bisin min var så stressad och ville bara hem, hem, hem.

Hoppas att ni alla får en skön tisdagskväll.

Rena rama fyndet

Solen lyser och värmer vinterbleka ben och här sitter jag inomhus med en hel del ogjorda måsten. Min lust och ork med dem är minimal. Så var lusten också igår och jag väntade ivrigt på sen, för sen skulle jag minsann sitta ute och sticka. Men sen är farligt, mycket farligt. Det kommer liksom aldrig, för det kommer alltid nånting annat i vägen.

Bisin min påstår att jag är lat när jag inte får nånting ur händerna. Han tycker att jag bara sitter och delvis har han rätt, för jag går ju inte omkring och stickar precis. Det är nog en konst jag borde öva upp. Tänk så behändigt att kunna motionera och sticka tillika. Jag är dock illa rädd för att stickningen skulle bli mycket ojämn. Ja, och så skulle jag gå miste om de finaste naturupplevelserna. Bäst att hålla mej till gungstolsstickningen! Den är redan tillräckligt ojämn! 🙈

Idag hade jag tänkt städa på balkongen, tvätta flera maskiner, byta sängkläder och... ja, ja man kan drömma om så mycket. Tur att jag är pensionär, så kan jag skjuta upp det mesta till i morgon! Det är väl en bra strategi?

Bra saker:

• Endast två små hostattacker i natt. Tjohooo! Jag är på bättringsvägen!
  
  
  
• Jag blev erbjuden en låda med garn, som väger över ett kilo! Jag försökte lite försiktigt tacka nej och förklara att garnet väller redan ut ur hobbyrummet och...
  
  
  
• ... men jag hade inte hjärta att tacka nej till de här godingarna. Det är ju liksom så mina färger! Skulle ni ha tackat nej? Det här är ju rena rama fyndet!
  Jag erbjöd mej att betala, men det ville den snälla människan inte höra talas om. Hon menade att jag gjorde henne en tjänst. Själv är jag lite villrådig, visst borde hon få betalt så att hon kan köpa nytt garn, eller hur? Men hur mycket? 20 €? 25 €? 30 €? Mera eller mindre?
  
  
  
• Äldsta sonen var snäll igår och köpte två tidningar som tröst åt sin hostiga mamma!
  
  
  
• Och inte bara det, han stack sig också in till apoteket och blev rekommenderad att köpa de här hosttabletterna! Så nu vet ni att isländsk lava (lichenes), alltså växten inte stenen, hjälper mot hosta!
  
  
  
• Äntligen, äntligen kom den, Novitas sommarsticktidning. De här två fiskade bisin min ur postlådan idag. Han var inte särskilt glad, för enligt honom behöver jag inte två sticktidningar. Nä, kanske inte, men... ja, det finns ju symönster i Suuri Käsityötidningen. 

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll med eller utan ishockey.
Själv ska jag nu ta hand om disken förrän det blir dags för lite stickning.

Fnurra på stickan

I morse låg jag en stund i sängen och funderade, havregrynsgröt eller te, yoghurt och gotlerkorvsmörgås med gurka på?
Såna här små vardagsknepigheter genast på morgonen gör det svårt. Det är alltid svårt för mej att välja och därför inte bra när valsituationer uppstår genast på morgonen. Jag hade ju knappt hunnit få upp ögonen. Det tokiga är att det nästan uteslutande handlar om mat när jag ska välja och det tycker jag att är svårt. Sällan jag tvekar mellan olika garnsorter eller stickor eller...

Nå, mitt val föll på det andra alternativet, för jag var lite lat och tyckte att det går betydligt snabbare att koka tevatten än vad det tar för mej att koka havregrynsgröt. Jag hade dukat upp med grönt te, smörgås, juice och yoghurt. Jag smuttade lite på juicen och tog tag i yoghurtsburken, skakade om den ordentligt och...

