lördag, mars 31, 2018

På natten...

... blir det hemska mycket värre än det är" läser Tove Jansson från sin egen bok Vem ska trösta Knyttet.

På natten såg det ut så här hos oss.

På dagen ser allting annorlunda ut.

Regnbågens alla färger glittrar i istapparna.

Några häxor har vi inte ännu sett till. Däremot har den här lilla gynnaren varit på besök och helt nöjd med serveringen vid fågelbordet.

Kinderäggen har trots avsaknaden av påskhäxor, ändå försvunnit. Morfar i huset påstår att han är oskyldig, ändå står hans byggen här på bordet, så vad ska jag tro?


fredag, mars 30, 2018

Så många kakor

Det började redan igår. På redaktionsmötet blev vi bjudna på en supergod rulltårta.

Den hade god åtgång som ni ser. Den var alldeles varm och inuti var det fräsch hemlagad krusbärssylt. Mums och tack! Påminn mej på sensommaren att jag också ska koka lite krusbärssylt, för inget går upp mot hemlagat, så är det nu bara. Fast vänta nu, är det inte ett himla rensande med krusbären? Huuu...

Idag har vi fortsatt att kalasa. Och det var riktigt, riktigt kul att träffa barnens kusiner, som man inte sett på tid och evigheter. Och så var det ju kakor förstås.

Supergoda smörgåstårtor, en fisk och en skinka!

Och underbart god tjinuskitårta (kola i Sverige). Sedan fanns det en hel del annat gott också, men jag vill inte reta upp er aptit med att beskriva alla ljuva läckerheter.
Tack för ett härligt kalas!

Ha nu en riktigt bra fortsättning på påsken. Här har den i varje fall börjat riktigt bra.


torsdag, mars 29, 2018

Fyra små ägghattar

Hjääälp! Nu borde jag sitta och virka och inte här framför datorn. Men se här fastnade jag på eftermiddagen och började jobba så intensivt att jag glömde både tid och rum. Tur att morfar i huset tog hand om middagen även om han vägrade tillreda kycklingbiffar och koka ris. Som hämnd blev han utan mockarutor! Haaa!

Igår vet ni, då steg jag upp redan klockan 6, för nu var det bråttom. Jag hade virkat ett försök redan på tisdagskvällen och nu skulle jag ha tre till färdiga innan det var dags att åka iväg till jobbet. Jag har ju fått så mycket under den senaste tiden, så jag ville glädja mina kolleger lite extra så här inför påsken.

Modell: Ägghattar, mönstret är från Drops små påskkorgar, Easter Baskets, jag lämnade bara bort remmarna eller korghandatagen om ni hellre vill kalla dem det!
Garn: Gul-vitmelerat bomullsgarn och Cabaré från Jakobsdal
Åtgång: 28 g
Virknål: Nr 3.25

Bomullsgarnet är från förra årets hantverksresa till Gamla hamnen och Lankamaailma. Nu blev det då ingen duk utan fyra små hattar istället. Kollegerna blev glada över sina mignonägg med hatt på. Det tog fram både deras skaparlust och chokladsug!
Och själv är jag glad över att kunna glädja och kunna banta garnlagret i varje fall liiite, liiite grann.

Och nu, nu ska jag virka lite igen. Jag skulle vilja ha vitt garn även om min hulda moder för en stund sedan sade i telefon att jag ska laga en gul höna. Höh, då blir det ju en kyckling! 
Har ni förresten sett min virknål nummer 4? Nä, inte jag heller. Det råder fullständig kaos i mitt hobbyrum och det mesta är inte alls där det skall vara. Och det absolut värsta av allt: Det finns en tvåbent chokladråtta som hårt har gått åt mitt flak med chokoägg! Ack och ve. Vad ska häxorna tro i lördag?
- Vi öppnar inte dörren, sa den skyldiga helt obekymrat.
 


onsdag, mars 28, 2018

Potatisnarciss

- Vart ska du fara, frågade morfar i huset igen igår efter att jag hade sagt "Nati, nati". Ja, vart månne jag var på väg då när klockan gick mot 23? Till stan och ragga? Hälsa på min hulda moder? Till... ja till vart? Självklart är ju sängen det enda alternativet vid den tiden på dygnet. Åtminstone för mej. För nattugglor kan det ju förstås vara annorlunda.

Häromdagen var jag ju inne på det där med tur. Och verklig tur hade jag igår då jag fick den här i gåva:

En potatisnarciss! En sådan hade jag tänkt köpa mej till påsken, men nu hade jag sådan tur att jag inte behöver göra det. Tack snälla!

Idag har det snöat här. Bläää! Vi hade redan bara torra vägar. Det föret vill jag ha tillbaka tack! 

Ikväll hjälpte mej min hulda moder att skriva en lista på saker jag eventuellt behöver från mataffären. Huuu! Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre att ha en lista än att helt huvudlöst irra omkring.

tisdag, mars 27, 2018

Fjolliga mamman

Fjolliga mamman alias undertecknad, drabbades igår av akut påskmatsstress. Lamm - uteslutet, höna/kyckling - uteslutet, fisk - tveksamt. Vad, ack vad, skall serveras på matbordet här i huset under helgen? Någonting som går fort och som alla gillar, vad? Skinka? Men det är väl lite tråkigt? Blomkålsgratäng? Men vad ska fjolliga mamman servera till?

