Inte riktigt som planerat

Igår gick det inte riktigt som planerat. Just när jag drog på mej jeansen och skulle köra iväg till stan på stickträff, fick jag ett annat uppdrag. Jag hamnade att köra iväg på en sjukhusskjuts till västra grannstaden istället. Ingen stickträff för mej alltså, så kan det gå här i min just nu smått kaotiska värld.

När jag nu en gång var i västra grannstaden passade jag på att leverera det rosa fluffet och bra så. Nu seglar det inte längre omkring här hemma. Alltid bra att få saker ut ur huset.

Senare på eftermiddagen mot kvällen körde äldsta sonen iväg med mej till stan. Vi skulle äta middag ute, men var vi skulle göra det, var lite oplanerat. Så han körde söderut ner till grillen. Vi tog en sväng på parkeringsplatsen, för att återvända till stan och stranden.

Den här gången åt jag en kycklingkorg medan sonen valde bodans hamburgare där på CD. Antagligen måste jag småningom sluta äta ute, för nu blev det ganska många potatisar kvar av den här portionen. Alternativt hålla mej enbart till sallader.

Från stranden till mataffären och där hittade jag Bra Korsord nummer 8. Tjohooo!

Genast vid hemkomsten slog jag upp krysset Takt & ton och kolla där G 10-12, alltså tre rutor, en låt med KAJ. Tjohooo igen. Det där kan jag! Mycket annat som också är löst nu vid frukosten i morse. Endast en tom ruta återstår och jag vet inte om jag klarar av den. Få se...

Och ser ni, nu hittade jag Kotivinkki. Jag fick tag på sista exemplaret. Tjohooo! Och till rabatterat pris till råga på allt. Nu har jag alltså en tryckt version av syrensocksmönstret.

I tidningen finns också det här skojiga grytlappsmönstret, så fram med virknålen. En liten stickad sjal finns det också mönster till, alltså inte alls ett illa litet köp.

Den här tidningen fick äldsta sonen syn på och tyckte att jag skulle ha, så även den hamnade på kassabandet. Huh! Nu finns det mycket att distrahera tankarna med och bra så.

Sent på kvällen försökte jag koncentrera mej på stickning.

Lite oplanerat dök den här knuten upp i garnet. Suck!

Saker att glädja sig åt i denna oroliga tid, dagens jordgubbsskörd. Mums filibabba! Och vi hann före fåglarna.

Önskar er alla en finfin fredag. Ta vara på er och njut! 

En gång i veckan

Igår på eftermiddagen hamnade jag (o)frivilligt iväg till stan. Bisin min skulle ha kontanter och det trots att jag har lärt honom att använda sitt betalkort. Han är rädd för att glömma koden och han är rädd för att kortet inte fungerar, så det ska alltid vara kontanter. Till råga på allt så påstår han att han inte kan ta ut pengar själv, för hans kort fungerar inte i automaten. Jag undrar allt jag. Kanske han har råkat ut för skärmen där det begärs pengar till välgörenhet och blivit förvirrad?

Trots milt motstånd och lite motsträvighet befann jag mej alltså i stan igår på eftermiddagen. Lite dumt kan tänkas, för jag hade egentligen inte något eget ärende alls. Men jag passade på att posta en liten överraskning och bekanta mej med stadens senaste tillskott på matfronten, nämligen Rolls.

Jag valde kycklingwrap och det var precis lagom stor portion för mej. Lite förvirrad blev jag av att jag skulle välja dipp också. Sånt händer varje gång jag tror att nu har jag valt från menyn, nu är det klappat och klart. Sen frågar alltid människan på andra sidan disken nånting och jag utsätts på nytt för en valsituation.
En gång i veckan får man väl gå på ett hamburgerställe? Det var ju i torsdags för en vecka sedan, som jag var till Burger King. Dessutom är faktiskt Rolls en inhemsk kedja, så det må nu gå den här gången!

Vet ni, jag tror att mitt vita sommarprojekt inte alls vill bli stickat. När jag äntligen lyckades få uppläggningsvarvet och de fem följande varven riktigt bra, så händer det här:

Garntrassel! Inte roligt alls. Istället för att sticka fick jag igår kväll reda upp garnkaoset och nysta. Det var riktigt nära att jag skulle ha satt saxen på det där virrvarret. Morr! Det som avhöll mej var rädslan för att garnet ska ta slut före projektet är färdigt.
När jag sen äntligen kunde sticka igen, så tappade jag ett omslag i mönsterstickningen och då lade jag alltihopa ifrån mej. Måste se om jag lyckas rädda situationen utan att behöva sticka bakåt ett helt varv. Som sagt, kanske bäst att jag håller mej till sockstickning.

