Rena rama fyndet

Solen lyser och värmer vinterbleka ben och här sitter jag inomhus med en hel del ogjorda måsten. Min lust och ork med dem är minimal. Så var lusten också igår och jag väntade ivrigt på sen, för sen skulle jag minsann sitta ute och sticka. Men sen är farligt, mycket farligt. Det kommer liksom aldrig, för det kommer alltid nånting annat i vägen.

Bisin min påstår att jag är lat när jag inte får nånting ur händerna. Han tycker att jag bara sitter och delvis har han rätt, för jag går ju inte omkring och stickar precis. Det är nog en konst jag borde öva upp. Tänk så behändigt att kunna motionera och sticka tillika. Jag är dock illa rädd för att stickningen skulle bli mycket ojämn. Ja, och så skulle jag gå miste om de finaste naturupplevelserna. Bäst att hålla mej till gungstolsstickningen! Den är redan tillräckligt ojämn! 🙈

Idag hade jag tänkt städa på balkongen, tvätta flera maskiner, byta sängkläder och... ja, ja man kan drömma om så mycket. Tur att jag är pensionär, så kan jag skjuta upp det mesta till i morgon! Det är väl en bra strategi?

Bra saker:

• Endast två små hostattacker i natt. Tjohooo! Jag är på bättringsvägen!
  
  
  
• Jag blev erbjuden en låda med garn, som väger över ett kilo! Jag försökte lite försiktigt tacka nej och förklara att garnet väller redan ut ur hobbyrummet och...
  
  
  
• ... men jag hade inte hjärta att tacka nej till de här godingarna. Det är ju liksom så mina färger! Skulle ni ha tackat nej? Det här är ju rena rama fyndet!
  Jag erbjöd mej att betala, men det ville den snälla människan inte höra talas om. Hon menade att jag gjorde henne en tjänst. Själv är jag lite villrådig, visst borde hon få betalt så att hon kan köpa nytt garn, eller hur? Men hur mycket? 20 €? 25 €? 30 €? Mera eller mindre?
  
  
  
• Äldsta sonen var snäll igår och köpte två tidningar som tröst åt sin hostiga mamma!
  
  
  
• Och inte bara det, han stack sig också in till apoteket och blev rekommenderad att köpa de här hosttabletterna! Så nu vet ni att isländsk lava (lichenes), alltså växten inte stenen, hjälper mot hosta!
  
  
  
• Äntligen, äntligen kom den, Novitas sommarsticktidning. De här två fiskade bisin min ur postlådan idag. Han var inte särskilt glad, för enligt honom behöver jag inte två sticktidningar. Nä, kanske inte, men... ja, det finns ju symönster i Suuri Käsityötidningen. 

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll med eller utan ishockey.
Själv ska jag nu ta hand om disken förrän det blir dags för lite stickning.

Snälla och goda människor

Kära vänner, igår blev ni utan mitt pladder och det beror enbart på att jag på kvällen satt framför tv:n och gungade i kapp med bisin min. Nåja, i sanningens namn, så satt han stilla i sin gungstol medan jag hade lagom hård fart på min. Han satt och glodde på dumburken medan jag stickade så länge dagsljuset räckte till. När det blev för mörkt tog jag fram min telefon och bläddrade lite grann i den. Plötsligt hade klockan hoppat fram till 23 och då orkade jag inte längre öppna datorn. Lessen, jag ska försöka skärpa mej, men det innebär nog att jag härefter ska försöka skriva inläggen på morgonen eller förmiddagen.

– Vad är det som piper, frågade bisin min plötsligt då vi satt där i allsköns ro. Jag höll andan och var tyst som en mus.
– Jag hör inget, svarade jag och andades in och ut.
– Jo, nu är det där igen, det där pipande ljudet. Igen höll jag andan, inte ett knyst hördes.
– Kan det vara en mus, som nån av katterna har släpat in, frågade jag alltmedan jag funderade om jag fått fel på öronen eller om bisin min hade fått hörselvillor.
– Nä, det är svagare pip, svarade han och försökte beskriva det pipande ljudet. Hmmm, konstigt, verkligen konstigt.
– Det försvinner emellanåt, fortsatte han konfunderat.

