När stjärnorna står rätt

Igår fick jag ett WhatsApp-meddelande: "Färdigt!"

Meddelandet var från Alice Bäckman, som hade sytt färdigt ett täcke av en tygbit eller egentligen två tyg, för det finns ett mjukt trikåtyg på baksidan. De här tygbitarna ingick i vårt tyglager och kom äntligen till nån nytta. Så här fint skulle varken undertecknad eller bisin min kunnat sy. Det här täcket är en gåva åt lilla T och stjärnorna stod tydligen rätt igår då täcket var färdigt precis när vi på kvällen skulle iväg och hälsa på lilla T. Ibland passar liksom allting perfekt in.
Nu har lilla T ett helt unikt täcke, stort tack till Alice för det.
Fotot är taget av Alice Bäckman.

Det var riktigt härligt att träffa lilla T och hennes föräldrar igår. Och vet ni vad? Jo, jordgubbsmössan nummer två passade precis på lilla T:s huvud. Skönt, nu kan jag småningom övergå till lite virkning, som omväxling till all stickning. Men nu just hinner jag inte riktigt med handarbete överhuvudtaget, för det är så mycket annat på gång. Mest bisin min, som härjar på med allting tillika. Han har drabbats av stora röjarhysterin och jag hinner inte alls med och jag får inget gjort när det grävs lite här och lite där. Frågar ni mej, så blir här bara råddigare och råddigare. Jag bävar för dagen då jag måste röja upp i hobbyrummet och ja, för en massa annat också. Bäst att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa.

Igår kom jag hem med en fin födelsedagsgåva i en verkligt passande presentpåse. Önskar att det skulle finnas en sån här röd muminmugg. I vårt hushåll finns en lila mugg med bokstaven L och där sitter Muminmamman och stickar.

Inne i påsen hittade jag den här lampan, en alldeles perfekt gåva. Bisin min har använt min förra, så det är riktigt bra att jag fick en egen.

Och så fick jag två påsar med hallonbåtar. Mumsfilibabba! Precis vad jag behöver, eller hur?

Och som socker på bottnen, ett gulligt kort precis i mina färger. Stort tack för den fina gåvan.

Igår stönade och stånkade bisin min. Jag hade lagat för god mat, strimlad lövbiff i senapssås, som jag serverade tillsammans med fullkornsris och sallad. Bisin min tyckte det var så gott att han föråt sig. Nu är det förbjudet för mej att laga så god mat. Hmmm! Nå, det var såsen som gjorde susen, ja och förstås kött av bra kvalitet. Från såsen lämnade jag bort vitlöken och förstås lämnade jag bort parmesanosten, annars skulle nog bisin min inte ha ätit nånting. Tänk att jag en gång lyckas i köket! Sånt händer inte alltför ofta. För det mesta är det ju samma vanliga rätter, som man mer eller mindre tröttnat på.

I morse satt Nasse vid matbordet och väntade på frukost. Han ville inte ha havregrynsgröt, så jag serverade knäckebröd, te och yoghurt istället. Det var han nöjd med.

Nu ska jag iväg till köket och baka lite, tror jag. Då slipper jag hoppeligen alltför mycket städande.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på torsdagen!

Två dubbelnummer

Igår fick jag lift till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att träffa henne och en riktigt fin eftermiddag hade vi hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar med mögelost, mums och en god midsommartårta med jordgubbar. Vi talade om allt från bankappar och korsord till vilka maträtter vi inte gillar. Lite kommenterade vi också världsläget och stadens klåperier. Vi kom fram till att vi minsann skulle ordna det mycket bättre. Stadens tjänstemän och politiker borde fråga av oss som vet.
Jag stickade på min socka med strukturmönster och förstås hamnade jag två gånger att sticka bakåt. Nu har jag dessutom en tappad avig maska, som jag måste komma ihåg att plocka upp innan jag stickar vidare.

