tisdag, maj 23, 2017

En konstig säl

Kära nån, nu har det blivit sent igen, alldeles för sent, för snart är det midnatt och jag vill gärna vara i säng före klockan 23. Ack, ja.

Igår kom far i huset stolt hem från mataffären:
- Titta vad jag har köpt!

- En konstig säl!
- Ska du rosta bataten i ugnen, frågade jag förvånat.
- Nä, jag kokar den, annars tar det för lång tid.
- Hmm, sa jag med mycket misstänksam  röst.
- Jag vet nu inte, fortsatte jag
- Jag har aldrig ätit batat förut. Det ska bli spännande, sa far i huset.
- Hur månne det smakar, fortsatte han.
- Ja, nå, det är ju sötpotatis så...
- Ja och den blir nog bäst i ugnen, fortsatte jag med tveksam röst.
- Ja, det sa hon i affären också, sa far i huset med ivrig röst.

Han skalade bataten och tog genast en smakbit:
- Det här är ju gott, utropade han.
Sedan kokade han bataten och värmde upp korvsåsen från i fredags.
Under hela middagen fick jag höra:
- Det är nog sött det här.
Tja, vad trodde han att sötpotatis är?
- Du får pröva den i ugnen nästa gång, försökte jag trösta.

Idag har jag varit till dagis i stan på en underbar teaterföreställning. Härligt, humoristiskt, skickligt och pedagogiskt på barnens nivå.

Ingemar Raukola som Robin.

Eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma för far i huset var på första-hjälp-åt-bilen-utryckning till en åttioåttaåring i stan. Självklart ska en medmänniska i nöd hjälpas, så far i huset bytte startmotor i den krånglade bilen. Den gamle konstaterade att han kör inte så länge till och därför var han rörande tacksam över att få hjälp. Nån ny bil tänker han förstås inte köpa.

Om ni tror att det var lugnt här för att far i huset inte var hemma, så glöm det. När jag satte mej ner med min stickning började katterna springa in och ut, så att jag trasslade in mej i garnnystanen och till sist tappade tålamodet med dem. Jag lämnade balkongdörren öppen och fick sitta en stund i lugn och ro.

Plötsligt hörde jag ett högt surrande och katterna, som båda råkade vara inne, blev helvilda. Det var en jättehumla, minst sju kilo skulle jag tro, som hade hittat in genom den öppna dörren. Nu blev det en jakt utan like. Katterna försökte mörda den oskyldiga insekten medan jag rusade och försökte rädda den. Till sist gav vi alla tre upp då vi vare sig hörde den eller såg den längre. Jag hoppas att den räddade sig utomhus och inte hamnade i klorna på de blodtörstiga katterna.
Humlor är trevliga ute i naturen, men jag vill inte gärna ha dem inomhus. Det största undret med dem är att de överhuvudtaget kan flyga. Enligt alla konstens regler borde det vara omöjligt, men ingen har sagt det åt humlan så den flyger trots allt!

Apropå sälar ännu. Har ni sett Pullervo? Helt fantastiskt att det går och följa med live. Heja Internet!

#blogg100_2017_85

måndag, maj 22, 2017

Utomhus

Idag har jag tillbringat min arbetsdag utomhus. Vi har nämligen haft TYKY-dag (=Työkyvyn ylläpitäminen = Upprätthålla arbetsförmågan) och vi besökte Liljendal. Vi gick på en naturstig invid ån.

Vädret visade sig från sin soliga sida och vinden blåste lagom svalkande. Vi hade en liten uppgift där i dungen innan det var dags för lunch. Vi hann också besöka det fina biblioteket och lågstadieskolan innan vi körde iväg till den absolut bästa platsen i Liljendal just nu: Drömstranden.
En modig ur kollegiet klädde av sig naken och hoppade i. Det ni och nej, det var inte undertecknad! Lite självbevarelsedrift har jag ändå ibland.
Efter den sköna stunden på stranden styrde vi hemåt igen.
Tack för en skön arbetsdag!

Mina fötter protesterade och ville ha ett varmt bad. Själv hade jag fått nån sorts friskluftschock för när jag senare på eftermiddagen satte mej ner med stickningen höll jag på att somna.

Nu skall jag sticka minst två varv till innan jag kryper i säng. Det blir väl bra?

#blogg100_2017_84

söndag, maj 21, 2017

Molnnödiga

Igår var det maj månads hittills varmaste och vackraste dag, som gjord för att vara utomhus tillsammans med en stickning eller virkning.
Men, men... far i huset och undertecknad klädde upp sig i sorgkläder och styrde plåtlådans kylare västerut. Hela vägen räknade vi:
- Det kommer nog snart moln.
Men inte ett moln på himlen. De låg hela tiden i horisonten.