Jag orkade inte fundera mera på det där ljudet, utan stickade lugnt vidare.
– Det är du, skrek bisin min plötsligt så häftigt att katten Tufsen förskräckt hoppade ner från husses famn.
– Vad yrar du nu?
– Det är du som har det där pipljudet!
– Nå, nej.
– Joho, hör själv. Andas vanligt, så får du höra, fortsatte han envetet.
Jag gjorde så och jovisst, det hördes ett visslande i min näsa. Ve och fasa!
Men, efter en stunds funderande kom jag till att det nog inte är så farligt, som det kanske låter. Inte var det precis något pipande och inte rosslade det i lungorna heller. Det var tydligen min täppta näsa, som roade sig med att vissla till lite då och då.

Om ni nu tror att vi satt där sida vid sida framför tv:n i bästa samförstånd, så glöm det. Bisin min är nyhetsknarkare, så vi går inte så bra ihop just nu. Jag vill inte ha allt det där eländet på näthinnan innan jag lägger mej. Och tyvärr, tyvärr, när jag faktiskt fastnade för den där förskräckliga nyheten om 120 000 personers uppgifter, som är ute på vift, vad gör bisin min då? Jo, han babblar förstås på den nyheten, så att jag inget hör. Morr!

Jag blir så arg och ledsen över slarvet. Personuppgifterna ska ju skyddas på alla sätt och vis. Det bästa skulle vara om man inte alls behövde vara med i ett endaste ett register. Har ni sett filmen Harens år från 1977? Där försökte ju huvudrollsinnehavaren Kaarlo Vatanen spelad av Antti Littja, radera sina personuppgifter för att försvinna ut i ödemarken. Då handlade det om stora magnetband, så det var inte precis lätt att hitta rätt uppgifter.

Bra saker:

• Fick iväg både text och foton i god tid före deadline igår. Skönt!
  
  
• Jag har världens snällaste och godaste vänner, så tacksam för att de här människorna finns! Och vet ni vad? Jo, snällhet är trendigt!
  
  
  
• När jag hade lagt upp bild på en whiskyskvätt och ett meddelande i vår  WhatsApp-grupp igår om att jag inte kan besöka stickcaféet idag på grund av min hosta, så kom stickväninnan B genast till min undsättning. Hon hämtade hostmedicin åt mej på direkten. Stort TACK för hjälpen! Och tack för omtanken. Den värmer och återger mej tron på mänskligheten.
  
  
• I natt hade jag endast två större hostattacker, så tydligen har medicinen hjälpt. Skönt att få sova ostört.
  
  
• Nu har äldsta sonen kört iväg till stan för att både tanka faderns bil, ladda hans telefonkort, besöka mataffären, apoteket och ännu utföra tre andra ärenden.
  
  
• Fick ett trevligt telefonsamtal idag på dagen. Äntligen, äntligen kommer kolleger och vänner från mitt förra arbetsliv på besök. Ska bli riktigt, riktigt roligt i nästa vecka.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag!

Liten restbit kvar

Kära nån, det känns som om hostan har ökat i intensitet nu till kvällen. Jag blev tvungen att avboka morgondagens labb-besök. Ja, alltså jag fick för mej att jag också måste gå och kolla mina värden då en hel del av mina vänner håller på och kollar. Lite obehagligt tycker jag allt att det är, för man vet ju aldrig vad som hittas i ens blod eller urin. Knepigt också nuförtiden då man inte får nån remiss på papper i handen utan endast får lita på de elektroniska systemen. Och där kan ju vad som helst gå fel.
Nå, hur som helst så kan jag inte åka in till labbet i morgon och smitta ner alla. Så, får förnuftigt nog skjuta på det hela till ett senare datum.

Det blev inte mycket kvar av gårdagens köttfärspirog. Till all tur så mycket att jag har mat i morgon. Tillsammans med en stor portion sallad ska nog det här räcka för mej. Vad bisin min ska äta vet jag inte. Kanske han kan äta ute, liksom han gjorde idag tillsammans med mr J.

Bra saker idag:

• Gårdagens beslut att stanna hemma idag var helt rätt.
  
  
• Har fått undan lite datajobb idag.
  