Fjolliga mamman klagade sin nöd och blev bönhörd och fick ett tyskt förslag. Tack för det!
Falschen Hasen (= falsk hare) Skulle väl vara någonting att satsa på? Allting in i ugnen, så är saken biff.
Fjolliga mamman tänker att Djävulsägg verkar vara en bra förrätt. Nu återstår endast efterrätten. Räcker det om fjolliga mamman värmer mignonägg en liten stund i ugnen och serverar dem varma?

Fjolliga mammans hulda moder ligger hästlängder före och har redan hela påskmiddagen färdigt planerad. Lyckliga hon. Till skillnad från fjolliga mamman så kan den hulda modern laga mat. Fjolliga mamman har till råga på allt inte ännu återfått matlusten efter förkylningen. Så det mesta i receptväg verkar inte alls lockande.

Fjolliga mamman ringde igår kväll till minstingen.
- Va vill ni ha till mat?
- Ingenting. Jag ska ju steka 30 hamburgerbiffar, så det räcker nog över hela påsken.
- Men nånting annat ska vi väl ändå äta?
- Jag vet int va ni ska äta, men...
- Jag vill liksom få undan helghandlandet senast på torsdan.
- Men butikerna är ju opp hela helgen.
- Ja, men jag har int lust att fara till stan sen. Jag vill vara ledig.
- Ja kan nog handla bara du säger vad du ska ha.

Fjolliga mamman drog en suck av lättnad. Vilken tur att hon är omgiven av förståndiga barn.
Och nu ska den här fjolliga mamman iväg och äta nygräddade plättar med halvfrysta jordgubbar. Mums!


måndag, mars 26, 2018

Ibland så...

... har jag verkligen en sagolik tur. I onsdags då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra på kvällen, så tänkte jag att det är nog bäst ändå att lyda min hulda moder och sy i knapparna i den där flickjackan. Särskilt pigg på det hela var jag då rakt inte. Trodde inte att jag skulle hitta lämpliga knappar i min byrålåda, men se på sjutton!

Jag hittade fyra knappar, som passade perfekt. Jippii! Den som spar han har knappar kvar. Skönt att ha undan också det här projektet.

Idag nåddes vi av ett dödsbud. Jerry Williams finns inte bland oss mera. Frid över hans minne.

söndag, mars 25, 2018

Mamma är bra...

... att ha. Det vet minsann alla vi, som har lyckan och glädjen att ännu ha vår mamma i liv.

Att mamma är bra att ha fick vår äldsta erfara igår, då hans mamma tog hand om en knapp som lossnat från hans vinterrock. 

Först tänkte han bara vifta bort det hela och börja använda vårrocken istället. Men undertecknad som vet hur det är då man skjuter upp saker tog resolut itu med knappisyandet.
Och jodå, visst skulle han ha klarat av det hela själv, men det är så lite jag gör nuförtiden för honom, tycker jag, så att få sy i en knapp är nu det minsta jag kan göra.
Dessutom var det så att på baksidan fanns en liten knapp som man också skulle sy, så det var lite mera utmanande än en helt vanlig knapp!

Idag har jag varit iväg till stan och sett på Saikkua kiitos! Det var riktigt, riktigt roligt. Morfar i huset kunde förstås inte följa med för han skulle se på Världscupen i skidskytte för damer. Och det var både dramatiskt och spännande. Så både undertecknad och morfar i huset är båda riktigt nöjda med sin söndag på var sitt håll.

Önskar er alla en bra start på Stilla veckan.

lördag, mars 24, 2018

Uppäggad

Nu blev det igen tomt i huset då den äldsta och den yngsta äkte iväg hem till sitt. Tyst är här däremot inte för morfar i huset får fortfarande våldsamma hostattacker. Han är för övrigt rejält uppäggad!

Den här lådan hämtade minstingen igår. Innehållet är avsett för små påskhäxor, som eventuellt vågar titta in här hos oss.
- Jag vill ha, gnällde morfar i huset igår.
- Då får du klä ut dig till påskhäxa och komma på besök nästa lördag.
- Men kommer dom int i söndag, då?
- Jo, om du är finne. Finlandssvenskarna går runt på påsklördagen. Minns du ingenting från det våra barn var små?
- Nää, men ja vill ha chokoägg nu och inte sen.
- Jag kan göra ett undantag. Så fort du har sått påskgräset får du tre chokoägg.
- Men jag har ingen mull.
- Då får du komma nästa lördag utklädd till påskhäxa med påskris och önska Glad påsk!

Sen vände jag ryggen till och vips var morfar i huset där. Han var så vimsig att han lämnade den där lilla plastbiten, som avslöjade honom, utanpå locket!