Planen för idag var glasklar, jag skulle bara sticka, inte göra någonting annat. Men sen händer det ju saker här i mitt pensionärsliv. Innan jag hade kravlat mej upp ur sängen före halvnio i morse, hade jag ett missat samtal från nästyngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med till stora varuhuset i Gammelby. Lite yrvaket frågade jag försiktigt när det var avfärd och fick reda på att efter en timme. Jo, det skulle jag väl klara. Så kläderna på, snabbfrukost och plötsligt var han redan här.

Snabb var jag i varuhuset, trots att bisin min hade räknat upp en hel drös med varor han ville ha. Nu har vi alltså både nektariner, persikor, päron, jordgubbar och tre säckar med trädgårdsmylla.

– Får du köpa den där, frågade nästyngsta sonen misstänksamt då jag kurvade via tidningshyllorna före vi gick till kassorna.
– Jo, jo, försökte jag övertyga honom.
Lite festligt måste man ju få ha det inför midsommaren, eller hur? Egentligen skulle jag ha velat ha en korsordstidning, men Bra Korsord såg jag inte där i tidningshyllan. Så det fick bli dubbelnumret av Allers i stället. Jag får gnugga mina geniknölar över A-korsordet och bra så.
 

Den här fiskade äldsta sonen upp ur postlådan idag. Så nu har jag två dubbelnummer. Blir det fyra tidningar?

Och nu önskar jag verkligen att jag skulle kunna sy, för den här byxkjolen gillar jag. Tänk så sval och skön i sommarvärmen.

Nu ska jag ta hand om disken och försöka få igång tvättmaskinen och sen, sen blir det sticka av. Tror jag, ifall det nu inte kommer nånting annat emellan. Sånt vet jag inte på förhand.
Det blir också paus här i bloggen. Jag återkommer efter midsommaren med nya skriverier.

Önskar er alla en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!

Till Socis

Idag har jag igen varit till stan, den här gången till Socis. Där var det loppis, som marthorna ordnade. Jag var tillsammans med Lilleman och hans mamma. Vi gick ett riktigt hastigt varv, för vi skulle inte ha nånting. Men det kan ju hända att vi skulle ha fyndat nånting vi inte ens visste att vi ville ha eller behöver!

Nå, för mej kom hela besöket lite oplanerat, för jag fick ett WhatsApp-meddelande på morgonen med förfrågan om jag ville komma med. Jag svarade jakande, men hade liksom ingen klar plan för vad jag eventuellt skulle köpa. Redan vid första loppisbordet fick jag syn på, vad annat än garn. Men den vänliga damen visste inte vad det var för garn hon hade i påsen, så förnuftigt nog lät jag bli att köpa!

Jag köpte två påsar med knappar istället. Nu måste jag nog sticka lite annat än sockor! Damen sålde också både stickmarkörer och örhängen, men även dem lät jag bli. Jag tittade på ett fodral som innehöll en massa virknålar, men inte heller det köpte jag. Jag var alltså superförnuftig, som inte handlade nånting. Däremot hade vi en livlig diskussion om hur synd det är att handarbetsaffärer försvinner. Man vill ju kunna diskutera garnkvalitet och mönster med en riktig människa och inte en chatrobot.

Vet ni vad? Jo, Virve Rosti var också där och sålde! När Chicago dog sjöng hon 1975. 1987 representerade Virve Finland i Eurovisionen. I ärlighetens namn måste jag medge att jag inte lyssnade på henne när det begav sig, för jag hade lite annan musiksmak. Det var endera visor eller rock, som gällde och i stort sett så är det väl så fortfarande. Men jag har vidgat vyerna på musikfronten och är mera allätare nuförtiden. Och det till en sån grad att jag till och med känner igen en och annan aria från olika operor!

Men hur som helst, jag har ingen aning om hur Virve hittat marthornas vårloppis i Lovisa, men där stod hon bakom ett intressant loppisbord. Svärdottern var lite intresserad av några vackra tallrikar, men det blev inget köp, för det ryms inte mera i skåpen. Mycket förnuftigt!
Mitt emot Virves bord fanns det en som sålde tyger med härliga tryckta figurer, men... nä, det ska jag nog inte ha.