... ja, helt plötsligt hade jag yoghurt över hela bordet, min noppiga hemmaklänning och på golvet. Det fanns ett litet hål i yoghurtburkens lock! Ve och fasa! Jag borde ha hållit mej till havregrynsgröten!
Varför den där burken ska skakas om vet jag egentligen inte. En gammal ohejdad vana. Kanske bäst att återgå till de där stora yoghurtsförpackningarna, fastän de är svåra att få urskrapade.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Snart är det sovmorgon varje dag! Eller nåja, så tror jag i varje fall. Det kommer säkert ändå att finnas morgnar när jag ska upp tidigt.
  
  
  
• Idag åt jag grönsaksbiffar med fetaostkräm och stekt potatis på stickcaféet på Bistro Kronan. Riktigt, riktigt gott. Till efterrätt valde jag blåbärspaj.
  
  
• Onsdag och stickcafé, veckans höjdpunkt!
  
  
• Jag fick fin hjälp på stickcaféet, så nu vet jag hur jag ska virka och varifrån jag ska börja mönsterstickningen på mitt nuvarande projekt.
  
  
• När jag satt där och stickade i allsköns ro, så upptäckte plötsligt mina medstickerskor att jag hade fnurra på rundstickan!!! 🙈
  Ve och fasa! Jag rev upp och tänkte att nä, nu får det vara för min del. Jag vare sig ids eller orkar längre. Inte kul efter allt provlapps stickande att sedan dessutom ha lyckats få en fnurra på stickan!
  Jag slängde stickan och garnet i kassen och där skulle hela projektet fått bli kvar.
  Men stickväninnan C hade andra tankar:
  – Du måste genast sätta upp maskorna på nytt, manade hon.
  – Nä, inte... muttrade jag. Och då vet ni, då frågade jag henne om hon ville göra det. Och så snäll är hon att hon lade upp 160 maskor och stickade första varvet, så att jag skulle klara mej utan att tvinna rundstickningen. Hur skulle jag klara mej utan dessa vänliga och hjälpsamma damer? 
  Just precis, jag skulle inte alls klara mej. Stort TACK för hjälpen! Nu kan jag lugnt sticka vidare.
  
  
• Jag fick en kasse full med intressanta böcker av U. Tack för dem.
  
  
• Jag fick åka till och från stan med stickväninnan B. Tack för det!
  
  
  
• På hemvägen stack vi oss in i Marimette och jag köpte lite mera sysaker!
  
  
  
• Och sticksaker! Jag tror inte att man kan ha för många stickor, för det verkar aldrig finnas vare sig rätt grovlek eller längd.
  
  
  
• Och så hittade jag en sån här spännande väskbåge. Få se om jag kan göra nånting med den.
  
  
  
• Ja och så vet ni ju att det inte är långt kvar till jul?! Förstås måste den här Nissen få komma hem med mej! Fattas bara annat. Men han får nog snällt vänta undangömd ända till lillajulen!
  
  
• Äldsta sonen skötte om veckohandlandet. Tack för det!

När jag kom hem från stickcaféet, stod här en främmande bil på vår gård. Jag blev lite ifrån mej och började direkt skämmas, för vi har verkligen råddigt här inne just nu. Men det var bäst att modigt stiga in och se vem vi hade på besök.

Det var Orkestermannen, så två karlar satt och spelade på var sin gitarr. Men de avslutade snabbt då jag kom in. Orkestermannen hade bekymmer med sin dator, han kom inte ut på nätet med webbläsaren. Tur att äldsta sonen kunde hjälpa! Och tur att han hade varit och handlat, så det fanns nånting att bjuda på till kaffet.
Och strunt nu i hur här ser ut. Här lever vi ju och då blir det lite rörigt ibland. Ingen av oss skulle gilla om allting skulle vara sterilt utan minsta lilla sak på fel ställe. Så det så!

Önskar er en riktigt fin torsdag.