Här i Svartå kyrka tog vi farväl av min farbror. Stämningsfullt, vackert och förstås sorgligt.

Mittemot kyrkan ligger Svartå slott, som jag faktiskt aldrig har besökt. Man borde kanske åka dit nån gång?

Så här pampig är porten till slottet. Parkeringsplatsen finns dock en bit härifrån, så den här används inte i vardagslag.

På en sidoväg vid begravningsplatsen hittade vi världens gulligaste varningsskylt. Tyvärr såg vi inte skymten av Igge Igelkott.

Innan vi återvände hemåt hann vi besöka ekenäsborna och på hemvägen hann vi ännu via Vanda till minstingens nya lägenhet. Men vi var inte och gick husesyn utan lämnade enbart reservnycklarna åt honom när vi träffades på Alepas parkeringsplats. I ärlighetens namn kommer jag inte att hitta vare sig dit eller därifrån igen. Tur att vi hade Astrid.

Väl hemma på kvällen vid 21-tiden var jag så utpumpad att jag lade huvudet på dynan före klockan 22. Försökte läsa lite, men slocknade ganska fort och sov ända till klockan fem i morse.

Idag har jag både hunnit tvätta kläder, sticka och besöka mamma.
Jag har också stått på ladubacken (= en backe med en lada på!) och försökt fota svalor. De pilade ut och in i ladan, kvittrade och flög i snabba virvlar.

Ser ni? Där sitter ladusvalan!

Sedan flög den! Men vart? Jag och min kamera hann inte alls med. Och jag blev vet ni riktigt yr i huvudet när jag försökte följa med i deras flygsprång.

Då var det betydligt enklare att hålla sig till vitsipporna, som stod fast rotade i jorden och inte kunde flyga undan.

Den här stora fågeln hann jag däremot fånga med kameraobjektivet.

Här hemma väntade ikväll bastugäster. Och vilka bra gäster sen. De hade själv börjat elda bastun och kokade kaffe åt sig i väntan på att far i huset och undertecknad skulle återvända hem.
Så skönt med finsk vedeldad bastu. Mmmmm, njutning...

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan. för oss som jobbar blir det ju en extra ledig dag i torsdag. Tror ni jag hinner sticka då?

#blogg100_2017_82

lördag, maj 20, 2017

Ligger efter

Som vanligt ligger jag efter. Suck! Jag kan få en hel dag att rusa ifrån mej utan att jag har gjort ett skapandes grand. Ja, så känns det ibland, i synnerhet sådana dagar då jag fastnar framför datorn.

I veckan fick jag den här tidningen:

Suuri Käsityö nr 5 2017. Jag har inte hunnit läsa den ännu. Suck!

Så här ser mönsteruppslaget ut, somrigt och soligt...

Ha nu en riktigt skön lördag!

#blogg100_2017_81

fredag, maj 19, 2017

Gäster

Idag har vi haft gäster både ute och inne. Inomhusgästen nog kärare än utomhusgästerna, men de verkar också ha blivit våra vänner.

Hackspetten är en trevlig gäst.

Ibland poserar han villigt framför kameran. Men idag tittade han smått misstänksamt på fotografen.

Vad håller du riktigt på med, undrar han.

Steglitsen tror jag inte att vi ser så mycket av mera. Åtminstone borde vi inte göra det om allting står rätt till i naturen.

Stort TACK till dottern för de nybakta supergoda bullarna. Det var trevligt att träffas!

Och nu, nu ska jag kolla om jag har kläder inför morgondagen och leta reda på en svart handväska. Hoppas att jag hittar det jag behöver. Håll tummarna!

Ha en riktigt mysig fredagskväll!

#blogg100_2017_80

torsdag, maj 18, 2017

Ordningsbekymmer

Ja, alltså nu handlar det här inte om att få ordning på far i huset. Nä, tyvärr det projektet får jag allt ge upp. Jag kan ju inte ändra på honom, utan enbart på mej själv, så är det ju.

MEN, alltså idag när unga husbonden dök upp här konstaterade han:
- Så råddigt ni har det.

HUPS! Gissa vem, som har varit i farten? Precis, jag i egen hög person, men...

