Visar inlägg med etikett stickcafé. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stickcafé. Visa alla inlägg

torsdag, november 12, 2026

Min fästplats

Igår tillbringade jag eftermiddagen i trevligt sällskap hos C. Vi var färre stickerskor än vanligt på plats, för ytterligare en tredje uteblev. Så här i influensatider går ingen säker.
Värdinnan bjöd på varma smörgåsar, delikat blåbärspaj och glass, samt hembakta goda småbröd.

Jag stickade inget på stickträffen, för jag fäste igen garnändar. Stickträffen har alltså blivit min fästplats. Det var nu tredje gången jag satt i lugn och ro och fäste garnändar på vår träff. Nu är alltså mina vantar färdiga. Jag ska bara väta ner dem och lägga dem mellan handdukar, så kan jag kanske visa dem sen.

När jag kom hem från stan hade jag sån tur att bisin min hade kokat potatis och rivit morötter. Han åt fisk och jag fick värma gamla köttbullar åt mej. Tänk att få komma hem till varm mat utan att själv behöva laga den. Det sker minsann inte varje dag.

Från postlådan hade bisin min fiskat upp den här:

Och mycket riktigt, den är inte alls dubbelt så tjock, som den borde vara för att den saluförs som dubbelnummer. Jag hittade inte heller riktigt nånting som genast skulle ha inspirerat mej att ta tag i stickorna, för att nu inte tala om att dra fram symaskinen!
En huvudbonad lockade lite, men jag har inte alls sånt garn i mitt lager. Tyvärr vägrar bisin min köra till Kauhava och besöka Lankava på nytt. Själv tycker jag att det inte är nån idé att beställa två nystan på nätet. Det blir liksom för dyra nystan och dessutom så ska jag inte ha mera garn. Bäst att jag håller mej till sockstickningen.
 

Det positiva är, att med tidningen följde den här handarbetskalendern. Tjohoo!

Varje månad har sin egen utmaning. I till exempel februari gäller det att använda restgarner. Andra utmaningar är bland annat att sticka färdigt nånting som blivit liggande, lära sig en ny teknik osv. Sånt här går jag igång på och tycker det är riktigt kul. Det jag lite saknar är förstås de finlandssvenska namnsdagarna. Det är svårare att hålla reda på dem med en finsk kalender.

 

Till min stora förvåning fick jag också den här tidningen igår. Det är ett gåvonummer. Förstås vill förlaget att man ska prenumerera på tidningen, men nej, tack. Jag läser den här och så får det räcka.

Nu ska jag paketera två lillajulsklappar, gömma ännu två adventskalendrar nånstans och sedan blötlägga vantarna.

Önskar er alla en fin fredag! 

torsdag, november 05, 2026

Fästfest

Igår hade vi stickträff hos G-M och det var riktigt, riktigt trevligt. Bordet var igen vackert dukat med idel läckerheter. Värdinnan hade lagat en god skinkpaj med grönsaker i och U hade bakat en god äppelkaka. Själv stickade jag inte en endaste en maska under hela eftermiddagen. Nej, jag hade istället en riktig fästfest!
Tjolahopp! Nu är alla garnändar i senaste sockparet fästade. Så skönt att sitta i fåtöljen där hos G-M och fästa. Jobbet känns på något sätt mindre och det går smidigare i goda vänners lag. Det löper liksom på utan att jag ens märker det medan stort som smått avhandlas.

På hemvägen kurvade jag via lilla butiken, för vi behövde ägg. Det är liksom roligare att gå i lilla butiken, för allting man behöver finns på armlängds avstånd och personalen är vänlig och glad. Men igår kväll var parkeringen förvånande nog proppfull. Och så var det farligt där i butiken, för se nu:

 

Det här nyckelpigs garnnystanet flög in i kundvagnen! Jag försökte nog lite smått sjasa bort det. Men jag lyckades inte. Tur då att det är inhemskt, ett 150 grams nystan, som då verkligen räcker till ett par vuxensockor och att det dessutom var till specialpris.
Lite inspirerad var jag nog också av diskussionen på stickträffen där vi debatterade om att själv randa sockorna eller att använda självrandande garn. Det här nystanet ser ut att ge fina ränder. Det positiva med det här är ju att det blir betydligt mindre att fästa. Det negativa är utan tvekan att jag inom loppet av månadens fyra första dagar redan har hunnit köpa 400 gram garn! 🙈
Jag har visserligen också hunnit göra mej av med 234 gram garn, vilket betyder att november månads första fyra dagar visar ett litet överskott på 166 gram. Nu får vi hoppas att jag lyckas klara mej utan garninköp resten av månaden. Håll tummarna!

– Va, ha du köpt en ny padda, utropade bisin min igår kväll då jag äntligen satte mej i gungstolen för en liten stickstund. Från min rosa projektväska hade jag hivat upp surfplattan.
– Nå, nej, den här köpte jag ju av T medan jag ännu var på jobb. Minns du inte?
Bisin min muttrade lite smått, för så fort det gäller sån här teknik är hans minne blankt. Surfplattan är riktigt fin och nästan oanvänd numera då jag inte behöver den i jobbet. Men igår fick jag för mej att jag skulle vara lite modern och framåt. Jag skulle helt enkelt titta på stickmönstret från skärmen istället för att ha det utskrivet på pappret.
Men, men... jag sitter ju i en gungstol, så var placera surfplattan? En notställning skulle vara fenomenalt bra, eller hur? En sådan finns faktiskt i vårt hus, ja, det finns kanske till och med två. Men den ena ligger högt uppe på ett skåp och bisin min vägrar ta ner den. Hmmm, ska kolla med äldsta sonen om han klarar det utan att klättra.

