Polismeddelande

Kära vänner, igår blev ni igen utan mitt dagliga inlägg och det beror på ren och skär utmattning. Visserligen var jag hemma redan före klockan 19:30, men då var jag så medtagen att jag inte gjorde så mycket annat än damp ner i gungstolen. Det här vädret påverkar mej tyvärr negativt, så negativt att till och med min hjärna känns alldeles mosig.

Igår var jag iväg på äventyr med min väninna T. Hon hämtade upp mej klockan 12:30 och sedan styrde vi kosan mot nordöst. Ända till Prisma i Kouvola körde hon.

Ungefär så fort vi kommit innanför dörren såg jag reklam för passfoton. Dit travade jag med bestämda steg och genast fick jag ett förskräckligt foto, precis så där som man ska se ut på passfoton. Efter någon minut var fotot hos polisen. Tänk om jag blir efterlyst och det där fotot visas överallt?! 🙈
Det plingade till i min telefon och jag fick ett meddelande från polisen. De hade tagit emot mitt förskräckliga foto!
Jag har levt i den tron att mitt pass går ut nu i fredag, men ve och fasa, det gick ut redan i söndags! Tur, verkligen tur att jag inte har behövt det nu.

Vi lunchade på Pizza & Buffa. Jag gjorde som jag brukar, sallad på minst halva tallriken och varmrätt, fruktig broiler och ris på andra halvan.

Till efterrätt blev det förstås mjukglass och lite annat från buffén. Tack till T för lunchen.

Hem kom jag med ett härligt gåvopaket. Här fanns...

... en Mumin handhandduk...

... en härlig Mumin plåtask...

... ett par alldeles, alldeles ljuvliga örhängen. De ska få gå ut på teater med mej i kväll!

Och ett vackert födelsedagskort, som innehöll ett presentkort till Adlibris. Jag är alldeles, alldeles överväldigad av den här gåvan. Tusen, tusen tack till T för allt det här underbara.

Från Prisma köpte jag bland annat en viborgskringla. Den ska jag bjuda på åt gästerna, som kommer hit till vårt råddiga hus.
Jag borde städa, men min energinivå är på noll, tyvärr.

Igår kväll vid 22-tiden, skärpte jag mej dock så mycket att jag fick ett nytt virkprojekt påbörjat. Har man som jag mycket lingarn måste man ju göra något av det eller hur? Det här är Kyjy25 nummer tre, för min del. Nästa månad ska jag börja på en massa projekt om jag alls ska kunna vara med i den här utmaningen.

Idag har jag också fått ett konstigt meddelande i telefon. Det var en oskarp video på en Deutz maskin. Hmmm... Gissa vem som har gett mitt telefonnummer till en skrotfirma?
Jo, just precis han, bisin min! Suck! Tror att det skulle ha varit mycket bätre om han skulle ha sådan telefon att han själv kan ta emot såna här videon.

Nu ska jag se om jag klarar av att fylla i en passansökan på nätet. Håll tummarna.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Runt, runt, runt...

 ... har jag suttit och virkat nu i kväll medan bisin min har sett på sport i TV.

Mitt första Kyjy25-projekt är alltså på god väg. Längre skulle jag ha hunnit om jag inte hade kört iväg till stan mitt på dagen. Gjorde ett litet hembesök och blev bjuden på jordgubbstårta och te. Inte illa, eller hur? Sen hann jag aldrig iväg till AW = After Work, alltså efter jobbet träff i stan. Men så är jag då inte heller på jobb, utan en bråd pensionär. I morgon ska jag försöka ta det lugnt och likadant hela veckoslutet. Alltid bra att planera, för sedan bjuder verkligheten på överraskningar.

Jag hoppas att ni har kommit ihåg er KAJ-plikt idag?! Rösta, rösta, rösta, en gång varje dag fram till hösten.

Dagens sommarpratare i radion var intressant. Bäst att lyssna på hans IT-klokskap!

Nu ska jag virka några varv till. Det går långsamt för mej, för efter varje varv har jag kontrollräknat maskantalet.

Önskar er alla en härlig fredag!
 

