Svår A-korsords abstinens

– Kommer du me ti stan, frågade bisin min rätt sent igår kväll.
– Nä, men kan du köpa Allers nr 43 åt mej, tack.
– Du behöver int dom där svenska damtidningarna, morrade han till svar.
– Joo, för jag har inget A-korsord att lösa.
– Men du kan ju lösa andra korsord.
– Nä, det måst vara A-korsordet.
Till det fnyste bisin min och brydde sig inte alls om min svåra A-korsords abstinens. Han såg inte hur min högra hand tomt greppade efter korsordspennan och hur min hjärna skvalpade håglöst omkring innanför skallbenet utan minsta lilla utmaning. Ja, bortsett då från spanskan, men nu ville den ha ett nytt olöst A-korsord att tampas med.

Han kom hem från stan med ett paket cornflakes, en liter glass och två rader i Eurojackpotlottot. Men ingen Allers! Om han inte skulle ha varit så snäll och tagit hand om middagen igår, så vet jag nog inte hur det hela skulle ha slutat. Tänk att slösa pengar på lotto där sannolikheten att vinna är under, ja under vad då, en promille?

Nå idag har jag själv varit iväg till stan till mataffären för att bunkra upp inför kommande vecka. Och där, där fanns ingen Allers nr 43!!!

I rena rama desperationen så var jag tvungen att köpa den här i stället. Mest lockad av bilden på den där smarriga chokladkakan.

För säkerhets skull gick jag en extra runda till tidningshyllan. Det kunde ju finnas en trevlig korsordstidning där.

Men hej, vad jag bedrog mej. Korsord för nybörjare, Knep och Knåp, Lätta korsord... Men nej, inget utmanande på svenska. Så jag nappade den här tidningen i stället.

Och den här gula lyste så glatt. Påverkad av alla JonSukat jag sett bilder på i stickgrupper i Facebook, så... ja så kom också den med hem.

Och så hittade jag en tunn virktidning, som... ja som jag bläddrade i där vid tidningsståndet, fast man inte får göra så!

Men om jag inte skulle ha bläddrat i tidningen, så skulle jag inte ha hittat de här julkatterna. Ja, och då skulle jag nog inte ha köpt tidningen heller, för i ärlighetens namn, hur många virkade julmönster kan det finnas?

Den här adventskalendern finns också i virktidningen. Skulle vara riktigt rolig att göra. Men vad sjutton ska man sedan hitta på att lägga i alla påsarna? Vill ju inte bidra till plastberget med onödiga prylar eller att barnbarnen får hål i tänderna av allt godis.

På hemvägen kurvade så äldsta sonen och undertecknad via stora varuhuset i stan. Där i ena postboxen väntade min egen lyxiga adventskalender!

Att det blev en sån här beror på att jag i augusti på Instagram vann ett köpkort till den här affären, så jag tänkte att jag kan ju skämma bort mej själv lite grann. Till all tur lyckades jag smuggla in paketet utan att bisin min såg det. I december väntar mej nu spännande tider...

Äldsta sonen tog ett varv i varuhuset medan jag satt ute i bilen och lyssnade på Stefan och Staffan i radion.

– Jag fick den sista, sa han triumferande när han återvände till bilen.

Så nu har jag, tack och lov, ett A-korsord till morgondagens frukost! Tjohooo!

Och vet ni vad? Jo, helt plötsligt frågade bisin min senare på eftermiddagen idag:
– Nå, köpt du någo tidningar?
– Jo.
– Nå, får jag läsa en då.
Så jag gav Hemmets Journal åt honom. Tänk han vill läsa dem, fastän han alltid säger att det inte finns någonting att läsa i de där svenska damtidningarna! Håhåjaa...

Bra saker idag:

• Spanska kursen. Nu efterlyser vi spanska vänner, så att vi kan börja tala och inte enbart plugga.
  
  
• Det svarta rökta teet, smakade riktigt gott. Fick lite vibbar av rökt whisky. Yngsta sonen var inte riktigt nöjd då jag inte använt den där kannan där lösteet skulle ligga och dra. Jag erkände att jag fuskade och lade teet i en tekula. Det gillade han inte alls. Här hade han satsat och hans moder slarvar. Ack nej, ack nej!
  
  
• Äldsta sonen skötte alla tunga matkassar, packade ner i mataffären och packade upp här hemma. Trevligt att ha sällskap och skönt att slippa så lätt undan.
  
  
• Har hunnit sticka lite ikväll, så att jag kommit igång med andra sockan.

Önskar er en fin söndag!

Teceremoni

Kära vänner, idag har jag varit ledig, bortsett från ett telefonsamtal, som rörde jobbet. När jag steg upp var planen solklar: Jag skulle sticka en till pink socka. Jag skulle pröva det där vi lite funderade på med stickväninnan B: Om man får vara ifred hela dagen och sticka, så hur länge orkar man sticka då?

Bra plan, inte sant? Men sen började det hända. För det första så tänkte jag att jag kan nu liiiiite grand kolla i spanska boken inför morgondagens kurs och plötsligt hade förmiddagen försvunnit. Bisin min kom hem på lunch och i samma veva knackade det på dörren och där stod yngsta sonen medan jag talade i telefon med den nästyngsta. Full rulle alltså.

– Nå, är du beredd nu, frågade yngsta sonen.
– Åh, öh, nää jag ha int hunnit, stammade jag generat fram.
Nu var det dags för inget mindre än en teceremoni. Nu ville han inviga sin moder i hemligheten bakom gott te. Och det vet ni, det är en hel vetenskap och kräver den absolut rätta utrustningen. En del hade jag ju redan fått för två veckor sen. Och nu minns jag tyvärr inte vad den där kannan för tebladen heter trots att han sa det hela två gånger åt mej. 

De små kopparna och den lilla vita kannan är hans egna, som han hade med sig. Den röda vattenkokaren är ny införskaffad just med tanke på att jag härefter ska kunna ställa in rätt temperatur. Den köpte vi då vi i lördags var i östra grannstaden.

Och det var inte enbart vattenkokaren vi köpte. Enligt yngsta sonen behövde jag absolut en ny hushållsvåg också, så att jag kan väga tebladen. Om ni tror att man kan använda teskedsmått, så glöm det. Ska det vara fem gram teblad så ska det och inget annat!
Som ni ser, så hittade jag ju direkt en bra användning för den där vågen!

Yngsta sonen plockade också en julig kaffeburk ner i kundvagnen. Och nej, nej, inget kaffe i den här burken utan...

...förstås te i lösvikt! Den snälla sonen hade igår kört via Forsmans på hemvägen från jobbet i huvudstan. Spännande teer må jag säga. Alla tre förpackningar ryms i burken. 

På baksidan av teförpackningarna står det klart och tydligt hur många teskedar/2 dl, hur länge teet ska dra och hur varmt vattnet ska vara. Jag sa ju att det är en hel vetenskap. Jag är jättenyfiken på det där Lapsang-teet, svart rökigt te från Kina. Visst låter det spännande? Om det är gott, så kanske jag åker iväg till Alko och köper en ginflaska med Lapsang smaksättning! Borde jag tipsa yngsta sonen om den här ginen? Fast han dricker nog inte sånt. Det är nog whisky, som gäller för hans del.

Jag fick också en sådan här tång. Den behövs då man ska doppa de där "tekannorna" i kokhett vatten.

Håller man sig till rätt temperatur och rätt antal sekunder, så kan man återanvända tebladen under hela dagen utan att de blir beska. Ni märker, mitt tedrickande når nu högre höjder! Och det tack vare min omtänksamma son.

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Långsam frukost med hela en timmes korsordslösning!
  
  
• Hann repetera de fyra första lektionerna i spanska kursen. Skrev in övningarna i det här splitternya häftet, som jag köpte i lördags från Prisma i Kotka. Men schhh, säg inget om det åt bisin min, för då får jag höra:
  – Du har nog häften, du behöver int köpa nya!
  
  
• Fick följa med yngsta sonen in till stan på lunch, som han bjöd på. Och det var ju bra, för jag har varit billös på dagen.
  
  
  
• Efter lunchen var han iväg till R-kiosken och tog ut ett paket och jag gick under tiden in till bokhandeln. Jag köpte ett lexikon, för att ha lite bättre koll på de främmande spanska orden. Och så hittade jag massor, massor av grejer, som jag skulle ha velat köpa åt barnbarnen till julklapp. Konstigt nog kom jag ändå inte ut med halva butiken i kassen! Men nog några välvalda julklappar. Lite hjälp måste ju julgubben få när jag inte stickar.
  Så roligt att vara i bokhandeln, för det är inte så ofta jag besöker annat än mataffären eller följer med bisin min till Motonet. I ärlighetens namn, så har han varit lite försiktigare nu med att släpa mej med till den affären efter det att jag hittade den där fiskeväskan för dragen! En handarbetsmänniska hittar ju alltid kreativa lösningar, inte sant?
  
  
  
• När jag kom hem och packade upp min bokhandelskasse såg jag att yngsta sonen hade satt sitt postpaket i kassen.
  – Det är ditt paket, sa han.
  
  
  

Oj, vad kunde det vara månntro? Spänningen stiger...

• Nå, förstås, en liten tekanna där den ädla drycken hälls i från den där kannan med tebladen. Om vattnet ligger för länge med tebladen blir ju teet beskt och odrickbart. Tack till yngsta sonen för den fina gåvan!
  
  
  
• Största överraskningen var nog ändå den här karamellpåsen, som han hade smugit in i min kasse! Tack för den med. Nu gick det mycket bättre att studera spanska här på eftermiddagen!
  
  
• Fick igång en tvättmaskin, så nu är tvättkorgen nästan tom!
  
  
• Fick meddelande från Sibbo att mössan passade och gillades. Tjohoo!
  
  
• Bisin min lagade middag nu ikväll, spaghetti och köttfärsröra på älg- och nötkött. Gottigott.

Önskar er en fin lördag!