Förvånande nog kom jag faktiskt vidare på mina muddar. Och ni ser att jag genast började använda det julglitter röda garnet jag köpte i tisdags, så det var inte alls onödigt!
Tycker ni att det blir för mörkt med de här färgerna? Den här kombinationen kom vi fram till på stickträffen igår. Det var U:s förslag. Jag hade med en hel del andra nystan, som kanske också skulle ha fungerat. Ju mera jag stickar på det här projektet, desto mera vänjer jag mej vid de här färgerna. De är åtminstone praktiska, eller hur?

För övrigt är jag nu ansatt av stora tvivel, kan jag verkligen ge hemstickade alster i julklapp? Blir mottagarna besvikna? Uppskattar de tanken och mödan bakom sockor, vantar, osv? Hur ska jag kunna hitta på rim till alla sockor? Och nej, jag vill inte använda konstgjord (artificiell) intelligens. Brrr!
Kan jag ge sockor på nytt i år, fastän jag också gav såna förra året? Och hurudan lapp ska jag skriva med innehåll, som säger att sockorna får gå till nån annan om de inte passar alternativt returneras? Oj, nej, så här velig och fundersam var jag inte förra julen. Vad har riktigt hänt med mitt huvud? Kan jag skaka lite på det och få de här bitarna att placera sig rätt?

Idag har vi solsken här, så nu är det bäst att passa på att gå ut och njuta. Helst skulle jag sitta ute på bänken och sticka, men jag misstänker att det nog blir för kallt. Brrr! Mina fingrar började redan frysa. Bäst alltså att röra på sig.

Njut av dagen! 

torsdag, oktober 29, 2026

Härliga onsdag

Tjohoo! Idag svävar jag ännu lite smått på ulliga moln efter gårdagen. Onsdagen var så härlig med många trevliga möten. Social kontakt med människor är faktiskt livsviktig. Det ger energi och åtminstone för mej nytt hopp om mänskligheten. Dessutom är det alltid bra att komma ut ur sin vardagsbubbla mellan verserna.

Egentligen började härligheterna redan på tisdagseftermiddagen. Då röjde jag äntligen av vårt stora sidobord, som blivit nån sorts avställningsplats för en massa mer eller mindre udda grejer på alldeles fel plats. Där har de fått stå och samla damm ända sen i våras. Dags alltså att kavla upp ärmarna och försöka hitta plats för bilgrejer, diverse minnessaker, böcker, gamla tidningar, leksaker, spel osv., osv. Och då, då gjorde jag ett rejält fynd. Inne i en tom julröd ytterkruka, där låg en mörkblå liten ask. Inuti den hittade jag äntligen mina fina silverörhängen. Ni vet inte hur lycklig jag blev. Jag trodde att de var förlorade för alltid och det tog mej hårt eftersom de är en gåva av en kär vän. Jag hade i hastigheten gömt dem på ett säkert ställe nån gång i våras då jag plockade undan i vild panik. De där säkra ställena är högst osäkra, eller hur? Man ska akta sig för dem. Lite tröst är ju det att inte ens tjuvar skulle hitta värdeföremål här i vårt hus!
Nu har jag förstås placerat örhängena på ett nytt säkert ställe. Ni får hålla tummarna att jag minns var de finns sen när jag vill ha dem i öronen nästa gång.

Gårdagen var som sagt härlig. Det började med att äldsta sonen var iväg till stan på förmiddagen och handlade åt oss. Han kom hem med bland annat den här:

Tjohoo! Den här tidningen kommer inte att gå vidare till min svägerska så som de andra. Gissa varför?

Sonen hade också besökt Corint och hämtade berlinermunkar till kvällen. Mums!
Men han hade glömt citronen och dessutom säljer S-market just nu det enda kaffet bisin min vill ha för 3,99 €, så när jag körde iväg till stickträffen hos H, kurvade jag via mataffären. Det skulle liksom vara ett snabbt varv och sen iväg och sticka, men... ja, jag träffade massor av bekanta. De var också på språng efter kaffe och det blev många trevliga samtal. Jag träffade också min väninna T utanför affären och fick en bullalängd och den här:

Så fin och så härlig färg. Jag kollade skötselråden och har nu placerat krukväxten i norr fönstret. Hoppas att den gillar det.

H bjöd på mozzarellapizza och en riktigt god hembakt dadelkaka. Vi talade om allt möjligt, en berättade om sitt besök i bokmässan och vi dryftade diverse aktuella saker. Själv frågade jag om mina medstickerskor hade ätit potatisgröt i sin barndom. Jovisst hade de alla gjort det. Två gillade det inte alls, medan en annan med saknad mindes hur gott det var med stekt potatisgröt. Själv saknar jag förstås mammas potatisgröt med smöröga och lingonsylt. Mums filibabba.
Att jag frågade beror på att bisin min aldrig har ätit potatisgröt, åtminstone mindes han inte att sånt skulle ha förekommit i hans barndomshem. Det förvånade mej, så jag kollade med hans storasyster. Hon visste inte ens vad det var fråga om! Jösses! Jag trodde att det var en rätt traditionell hösträtt häromkring, men tydligen inte för alla. Har ni ätit eller smakat på potatisgröt nån gång?

När jag kom hem hade jag en timme på mej att röja av bisin mins sida av matbordet. Där har han samlat diverse prylar av skrot och avfall om ni frågar mej samt en låda med papper och andra nödvändigheter. Han kom hem samtidigt som T anlände. Hon packade upp sin dator och så satte vi igång. Det var härligt att träffas, härligt att undervisa igen och allting gick snabbt och smidigt. Tänk att takterna sitter i ännu! Ja, och tänk att jag gjorde rätt val då jag sadlade om. Informationssystem och datateknik var inte precis det man skulle syssla med just då, för det var svårt och invecklat. Alla kommandon skulle skrivas, det gick inte att klicka och scrolla vilt omkring så som idag. Internet låg i barnskorna och man fick nöja sig med en svart skärm och vanligtvis vit text när man tog kontakt via ett ytterst högljutt modem, vars ljud våra katter avskydde. På den tiden fick man "rita" alla figurer från tangentbordet. _^..^_ där ser ni en katt. Det var riktigt roligt och krävde lite mera tankearbete än att klicka på färdiga emojer/figurer. Sen kom www och resten är historia.