– Såg du att där finns garn, frågade svärdottern.
Nej, det hade jag inte sett, så jag skyndade vidare till det loppisbordet. Men nej, det var garn, som tovar sig, så nej tack, inget för mej. Men...  

... nu kunde jag inte låta bli det här trikåtyget! 🙈 Inte bra, inte alls bra, för nu måste jag ju göra nånting med det också. Jag misstänker fortfarande skarpt att jag INTE kan sy, så få se nu. Det här är färdigt "krymptvättat" så det är bara att ta ut mönster, klippa till och börja sy. Hur nu det ska gå till.

Många hade mobilpay, som enda betalningsmetod och jag har inte den appen i min telefon. Så det blev en hel del bord jag bara gick förbi. Innan vi lämnade Socis, köpte jag ännu fem lotter för 1 €/stycke. Jag ville ju understöda, för det är duktigt att människor orkar arrangera och ställa upp frivilligt. Svärdottern fick välja lotterna.

Jag vann två kökshanddukar...

... och en stor påse med marshmallows. Ingendera av vinsterna ville svärdottern ha, så de kom hem med mej.

Innan vi kom hem hann vi ännu med ett besök i mataffären. Som vanligt skulle jag inte ha annat än mjölk, men...

... jag kom ändå hem med den här! 🙈

Utanför fönstret här, lyser solen, men vindbyarna är hårda, så jag fryser och håller mej inomhus! Nu ska jag ta itu med Melodikrysset!

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Vår i luften

Ännu en solig dag på kommande. Ute är marken frusen, för vi hade -6 grader i natt. Men det är väl det som gör att snön smälter fortare? Alprosorna borde täckas in, för att inte ta skada av solen. Själv funderar jag mest på om jag kan skippa vinterkängorna och vågar ta på mej lättare skodon. Jag ska nämligen iväg på trevligheter till stan nu på eftermiddagen. Kanske isen är borta från trottoarerna?

I onsdags kom bisin min in med posten. Han gormade och morrade lite smått. Jag anade att nu fanns där nånting i postlådan, som han irriterade sig på. Och mycket riktigt, jag fick den här:

Efter att snabbt ha bläddrat igenom den en gång, så vet jag inte riktigt. Å andra sidan, jag behöver nog ingen inspiration nu just.

Den här Alley-klänningen skulle kanske inte vara så tokig till sommaren? Men, men, ni ser att den har två prickar = lite utmanande, bäst att anlita en sömmerska och själv satsa på sockstickning. Det tror jag ibland att jag till och med kan, men igår blev jag lite tveksam där jag satt med min stickning. Är hälen rätt dimensionerad? Jag gjorde nämligen en egen förstärkt häl istället för den som står i mönstret. 🙈
Och blev det inte lite tokigt när jag randar och garrnbytet blir mitt under foten? Skulle det inte ha varit bättre att ha det i ena sidan? Och är inte skaftet lite smalt? Suck!
Ibland så känns det som om jag inte ens kan sticka sockor. Nå, om ingen vill ha dem, så... ja, så vad då? Jag river inte upp dem och återanvänder garnet. Nä, jag har på tok för mycket garn, för att det skulle vara ett alternativ.

Önskar er alla en skön fredag! Ut med er och njut av vårsolen, så får ni D-vitamin. Om ni behöver penicillin, glöm inte att äta mögelost!

Årets första

Idag kom den in från postlådan, årets första handarbetstidning:

Suuri Käsityö nummer 1 2026. För den som syr finns här riktigt trevliga mönster, men jag är så feg att jag inte vågar sätta igång med att sy. Mycket dumt egentligen, för vad är det som hindrar mej att ta ett gammalt utslitet lakan, klippa lite och sen sy? Tja, inget annat väl än lathet och just feghet?