Det blå garnet

Tidigt igår morse läste jag de sista sidorna i boken Det blå garnet En bok om att sticka.

Det är Karin Erlandsson, som har skrivit den här underbara boken. Den kom ut i höstas och jag hade verkligen tur, som fick låna den av en kollega. Det tog inte lång tid att läsa boken, som består av 24 kapitel. Vartannat kapitel består av stickhistoria och fakta och vartannat om Karins egen stickning. I de kapitlen är det lätt att känna igen sig och den sköna och tröstande tanken "Jag är inte ensam" infinner sig ofta. Igenkänningsfaktorn är alltså hög.

En del har klagat över att boken saknar bilder, men det stör inte mej. Tvärtom, utan bilder blir den här boken liksom mera tidlös. Visst skulle det kanske vara kul med en bild på till exempel hönsestrikk, men jag ser inte att det skulle ge något mervärde till själva boken.

Här ett fantastiskt utdrag ur boken:
" Ingen stickerska behöver mer garn. Det är ett faktum. Det borde vara möjligt att gå till garnbutiken, köpa garn till en tröja och inte mer, sticka färdigt tröjan, fästa alla trådar och först därefter köpa garn till nästa tröja. Ingen gör så.
    Ett nystan är en försäkran om att allt är möjligt, och om jag äger ännu fler nystan blir ännu mer möjligt. Därför samlar jag på mej ett lager.
    Jag blir inspirerad då jag går i garnbutiker och varje nystan är ett löfte. Vem kan låta bli att köpa löften om de kostar 3,90 styck? Och jag måste passa på om jag hittar ett ovanligt garn, ett snyggt garn, ett garn på rea, en färg som håller på att ta slut, ett garn som passar till den där andra tröjan man har tänkt sticka om fem tröjor och så några extra nystan ifall det angivna antalet skulle vara för litet.
    Dessutom, säger jag mej själv, spelar det ingen roll om det blir lite restgarn för jag kan alltid sticka en barntröja eller en restgarnströja.

Att jag köpte blått garn på min födelsedag är ingen exceptionell händelse. Jag köper garn på en tisdag och på en lördag också, och man skulle kunna hävda att jag inte ska köpa mer garn förrän jag stickat upp lagret jag redan har hemma. En dröm i taget, skulle vän av ordning säga.
    Men jag vill när som helst kunna sticka vad jag än känner för. Jag ska inte vara begränsad av garnbutikens öppettider och utbud, jag ska vara mitt eget garnförråd nog.
    Problemet är att drömmarna är så förgängliga. Just då jag köper garnet tänker jag mej att jag omedelbart ska sticka med det, men om något annat (garn) kommer emellan glömmer jag ivern och kastar mig in i nästa projekt.
    Peridovis ger jag mej själv köpförbud och inventerar förråden. Det är också inspirerande, men märkligt nog lyckas jag alltid sakna just den färgen som skulle göra tröjan komplett. Alltså måste jag till garnbutiken och komplettera, och när jag är där och ser det där tjocka ullgarnet i den där vackra färgen... Ni förstår hur garnförrådet utökas."
Utdrag ur kapitlet Förrådet från boken Det blå garnet En bok om att sticka skriven av Karin Erlandsson.

Visst är det här liksom på pricken beskrivet hur vi stickerskor fungerar? Eller nåja, det finns säkert också en och annan riktigt förnuftig stickerska, som har just precis den garnmängd, som behövs för just det projekt, som är aktuellt. Duktiga dom, värre är det för oss andra, som vill ha friheten att just när som helst sticka vad som helst.
En riktigt läsvärd bok både för oss som stickar, men också för dem som inte gör det. Boken är inspirerande, humoristisk och full av värme och kärlek och framförallt  respekt för hantverket och dess traditioner. Heja kreativiteten.

Bra saker idag:

• Har klarat av veckans första arbetsdag och det gick bättre än väntat.
  
  
  
• Blev på förmiddagen bjuden på en god vändagsmunk av kollegan . Mums!
  