Och kolla det här flaket med Kinderägg. Det var 24 stycken när jag lämnade dem på sidobordet och nu är det enbart 23 kvar. Hur ska det förklaras? Är det katterna, som har varit framme?

Dom här hamnade fort i skåpet, så inte dom också skulle minska före påsken! Resten av godiset har jag också gömt. Jag vill ju inte att påskhäxorna besviket ska gå härifrån med endast en pepparkaka i kaffepannan.

Tack till minstingen, som snällt hade handlat godis.

fredag, mars 23, 2018

En muta

Nu är det bevisat! Jag är alldeles tydligt mutbar!
Kolla vad jag fick idag på jobbet i västra grannstaden! Sedan svarade jag snällt på precis varenda en fråga! Men, inte hade jag behövt mutas. Jag hade nog svarat snällt ändå. Självklart hjälper jag där jag kan om jag kan. Tack snälla för påskgodiset, som nu retar gallfeber på morfar i huset:
- Ska vi ta påskägget nu?
- Nej.
- Men till efterrätt.
- Nej. Det är en vecka kvar till påsken. Du får vänta till dess.
- Men det är ju jättelänge, suckar han och stönar i värsta chokladkval.

Själv lider jag av helt andra sorts kval, nämligen överhettad handarbetshjärna. Nu vill jag virka en lång matta med mönster, en vanlig rund matta, en sjal, en filt med kaniner på, en påskhöna, en gul påsklöpare...
Och så vill jag sticka en sjal, ett par tossor, handledsvärmare...
Det bara kokar i hjärnan och jag kan inte riktigt bestämma mej. Och jo, jo, mamma, jag vet, jag vet, jag borde sticka färdigt åtminstone ena paret sockor först, men...
Jag skulle vilja göra nånting med det där garnet jag fick av stickväninnan B, men jag hittar liksom inte rätt sorts mönster. Att det kan vara svårt! 
Nog finns det ju sjalmönster alltid, men inget som jag så där direkt faller pladask för och då är risken stor att jag får ytterligare en UFO! Huuu...

torsdag, mars 22, 2018

Förbjudet

- Det är sen sovmorgon i morgon, var det sista jag sa åt morfar i huset igår innan jag lade mej. Han bara hostade till svar. I morse vid 4-tiden fick han en så häftig hostattack att till och med jag vaknade. Rätt fort somnade jag in igen.

- Sover ni, hördes i morse vid sjutiden. Då hade jag i halvvaket tillstånd redan hört nyckeln i dörrlåset och utgått ifrån att det var morfar i huset, som återvänt från sitt traktorjobb. Jag tyckte det var konstigt att han med vett och vilja väckte en stackars hårt arbetande kvinna, som för en gångs skull hade fått sova.
Men när jag riktigt spände öronen, insåg jag att det var den nästyngsta, som kom på ett morgonbesök. Visst borde det vara förbjudet att störa andras sovmorgnar, inte sant?

Förbjudet borde det också vara att hänga ett inspirerande virkarbete i mitt undervisningsutrymme. 
Hur i hela fridens dar ska jag kunna koncentrera mej på nedladdningar, appar och dylikt när jag enbart vill gå och känna på de här rutorna.

Vad tror ni att de har använt för garn i de här rutorna? Borde det inte finnas en lapp med sådan info någonstans? Och tror ni att de för en gångs skull verkligen har använt restgarner?

Det ser ut som om här har tränats olika tekniker. Åååh, nu vill jag ju också. Det räcker inte längre med att enbart virka ett hjärta!

onsdag, mars 21, 2018

Vad ska jag göra nu då?

Sitter här framför datorn och undrar: Vad ska jag göra nu då? Ingen kvällskurs i Hindersby, så tomt och lite underligt. Kanske bäst att jag sätter mej ner och stickar lite, så gör jag åtminstone någon nytta, istället för att lite planlöst hänga här framför datorn. Är det inte konstigt att jag blir så här, så fort kvällskurserna tar slut?

En fin dag på jobbet med två möten och undervisning. Så här fin var dukningen på personalmötet:
Inte illa eller hur? Ser ni att temat är gult? Ananasbitarna var goda och uppfriskande. Tack till kollegan, som skötte dagens bjudning.

tisdag, mars 20, 2018

Ett vitt virkat hjärta

Nu är morfar i huset verkligen illa däran. Han hostar, hostar och hostar igen. Till och med katterna är riktigt oroliga för honom. Tufsen sov på husses ben i natt och Lurvingen var flera gånger och kollade att allting var okej med den hostande mannen.

Idag då morfar i huset försökte ta det lugnt och vila, precis så där som man skall göra när man är förkyld, så blev det jordbävning här i huset. Alla kärl dansade rumba i skåpen och glasen i vitrinskåpet klirrade i takt. Katterna rev iväg med blixtens hastighet och gömde sig längst borta i ett hörn i källaren. Hustaket knakade och morfar i huset, som just tagit en burana och somnat in höll på att ramla ur sin sjukbädd. Medtagen vacklade han upp för att se vad som höll på att hända

Det var strömgubbarna som grävde i den frusna marken för att räta upp en stolpe. I en timmes tid höll de på och hackade med grävmaskinen. Morfar i huset var inte alls glad. Han ville ha lugn och ro.
Varför gräver de förresten just nu? Varför inte vänta tills marken inte längre är frusen? Konstiga arbetsvanor det där!