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen och en riktigt skön och mysig fredagskväll. 

Lite ruggigt

Brrr! Här sitter jag och småfryser framför skärmen. Bisin min har skruvat ner värmen i huset, för han tror att våren har kommit med värmande sol och fågelkvitter. Men hej vad han bedrar sig. Här har det varit regngrått hela dagen och snålblåst. Att det regnar är ju bra, för då försvinner den sista snön, men särskilt varmt är det inte.

Igår åkte jag iväg till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att äntligen träffas, för vi har inte setts sedan december förra året. Ååh, vad jag har saknat hennes sällskap. ❤️
Igår var det G-M, som höll stickträffen och hon bjöd som vanligt på idel läckerheter, räkpaj, kentucky kaka, som hennes barnbarn hade bakat, chokokex och ännu hembakad rulltårta. Vi rullade nästan från kaffebordet med våra proppfulla magar.

Från stickcaféet kom jag hem med två böcker:

De här fick jag av U, som försöker minska på sitt bokförråd. Jag ser verkligen fram emot att läsa dem, men det har varit lite si och så med mitt läsande på sista tiden. Det har mest varit stickande på kvällen och sen i säng.

På stickcaféet satt jag och fäste garnändarna på mitt senaste sockpar. Och kan ni tänka, fästandet löpte på bra medan jag satt och både lyssnade och pratade. När jag kom hem hade jag endast tre garnändar kvar att fästa och dem tog jag hand om senare på kvällen. Tjohoo, nu har jag ännu ett sockpar färdigt!
Tack till B för skjutsen och U för böckerna!

När jag kom hem igår låg den här på matbordet och väntade på mej:

Novitas sommartidning. Och nej, jag är inte direkt överförtjust i just det här numret, för här fanns inget, som jag direkt kände att det där vill jag sticka.

Igår var jag iväg till stan på nytt tillsammans med äldsta sonen. Vi landade söderut i grillen vid hamnen.

Jag valde, min vana trogen, pita kebab. Men trots att den var god, så fick jag lämna kvar en tredjedel, för jag var ännu så full av räkpaj och kakor.

På hemvägen handlade vi lite, men endast det allra nödvändigaste.
Jag fick en sån energikick av stickcaféet att jag förutom fästandet i sockorna också tog itu med disken. Och det var riktigt skönt i morse att starta med äggkokning utan odiskade kärl.

Idag har jag för övrigt varit till stan igen på förmiddagen och den här gången som en riktig pensionär brukar. Jag var alltså iväg till stora varuhuset samtidigt som alla andra pensionärer. Vi var alla på jakt efter två kaffepaket och det fort innan kaffet tog slut. Det var ett erbjudande, som minsann fick fart på kunderna. Nu borde vi då ha kaffe till påskhelgen, för äldsta sonen var också efter två paket. Inte för att jag riktigt har koll på hur många paket det går åt här i huset.
– Är det inte fusk att det aldrig finns te på erbjudande, frågade jag av bisin min.
Han bara fnyste till svar och konstaterade:
– Vi har ett helt skåp fullt med ditt te.
Äsch, nu överdrev han allt. Det var ju inte det jag menade, utan jag tänkte på alla tedrickare, som måste betala fullt pris för sina påsar. Och jodå, jag har nog te så det räcker och blir över. Här finns både julte och till och med två flaskor glögg kvar ifall man riktigt vill värma sig och mysa!

Nu måste jag bestämma mej för om jag ska ägna mej åt tvätten eller åt vantstickningen. Alla dessa svåra beslut...

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Julvåffla

I morse vaknade jag redan halvfyra. Min hjärna ville bara hålla på med julklappsrim. Den ville inte alls sova. Nu har jag inte längre penna och papper på nattduksbordet, så jag kunde inte skriva upp allt fiffigt jag kom på. Kanske lika bra det, för i något skede somnade jag till all tur om. Men fortfarande söker de små grå i mina hjärnvindlingar efter lämpliga rim. Frågan är om rimmen ska vara övertydliga eller så finurliga att det är svårt att gissa paketets innehåll. Hmmm, mycket att fundera på alltså!