... jag har alltså ordningsbekymmer! Ordentligt har jag sparat alla mönster jag gillar i plastfickor för att de skall hållas prydliga och rena. Nu skulle det då gälla att mappa in dem, men...
... ja, alltså vilken sorts ordning ska jag nu då ha? Stickat och virkat skilt? En mapp med sjalar och halsdukar? Hör ponchona till den mappen också? Sockor och vantar i en annan mapp? Skall mössorna till den mappen? En mapp för baby- och barnkläder? Och en mapp för inredningsgrejs, som dynor, disktrasor, filtar osv? Och resten heter Blandat? Eller skall det vara en skild mapp för påsk- och julgrejer?

Hjääälp, jag blir galen. Jag får liksom ingen ordning. Nu sjunger jag som Lars Winnerbäck!
Tror ni att det hjälper om jag sover på saken? Är det nån av er därute, som känner för att ordna upp röran? För inte finns det väl någonting trevligare än att mappa in stick- och virkbeskrivningar?

Själv skall jag i varje fall nu skicka iväg två jobb e-postar och sedan inta horisontalläge, för det börjar vara på tiden.

#blogg100_2017_79

onsdag, maj 17, 2017

Lystna blickar

Hjääälp, far i huset kastar lystna blickar!
Nej, nej, alltså inte på någon annan kvinna. Och inte på mej heller för den delen!

Hans lystna blickar dras till min senaste bärbara. Nu har jag försökt skydda den på bästa sätt, men få se hur länge det räcker innan han hittar den.
- Vad ska du med den där, frågade han misstänksamt.
- Jobba förstås!
- Men e den int onödig?
- Nä, förstås int.
- Men int behöver du ju den?
- Hurså?
- Du sku ju kunna låna ut den.
- Nääe, klart att jag behöver den. Vad gör en datalärare utan dator?
- Men du har ju redan en bärbar.
- Jo, men den är mindre och långsammare.
- Men det är väl bra när du undervisar?
- Nääe, det är int roligt att alltid behöva vänta.
- Men, men...
- Men, vad då?
- Det är ju pojkfärg på den.
I det här läget blir jag alldeles stum  innan jag frustar ut i ett skratt, som garanterat hörs ända till grannarna.
- Pojkfärg? Det var det roligaste jag har hört. Det finns ingenting sådant, hickar jag fram mellan skrattparoxysmerna.
- Ja, men du gillar ju rosa, lila och rött.
- Ja, än sen då? Jag ska väl inte gå klädd i den där datorn heller?
- Ja, men är du riktigt säker på att du inte ska låna ut den då?
- Men var har du din dator då? Kan du inte använda den.
- Nä, den är så långsam.
- Jag tror nog inte att du ska använda min, för här är Windows 10 i den och det är ett helt nytt system för dej, lirkar jag mycket övertygande.

Far i huset mumlar och muttrar. Han är inte riktigt nöjd. Livet ter sig orättvist. Hans fru har för många datorer!
Själv drar jag en suck av lättnad. Det är inte av elakhet jag inte vill låna ut min senaste bärbara. Nej, det handlar om sund självbevarelsedrift. Jag vill inte sitta hela sommaren och lära far i huset datorhantering. Nej, jag vill ju sitta och sticka! Och det må nu vara mej unnat, inte sant?

#blogg100_2017_78

tisdag, maj 16, 2017

Krockar

Idag har jag på eftermiddagen försökt åstadkomma ett stickcafé här hemma alldeles för mej själv. Det är ju tisdag idag. Men det gick inte så bra. Far i huset vägrade baka sådana där godsaker man får på det riktiga caféet. När jag nästan klämde fram en tår sträckte han sig så långt som till att koka tevatten. Jag fick sedan göra rågbrödsmackan alldeles själv enligt konstens alla regler med salladsblad, korv och gurka.

Målsättningen med mitt egna lilla stickcafé var att få flera tiotals centimeter stickat på mitt senaste projekt. Men se nej, det gick inte. Far i huset hade en massa han tyckte att jag borde göra. Katterna å sin sida tyckte det var roligt att se mej stiga upp och sätta mej ner i en ojämn takt då de ville ut och så in igen. Till råga på allt hade jag själv satt på tvättmaskinen, som också pockade på uppmärksamhet.
Det var bara att andas djupt, bita ihop och inse att det inte blir till nånting med mitt stickande. Borde jag kanske odla någon annan hobby istället?

I det här läget gjorde jag det man alltid skall göra när det känns lite kråtigt (= jobbigt). Jag ringde mamma! Dessvärre var hon i upplösningstillstånd. Hon hade det ännu kråtigare och svor ve och förbannelse över sin internetuppkoppling (den var totalt oskyldig), sin dator (lika oskyldig den) och Firefox (ett helt oskyldigt program). Ja, och mamma var faktiskt också helt oskyldig!