I söndags drog jag fram virknålen och trollade lite med restgarn. Så här blev det:
Garn: Pulloverstrickgarn Felicia
Åtgång: 10 g
Virknål: Nr 6

Vänta bara så får ni snart se vad jag skall göra med det här hjärtat. Hos BautaWitch hittar ni många fina mönster. Men jag ska minsann inte börja på något nytt nu inte. Nej, först måste jag få knappar isydda i ett litet plagg. Så det så!

måndag, mars 19, 2018

Solgult

Hon var här! Vilken glädje och fröjd. Lilla M väntade här på mej idag då jag kom hem från jobbet. En riktig liten solstråle i snöyran. Tänk att hennes mamma vågade ta den lilla till sjukstugan! Så glad så glad! Hoppas nu bara att morfar i huset inte smittade ner raringarna.

Solgult lyser de här tulpanerna jag fick av mina kursdeltagare idag. Tack än en gång för den vårglada buketten och aktivt deltagande!

Och nu, nu undrar jag vad jag skall planera för datakurser till nästa läsår. Har ni något förslag? Jag har krafsat mej i huvudet här, så snart är jag alldeles skallig! Vad vill människor gå på för kurser? Ska det vara dags- eller kvällskurser? Korta eller långa kurser? Hur långa dagar vill jag själv ha? Ska varenda ett litet hål i kalendern genast fyllas med lektioner?
Håhåjaaa, där någonting, som jag nu ska fortsätta att grubbla över innan jag kryper ner mellan lakanen. Inget stickande idag, tyvärr.

söndag, mars 18, 2018

Sylvasst

- Du låter sämre, sa morfar i huset i morse då jag försökte kvittra fram ett glatt God morgon och så fick han en liknande hostattack, som jag hade på gång. Vi matchar alltså varandra rätt bra här i sjukstugan. Den stackars kranka karlen har nu upptäckt det jag försökte förmedla åt honom  förra veckan:
1) Det går inte att lägga sig ner och vila. Varför det då? Jo, då drabbas man direkt av svåra hostattacker.
2) Man är inte hungrig, för allting smakar sågspån. Lite bekymmersamt för man borde nog äta stärkande hönssoppa eller åtminstone buljong!

Idag har jag vilat genom att sitta vid matbordet och sömma på en liten flickjacka. Nu saknar den endast knapparna och så är den färdig. Jippiii! Nu vill jag redan börja med följande projekt. Ett nytt alltså, strunt nu i mina två par med 1½ färdiga sockor. Jag har kollat in garner till ett helt nytt projekt och vet ni vad? Jo, under över alla under, jag har garn till det projektet!! Det trodde ni inte att jag skulle säga eller hur?

Här ska man vara lite försiktig när man kommer på besök.
Här finns nämligen sylvassa istappar. En som vågade sig till oss idag, var mr J. Han lät precis som morfar i huset och undertecknad, så han var inte rädd för smitta. Han berättade att förkylningen räcker minst två veckor. Jahapp, då har jag inte många dagar kvar innan jag är frisk, inte sant? Och så hoppas jag förstås att morfar i huset också hinner bli frisk före påsk, för vi är bjudna på kalas!

lördag, mars 17, 2018

Vackert men förrädiskt

Nu håller jag på att säkerhetskopiera. Ute lyser solen och det är vackert, men ack så förrädiskt. Hala ställen att gå på. I en hutt och en händelse, så ligger man i ett enda virrvarr på marken och kan ha slagit sig sönder och samman.


Jag behöver en ny yttre hårddisk. Hallå söner, hör ni mej? Jag kan inte säkerhetskopiera alla foton på min nuvarande, för utrymmet tar slut! Så nu får ni allt gissa vilka foton jag prioriterar!

Apropå datastrul, igår träffade jag på en dam, som inte kom in i sin dator. Den hade låst ut henne och begärde produktnyckeln. Hon hade inte en ljusblå aning om vad det kunde vara och inte hade hon fått tag på den unga gossen, som hade byggt ihop hennes dator heller. Hon har alltså en HPD = Hop Plockade Delar, verkligen ett utmärkt datamärke om byggaren kan sin sak. Jag kör också med det märket här hemma!

Nu hade jag tänkt ta ledigt och ägna mej åt sockstickning, för jag har hittat min andra sockstickning. Den låg precis där den skulle, det vill säga i bottnen på stickkorgen. Men vem skulle nu leta där? Inte jag i varje fall, som istället sökte igenom alla mina säkra ställen.