  
• Bisin min var borta hela dagen och det var riktigt skönt, för nu fick jag jobba i egen takt. Ni vet sånt där tråkjobb, plocka undan, diska...
  
  
• Satt faktiskt ikväll bredvid honom och såg på TV, någonting som jag inte gjort på en evighet. Sett på TV alltså! Men så pass trött var jag att jag inte orkade sticka en endaste en liten maska. Nå, det är ju en dag i morgon också!

Önskar er alla en riktigt skön tisdag. Håll er friska!

  

Ett svårt beslut

Så är ännu en morsdag snart till ända. En riktigt fin dag med lagom mycket av både det ena och det andra. Ingen har dock tagit hand om disken, men det är ju en dag i morgon också. Ja, och sen blir det tisdag och så blir det onsdag och...

I kväll blev jag tvungen att ta ett svårt beslut. Jag kommer inte kunna genomföra min sista arbetsdag i morgon. Min hosta är så pass enerverande att det inte finns en chans att jag skulle klara jobbet utan risk för att smitta ner andra. Så jag måste avstå både min kollegas trevliga sällskap och vår planerade lunch på Veljekset. Snyft!
Men det är bäst att klokt nog skydda andra, eller hur? Nu får vi bara hålla tummarna att hosteländet fort går om och inte utvecklar sig till nånting värre.

Bra saker idag:

• Kände mej helt okej och ohostig på dagen, så jag förberedde maten i god tid.
  
  
  
• Jag gjorde köttfärspirog! Eftersom jag inte får sätta vare sig svamp eller lök i den så lade jag i majs, vilket också visade sig vara ett misstag för den nästyngsta åt inte majs. Han fick fiska ganska mycket eller egentligen lämna kvar all majs.
  Den här gången lyxade äldsta sonen till det med bacon medblandat. Riktigt gott blev det om jag själv får säga.
  
  
  
• Locket på, klippa upp små hål, pensla med ägg och in i ugnen 200 grader ungefär 20 minuter. Serveras med sallad och gärna öl. Idag tog dock bisin min sista ölburken, så vi andra nöjde oss med vatten.
  Tänk på 1980-talet då jag började laga den här rätten, då gjorde jag också degen själv. Nu hade jag stora degplattor från frysen och hej vad behändigt det gick. Lite kavlande och så var det fixt och färdigt. Det är ju nu inte meningen att jag ska stå i köket hela dagen idag heller!
  Och hur gjorde jag då med löken? Jo, jag skar tunna skivor rödlök, som jag lade i en skål på bordet för var och en att ta om de ville ha!
  
  
• Lillan är för go! 💕Så härligt att ha henne på besök.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• Bisin min tyckte att vi inte kan bli och hänga på soffan hela kvällen, så han tog kameror, kikare och stativ med sig. Jag packade med bullar, dricka och min stickning. Jag tog på mej min flanellskjorta och långa vinterkappa, för här ute i Söderby blåser det alltid. Vinden var så kall att jag kunde inte alls sticka. Fingrarna var som ispinnar.
  Jodå, vi såg några fåglar och jag såg till min förvåning en stor båt, som syns ganska dåligt på mitt telefonfoto här ovanför.
  
  
  
• När vi kom hem tog äldsta sonen fram sin whiskyflaska.
  
  
  
• Han tyckte att jag behövde en liten stänkare. Och jodå, den värmde riktigt gott, tack!
  Men mer än det där vill jag nog inte dricka.
  "Ska du ha en stänkare?", frågade alltid grannen i Beck! Och nu när jag riktigt tänker efter så skulle dom gärna få ge alla de där gamla Beck-avsnitten på TV i sommar istället för alla Bondfilmer!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin måndag!

På Stallvinden

Kära nån, min näsa är täppt och då och då hostar jag till lite. Bisin min påstår att det inte är han, som har smittat ner mej, trots att han var rejält hostig för en tid sedan. Snoriga och hostiga har de också varit i grannbyn, så veta nu sen. 

Men frågar ni mej är det ingen idé att fundera över vem som har smittat vem. Bättre att fundera på hur man fort ska slippa ifrån snorandet, för vem har tid att vara sjuk? Inte jag i varje fall, som har lovat mat åt sönerna i morgon. Få se hur det slutar.