Bisin min är inte glad över den här tidningen. Han tycker att jag ska plocka mönstren från nätet och inte alls ha dem i pappersformat. Suck! Jag har försökt förklara att jag vill ha mönstren i pappersformat för att kunna anteckna varje gång jag avviker från mönstret. Om jag inte skriver upp avvikelserna kommer jag inte ihåg hur jag gjorde, sen när jag hittar det halvfärdiga projektet i nån bortglömd väska! 🙈
Till det fnyser förstås bisin min och säger att jag ska sticka färdigt mina projekt innan jag börjar på nya. Lätt för honom att säga, som inte blir inspirerad av vare sig garn eller mönster. Förstås skulle det vara lättare för mej att förbli oinspirerad utan handarbetstidningar, men... tja, lite nöjen måste jag nog få ha kvar här i livet, eller hur?

Tjohooo! Nu är jag tillbaka vid min stora skärm och internet verkar fungera igen. Hoppas att det håller i sig.
Och nu dags för lite stickning!

Önskar er alla en finfin fredag.

Utanför min bekvämlighetszon

Idag har jag sysslat utanför min bekvämlighetszon. Jag fick för snart två veckor sedan ett syuppdrag. Och jag som inte kan sy, var minst sagt tveksam, men Lillans och Lillemans mamma har så stort förtroende för min förmåga, att jag helt enkelt inte kunde säga nej. Och jag har ju en symaskin, så varför skulle jag inte ställa upp då?
Nåjo, för att jag inte kan sy!

Första etappen var lätt, för H hade mätt upp byxorna och fäst bunten med säkerhetsnålar. Och jag har till all tur ärvt min hulda moders tumstock. Det här klarade jag alltså av, ingen fara.

Men sen vet ni, sen blev det knepigare. Jag drog fram mitt loppisfynd, Singer symaskinen, som har hamnat under sidobordet. Packade upp maskinen och klarade av att spola undertråden. Tjohooo!
Sen började svårigheterna. Jag svor och gormade så bisin min blev riktigt rädd. Han blev så skraj att han öppnade en ärtsoppsburk och rev morötter. Det bjöd bisin min på som lunch idag. Tack för det, men tråden ville ändå inte gå igenom det pyttelilla nålsögat.
Till sist då jag ryat och hotat symaskinen att den hamnar till elektronikskroten, fick jag äntligen sytråden genom nålsögat. Puuuh!
– Det här ska ju vara roligt, gnällde jag åt bisin min. Att sy verkade mera som självplågeri i det här skedet.

Det tog sin lilla tid innan jag kom så här långt. Jösses så jag letade efter rätt söm, längd och bredd. Jag borde nog bekanta mej ordentligt med min maskin. Åh, vad jag saknar min Husqvarna, som jag köpte i mitten av 1980-talet. Den symaskinen kunde jag utan och innan och det var en glädje att sy och lappa kläder. På den tiden hade jag förstås också en pålitlig hjälp i min lillasyster, som kunde visa hur jag skulle göra. Ja och så gick jag faktiskt på några sykurser. Borde jag göra det på nytt nu? Gå på sykurs?

Idag har jag gått omkring och sjungit på 500 miles. Jag undrar varifrån de här sångerna dyker upp i mina hjärnvindlingar? De bara liksom finns där och sen går jag och småsjunger på dem hela dagen.

Småningom ska jag ta fram min sockstickning. Det vågar jag inte göra på dagen, för tänk om jag fastnar. Ni vet det där med att jag ska bara sticka ett varv till, och så ännu ett varv och...

Önskar er alla en fin onsdag!

Helgas

I morse blev det lite krisigt mellan karlarna här i huset, så jag gömde mej i sängen tills dom försvann. Sen steg jag upp och njöt av tystnaden och ensamheten. Det var så skönt att jag glömde bort allt vad jag planerat att göra idag. Och det var allt likaså bra. Bäst att njuta medan man kan.