Nå, stickandet får nog bli en dröm tillsvidare, för morfar i huset har lite andra planer och det innebär utevistelse. Hmmm. Hoppas att den inte blir alltför långvarig. Jag misstänker nämligen att mina luftrör inte riktigt gillar det. Å andra sidan, nu hostar och snörvlar morfar i huset också. Stackaren och vet ni vad? Jo, han var genast tvungen att gå och lägga sig! Stackars karl! Men nu har han i varje fall hittat på att det är hälsosamt och vara lite utomhus...

fredag, mars 16, 2018

Blue screen

Fredag kväll och här sitter jag med en röd sårig och täppt näsa. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra, för min ena sockstickning är försvunnen! Attans ändå! Och jag som inte orkar börja leta, för min hjärna är inte i bästa trim. Dessutom, tänk om jag råkar ut för någon oförutsedd UFO? Kära hjärtanes, då kan det faktiskt bli stora problem.

Idag har jag "plågat" två kolleger med ett foto på lilla M. Jag vet verkligen inte hur intresserade de på riktigt är av barnbarnet, men jag längtar efter henne så, så jag kunde helt enkelt inte låta bli. Hon hjälpte mej genom en dag fylld av två möten. Vi har nämligen kursplanerat på jobbet idag och det är inte precis världens enklaste eller lättaste då hjärnan känns som om den vore inlindad i bomull. Att det sedan var många olika människor med nästan lika många olika åsikter hör ju liksom bara till. Så länge vi fokuserar på kursdeltagarna och deras önskemål, så får vi hoppas att det blir bra. En hel del bra kursidéer blir kanske aldrig av för att de inte ryms med i programmet, men sånt är livet.

Lilla M:s mamma ringde igår. Hon hade planer på att besöka oss imorgon, men då hon hörde min hesa whiskyindränkta röst konstaterade hon att jag är för sjuk för att de ska komma. De vill inte bli nedsmittade. Fullt förståeligt, så jag får stilla min längtan. Har ju inte sett den ljuvliga dotterdottern på två veckor nu. Buäääh!

Igår kväll då jag startade datorn fick jag till min stora förvåning upp en Blue Screen.
Jag trodde faktiskt att detta hörde till förgången tid, men ack vad jag bedrog mej. Jag väntade och väntade, men inte startade datorn om automatiskt inte. Och inte fick jag den avstängd med Ctrl+Alt+Del heller. Längre ner i rutan stod det att man skulle kontakta sin support och ge dem felkoden. Jag tittade på klockan, som vid det laget hade hunnit bli 22:17. För sent att ringa min support. Alla tre jobbar ju och alla tre skulle ha svarat:
- Men du är ju datalärare.
Så bra kvinna fick igen reda sig själv och stänga av datorn med milt våld. Med bankande hjärta startade jag sedan om datorn efter att långsamt ha räknat till sjutton och försökt låta bli att svära högljutt. Spänningen var nästan olidlig: Tänk om jag inte fick igång maskinen!!! Varför ska det alltid krångla sent på kvällen? Och jag som skulle skriva ett lyckoinlägg! Jag kände mej inte särskilt lycklig just då, faktiskt inte.

Men datorn gick igång till all tur. Jag avinstallerade några program och installerade några andra istället. Om datorn inte skulle ha fungerat igår kväll då skulle jag minsann ha varit en vild kvinna och då kunde ni ha berättat för Mikael var en sån kvinna finns! Men som sagt, jag fick igång min gamla trotjänare. Tack och lov för det. Nu har jag kastat arga ögat på nästa Windows-uppdatering. Tänk om det krånglar igen?

torsdag, mars 15, 2018

Världens lyckligaste

Kära vänner, beklagar att ni fått vänta på mina sjuk(a)inlägg i två dagars tid. Dessvärre har influensan eller flunssan eller vad det nu är för otäckt, som drabbat mej, tagit ut sin rätt så att jag både i tisdags och igår mer eller mindre stupade i säng efter hemkomsten. Man ska ju vila och dricka mycket när förkylningen slår till, inte sant?

Tack för all omtanke och alla krya-på-dig-hälsningar, som jag har fått. Tack också för alla goda råd. Dock, jag sover inte med vitlök under huvudkudden. Nej, jag sover med hela tre kuddar under huvudet för att få någorlunda fria luftvägar. Morfar i huset vägrade nämligen höja huvudändan på dubbelsängen med tegelstenar under varsitt sängben. Han bara fnyste åt den idén, så bra kvinna får allt reda sig själv!
Och nej, inte heller har jag druckit varm mjölk med vitlök i. Brrrr! Nej, jag har druckit Halsmix, som jag fick i gåva på sticklägret! Det har lindrat det halsonda. En perfekt blandning om ni frågar mej. Jag har haft med det till jobbet både i tisdags och igår.
Och jodå, jag är bättre, tackar som frågar. Jag hostar inte lungorna ur mej längre på nätterna, vilket är ett klart framsteg och också det som gör att jag orkar jobba på dagarna.

Till mångas stora förvåning så är vi i Finland världens lyckligaste! Det kan vara svårt att tro, så mycket gnäll som framförs överallt om allting. Så glöm det nu och mumla som ett mantra: "Världens lyckligaste, världens lyckligaste". Ju mera vi intalar oss det, desto lyckligare kommer vi att bli. För inte vill vi väl förlora vår fina första plats till vårt västra grannland?
Dock, idag var jag inte särskilt lycklig förrän ikväll då jag hade undervisning. På dagen krånglade min inloggning så att jag inte kunde göra min elektroniska reseräkning!!! Datorer och nät kan ju göra vem som helst galen.

Igår var det lite sorgesamt vemodigt då jag avslutade min kvällskurs i Hindersby. Snyft! Vad ska jag nu börja göra på onsdagskvällarna?
De duktiga och flitiga kursdeltagarna var så snälla och gav mej en fin "påskgåva".

En vacker gul begonia....

... kaffe och påskgodis.
- Ska vi ta påskharen, har morfar i huset gnällt hela dagen idag.
- Nej, vi ska spara den till påsk.
- Men det är ju jättelångt dit, säger han och låter som en förtvivlad chokladtörstande femåring.
Han tror inte på mej då jag säger att gåvofördelningen är sån att kaffet är hans och chokladen min!

Tack för fin gåva! Blomman lyser som en sol på vårt matbord och påskharen har jag gömt!


måndag, mars 12, 2018

Arbetsseger

- Har du feber, frågade morfar i huset omtänksamt då jag kravlade mej upp ur sängbottnen i morse.
- Hur ska jag veta det, undrade jag något förvirrat efter att ha hostat halva natten.
- Har vi ingen mätare då?
- Nä, va ska vi med en sån till. Endera så är man frisk eller så är man sjuk, svarade jag.

Och så åkte jag iväg till jobbet och klarade av att hålla dagens lektioner. Det var en arbetsseger. När jag kom hem klädde jag av mej och stöp i säng. Tänk, jag vilade mitt på blanka eftermiddagen och morfar i huset lagade kalops till middag. Snällt av honom att försöka hitta på någonting extra gott och att ta hand om både middag och disk.

Hoppas innerligt att jag är bättre imorgon för det blir en lång dag i grannstaden. 
Och vet ni vad? Jo, det är nog bäst att jag slutar med mina "gnällinlägg" nu. Det finns ju värre saker här i livet.
Men jag ogillar skarpt att vara sjuk. Jag vill vara som stålmormor! Klara allt. Om jag nu bara skulle slippa hostan när jag lägger mej ner och snuvan, som täpper till näsan och om jag skulle få tillbaka min röst, så...

Kan förstås roa mej med att kolla in årets påskkalender. Fast sticka eller virka orkar jag inte nu just. 
Nej, nu ska jag gräva i kylskåpet efter Auraost. Den innehåller ju penicillin och då blir jag frisk i rödaste rappet, inte sant?

Tror ni förresten att småfåglarna får snuva och hosta? Nån som kan ringa till Naturväktarna och fråga?

söndag, mars 11, 2018

Arg på mej själv

Nu är jag arg på mej själv, riktigt ordentligt arg! Hur kan det ta nästan en månad att få en liten flicktröja ihopsydd?

Det måste ju vara något fel på mej, inte sant? Varför skulle nån sticka delar och sedan bara lämna dem utspända? Min hulda moder försökte trösta mej igår:
- Om du syr färdigt nu, så får du börja på nånting nytt sen.
- Ja, men jag har ju redan två par sockor på gång, så det blir nog inget nytt här inte.
- Men sockorna stickar du fort.
- Nä, den ena är nummer 48!

Och min förkylning då? Jo, tackar som frågar. Den var mycket värre i morse! Och på natten kunde jag inte sova, snurrade runt, runt och lakanen var ett enda virrvarr. Nästan värre än det där nystanet, som lilla M hanterade för en dryg vecka sedan.
Jag tänkte stiga upp och sätta mej i gungstolen och halvsova där i stället. Men så mindes jag att vår nya invånare sitter där och  jag vågade inte störa hennes skönhetssömn. 

Idag har jag varit iväg på ett litet tidningsuppdrag. Jag klarade det med nöd och näppe utan alltför stora och långdragna hostattacker. Vågade tyvärr inte prata alltför mycket trots att jag brann av nyfikenhet och gärna hade velat veta hur det var att gå i folkhögskolan för 50 år sedan.

Den här godsaken gick jag miste om då jag smet före årsmötesförhandlingarna. Kanske det inte gör så mycket för allting jag äter nu just smakar ändå till sågspån. Hoppas att smörgåstårtan var god.

Jag lyckades spilla te på mej när jag kom hem och ville ha någonting varmt i min strupe. Gissa om jag blev arg på mej själv!

Nu ska jag ligga lågt resten av kvällen och tidigt krypa ner mellan lakanen så jag orkar jobba imorgon. Hur det ska gå till vet jag inte, för min röst är inte i bästa skick och doktorn skulle nog säga att jag inte ska överanstränga den. Dock, jag kollade, men har ingen möjlighet att få vikarie för den här kursgången... alltså, jag fick inte tag på nån som vill undervisa. Sånt är livet!

lördag, mars 10, 2018

Lite meducin

I morse vaknade jag utan röst. Tur att det är veckoslut, men särskilt glad är jag ju inte. Det är däremot morfar i huset, nåja, inte för att jag är flunssig, men för att det är rätt tyst i huset och han får muntur hela tiden.

Jag har försökt kurera mej på många olika sätt. Men halsen är sjuk och rösten puts väck.

Så till sist tog jag till den här meducinen. Och det känns skönt i halsen, men man borde kanske dricka hela tiden för effekten är dessvärre inte långvarig. Men som ni ser är flaskan i minsta laget, så det gäller att dosera rätt. Det jag däremot inte behöver för att få ner den här meducinen är en sked full av socker. Nej, den slinker nog ner ändå.

Nu hoppas jag att alla ni andra har undgått diverse flunssor och att ni har en riktigt skön lördagskväll!

fredag, mars 09, 2018

Ny invånare

Ett telefonsamtal kan betyda så mycket. Det fick jag erfara igår då minstingen ringde. Den raringen inkluderar sin moder i semesterplanerna. Tänk! Jag känner mej både hedrad och rörd. Och det känns verkligen bra att ha en liten tripp att se fram emot i sommar.

Veckan har som vanligt gått fort och inget fick jag gjort. Nåja, undervisat har jag gjort t o m på övertid, för igår kväll slutade jag först klockan 20 fastän jag borde ha slutat en kvart tidigare. Visst funderade jag lite när jag såg att kursdeltagarna började packa undan sina grejer kvart före, men inte gick det upp något ljus för mitt dumhuvud inte. Och snällt satt de stackars kursisterna där utan att ens protestera. Fy på mej alltså! Gissa om jag skämdes på den snöiga motorvägen när jag tog mej hemåt.

Och så har jag alldeles glömt att berätta att vi fick en ny invånare här i huset redan i november förra året:
Visst är hon söt? Hon är rätt tystlåten och stillsam av sig, men jag tror bestämt att hon heter Rosa.

Ikväll borde jag kanske ställa till med dans till sådan där bra "skaka-rumpa-musik", men längtan efter att få sticka överväger, så dansandet får allt bero.

torsdag, mars 08, 2018

Påskverkstad

Visst skulle det nu vara hög tid att börja rusta till en påskverkstad? I synnerhet för sådana här superlångsamma stickare som undertecknad!
Så vem sätter igång med verkstaden och bjuder in oss andra?
Jag bara undrar...

Bilden är från pixabay. Där finns massor av fina bilder alldeles gratis.

Hoppas att ni alla har haft en riktigt fin kvinnodag!

onsdag, mars 07, 2018

Inte brödlös

Nu ligger en lång arbetsdag bakom och jag borde ännu fylla i lite tabeller, uppdatera min kalender och skicka e-post. Men vet ni vad? Jo, det får allt vänta till imorgon. Jag kan ju inte hålla på halva natten här framför datorn.

Idag har jag fått nybakta semlor (frallor). Mums! Och stort TACK!

Hacke han har fått nya fettbollar. Det uppskattades!

tisdag, mars 06, 2018

Stans vackraste och varmaste vantar

I söndags då jag kom hem från släktforskardagen hade jag minst sagt panikbråttom till hemliga huset. Hann få av mej rocken innan jag rusade till "kontoret". Bäst jag satt där hörde jag en dörrknackning.
- Det knackar, du måste öppna, hojtade jag åt morfar i huset.
- Nä, jag hör inget.
- Jooo, det knackade alldeles klart och tydligt.
- Nå, det är nog katten som härjar.
- Nej, du måste gå och öppna.
Tala om att vara trög!

Morfar i huset öppnade och vid garagedörren stod en dam och väntade på att få bli insläppt. Morfar i huset bleknade då han såg en liten plastkasse med garn i, men bjöd henne ändå vänligt att stiga på.
- Inge kom just hem. Du får nu vänta lite här.
Åååh, jag kände igen rösten, som svarade och vi som hade det så råddigt i köket. Ack, ja. Man ska städa noggrant varje dag för man kan aldrig veta vem som kliver på mitt i allt.

Och vet ni vad? Jo, den snälla C.N hade stickat mina vantar färdiga i tvåändsstickningsteknik!

Och nu har jag stans absolut vackraste och varmaste vantar. Ett stort TACK!
Garnet är Fabel och mitt, så nu kan jag äntligen, äntligen skriva in lite minus i garnbantningstabellen.
Hela 60 g för vantarna och - 200 för garnen jag gav bort.
Det var ju det jag sa: Jag behöver inte sticka längre!

Ikväll var minstingen på överraskningsvisit. Han behövde hjälp med lite bilskruvande för de hade inte klarat av att lossa bulten på Motonet. Så det var ju bäst att komma hem till pappa, som är praktiskt lagd och kan meka.

Jag hann endast umgås i en knapp timmes tid med minstingen innan han återvände västerut. Jag hade ju kvällsjobb idag och han skall iväg tidigt på jobb imorgon och det ska förresten jag med, så det är nog bäst att krypa ner mellan lakanen nu.

måndag, mars 05, 2018

Avskräckande

Då och då får vår Lurvinge för sig att hon får ligga på matbordet, i synnerhet om vi är borta och katterna är ensamma hemma. Hon är en klok katt, så hon vet att hon inte får ligga där. Hon tror förstås att jag inte märker någonting, men ack så hon bedrar sig. Hennes lurviga pälstofsar avslöjar henne.

För en tid sedan fick morfar i huset en gåva i en liten plastkasse med en katt på. Det visade sig att våra katter är rädda för denna varelse.

Så nu ligger denna avskräckande katt på matbordet och skrämmer bort Lurvinge! Fräckt, va?

söndag, mars 04, 2018

Kortkort

En massa härliga saker har hänt idag, men nu hinner jag inte säga så mycket mera än att jag gav bort 2 garnnystan! 
Måste i säng för snart är det midnatt och jag borde ännu hinna fixa morgondagens billunch. Jag ska alltså äta medan jag förflyttar mej. Bråttom, bråttom....


Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!

Sov gott och dröm vackra drömmar!

lördag, mars 03, 2018

Stadsgarn

En solig härlig lördag börjar nå sitt slut. Jag har haft riktigt trevligt och till och med hunnit sticka något varv. På förmiddagen var jag ensam hemma och hade sällskap endast av våra två katter.

Mitt på dagen var jag iväg med de två yngsta sönerna och den enas sambo, till grannkommunen på en hamburgare. Och vet ni vad jag hittade i där i butikshyllorna?

Jo, stadsgarnet från Tammerfors. Härligt! Det kan bli många utflykter till grannkommunen härefter.
Men vänta nu... jag får ju inte köpa... buäh!

Ikväll har jag varit på revypremiär! Så rolig, riktigt skrattretande rolig. Och så skönt att få glömma allting och bara ge sig hän och skratta så tårarna rinner. Vet ni, nu skulle jag vilja gå och se den en gång till! Verkligt skickligt revygäng. Tack för att ni orkar bjuda publiken på så mycket glädje. Tänk, redan den 40:e gången.

fredag, mars 02, 2018

Borta hela dagen

Fredag igen och hela veckan har rusat förbi. En hel del saker är fortfarande ogjorda, men de får allt lov att snällt vänta till nästa vecka, för på veckoslutet blir det lite annat program.

Idag har jag varit borta hela dagen. Ja, alltså nu menar jag då borta hemifrån och inte borta så där att jag skulle vara snurrigare än normalt. Vi for iväg med morfar i huset halv niotiden i morse till grannstaden och återvände vid halv niotiden ikväll. Jag var på jobb till klockan ett och han var iväg på sina vägar tills vi sammanstrålade för en sen lunch innan vi gjorde en kort utflykt söderut. Tyvärr vägrade han komma med ut på isen och vandra.

Sedan styrde vi bilkylaren mot lilla M:s hem, för vi skulle vara barnvakter där medan mamman bjöd pappan på en överraskning fredagen till ära. Den lilla måste ha känt på sig att något var på gång för hon vägrade sova sin eftermiddagssömn, så vi fick mycket lektid. Härligt! Nu kryper hon omkring med raketfart så utan morfar i huset skulle jag inte ha klarat mej som barnvakt. Det krävs liksom två observanta vuxna, för mitt i allt är lilla M i katternas vattenskål. Det hann hon med tidigare på dagen då hennes intet ont anande mamma vände ryggen till för en liten sekund.

Lilla M tycker om att utforska världen och hon var intresserad av min sockstickning. Jag försökte sticka några varv. Men vem kan nu sticka när man har världens goaste och finaste flicka att ta hand om?
Så hon fick mitt ena garnnystan att känna på. Och det var succé direkt. Hon begravde händerna i det mjuka yllet och var hellycklig. Sedan viftade hon fram och tillbaka med nystanet så det nästan såg ut som om hon stickade.

Tyvärr vägrade hennes mamma reda ut det tilltufsade nystanet.
- Det får supermormor göra, sa hon bestämt ifrån.
Men min hulda moder sade också ifrån då jag talade i telefon med henne sent i kväll:
- Nej, nej du får reda upp det själv, för det var ju du som gav garnet åt lilla M.
Oj, nej, jag tänkte liksom inte så långt, tänkte mera att det skulle vara bra att börja i tid med garnarbete! 
Tror ni att morfar i huset skulle åta sig ett hedersuppdrag om jag talar riktigt snällt med honom?

torsdag, mars 01, 2018

Så stor, så stor

Gissa vem, som sitter här mitt i natten? 
Just, precis den där damen, som inte längre skulle göra så. Men här har jag suttit och fixat kursförberedelser så att jag glömt både tid och rum. Håhåjaaa...
Och nu vill jag att alla program ska se likadana ut som de gör idag, så att jag inte behöver göra om allt material igen!
Alternativt får jag lära mej att inte serva kursdeltagarna med papper med instruktioner och bilder steg för steg.

Månen är så stor, så stor.

Så här såg den ut i morse.

Och så här ikväll. Fullmåne i natt alltså. Hoppas att jag inte blir mångalen!