Jag kunde dessvärre inte hjälpa per telefon, så jag tog bilnycklarna och handväskan och susade iväg.  Nån fördel skall väl mamma ha av alla datanördar? :)
Och det klarade sig när vi äntligen fattade hur vi skulle komma förbi krånglet på den där hemsidan. Varför finns instruktionerna enbart på finska? Hur har man tänkt där? Inga svenska kunder, tack?
Skönt dock att det inte var något värre och nu får vi hoppas att det reder sig framöver.

Jag tycker inte om när det krockar, när två eller tre evenemang går samtidigt. Så är det i lördag:
Hit var det tänkt att tre små gummor från stan skulle bege sig. Galet billigt garn kan ju aldrig vara fel! Fast nej, vi skall ju inte ha mera garn, men... 
Jag har inte varit på det här evenemanget på något år, så det skulle ha varit superduper kul att delta i år, men... måste göra nånting helt annat i lördag.
En möjlighet skulle ha varit att åka ut på fågelskådning med Österstjernan, men det kan jag inte heller göra...

Annat som krockar är Lentävä Lapanens sommardag med digert innehåll den 10.6. Där finns möjlighet till bland annat både frivolitet och makramé samt en massa härliga föreläsare och inspiratörer. Åååh, men troligtvis väljer jag hembygdsdagen på Kycklings istället.

Min vän konstaterade i måndags att det finns 12 veckoslut under sommaren, så det blir helt enkelt krockar. Det kan inte hjälpas. Man måste välja vad man vill se och uppleva. Låter ju bra, men ibland blir jag så paralyserad att jag helt enkelt väljer att stanna hemma och det är ju inte alls bra.
Nej, fy för krockar!

#blogg100_2017_77

måndag, maj 15, 2017

Små tumlösa vantar

I måndags för en vecka sedan var jag ju iväg på hela två stickcaféer. Och det "lönade" sig för jag fick mitt pyttelilla vantprojekt färdigt!

Garn: Niitty från Novita
Åtgång: 24 g
Stickor: Nr 2½

Som sagt, trevligt med små projekt, som fort blir färdiga, men inte går det ju åt massor av garn inte. Till all tur har jag gett bort ett nystan på 150 g annars skulle det aldrig minska i mitt lager! :)

Ikväll lurade far i huset med mej till stan. Han skulle bjuda på pitapotatis hos Grillimpi. Jag var minst sagt motspänstig, för det var så skönt att sitta och sticka. Efter lite övertalning lämnade jag dock stickningen, steg upp från fåtöljen, klädde om mej och följde med.
 
Min mage kurrade och jag var rejält hungrig. Jag såg verkligen fram emot de där pitapotatisarna för det var flera år sedan jag senast ätit av dem. 
Far i huset uträttade sitt ärende och körde sedan iväg till grillen.
- Det ser dött ut här.
- Kan det vara stängt månne?
- Nä, det är nog bara så några kunder, trodde far i huset.

Men när vi kom närmare och skulle parkera såg vi på skyltfönstret:
Måndagar stängt.

Vilken besvikelse. Vi övervägde alternativen och tro mej, de är inte många i stan en en måndagskväll kl 20.30! Vi kunde förstås ha åkt längre bort, men jag längtade hem till stickningen och far i huset var trött efter att ha travat i skogen.
Så vi körde hem via mataffären och fick mera mat för pengarna. Vi köpte till och med glass till efterrätt, men vi orkade inte med den efter maten. Det får bli efterrätt nån annan gång.

#blogg100_2017_76

söndag, maj 14, 2017

Helt ofattbart!

Igår kväll då jag satt här framför min gamla trotjänare till dator, kände jag plötsligt hur det började rinna nånting från vänstra näsborren. Konstigt. Jag hade inte vare sig nyst eller petat mej i näsan, men ändå rann nånting. Jag höll på att få det i munnen innan jag lyckades gräva fram en näsduk.

Näsduken färgades alldeles röd! Vad i fridens dar? Helt ofattbart! Kan man få näsblod från endast en näsborre? Och hur kunde jag få det, jag som aldrig tidigare haft det? Jag fattade ingenting och det här är ju värre än teknik och bultar!
- Nu måste du gå i säng och vila, sa far i huset med bestämd röst.
- Nej, är du galen. Jag vill inte ha blod i svalget.
- Men du kan inte sitta uppe och glo på eurovisionen halva natten när du har näsblod, försökte han lirka.
- Haaa, du får se, svarade jag sidenlent.