Krisen berodde på brist i kommunikationen. Bisin min trodde att han hade sagt åt äldsta sonen att han skulle följa med till Orimattila idag, att det behövdes extra hjälp. Men sonen hade inte hört något och visste inget, ja, och hade förstås andra planer. Håhåjaa... bisin min har inte ännu insett att när nån sitter med hörlurar på vid datorn, så hör man ingenting annat än det man lyssnar på! Det är bäst att tala vid matbordet och se den andra i ögonen, så att man kollar att mottagaren har hört och uppfattat det man ville säga.

Idag på eftermiddagen var jag iväg till Helgas. Och det var på tiden, för nästa veckas fredag stänger caféet och öppnar inte förrän i december, då julhemmen öppnar sina dörrar för allmänheten.

Jag åt morotsscones och ett horn med blåbärsgrädde i. Mums, filibabba! I glaset äppelmust. Hade träff med en vän. Helgas är mysigt, men litet och trångt och du sitter så tätt att du hör precis allting vad alla andra pratar också. Få se nu sen var vi kan träffas i oktober. Finns inte många öppna caféer kvar i stan när kyla och mörker får fotfäste. Det är ju helt förståeligt, för då vill man ju helst sitta hemma och njuta av gungstolen och stickningen.

Om ni tror att jag igår kom hem från stora varuhuset i stan med endast en plastlåda och två garnnystan, så glöm det!

De här två tidningarna hoppade i min kundvagn! Och nej, förstås behöver jag dem inte alls, men...
Ja, alltså den där socktidningen innehåller många fina sockmönster, men inte många för Novitas vanliga sockgarner. Dessutom så går mönsterdiagrammen ofta över flera sidor och är olika för vänster och höger fot. Det är nog alldeles för tidskrävande.

På utvägen stannade jag vid postautomaten och plockade ut ett loppispaket med sömnadstidningar, som innehåller mönster för barn. Spännande.

Jag har fått de här tre babymössorna i merinoullgarn av en mormor, som hellre ville ha någonting romantiskt i rosa när det nu blev en flicka! Jag tackade och tog emot. Men nu funderar jag på hurudan snodd jag ska göra till hjälmmössorna, i-cord, virkad, använda påtdocka? Hmmm...

Riktigt varför grått och blått inte skulle passa en liten babyflicka, vet jag inte. Men kanske hade mormodern bara tröttnat på de här stickningarna och blev glad att någon annan tar hand om dem. Om den där mössan i mitten är för liten, då får Lillans docka den.
Och för att ni nu inte ska tro att jag tackar ja till allting, så kan jag stolt berätta att idag tackade jag faktiskt nej till en riktigt ny stickbok på engelska. Så det så!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredag.

En bra början

Oj vet ni, jag har haft en så fin och bra början på veckan, att fortsätter det så här, så vet jag inte var det slutar.

Det började redan i morse då jag fick vara barnvakt åt Lilleman. ❤️
Så härligt och avstressande, för jag kan ju inget annat göra än vara närvarande precis här och nu, hålla honom i famnen, gunga lite och sjunga lite. Det här är det ljuva pensionärslivet.

Föräldrarna bjöd på pizza till lunch. Tack för det.

Yngsta sonen skjutsade hem mig och återlämnade min bil.

Och jag fick den här flaskan, så nu klarar jag hoppeligen vintern.

Han gav också två små påsar med hallonbåtar. Mums! Och tack!

Äldsta sonen fiskade upp ett brev adresserat till mej från vår postlåda. Två påsar med band av olika slag, som jag fick för portokostnaden. Tjohoo!

Äldsta sonen körde iväg till stan uträttade ärenden, handlade och plockade ut två paket åt mej.

Ett alldeles, alldeles ljuvligt bokpaket från en loppis på nätet. De här böckerna är som nya och jag fick dem till ett förmånligt pris.

I den här boken finns allt om stickning! Olika tekniker, hur man löser problemsituationer osv, osv.

Bland annat hur du stickar olika flätor och hur du ska läsa flätdiagrammet.

Och hur du formar ärmhålen.