  
  
• Fick en godispåse av samma kollega, en härlig vändagsgåva. Undrar om jag alls kommer att ha tänder kvar efter detta! 😁
  
  
  
• Hittade riktigt fina och lockande böcker i bokbytarhyllan i Söderkulla bibliotek där jag startade min arbetsdag i morse. Rena rama fyndet!
  
  
• Hann äta en god lunch på Veljekset.
  
  
• Hittade en parkeringsplats på gatan utanför min arbetsplats i västra grannstaden. Tjohooo! Alltid skönt när det fungerar smärtfritt med parkeringen i den staden.
  
  
• Blev bjuden på kakao två gånger där på jobbet.
  
  
• Påbörjade äntligen idag listan, som ska vara färdig sent i höst och firas med bubbel och middag!
  
  
• Kunde bistå alla "mina" kursdeltagare idag. Skönt att det inte krisade ihop sig totalt, trots tio år gamla maskiner, varav en som dessutom hade Windows 7, som operativsystem!
  
  
• Bisin min hade tagit hand om disken! Härligt att komma hem till ett tomt diskbord. Jo, det heter diskbord och inte diskbänk! Eller, nåja heter det? Är diskbord kanske en finlandism?
  HUPS! I skrift ska man använda diskbänk, så glöm att jag skrev diskbord! Okej, och nu är ni väl ordentligt förvirrade och vet inte alls om det är fråga om bord eller bänk. Men hur ni än vill kalla det där diskbordet, så var det till min stora glädje tomt ikväll då jag kom hem från jobbet.
  

I natt hamnar jag nog att fundera på den här retfulla tomma rutan i Allers A-korsord nr 7. Antagligen någonting enkelt, men just nu är jag alldeles tom i huvudet...

Ahaa, nu vet jag vilken bokstav jag ska skriva dit. Hurra, nu är A-korsordet färdigt!

Önskar jag er alla en riktigt fin tisdag!

Gårdagens fynd

Kära nån, timmen är på tok för sen och jag borde ha lagt örat på kudden för länge, länge sedan. Men här sitter jag allt än. Det beror på att jag i kväll fastnade i kursplaneringen och plötsligt närmar sig klockan midnatt med väldig fart.
Har ni alls något tips eller idéer om vad människor skulle vilja lära sig nästa år inom det digitala? Alla kan väl allt redan? Och nej, tiktok-kurs tänker jag INTE hålla. Det finns gränser för allt.

Igår fyndade jag en sådan här:

En Festivo ljusstake med sex ringar. Den är designad av Timo Sarpaneva. Skulle vara fint att ha hela serien, men bäst att inte börja samla på någonting. Det finns en viss risk att dottern får spader då!
Jag har två såna här ljusstakar med två ringar från förut, så det här är ett riktigt fint komplement till dem.

Dagens bra saker:

• Sovmorgon! Och den kom väl till pass efter en orolig natt.
  
  
• Dubbelmorfar tog hand om min plåtlåda på förmiddagen. Nu har den sommarskor, ny olja och allt damm från vägen till norra grannkommunen är borttvättat. Tack till min händiga älskling.
  
  
• Fick fin hjälp av en kollega idag då jag satt och kämpade med föreläsningsmaterial. Så värdefullt, tack för det! Det är just så här samarbetet borde fungera.
  
  
• Sent på eftermiddagen kunde jag själv hjälpa en kollega i nöd och vi var bägge lika förvånade att det lyckades på en sisådär tio minuter. Det var nog meningen att jag skulle ha hål i min fullsatta kalender. Ska bli riktigt spännande i höst med en för mej helt ny och annorlunda kurs.

Och nu får jag önska er alla en riktigt god natt!