Idag har jag varit två gånger till stan. Första gången besökte jag Helgas.

Där träffade jag en vän och åt en delikat julvåffla. Här är glass, marmelad och pepparkaka och allt är veganskt och verkligen gott. Helgas är också jättemysigt, så har ni inte varit där än i år, skynda er dit. 23 december är sista möjligheten. Sedan blir det vinterstängt.
Enda nackdelen är trapporna! Steget från gatan upp till tamburen är jättehögt och förstås utan räcken.

Eftersom jag är snäll, en sak som kan diskuteras enligt bisin min, så köpte jag lite godsaker med hem. De här hornen är fyllda med choklad-plommongrädde!

Jag hann hem och vända ett varv innan det var dags att åka in till stan igen. Äldsta sonen har vintersemester och ville äta ute, så vi begav oss söderut till grillen invid hamnen.

Jag höll mej till mitt standardval, alltså pita kebab. Fick igen lämna en liten bit kvar.

Med magarna mätta tog vi oss till mataffären och handlandet gick snabbt. Inget onödigt fastnade i kundvagnen. Det har sina fördelar att vara mätt då man går och handlar.
 

De här tycker dock bisin min att är onödiga!
– Vi ska int ha någo julblommor, säger han.
Men det struntar jag i, för utan doften av hyacint blir det ingen jul. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med hälen på den nya sockan.

Önskar er alla en skön onsdag!

En nattgäst i min säng

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag helt enkelt aldrig hann sätta mej ner framför datorn och börja skriva. Själv tyckte jag nog att jag for runt, som en tätting. Men ändå var jag så långsam som en snigel. Det beror antagligen på att städande är nu inte riktigt min grej. Jag drar mej för att sätta igång och sen blir det förstås jättestressigt.

Igår på förmiddagen var jag iväg till stan tillsammans med yngsta sonen.

Vi inledde vårt stadsbesök med en avstickare till stora varuhuset vid västra infarten. Jag laddade upp inför veckoslutet med tre burkar öl och fem nystan 7-bröder! Drickan var inte till mej, men garnet ska upp på stickorna, så fort jag blir färdig med det nuvarande sockprojektet. Ämbaret fick man på köpte, så inte alls illa, eller hur?
Nu belastas mitt garnlager med ytterligare 500 gram. Suck och stön!

Från Tokmanni, körde sonen vidare in till stan. Han var inne i Café Favorit och köpte lite grejer, som jag ska ha i julklappspåsar. Från torgets parkeringsplats vidare till R-kiosken och så ut igen från centrum till mataffären.

Och min lycka är gjord! Jag hittade Bra Korsord nr 1 2026. Troligtvis är julhelgen nu räddad. Jag säger troligtvis, för jag har redan börjat lösa korsord i den här tidningen. I Mästarkrysset har jag kommit till det skedet att det nu är de svåraste och knepigaste rutorna kvar.

Sen fort hem med alla kassar och viktiga inköp. Klockan 16 anlände nästyngsta sonen med familj för bastubad. Han tillredde mat åt sin familj och så åt de här hos oss innan bastun blev varm. Efter bastun bjöd vi på kaffe, smältostar, batong, pepparkakor och jultårtor. 

Fadern packade upp Lillans resesäng och placerade den i sovrummet, för hela veckan hade hon talat om att hon skulle till famos över natten. Tösen är van att vara borta över natten, så det var inget problem, men att somna var knepigt. Vi startade före klockan 20. Vi hann med tre besök på pottan och den ska alltid tömmas genast, så famo fick snällt stiga upp ur sängen! Sen var det minsann besvärligt med alla mjukisdjur, som inte riktigt visste om de skulle sova med Lillan i resesängen eller med famo i stora sängen. Till slut uppstod samförstånd om var de skulle övernatta. Men sen var det minst femtioelva saker som fafa absolut måste få veta genast. "Jag ska bara säga åt fafa" var hennes standardfras i det här skedet. Fafa satt nere i vardagsrummet. Det blev alltså en hel del springande.
Sen skulle allting i sovrummet undersökas noggrant, för vet ni vad? Jo, det finns en viss risk att mjukisdjuren får gula ögon och förvandlas till monster. Jag försökte övertyga Lillan om att det inte finns rum för annat än damm under vår säng. Jag vågade inte säga dammråttor, för då skulle hon garanterat ha fått fel bilder i huvudet. Nattsagan hade jag läst redan för lääääängesen, men nu skulle det tittas på stjärnor och månen och så skulle vi förstås sjunga Blinka lilla stjärna.