Efter väl utförda pivotabeller i excel, firade vi med berlinermunkar och talade om allt mellan himmel och jord. Ibland inflikade bisin nånting nerifrån sin gungstol, men för det mesta koncentrerade han sig på tv:n. 

Vid 23-tiden på kvällen fick jag ännu den här julklappssockan färdig. Så ni förstår att onsdagen var riktigt härlig!
Men, men, nu har jag smått börjat tvivla, kan jag ge de här sockorna i julklapp? Blir de för stora? För små? För spända? Och vill mottagaren alls ha sockor? Borde jag hitta på nånting annat att sticka och ge bort? I såna fall vad? Hmmm, sockor är ju på något sätt liksom min grej just nu...

Nu borde jag göra nånting nyttigt och avstå från att genast börja sticka på julklappssocka nummer två. Räcker det om jag gör nånting lite hastigt och lustigt? Jag kan ju gömma undan bisin mins konstigheter nu medan han inte är hemma. Matlagningen slipper jag idag till all tur, för han kan värma mos och köttbullar och själv kan jag äta soppa. Tjolahopp!

Önskar er alla en skön fredag!

torsdag, oktober 22, 2026

En riktig fäst!

I morse vaknade jag före klockan åtta och beslöt mej för att testa nånting nytt. Jag stannade kvar i sängen, för att ligga och dra mej en liten stund. Åhå, innan jag visste ordet av hade jag somnat om och nästa gång jag såg på klockan var den redan nio. Farliga saker det där, för hur ska jag nu hinna med allt jag planerat göra idag? Största utmaningen för mej just nu är nog om jag ska kratta eller låta bli? Det finns en massa småkryp, som behöver löven, men...

Igår var det riktigt festligt och fästligt. G-M serverade godsaker på stickträffen, varma smörgåsar och berlinermunkar. Mums filibabba! Riktig fest!

Jag kom äntligen igång med fästandet av de långa sockorna. Det var så skönt att sitta hos G-M i gott sällskap och låta samtalet flöda. Fästandet gick på något sätt bättre där omgiven av stickvännerna. En och en halv socka hann jag med och resten klarade jag sedan av på kvällen. En riktig fäst! Jag var så ivrig att jag nästan lovade mej själv att härefter alltid ta itu med fästandet genast när projektet är färdigt.
Ja, ja, jag hör att ni skrattar. Det gör jag med, för jag kommer nog att falla tillbaka i gamla hjulspår. Det är svårt att bryta ingrodda vanor. Försöka duger.

Jag hade med mej senaste numret av Novitas sticktidning, som jag plockade ur postlådan i tisdags. Här finns många inspirerande mönster.

Till exempel julklappssockor åt hela familjen. Orkar man inte med alla mönsterränder kan man ju sticka endast några. Kanske dags att gräva i sockgarnslådan efter 7-bröder garn. Skulle vara fint att få färger som skulle gå igen i familjens alla sockor.

Novita utlyste tidigare i år en tävling, där man skulle designa randiga sockor. Mönstren till de här finns på Novitas webbplats.

Jag skrev redan ut det här mönstret med regnbågsfärgade ränder. Men jag vet inte om jag har sådant randigt garn. Måste som sagt gräva i sockgarnslådan, som tyvärr befinner sig längst under de andra garnlådorna just nu. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, för sockgarn är ju ändå det som gäller just nu.

Den här vill min frusna nacke gärna ha. Den hamnar dock tyvärr långt nere på min att-sticka-lista.
Novitatidningen kommer enbart ut på finska numera, tyvärr.

Nu dags att leta reda på utekläderna och kanske ta krattan i vacker hand eller åtminstone vantbeklädd hand.

Önskar er alla en finfin fredag! 

torsdag, oktober 15, 2026

Pavlova

Igår träffades stickgruppen hemma hos C. Hon bjöd på broccolipaj och...

... himmelskt god pavlova. Den var helt perfekt och smälte i munnen. Ni må tro att vi smorde kråset.

C ordnade också ett litet lotteri och jag vann...
 

... läppglans! Tjohooo! Tack! Precis vad jag behöver för att hålla läpparna mjuka och fina i vinter.

Vi hade som vanligt både allvarliga och roliga diskussioner. Goda skratt förlänger ju livet. Ett rejält skratt fick vi oss när V plötsligt hittade en lapp i sin väska då vi skulle bryta upp. Förbluffad stirrade hon på den. På ena sidan stod det skrivet Perussukkamalli, alltså bassockmodell och på den andra obegripliga meningar ryckta ur sitt sammanhang, men alldeles tydligt ett utdrag ur en intervju.
Varifrån kom en sådan lapp flygande?
Nå, jo från min socktidning hade den seglat ner i V:s väska. Tänk om hon skulle ha sett den först när hon kommit hem? Då skulle hon minsann ha fått fundera. Nu kände jag ju igen den direkt, så med ett skratt kunde vi lösa gåtan direkt.

Jag hade med den här UFO:n till stickcaféet för att fråga råd. Jag tycker att skaftet är alldeles för löst, men C tyckte att jag nog kan fortsätta på det och att det nog kommer att bli bra. Det är just det här som är så bra med våra stickträffar, att man kan fråga råd. Sent igår kväll kom jag ändå till att jag nog river upp det där gamla olycksaliga sockbörjanet. Nu har jag alltså klarat av utmaning nummer 28 i stickrallyt.