Blodet upphörde till all tur att rinna och jag kände mej inte yr eller svag, så visst såg jag på hela eurovisionen! För säkerhets skull knaprade jag på ett halvt paket med Mariekex. Idag har jag mått hur prima som helst, men tog för säkerhets skull Kasténs leverkorv på rågbrödet i morse när det var dags för frukost. Och nej, jag fick ingen frukost på säng för alla barn var hemma hos sig.

Men jag har fått helt ofattbart fina morsdagsgåvor! Och förlåt nu om jag låter, som en femåring på julafton, men... ja jag känner mej, som en sådan!


Kolla alltså vad jag har fått: Tidningen Mästarkryss nr 2 2017 och korsordspenna, precis vad jag behöver!, en turkos bärbar dator!!!!, en låda med gröna kulor,


 en väska till datorn,


en underbar bukett med röda rosor, en tobleronestång, ett köpkort för nästa färd till Prisma!
Och ikväll när jag öppnade min e-post hade jag ytterligare ett presentkort till Adlibris! Helt ofattbart alltså! Och tro mej, jag har nog världens bästa barn! Ett MEGASTORT TACK för alla fina gåvor!

Igår bestämde vi med mamma att vi skulle ta det lugnt idag. Jag hann t o m på förmiddagen sticka några varv, som jag sedan fick riva upp för att få mönstret rätt.

Far i huset hade andra planer, så plötsligt satt både min mamma och undertecknad i min plåtlåda och vi begav oss iväg västerut. Hemliga resan för min mor!


Vi hamnade här!


Och här skall man vara lite försiktig för man är ordentligt övervakad.


I luften rörde sig allt möjligt både fåglar och plan. Helikoptern lyckades jag tyvärr inte fånga på bild.

Avsikten var att vi skulle ha åkt på morsdagskaffe nånstans, men den vi avhämtade från flygplatsen var så pass flunssig att det blev att köra raka spåret hem med passageraren.
Det blev en liten kvällssits hos mamma istället med lite lemonad och kaka från frysen. Kanske lika bra det?
Men vänta bara nu när min plåtlåda är i skick så kan vi fara iväg nästan vart som helst! Men först ska vi bara klara av den här veckan, sedan...

#blogg100_2017_75

lördag, maj 13, 2017

Kalas, kalas!

I morse fick en och annan kaffet eller teet i vrångstrupen då de tittade ut genom fönstret och såg att flaggan vajade på halvstång. Hastigt gick höghusinvånarna igenom alla som bor i trappan och funderade vem som drabbats. Så gör man alltså i småstäder, antar att det är helt annorlunda i storstäder?
Flaggningen var för vår pensionerade president Mauno Koivisto, som gick bort igår. Förutom flaggningen idag så har han höjts till skyarna i alla tv-kanaler och av alla politiker. Undrar om det alltid är så att man blir duktig och bra så fort man är död?

Vi har varit på dotterns födelsedagskalas i grannstaden idag. Och det var riktigt, riktigt trevligt. Vi hade mamma med oss och sammanstrålade hos dottern med de två äldsta sönerna, den nästäldsta fru och minstingen. Tiden fick vingar och vi hann som vanligt inte umgås tillräckligt. Hinner man någonsin det?

Vi blev bjudna på supergoda kakor:
Skinksmörgåstårta,

tjinuskitårta (kolatårta),

macroner och bebéer. Alla godsaker här ovanför var inhandlade i Café Cabriole. Mums!

Pricken över i:et var de roliga fågelservetterna och goda chokladkexen. Ett stort tack till dottern för fint kalas.

Man kan inte precis ta flyget från grannstaden, men där snurrar en hel del plan på låg höjd om det blir köbildning på Helsingfors-Vanda flygplats.

Vi tog min plåtlåda både till och från grannstaden. Far i huset fick bromsarna luftade i morse och så sköljde han ännu av min bil innan vi körde iväg. Tack för det!

Äldsta och yngsta sonen skötte en 70-års uppvaktning, som vi andra tyvärr inte hann till. Tack för det!

I grannstaden bongade min mor, far i huset och undertecknad en gråhäger. Helt otroligt. Det verkar som om fåglarna bara dyker upp om man har ögonen med sig. Med god tur kanske vi får ihop 50 arter detta år.

När jag senare på kvällen stod på en parkering i stan tillsammans med minstingen och väntade på den nästyngsta, kom det en röd bil och tutade. Jag såg lite misstänksamt på karlen ifråga och hörde en kvinnlig röst ropa:
- Kom nu hit.
Nå, dit gick jag utan att riktigt veta vem det var, som ropat. Och där vet ni, där var min forna kollega från grannstaden. Vi fick oss en trevlig liten pratstund medan hennes man var iväg till St 1. Ett trevligt oplanerat möte på lördagskvällen.

Jag hoppas nu innerligt att ni inte sitter med något gammalt Windows XP. Om ni gör det, så skall ni omedelbart uppdatera programmet, så att ni inte råkar ut för det skadliga WannaCry, som har hunnit sätta flera system världen över ur funktion.

Nu ska jag avsluta den här fina lördagen med att se på Eurovisionen. Ikväll gäller det! Heja alla bidrag som är med i finalen. Jag har ingen given favorit och jag tänker som vanligt inte rösta, så det kanske är mitt fel om fel låt vinner? :)

#blogg100_2017_74



fredag, maj 12, 2017

En röd bil

Då och då ställer far i huset en ytterst hypotetisk fråga:
- Vad sku du göra om du vann huvudvinsten på Lotto?
- Ingenting till att börja med.
- Men sku du int vilja ha nånting, köpa nånting?
- Nääe, egentligen inte. Jag skulle nog dela bort det mesta och hjälpa barnen.
- Men du sku åtminstone sluta jobba?
- Aldrig i livet!
I det här läget brukar far i huset skaka rätt oförstående på huvudet. Lönen ska man förtjäna med svett och möda i sann Luthersk anda, inte älska sitt jobb. Då är det något fel på en!

Idag har jag stått utanför staketet på jobbet och väntat på en röd bil. Det tog lite tid innan far i huset dök upp i låningsbilen och jag hade en tung kasse och en bångstyrig tom låda samt femtioelva saker jag ännu skulle göra innan jag kunde åka hem.
Det är allt en stor lycka att vi har fått låna en röd bil. Tack till ägaren för det! Hur skulle vi klara oss utan våra vänner?

Beträffande min plåtlåda har det varit oklart när jag får börja köra den, sedan det trasiga bromsröret upptäcktes av far i huset i lördags. När jag har försökt skynda på reparationen har jag fått höra:
- Det är inte så enkelt. Det är värre än jag trodde.
- Nå, vaddå? Skall hela systemet bytas ut? Vad kostar det? Har vi råd?
- Nå, det är nu en bult, som...
Ja, och sen har jag ju inte blivit mycket klokare för det. Jag var förstås tvungen att googla bromsrör. Tror ni att jag blev klokare av det? Nä, icke. Men nu kunde jag förstås fråga om det är en banjobult, glidbult eller navbult, som han talar om. 
Ni skulle ha sett hans min. Den var obetalbar! Men något redigt svar fick jag förstås inte.

Till min stora förvåning fick jag härom kvällen höra honom säga åt min mor:
- Nä, int e de så farligt. Det är bara bromsröret, som ska bytas ut. Det är nog snart färdigt.
Haaa, säger jag som tålmodigt i en veckas tid väntat på min plåtlåda. Snart färdigt! Det skulle jag vilja se. Nu står min plåtlåda upphissad på lyften i stora hallen i grannbyn. Bilen ska åtminstone få oljan bytt, men vete fåglarna hur det blir med bromsröret. Visst är det underbart när man har en karl, som kan meka med bilar? :)

När jag nu igen fick den där lottofrågan av far i huset, så svarade jag:
- Köpa en ny röd bil!
Och vet ni vad som hände då?
Jo, i postlådan dök det upp ett blad med reklam för plåtlådor.

Och se där, där finns ju en röd bil! Får man retas så med mej?
Nu är då frågan: Borde jag lämna in några lottorader?

Ber ödmjukast om ursäkt för att det här inlägget inte innehåller någonting garnrelaterat. Men mitt liv är lite tekniskt nu just!

Ha en riktigt skön fredagskväll och njut av livet!

#blogg100_2017_73

torsdag, maj 11, 2017

Vilda vantar

Det lönar sig att vara snäll. Det har jag alltid sagt och det är riktigt sant. Idag var jag iväg till en ombudspost utanför stan (ja alltså den ligger på landet, som är i stan. Det blir så konstigt när landsbygden plötsligt förvandlas till stad, som den gjorde här i vår landsända!) för att hämta ut mitt paket. Jag har tyvärr inte hunnit tidigare även om jag fick postens sms redan i måndags. Det här är ett tack för den lilla tjänsten vi gjorde i april. Vi hjälpte gärna till och skulle inte ha behövt något tack. Vi skulle förstås ha gjort det ändå. Paketets innehåll är dock helt underbart:

Boken Vilda vantar! Heeeeelt urljuuuvlig.

Det är inte enbart vantmönster i boken utan också andlöst vackra mönsterstickade sockor. Ååååh, de där med katten på. De sockorna skulle väl någon kunna sticka åt mej om jag önskar mej dem riktigt, riktigt snällt?

Far i huset fick också en bok, men han förbjöd mej att lägga ut den på bloggen:
- Då kan folk se att jag läser, sa han. 
- Men är inte det bra det då?
- Nää.
Så nej, inte ett knyst om hans bok!

Och se vad det fanns mera i paketet! Mums! Nu finns det endast en kvar. Jag undrar om vi har skåpråttor, för jag fick då inte många bitar.
Ett stort TACK till ABK för det här superfina paketet.

På hemvägen från ombudsposten beslöt far i huset att vi skulle ta en genväg över skogen. Han lovade dyrt och heligt att vägen var bra och rätt hade han. Det var ingen väg full av gropar och stenar. Nej, det var snarare som en smalare byväg.

När vi ännu var på landsvägen tvärbromsade far i huset helt plötsligt och sedan backade han försiktigt. Han hade fått syn på någonting vid åkerkanten. Precis innan hade jag ondgjort mej över att vi hade den "riktiga" kameran hemma, för vem vet vad vi skulle få syn på utmed vägen. Och man skall ju alltid, alltid ha med sig kameran i bilen. Det borde vi nog ha lärt oss vid det här laget, men...

Och se där, där stod den vid dikesrenen, dubbelbeckasinen. Det var skickligt av far i huset att upptäcka fågeln för den har så bra skyddsfärg nu när allt gräs ännu är brunt. Nu har vi då en art till på vår fågelskådarlista. Med god tur kanske vi hinner få ihop till 50 arter på ett år!

Far i huset körde försiktigt på skogsvägen och det var riktigt bra, för mitt i allt rusade älgen över vägen. Tyvärr stannade den inte upp så jag skulle ha hunnit gräva fram telefonen och få en bild. Som sagt, man ska alltid, alltid ha kameran med sig. I synnerhet om man är ute och åker med far i huset.

Och apropå honom, så måste jag fortsätta på min ofrivilliga lista över mäns obegripligheter. Eller kanske jag inte skall generalisera utan konstatera att detta gäller enbart far i huset.
I lördags gick ju min plåtlåda sönder, bromsröret är trasigt. I söndags var jag på språng, så då hann far i huset inte fixa min bil. I måndags var jag iväg hela dagen
Far i huset skjutsade mej med låningsbil till stan mitt på dagen och skulle avhämta mej igen klockan halvåtta. Jag betonade klockslaget extra nog flera gånger innan jag steg ur bilen.

Vad tror ni händer på kvällen? Jo. där står jag ute på trappan efter att ha satt ytterdörren i lås och ingen karl och ingen bil syns någonstans. Jag väntar en stund, men inser att det är bäst att ringa om jag inte vill stå där ute på gatan resten av kvällen.
- Aj, jag tyckte precis du sa åtta, får jag höra i telefon.
- Men jag sa ju halvåtta!
Nå, det lönade sig ju inte att brusa upp. Han kom så fort han hann.
Tack till stickväninnan V, som snällt höll mej sällskap.

När jag klivit in i bilen började han humma och mumla.
- Vad är det, frågade jag oroligt för man vet ju aldrig vad som har hänt då man varit hemifrån hela långa dagen.
- Nå om vi sku...
- Sku vad då?
Sådär höll det på en stund innan han fick fram att jag nog borde handla lite. 
Okej, brödet var slut och jag hade ingen tid att baka nytt, så med en djup suck lovade jag skutta in i mataffären.

När jag steg ur bilen frågade jag:
- Vad ska vi ha då?
- Ja, bröd då förstås och...
... sen blev det igen lite hummel och mummel innan far i huset fick fram:
- Och kattmat
- Jaha och det är allt vi behöver?
- Jo.
- Är du alldeles säker?
- Jo, sa far i huset och nickade ivrigt.

Det gick fort att handla bröd och kattmat, så mycket annat skulle vi ju inte ha.
Vi kom hem och jag radade in allting som skulle i kylskåpet.
- Va, mjölken är ju slut, utropade jag.
- Varför sa du inget om det?
Lite hummel och mummel igen.
- Jag glömde, konstaterade far i huset lite skamset.
Ännu en djup suck från mitt håll och inget sade jag utan lade endast in mjölklitern i kylskåpet, som jag helt instinktivt hade lagt i kundvagnen. Jag känner ju far i huset!

Här har det snöat igen idag. Och nu är vädret så roligt att inte ens meteorologen kan hålla sig för skratt längre.