På något konstigt sätt blev det småningom lugnare och klockan 23 somnade Lillan in med en gång i min säng. Men nu, nu kunde ju inte famo sova! Jag lyssnade till varje andetag och låg på helspänn så fort min nattgäst rörde på sig. Ni må tro att jag är lite, minst sagt, duddrig idag.

Det är härligt att få umgås med barnbarnen. Lillan berättade för mej att "famo är pappas mamma och fafa är pappas pappa". Imponerande släktutredning. Igår målade hon med vattenfärg i sin färgläggningsbok.

Idag hann vi med lite julpyssel. Vi hann också vara ute och sparka boll och leka kurragömma. Av någon konstig anledning, så var det alltid jag som skulle räkna! 😊
Perfekt väder med sol, några minusgrader och ett riktigt tunt lager pudersnö på marken.
Halvettiden idag ringde vi ett videosamtal till pappa, för då ville Lillan bli hämtad. Nu hade hon lekt färdigt med alla leksaker hos famo!

Så ljuvligt härligt med barnbarn, men jösses så skraj jag var då vi var ute. Landsvägen går tätt här förbi och många kör överhastighet. Så famo är minst sagt livrädd. Tänk om bollen skulle ha rullat ut på vägen och Lillan hade sprungit efter den! Brrr!

På torsdagskvällen var jag iväg på julmiddag till fina Degerby Gille. Det var tidningens föreningsstyrelse som bjöd alla frilansare. Jag hade inte tänkt gå först, men bisin min tyckte att jag måste vara lite social. Själv tycker jag att jag varit rejält social under veckan som gått. I tisdags lunch och  i onsdags stickcafé. Det är ju nog socialt det. Lägg nu då till torsdagskvällens middag och gårdagens bastukväll med nattgäst.

Redan förrätten var riklig och god. Egentligen skulle jag inte ha behövt något annat än den. Jag hade dock längtat efter kålrotslåda. Men, men, den fanns inte på julbordet! Morotslåda, tavastländsk potatislåda och rödbetslåda samt förstås skinka och god senapssås. Men nej, ingen kålrotslåda. Snyft!

Stämningen var god i gott sällskap! Borden vackert dekorerade. Och de alkoholfria vinet från Sangre de Toro var fylligt och smakligt. En trevlig kväll helt enkelt. Tack för den!

Nu ska jag se om jag orkar sticka färdigt jultomtesocka nummer två.

Önskar er alla en glad luciakväll.

Utfärd i västerled

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var borta hela dagen igår tillsammans med bisin min. Vi körde västerut, ända till Ekenäs. Det var meningen att vi skulle överraska en födelsedagsfirare, men det gick inte riktigt som på Strömsö! Ja, alltså vi kom nog fram till Ekenäs och det blev kalas och kära återseenden, men jubilaren hade lyckats luska ut att vi var på kommande. Och då sade jag ändå inte ett knyst i bloggen i fredags!

För min del var det ju spännande redan att testa krafterna och se om jag alls skulle orka med en så lång färd. Jag har order om att inte sitta i bil längre än högst en timme. På ditvägen blev det inte riktigt så, för vårt första stopp blev i Lojo. Och gissa var? Jo, förstås i Motonet, var annars? I och för sig ett riktigt bra stopp, för där finns fina vessor direkt innanför dörren. Man behöver alltså inte ens gå in i affären.

När man har lämnat motorvägen i Lojo blir det till att åka enfiligt igen. Trots att det inte syns på den här bilden, så var det mycket trafik ute på motorvägarna igår. Verkar som att människor tog tillvara på det vackra vädret och begav sig ut till landet.
Före avtaget i Rita i Borgå, började plötsligt alla bilar framför oss bromsa. När vi kom närmare såg vi att det stod en polisbil med blåljuset på bakom en vit bil på högra sidan av vägen. När vi körde förbi såg vi att en polis bytte framdäcket på bilen. En stor eloge till våra poliser, landsvägens riddare. Hjälpsamma och vänliga. Synd att jag inte hann fota.

Vårt andra stopp blev begravningsplatsen i Svartå där vi tände ett ljus på min farbrors grav. Det blommade vackert på gravarna. Nu hade jag alltså redan hunnit vara två gånger ute och sträcka på benen.