Längst bak i boken finns flera sidor med rutor, så att man kan skapa egna mönster.

I boken Neule matkalla, finns flera fina mönster, bland annat de här:

Den här boken kunde jag inte låta bli, även om den är på danska. Jag vet inte om ni känner till Stephen West, amerikansk stickare och modedesigner, men jag har stött på hans sjalar lite varstans.

Han leker både med färg och form och det blir spännande sjalar.

Många har jag sett, som har stickat klompelompemönster, är så glad att jag nu har den här boken.

Och ni kanske börjar förstå varför klompelompemönster är så populära? Och nej, det här är inte en bok, som jag skulle kunna tänka mej att låna från biblioteket. Det här är en bok jag behöver i min bokhylla, för inspiration och att njuta av.

Tur att bisin min inte såg de här ljuvliga garnhärvorna. Han hade redan riktigt tillräckligt med att smälta mina böcker. Riktigt fina loppisfynd om jag själv får säga!

Ikväll fick jag ett telefonsamtal av en tacksam kursdeltagare, som berättade vilken stor nytta hon har haft i arbetslivet av det hon lärde sig. Glad att jag har kunnat vara till nytta!

Kunde veckan ha börjat bättre?

Önskar er en fin tisdag!

Missade ugnspotatisen

Sommarvärme och sol har vi fått njuta av idag. Riktigt skönt skulle det ha varit om jag skulle ha hunnit sitta ute och njuta. Men se det hann jag inte med, för på förmiddagen började jag sortera garn i jakten på rävorange färg, helst i 7 bröder kvalitet och grovlek. Förstås hade jag inte sådant garn hemma, trots att jag rotade genom sju olika lådor. Lite deprimerande, minst sagt. Just när jag har bestämt mig för att jag får starta ett nytt sockprojekt.

Nå, det fanns ingen annan utväg för mej än att besöka stora varuhuset i stan på väg till dagens stickcafé.

Jag hittade till all tur två nystan i rätt nyans, så vänta bara.

Från stora varuhuset körde jag vidare till Ärrä, vår post nuförtiden.

Jag tog ut mitt paket. Ute på gatan träffade jag Lovmis rektor, som var glad att se mej. Hon trodde att paketet innehöll garn och jag bara log snällt.

De facto innehöll paketet tyger, dragkedjor, band och sytråd. Ja, och så de där två "ludna" nystanen. Än en gång ett riktigt fint loppisfynd.

När jag äntligen kom till stickcaféet och skulle beställa min lunch, så visade det sig att jag hade missat ugnspotatisen. Den var slut, uppäten. Snyft! Det som jag riktigt hade bespetsat mej på. Så går det då man yrar omkring i stan istället för att raka spåret köra till stickcaféet.

Jag valde en Croque Monsieur istället och den var riktigt, riktigt god.

Jag satsade stort och tog dessert: Varm blåbärspaj med vaniljglass. Mumsfilibabba.

Jag körde hem via mataffären, gick med butikslappen i handen, tills jag tyckte att jag kunde den utantill och la undan den. Det borde jag inte ha gjort, för jag kom hem utan både matgrädde och ägg! Bisin min påstod att jag borde ha köpt torrfoder åt katterna också, men tyvärr stod det inte på min lapp, så nu får de allt vara utan tills nån far iväg till stan nästa gång.

Vet ni igår var vi i säng redan före 22.30. Det var riktig skönt och härligt att stiga tidigt upp och hinna se soluppgången i dimman. Men nu börjar jag redan bli trött. Det får nu vara hur det vill med den saken, men ikväll ska jag ha färdigt den där broken seed sockan, som jag hade mej till stickcaféet idag. Jag hade förstås stickat fel här hemma, så jag fick sticka bakåt. Suck! I ärlighetens namn tittade jag lite avundsjukt på U och M, som stickar vantar med lovisadroppar. Snabbt, som sjutton behöver jag ett nytt projekt, så jag får lite fart på stickorna.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag!