Inte riktigt som planerat

Igår gick det inte riktigt som planerat. Just när jag drog på mej jeansen och skulle köra iväg till stan på stickträff, fick jag ett annat uppdrag. Jag hamnade att köra iväg på en sjukhusskjuts till västra grannstaden istället. Ingen stickträff för mej alltså, så kan det gå här i min just nu smått kaotiska värld.

När jag nu en gång var i västra grannstaden passade jag på att leverera det rosa fluffet och bra så. Nu seglar det inte längre omkring här hemma. Alltid bra att få saker ut ur huset.

Senare på eftermiddagen mot kvällen körde äldsta sonen iväg med mej till stan. Vi skulle äta middag ute, men var vi skulle göra det, var lite oplanerat. Så han körde söderut ner till grillen. Vi tog en sväng på parkeringsplatsen, för att återvända till stan och stranden.

Den här gången åt jag en kycklingkorg medan sonen valde bodans hamburgare där på CD. Antagligen måste jag småningom sluta äta ute, för nu blev det ganska många potatisar kvar av den här portionen. Alternativt hålla mej enbart till sallader.

Från stranden till mataffären och där hittade jag Bra Korsord nummer 8. Tjohooo!

Genast vid hemkomsten slog jag upp krysset Takt & ton och kolla där G 10-12, alltså tre rutor, en låt med KAJ. Tjohooo igen. Det där kan jag! Mycket annat som också är löst nu vid frukosten i morse. Endast en tom ruta återstår och jag vet inte om jag klarar av den. Få se...

Och ser ni, nu hittade jag Kotivinkki. Jag fick tag på sista exemplaret. Tjohooo! Och till rabatterat pris till råga på allt. Nu har jag alltså en tryckt version av syrensocksmönstret.

I tidningen finns också det här skojiga grytlappsmönstret, så fram med virknålen. En liten stickad sjal finns det också mönster till, alltså inte alls ett illa litet köp.

Den här tidningen fick äldsta sonen syn på och tyckte att jag skulle ha, så även den hamnade på kassabandet. Huh! Nu finns det mycket att distrahera tankarna med och bra så.

Sent på kvällen försökte jag koncentrera mej på stickning.

Lite oplanerat dök den här knuten upp i garnet. Suck!

Saker att glädja sig åt i denna oroliga tid, dagens jordgubbsskörd. Mums filibabba! Och vi hann före fåglarna.

Önskar er alla en finfin fredag. Ta vara på er och njut! 

Två dubbelnummer

Igår fick jag lift till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att träffa henne och en riktigt fin eftermiddag hade vi hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar med mögelost, mums och en god midsommartårta med jordgubbar. Vi talade om allt från bankappar och korsord till vilka maträtter vi inte gillar. Lite kommenterade vi också världsläget och stadens klåperier. Vi kom fram till att vi minsann skulle ordna det mycket bättre. Stadens tjänstemän och politiker borde fråga av oss som vet.
Jag stickade på min socka med strukturmönster och förstås hamnade jag två gånger att sticka bakåt. Nu har jag dessutom en tappad avig maska, som jag måste komma ihåg att plocka upp innan jag stickar vidare.

Planen för idag var glasklar, jag skulle bara sticka, inte göra någonting annat. Men sen händer det ju saker här i mitt pensionärsliv. Innan jag hade kravlat mej upp ur sängen före halvnio i morse, hade jag ett missat samtal från nästyngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med till stora varuhuset i Gammelby. Lite yrvaket frågade jag försiktigt när det var avfärd och fick reda på att efter en timme. Jo, det skulle jag väl klara. Så kläderna på, snabbfrukost och plötsligt var han redan här.

Snabb var jag i varuhuset, trots att bisin min hade räknat upp en hel drös med varor han ville ha. Nu har vi alltså både nektariner, persikor, päron, jordgubbar och tre säckar med trädgårdsmylla.

– Får du köpa den där, frågade nästyngsta sonen misstänksamt då jag kurvade via tidningshyllorna före vi gick till kassorna.
– Jo, jo, försökte jag övertyga honom.
Lite festligt måste man ju få ha det inför midsommaren, eller hur? Egentligen skulle jag ha velat ha en korsordstidning, men Bra Korsord såg jag inte där i tidningshyllan. Så det fick bli dubbelnumret av Allers i stället. Jag får gnugga mina geniknölar över A-korsordet och bra så.
 

Den här fiskade äldsta sonen upp ur postlådan idag. Så nu har jag två dubbelnummer. Blir det fyra tidningar?

Och nu önskar jag verkligen att jag skulle kunna sy, för den här byxkjolen gillar jag. Tänk så sval och skön i sommarvärmen.

Nu ska jag ta hand om disken och försöka få igång tvättmaskinen och sen, sen blir det sticka av. Tror jag, ifall det nu inte kommer nånting annat emellan. Sånt vet jag inte på förhand.
Det blir också paus här i bloggen. Jag återkommer efter midsommaren med nya skriverier.

Önskar er alla en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!

Långa tången och marknadskringla

Håhåjaa, vet ni, jag hinner inte med någonting alls nuförtiden. Visserligen har jag blivit långsammare med åren, men nu har jag till råga på allt flängt omkring!

Igår följde jag snällt med bisin min till Motonet i västra grannstaden. Jag var liksom hans säkerhet och egentligen var det tänkt att jag skulle köra. Men han ångrade sig och satte sig bakom ratten.
Bisin min hade förstås ytterst nödvändiga saker han skulle ha från Motonet...

... som till exempel den här långa tången och liknande grejer.

Jag skulle förstås inte ha nånting alls, men hittade likväl både det ena och det andra...

... och helt i onödan köpte jag den här korsordspennförpackningen. Jag skulle ha klarat mej med den där refillförpackningen till höger, för jag har redan ett otal pennor. Till råga på allt hittade jag ännu en födelsedagspresent åt Lilleman. Snart är hela klädkammaren fylld med presenter.