Jag måste gå ner i stickstorlek från 4 till 3½ för att det ska kännas bra för mitt handlag. Sen kan jag förstås också fundera ut nån trevlig modell att sticka. Jag vet inte riktigt när jag har börjat på den här sockan annat att den nog är tänkt som en helt vanlig barnsocka. Den övergavs för andra projekt och säkert av den orsaken att det inte riktigt kändes bra från första början. Att jag valde 4:ans stickor istället för mina vanliga 3½ beror nog på att det inte fanns lediga stickor av den kalibern just då.

Nu dags för en snabbtur till stan på jakt efter marknadskringlor och kanske, kanske köpa lingon så bisin min får koka sin goda sylt.

Önskar er alla en fin fortsättning på torsdagen!

torsdag, oktober 08, 2026

Sticksällskap

Igår körde jag iväg till stan för stickträff hos H. Jag kan nu kryssa bort utmaning nummer sex i stickrallyt, nämligen sticksällskap. H hade som vanligt dukat upp ett dignande bord med godsaker. Det är förstås trevligt att äta gott, men absolut bäst är ändå sällskapet. Det är så härligt att få fråga vilka stickfrågor som helst och ja, förstås andra frågor också. Det är oftast jag som frågar, kanske mest för att jag undrar över saker. Såna där saker som om mina stickväninnor har ätit krikon i sin barndom? En del minns dem, andra inte. Stickgrejer kan jag i och för sig fråga om från till exempel Youtube, men jag föredrar ändå stickväninnornas tips och råd. Det är så härligt att till exempel höra C säga: "Man gör väl som man vill". Och så är det ju, man bestämmer förstås själv, men jag gillar att få förslag och få mina tankar i lite andra banor. Det finns ju flera sätt att göra saker på än ett enda.

På hemvägen kurvade jag via mataffären. Igår klarade jag av veckohandlandet riktigt själv, men särskilt roligt tycker jag ju inte att det är. Sida vid sida med en annan husmor stod jag där vid de förpackade köttprodukterna och nästan skrapade mej i huvudet. Vad ska vi ha för mat den närmaste veckan? Ingen som helst aning, för jag har helt enkelt ingen lust alls att laga mat. Vad köper man då? Nå, förstås malet kött (köttfärs). Det räcker ju inte hela veckan, så kanske stroganoff? Den andra kvinnan sneglar lite på mina val och jag tittar intresserat på hennes val av bacon innan jag kvistar över till de motsatta hyllorna och hastigt plockar åt mej en förpackning med blodplättar. Suckande spurtar jag vidare medan jag försöker minnas vad som finns i vår frys.

Jag köper åtminstone inte salmiakleverlåda, men jag kommer hem med eldiga kyssar!

Salmiakkyssar från Borgå! Uppfriskande och inte alls hälsosamt. Tänk på blodtrycket! Men en kan man ju alltid få smaka på, eller hur?

Jag kom också hem med två tidningar. Den till höger hade U med till stickträffen så vi fick bläddra i den. Jag uppskattade i synnerhet det att de här modellerna alla är gjorda i marketgarner, vilket gör att kostnaderna för ett plagg är rimliga.

Den här tröjan föll både G-M och undertecknad för. Den är stickad i Novitas Isoveli, som rekommenderas för stickor nr 5 – 6, så det borde ju gå snabbt, men...

 

Kotivinkki köpte jag för att där står en hel del om sockor, bland annat den här artikeln.

Och så tror jag att jag nog skulle klara av att sticka ett par såna här sockor. Men de får snällt vänta på sin tur, för nu just försöker jag få helt andra sockor färdiga.

Igår kväll blev det inte så väldigt mycket stickat på mitt sticka-tillsammans sockpar. Jag fick gårdagens stjärnbård färdig endast på den ena sockan, så det blir att sticka dubbelt upp på den andra idag. Dagens mönster är en rad med fjärilar. Intressant. Bäst att sätta igång, så jag hinner med all stickning idag. Bäst att inte bli efter, för då blir aldrig FrostyKnits Loitsu-KAL sockor färdiga.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

torsdag, oktober 01, 2026

Veckans bästa dag

Utan att nu riktigt veta vad resten av veckans dagar för med sig, utnämner jag onsdagen till veckans bästa. För min del började det bra igår med tidig uppstigning och en onsdag full av solsken.

Jag var iväg till stan på eftermiddagen på stickträff hos G-M.


Hon hade dukat så vackert med blåklintsporslin.

Och hon bjöd på idel godsaker, varma smörgåsar och blåbärspaj med lite jordgubbar i samt vaniljsås. Ni må tro att vi smorde kråset.

Medan vi stickade pratade vi om allt mellan himmel jord, allt från utlandsresor till så kallade kela-taxin, som inte alls fungerar. Det blev också tal om att ligga och dra sig i sängen efter att man vaknat. I det fallet är jag nog så konstig att jag sätter mej upp direkt. Om jag då är kvar i en dröm så kan jag sitta en liten stund och orientera mej. Vanligtvis är det nog upp och igång som gäller. Från en yogakurs jag gick nån gång i början på 1980-talet minns jag att läraren förespråkade att man ska väcka sina kroppsdelar långsamt på morgonen. Liksom hälsa på dem: Hej, stortån har du sovit gott? Sen vifta lite på tån och fortsätta med de andra tårna tills man har hälsat på hela foten och sen långsamt tar sig uppåt mot vristen, benet, låret, ryggen, magen osv. Glöm inte bort andra foten, för då kan den bli sur. På det här sättet landar man i sin kropp efter natten enligt läraren. Kanske jag härefter också ska ligga och dra mej istället för att yrvaket sätta mej på sängkanten. Men vad kallas tårna? Stortå, jo, men sen då? Tillerosa har jag stött på i korsord och fått det till tå. Men vilken tå i ordningen det är har jag inte en aning om. Lilltån känner jag förstås till. När tårna ska väckas blir det till att säga tån genast till vänster om stortån, andra tån till vänster om stortån... Hmmm, kanske bäst att jag inte ändrar på mina rutiner, ifall ni inte har nåt fiffigt tåförslag.