Vårt tredje stopp blev vid K Supermarket uppe i backen, för jag ville köpa blommor och grahamsskorpor från Wi-box. Innan jag gick in i affären frågade jag tre gånger om det var nånting bisin min behövde eller ville ha. Han svarade nä, så jag traskade iväg. Blommor fick jag, men skorporna var slut.

Och så äntligen efter lite vändande i en tvär korsning var vi framme. Jag fick, tack och lov, gå in direkt genom balkongdörren på bakgården, så jag slapp trapporna. Riktigt snällt av T att ta emot oss, tack för det. Och härligt att träffa alla A, R, T, H och K. Och vilket kalas det blev med både skinktårta, gräddtårta, kladdkaka, morotskaka och kex. Stort tack för rik förplägnad.
Vi fick också en så otroligt fin nyhet att glädja oss åt. Nu finns det någonting att se fram emot. Så lycklig och glad för det! ❤️💕
Tiden går alltid fort när man trivs och har roligt och så var det också igår. Plötsligt var det dags att bryta upp.

Vi körde omkring lite i den vackra staden. Nere vid stranden var det otroligt vackert med solglitter i vattnet vita båtar vid bryggorna, Knipan, som nästan såg ut som ett sagoslott. Men jag tog inte ett endaste ett foto, så ni får föreställa er hur det såg ut där.

Vi besökte vår näst äldsta sons grav och tände ett ljus. Och jadå, sorgen och saknaden finns kvar, det kommer den att göra så länge vi lever. Men livet går vidare och just nu bjuder det på många glädjeämnen, vilket jag är oändligt tacksam för.
Där svävade flera trollsländor omkring i solen. De satt inte länge stilla så det var lite svårt att fånga dem på bild.

Jag satt en stund där på en bänk och njöt av värmen och solskenet. En pojke och en flicka gick förbi. Jag tyckte hon såg bekant ut, men hade solen i ögonen och hon gjorde inget tecken till att ha känt igen mej, så jag funderade inte mera på den saken.

Från begravningsplatsen körde ut från stan mot Wi-box. Min telefon ringde och min kusin berättade att hans yngsta dotter sagt att hon trodde vi var på gravgården. Min kusin, som bor där i närheten hade rusat iväg till bänken, men då var vi redan i Wi-box. Den här gången missade vi varandra och det var ju synd. Men ibland är det knappt om tid och bisin min var orolig för hur jag skulle orka, så han ville hem i tid.

På Wi-box åt vi grillbiff med klyftpotatis. Bisin min var inte alls nöjd. Han undrade var svagdrickan fanns, brödet och salladen. Jag förklarade att det inte var lunchtid längre och helt enkelt inte fanns ett salladsbord just därför. Han tyckte att hans biff var seg och full av senor. Riktigt upprörd blev han då han upptäckte att det gröna på tallriken var rött, nämligen plommontomater och rödlök. Tomaterna kippade han över på min tallrik, rödlöken och champinjonerna skjutsade han åt sidan på sin egen tallrik. Likadant gjorde han med det som han petade ur munnen och kallade för senor.
Jag var nöjd med min portion, men han skulle hellre ha ätit på ABC i Karis. Stackarn.

Innan vi körde iväg österut handlade jag i bageributiken.

Så nu har jag fyllt på mitt skorpförråd med både runda och avlånga grahamsskorpor. Mums!

Jag köpte också en Hildeform och pepparnötter samt en jordgubbssmulpaj. Den sistnämnda utifall att vi skulle ha firat dagens 70-åring. Men det har vi inte gjort, så nu kan vi se fram emot pajen till kvällsteet.

Vi stannade faktiskt vid ABC i Karis och tankade. Bisin min var riktigt upprörd. Hur kan de få ha så förmånligt bensin i västra Nyland medan vi i stan betalar oss sjuka? Tänk nu, bara 1,6 €/liter och vi fick inte mera i tanken än 24 liter! Här i stan är det nånting runt 1,8 €/liter.

Nästa stopp blev S-market i Veikkola, för vet ni vad? Jo, plötsligt kom bisin min ihåg att hans cornflakes var slut! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag frågade ju innan jag gick in i affären i Ekenäs om han ville ha någonting eller behövde nånting och jag frågade faktiskt många gånger.