I morse fick jag ett sms från yngsta sonen. Han hade ärenden i västra grannstaden och undrade om jag ville följa med. Det ville jag förstås. Fräckt nog skickade jag äldsta sonen till marknaden i stan.

För se, marknadskringla skulle vi förstås ha. Han postade också mina färdigt lösta korsord i tidningen Bra Korsord nr 7 2026. Ja, egentligen hela tidningen, för jag hade faktiskt lyckats lösa dem alla.

Idag hade jag, på uppmaning av yngsta sonen, min sockstickning med mej. Men jag hann med ynka tre varv innan han var färdig med sitt ärende.

Vi funderade lite hit och dit var vi skulle inta lunchen. Till sist fick det bli Kotipizza i Näse, för vi skulle inte alls åka in till stan.

Jag valde fetaostsallad. Den var riktigt fräsch och mättande. Till salladen serverades tre goda och varna brödpinnar.
Vi handlade lite där i stora mataffären och kunde sätta kallvarorna i kylskåpet, som yngsta sonen hade bak i bilen. Behändigt och bra i sommarvärmen.

Hur det nu var så körde vi ändå genom hela stan, för att besöka Mikrokulma. Det är en riktigt farlig affär för en famo/mommo, för där finns leksaker! Såna får jag förstås inte heller köpa, vilket gör det hela riktigt knepigt. Vad jag inte riktigt förstår är hur jag nånsin ska kunna hjälpa Finlands ekonomi på fötter om jag inte får köpa nånting?!

Nu är det dags för blötläggning av rosa fluffet annars blir det aldrig färdigt och ni får inte se det. Ja, och dottern får frysa.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Lite hit och dit

I morse satte jag mej i egen bil och körde iväg till västra grannstaden. Åååh, så härligt att få köra med egen bil igen. Den är utlånad till nästyngsta sonen medan bisin min försöker fixa deras franska "katastrof" eller vågar jag skriva fiasko?

Avsikten med min lilla utflykt var att delta i Säie Wools garnfest, det är ju världsstickardagen idag, men... 
... jag hittade ingen parkeringsplats i närheten. Suck! Ett erkänt borgåproblem. 
Jag hade packat med mej min sockstickning i akt och mening att sitta där ute och sticka, men...
...från att endast ha droppat lite tog regnet i riktigt ordentligt, så både undertecknad och stickningen stannade i bilen.

Jag träffade i alla fall E från Hyvinge och det slutade inte så bra med tanke på mitt garnlager, som bara sväller och sväller. Men det är en helt annan historia.

Jag susade hemåt, plockade upp äldsta sonen och så iväg till stan medan det regnade. Vi hann med besök både i stora varuhuset, Corint, luncha i Valkom grill och ett varv till R-kiosken innan vi äntligen hamnade i mataffären.

Hem kom jag med Kuriren nummer 8 och...  

... berlinermunk.

Medan jag njöt av berlinermunken tog jag mej an knepiga krysset i Kuriren. Nu är det endast 4 tomma rutor kvar att fylla i. Tjohoo! Inte riktigt så knepigt, som jag trodde att det skulle vara.

På stickfronten inget nytt. Det rosa fluffet har nu fått vara i fred medan jag långsamt återhämtar mej från sykatastrofen. En liten provlapp stickade jag igår och kom underfund med att jag ska använda stickstorleken 3,25. Men sen orkade jag bara inte lägga upp 180 maskor. Det var på tok för sent på kvällen för en sådan manöver. Jag började istället sticka bakåt på mitt lila projekt medan jag såg på dart i TV. För tillfället går det alltså mera bakåt än framåt.

Nu är det dags för mej att ge mej i kast med de där 180 maskorna. Undrar hur många gånger jag får räkna innan jag får det att stämma?

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Lite deprimerande

Igår var jag på stickträff hos H och det var riktigt härligt. Hon bjöd på karelska piroger och ägg samt blåbärspaj och glass. Mumsfilibabba! Vi pratade och stickade. Jag hjälpte också värdinnan med ett korsord, som hon hade kört fast i. Hon fick två långa ord och så rättade vi ett fel hon hade. Hoppas att det nu lossnade för henne. Det är knepigt med korsord då man kör fast och faktiskt går inte de där roliga underfundigheterna att googla sig fram till. Nä, till all tur måste man använda hjärnan.

Jag fick en liten docka av H. Tack för den här gåvan. Få se vem av flickorna som vill ha den.

Igår kväll när jag satte mej i gungstolen för att fortsätta med stickandet blev jag lite deprimerad.

Jag hade stickat fel. Översta hålet, som skulle vara i mitten av mönstret hade plötsligt hamnat till vänster istället. Snyft! Så går det när man sitter och pratar och har trevligt. Jag var verkligen en sann optimist, som vågade ta med mej en mönsterstickning till stickträffen. Sockor är ju det enda som går att sticka när vi möts. Sockstickning ägnade de andra sig åt, klokt nog. Endast jag som var oförnuftig.

Nå, eftersom jag inte hade stor lust att sticka bakåt igår kväll, så bytte jag till min gröna stickning.
 

Lite deprimerande då det dyker upp såna här knutar i garnnystanet. Suck!
Lite deprimerande också att jag håller på så här och stickar på det ena och det andra och inte får nånting färdigt! Suck och dubbelsuck.

I morse vaknade jag lite över fem. Det var alldeles för tidigt, men lite deprimerande så hade jag fått ont i ryggen. Det är sviterna efter mitt besök på den smala britsen i Jorvs i tisdags. Suck!
Idag utför jag inga stordåd utan försöker hanka mej fram så gott det går och hoppas på en bättre dag i morgon. Det går säkert bra att lugnt sitta i gungstolen och sticka, eller vad tror ni?

Apropå Jorvs ännu, så trodde Mr J att jag hade varit där i tisdags tillika med Sauli Niinistö. Men se nej, han var där på kvällen och jag på morgonen. Undrar lite smått hur han blev mottagen där? Fjäskades det för honom? Eller behandlades han som vilken patient som helst?

Lite deprimerande är också det faktum att min smartklocka nu verkar lägga av helt och hållet. Den blinkar i ett med en svart urtavla, som visar tiden. Suck! Verkligt irriterande. Jag borde alltså ha köpt en ny i tisdags, men... 
... tja, behöver jag en smartklocka? Kanske inte direkt för att visa tiden, den får jag från telefonen. Som pensionär så får ju tiden ha sin gilla gång, förutom då när det finns tider att passa. Smartklockan visar förstås hur många steg jag tar, men det har inte varit särskilt viktigt för mej tidigare, först efter sjukhusvistelsen. Det som jag uppskattar klockan för allra mest är ju nog det att jag kan svara i den när det ringer. Jag släpar ju inte telefonen med mej överallt. Jag borde kanske ha fickor på alla mina plagg för att få med telefonen.

Nu, nu ska jag gå ut lite försiktigt en stund och njuta av sol och sommarvärme. Det blir nog bra det här ska ni se.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen. 

Lite effektiv

Idag har jag varit lite effektiv, då med betoning på lite. Disken tog jag till all tur hand om igår och på stickfronten fick jag alldeles nyss en sockhäl färdig. Nu ska det bara plockas upp maskor i högra sida. Sedan gäller det att klara av kilminskningen och därefter få foten färdigstickad. Men det får bero ännu i kväll.

Idag på förmiddagen ordnade jag med ett och annat, för att mitt på dagen dra iväg till stan på lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi åt en mer eller mindre standardlunch på Holmari, mos, grönsaker, ugnslax och skinkfrestelse. Jag hoppade över laxen och fick en bit broiler istället. Lite ångrade vi att vi inte tog oss ner till stranden istället och åt där. Men vi hade bråttom och Holmari låg på vägen till mataffären, så det fick bli så den här gången.

Jag hann vara hemma en stund innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman hade inte riktigt sovit dagssömn, så vi satt i soffan och slöade. Till all tur var han inte gnällig, som fadern hade varnat mej för. Varför skulle Lilleman vara gnällig med famo när han kan ta ut det på föräldrarna?

I mataffären förirrade jag mej till tidningshyllan.

Så jag kom hem med Bra Korsord nummer sju! HUPS! Det är så rasande roligt att lösa korsord och min hjärna får koncentrera sig på annat än oron för familjens välmående och hemska nyheter. Det är liksom bra att släppa de där fladdriga tankarna mellan verserna.
I det här numret finns bland annat ett intressant korsord om gamla bilar och förstås min favorit, 20 frågor. Där har jag redan fyllt i de gula orden, som svar på de frågor jag kunde direkt. Härligt!

Jag köpte också den här tidningen fastän jag inte alls ska ha flera mönstertidningar, men... ja, här finns mönster till en stickad t-shirt med sadelärm, för män. Här finns också många mönster för barn och härliga sockmönster.

Och så finns det mönster till de här virkade sommarbyxorna! Såna ska vi väl alla ha?

Regnbågen visade sig här ikväll, men trots bisin mins uppmaning så fotade jag den inte. Det var fint redan att njuta av den utomhus. Det räcker för mej.

Önskar er alla en fin onsdag!

Inte min kille

Igår på eftermiddagen då jag körde till grannbyn småregnade det. Så vi höll oss inomhus med Lilleman och bäst så. Famo skulle inte ha hunnit springa efter honom utomhus. Nog för att han skulle ha älskat regnet och vattnet.

Innan det var dags att leka med bilar i parkeringshuset satt Lilleman i min famn. Vi bläddrade i den bok han gillar bäst just nu, en bok med bilder från en lantgård. Famo klarar av att låta som en skördetröska, traktor, gris, häst, ko och ett lamm. Inga  problem, men så kom vi till en kanin. Hur låter kaniner? Låter dom överhuvudtaget? Har de gnagljud? Smackar de? Ingen som helst aning, så vi hoppade över kaninen.

Plötsligt vände sig Lilleman om och kramade mej hårt, hårt.
– Är du min kille, frågade jag då.
– Nej, kom det med eftertryck och bestämdhet.
Nej, Lilleman är inte famos kille, hur kan hon ens fråga så dumt? Han är väl ingen kille heller, nä han är ju en pojke. Hur som helst, vi hade riktigt trevligt tillsammans. Det är en gåva att få tillbringa tid med barnbarnen. 💕

Pizzalådan, som nästyngsta sonen hämtat från stan, tog jag med mej hem. Och det var bra det, för halva pizzan blev förstås kvar och finns nu i kylskåpet. Idag behöver jag alltså inte laga mat. Tjohoo!

Äldsta sonen hade hämtat en rabarberbulle från stan, som jag åt till efterrätt. Mums!

I gårdagens korsordslösande hittade jag det här:

Just det, ingen mindre än KAJ. Kul.

Mindre kul är det med min stickning. Igår kväll såg jag på European Darts Tour från Riesa i Tyskland. Jag kan inte precis säga att tävlingen var jättespännande, men jag lyckades ändå få ett hål i mitt sockskaft. Ett hål, som jag inte visste hur jag skulle åtgärda. Suck!
Så jag fick sticka sju varv bakåt för att få ordning på skaftet, som har fem aviga varv och fem räta varv. Känns som om det här sockparet aldrig blir färdigt.

Nu är det dags för mej att gå ut och njuta av vårt soliga väder.

Önskar er alla en trevlig lördag!

Härligt, härligt

I morse var jag iväg till stan, närmare bestämt till labbet, där jag lämnade fyra rör i en låda. Jag hjälpte också ett äldre par att hitta till labbet och att anmäla sig. De tackade översvallande. För min del kändes det härligt att kunna hjälpa.

På hemvägen kom jag att tänka på Löven de grönska i sol kring alla vägar, ursprungligen en dikt av Kerstin Hed. Allting är grönt, blomprakten härlig och jag blir så glad åt alla gula maskrosor, som hjälper våra pollinerare. Fågelsången är intensiv och vindarna har varit ljumma idag.

På förmiddagen var jag lite osäker på om jag skulle kunna delta i dagens stickträff, för jag kände mej lite snorig. Jag vill ju inte smitta ner de andra. Jag fick grönt ljus och ett varmt välkommen. Härligt, då var saken avgjord.

På förmiddagen hämtade äldsta sonen in posten. Härligt, härligt, nu fick jag redan följande nummer av Mästarkryss. Och det är verkligen bra, för nu kan jag öva upp min hjärna och det är viktigt, säger Reidar Wassenius. Jag kände mej faktiskt riktigt inspirerad då jag lyssnade på honom. Och jag blev lite klokare, härligt.

Härligt var det också på stickträffen hos G-M. Hon bjöd på goda varma smörgåsar och delikat äppelpaj. V hade hämtat med sig en drömtårta med apelsin. Så gissa om vi blev mätta. Vi stickade faktiskt också och precis alla stickade sockor!

På hemvägen kurvade jag via grannbyn. Jag hade en liten gåva åt Lillan, som jag ville ge. Och vet ni, mitt sjätte sinne slog mej igen med häpnad. Lillan hade lite feber efter gårdagens vaccination, så gåvan uppskattades verkligen. Det som var lite svårare att förstå var att lillbrorsan fick en liten Paw Patrol boll. Borde inte den också ha varit åt Lillan?

Äntligen kom jag ihåg mina två brickor och min ugnsplåt, som har varit där sedan kalaset. Nu har jag dem hemma inför nästa kakbak.

Jag fick de här påsarna med mej hem. Härligt, nu blir det kakao i morgon, istället för te. Tack för de här påsarna!

Nu tror jag att jag skippar disken, den hålls ju kvar till i morgon. Jag satsar på lite stickning istället.

Önskar er en riktigt härlig torsdag. Hoppas det härliga sommarvädret håller i sig ännu i morgon.

Belönade mej

Nu är jag rejält trött och känner mej fortfarande lite darrig. I morse vaknade vi upp vid femtiden till blixt och dunder. Jag steg förstås upp och drog ut alla kontakter jag kom åt innan jag återvände till sängen. Men jag kunde inte sova, hur jag än försökte. Jag knep hårt ihop ögonen, men blixtarna lyste upp i sovrummet och jag räknade sekunder tills åskknallarna hördes. En av dem var faktiskt riktigt nära. Vid sextiden gav jag upp och kravlade mej sömndrucken och yr ur sängen.

Sen gällde det att få tiden att gå tills halv nio då jag åkte iväg till sjukhuslabbet i västra grannstaden. Jag skulle vara oäten 12 timmar, så jag började känna mej lite svag. Det var ju inte precis meningen att jag skulle vara uppe tidigt på morgonen. Till råga på allt är jag den typen, som genast på morgonen är hungrig och vill ha frukost.

På labbet var jag lite över nio och mycket tacksam för att äldsta sonen skjutsade mej. Såg äldre personer med kryckor gå långa vägar från parkeringen långt borta, till sjukhuset. Det var alltså fullspäckat igen.
Jag kom in till laboranten före utsatt tid och från vänstra armvecket tappade hon flera rör med blod och en spruta. Den sistnämnda rusade hon iväg med till en maskin. Medan jag satt där och väntade på hennes återkomst ringde min telefon. Lilleman behövde farmor som barnvakt, kunde jag komma till halvett. Jo, det skulle nog gå bra.
Laboranten återvände, kollade för femtioelfte gången mitt personnummer, det var alltså jag som skulle rabbla upp det och hon kollade att hennes uppgifter stämde. Sen var jag färdig, jag tackade och vi önskade varandra god fortsättning på dagen.

– Kom tillbaka, hörde jag bakom min rygg då jag nått halvvägs i korridoren.
Förvånat vände jag mej om. Vad hade hänt med mina blodrör? Hade de fallit i golvet? Blivit kontaminerade?
– Läkaren vill ha ytterligare blodprov, sa laboranten och såg lika förvånad ut som undertecknad.
– Det här har aldrig hänt mej tidigare, fortsatte hon då jag igen satt i stolen och sträckte den här gången ut höger arm. Stick i armvecket och ytterligare fyra blodrör.

När jag kom ut från labbet gick jag till sjukhuscaféet, för nu måste jag få nånting i mej. På grund av mitt hedersuppdrag i grannbyn fick jag lov att skippa det planerade cafébesöket inne i grannstaden. Jag belönade mej med en rostbiffsbatong. Den åt jag upp i bilen på motorvägen österut. Vattenflaska hade jag med mej och också ett mellanmålskex, men efter sticken i båda armvecken var jag värd lite mera än ett ynkligt kex, eller hur?

Smått uppgiven var jag över burken jag fick med mej hem. I den ska jag samla gul vätska och sen föra provrör till labbet i stan i morgon. Nu har jag då varit iväg till sjukhuset en gång per vecka i tre veckors tid. Jag undrar så vad lungläkaren nu har kommit på att ska kollas ytterligare. Snart börjar jag känna mej sjuk på allvar.

När vi kom till stan bestämde äldsta sonen att jag behöver belönas och så körde han raka vägen till Corintbageriet.

En god berlinermunk är aldrig fel.

Från Corint till R-kiosken där jag belönade mej med att skicka in krysslösningarna till Bra Korsord. Sedan hem via mataffären.

Och där belönade jag mej med de här två tidningarna. Jag är starkt korsordsberoende. Tyvärr hittade jag ingen Allers.

Till en snabb och lätt lunch åt jag fullkornssemla (fralla) och yoghurt innan jag körde iväg till grannbyn. Lilleman låg och sov dagssömn då jag anlände och mor och far körde iväg med storasyster till rådgivningen för fyra årsgranskning.
När Lilleman vaknade var jag lite orolig att han skulle bli rädd, då han plötsligt fick se farmor istället för mamma eller pappa. Men nej, han var som en liten solstråle och ville genast upp i famnen. Jag har ju ändå varit där så ofta att jag är en trygg vuxen för honom. När pappa och storasyster kom hem vankades det våfflor till mellanmål. Mumsfilibabba.