På hemvägen från G-M kurvade jag via lilla butiken.

Och till min stora glädje hittade jag en räksmörgås! Hela sommaren har jag längtat efter en sådan. Men då jag för det mesta varit ute och ätit tillsammans med mina söner på ställen där såna här läckerheter inte serveras, så har jag blivit utan. Och jo, kanske jag skulle kunna laga en sån här själv, men det blir inte av, eftersom jag är den enda i det här huset som äter räkor. Brödet kan man förstås köpa i affären, ägg går ju att koka flera stycken, sallad har vi fortfarande ute i odlingslådorna och citron finns ofta i vårt kylskåp, men räkor och majonnäs kräver inköp. För en person verkar det lite överdrivet, alternativt får jag föräta mej på delikatessen. Sen är det förstås inte gott längre och inget att längta efter.
I ärlighetens namn erkänner jag att jag nog var lite skeptisk, för kan en färdigt förpackad smörgås vara god? Till all tur kom mina misstankar på skam och det här var en delikat kvällssmörgås.

 

Räkmackan följdes av en klassiker, kamwienerbrödet. Ett sådant har jag inte ätit på flera herrans år, så det var riktigt gott och samtidigt lite nostalgiskt. Min hulda mor brukade bjuda på såna här.
 

Vid kassan där i lilla butiken fick jag syn på den här muminväskan. Och ni ser ju att jag bara måste köpa den, så ljuvlig färg och härlig bild. Bara sväva iväg på lilafärgade moln...

I bara farten fastnade den här lilla väskan också i nyporna. I ett snabbt förbiilande ögonblick tänkte jag att jag kan ju använda den som presentkasse. Men... ju mera jag ser på den här väskan, desto mer förtjust blir jag i den. Så om jag behöver en presentkasse blir det nog till att köpa en ny! 🙈

Veckans bästa dag kulminerade igår kväll med livesändning från World Grand Prix Darts 2026. Tjohooo! Det blev inte supermycket stickat förstås, för det var så spännande. Men snart har jag en socka färdig igen. Ikväll kastar Gian van Veen och enligt bisin min kommer också den här rundan live i TV. Tjohooo! Då blir det förstås inte mycket stickat, men kan inte hjälpas.

Idag börjar stickrallyt och första uppgiften är att sticka ute. Nu vet jag inte säkert om det menas utomhus eller ute bland folk. Men jag tänkte försöka hinna sitta ute en stund och sticka. Hoppas att det lyckas.

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på torsdagen!

torsdag, september 24, 2026

Gör om...

... gör rätt, muttrade jag igår kväll når jag drog fram min stickning.

Nä, nä, det här såg inte alls bra ut. Det blev för stora "diken" mellan stickorna. Suck! Allt jag stickade igår på stickträffen hos C var alltså förgäves. Tydligen kan jag inte längre både sticka och prata samtidigt! 🙈
Igår påstod visserligen V att en av hennes favoritsysslor är att dra ut stickorna, riva och sen plocka upp maskorna och börja på nytt. Jag undrar om hon skojade med oss?
 

Nå, jag drog också ut stickorna igår kväll och rev upp alltihop. Jag började helt enkelt på nytt, för jag visste att mitt första försök till ett nytt sockpar skulle ha harmat mej otroligt. Gör om, gör rätt, för bättre borde jag ju kunna. Längre än så här kom jag inte igår kväll, för hör och häpna, jag lade mej redan klockan 23! Sen sov jag gott hela natten ända till sju i morse. Vad jag alltså borde göra i framtiden är att helt enkelt gå och lägga mej i tid. Vänligen påminn mej om det när jag nästa gång får för mej att jag ska bara sticka ett varv till, sen ännu ett och bara ett varv ännu. Plötsligt är det midnatt och jag har svårt att somna, för jag är så upp i min stickning.

Vad jag borde ha gjort på gårdagens stickträff, där vi åt gott, varma smörgåsar och en delikat äppelpaj, är fästa garnändar i det färdiga sockparet. De sockorna kan jag tyvärr inte visa här, för nu börjar lite hyschpysch och jag vill gärna att vissa gåvor ska förbli överraskningar. Ni får ha överseende.

Jag fick igen goda råd igår, tack för dem. Mitt färgval fick godkänt. Nåja val och val, den blå nyans jag vill ha till de här sockorna finns tyvärr inte i Nallegarn. Men skulle mina stickväninnor ha sagt nej, nej, så skulle jag ha gått in för ett helt annat garn istället. Det är ju inte Nallegarn i mönstret heller, så det skulle nog gå att byta. Sen vet jag förstås inte om jag har rätt kvalitet i garnlagret, men det är ju en helt annan sak.

Jag fick också hjälp med antalet maskor och nu får vi hoppas att sockorna passar på mottagaren, sen nån gång då de hoppeligen blir färdiga.

Förutom hjälp, gott att äta, trevligt sällskap och stickning, fick jag också möjlighet att köpa rosa bandet produkter. Årets rosett är verkligen vacker med broderade fjärilar. Lauri Haav har designat årets band och armband. Jag tycker så mycket om det här bandet. En tid hade jag faktiskt alla band jag köpt fastnålade på min rock under hela oktober. Men nu har jag tappat bort en hel del av banden, så i år får det räcka med det här vackra bandet. Förresten, nu måste jag väl gå igenom garderoben, så att jag kan gå klädd i rosa under hela oktober. Det är ju rosa månaden då.

