lördag, september 14, 2019

Svinnet

Nu är det lördag igen och veckan har rusat förbi. Jag har hunnit träffa en massa nya härliga kursdeltagare. Inkommande vecka ska jag ännu starta tre nya kurser och så där håller jag på tills jag har fått allting igång. Senast i december har jag väl besökt alla kursplatser, varit minst en gång på de olika ställena och hållit kurs, digirådgivning eller föreläst. Snart känner jag den östnyländska landsbygden utan och innan ska ni se.

Här har lördagen varit en ganska lugn dag, till all tur, för igår fastnade jag och kunde inte krypa ner mellan lakanen förrän klockan var 00:30! Kära vänner, vad ni än gör, börja inte fixa med en krånglande dator efter klockan 22 på kvällen! Det gjorde jag nämligen igår. Och det som skulle vara en liten snabb grej tog alltså flera timmar i anspråk. Jag lyckades komma in i den trilskande maskinen, men var tvungen att återställa systemet och det tog tid. Jag hade förstås min stickning, men hann inte många varv innan garnet var slut och förstås finns inte den färgen i mitt "lilla" lager här hemma, så jag fick ta till en bok istället. Men allra helst hade jag nog gått och lagt mej och njutit av en långsam lördagsmorgon idag istället. Och jag skulle äntligen ha hunnit städa sovrummet, men där satt jag alltså igår natt framför en bångstyrig dator och det bara för att jag ville vara hjälpsam och snäll.

Idag har jag varit iväg på höstens första bokcafé. Det handlade om en bekant bok för mej, eftersom jag var på utställning i våras.

Boken handlar om Finlands första vetenskapsman Sigfrid Aronius Forsius. Kati Rapia längst till höger har gjort en serieroman om honom. Hon är serietecknare och det är han som står där på bordet. Det är alltså Rapias tolkning av Forsius. Noora Lintukangas till vänster intervjuade. Intressant.

Medan jag var i bokcaféet hälsade dubbelmorfar på en nittioåring. Sedan körde vi iväg till mataffären. Medan jag gick tveksamt mellan hyllorna och tyckte att det var svårt att hitta på någonting vettigt i matväg, så fick dubbelmorfar ett telefonsamtal, en krånglande skrivare, hade han någon it-kunnig person till hands? Eftersom dubbelmorfar satt ute i bilen och väntade, så kunde han ju enkelt lova för min räkning att jo, Inge kan komma och se på den. Ou nou, ou nou. Jag har ju sagt åt honom att det är förbjudet! Strängt förbjudet. När någon säger att det är en liten grej eller det tar nu bara en liten stund, så kan man ju aldrig veta. Det kan krångla till sig hur mycket som helst.
Så innan vi kom hem hamnade jag alltså på en skrivarutryckning! Den här gången gick det relativt snabbt och jag klarade det, åtminstone fungerade kontakten mellan dator och skrivare när jag lämnade huset! Hoppas att det gör så även i framtiden!

Den här veckan har det ju varit matsvinnsveckan. Jag har dragit mitt strå till stacken genom att köpa yoghurt, bröd och köttfärsbiffar med röd lapp.
Dubbelmorfar å sin sida har skött ett helt annorlunda svinn och det av ett mera desperat slag.
Han tömde ut all kvarbliven färg från alla gamla använda färgpatroner. Pulvret fyllde han sedan i en färgpatron, så nu kan jag behjälpligt skriva ut med min uråldriga laserskrivare igen. Duktigt gjort och nu blir det inget svinn här liksom. Tyvärr går det inte att få nya färgpatroner längre till min utmärkt fina laserskrivare som bara är... tja... öh... hur gammal? 
Och jodå, den gamla trotjänaren skriver nog ut med den för hand påfyllda färgpatronen, MEN det blir svarta ränder på papperet!
Stor desperation alltså. Borde jag köpa en ny?

Men nej, dubbelmorfar vägrar. Skrivare skall inte vara slit och släng. Nej, han öppnade den här söndriga bläckstråleskrivaren istället och oj, så han har pillat och petat, och ja, svurit med för den delen. Trots hans händighet och maskinkunnighet, så hjälps det inte. Skrivaren vägrar skriva ut svart färg.
- Skrivarhuvudet är sönder, stönade han.
- Jag sa ju det, teknikskrot.
- Nej, nej, jag måste se om jag skulle hitta en likadan så kan jag ta huvudet från den.
- Men varför skulle du göra det om den där andra sedan fungerar, frågade jag och skakade förvirrat på huvudet.
Bestämt tror jag att jag ska önska att dubbelmorfar får en ny skrivare på farsdagen! Jag tror nämligen inte att jag orkar vänta till julen på julgubbens paket! Visserligen är det endast 100 dagar kvar till julafton idag, men ändå. 100 dagar utan en fungerande skrivare. Klarar jag det?

fredag, september 13, 2019

Liten gris

Fredag kväll och här sitter jag  framför datorn. Egentligen skulle jag inte göra det, men det var bara en liten sak jag skulle kolla och så gav det ena det andra och... tja, så blev det som det blev. Men lugn, bara lugn, snart ska jag räkna ole dole doff och se vilken stickning jag väljer att fortsätta på. Finns fyra att välja mellan, för se sticka, det ska jag göra i kväll om så månen ramlar i huvudet på mej!

Istället för en lugn hemmakväll kunde jag ha valt att gå på dans ett stenkast härifrån. Men dubbelmorfar vägrar ställa upp som kavaljer!
- Jag kan int dansa, smågnäller han. Ensam vill jag inte gå på dans, så det skippade jag.

Jag kunde också ha valt att besöka stadens absolut bästa stadsdel och lyssna på musik, men, men jag kom på tok för sent hem för att orka rusta iväg mej och åka bort hemifrån igen. Tyvärr, tyvärr. Men kanske nästa gång?

Häromsistens så räddade dubbelmorfar en liten gris!
Den stackaren löpte risk att hamna i ett hundgap! Tur att dubbelmorfar fick tag på den! Nu kan jag sjunga lite för den... "Lille gris, lille gris, lille söte grisen, om du frys, om du frys, så gör eld i spisen"

Hoppas att ni alla har haft en skön och givande fredagskväll!

torsdag, september 12, 2019

Alla talar om...

... vädret, men ingen gör något åt det, säger det gamla ordspråket.

- Det är skitväder, sa min hulda moder igår mycket bestämt då vi talades vid i telefonen. 
- Nä, nä, det är ju perfekt väder för att hålla datalektioner eller sitta inne och sticka, svarade jag. Som vanligt tyckte nog min mamma att jag är lite galen, för ute var det hård vind och regnet piskade ner. Senare blev det dessutom åska med ett par rejäla smällar och blixtar. Det senare är inte precis perfekt väder för datoriserande. Nej, tvärtom, då det åskar och blixtrar är det bäst att hålla sig ifrån datorn och all annan elektronik.

Men jag tycker ändå att vi har ett härligt väder. Det är fortfarande varmt och skönt ute och vi är i mitten av september redan.

Vi har också fått njuta av många vackra disiga morgnar. Något att vara tacksam för.

onsdag, september 11, 2019

Underbara, underbara karlar!

Nu har ni igen fått vänta i dagarna två på ett blogginlägg, tyvärr. Tiden har rusat på med sådan fart att jag själv har svårt att hänga med.
- Låt int mej sitta vid datorn hela kvällen igen, var det sista jag sa åt dubbelmorfar i morse då jag hastade iväg till jobbet i stan.
Och gissa var jag sitter nu? Nåjo, framför datorn förstås, var annars? Lite muttrade nog dubbelmorfar, men vad kunde han göra då jag skulle kolla e-post, arbetstider och kursplatser och... Håhåjaaa.

Underbara, underbara karlar!
Igår var dubbelmorfar iväg till Återvinningscentralen, alltså Uusiokeskus. Så när jag kom hem från jobbet igår kväll vid 20-snåret, väntade här en underbar överraskning. En helt otrolig överraskning egentligen med tanke på dubbelmorfar! Han brukar ju vanligtvis inte, men nu visste han precis vad en kvinna som undertecknad behöver!

Erika Knights stickbok för bebisar, alltså gullegryn (kullannuppu).

Och så den här helt fantastiska virkboken, Täcken och sjalar av finländska gurun Mary Olki.

En så här vacker duk är en prydnad för vilket bord, som helst. Undrar om jag någonsin skulle få den färdig om jag började? Hmmm...
Boken är från år 1973 och rena rama fyndet! Tänk att dubbelmorfar vet hur han ska glädja mej!

Två rundstickor ingick också i gårdagens fynd. Dem bjöd Janne på! 80 cm lång nr 4 och 70 cm lång nr 3½. Precis vad jag behöver!
Här hemma lagade äldsta sonen middag igår, så det var bara att sätta sig till bords då jag kom hem! Underbara, underbara karlar! Tack för att ni finns!

Idag bjöd dubbelmorfar på blodplättar, alltså vår form av snabbmat. Jag var vrålhungrig då jag kom hem från jobbet vid femtiden, så det var bra med snabbmat.

Småningom är det dags för kvällste, men först lite datorjobb ännu...

söndag, september 08, 2019

Delikat äppelkaka

Idag har här varit fullt hus och det har varit så trevligt, som det bara kan bli. Här var två kusiner och vi tittade på gamla foton på våra förfäder från min farmors sida. Ett litet släktträd lyckades jag knåpa ihop igår kväll, så vi visste vem farmors mor och far var, samt hennes farföräldrar. En hel del frågetecken finns det dock beträffande hennes äldre syster, så någon borde nog forska vidare, men vem? Foton från förr skulle också vara bra att ha och på sittande rumpa bestämde jag mej ganska omgående att börja skanna in gamla foton och noggrant namnge dem. En liten sen-aspekt kommer tyvärr med i bilden, för det behövs tid, säkert massor av tid. Först gäller det att hitta alla foton och sen...

Också dottern med två döttrar kom på besök, liksom den nästyngsta sonen. I bästa sällskap avnjöt vi alltså riktigt god lätt lunch bestående av fisk, potatis från eget land, sallad med diverse tillbehör, ostar, bröd osv. Och sen vet ni, sedan var det dags för efterrätten och det blev inget mindre än Päron med after eight! En god och enkel klassiker från 1970-talet. Till den hade vi vaniljglass och till den delikata äppelkakan hade vi lättvispad grädde. Mums!

Det finns inte mycket kvar av kakan här nu i kväll!

Tack till alla som var med och hjälpte till så det blev en fin och trevlig söndag. Dubbelmorfar är nu duktig och fyller och tömmer diskmaskinen på löpande band.

Önskar er alla en riktigt fin start på den nya veckan!

lördag, september 07, 2019

Bakande gäst

Just nu har jag en gäst i köket, som bakar äppelkaka. Fantastiskt med såna gäster, som ger mej tid att luta mej tillbaka och blogga. Kakan ska avätas i morgon, men vi kanske måste ta en liten, liten smakbit redan i kväll? Vad tror ni?

Idag har jag varit iväg på skollördag i östra grannkommunen. Riktigt, riktigt kul med en massa elever, föräldrar och djur!

Och så såldes där Hattara!
Alltså spunnet socker. Och nej, jag köpte inget, fastän det skulle ha varit kul att smaka. Senast jag åt någonting sådant måste ha varit på Borgbacken då jag var 13 år.

Under dagens lopp har jag hunnit hälsa på både min hulda moder och min svägerska. Den sistnämnda på vårdhem. Jättelänge sedan jag varit där. Äldsta sonen är en regelbunden besökare hos sin faster och bra så, för jag har tyvärr svårt att hinna besöka alla som jag borde.

Dubbelmorfar slutar aldrig förvåna mej. Och det är ju bra att han ännu lyckas med det efter 39 års äktenskap! Igår tittade han på en dokumentär om grabbarna från Älvdalen. Han som endast lyssnar på rock! Alltså Procol Harum, Jimi Hendrix, Cream osv. Plötsligt är han eld och lågor över en dansbandsorkester!
- De är ju bra. Mycket bättre än den där jönsiga, konstaterade han.

Borde jag vara orolig?

fredag, september 06, 2019

Te och sympati

- Nu ska du nog sluta, sa dubbelmorfar för en dryg timme sedan och kokade tevatten.
- Jo, jo, jag har endast två dior kvar nu.
- Dior? Behöver du overheadapparaten?
- Nej, nej, jag menar slides.
- Vad pratar du nu riktigt om?
- Nå, den där presentationen som jag ska ha i måndag.
- Nä, nu fattar jag ingenting, ska du sitta här på fredag kväll och göra sånt?
- Ja, när skulle jag annars hinna få den klar?

Jobb, jobb och åter jobb liksom. Och helt plötsligt ser det ut som om de flesta av mina kurser faktiskt kommer igång. Åhå, åhå. Det är ju bra, fast det kan bli lite körigt då jag planerade lite timmar över. Fick idag reda på att den kursen jag trodde hade endast en anmäld hade hela åtta stycken på anmälningslistan. Ooooo, hjälp!

Idag har det handlat om utveckling på jobbet. Rätt många osäkerhetsfaktorer och saker, som ännu ligger i luften gör det lite vanskligt. Men det blir nog bra, ska ni se. Huvudsaken är att jag får undervisa.
På lunchen vandrade vi iväg till Osteria Locale. Superduper gott och så mysigt och fint inrett. till lunchpizzan fick man fredagen till ära ett glas prosecco! Det ni. Första gången som jag äter där och hoppeligen inte sista.

Efter jobbet väntade jag på busstationen för att möta en kär och välkommen gäst. Vi tog oss till ett av stadens caféer, nämligen Café Favorit. Där intog vi te och scones.
Jag valde ett nytt te som heter Yellow Dragon. Fruktigt, uppfriskande och gott. Man blir lite bortblandad då man får snusa i den stora teburken när man ska välja sitt te. Jag hade stor lust att köpa hem av det där teet, men jag lät bli, för jag har ganska många olika påsar här redan, så kanske nästa gång?

Minns ni den där reklamen där Pepe Willberg sjöng om Teetä ja sympatiaa, alltså te och sympati? Det var på 1980-talet. Ni hittar den i det här Youtube-inlägget vid tiden1:04. Oj, oj, det var tider det.
Och visst var det te och sympati här ikväll då dubbelmorfar såg till att jag fick mitt kvällste.

Efter vår testund i stan körde jag iväg till busstationen igen. Den här gången för att möta äldsta sonen. Vi var iväg och handlade för vårt kylskåp gapade oroväckande tomt!

Det här kohäftet kunde jag inte låta bli! Det är så prima! Behöver jag ett häfte? Njaa, nääe, kanske inte, men... kon var ju så ensam där i den där lådan med blandade skolsaker, så jag måste ju ta hand om det arma djuret. Hjälps inte!

Iväg en sväng till min hulda moder. Hon bjöd på knackkorvssoppa. Tack för det.

Idag har jag fått många gåvor igen, bland annat mitt favoritgodis. Stort TACK för alla fina gåvor!

Vet ni vad dubbelmorfar har gjort? Jo, han har städat. Skrubbat alla stolar i köket, skurat bakom spisen och skurat alla golvplattor i hallen och köket med särskilt gnuggande i alla fogar. Jösses vilken energi. Jag baxnar. Tur att jag fick vara på jobb idag.

Och nu ska jag endast skicka iväg en e-post ännu och så i säng. Det är tidig väckning igen imorgon.

torsdag, september 05, 2019

Ifylld

Kära nån, nu höll jag faktiskt på att glömma att skriva mitt inlägg här i kväll. Det beror nog på att jag jobbade från klockan 9 i morse till kl 18.30. Strongt gjort, inte sant? En timmes matpaus mitt på dagen och sen 45 minuter på mej att flytta mej ut på landet till följande kursplats och samtidigt få i sig en liten macka. Nu märks det minsann att kurserna har kommit igång! Och det är trevligt! Nya deltagare och bekantskaper för mej. Kan det bättre bli?

Tur att jag mellan verserna förra veckoslutet hann få min lilla rosa ifylld.
Utan den skulle jag inte klara mej, för hur skulle jag annars veta vart jag skall vara och när?

onsdag, september 04, 2019

Efter festen

Idag har jag varit iväg på jobb till stan och vet ni vad? Jo, en rar dam, som jag bjöd på smörgåstårta och hallontårta i augusti såg till att jag fick två fina kakbitar i gengäld idag. Det är ju det jag alltid har sagt: Det lönar sig att vara snäll!

Ikväll har jag varit på timlärarmöte i Sibbo, synd att jag missade det i Borgå, men jag kan ju inte vara precis överallt heller. Jag fick nyckel så jag kommer in till institutet ifall nu min kurs där blir av. Så någon nytta var det ju allt med det mötet också.

Så här fina blommor står det nu på bordet i datasalen där jag startar en ny kurs imorgon. Skall bli riktigt spännande. De här blommorna är efter söndagens fest. Det var så vackert dekorerat i Mi-huset då.

tisdag, september 03, 2019

För mycket på en gång

Nu har ni fått vara utan blogginlägg i två dagars tid, beklagar. Men det är lite mycket just nu, kanske till och med för mycket på en gång? Känns som om jag inte riktigt hinner med allt det roliga.

I söndags var jag i varje fall iväg på Textilhusets 25-års jubileum. Det var en stämningsfull fest och visst häpnade man över talkoandan och den omutliga tron på det man gjorde. Verkligt strongt gjort att bygga om två uthus till ett fungerande undervisningsutrymme.

I själva Textilhuset pågick en utställning över hantverk från gångna tider.
Här har tillverkats många olika dockor, bland annat Tilda-dockor.


Knyppling finns fortfarande på kursprogrammet. Jag tycker att det verkar vara svårt och ett evigt räknande, så jag är full av beundran inför alla dessa fina hantverk.

Lappteknik är en annan sak, som jag inte heller tror att jag skulle klara av.

För att nu inte tala om att brodera en så här stor och vacker väggbonad.

Korgflätning är nog ingenting för mej heller. Jag börjar på allvar tro att jag överhuvudtaget inte ska syssla med hantverk!

En så här fin gunghäst skulle jag absolut inte kunna laga, för att nu inte tala om den där läderväskan. Undrar om M skulle gilla gunghästen?

Och kära nån, snart är det jul!! Är jag förberedd? Nääe, jag har endast tomma förpackningar, som borde fyllas med någonting...

Igår var jag tillsammans med min kollega iväg på Må bra dag till Träskberga. Vi var ett av programnumren. Det var riktigt trevligt och människorna i Sibbo är härliga! Innan jag rattade hemåt var vi helt enkelt tvungna att göra ett studiebesök till N'Avetta! Vi hade hört så mycket om stället och dessutom ska vi dit till deras festsal i december, så det var ju helt nödvändigt att göra en liten utflykt innan hemfärden. I synnerhet med tanke på deras supergoda bullar för att inte tala om pajen med höna, paprika och auraost. Mums!

Idag har jag varit på ett annat café, nämligen stickcafé i stan. 
När jag talade i telefon med min hulda moder igår var jag lite förtvivlad:
- Hjääälp, jag ska till stickcafé i morgon, men har ingen lämplig stickning att ta med.
- Men du kan ju ta en sockstickning.
- Men jag har ju ingen...
- Snabbt sätter du upp en ny alldeles vanlig.
- Vanlig, men jag vill ju ha mönster och nånting intressant att sticka.
- Men då kan du ju inte sitta och prata.
- Jo, men jag vill, fast var ska jag hitta mönster?
- Du är tossig, suckade min mamma.
- Nu får jag fundera på det där hela natten, fortsatte jag att förtvivla.

Och njaaa, inte funderade jag nu sedan så mycket. Igår kväll hittade jag ett härligt spetsstickat sockmönster och riktigt nöjd kunde jag lägga mej och sova lugnt. Idag när jag skulle nappa det vackert lilafärgade garnnystanet från bordet upptäckte jag att det var fel!!!! Panik, panik, panik, snart skulle ju stickväninnan B dyka upp och ta mej med till stan. Hastigt grabbade jag tag i den gula väskan och tänkte att det må bära eller brista. I bottnen på väskan fanns bomullsgarnsrester från min disktrasestickning. Så det fick bli en ny disktrasa, trots att jag ju inte skulle...

- Nå, hur gick det med din sockstickning, frågade min hulda moder i telefon ikväll.
- Dåligt, mycket dåligt. Jag hade inget enfärgat nystan av 7-bröder, endast det där ljuslila Nallegarnet.
- Men du sku ha använt det, sa min mor mycket förnuftigt.
- Nää int går det när det stod 7 bröder i beskrivningen.
- Du är fnoskig, sa min mor. Och det måste jag väl tro på när hon säger det?
Själv tycker jag att det är konstigt att jag trots mitt stora garnlager precis aldrig har just det garn jag skulle behöva.

Det var härligt på stickcafé. 12 ivriga damer var på plats och fingervantar var dagens handarbete, så jag kunde ju ha tagit med mej min egen fingervantsstickning, men jag tänkte att det blir nog för invecklat att räkna ut fingrarna och försöka att det inte blir hål där emellan och ta ihop och sätta till och... Nääe, det vill jag göra i lugn och ro.

En dam hade fyllt jämna år i augusti, så hon bjöd på tårta. Det var verkligt snällt. Det borde kanske jag också ha gjort? Men...
Ajjo, så fick jag träffa stickväninnan V. Trevligt!


Så här fina saker har stickväninnan B fått färdiga i sommar. Hon är minsann duktig hon!

Dubbelmorfar låg hest kraxande nedbäddad i soffan då jag åkte iväg till stickcaféet idag.
- Men vart ska du fara?
- Till stan på stickcafé.
- Men du kan ju sticka här hemma och lägga din svala hand på min heta panna emellanåt.
- Nääe.
- Jo och så hämtar du varm svartvinbärssaft.
- Nej, nej, jag vill inte ha den där flunssan, så håll dig borta från mej.

Stackars honom. Han fick smittan av M i torsdags. Och nu har han en släng av man flu!
Han är nog rejält sjuk. Hans näsa rinner i ett och han låter som en trumpetande elefant då han snyter sig. Han är darrig och svag på benen, har sjuk hals och ingen matlust. Jag hoppas innerligt att hans bacillusker håller sig borta från mej. Jag har inte tid att vara sjuk! Så det så!

lördag, augusti 31, 2019

Fritidsmässan

Oj, vet ni. Det var full rulle på fritidsmässan i stan idag. Och där satt också jag, eller nåja satt och satt. Jag gick ju nog omkring och jag hoppade ju också upp med jämna mellanrum, för jag ville ju hälsa på människorna som stannade vid vårt bord. Så många härliga, både bekanta och obekanta.

Förutom min bärbara dator, där man bland annat fick göra kursanmälningar, så hade vi också med oss en liten behändig vävstol.

Och förutom dagens konferencier, Kjell Simosas, så satte sig också självaste stadsdirektören och provade på årets hantverksteknik, vävning! Och det blev riktigt bra, ska jag säga. Många var intresserade av vävstolen, i synnerhet barn och det är härligt att hantverket går i arv. De äldre beklagade att de inte längre kunde hålla på med vävning på grund av att axlarna eller nacken inte höll längre. Och så är det förstås också en utrymmesfråga.

Stadsbiblioteket var på plats. Att läsa är ju ett bra fritidsintresse. Mannen i röd skjorta och hästsvans är bibliotekets chef. Jag tummade lite grann på en virkbok med en massa mönster i, men jag lät ändå bli att låna den. Inte bra att bli fast i virkinspiration när det nu gäller att förbereda kurser på fritiden!

Det var alltså olika föreningar som presenterade sig idag i Idrottshallen i stan. Och det var uppvisningar.
Här är det Rientos damboxare, som visar upp olika boxningsmoment. Med tanke på att de befinner sig i Eva Wahlströms barndomsstad, så har de kanske lite press på sig?

Robin Hund uppträdde.
Han hade med sig en ko, som var glad och go! Kul med program för barnen.

Och så fanns det förstås massor med andra föreningsmänniskor på plats. Alltså utbudet här i stan är verkligen stort. Det är bara att välja och vraka. Nån stick- eller virkförening såg jag dock inte till. Antagligen är alla aktiva redan på annat håll eller sitter hemma i gungstolen och stickar?
Men allt från flygning till guidning och en massa annat därtill kan man hålla på med här i stan. Det gäller bara att få tiden att räcka till. Och det är en svår konst det.

Från Idrottshallen ångade jag iväg till minstingens bil där han satt tillsammans med äldsta brorsan och väntade på mej.
Senare på eftermiddagen hann jag ännu iväg och hälsa på min hulda moder tillsammans med de tre sönerna. Ni skulle ha hört deras diskussion i bilen. Det handlade om saker som jag delvis nog förstod, men där vartannat ord är nån sorts svengelska! En del ord hade jag dock ingen som helst koll på. 

Vi diskuterade bland annat lite det där med att en vloggare kan förtjäna upp till 10 000 €/månad också här i vårt avlånga land. Jag är så gammalmodig att jag tycker förstås att människor ska göra nytta för sig så där på riktigt, det vill säga jobba inom vården osv. Nog för att jag inser att det är mycket jobb med att vara en vloggare också och det kräver både  tid och utrustning, men ändå...
Då drog killarna till med:
- Men tänk på Formel 1 förarnas löner då...
Nå jo, nej, då halkar vi in på både fotbollsspelare, och ishockey dito osv., osv.

Killarna påstod att det är för sent för dem att bli vloggare, att man ska börja redan i 10-12 års åldern om man vill bli riktigt berömd, få många följare och följaktligen kunna dra in en hel del annonspengar. De var förstås inne på samma linje, att det kräver mycket tid om man ska göra det ordentligt och snyggt och det hinner man inte med om man är på jobb.
Troligtvis kommer inte M att bli en vloggare, för antagligen har man hittat på någonting annat då eller så har man återgått till telefoner med nummerskivor när pendeln har svängt tillbaka. I dagens läge klarar inte barnen av att ringa ett samtal med sådana apparater. 
Utvecklingen har gått i expressfart. Något som vi inte diskuterade närmare för då kommer vi in på robotiken, automatiseringen och AI och hur det ska gå för oss stackars människor i framtiden...

Nu är det dags för kvällste och sedan ska jag försöka hålla mej vaken och titta om norrskenet faktiskt syns här i söder som utlovat. Stickning orkar jag tyvärr inte med mera i kväll.
Tjolahopp!



fredag, augusti 30, 2019

Sommartårta

Oj, oj, oj, mina fötter ömmar. Har idag haft två kurser efter varandra i västra grannstaden och det på en het sommardag! Testa själv att befinna er i en datasal där luften tar slut fortare än kvickt. Och nu måste jag påminna mig själv om att jag ska sitta när jag undervisar, inte stå! Åtminstone inte nästan hela dagen!

Så glad över att jag fick ha kollegan med mej. Nu behövde jag inte vara så nervös! Efter välförrättat värv och mycket vaga planer för nästa kurs, så begav vi oss med kollegan till Café Cabriole. Det var vi värda, tyckte vi. Det är ett speciellt ställe mitt i stan, med helt enastående bakverk, supergoda sallader och luncher med. Men nu var det så sent på eftermiddagen att ingen lunch serverades längre.

Och stämningen är speciell. Idag var där så vackra bordsdekorationer precis i min färg!

Vi kunde ju inte hugga in på bakverken direkt, så vi beställde var sin pajbit med lite sallad. Det var svårt att välja, men jag fastnade för auraost-lökpaj. Supergod och verkligt fräsch sallad med melonbitar och mörka vindruvor i.

Och så var jag ju bara tvungen att ta sommartårta till efterrätt. Himmelskt god med chokladbotten och rejält med jordgubbar och så god jordgubbssås att jag skulle ha haft lust att slicka fatet för att få varenda liten droppe till godo.

Stärkta och belåtna åkte vi hemåt via stora mataffären. Kollegan var så snäll att hon bjöd på glass. Stort TACK till henne för en bra gemensam arbetsinsats, trevligt sällskap och glassen!

I morgon ska vi bägge jobba igen, men den här gången på var sitt håll. Mig hittar ni på stadens Fritidsmässa, så välkommen dit! 
Har ni riktigt tur, så kan ni få ta en selfie med mej. Men ni kanske föredrar Kjell istället?
Hoppas att vi ses i morgon!

Nu börjar det bli dags att inta vågrätt läge, för jag var uppe med solen i morse.
Ha det bra och njut av livet!


torsdag, augusti 29, 2019

Den lilla rosa

I morse var jag uppe förrän jag riktigt hade vaknat. Iväg for vi med dubbelmorfar till västra grannstaden och tog hand om flunssiga M medan modern och lillasyster var iväg till rådgivningen. Jag hade arbetsdatorn med mej och satt och jobbade hårt. Till all tur hann jag ändå leka lite med M. Det är så härligt med henne då hon pratar på, vet en hel del redan och är påhittig som sjutton.

När jag var färdig med mitt så körde vi iväg in till stadskärnan och äntligen, äntligen fick jag min kalender inköpt.

Dock inte den jag ville ha, för den var redan slutsåld. Så det fick bli den här lilla rosa. Snyft snörvel. Men jag tror nog att den här också blir riktigt bra. Förstås har jag en digital kalender, tro inget annat. Men jag har kommit till att det är ganska svårt att kolla kalendern när man svarar i telefon och kalendern finns där. Ska jag då säga:
- Ett ögonblick, jag ringer just tillbaka, jag ska bara kolla min kalender i telefon först!?
Nä, inte särskilt smart, så nu blir det att fylla i den här pappersversionen. Hjälps inte.

Nu ska jag ännu fylla i en reseräkning och så är det bäst att krypa ner mellan lakanen, för i morgon ska jag ännu tidigare iväg än idag!

onsdag, augusti 28, 2019

Solgul...

... var... 
...kvällen igår, då jag var på jobb
... eftermiddagen idag då jag satt ute på balkongen och stickade medan dubbelmorfar tillredde middagen

Solgula är blommorna han plockade till mej!

tisdag, augusti 27, 2019

Vernissage

Igår vet ni var vi riktigt "konstiga" med dubbelmorfar och hans storasyster. Vi var nämligen iväg på vernissage! För min svägerska var det första gången i livet som hon besökte ett sådant evenemang och dubbelmorfar trodde också att det var första gången för hans del. Men han har rätt dåligt minne ibland, så det kan man inte med säkerhet säga om det var debut för hans del med. Själv vet jag med säkerhet att jag har deltagit i många sådana tillställningar. Och det har handlat om öppnandet av allt från hantverksutställningar till smyckes- och konstutställningar.

Vi startade vår konststudie i den västra grannstaden. Där har de någonting som heter Hidden Porvoo och som finns gömt runt om i stan.

Det handlar om konst av återvunnet material.
Och här är ett sådant konstverk på Uusiokeskus (Återvinningscentralen) vägg. Gissa vad konstverket är gjort av? 
Jo, gamla uttjänta gummistövlar! Så nu vet ni vad ni kan ha dem till! Det här har till och med blivit filmat av Yle.

Och när vi nu var där vid Uusiokeskus, så passade vi på att ta oss en snabbrunda. Snabbrunda för att den Glada Pensionären satt ute i bilen och vägrade komma in! Hon gav oss 15 minuter. Det tog 17, för dubbelmorfar måste ut i bilen efter lite småpengar, då jag hade gjort av med mina egna.

Jag gladde mej åt att få träffa Janne och att hitta läsbart i bokhyllan.
Jag kom hem med fyra böcker, varav jag ska läsa den här till först. Man kan ju alltid hoppas på att man skulle bli vis. Men det finns inga garantier. Då och då får jag för mej att nu är det dags att rycka upp sig och göra den ena livstilsförändringen efter den andra, men så händer något oförutsett och plötsligt har jag glidit in i mitt vanliga trygga mönster igen.

För tre böcker med hårda pärmar, den här pocketboken och två finska sagoböcker betalade jag futtiga 3 €!
Dubbelmorfar undersökte gratisbordet, som jag endast rusade förbi, för jag ska ju inte ha någonting.

Han kom ut med de här styrox (frigolit) grejerna.
- Dom här behöver du och M när ni ska börja julpyssla, sade han triumferande.

Och till M styrde vi kosan för att avlämna sagoböckerna och hälsa på henne och familjen en liten stund innan vi hastade vidare västerut. Vårt mål var Sibbo institut. Där var det vernissage på utställningen Katse - Blick. Det är fråga om fotografier och cyanotopier.

Tidigare på måndagen hade där varit öppet hus, så det gick att titta in i de olika klasserna och bekanta sig med olika kurser. Dubbelmorfar styrde stegen ganska resolut mot en liten vävstol i övre våningen efter att ha beskådat de utställda verken i nedre våningen och i trappuppgången.
Själv tittade jag in i praktiska rummet.

Där höll man bland annat på med spinnkurs.

Och så ska det bli en kurs i Ecoprint. Den skulle jag gärna vilja gå på. Då skulle dubbelmorfar kunna dra nytta av de två gamla saftmajorna av aluminium, som han fick för ett tag sedan. Men det är ju den där lilla tidsfaktorn, som spökar.

Det absolut bästa är ändå den här återvinningshyllan! En sådan behöver vi nog i stan också, inte sant?

Tänk nu, andras "skräp" blir din gyllene skatt.
- Får jag verkligen ta det här garnet, frågade den glada pensionären mycket förvånat.
- Javisst, du hörde ju vad läraren sade.
- Men stickorna också då?
- Jo, varsågod bara.
Så nu har vår GP ett större nystan vitt garn och ett mindre vitt med rödrosa "priplor" alltså avlånga prickar. Och med stickor nr 4, så kan det ju nog bli till exempel en kattfilt! Ska bli spännande att se resultatet.

Och apropå katter, den senaste kattdisktrasan hittade ett nytt hem idag. Här går det fort undan!

Idag har jag för övrigt stretat på här hemma framför datorn, innan jag på kvällen körde in till stan för att jobba lite grann. Och nu börjar det småningom bli dags att släcka ner här och njuta lite innan det är dags att lägga sig med Stefan Einhorn.

måndag, augusti 26, 2019

Fjärde disktrasan

I fredags fick jag ett litet stickprojekt färdigt. Verkar som om jag inte hinner med annat än små projekt. Men vackert så.
Den här gången blev det en blå trasa.

Garn: Cotton Soft från Novita
Åtgång: 28 g
Stickor: Nr 4

Nu borde jag nog ta itu med ett lite större projekt, helst en UFO. Och ifall ni mot förmodan undrar: Den här disktrasan fanns i den gula projektväskan!

söndag, augusti 25, 2019

Ledig dag

Idag har jag varit ledig och det har varit riktigt skönt.

Dubbelmorfar tog hand om tvätten, middagsmaten värmde vi i mikron. Och vad kan man göra då man är ledig? Jo, förstås sticka, tala i telefon med nära och kära, läsa några rader, lösa korsord och kanske, kanske jobba lite? 
Njaa, egentligen inte jobba, men jag hamnade i FLOW-tillstånd så plötsligt hade jag gjort 12 slides i en PowerPoint-presentation till den kurs jag ska hålla i fredag. Det ni!

Hoppas att ni också har haft en skön söndag!
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Hos min hulda moder växer det så det knakar.
Men än är ekollonen gröna!

lördag, augusti 24, 2019

De små liven

Idag har hela dagen gått åt till umgänge, först med barn och barnbarn samt D och sedan med min hulda moder.

Jag kan rapportera att M är en baddare på att bygga med stora Duplolegon. Och att jag själv är en baddare på att få lilla A att somna. Nu vet jag inte om det är min kråksång, som söver eller förskräcker eller om det är tummen, som hon begärligt grabbar tag i och håller hårt, alltså vilkendera det nu sedan är som söver henne.
Förmiddagen försvann, som ni förstår i ett nafs, med så mycket lekande och gosande. Härligt att ha de små liven här.

I torsdags då jag var iväg och veckohandlade, så kunde jag inte låta bli...
... jag måste ju bara ha den här. Men riktigt till vad vet jag inte? Jodå, här finns både vackra och intressanta sockmönster, men...
... ja, nån måste ju sticka dem också! Och vem skulle det vara?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagskväll!

fredag, augusti 23, 2019

Gul eller rosa?

I morse då jag slog upp mina gråblå öste regnet ner. Det var egentligen ganska bra, för jag har suttit på seminarium hela dagen. Och det har jag gjort hemma vid matbordet! Superduper skönt att inte behöva åka in till huvudstaden. Tack och lov för den digitala tekniken och fiberkabel!

Och lärde jag mej något då? Jovisst! Min första insikt var att jag inte kan finska! Ni som kan, har ni nånsin hört någon tala om kontaktata? Höh, kommer det från engelskans to contact  eller från svenskans att kontakta?
Min andra insikt, eller nåja insikt och insikt, kanske snarare en stillsam undran: Vet dom alls vad dom pratar om? Säger ordet sosiokonstruktivistinen er någonting? Jo, alltså jag vet att det på svenska heter socialkonstruktivism. Och jo, jag har ett hum om vad föreläsaren ville säga. Riktigt säker vad som egentligen menas kan man ju aldrig vara då det gäller lite oklara definitioner. Men det som roade mej en del var att det senare kom en föreläsare och berättade om Selkokieli, alltså klarspråk och hur viktigt det är att uttrycka sig begripligt. Och då är ju nog mumbo-jumbo ord kanske inte riktigt det bästa! I datavärlden finns det en hel drös av svårförståeliga tekniska termer och så vimlar det av förkortningar, som alla förväntas känna till!

Dubbelmorfar undrade hur jag kunde kalla det jobb att sitta framför datorn och lyssna, men inte göra någonting annat än skriva upp lite, som kan vara bra att komma ihåg.
- Det där är inget jobb, påpekade han.
Eftersom äldsta sonen hade mina hörlurar och jag fick ha på datorhögtalarna, så snappade dubbelmorfar också upp ett och annat. Han blev eld och lågor då han fick höra om Järvi-Saimaan kansalaisopisto (fritt översatt Sjö-Saimas medborgarinstitut) där bland annat Juva ingår.
- Dit borde ni åka på studiebesök, konstaterade dubbelmorfar. Och det utan någon annan vettig anledning än att Juva ingår i det där institutet.

Nå, nu är det veckoslut och jobbet tog slut för två timmar sedan och det är dags att kasta loss. Men...

... ska jag välja den rosa eller den gula projektväskan? Hmmm...

När min svägerska fick se min gula Muminväska utropade hon:
- Jag har en rosa.
Och se det har jag också! Den gula väskan fick jag förra månaden av H. Stort TACK för den.

Ut vill jag inte gå för nu öser regnet ner igen, så jag håller mig till stillsamt stickande inomhus istället.

Ha en riktigt skön fredagskväll!