Rösta, rösta, rösta

Kära vänner, visst såg ni Allsångspremiären igår kväll? Och vem var kvällens kungar? Heeelt suveräna om inte KAJ? Det var de tre killarna som gjorde showen njutbar. De har blivit nominerade för Rockbjörnen 2025 i 4 olika kategorier. Så nu ska ni först skaffa ett Schibsted-konto (norskt mediaföretag, som äger bland annat Aftonbladet) och sedan ska ni gå in och rösta på KAJ varje dag fram till 2.9. Heja, heja! Visst vill ni att de ska vinna Rockbjörnen?

Carita delar med sig av en viktig och sedelärande historia. Läs, begrunda och ta lärdom. Man kan aldrig vara nog försiktig.

Idag har jag varit iväg till stickcaféet, som hölls hos G-M. Det var härligt att träffa stickvännerna efter uppehållet vi hade midsommarveckan. G-M är en hejare på att baka och fixa. Idag bjöd hon på en god skinkpaj och en läcker bärkaka. Vi har egentligen mycket godare servering nu än på vårt tidigare etablissemang. Stort tack till G-M, som bjuder hem oss till sig.

En av knepigheterna när man ska iväg till stickcaféet är vilket projekt man vågar ta med sig. Om man har mönsterstickning, får man riva upp allt felstickat då man kommer hem. Om man har nånting där man ska räkna, så är det likadant. Så jag kunde inte ta med gårdagens hattbörjan, för där måste maskorna räknas, annars får man ingen rund hattkulle.

Jag virkade en kedja med luftmaskor och fortsatte sedan med fasta maskor, så nu har jag startat projekt nummer två i KyJy25. Inte illa, eller hur? Jag virkade ju en provlapp igår, så jag visste att till det här garnet behöver jag virknål nummer 4. Det här ska bli en topp och jag hoppas att den hinner bli klar till värmeböljan, som har utlovats vid mitten av juli.

C delade ut gåvor åt oss. Jag valde förstås en röd liten ask.

Det här är en dundersalva, som passar till allt. Tack för den.

Medan jag var i stickcaféet, njöt av härligt sällskap och virkade av hjärtans lust, så hade bisin min dambesök här hemma! Kan ni tänka! Och nu fick jag skämmas rejält, för han sade åt damen att det är jag som råddar när hon fick se vårt överbelamrade bord. 🙈 Joo, nå kanske, men...
I måndag ska bisin min fara iväg med damen till huvudstan. Det är bra med pensionerade karlar, som kan ställa upp, eller hur?

Nu ska jag knåpa ihop en reseräkning och sen se om jag ännu hinner virka lite ikväll.

Hoppas att ni alla får en härlig torsdag! Håll ut, i lördag har väderspågubbarna lovat att vi ska få sol och 20 grader varmt. 

Kyjy 2025

Lite småtrist väder med regn och rusk, diskmaskinen surrar, bisin min ser på sport i TV och här sitter jag framför skärmen. Allt är lugnt och jag har på något sätt söndagskänsla, trots att vi har lördag idag och årets längsta dag.

Min smarttelefon gillar mej inte riktigt. För tre veckor sedan klagade den i veckorapporten att jag hade använt telefonen 55 minuter mindre än veckan innan. För två veckor sedan hade jag använt använt telefonen 40 minuter mer. Det borde väl jämna ut sig, eller hur? Förra veckan klagade telefonen igen på att jag hade använt telefonen 54 mindre än veckan innan. Håhåjaaa, den är aldrig nöjd. Själv tycker jag förstås att jag är duktig när jag använder telefonen mindre och mindre...

Så för nån dag sedan fick jag för mej att jag skulle ägna lite tid åt min stackars övergivna telefon och gick in på Facebook. Det är alltid farligt och förenat med risker av olika sorter, så även nu. Plötsligt dök 

Löysäpipoisten kyjy-25 upp i mitt flöde! Innan jag ens hann besinna mej och tänka efter ordentligt, så hade jag bett att få gå med i den här gruppen. Och det är inte särskilt klokt, för under tiden 21.6 – 31.8.2025 ska man starta 20 nya projekt. Dem ska man sedan färdigställa senast på julafton klockan 24:00. Kyjy = Ky, kesäyö, alltså sommarnatten, jy = jouluyö, alltså julnatten. Jätterolig idé, eller hur? Men jag borde inte alls ge mej in på sånt här med tanke på att jag inte får nånting färdigt ändå. Dessutom har jag ännu kvar massor av ofärdiga projekt från år 2023, då jag deltog i det här jippot förra gången. Då hade jag planerat en hel del, men det har jag inte gjort den här gången ännu. Jag borde hålla mej till små, små projekt och jag borde hitta garn, som matchar projekten, för nya garner vill jag inte köpa. Jag hade tänkt satsa på stickade grytlappar och handdukar med knapp till köket. Det låter väl bra? Förutom att jag ännu inte har hittat lämpligt bomullsgarn.

Jag bad äldsta sonen ta fram vita lådan med garner och nu skulle jag förstås mycket hellre använda de här ljuvligheterna, men till ett större projekt. Håhåjaa, kanske bäst att ta första bästa nystan i handen och se vad jag kan göra av det, i stället för att som nu, först hitta mönstret och sen inget garn.

Visst är jag heltokig? Känner ni någon, som är lika galen, som jag?

Hoppas att ni har haft en skön midsommar så här långt och en riktigt trevlig fortsättning önskar jag er alla!

Etno Pop, Motonet och marknadskringlor

Söndagsförmiddagen vaknade jag halvelva. Jag var riktigt groggy och kände mej inte alls i skick. I min ålder tar det på att vara ute på nattliga äventyr! Ett tag funderade jag till och med på om jag borde sjukanmäla mej. Men till vem?

Jag segade på, fick i mej frukost och undangjort några måsten innan det var dags för mej att köra iväg norrut till grannkommunen. I bilen sjöng jag om "arbetsmoral som en lutheran", för så kändes det. Samtidigt oroade jag mej för om jag skulle hitta parkeringsplats, om jag skulle orka gå långa sträckor i solgasset, om jag skulle hitta sittplast, om jag skulle få hostattacker... allt sånt där onödigt, som jag förr i världen inte ägnade ens minsta lilla tanke.

Jag kom fram till hembygdsgården Kycklings utan missöden. Hittade en parkeringsplats efter lite backa köra framåt, backa köra framåt och jag hittade en perfekt sittplats i skuggan. Nu kunde Etno Pop för min del börja. Jag fick, trevligt sällskap på min bänk och det var riktigt skönt att sitta utomhus, lyssna på musik och samtala lite smått.

Det var full rulle på "dansgolvet" när Janne Outinen, han med blommiga byxor där i mitten, lärde ut dansstegen till cha-cha-cha. 

Klas och Joel Enqvist underhöll med spelmansmusik. Men de spelade också en låt, som lät så bekant, utan att vi på bänken kunde placera den.
– Det är nog en finsk låt, för den går i moll, sa min bänkgranne.
När det blev paus frågade jag Joel vilket stycke de hade spelat till sist. Han svarade att det var Valot med Rauli Badding Somerjoki. Och jo, då kände vi alla igen den. Valot finns med i Aki Kaurismäkis film Ariel.

Min ursprungstanke i söndags, var att jag inte skulle stanna så länge där på Etno Pop, men det var skönt att sitta ute i skuggan, träffa människor och prata bort en stund samtidigt som vi lyssnade till musiken. För dansbandsinslagen stod orkestern The BRand.

Igår när jag satt och skrev på min lilla artikel och hade riktigt bra flyt, steg bisin min innanför dörren:
– Nu kom den, ropade han.
– Mmm, svarade jag, suckade lite och knattrade vidare på tangentbordet.
– Nå, e du färdig då så far vi?
– Vart då?
– Nå, till Borgå förstås.
– Aha, nå jaa, joo, svarade jag medan jag blixtsnabbt försökte bestämma mej för om jag skulle följa med eller låta bli. Jag kom fram till att det är bäst att följa med när man nu en gång får chansen, så det var bara att spara skriverierna och stänga av datorn, klä sig i stadskläder och sätta sig i bilen innan bisin min ens hunnit säga tulipanaros!

Reservdelarna han beställt till IKH hade kommit. Bisin min tyckte att jag inte behövde följa med in till Mikrokulma. Då protesterade jag och sa att han vill ju ha nånting i den tomma karamellskålen, eller hur? Jo, jo, det ville han förstås, så jag köpte fyra karamellpåsar.

Två öste jag i karamellskålen igår och två påsar vill jag spara till midsommaren. Men redan igår blev det gnäll om varför jag inte kunde tömma påsen med Mariannekaramellerna också i skålen.
– Nå, för att ni äter upp dem, förstås.
– Men det är väl meningen?
– Jo, men inte i den glupska takt som ni har.

Förstås fick inte bisin min den O-ring han skulle ha från IKH. De har tydligen dåligt med O-ringar, så vi körde iväg till K.A. Stendahl istället. Där hittade bisin min en nästan likadan O-ring, som den han ska byta ut.

Sedan iväg till Motonet efter den beställda bilreservdelen, som också kommit till Borgå. Jag satt ute i bilen och väntade.

Bisin min var snäll, för han köpte en sån här parkeringsmanick åt mej. Nu gäller det att hitta nån som kan programmera den här. Finns här nån, som anmäler sig frivilligt?

Från Motonet körde vi hemåt via flickorna, där vi lämnade av en liten present.

På hemvägen kurvade vi ännu via Hera grillen. Jag var helt i panik, för jag visste inte alls vad jag skulle äta. Tänkte att alla portioner är jättestora och en hel del av dem innehåller stekt ägg. Valde knackkorvspanna utan ägget där utanpå. Hon som tog upp min beställning frågade om hon fick ge mitt ägg åt bisin min. Jo, varsågod bara, så fick han hela två stekta ägg på sin korvpanna!

Idag  steg jag upp redan halvsju. Jag hade tänkt besöka midsommarmarknaden i stan, men när jag steg ut på trappan i morse möttes jag av ett stilla regn. Jag skippade planerna på marknaden och tänkte att det var allt bra att jag igår kom överens med yngsta sonen att han skulle köpa marknadskringlor. Och det gjorde han idag på förmiddagen och levererade dem. Tack för det! Snäll son, inte sant?

Tre småkringlor...

... och två stora. Tänka sig att den ena redan är gnagad på! I vår frys finns nu en stor och tre små. Hoppas att jag kom ihåg beställningen rätt.

Nu i duschen, för i morgon kanske ut på nya äventyr, tills vidare bara kanske, men man vet aldrig.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag. 

Mjöl på magen

Kära vänner, här har veckoslutet rusat förbi med sådan fart att jag har inte hunnit med datorn alls. Tänk, i två dagars tid har den varit stängd och fått stå alldeles tyst och ensam. Är det bra eller dåligt?
Jag vet inte, men jag har bara inte hunnit. Ber om ursäkt för att ni fått vänta på inlägg i två dagars tid, men...

I lördags var jag alldeles för slö. Jag röjde lite både i köket, men framförallt på matbordet. Sen funderade, mediterade och planerade jag, för jag hade lovat dottern att jag skulle baka två tårtbottnar till en Britatårta. Men vänta nu, hur var det nu man gjorde? Jag har inte bakat den tårtan på år och dag och till och med bisin min efterlyste den förra sommaren. Jag drog fram min stora tjocka dammiga röda mapp där alla mina recept ligger löst huller om buller, eller som vi skulle säga på dialekt, blokomblaanda. Och jo, jo, jag ska kanske, men obs! bara kanske sortera dem en dag. Helst en regnig och inte en vacker dag! Men, men, borde jag testa alla recept först innan jag slänger dem? Nää, det går väl inte?

Jippiii, jag hittade det handskrivna receptet, som följt med mig sedan 1980-talet. I min råddiga receptmapp heter det Nannes kalaskaka. Jag hade redan hunnit googla på Brita eller Brittatårta, eller, ja kärt barn har många namn. Till min förskräckelse såg jag att det skulle vara fem ägg! Njaa, nää, så många har jag nog inte haft.
– Det blir godare med mera ägg, försökte bisin min uppmuntrande. Pytt heller, det tror inte jag. Det kan bli problem med marängdelen, kanske. Nå, det fick bli tre ägg, fastän det står två i mitt recept. Där står också att man kan göra dubbelsats, så det räcker till två plåtar. Tja, jag har säkert gjort så nån gång. Men till saken hör att när man bakar kakor är det bäst att inte göra dubbelsats, för man får det aldrig så bra som i en enkel sats. Så det enda jag bakar i dubbelsats är torrkakor och de finns ju tyvärr inte längre på kaffebordet. Kanske lika så bra, men vet ni, nu började jag längta efter tigerkaka. Den bakade alltid svärmor, frid över hennes minne, om hon hade en skvätt grädde över, som annars skulle ha surnat.

Sent omsider när eftermiddagen övergick i kväll fick jag äntligen tårtbottnarna färdiga. När jag tog den andra ur ugnen var klockan redan över 20.30. Bisin min hade eldat i bastu-ugnen, så där satt vi på laven på lördagskvällen och njöt. Så skönt och ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg.

Igår var vi iväg till västra grannstaden och firade 46 års kalas. Ja, och så morsdag förstås. A hade minsann fått vänta på sitt 6-årskalas, men nu var det äntligen dags.

Det bjöds på Hot dog-buffé...

... goda morotsmuffins...

... och förstås Britatårtan. Mums, filibabba! Yngsta sonen hade snällt nog fraktat bottnarna till sin storasyster igår morse. Så hon hann fylla dem med jordgubbar och grädde. Fräsch och god sommartårta.
Och förstås skålade vi i skumppa, fattas bara annat.

Härligt att kunna samlas utan restriktioner och fint att kunna fira tre saker på en och samma dag! tyvärr kunde inte äldsta sonen delta då han är förkyld. Det är många drabbade på hans jobb just nu.

Roligt när vi kom med paketen och möttes i dörren av A:
– Var är M:s paket? A grabbade genast tag i påsen jag hade gjort så att alla flickor skulle få nånting. A sprang iväg med påsen i högsta hugg och gav den till M. Först efter det började A intressera sig för sina egna paket. De verkade falla i god jord. Det blir bara knepigare och knepigare att hitta på presenter.

Innan M skulle iväg in till centrum på födelsedagskalas, gav hon den här åt mej tillsammans med en kram. 💕

Lillan gav en spännande påse från hennes familj. Den är nu tyvärr fotad bakifrån, för hjärtat finns på framsidan.

Innehållet i påsen var spännande. Här mitt favoritgodis. Och kolla, kolla, äkta svenska hallonbåtar på Biltema! De öppnar sin affär i västra grannstaden nästa månad. Det finns en viss risk att jag blir stamkund där!

Och ett plåthjärta med Geisha i. Mums!

Som socker på bottnen, ett fint kort, som Lillan hade gjort. Och ni ser vilken fin handskrift hon har, när hon önskar en Glad famodag! 💕
Tack för de fina gåvorna!

Vi trivdes riktigt bra hela dagen lång hos dottern. Sent på eftermiddagen körde vi hemåt och bisin min planerade vad vi skulle äta och att jag skulle baka en rabarberpaj. Jag var tveksam. Har vi faktiskt så många rabarberstjälkar redan? Ja, och så behövs det ju glass till pajen och...
Det hela slutade med att jag på hemvägen gick in i bybutiken och handlade.

Ja, alltså det räckte precis till årets första rabarberpaj!

Så nu är säsongen öppnad för i år. Vi väntar ivrigt på flera och större rabarberstjälkar. Det blev faktiskt en riktigt fin morsdagsmiddag helt spontant med potatis, sallad, grynost, gurka och färdiga köttbullar från bybutiken. Som pricken över i:et rabarberpaj med glass. Kan det bli bättre?
Och arbetsfördelningen var perfekt, bisin min tog hand om matlagningen och jag fick igen mjöl på magen medan jag bakade!

Bisin min är trots allt en romantiker. De här solgula blommorna hämtade han in åt mej igår tillsammans med rabarbern.

Igår kväll satt jag sen i gungstolen och stickade på min Lovisasocka. Dessvärre hade jag inte minsta energi för något annat, så ni blev utan mitt dagliga inlägg också igår.

Idag har jag då suttit hela dagen framför dataskärmen, bortsett från i morse, då jag tog hand om disken från igår. Så går det när man slöar hela lördagen. Det blir bråttom på måndag!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

PS! Jösses, jag höll på att förlora hela det här inlägget. Det höll på att sugas ut i cyberrymden. Jag blev alldeles gråtfärdig, alla bilder, all text och sidan bara vägrade fundera. Jag sa ett finskt svärord som börjar på P, kavlade upp ärmarna och trixade lite. Fick till min stora lättnad och lycka tillbaka inlägget. Jösses, det var nära att ni skulle ha blivit utan dagens inlägg också!
tekniken är underbar då den fungerar, men ack och ve då den krånglar. DS

En osannolik tripp

Igår var jag ute på vift tillsammans med bisin min. Det hela började redan före påsk. 1989 investerade bisin min i en större Kärppä bilsläpvagn. Den har förstås bromsar och det ena och det andra på grund av storleken. Jag vet inte hur länge den har fått stå som oduglig, för att den inte har varit i körskick. Då och då har bisin min behövt en släpvagn och har alltid fått låna en av sin kompis P. Nu fick bisin min för sig att han ska reparera sin egen släpvagn, för den kommer att behövas i sommar, sa han.