Oktober är ju också socktober, alltså ska vi sticka sockor till julklappssäcken. Idag är det tre månader kvar till julafton, så det är nog bäst att säta igång nu redan. Jag är ju så långsam stickare, så jag behöver extra mycket tid. Men kära nån, nu hittade jag en härlig oktoberutmaning hos Arteeni, ett stickrally! En ny handarbetsutmaning varje dag i oktober, men utan stress eller press. Man behöver inte anmäla sig nånstans och det är ingen tävling, utan man gör så gott man kan och så mycket man hinner och orkar med. Det behöver nödvändigtvis inte alltid vara frågan om stickat utan kan också handla om att dyka ner i garnlagret och man behöver inte rapportera nånting alls. Ja, man behöver inte ens vara med i Facebook eller på Instagram. Rapport eller dagbok håller man enbart för egen del och blir inte allting färdigt på 30 dagar i oktober, så gör det inget. Huvudsaken är att man har roligt, släpper loss och är lite galen. Tjohoo! Visst ska vi väl delta?

Apropå den annalkande julen ännu, igår meddelade A att hon älskar julen för då får man många klappar om man är snäll. Oj, oj, oj, nu måste nog mormor hitta på nånting och paketera många paket, eller hur? Det som är bra med A är att hon hittills har uppskattat hantverk. Men man vet ju aldrig då det svänger. Förstås är det roligare för henne att få grejer istället för stickade sockor, men... 

– Va, ha du klippt håret, utropade bisin min i morse då yngsta sonen var här på snabbvisit och vi talade om vad jag gjorde i Lundi.
Heh, där ser ni hur uppmärksam bisin min är. Han liksom märker ingenting. Det var ju redan i tisdags, som jag kom hem nyfriserad och glad. Bisin min har nog slutat se på mej! Behöver jag vara orolig?

Det var fint att träffa sonen, som verkar ha fullt upp med både det ena och det andra. Trots att han bor i grannbyn, så blir det inte så ofta som vi träffas, för är det inte det ena, så är det det andra. Är inte han på språng, så är jag ute på äventyr. Tänk så tokigt det kan bli.

Nu är det dags för lite tvätt och kanske någonting annat nyttigt i hushållet eller... ja, tänk om jag fastnar i stickningen...

Önskar er alla en fin fredag!

torsdag, september 17, 2026

Sillsmörgåsar!

Igår var det en riktigt fin dag här i mitt lilla hörn av världen.

Det började med att tidningen Mästarkryss fiskades upp ur postlådan. Tjohooo! Nu hann jag inte ens bli alltför arg på det viktiga meddelandet, som posten skickade ut till alla hushåll. I brevet stod det kryptiskt att posten kommer lite si och så. Verkar lite smått som om de inte alls vill dela ut nån post längre. Tydligen får vi gå till postlådan hela tiden, för ingen vet om posten kommer på måndagen, tisdagen, onsdagen, torsdagen eller fredagen. Plötsligt har en annan firma kört ut post och så kommer det viktiga brev på lördagen. Rena rama postvillervallan. Synd, för nu vill man inte prenumerera på tidningar eller skicka "riktiga" kort eller brev längre.

Gårdagens stickträff hölls hos G-M. Hon bjöd på sillsmörgåsar, karelska piroger med äggsmör och en jättegod morotskaka. Äntligen fick jag sillsmörgås, som jag har längtat. Hur kunde G-M veta det? Här hemma blir det inte av för mej att laga sillsmörgås, för jag är den enda i huset som äter sill. Rena rama festen för mej igår alltså.

En fest som fortsatte här hemma, för jag fick piroger med mej hem och...

... morotskaka. Mumsfilibabba! Tack G-M!

På hemvägen från gårdagens stickträff, kurvade jag via lilla butiken. Vi behövde bröd, mjölk och smörgåsmargarin. Jag kom ut med två fulla kassar! 🙈 Det tycks vara farligt att köpa mjölk också. Men härligt, ack så härligt att gå i en liten butik. Urvalet är förstås mindre, men servicen är kanon. Igår till exempel hjälpte damen i kassan mej att packa varorna i ena kassen. Och det vet ni, bara så där utan att jag ens frågade. Vi var på tumanhand i butiken och hon hade redan packat upp alla varor i butikshyllor, så istället för att stå och passivt hänga fick jag välkommen hjälp. Sånt här händer ju enbart i små butiker, eller hur?

På kvällen blev det ännu mera festligt då jag såg att KAJ vunnit en rockbjörn som årets grupp! Tjohooo! Stort grattis till de duktiga killarna.

Kvällen avslutades för min del strax efter klockan 23 med att jag fick en socka färdig. Tjohooo! Nu är jag jätteivrig på att få sätta igång med socka nummer två, men antar att jag måste göra lite annat först.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

torsdag, september 10, 2026

Så ivrig

Trots att jag faktiskt fick riva mitt sockbörjan en tredje gång igår morse, var jag så ivrig igår då jag äntligen kom igång, att jag nästan glömde att åka in till stan. Men inte kunde jag avstå från veckans höjdpunkt, så jag körde iväg till G-M och veckans stickträff. Hon skämde bort oss rejält med varma smörgåsar, himmelskt god äppelpaj och vaniljglass.

När vi ätit färdigt placerade vi oss bekvämt framför TV:n och följde med kungabegravningen i Norge. Jag kan inte påstå att jag såg så jättemycket på TV, för jag var så ivrig med min nya sockstickning. Hälften av stickdamerna lyste med sin frånvaro. Pensionärer tycks alltid ha jättebråttom.
Igår blev det förstås mycket tal om de nordiska kungahusen, men också om det senaste från Skeppsbron i stan. 

Kan ni tänka er, jag köpte för lite garn i tisdags! Ja, det är riktigt sant, för jag skulle ha behövt gult Nallegarn till de här clownsockorna.