Bra saker idag:

• Har varit iväg till Bruket med bisin min.
  
  
  
• På Stallvinden startade sommarens utställningar idag och vi hade glädjen att få träffa de fyra kvinnliga konstnärerna, som nu ställer ut, från vänster: Natalia Kukulas, Tarja Koistinen, Anna-Mari Pasanen och Marjo-Riikka Stenius.
  
  
  
  Anne-Mari Pasanen målar färgglada blomtavlor.
  
  
  
  
  
  
  Marjo-Riikka Stenius målar barn och katter.
  
  
  
  Natalia Kukulas är keramiker.
  
  
  
• Tarja Koistinens tavlor gick mest i blått.
  
  
• En riktigt fin utställning, som det lönar sig att gå och titta på om man vill bli glad och se det positiva, som ändå finns här i världen.
  
  
  
• Glada blev vi också med bisin min då vi kom ner från Stallvinden och såg den här Toyotan, som fjärrstyrdes av en vuxen karl. Man blir nog aldrig för vuxen för att leka, eller hur?
  
  
• Äldsta sonen skötte veckohandlandet.
  
  
• Nu på kvällen var jag iväg med yngsta sonen till stora varuhuset i Gammelby och kunde komplettera. Då kände jag mej inte ännu så snorig, som nu.
  Håll tummarna för att det är nånting högst tillfälligt och snabbt övergående.
  

Önskar er en riktigt fin söndag.

Bröd

Nu har jag slutat fundera på lök på nätterna. Jag har övergått till mycket farligare funderingar, nämligen garn! I natt innan jag somnade tänkte jag på mitt Arwettagarn och undrade var det finns. Om jag inte skulle ha varit så trött, hade jag nog fått ljust på golvlampan och börjat undersöka mina garnlådor bakom nattduksbordet.

Tröttheten tog överhanden, till all tur. Men jag fortsatte fundera på Arwettagarnet, ska det användas till sockstickning eller till någonting helt annat? Och borde jag inte småningom börja sticka med lite tjockare stickor, så att ens någonting skulle bli färdigt?
Och jodå, i morse såg jag mitt Arwettagarn i just precis den där plastlådan där det ska finnas!

Bra saker idag:

• Sov som en stock ända till klockan tio!!!
  
  
• Kunde lugnt hoppa över lunchen då frukosten blev så sen.
  
  
• Klarade av att lösa Storkrysset i Allers nummer 19.
  
  
• Mr J var här på eftermiddagskaffe och jag kunde bjuda på rabarberpaj.
  
  
  
• Brödet jag köpte från mataffären i Borgå igår, visade sig vara supergott. Länge sedan jag ätit potatislimpa. Mums!
  Härligt när det finns lokala bagerier.
  
  
• Fick vara ensam hemma några timmar på sena eftermiddagen. Skönt!
  
  
• I stickningen har jag nu kommit över alla mönstervarv, så nu är det bara att sticka enfärgat runt! Tjohoo!

Önskar er en riktigt fin lördag!

Ett Kiva ställe

Igår kväll eller nåja, det var ju nog faktiskt natt då redan, när jag låg i sängen och väntade på sömnen, fortsatte jag att fundera över lökar. Allra mest över vår tuva med gräslök. Jag befarar starkt att den är ett minne blott, för bisin min som avskyr lök, brukar flytta på den där tuvan varje år. Den hinner liksom aldrig rota sig nånstans innan den åter måste flyttas. Jag måste fundera ut något sätt att freda gräslökstuvan på. Det är ju gott att strö över gräslök på nästan all mat.

Det andra jag funderade på lite grann var schalottenlöken. I var och vartannant matrecept på 1980-talet (kanske redan på 1970-talet?) skulle man ha burkchampinjoner och schalottenlök, men nu har jag inte sett den nämnas. Kanske att jag kollat fel sorts recept?

Ajjo, och när nu Björn Skifs sjöng om Rigoletto, så menade han inte operan, utan bion. Björn drömde nog om hur han som Rhett Butler tar Scarlett O'Hara i sin armar och kysser henne hett och passionerat, eller vad tror ni?

Bra saker idag:

• Har varit med yngsta sonen i västra grannstaden.
  
  
  
• Vi var på ett Kiva ställe, ett nytt ställe för oss båda.
  
  
  
• Fin utsikt och härligt att sitta ute, men lite för kall blåst, inte läge att sitta länge.
  
  
  
  
  
  
• På Kiva serveras streetfood. Yngsta sonen valde Seattle sandwich och jag valde Mexikansk kycklingsallad. Mums!
  Lite orättvist att det finns ett sånt här ställe i grannstaden, men inte här i stan.
  Tacksam över att yngsta sonen hade hittat Kiva på nätet, så fick vi igen pröva på något nytt.
  
  
  
• Från åstranden begav vi oss till min gamla arbetsplats för att se på den fina vårutställningen Handgjort. Skynda er till Lypa, för utställningen är öppen endast i morgon och övermorgon.
  
  
  
  
  
  
  Önskar att jag kunde väva vackra filtar och mattor. Utställningen var så fint arrangerad med färgskalor, som passade ihop.
  
  
  
  Och tänk om jag kunde sy. Känns som att jag inte har energi nog att lära mej en massa finesser.
  
  
  
  
  
  
  Knyppling, nä, nä, det skulle jag aldrig klara av  fastän det heter att man bara behöver räkna till två eller fyra. Jo, nej säger jag liksom karisbon. De där rundlarna i den där röda duken är knepiga att göra, så där kan man nog få huvudvärk av allt räknande.
  
  
  
  Porslinsmålning är heller inget för mej. Jag har liksom inte tillräckligt med fantasi. Kanske för att jag varit så datalogisk för länge?
  
  
  
  Det syddes en hel del väskor på sömnadskursen. Här endast två exempel.
  
  
  
  
  
  
  Kaffepåsarna har fått nytt liv i form av korgar. Se så snyggt mönstrade de är!
  
  Tänk ändå allt vackert man kan väva!
  
  
  
• Snart är det jul igen! Riktigt duktiga kursdeltagare och inspirerande utställning. Om ni vill se keramiken, alla vackra plagg och akvareller, så får ni själva gå på utställningen. Jag kunde inte fotografera allting heller!
  
  
  
  Knappt hade jag hunnit hem och slagit mej ner på en stol, förrän bisin min dök upp med ett tiotal små korta rabarberstänger.
  – Fort, vi får gäster och jag lovade att du gör rabarberpaj.
  
  
  
  Fort, fort, skära rabarbern i små bitar och ganska precist räckte det till att fylla pajformen.
  
  
  
• Inte en endaste gäst såg jag till, men bisin min åt rabarberpaj med god aptit! Den här knäckiga rabarberpajen var riktigt god och var faktiskt snabb att röra ihop.
  Jag tror att bisin min bara hittade på det där med gäster för att få årets första rabarberpaj, eller vad tror ni?
  
  
  
• Ser ni vad det här föreställer? Äntligen ikväll har jag kommit över mönstervarven i ekorrtröjan. Tjohooo!

Önskar er alla en riktigt skön fredag!

I mörkret

"Här i mörkret med dig, känner jag mig lite grann, som dom jag sett på Rigoletto, här i mörkret med dig..." sjöng jag glatt för bisin min i morse. Tyvärr var han inte riktigt på samma våglängd, utan muttrade nånting surt om galna gummor.

I mörkret i natt funderade jag på lök, ja, du läste alldeles rätt, lök. Vad annat behöver man fundera på tretiden på natten efter det nattliga toabesöket?
Jag funderade på rostad lök, hur görs den? I ugnen?
Purjolök, är den tvåårig om man sår/planterar den?
Rödlök, varför picklas den alltid nuförtiden?
Och när har jag ätit fransk löksoppa senast?
Innan jag visste ordet av hade jag somnat och glömt löken.

Bra saker idag:

•  Fick lift till och från stan med stickväninnan B. Tack för det. Skulle inte ha klarat mej utan dig!
  
  
  
• Köttbullar och mos på Bistro Kronan idag. Mumsfilibabba.
  Härligt att det går att kombinera lunch med stickcaféet.
  
  
• Trevlig samvaro på stickcaféet och jag fick till och med några varv på min "evighetssocka" stickade!
  
  
  
• Kom hem med en tygpåse, som jag fick av U. Tack för den! Det blir till att ta fram symaskinen efter morsdag, eller efter.. ja, jag vet inte efter när, för bisin min tycker att jag som pensionär borde bidra med en större insats inom hushållet, vedarbetet och utearbetet. Jag känner mej redan utarbetad så fort jag tänker på såna arbetsuppgifter. Brrr...
  
  
• Ikväll har jag kommit flera varv framåt på den mönsterstickade tröjan. Nu äntligen släppte det, för jag insåg att om tröjan inte passar på Lillan, så kan hennes lillasyskon få den! Ingen stress alltså. Skönt.

Önskar er alla en riktigt skön helgdag i morgon torsdag.
 

Vårkaffe

Brrr, mina händer är iskalla. Bisin min tycker att vi ska spara på ved, så därför inget eldande ikväll. Bäst att krypa ner under täcket och värma sig!

Bra saker idag:

• Sov ända till halvtio och sov så gott att jag inte visste vad det var för dag när jag vaknade.
  
  
• Vi har sparat 2 500 € idag! Vår avloppspump var till all tur inte sönder. Bisin min och en karl som hållit på med de här pumparna i 15 års tid, tog sig en titt på tingesten i morse. De drog upp pumpen ur brunnen och såg att det fastnat nåt tygliknande i den, som de slet och rev i för att få bort. Bisin min påstod att det var mina trosor. Har ni hört nånting så befängt? Nog för att jag kan vara snurrig, men så yr i bollen är jag ändå inte att jag skulle spola ner trosor i wc. Vi kom underfund med att det troligtvis är de där engångstvättdukarna som har hamnat i wcbyttan istället för roskis. Och det är förstås mitt fel, för bisin min skulle då aldrig i världen använda sådana!
  
  
  
• Har varit på vårkaffe i stan idag. Trevligt att träffa alla fast anställda kolleger, som jag lämnade vid årsskiftet. Och nej, jag saknar inte mitt gamla jobb, inte det minsta. Jag har ju rena rama lyxtillvaron, som kan sova så länge jag vill på morgnarna, njuta av frukosten och korsordet en hel timme om jag vill, åka iväg med yngsta sonen eller bisin min, inte behöva säga nej till Lillan osv, osv.
  Med bultande hjärta frågade jag om jag skulle få min nybörjarkurs i tyska på distans. Den kursen, som jag hade önskat mej. Håll tummarna för att den finns med i programmet i höst. Jag vill ha den på distans, för jag vill slippa att bege mej iväg i ur och skur.
  Den fina tiffanylampan är ett exempel på vilka kurser, som har funnits på medborgarinstitutet. Farliga saker med bly och glassplitter, men resultatet är vackert.
  Vi bjöds på musikframträdande, dansuppvisning, mjöd, hjärtmunkar, kex, kaffe och te. Men det var nog att få träffa kolleger, som var det trevligaste.
  
  
• Hann sticka några varv i kväll.
  
  
• Fick äntligen igång diskmaskinen nu ikväll. Har ju inte vågat tidigare då pumpen lyst rött.

Önskar er en riktigt fin onsdag!

Som en riktig pensionär

Oj, huh, huh, hör ni, idag har jag haft bråttom som en riktig pensionär. Knappt hann jag hem från ett stadsbesök innan jag satt i bilen igen på väg österut.
På kalaset igår fick jag frågan när jag ska bli pensionär på riktigt.
– Det är jag redan, svarade jag och fick en misstrogen blick.
– Nä, int kommer du att kunna sluta.
Nu var det dags för mej att skratta. Självklart är jag en riktig pensionär och självklart slutar jag lärarjobbet efter en vecka då jag har mitt sista timläraruppdrag. Tjohoo!

Jag tycker nog att det vid det här laget borde vara slut tjatat om mitt pensionärsvarande och ickevarande. Jag kommer att vara en mycket passiv pensionär, säger hon som ska gå på åtminstone två konstutställningar och... 
Hur som helst, så är det skönt med långsamma morgnar fyllda med korsord. Lediga dagar utan inrutad tidtabell.

Bra saker idag:

• Sov ända till nio.
  
  
• Redan halvelva knackade det på dörren och där stod yngsta sonen, som bjöd mej med på lunch.
  
  
• I Carneval, där vi åt vår goda lunchpizza, träffade vi på sonens kompis V. Det var riktigt trevligt att höra dem prata, för jag fick reda på en massa, bland annat var yngsta sonen hade varit fredag kväll. Ni förstår att mina öron viftade! Vet nu inte om en mamma ska veta precis allt vad hennes vuxna söner gör, men...
  
  
• Efter lunchen besökte vi bokhandeln vägg i vägg med pizzerian. Spännande och intressant. Jag hittade lite presenter åt flickorna. Men måste verkligen hejda mej, så jag inte förköpte mej.
  Hem via mataffären, för jag behövde mjölk, ägg och cornflakes.
  
  
  
• – Du följer aldrig med mej längre, sa bisin min lite ynkligt, så hux flux var jag här i östra grannstaden med honom. Förstås måste vi börja i Motonet. Den här gången var jag riktigt snäll och sa inte ett knyst. Det går ju rätt bra att motionera där inne, det vill säga springa runt som en galning med kundvagnen och försöka undvika alla "gubbar", som letar efter helt obegripliga saker.
  
  
  
• Nästan genast hittade jag fyra av de här väskorna, som har 10 plastfickor och några dragkedsförsedda fickor. De här är perfekta att förvara sina rundstickor i. De här var de sista fyra, som fanns i hyllan.
  Sen köpte jag kattmat, lite flytande tvål och stod länge och  tittade på moppar, för bisin min tjatar jämt på mej att jag borde städa. Men, men... ska man ha femtioelva olika moppar beroende på golvyta? Jag blev riktigt yr i huvudet och skippade städgrejerna, nappade en räfsa åt Lillan istället. Funderar lite om det skulle gå att utnyttja barnarbetskraft och bjuda hit henne på krattning?
  
  
• Och vet ni, jag betedde mej som en riktig pensionär och talade med flickan i kassan! Jag berättade vad jag skulle ha de där Spinnerbaitväskorna till. Bisin min trodde att hon nog inte visste vad stickande är för nånting.
  
  
• Vi var ännu iväg till Puuilo och där fick jag inte gå in.
  – Det tar en evighet innan vi är ute därifrån om du ska med, sa han och hastade iväg in i affären. Höh, jag skulle ha varit snabb, som en vessla. Men eftersom jag nu inte skulle ha nånting, så satt jag lugnt kvar i bilen.
  Vi var ännu iväg till Hedins bilaffär för att fråga efter delar både till min bil och till nästyngsta sonens bil. Det var jätteskönt att inte behöva gå in där, för servicen var urusel och långsam. Karlen, femtioplus, kunde inte kolla i datorn efter de där bildelarna. Vad jag saknar Auto-Open i Borgå i de här fallen.
  
  
• Bisin min var hungrig, så det blev kvällsmat i grillen nere vid hamnen i stan.
  
  
• På hemvägen ännu en avstickare till lilla mataffären, som inte hade det som bisin min ville ha. Men jag köpte var sin glass och det fastän bisin min tyckte att det var för kallt, 8 grader, att äta glass!
  
  
• Fick en trevlig inbjudan via WhatsApp. Så härligt att ha någonting att se framemot.
  
  
• Har lånat ut min Adam plåtlåda till nästayngsta sonen medan hans egen bil fixas av bisin min. Om det lyckas att få fram bildelarna...
  Nu kan jag inte köra iväg nånstans utan kan eventuellt sitta lugnt hemma och sticka. Det som alltså var min plan idag. Men kul med överraskningar och utfärder! Den ena dan inte den andra lik. Det är livet!

Önskar er en riktigt fin tisdag.

Ett intensivt veckoslut

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror endast på att det var en intensiv dag igår och jag var rätt förbi av trötthet vid 22-tiden. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle ha orkat skriva något vettigt eller spirituellt. Så jag valde sängen istället och med tanke på mitt eget välbefinnande var det ett riktigt bra val. Det har nämligen varit en intensiv dag också idag och jag behövde  helt enkelt vara utvilad.

Bra saker:

• Har sovit riktigt gott de två senaste nätterna. Skönt, så skönt!
  
  
  
• Mitt på dagen igår, då jag borde ha städat, knackade yngsta sonen på dörren. Han ville ut på ett litet äventyr och vi hamnade här, i Box Grill. Stället har en spännande interiör.
  
  
  
• Sonen hade aldrig varit här tidigare, så det var ju ett litet äventyr. Själv måste jag komma ihåg att inte ta pommes frites till min hamburgare, för jag orkar ändå inte äta upp dem! Gott var det med den här Royal hamburgaren, som innehöll allt från ananasring till cole slowsallad.
  Mycket folk var det i rörelse, både cyklister med supersmala ben och motorister med betydligt grövre kroppsbyggnad. Många satt utomhus trots att det blåste rejält. Yngsta sonen och undertecknad valde att äta vår lunch tryggt inomhus.
  
  
  
• Från Box iväg till västra grannstaden och Mikrokulma. Jag skulle inte ha någonting därifrån, men kom ändå hem med de här handskarna. Bisin min har tjatat och tjatat om att jag borde vara på vedbacken, att jag borde kratta och... ja, jag vet inte allt vad jag skulle måsta göra. Allt sånt där som jag tycker att är förspilld tid, för det finns ju så mycket annat, som är betydligt roligare att göra.
  Men, veden är utan tvekan ett måste, som ska tas på allvar om jag inte vill frysa i vinter. Suck! Nå, nu är jag utrustad i alla fall.
  
  
  
• H kom hit igår kväll och jag fick en så här fin pensionsgåva. Precis vad jag behöver! Mums och tack!
  
  
• H och undertecknad tillbringade kvällen i grannbyn hos Lillan och hennes föräldrar. En härlig avslutning på den intensiva lördagen.
  
  
  
• Idag tog jag äntligen den där rågpiråg- ja eller pajdegen då ur frysen och fixade med H:s hjälp en skink-, majs-, ostpaj till lunch. Det var riktigt gott om jag själv får säga. Tyvärr äter bisin min inte ost, så det här är inte mat enligt honom! Men det fanns inte så mycket alternativ då kylskåpet nu innehåller nästan inget matnyttigt alls!
  
  
• Flickorna kom på besök en liten stund före det var dags att bege sig iväg till grannbyn.
  
  
  
• Där firades Lillans två årskalas med många glada människor och massor, massor av paket. Många spännande saker att leka med och en hel del sommarkläder.
  Riktigt god tårta och macarons, som smälte i munnen. De bjöds också enskilt och Lillan hade svårt att välja om hon skulle äta en gris, en kyckling eller en ko. Det är inte alltid så lätt att välja minsann.
  
  
  
• Lillan gillar traktorer, så förstås fick en Massey vara med på kalaset i form av jättegoda citronrutor. Mums!
  
  
• För övrigt var det härligt att se kusinerna leka med varandra. Lillan tyckte det var så roligt att bygga duplo med dem att hon inte riktigt skulle ha haft tid att öppna flera paket.
  
  
  
• Lillan fick hela två cyklar i födelsedagsgåva, en lite större trehjuling och sen den här utan trampor, som hon förstås var ute och genast provkörde.
  (Lånad bild från mommos instagram)
  
  
  
• Yngsta sonen var snällt iväg mitt på dagen och tog ut min lilla garnpåse från Mokku Yarn. Tyvärr har hon slutförsäljning och upphör med affären 26.5. Synd, verkligen synd, men jag kan nog inte beställa mera därifrån nu, för jag har ingen aning vad jag ska göra med så här ljuvligt garn!
  
  
• Bisin min har fått ordning på min Adam plåtlåda. Nu fungerar både bakluckan och alla dörrlås. Bromsarna är i toppskick och en av bromsklossarna är förnyad, för den var helt slut och förstås har jag sommardäck. Tjohoo! Verkligt tacksam för en så händig karl, som orkar underhålla min gamla plåtlåda!
  
  
• Har suttit i solnedgången i kväll och stickat hela 2 ½ varv mönsterstickning. Kanske jag kommer lite framåt i alla fall?

Nu önskar jag er en riktigt fin måndag. Inkommande vecka blir igen kort, för dem som jobbar. Som pensionär är det väl inte så stor skillnad om vi har en röd dag mitt i veckan?