Saknad

Handen på hjärtat, brukar ni läsa deckare? En del människor tycker det är slöseri med tid och skulle aldrig i livet ta i en deckare. Medan andra tycker att det är ett spännande och givande tidsfördriv.
Själv brukar jag läsa deckare på sommaren, mest för att böckerna är lättlästa och i pocketform. I augusti förra året, när jag var på sjukhuset fick dottern i uppgift att just hämta deckare åt mej. Nån stickning kom inte på fråga, för det skulle i det skedet ha krävt för mycket av mej.

Dottern läser inte deckare, så hon tyckte det var svårt att välja. En av de tre deckare hon hämtade var Saknad av Karin Alvtegen. När jag läste texten på baksidan tyckte jag att handlingen lät avlägset bekant, men jag kom inte ihåg vem mördaren var, så jag läste om boken. Läsningen avslutade jag sen i september här hemma.

Handling:
Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon utanför samhället. Som en av Stockholms uteliggare överlever hon dag för dag, med allt hon äger och har i sin ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och någonstans att sova  kräver all hennes tid och kraft. Men det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna, från frågorna om varför hennes liv blivit som det är.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att Sibylla är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person. Överleva från dag till dag, det vet hon att hon klarar. Men nu gäller det att fly.

_______

Jag gillar Alvtegen, för hon skriver bra och medryckande. Den här gången handlar det dels om hemlöshet och att leva utanför samhället. Och dels om kärlekslöshet och att inte riktigt passa in i normen på en liten ort och kunna uppfylla förväntningarna. Priset för att bryta sig loss blir högt. Sibylla är streetsmart, men att bli jagad och tagen för mördare, tar nästan knäcken av henne. Hjälp får hon från oväntat håll.
Den här deckaren kan jag bra rekommendera för hängmattan eller stranden. 

  ______

Idag hade jag tänkt bocka av en massa punkter på min kilometerlånga att-göra-lista. Men hittills har jag klarat av endast en punkt, disken. Resten kan lugnt få vänta till i morgon. Det finns ju inga absoluta måsten eller deadlines, tack och lov. Och som bisin min brukar säga: "Man behöver bara göra en sak per dag. Då har man gjort nånting." Och det har jag ju gjort redan idag. Eller faktiskt jag kan bocka av en sak till, jag har städat i mitt fotomoln! Plockat bort alla onödiga foton och det är inte lätt. Men nu städade jag med hård hand och i de flesta fall fick endast foton på människor bli kvar. Och ja, ja, några garnbilder och stickprojektbilder samt många naturbilder.

I morse då jag vaknade hade jag Dansgolv spelandes i huvudet.  Jag kan helt enkelt inte låta bli att gilla KAJ, de är så humoristiska, kreativa, skickliga och ödmjuka. De klarar vilken musikstil som helst och de sjunger om små vardagliga saker, som det är enkelt att relatera till. Musik är förresten helt fantastisk, inte sant?

Här i vårt hus råkade jag dra ut kontakten till routern i övre våningen i tisdags på morgonen då åskan överraskade oss. Påföljden blev att bisin min tappade sin favoritmusikkanal på tv. HUPS! Jag tänkte inte alls på det, utan ville bara rädda routern. Jag vill ju inte att blixten skulle slå ner i den och jag skulle ha varit tvungen att köpa en ny.
Nå, till all tur har vi sakkunskap i närhet, så nu är den viktiga kanalen programmerad till routern i källaren, tack vare äldsta sonen. Tack för det.

Nu ska jag se om jag lyckas med att pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Ha det bra och hoppas att ni alla får en fin torsdagskväll.

Ett bokpaket

Vilken besvikelse igår kväll framför tv:n, ingen snooker! Nej, istället valde kanalen att visa basket. Som om vi nu skulle vara intresserade av sånt. Suck!
En annan besvikelse var att bisin min prompt insisterade på att vi skulle lägga oss redan klockan 22:30. Inte klokt. Jag hann endast sticka ynka 9 varv på ankelsockan. Dubbelsuck! Jag borde kanske inte ha tagit hand om disken igår kväll, för det blev så lite sticktid över. Men det var skönt i morse att komma till ett rent och tomt diskbord (ja, eller heter det det diskbänk?).

Idag inleds läsveckan. Därför sa jag åt bisin min i morse att han skulle läsa nyheterna från text-tv istället för att se på dem. Till det fnyste han förstås. Verkar som om han har övergett text-tv helt och hållet.

Jag hoppas att ni har laddat upp rejält med böcker nu inför den här veckan. Jag har laddat upp med hela två stycken. I tisdags för en vecka sedan kunde jag fiska upp ett bokpaket ur postlådan. Jag beställde de här:

Ska bli spännande att läsa, i synnerhet novellerna, för det är en tid sedan jag har läst sådana. Jag fick ett presentkort till Suomalainen av min väninna T till vändagen. Jag passade på att använda kortet då man kunde beställa fraktfritt. Stort TACK för gåvan.

Idag har jag inte lust att göra nånting alls och det trots att jag har en rätt lång att-göra-lista. Lillemans mamma hämtade hit ett stort paket igår, som ska paketeras.
Mitt lilla vita sommarprojekt borde få knappar isydda och alla garnändar fästade.
Städning i köket skulle vara av nöden. Där har också samlats en hel massa konstiga grejer och skåpdörrarna ser helt eländiga ut. Suck!
Och så borde jag tvätta kläder, vara ute osv. osv. Kanske bäst att jag sätter mej i gungstolen och tar det riktigt lugnt. Visst får jag sitta och läsa mitt på dagen?

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!

Intervjuade

Idag startade stickcaféet efter juluppehållet. Så härligt att igen få träffa alla stickglada damer. Vi var hemma hos G-M som bjöd på en jättegod broiler-svamppaj och en blåbärspaj med vaniljsås. Mums!
Och vet ni vad? Jo, vi blev intervjuade! Vi kommer att figurera i den finlandssvenska "veckotidningen" Kuriren, så håll ögonen öppna. Ni kanske får syn på vårt gäng! 😊 Två av oss kunde tyvärr inte närvara idag.
Och jag säger bara det, tur att jag har min blogg, för nu kunde jag lätt kolla när jag första gången deltog i stickcaféet. Det var den 18.8.2009. Inte alls dumt med den här bloggen alltså, för den fungerar som en dagbok jag kan bläddra i. Men det är farligt, för det finns en viss risk för att jag blir alldeles nostalgisk och nipprig!

Igår på eftermiddagen var jag iväg till grannbyn på en snabbvisit hos barnbarnen. Lillan blev glad över de kläder jag köpte åt henne på rea i lördags. Själv blev jag glad över att träffa henne och resten av familjen samt för att kläderna passade. Visserligen hade jag kollat med föräldrarna i lördags per telefon, men man vet ju aldrig ändå. Lilleman fick äntligen sin julklapp, som jag hade gömt så att jag inte hittade den!

Idag har vi firat Topelius med en runebergstårta! Jag har faktiskt som tonåring besökt både Kuddnäs och Juthbacka. Av Topelius' sagor minns jag bäst Bullerbasius, Sampo Lappelill och Hallonmasken. Åtminstone den sistnämnda har vi som bok i vår hylla. Självklart har vi förstås också Fältskärns berättelser. Jag misstänker att de gamla sagorna knappast skulle locka dagens småttingar. Vad tror ni?

Nu är det dags för mej att sticka vidare så jag nån gång får nånting färdigt också.

Ha det bra och njut av torsdagen!

Flickan i floden

I augusti förra året, då jag var på sjukhuset i västra grannstaden gjorde jag inte annat än läste. Dottern, den stackaren, fick en begäran om att hämta några deckare åt mej, så att jag skulle ha nånting att fördriva tiden med. Hon läser inte deckare så det var inte lätt för henne att veta vilka böcker hon skulle hämta åt mej.

En av böckerna hon kom med var Flickan i floden av Stephen Booth.

Handling:

Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. I en flod hittas en liten flicka drunknad. Föräldrarna hävdar att det är en olycka, men kriminalinspektör Ben Cooper är inte övertygad. En polisutredning inleds och snart gör man ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband...

Medan Ben går vidare med utredningen blir hans kollega, Diane Fry, ålagd ett helt annat uppdrag. Då hon ett par år tidigare arbetade i Birmingham utsattes hon för en gruppvåldtäkt. Gärningsmännen kunde aldrig gripas, men nu har man kopplat DNA-spår till två personer. Utredningen för Diane i helt oväntad riktning – rakt mot hennes eget smärtsamma förflutna.

I den tionde romanen om parhästarna Fry och Cooper drivs två olika polisutredningar parallellt men de har vissa gemensamma nämnare. Spänningen stegras då intrigen tätnar och mord, svek och skamfyllda familjehemligheter nystas sakta upp.
________ 

En för mej helt okänd författare och dessvärre ingen bok, som direkt gav mej mersmak. Omgivningarna och naturen skildras så ingående att det ibland är svårt att alls hänga med i kriminalfallen. I den här boken åtminstone två till antalet. Jag blir aldrig riktigt vän med poliserna. De beskrivs helt enkelt inte så att jag skulle börja gilla dem eller oroa mej för dem. För mej blir det heller aldrig så spännande att jag skulle ha svårt att lägga boken ifrån mej.
_________ 

Kan ni tänka er, i morse sov jag ända till klockan tio! Helt otroligt och så jätte, jätteskönt. Vanligtvis brukar jag vakna vid halvåtta, åttatiden efter sju timmars sömn. Men i morse slog jag rekord. Men schh, säg inget åt bisin min, som hade stuckit iväg till grannbyn för lite snöröjning. Jag hann till all tur få frukosten undanstökad innan han dök upp här hemma igen.

Min internetkontakt krånglar fortfarande, så jag sitter nu här vid bordet med min bärbara dator och skriver. Saknar min stora skärm och mitt "stora" tangentbord. Äldsta sonen körde nyss iväg till stora varuhuset i stan för att se om de har en adapter. Om inte, så får vi försöka fixa det hela med en "förstärkningsbox". Suck, stön och stånk! 
Tekniken är underbar då den fungerar, inte sant?

Nu ska jag packa ihop min dator och försöka sticka lite.

Önskar er alla en skön onsdagskväll.

Vyssan lull

När jag låg på sjukhuset i augusti fick dottern i uppdrag att hämta deckare åt mej att läsa. Det tyckte hon att var svårt, eftersom hon inte brukar läsa sådana böcker. Mitt krav var fortfarande att det skulle vara korta kapitel. En av böckerna, som hon hämtade var Vyssan lull av Carin Gerhardsen.

Handling:
Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår efter gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd miljoner?
Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.
Kriminalkommissarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en hjärtinfarkt, Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den man som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet.
Sjöberg själv är splittrad och bestämmer sig till slut för att gå till botten med sin gåtfulla bakgrund som hans mamma vägrat tala om. En dag knackar han på dörren hemma hos sin farmor som han under hela sitt liv trott var död.
Vyssan lull är den tredje boken i Hammarbyserien och handlar om skuld och hur den påverkar människor även efter att de är borta.
_____________

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken annat än att den inte gav mersmak. Jag är trött på att polisen har stora problem med sig själv, problem som ska lösas samtidigt som de jagar mördare. Det där med Connys rotande i sin barndom kunde bra ha lämnats bort helt och hållet. 
Men boken passade bra att läsa då jag var okoncentrerad där på sjukhuset. Och för mej blev den aldrig så spännande att jag inte skulle ha kunnat lägga den ifrån mej. 
Förresten, nu då dottern kollar sin läshistoria i biblioteket, så kommer där att stå att hon visst har läst deckare! 😊

Idag har jag lovat en dam att hon får låna min man i tisdag. Det är ju snällt eller hur? Själv tyckte bisin min att han också borde få något att säga till om sin tisdag. Tja, eventuellt, men så där gjorde han själv tidigare rätt ofta med mej eller äldsta sonen, lovade att vi kommer nog och reder ut digiproblem! Nu har jag försökt få honom att inse  att jag är pensionär och helt ute från allt som är digitalt!

Nu ska jag leta efter ett sockmönster, som är så där lagom svårt och det ska vara för fyrans stickor.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Blodsband

När jag var på sjukhuset i augusti och hade läst slut min bok, som jag hade hemifrån, kom dottern till min hjälp. Hon hade lånat en splitterny bok från biblioteket, en bok som man bara får låna i två veckors tid:

Blodsband av Lars Strang, en alldeles ny bekantskap för mej.

Handling:

En vintrig kväll knackar fjortonårige Gabriel på dörren till ett fallfärdigt härbärge. Kylan biter i hans kinder. Han är utmattad och hungrig, utkastad från familjetorpet av sin äldre bror. Oförrätten väcker en gnagande känsla i honom. Hur kunde far ha dött på ett så märkligt sätt? Något stämde inte.

Framtiden verkar dessutom lika kall och ogästvänlig som vinternatten omkring honom. Hopplösheten börjar krypa in, än så länge vet Gabriel inte att hans öde kommer att förändras dramatiskt. Två besynnerliga och starka kvinnor kommer att träda in i hans liv och vända upp och ner på allt.
___________

Boken handlar om hur det var i Österbotten på 1600-talet. Vi får följa Gabriel på hans vandring genom livet. Det är både sorg och glädje, men allra mest hårt arbete. Sina rötter kommer han inte undan och när det av en slump dyker upp en möjlighet att bli rik på järnmalm finns det avundsjuka människor, som vill sätta käppar i hjulet för det projektet. Gabriel är intresserad av smide, han är kunnig och duktig och vinner husbondens förtroende. Han hamnar att ta itu med sin äldre bror, som har låtit fädernegården förfalla och fräckt utnyttjar den ena systern som piga.

Korta kapitel, precis det jag behövde där på sjukhuset. Intressant tidsskildring och lätt att läsa. Visserligen blev det hemskt ibland då fattigdomen, hopplöshet, orättvisor osv. drabbade. Men Gabriel kämpade oförtrutet på.

Vet inte hur bra det är att två läser samma bok, för läsarstatistiken stämmer ju inte då. Biblioteket vill väl ha många lån?

Nu dags för dusch och sedan lite stickning.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!

Alla måste söderut

När jag hamnade in på sjukhuset förra månaden hade jag två böcker med mej i kassen med telefonladdaren och vattenflaskan. Den ena handlade om starka utsatta kvinnor i fattiga länder och deras överlevnadshistorier. Den var alldeles för allvarlig och tung för att läsa där på sjukhuset. Den andra boken jag hade med mej var Alla måste söderut, för den höll jag på att läsa. Den var precis lagom med korta kapitel. Det var svårt att koncentrera sig på sjukhuset, för det hände så mycket hela tiden, i synnerhet innan jag äntligen fick min diagnos. Mitt i allt kärrades jag iväg igen till nästa läkare, nästa prov eller så dök labbmänniskan upp med sin kärra och skulle ha blodprov.

Alla måste söderut är Marie Lundströms andra bok.

Handling:

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?
__________

Boken har korta kapitel och var därför lätt för mej att läsa. Eva har flyttat från norr till Stockholm och jobbar hårt som konsult. Hon är uppskattad av chefen, men blir tvungen att ta en hel del ledigt för att reda upp efter faderns död, vilket irriterar chefen. Författaren rör sig mellan två världar, lugnet och stillheten i Norrland och stressen och jäktet i Stockholm. Här finns kulturkrockar, här finns tappad kontakt med dem som stannade kvar eller flyttade tillbaka upp.
Och som om livet inte skulle vara tillräckligt komplicerat träffar Eva Larsa. Han är frånskild med två tonårsbarn. Exfrun är efterhängsen, svartsjuk och påträngande.

På ett sätt en tragikomisk bok kryddad med en stor portion humor. Högt tempo, men ändå tid för eftertanke och allvar. Norrländska kargheten med enstaviga svar ställs mot plattityderna och ytligheten i Stockholm. För Eva gäller det att navigera rätt mellan de olika kulturpolerna och hitta var hon hör hemma. Till råga på allt får hon tampas med faderns fallfärdiga hemgård och fasterns man, som har köpt en hel del och vill att Eva tar del i kostnaderna. Mera vill han köpa, men Eva vägrar bekosta flera inköp. Hon har fullt upp med sorgearbetet, den konflikträdda Larsa, hans tonårsbarn och exfru.
Som sagt, en bok som är lätt att läsa och lätt att tycka om.
Jag gav min pocketbok vidare åt dottern.

Nu dags för lite eftermiddagsmat.

Önskar er alla en skön tisdag.