Inköp vecka 1

Så har vi då klarat av första veckan på det nya året och nu börjar oxveckorna. För oss som handarbetar är de här veckorna kanske inte så farliga. Det finns ju liksom alltid någonting att göra då och att glädja sig åt. 
Jobbar man så gäller det förstås att hålla ut, för min del till sportlovet, som infaller vecka åtta. Högst upp på min önskelista vad gäller jobbet nu just är förstås att få starta med närundervisningen. Få se hur det blir med den saken. För tillfället skjuts det mesta framåt.

I Instagram, var annars, har jag sett hur människor rest och flaxat omkring. En del har till och med vågat sig utomlands. Men många har nöjt sig med att besöka stora köpcentra och loppisar. Där har de sedan gjort diverse fynd, som de glatt visar upp.
Själv har jag inte vågat mej utanför stadens gränser annat än för att hälsa på barnbarnen på nyårsdagen. Men när säkerhetschefen Mika Salminen säger att vi ska vara försiktiga, så då lyder jag förstås. Det är nog för hans snälla ögons skull och för att han verkar så vettig då han förklarar saker och ting på ett sätt så man förstår. Och då när han inte kan svara på frågorna, så medger han det öppet och ärligt.

Hos mej har det liksom funnits ett litet uppdämt behov av stickutrustning, så förra veckan besökte jag stora varuhuset i väst. Och jo, jo, fortfarande inom stadens gränser! Ajjo, om ni nu inte är intresserade av mina "fynd", så då kan ni lugnt hoppa över resten av inlägget.

Jag var i skriande behov av strumpstickor nr 3. Jag borde ju ha sådana nånstans, men allt jag hittade här hemma var nummer 3½. Fattar inte, har dubbelmorfar eldat upp de saknade stickorna eller har nån ätit upp dem? Jag har letat i alla projektväskor, diverse lådor, under stolar och jag vet inte allt var. Och till sist var det bara att ta sig till affären. Jag kan ju inte ägna massor av sticktid åt letande heller.
Nå, de här två paketen rafsade jag åt mej hastigt, alldeles för hastigt skulle det visa sig. De där bambustickorna var krokiga redan från början. De är på tok för mjuka. Så fort jag har stickat socka nummer två med dem, så åker de in i bastu ugnen. Man ska inte sticka med dåliga stickor, så är det bara!

De där stickorna av björk var de enda som fanns i storlek 3, så dem slängde jag snabbt ner i kundvagnen. Väl hemma upptäckte jag sedan att de är fyrkantiga och om jag kommer rätt ihåg betyder det att storleken liksom skulle vara under 3. Suck! Ett felköp genast i början av året, men så går det när nöden är stor. Jag skulle ännu ha velat ha en varvräknare, för min nuvarande piper så högt att dubbelmorfar blir störd då han har slocknat på soffan!

Före jag stod i kassan i det stora varuhuset, så tog jag ännu en sväng via tidningshyllan:

Och där hittade jag Allers nr 2, som har flera stickmönster, så den här tidningen har jag dubbelglädje av. Jag köpte den faktiskt för A-korsordets skull och där är inte längre väldans många tomma rutor kvar nu, endast lite knepigheter.

Och när jag nu stod där vid tidningshyllan, så råkade jag få syn på den här tidningen med mönster till virkade sjalar. Perfekt för mej, eftersom jag ju har i min handarbetsbingo 2022 en ruta med uppmaning att virka en sjal!

I torsdags var äldsta sonen iväg till postombudet i stan och så kom han hem med den här tidningen. Snällt av honom att tänka på sin mor, inte sant? Lite orolig var han, för tänk om jag redan hade den här hemma. Men ingen fara, det här tidningsnumret var helt nytt för mej.

Igår var jag iväg till stora varuhuset i stan tillsammans med äldsta sonen.

Det första som hamnade i min kundvagn var de här tre grönväxterna. Också det här köpet har Instagram inspirerat mej att göra. Många har nämligen visat hur julgranen åkt ut, likaså vissnade julblommor. De har sedan ersatts med diverse gröna växter. Och då kan jag ju inte vara sämre, eller hur? Sociala medier är som sagt farliga!