Lillan har nu beställt en virkad tusenfoting med gapande mun av farmor. Åhå, få se om jag kan sånt. Jag tycker att modern sa att hon har beskrivning till masken.

Här hemma hade äldsta sonen fixat middag, vilket jag är tacksam för. Och inte gör det ju nånting att jag åt två våfflor först och sen middagen. Efterrätten får man ibland äta före, eller hur?

Nu ska jag se om jag orkar hålla ögonen upp och fortsätta på en sockstickning, som igår kväll inte blev till nånting alls. Jag såg faktiskt, hör och häpna, på två ishockeymatcher igår kväll. Den mellan Finland och USA och den som svenskarna förlorade mot Tjeckien. Att säga att jag såg på matcherna är kanske att överdriva lite, för jag satt ju med min stickning. Målen såg jag alltid i repris och med jämna mellanrum fick jag fråga bisin min vad som pågick på isen. Det var ett under att han inte blev alldeles irriterad på mej. Finska kommentatorerna på MTV3 är så skrikiga att emellanåt satt jag och räknade maskor halvhögt för mej själv. Jag undrar om kommentatorerna tror att de ska egga upp hemmapubliken? Eller om de faktiskt inte kan behärska sig?

Önskar er alla en skön onsdag. Här har vi haft sommarvärme idag och det kanske fortsätter i morgon.

Förlorade fingrar

I morse då jag steg upp vid sjutiden var det strålande sol. Nu har molnen tagit över och jag sitter och småfryser. Av rädsla för att eventuellt få barnens och barnbarnens influensa tackade jag redan nej till morgondagens stickcafé. Jag vågar inte riskera de andras hälsa.

Min handske har förlorat sina fingrar!

Mitt vänstra pekfinger tackar och tar emot. Nu ser det redan betydligt bättre ut. Tack vare de avklippta handskfingren behöver jag inte plåster. Och vet ni vad? Jo, garnet glider så ledigt på det handsfingerbeklädda pekfingret. Jag kanske ska börja använda den här metoden i framtiden också? Kan jag månne ta patent på det här?
Jag har lärt mej att spreta med vänster pekfinger och det funkar bra, men när jag tar hand om disk och dylikt vill jag skydda skärsåret. Tur att det ännu finns många handskar kvar i förpackningen.

I morse löste jag de sista tomma rutorna i tidningen Mästarkrysset nummer två. Nu får jag vänta otåligt på nästa nummer. Jag var nog inte riktigt skärpt, för jag satt och stirrade på "en sorts motor" fem rutor med BO i de sista två. Skulle jag ha varit skärpt skulle jag genast ha kommit på TUR i de tre första rutorna, men... ja, man måste väl vakna först.

För att vara riktigt tyst medan bisin min ännu snarkade, så slösurfade jag lite på telefonen. Plötsligt kom jag till Säästötalo Latvala. Jag såg förstås att de säljer garn förmånligt. Till min stora förvåning såg jag att de finns i Karis. Hur har jag missat det? Och nej, nej, jag sökte faktiskt inte på garn, utan som sagt så slösurfade jag. Att jag råkade hamna i västra Nyland beror på att jag precis hade tackat ja till en studentfest i Ekenäs. Jag passade liksom på att kolla vad västra delen av vårt landskap har att erbjuda. Och ramlade förstås genast över garn! 😊 Och det trots att garnaffären i Ekenäs är nedlagd liksom här i stan. På lördagens kalas fick jag dock höra om en ung kvinna, som drömmer om att öppna en sorts stickcafé. Det skulle vara jätte, jätte härligt. Men jag är verkligen osäker på om det går att få ekonomi i ett sånt företag här i stan. Man behöver kanske en karl med fett bankkonto? I dessa tider håller alla så hårt i sina pengar, för att allting är så dyrt. Då kan det vara svårt att locka nån till ett kafé fullt med garn, förutom mej då! 🙈

Nu ska jag försöka ta mej i kragen och sticka färdigt fluffärmarna. Dottern har inte gett besked om längden på dem och jag är lite fundersam, för i mönstret står det kortare ärmlängd för större storlekar. Hmmm...
Särskilt kul är det inte att sticka i det där tunna fluffet med 10:ans strumpstickor. Tycker att det blir så ojämnt.

Önskar er alla en fin tisdag!

Lite otålig

Igår var jag iväg till västra grannstaden tillsammans med äldsta sonen. Han skjutsade mej till sjukhuset där jag gick igenom diverse prov inför mitt kontrollbesök hos lungläkaren nästa vecka. Jag hoppas att allting är okej och att ingenting hemskt hittas.

Sonen var lite otålig och ville vare sig hit eller dit. Men lunch ville jag ha, så vi körde in till stan och en lokal pizzeria.

Jag försöker komma bort från mitt standardval, alltså pita kebab och prova på nya rätter. Igår valde jag Durum höna. Det var lite tokigt, för jag visste inte att det liksom var en pizzarulle med sallad och broiler inuti. Jag fick förstås begära låda och ta hem halva rullen.

Vi handlade inte igår, för äldsta sonen vägrade. Idag har vi varit till stan och verkligen storhandlat. Sonen var otålig och jag hade en kilometer lång lista med varor jag skulle ha, allt från sallad, tomater, gurka till grönsaksbuljong och massor av färskostar. Han gick bredvid mej och smågnällde och tyckte att jag inte behöver rädisor och inte så där många burkar med creme fraiche osv., osv.
Till sist fick jag säga åt honom riktigt på skarpen:
– Om du int slutar gnälla nu får du gå ut och sitta i bilen och vänta.
– Men måst du handla så myky (mycket)?
– Jo, för jag ska ju laga en smörgåstårta och ingen vill komma till stan sent i kväll och köpa det jag glömt, bara för att du protesterar.
Sonen lommade lite slokörad iväg, men inte att han plockade vare sig mjölk eller grönsaksbuljong från hyllorna. Nej, han kom istället med en Fazers blå åt fadern. Mummel mutter. Nån chokladplatta stod inte på min inköpslista.