Bisin min hade förstås mej att googla efter reservdelar, vilket jag är så där lagom pigg på att göra. Jag vet ju liksom inte vad delarna heter eller ens hur de ser ut. Den här gången var det dessutom svårare än vanligt, för Kärppä finns inte mer! Nä, företaget som gör bilsläpvagnarna heter Majava. Nå, när jag kommit så långt meddelade jag bisin min detta och gav honom sedan telefonnumret till reservdelsavdelningen. Och det faktiskt med ett litet överlägset leende. Trodde han faktiskt att han skulle få delar till ett 36 år gammalt släp? Vem reparerar nånting nuförtiden? Alla köper ju nytt.

Bisin min ringde, fick en vänlig och hjälpsam dam på tråden och jodå, visst fanns det reservdelar, ville han beställa dem? Nå, nä, det ville bisin min förstås inte. Han ville vara riktigt säker på att han får rätt delar och inte behöver byta sedan. Ivrigt väntade bisin min på att påskhelgen skulle vara över, så att vi äntligen kunde bege oss till Sastamala.

Igår var det så dags. Med min sockstickning på baksätet, de isärtagna släpvagnsdelarna i bakluckan och vattenflaskan i framdörren begav vi oss iväg hemifrån klockan 8:25. En halvtimme senare än tänkt, men titta inte på mej, för jag var uppe redan före klockan sex.

Bisin min tankade i Monninkylä och sen körde han på ända tills vi kom till Tammerfors.

Där stannade vi vid Wigren. Det serverades lunch i matsalen, men sånt hade bisin min inte tid med. Vi gick direkt till fabriksbutiken. Jag köpte medwurst medan bisin min ville ha ett stort paket med knackkorv till första maj. Vi handlade också en länkkorv, en sån där förr i världens stor kringla. Själva korven var inte tjock i omkrets, men så heter den ju också lätt länk. Jag blev lite nostalgisk och tänkte på bastulänken i min barndom. Korven placerades in i en stark foliepåse och så fick den ligga på bastustenarna. Det var gott efter bastun.

Bisin min körde genom Nokia mot Sastamala.

Sen fick jag sitta ute i bilen och vänta, vänta, vänta och vänta igen. Till sist kom bisin min ut och jag var tvungen att betala reservdelarna. Han var lycklig, som en lärka då vi susade vidare. Han hade fått alla delar han behövde. Själv var jag mera dämpad, för det var inte precis förmånligt och mitt blodsocker hade dippat ordentligt. Jag hade tyvärr glömt bort den livsviktiga regeln, som gäller då man är ute på äventyr med bisin min. Se till att du har matsäck med dig! Och det hade jag inte nu och bisin min skulle prompt iväg till Huittinen för att äta lunch.

 

Hit körde han, till galna länken. Fem före två kom vi in flåsande och frågade om det gick att få lunch ännu. Jovisst, det gick bra, trots att lunchserveringen upphörde klockan 14. Vad kan man säga om lunchen? Tjaa, spaghettin var förstås klibbig efter att ha legat där hela dagen, skinksåsen var rätt saltig, men annars god, frestelsen med ost och vad det nu var för kött, var fräsch och god, broilerköttbullarna var små och kompakta, smakade curry. Salladsbordet var rikligt och gott. Korv och kokt potatis åt jag inte alls. Det skulle ha blivit för mycket.
Från butiken handlade vi lite bröd och bisin min ville prompt ha en säck med potatis. Den har vi nu i källaren och jag väntar ivrigt på vad han tänker göra för gott av den där potatisen.
Det hade gått sex timmar sen jag åt frukost innan jag fick lunch. Det är inte alls hälsosamt, eller hur?

Jag borde ha anat ugglor i mossen då bisin min sa att vi skulle äta efterrätten, glass, i Humppila.