Och där var dom äntligen, rätt storlek och form på strumpstickor nr 3! Men fortfarande ingen varvräknare. Måste nog iväg till handarbetsaffären med det snaraste. Jag skriver upp varven på diverse papperslappar, som jag sedan tyvärr lyckas tappa bort. Och det är frustrerande att försöka räkna ut på vilket mönstervarv jag för tillfället befinner mej.

Schhh, säg inget år dubbelmorfar. Han har förbjudit mej att köpa flera plastlådor!
– Du ska tömma dem du redan har och inte köpa nya, säger han mycket bestämt.
Men, nu är det så att jag behöver just tre nya plastlådor och därmed basta, för jag ska bli lite ordningssam har jag tänkt. Dessutom var priset på plastlådorna nedsatta med 30%. Äldsta sonen tyckte att jag borde ha tagit större och dyrare lådor just därför, men själv tyckte jag att de här 32 liters lådorna får räcka.

I en låda ska jag samla alla årets restgarner. Detta för att se hur mycket som blir kvar sen i slutet av året. De restgarner jag har från förut får bli kvar där de finns. Jag tänker inte blanda in dem i den här lådan.

I en annan låda ska jag samla årets alla granbanderoller, alltså banderoller från de nystan jag har använt så det inte finns restgarner kvar. Detta är också nånting jag sett på Instagram. En dam, som samlat alla banderoller förra året räknade ut att hon använt 15 kilo garn! Hjälp, jag baxnar! Men ingen fara jag jämför mej inte med andra utan endast med mej själv från ett år till ett annat. Det är bäst så. Igår till exempel, så stickade jag inte en endaste en maska! Huuu!

I den sista lådan tänker jag samla alla årets projekt, som jag inte genast har gett bort. Jag misstänker att det här kommer att vara den tommaste lådan, vad tror ni?

Nu har jag "gömt" alla tre lådor i kaoset i hobbyrummet, så dubbelmorfar vet liksom ingenting om det hela. Kvinnans list...

Mitt enda reafynd ser ut så här:

Den hittade jag med röd lapp, då jag ångade på för att hinna ifatt äldsta sonen, som tog älgkliv mot kassan. Det här var alltså ett impulsköp, men också en gardering ifall A kommer och tar min docka. Jag var lite orolig för vad dubbelmorfar skulle säga om det här fyndet, men det behövde jag inte vara,  han blev eld och lågor. Den här dockan är mindre, endast 38 cm. I förpackningen ingår tuttflaska och tutt, alltså napp och den får man leka med när man har fyllt 18 månader.

Den här kommer jag också att förvara i hobbyrummet tills jag har bestämt mej för vad som ska hända med den.

Lite orolig är jag nog nu med tanke på alla plastgrejer jag har köpt. Inte alls bra, för man borde ju plastbanta enligt marthorna. Tröstar mej med att strumpstickorna i varje fall var av trä.

Önskar er en riktigt bra start på den nya veckan.

Nu är det dags för distansjobb för min del och sedan ska jag sticka två öron på mitt sockprojekt.

Blommigt

Inspirerad av stickväninnan V:s fina rosenblommiga väska, så kunde jag inte gå förbi den här fina blommiga sommarväskan igår:

Den kostade 3,99 €, rena rama vrakpriset. Och det råder förstås ingen tvekan om att jag behöver just en sådan här väska. Den kom genast till nytta redan igår, då mina varor, tvättmedel, kex osv. hamnade i den.

Jag tog en liten titt i garnhyllan och där vet ni, där hittade jag en dam. Och vad händer när två garnomaner står framför garnhyllan? Jo, det blir förstås diskussion om garner. Vi var bägge upprörda, 7-bröders nya nystan är nu 100 g istället för 150 g som tidigare! Vad är det för bluff och båg? Nu måste man ta tre nystan istället för två, som tidigare. Och vet ni vem som då kommer att klaga och säga att:
– Du behöver int mera garn.
Jo, just precis dubbelmorfar ivrigt påhejad av barnen. Suck!

Nå vet ni vad den kloka damen hade gjort? Jo, hon hade köpt de gamla tyngre nystanen till vrakpris från webben. Och hon var så nöjd, så nöjd:
– Nu har jag flera lådor med garn, sa hon och det riktigt lyste om henne!

500...

... kilo garn? Nä, nä, sakta i backarna. Inget garn inte. 

Nej, nej, helt andra grejer. Men låt mej nu ta det hela från början:
Några veckor före jul hade det kommit in ett inhemskt bokskåp till Återvinningscentralen. Dubbelmorfar tyckte om det han såg och släpade mej dit för en titt. Jo, kanon nu skulle det äntligen bli ordning här i huset. Bort med tv:n och fram med litteraturen!

Men, prisförhandlingarna var rätt hårda och dubbelmorfar inte särskilt pigg på att montera ned och sedan frakta, för i min Adam plåtlåda rymdes inte skåpet med glasdörrar. Tiden gick och julen firades. Måndagen före nyårsafton var vi iväg till grannstaden och passade då på att sticka oss in till Återvinningscentralen och önska Gott Nytt År. Alltmedan dubbelmorfar yrade omkring där, så stod jag vid disken med Janne och gjorde affärer. Jag fick ner priset med 80 € och betalade genast, så att han inte skulle ångra sig. Dubbelmorfar blev lite förskräckt när han insåg att saken var avgjord och att det inte lönade sig att protestera längre.

Den 11 januari kom så skåpet hem till oss. Dubbelmorfar och äldsta sonen monterade ner det, ordnade med frakt och monterade upp det här hemma.

Sen oljade dubbelmorfar in skåpet med en teakolja, som luktade länge och väl. Nu i lördags bar den äldsta upp från källaren, lådor fulla med böcker. Då kunde man äntligen fylla bokskåpet. Jag radade en del av böckerna i skåpet och var själaglad över alla kära återseenden med diverse klassiker, Krig och fred av Tolstoj osv.

- 500 böcker rymdes här, sa dubbelmorfar häromdagen då han hade radat om alla mina böcker och kasserat en del. Är inte alls säker på att det är 500. Talet kan nog vara taget ur luften.

Idag lyste solen på bokskåpet och alla intressanta titlar där. Snart kanske jag inte alls har tid att blogga, för jag måste ju läsa alla de böcker som ännu är olästa...

Det här bokskåpet är rena rama fyndet! Ibland har man lite tur.

Fnoskigt värre

Kära vänner, vill ni se en fnoskig dam, så välkomna hit! Något fnoskigare än den här damen har ni nog inte skådat. Det är just den fnoskigheten, som gjort att jag inte hunnit skriva blogg ens! 

Fnoskigheten drabbade mej i tisdags, sent på kvällen, eller njaa, kanske egentligen på natten mellan onsdag och torsdag. Jag var hemma vid 20.30-snåret efter en lång och givande dag. Fick i mej kvällsteet och de goda skorporna innan jag satte mej framför datorn. Jag skulle förbereda två nya kurser, som startade igår. Ivrigt jobbade jag på och knåpade ihop hela 29 bilder i en Powerpointpresentation. På natten kom jag på att den går inte att använda på första kursträffen. Jag vill ju inte skrämma bort de stackars kursdeltagarna! Det skulle just se ut det? Så hastigt och lustigt lade jag om planerna och plitade och skrev ut nytt material på min matrast i onsdags. Puuh! Visst ska vi väl bort från pappersmassorna? Inga fler kopior och kompendier till mina kursdeltagare. Tror ni att de blir lessna då? Upprörda eller arga? Borde jag göra en undersökning och kolla om någon alls använder kurspapiren i ett senare skede för att kolla upp någonting? De kanske inte alls är till någon nytta? Hmmm....

I onsdags för två veckor sedan tyckte redan dubbelmorfar att jag var fnoskig!
- Va ska du med dom där, frågade han och pekade bestämt mot min nyfyndade säck.
- Påskpyssla med M. Vad trodde du?
- Men det är nog lite för tidigt.
- Nä, inte alls. Det är bäst att passa på nu, så man hinner i tid.
- Men det blir ju jul först.
- Men du sa ju att vi inte ska fira den i år.
En fnysning var det enda jag fick till svar.

Självklart måste jag ta hand om de här påskäggen, inte sant? Strunt nu i att det blir vinter och jul, snart är det ju påsk igen och det gäller att vara förberedd!

Jag förstår inte alls vad dubbelmorfar har emot de här gulliga påskpynten? Förstår ni? Nu återstår endast att fynda påskgardiner, så är saken biff!

Ikväll när vi kom susande med kollegan från vår digirådgivning i östra grannkommunen, var jag alldeles tom i huvudet och den stora frågan jag borde hitta ett svar på är:
Vad behöver en senior kunna i dagens digivärld? Vad är det jag skall lära ut till nybörjarna? Hmmm...

Och gissa vad? Jo, jag planerade helt om och helt nytt nu ikväll. Håhåjaaa... tänk hur det var förr när allting var statiskt och inte ändrade stup i kvarten, som det gör i dagens datavärld...

Idag blev jag uppringd av en närståendevåradare, som tackade mej för kolumnen i dagens tidning. Hen tyckte att jag precis hade förstått vad det handlar om och tyckte det var bra att närvårdarnas situation uppmärksammas.  Jag blev rörd över responsen och glatt överraskad. Det värmer att någon tar sig tid och bryr sig om att tacka. Samtidigt önskade jag förstås att jag hade kunnat göra någonting konkret.

Underbara, underbara karlar!

Nu har ni igen fått vänta i dagarna två på ett blogginlägg, tyvärr. Tiden har rusat på med sådan fart att jag själv har svårt att hänga med.
- Låt int mej sitta vid datorn hela kvällen igen, var det sista jag sa åt dubbelmorfar i morse då jag hastade iväg till jobbet i stan.
Och gissa var jag sitter nu? Nåjo, framför datorn förstås, var annars? Lite muttrade nog dubbelmorfar, men vad kunde han göra då jag skulle kolla e-post, arbetstider och kursplatser och... Håhåjaaa.

Underbara, underbara karlar!
Igår var dubbelmorfar iväg till Återvinningscentralen, alltså Uusiokeskus. Så när jag kom hem från jobbet igår kväll vid 20-snåret, väntade här en underbar överraskning. En helt otrolig överraskning egentligen med tanke på dubbelmorfar! Han brukar ju vanligtvis inte, men nu visste han precis vad en kvinna som undertecknad behöver!

Erika Knights stickbok för bebisar, alltså gullegryn (kullannuppu).

Och så den här helt fantastiska virkboken, Täcken och sjalar av finländska gurun Mary Olki.

En så här vacker duk är en prydnad för vilket bord, som helst. Undrar om jag någonsin skulle få den färdig om jag började? Hmmm...
Boken är från år 1973 och rena rama fyndet! Tänk att dubbelmorfar vet hur han ska glädja mej!

Två rundstickor ingick också i gårdagens fynd. Dem bjöd Janne på! 80 cm lång nr 4 och 70 cm lång nr 3½. Precis vad jag behöver!
Här hemma lagade äldsta sonen middag igår, så det var bara att sätta sig till bords då jag kom hem! Underbara, underbara karlar! Tack för att ni finns!

Idag bjöd dubbelmorfar på blodplättar, alltså vår form av snabbmat. Jag var vrålhungrig då jag kom hem från jobbet vid femtiden, så det var bra med snabbmat.

Småningom är det dags för kvällste, men först lite datorjobb ännu...