Till all tur gick det undan vid kassorna och verkligen skönt att ha sonen med som tog hand om varorna. Jag skulle ha fått stå en evighet och packa undan i kassarna, tre stycken stora.

Jag kom hem med den här korsordstidningen. Jag har endast supersvåra tomma rutor kvar i Mästarkrysset, så jag behöver lite annat att gymnastisera min hjärna med.

Lite otålig har jag varit i väntan på KAJ:s nya låt, tänk om den floppar? Men nej, ingen fara jag har redan fått Economy PLUS på hjärnan! Nu väntar jag otåligt på videon till låten, för är det på den här DC trean killarna dansar? Att de är på flygplatsen i Vasa vet jag, för det berättade Axel. Jag vet också att planet är i Vasa fastän det är många som skulle vilja ha det till Pyttis. Spännande!

Igår kväll när vi satt i var sin gungstol med bisin min och såg på en dokumentär om hur Led Zeppelin bildades, konstaterade vi att vi inte skulle ha orkat med att vara ute och festa. Enda stället vi skulle ha kunnat tänka oss att besöka var barnbarnen i grannbyn, för de går och lägger sig tidigt på kvällen!
Och nu, nu ska jag iväg till grannbyn och äta hemgjorda munkar! Mums!
Och ifall ni funderar, jo, vi smakade på mjöden igår och den blev helt bra.

Önskar er alla en skön fredagskväll. Njut av det ljuvliga vårvädret så länge det varar.

I den statliga monopolbutiken

Igår orkade jag inte åka med till mataffären. Jag hade inte minsta lilla idé vad vi skulle ha för mat nu på veckoslutet. Äldsta sonen körde snällt iväg och handlade. Jag skickade ett stort kuvert med honom att posta. Jag hade nämligen löst både A-krysset och Allersnöten samt några korsord till. Riktigt på skoj skickade jag in lösningarna med hopp om att de kommer fram i tid.

Jag har en riktigt bra kurir, för han köpte Kuriren åt mej. Tjohoo!
Lite smått funderade jag på om jag borde prenumerera på den här tidningen. Men jag litar inte riktigt på posten, så jag håller mej till slumpvisa lösnummer istället. Bra så. Här på pärmen ser ni den talangfulla sånggruppen Lovisette.

På eftermiddagen då jag satt i allsköns ro vid matbordet och grubblade på Novokrysset i ovannämnda tidning, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Vi diskuterade en stund och så sa han plötsligt:
– Jag är på väg till Borgå, jag ska till Motonet. Vill du följa med?
Nå, jovisst ville jag det och så var jag iväg västerut. Jag var inte alls in i Motonet, för jag hade inget ärende dit. Efteråt ångrade jag mej lite, för jag kunde ju ha försökt hitta en födelsedagspresent till morgondagens jubilar. Men det är svårt, ack så svårt med presenter till män, som säger att de inte ska ha nånting.

Yngsta sonen hade dock planen klar, vi skulle iväg till det statliga monopolet. Nåja, statligt och statligt, det är kanske bolagiserat? Vad vet jag? Jag har i varje fall inte besökt den butiken på flera herrans år, så utan sonen skulle jag ha yrat runt som en huvudlös höna och gapat stort av förundran. Men sonen, han navigerade snabbt och vant genom att läsa på informationsskyltarna och så stod vi där framför whiskeyflaskorna snabbare än kvickt. Allt från det stora galna landet i väst ratades. Nej, sånt blask skulle vi minsann inte köpa. De irländska flaskorna skippade vi också, för ska det vara whiskey så ska det vara skotskt. Åtminstone om man får tro yngsta sonen, som vet mer om den ädla drycken än undertecknad. Den sorten han hade tänkt ut fanns dessvärre inte där på hyllan, så nu blev det till att fundera. Jag tittade mer på hur flaskorna och förpackningarna såg ut medan sonen koncentrerade sig på innehållet, lagringstid osv. Som sagt, det är han som är experten inte jag!

Efter vårt promilleaktiga inköp tog vi en snabb runda i den stora mataffären. Helt plötsligt fick jag för mej att imorgon bjuder vi på ostbricka, nån sorts. Jag handlade alltså ostar och lämpliga kex lite så där planlöst. Få se nu vad det blir till.

Bisin min var också iväg västerut igår tillsammans med sin vedklyvarkompis. Den grillade korven, som Puuilo bjöd på var inte god enligt karlarna, så bisin min körde iväg till Mäntsälä på mat. Mest för att visa vedklyvarkompisen vad som finns inte alltför långt härifrån. Ja, och förstås njuta av grisfilén.
Både bisin min och undertecknad tyckte att det var riktigt bra att komma ut lite istället för att sitta hemma i gungstolarna!

På kvällen började jag på ett litet virkprojekt. Jag sprättade redan en gång. I natt kom jag på hur det skulle virkas, så nu blir det att sprätta på nytt och göra rätt. Det är på grund av det här, som mitt garn aldrig tar slut! Ja, och som dessutom gör att alla små projekt tar mycket längre tid än vad jag beräknat.

Kvällen avslutade vi med att titta och framförallt lyssna på Bryan Adams i Albert Hall. På torsdagskvällen såg vi på ett program om Kate Bush. Så det har varit mycket musik nu på kvällarna. Men ikväll blir det lite annat, för då ska vi se på dart. Det vill säga om jag kan slita mej från den stora älgvandringen.

Önskar er alla en skön söndag!

Två gånger i veckan

Igår morse ringde väckarklockan 9:17. Då låg jag, hör och häpna, faktiskt i sängen ännu. Jag hade precis öppnat ögonen och skulle kolla vad klockan var när det ringde. Att jag var så sent uppe igår beror på att jag glodde på tv på torsdagsnatten och inte kom i säng förrän halvtvå. Det var darts, alltså pilkastning, i Brighton och förstås måste jag se alla omgångar ända till finalen, som Johnny Clayton vann. Jag har blivit en riktig bänkidrottare fastän jag ju sitter i gungstolen!