 

 

Tjohoo! Jag stickade resåren färdig igår under stickträffen. På kvällen var jag sedan så ivrig med mönsterstickningen på sockskaftet, att jag inte riktigt skulle ha haft tid för sängen. Men när ögonen gick i kors fick jag allt vackert ge mej och krypa ner mellan lakanen. Nu är det igen roligt med sockstickning och jag är så ivrig att jag inte ens bryr mej om när bisin min tycker att jag borde vara mera ute istället för att sitta inne och sticka!
Och nej, det här blir förstås inte clownsockor, för jag har som sagt inte gult Nallegarn. Vad det riktigt ska bli får ni se lite senare. Spänningen stiger...

Nu ska jag småningom iväg in till stan igen.

Önskar er alla en fin fortsättning på torsdagen!

torsdag, september 03, 2026

Blev ändå sockstickning

Igår var det igen dags för veckans höjdpunkt, nämligen stickcaféet. Vi träffades hos G-M, som bjöd på jättegod baconpaj med både bönor och majs i. U hade bakat en delikat äppelkaka.
Jag hittade faktiskt projektväskan med sjalstickningen, men jag hade rivit upp det jag börjat på, så den väskan fick bli hemma.

Det blev alltså ändå sockstickning för min del igår. Ynka tolv varv resårstickning hann jag med. Men jag måste väl räkna med att jag avslutade första sockan och lade upp för den här andra. Ja, och sen satt vi vid bordet utan stickning! Vem hinner sticka när man äter och dricker?
Mitt ömma pekfinger skulle nog inte ha klarat mera stickande heller. "Tröskandet" tog på.


Jag fick med mej hem av den goda äppelkakan. Tack!

 
Jag fick två Marimekko nattlinnen, ett större och ett mindre , av U. Tack igen!

Och små fingervantar åt Lillan. Allting av U. Tack!
Det är farligt att vara på stickträff, då jag får så många saker. Men det är också roligt och energigivande att få träffas och samtala.

Igår kväll hade jag tänkt baka, men jästen var kvar i lilla butiken, som jag kurvade via på hemvägen. Kvar var också Allers, som jag hade tänkt köpa. Min Mästarkrysstidning är nu inne i ett dåligt skede. Det är bara några tomma rutor kvar, så jag behöver nya korsord att grubbla över.

Men nu ska jag inte grubbla mer, utan ta mej ut och kanske, kanske leta reda på skottkärran och mycket motvilligt ta itu med en trädgårdssyssla, som bisin min tjatat om länge nog. Alternativt sätter jag mej redan nu i gungstolen och börjar sticka...

Önskar er alla en fin fortsättning på torsdagen!

torsdag, augusti 27, 2026

Vart jag än går

Igår tog jag mej äntligen i kragen och ringde till hälsocentralen. Jag behöver igen tid för min B12-injektion, för det har gått tre månader sedan sist. Som vanligt får man inte tala med en människa utan ledsagas av en apparat. Tryck 2 om du vill ha service på svenska och sedan olika alternativ för vad ens ärende gäller. Jag tryckte 2 igen, för icke brådskande ärende. Sen avslutar man samtalet och hoppas på det bästa. Men nu måste jag ha telefonen med mej vart jag än går, så jag inte missar samtalet från hälsocentralen. Jag saknar verkligen tiden då det fanns en riktig människa i växeln, en som kunde hjälpa till att få tag på rätt person. Jag saknar tiden då ens egen hälsovårdare själv kunde ge tider åt en färdigt för nästa besök. Hur skulle jag nånsin ha klarat alla hälsokontroller för fem barn annars? Tänk att liksom varje gång få vänta på samtal. På den tiden fanns inte smarttelefoner ännu och livet var mycket enklare då, eller hur? Det fanns människor och mänsklig kontakt. Nu verkar det ibland som om ingen vill veta av en.

På stickträffen hos H igår talade vi faktiskt bland annat om just det där med att ha telefonen med sig överallt. Nån har alltid med den på toan och i duschen. Jag är lite slarvig med det där och har nästan aldrig med telefonen på toan. Beträffande duschen försöker jag se till att jag inte är ensam hemma så jag kan ropa på hjälp vid behov. Tvålvatten är halt och farligt.

Vi talade förstås också om stickande. En del börjar inte sticka förrän klockan nio på kvällen. Mycket klokt, för då fastnar man inte i "jag ska bara sticka ett varv till" och sen försvinner hela dagen och man har ingenting fått gjort.
Min hulda moder hade också bestämt sig för att hon får se på TV först efter klockan 21. Det fanns annars en viss risk att hon skulle ha fastnat i sin gungstol hela dagen framför apparaten.
Själv vet jag inte riktigt, å ena sidan borde jag ju inte göra annat än sticka, men å andra sidan finns det ju en del här i livet som måste göras...

– Är du färdig med traktortröjan, frågade bisin min förvånat igår kväll då jag satt i gungstolen efter klockan 21 och stickade på en socka.
– Nej, inte riktigt, jag har ett avmaskningsvarv och allt fästande kvar, så det tar nog en liten tid till innan jag är färdig.
Jag är rädd att fästandet kan dra ut på tiden, tyvärr. Och om traktorn ska se ut som en traktor behöver den två maskstygn/figur för att likna. Vete fåglarna hur lång tid det tar innan jag har fått det sömmandet färdigt. 🙈 

Det var härligt att träffa de stickglada damerna igen. Två kunde tyvärr inte närvara. Alla utom värdinnan stickade på sockor. Det är liksom tryggast så. Det är verkligen snällt att vi får träffas hemma hos dem som kan erbjuda tillräckligt stort utrymme. Skulle det finnas något trivsamt kafé i stan där vi kunde sitta en eftermiddag i veckan skulle det förenkla livet för värdinnorna. Men tyvärr, tyvärr ett sådant finns inte.

Jag kom hem med bitar av den goda vinbärspajen, som U hade bakat. Tack för dem! Nu kan jag sjunga Pa to ta na kako? och bisin min förstår absolut ingenting.

Men nu ska jag sluta sjunga och istället gå ut och njuta av det soliga vädret. Jag borde dra till skogs och plocka lingon, men...

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

torsdag, augusti 20, 2026

Nästan färdigt skaft

Tänk, jag lyckades nästan få ett sockskaft färdigt igår på stickträffen hos C! Hon bjöd på idel godsaker både salta och söta.

Det var ett under att jag klarade mönstret med tanke på hur mycket vi skrattade och hur roligt vi hade. Diskussionerna handlade om allt från bisar som inte tankar bilen i tid till snygga entreprenörer. Förstås talade vi lite om stickning också, fattas bara annat. Två av oss stickade med fyrkantiga stickor, vilket var en nyhet för hälften av de närvarande. Lite funderingar var det också kring hur långa strumpstickor man vill sticka med och om de ska vara av metall, trä eller bambu. Gemensamt kom vi fram till att bambu är så mjukt att stickorna ofta blir missbildade. Själv tycker jag om känslan av trä i händerna, men vissa garnsorter löper helt enkelt bättre på stickor av metall.

Lite panikhicka fick jag igår då jag inte hittade senaste numret av Mästarkryss. Jag hade lagt tidningen på ett säkert ställe i nån hög, men var? Jag behöver ju mitt dagliga kryss för att må bra, så...
Tänk om jag måste börja städa på allvar och ta itu med de där högarna, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med! 🫣 Ve och fasa!
På kvällen när jag riktigt ansträngde mina små grå kom jag på ett ställe, som jag ännu inte hade letat på och lättnaden var stor då jag hittade mitt Mästarkryss. Tjohooo!

Bisin min hade plockat in luddiga blommor från vår bakgård medan jag var på stickträff. I morse var det fullt av små svarta frön runt vasen. Inte alls kul. Tror att de här blommorna gör sig bäst utomhus, vad tror ni?

Igår kväll satte jag mej faktiskt i gungstolen och stickade på ett annat projekt än sockan ovan. Det var första kvällen den här veckan som jag hunnit sitta i gungstolen. Eftersom jag håller på med mönsterbården går det inte att ta med den stickningen till stickträffarna. Det går långsamt, ytterst långsamt, men säkert framåt. Nu börjar jag dock bli lite otålig och vill få projektet fort färdigt. Dagens plan är alltså att ta det riktigt lugnt och bara sticka. Men nyss hojtade bisin min att klockan 14 börjar darts i TV. Nu blir det bråttom att hinna lata sig med både stickning och TV!

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

torsdag, augusti 13, 2026

Varma smörgåsar och chokladkaka

Igår körde jag iväg till stan och deltog i stickträffen hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar och...

... en riktigt god och vacker chokladkaka. Den ser ut som en ros, eller hur? Kakformen hade G-M fått från Venedig. Om jag skulle baka kanske jag också skulle skaffa en vacker kakform. Men det är nu lite si och så med mitt bakande nuförtiden.

Det var en riktigt trevlig eftermiddag i gott sällskap och samtalet flöt på medan stickorna var i flitig användning. Alla andra utom undertecknad stickade på sockor. Jag stickade på en honungsgul liten ärm. Det gick förvånansvärt bra och jag kunde hålla reda på ökningarna. Tjohooo!
Som vanligt fick jag proffsråd, tack för dem. Jag skulle inte klara mej utan mina stickväninnor. 💕
Jag fick med mej hem av den goda chokladkakan. Stort tack för det!

Bisin min hade varit ute hela eftermiddagen och plockat bär i vår trädgård på husets baksida. Nu är alla svartvinbär och...
 

... krusbär plockade. Jag funderade lite grann om jag skulle baka nånting med en del av de här bären. Jag kunde ju göra en smulpaj med krusbär eller varför inte en krusbärskaka med toscatäcke?
Men nu är bisin min lite snål och säger att han ska ha alla krusbär i saftmajan. Höh! Till råga på allt säger han att jag måste rensa de svarta vinbären.

Igår kväll hade jag gärna fortsatt att sticka, men...

... jag blev tvungen att tröska kummin istället. Suck! Det har blivit kvar av växten här nere på åkern efter att bonden tröskat. Bisin min tog vara på ett helt fång med kummin. Så medan han satt och såg på friidrott i tv och guldkastet, satt jag och jobbade så jag nu har riktigt sjukt pekfinger på höger hand. Det måste nog finnas ett annat sätt att tröska kummin än att riva av frukten från blomsterställningen. Har ni några förslag? Att slå växterna mot ett papper är inte att tänka på, för då sprider sig de små frukterna över hela rummet. Hmmm...

Bäst att ligga lågt idag och långsamt, ytterst långsamt fortsätta tröska. Bisin min har förbjudit mej att smita ut i solen och sticka. Han kräver att jag ska rensa svarta vinbären och krusbären, som han ska förvandla till gele och saft. Jag kan ju tröska kummin i snigelfart. Eller så kan jag fortsätta att leta efter bilreservdelen, som inte finns någonstans, inte i Finland, inte i Tyskland och inte i Storbritannien heller...

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen!

onsdag, juli 22, 2026

Lite virkning och lite stickning

Idag var det stickträff hos C, som bjöd på skinkfyllda croissanter och god äppelpaj. U hade bakat chokomuffins. Jag virkade lite...

... och jag stickade lite. Men troligtvis drar jag upp den här resåren, för jag tycker att den är alldeles för ojämn.

På förmiddagen då jag var i stan ett varv, köpte jag det godaste rågbröd jag vet:

Det här är ren och skär lycka. Nu ska jag ta en liten bit av det här rågbrödet. Om jag nu kan skära en liten bit. Tänk om det blir en stor bit istället?

Önskar er alla en fin torsdag!