Vi hamnade hos den stora grävmaskinsfirman! Suck, stön, stånk! Stora killar och stora leksaker!
Hoppas att jag inte har gjort mej skyldig till nånting nu, men där fanns tre sådana här skoplastare, som försvaret hade beställt.
Ny väntan och ingen glass!

Sen begav vi oss ut på jakt efter den smalspåriga järnvägen.

I Humppila hittade vi endast en gammal kadett och jag lärde bisin min fota med min smarttelefon! Riktigt bra första försök, eller hur?

Det var dags att styra hemåt och bisin min valde en mindre väg och plötsligt hade vi kommit helt rätt och hittade museijärnvägen.

I nästan 20 års tid har vi kört förbi på stora vägen och sagt att "sen nästa gång ska vi fara dit och se". Men den där nästa gången har aldrig riktigt velat infinna sig. Men nu, nu var det äntligen dags.
Vi hade sån osannolik tur att medan vi stod där på bangården och tittade oss omkring, kom två män ut från en stor hall. Vi kom i samspråk och då bisin min berättade att vi kom från Lovisa blev männen riktigt ivriga. De hade ett jättestort ånglok, en vedvagn och ett diesellok, som alla hade tuffat på Lovisa-Wesijärvi banan. Ytterligare ett Lovisa ånglok och en postvagn från Lovisa i reparationshallen.

Snällt nog tog den ena mannen hand om oss och visade oss runt. Här är ett av Lovisaloken, det största. Det  är tillverkat 1921 och har trafikerat på Lovisa -Wesijärvi banan under åren 1921-1960. Efter det har det stått ute som minnesmärke vid stationen i Lahtis. 1995 flyttades det till Jokioisten museorautatie. Det är inte i körskick, för det stod för länge ute och for illa.

Det här dieselloket är en raritet. Det tillverkades visserligen många sådana här, men de skickades till vår östra granne då vi var tvungna att betala det ohemula krigsskadeståndet.

Bisin min påstod att vi i sommar ska ta flickorna med hit och sedan bege oss ut med dressinen. Han och flickorna ska pumpa oss framåt och jag behöver inte göra annat än sitta och ta det lugnt.

Det här ångloket är inne för reparation. I sommar ska det tuffa på igen på den 14 kilometer långa smalspåriga järnvägen. I de där hålen, som ni ser där inne i pannan ska det sättas rör och så... Ja, kanske jag nu inte ska förivra mej och gå in på desto mera tekniska detaljer.

Den här postvagnen är från Lovisa. Den ska också renoveras.

Hela vägen hem förundrade vi oss över vilken osannolik tur vi hade haft, som fått en privat guidning. Vi var verkligt tacksamma över att mannen tog sig tid att ge oss en privat rundtur. Och glada över att det finns entusiaster, som orkar hålla på, tar vara på järnvägshistoria och gör den levande på sommaren. Att handskas med ett ånglok på banan är inte precis det lättaste. Ja, inte heller att hålla banan i skick. Varje lok har sin spännande historia. Här finns det första loket, som tillverkades när Finland blev självständigt 1917. Företaget fanns i Tammerfors och hette Linne- & Jernmanufakt. A.B. mekaniska verkstaden. Undrar om dom verkligen sysslade med linnetyg?
Så spännande med historiens vingslag och att ha upptäckt ett nytt härligt utflyktsmål. Tänk vad allt det finns i vårt avlånga land!

Ingen glass hade jag fått ännu. Vi körde förbi alla ställen i Forssa och hamnade i Loppis. Fem minuter före stängningsdags störtade vi in på en bensinbar. "Vi stänger", fick vi höra direkt. Jo, jo, men hinner jag gå på toa? Jodå, storsint fick vi det, köpte sen varsin glasstrut och dricka och satte oss ute i bilen och åt.
Iväg igen, tankning i Monninkylä och så körde bisin min via torget i västra grannstaden. Han bjöd på en hamburgare från City Burger.

Nöjda och omtumlade var vi hemma igen kl. 20.50. Vi gjorde sen inte annat än såg på två avsnitt av Shaun the Sheep innan vi stupade i säng. Och det ska jag göra nu också, alltså stupa i säng, inte titta på fåret.

Önskar er alla en fin torsdag!