Att klockan ringde igår, var för att jag hade lovat ta hand om Lilleman medan hans pappa och Pricken var hos veterinären. Vi hade det riktigt skönt med Lilleman, som hade stigit upp redan klockan fem på morgonen och hunnit vara ute i det soliga vårvädret.

Vi tittade lite på Paw Patrol.

Det här är Chase.

Och det här är Skye. De är de enda hundvalparna jag vet namnet på.
Vi lekte förstås, men helst ville Lilleman sitta i min famn och gosa. Det var vår andra träff den här veckan. I tisdag träffas vi igen. 💕

Innan jag körde iväg till grannbyn igår ringde "min" hälsovårdare. Alla prov som togs i tisdags var bra. De värden som skulle upp hade stigit och de som skulle ner hade sjunkit. Tjohooo!
Tydligen är min medicinering för tillfället rätt. Hoppas att det håller i sig.
Igen får jag tacka för bra service.

Bisin min säger att man som pensionär ska göra minst en sak per dag. Tyvärr räknar han inte stickning dit. Det tycker jag att är både orättvist och framförallt beklagligt.

I morse bakade jag havrescones. Jag åt nämligen memma med grädde på till efterrätt igår. Det blev kvar grädde i burken, så jag hade att välja mellan att baka tigerkaka eller scones. För min del var valet enkelt, för vad passar bättre till morgonteet än just nybakade scones?

Idag på förmiddagen var jag iväg, för andra gången den här veckan, till butiken. Jag var i gott sällskap med äldsta och yngsta sonen.

Och jag kunde inte låta bli, så jag kom hem med senaste numret av Allers. Om ni tror att jag redan plitat ner bokstäver i rutorna i A-korsordet, så tror ni helt rätt!

Idag har jag alltså hunnit med två saker redan, så nu får jag väl sticka resten av dagen? Det måste jag nog få, för dottern ringde och sa att hon hittat ett alldeles ljuvligt garn på vårmarknaden i västra grannstaden. Hon frågade om jag vill sticka en Unelma åt henne.  Jag svarade förstås ja utan att ha en aning om hur modellen såg ut. Nu är jag riktigt ivrig på att få sätta igång med det här projektet på grova stickor.

Apropå darts ännu, när spelarna kommer in till kastplatsen (månne det heter podiet?) så har de en "kampsång" som spelas. Johnny Clayton har förstås Johnny B. Goode. Jag frågade bisin min vilken sång/melodi han skulle välja. Utan att tveka svarade han Simply The Best med Tina Turner. Bisin min undrade förstås vilken sång jag skulle välja. Den enda jag kom på just då och där var I Don't Want to Miss a Thing med Aerosmith. Bisin min tyckte att den var lite lam, medan jag igen hänvisade till att jag ju inte vill missa piltavlan. Han tyckte jag skulle välja Abbas The Winner Takes it All. Men jag vet nog inte riktigt, för tänk hur genant det är när jag sen förlorar. Nä, sen i sängen kom jag på att jag nog ska välja Thunderstruck med Steve'n'Seagulls, för banjospelaren är så bra där. Nu gäller det bara att hitta en dartstävling för gamyler!

Åååh, bisin min kom just hem från grannbyn med...

... varmbröd och...

... nybakta kanelbullar från grannbyn. Mums! Här blir det fest!

Önskar er alla en skön lördagskväll. 

Vardag igen

Så var påskhelgen över för denna gång och det är vardag igen. Inte för att det har så stor betydelse för oss pensionärer egentligen. Mataffärerna är dessutom öppna hela helgen nuförtiden, så inte ens det spelar någon roll. Det känns faktiskt lite konstigt, som om samhället aldrig hinner ta det lugnt och återhämta sig.

Jag har varit iväg till stan idag, närmare bestämt på blodprov till labbet. Där var det fullt med folk och lite förvirring vad man skulle göra och vart man skulle gå. Jag har ju vanan inne redan, så jag kunde hjälpa till och visa bland annat var rum nummer tre fanns. Det rummet är så i skymundan att det inte är lätt att hitta dit. Fascinerat följde jag med de olika kölappsnumren, för där fanns inte minsta logik. Min hjärna räknade ut att sifferserierna på något sätt stod i damklang med vilka prov, som skulle tas. Själv kom jag enkelt undan, för idag behövdes endast ett rör med blod. Som vanligt hoppas jag att allt är bra och att inget konstigt dyker upp. Det här är ju egentligen koll på hur det ser ut efter att jag fick minska på mina mediciner. Från labbet gick jag till hälsocentralen och lämnade in min blodtrycksmätning. De siffrorna har jag i en exceltabell med medeltalet färdigt uträknat. Det underlättar både för hälsovårdaren och undertecknad.

Jag passade också på att lämna in Hemmets Veckotidnings korsordsbilaga. Jag hade löst alla svåra kryss i den, men lämnat kryptona olösta och några av de enklare. Dem orkade jag helt enkelt inte med. Det kommer nog att dröja innan jag skickar in krysslösningar nästa gång, för portot har stigit igen! 😒

Jag tog snällt ut kontanter ur automaten åt bisin min. Vad han tyckte om att få enbart 20 euros sedlar vet jag inte. Men femtilapparna var helt enkelt slut. Det fanns inget jag kunde göra åt den saken.

Väl hemma hann jag få i mej en smörgås innan jag hastade iväg till grannbyn. Bisin min hade lovat igår att jag kunde vara barnvakt åt Lilleman medan hans far cirklade ved. Lilleman var inte riktigt nöjd med mej, för jag sade nej till allt möjligt, som han tyckte var roligt: Klappa katten Pricken alldeles för hårt, klättra uppför skötbordet och sen försöka hoppa ner därifrån, tömma ut allt innehåll från blöjsäcken och klättra upp i högstolen/köksstegen och balansera på högsta avsatsen. Han sysselsätter minsann sig själv och farmor! Riktigt sur blev Lilleman då jag välte omkull högstolen, så han inte kunde klättra längre.

Jag försökte sysselsätta honom enligt bästa förmåga.

Riktigt glad blev han då apan, tror att det är en gorilla, körde brandbil. Den skarpögda ser att det finns ett tassmärke längst framme på brandbilen. Det betyder att bilen hör till PAW Patrol hundarna. Men vilken av hundfigurerna det är som kör brandbilen vet jag inte. Idag var det i varje fall apan som körde och jag som sjöng Tänk om jag hade en liten liten apa. Lilleman tittade storögt och skrattade hjärtligt när jag kom till Umpa, umpa falleralle... Han tycker nog att famo är galen!

Nu tror jag bestämt att det är dags för lite stickning, fastän jag inte riktigt vet vilket projekt jag ska fortsätta på eller om jag ska ta och börja på ett helt nytt. Lilla påskprojektet fick jag färdigt igår, till och med garnändarna fästade!

Önskar er alla en skön onsdag.

Som på beställning

Kan ni tänka er, Mästarkrysset nr 2 2026 kom som på beställning!

I onsdags fiskade bisin min upp den här tidningen från postlådan. Och det till stor glädje för mej! Visserligen har jag inte riktigt hunnit lösa någonting här ännu, men snart... 
För övrigt var jag så råddig i morse att jag tänkte att jag skulle lösa Melodikrysset idag på förmiddagen. Men det är ju fredag idag och inte lördag! Jag blir lite borta med helgdagarna.

Igår kväll lade jag upp ett nytt litet stickprojekt, men det blev inte värst mycket stickat, för jag såg på Darts, alltså pilkastning. Premier Leagueturnén hade nu kommit fram till den nionde kvällen och det var riktigt spännande. Förstås måste jag ju kolla var pilspetsarna landade på tavlan. Då blir det självklart inte så mycket stickat. Men kanske jag kan sticka desto mera nu på eftermiddagen?

Önskar er alla en skön långfredag!

Ett halvt loppisvarv

Tro det eller ej, men igår var jag i säng redan före klockan 23! Duktigt gjort, inte sant? Så redan klockan 10 i morse var jag i stan tillsammans med äldsta sonen. Den här gången jagade vi bland annat förmånligt kaffe! Vi började i tyska butiken, men jag gick inte in, för jag vägrar ladda en endaste app till i min telefon. Kaffet fick man endast genom att skanna appen. Suck, säger jag bara!

Medan sonen var iväg och fick sitt hår klippt och skaffade ett prepaid telefonkort åt fadern till hans reserv knapptelefon, fick jag strosa runt i stora loppiset. Jag skulle egentligen inte ha nånting, men det är ju alltid intressant att se vad som finns. Jag var dessutom inspirerad av gårdagens diskussion i stickcaféet där en och annan gjort fina fynd. Dessutom, vad annat skulle jag ha gjort medan jag väntade att sonen skulle bli färdig? Suttit i bilen och fipplat på min telefon?

Jag hittade förmånliga legoförpackningar, en bunt med intressanta tidningar, tyvärr utan pris, en hel del pocketböcker, men inte ville jag betala 3 €/bok för dem! Jag såg också påsar med garn och en stickring, men då tittade jag stint åt ett annat håll.

Det jag däremot kom hem med är en billig påskkrans, som jag genast hängde upp på vår ytterdörr. Jag hittade ju gult bomullsgarn igår, men jag hinner inte virka något påskigt av det ändå. Dessutom så skulle jag ha behövt skaffa nån sorts krans också, så nu fick det bli en sån här liten konstgjord istället.

Eftersom jag vet att sytråd är jättedyrt, så passade jag på att köpa den här påsen med sytråd i regnbågens alla färger. Vid det här laget hade jag hunnit genom halva loppiset när sonen dök upp och otåligt manade på. Och lika bra det, för nu köpte jag ju inte en massa grejer. Det finns förstås en viss risk att jag missade nåt häftigt fynd, men äääh!

Från loppiset for vi iväg till mataffären och där var det proppfullt med pensionärer. Kaffet drar när man får det förmånligt. Hur ska man annars ha råd med den livgivande drycken? Ja, så säger alltså den här tedrickaren. Jag passade också på att köpa ägg, för det finns en viss risk att vi annars blir utan!
Ett snabbt och effektivt stadsvarv och nu finns det sex paket kaffe här hemma. Flera skulle det förstås finnas om vi skulle ha energi att åka tillbaka till stan och handla på nytt, men det lär nog inte bli av idag åtminstone.

Jag lever inte allenast på ägg utan behöver lite hjärnstimulans till påsken också, så de här två dubbelnumren med extra många kryss kom jag hem med.

– Ska du ha Kuriren, frågade äldsta sonen.
– Va, har det kommit ett nytt nummer?
Jodå, det hade minsann kommit ut nummer fyra. Så för att gynna inhemskt, fick den här tidningen också följa med hem.

Här hemma satt Nasse och löste korsord medan jag var i stan. Det var allt bra att jag köpte tidningar med extra stora kryssbilagor, för här är storkrysset redan löst. Nasse har också tjuvat ett chokoägg. Ajabaja!
Det här är bisin mins arrangemang. Sånt här tycker han om att förgylla vardagen med. Tack för det! Mycket bättre än blommor och choklad om ni frågar mej.

Muminpappans käpp hängde löst.

Så idag tog jag äntligen fram lilla syskrinet, som jag har fått av U.

Nu är det lappat och lagat, så Muminpappa kan bege sig ut på nya äventyr. Hoppas att bisin min blir nöjd nu, för han har varit så orolig för hur Muminpappa ska klara sig utan sin käpp.

Småningom dags för middagsmat, spaghetti och köttfärsröra. Lite skulle jag vilja sparka bakut och gnälla "jag vill ha tagliatelle". Men ibland måste bisin min få det han gillar. Till påsken kan jag sedan laga någonting med sill, en gubbröra kanske? Då får han nöja sig med ägg och skinka. Så det så!

Önskar er alla en skön torsdagskväll.