Nu ska jag jobba lite grann ännu och sedan förbereda mej för Eurovisionens semifinal nummer två. Det gick ju inte så bra för Finlands bidrag i tisdags. Riktigt vad det var som fick människor att rösta på artister, som sjöng falskt vet jag inte. Men alla kanske inte hör vem som kan sjunga och vem som inte kan? Den enda låten från i tisdags, som fastnade i mitt huvud var, surprise, surprise, I Can't Go On. Undrar vad det är som gör att svenskarna nästan alltid lyckas göra sådana där catchiga låtar, som fastnar?

Hoppas att det blir en skön afton för alla!

#blogg100_2017_72

onsdag, maj 10, 2017

Strukturstickad provlapp

Förra veckans tisdag lade jag upp ett nytt stickprojekt. Förstås tänkte jag att jag har all tid i världen att sticka, att arbetstakten skulle lätta lite, men hej, vad jag bedrog mej. Som vanligt borde jag kanske tillägga.

Provlappen blev helt acceptabel, så jag visste vilken grovlek jag skulle ha på stickan.

Sedan lade jag upp för bägge ärmarna så där som jag brukar.  När jag hade stickat de första sex varven tyckte jag att uppläggningen inte var snygg och rev upp alltihopa. Håhåjaa...

Men nu är jag på gång, eller nåja på gång och på gång, jag har väl kommit åtminstone 15 cm uppåt på ärmarna och skall nu börja räkna ökningarna. Få se när jag hinner sätta mej ner i lugn och ro med det. Snart hoppas jag! Vi får se...

   #blogg100_2017_71

tisdag, maj 09, 2017

Fortfarande snö

Oj, vet ni, idag har här fortfarande snöat. Själv har jag varit ute, men allra mest inne. Har suttit och jobbat framför datorn. Får fjärilar i magen. Vissa saker verkar svåra och jag tar dem alltför mycket på allvar.

Nu måste jag ännu försöka pussla in några kurser och kolla med timlärare och...
... men nä, det är en dag imorgon också. 

Vet ni förresten vad jag skall göra ikväll? Kan ni gissa?
Nå, jag ska förstås se på Eurovision, semifinal 1. Far i huset är förstås inte alls nöjd:
- Ska det där hålla på nu hela veckan?
Kära nån, inte har jag väl gnällt när han glor på ishockeyn, som är en rätt obehaglig våldssport? För att nu inte tala om det totalt onödiga Formel 1. Vad gör dom annat än förorenar? Jag bara undrar. Och de där bilarnas wrooooomande är verkligt irriterande när man sitter och stickar eller virkar. Det går inte alls att jämföra med att nån sjunger lite falskt i Eurovision. Men se på det örat vill far i huset inte alls höra.

 Håll ut, har jag sagt till den fina skira vårlöken: Det blir snart varmt!

  #blogg100_2017_70


måndag, maj 08, 2017

Två stickcafén på samma dag!

Idag måste det nog vara min lyckodag för jag har hunnit med två stickcafén på samma dag! Nåja, hunnit och hunnit. Finns mycket, som jag får sitta med nu framför datorn till halva natten. Tiden är så konstig ibland. Verkar som om den aldrig räcker till...

Stickcafét tar nu sommarpaus, så det var lite vemodigt.

Våra hökögon fick syn på en härlig virkad babyfilt.

Jag fotade den för att få lite hum om färgskalan. Vi misstänker lite smått att den inte var handvirkad, för det fanns en vit lapp nere i ena hörnet. Tyvärr var vi så blyga att vi inte vågade gå och fråga vare sig av babyn eller hennes mamma!

Här är en nästan färdig Qvidi-Mina tröja i bomull. Urläcker! Så snygg på virkerskan. Ett jättejobb, som hon har gjort. Nu fattas kanterna och sen är det bara att börja använda den fina tröjan.

Vi blev bjudna på supergod blåbärskaka. Tack!

Jag gick direkt från Café Vaherkylä till Almska gården och stickade där färdigt den andra vanten

Stickning (och virkning) gör mej lycklig. Har inte hunnit harma mej över min söndriga plåtlåda så värst mycket även om det känns lite besvärligt att vara billös. Senast i lördag måste den vara fixad, annars... ja, så annars vad då? Hmm, kan man strypa en ovillig mekaniker? En sån mekaniker, som hummar och säger:
- Det här är mycket värre än jag trodde.
- Ja, men än sen då. Bromsröret måste ju lagas. Punkt slut! Det kan inte ens vara någon diskussion om saken.
Lördagen är här snabbare än kvickt!

  #blogg100_2017_69