Där i S-market i Veikkola fick jag tag på en seniorkundvagn, för en dam tog den sista vanliga rakt framför min näsa. Jag vet inte om ni har en aning om seniorkundvagnar. Det hade i varje fall inte jag, så det tog en stund innan jag förstod att man ska hålla ner ett svart handtag på båda handtagen. Gör man inte det, så är bromsen på och vagnen far ingenstans. Bromsen är på för att man när som helst ska kunna sätta sig ner och vila på den där sittplatsen, som finns framför själva vagnkorgsdelen. Nå, jag satte mej inte, utan försökte snabbt hitta cornflakes. Jag fyndade också kattmat till ett förmånligt pris och jag köpte två glasstrutar, så vi fick efterrätt.

Det var riktigt skönt att vara hemma igen klockan 20:15. Vi startade 10:02 på morgonen, så det var en riktigt tillräckligt lång dag för min del. Tror inte att jag skulle ha orkat med mera nu just. 
Det här blev en dag att leva länge på, så tacksam för allt det fina och värdefulla och för att jag orkade!

Äldsta sonen hade städat köksgolvet medan vi var borta och tagit hand om både vanligt avfall och bioavfall. Jag är tacksam!
Vi hann ännu titta på Mitt livs låt och En hård veckas kväll innan det var dags att krypa i säng. Jag hann sticka hela sex varv mönsterstickning och det är inte fy skam med tanke på att jag såg på TV tillika. Det brukar vara svårt att koncentrera sig på mönster då. Hur det nu går med mitt nuvarande projekt vet jag inte riktigt, för vet ni vad? Jo, jag har fått en beställning på ett pannband! Tjohooo! Nu återstår att dels vänta på måttet och dels hitta garn.

Det var riktigt skönt att få sova i egen säng, men halvfemtiden vaknade jag ur en mardröm. Jag var kallsvettig och trodde att jag inte kunde andas. Jag vandrade skakig omkring lite innan jag vid femtiden lade mej på nytt och sen sov jag sött ända till halv tio! Skönt att få sova ut.

Här är dagens äppelskörd. De här får jag inte röra, så det är bäst att gå långa omvägar och hoppas att det snart blir god äppelsylt igen.

Nu ska här festas på Wi-boxs stugpaj med jordgubbar. Mums!

Önskar er alla en bra ny vecka!

Först norrut sedan österut

Igår på eftermiddagen var jag iväg till Hyvinge, tur retur. Bisin min var ytterst hemlighetsfull när han igår på dagen meddelade att vi skulle starta klockan två istället för halvtre, som vi kommit överens om med yngsta sonen. Jag fantiserade faktiskt om allt möjligt, som det kunde betyda, trots att jag ju borde vara van.

Hit körde han till Suomen käyttökone Oy. Suck! Jag borde ju ha vant mej vid det här laget, men...

Porten var stängd med ett rejält hänglås och jag undrade, som vanligt, varför bisin min inte hade ringt på förhand. Men när skulle nu en av den gammaldags bondestammen ringa först?
Det som roade mej lite var den där post-it-lappen där på skylten. Lappen håller knappast i regn och storm.
Från det här stället kan man tydligen köpa motorer till kompressorer, traktorer osv. samt andra maskindelar och bland annat traktorfälgar. Håhåjaa... inget för mej här inte.

Sen fick jag sitta i bilen med den här utsikten medan far och son var ute och provkörde en Adam plåtlåda.

Från Hyvinge drog vi vidare till Juustoportti i Mäntsälä. Frågan var om vi skulle hinna till buffétserveringen. Det gjorde vi, för klockan 18 hade de ännu inte städat bort buffén. Schnitzelfredag stod på menyn, så här är gräddpotatis, broilerschnitzel och grisschnitzel med bearnaisesås. Riktigt gott!

Sådana här ekipage såg vi en hel drös av. De var alla på väg till Rokkiralli i Hyvinge.
Från Mäntsälä körde bisin min raka spåret hem och det hade jag faktiskt inget emot.
Vi startade hemifrån tio före två och var tillbaka hemma före halv åtta. Inte illa på en fredagseftermiddag.

Idag har jag varit iväg till östra grannstaden med yngsta sonen. Det var riktigt skönt att sitta i bilen, men ack och ve, när man skulle ut i hettan.
– Man borde inte släppa in dig i butiken, sa sonen då han började rada upp på kassabandet allting jag shoppat i Prisma.

Och jo, han har alldeles rätt, den rara gossen, för se nu:

En sticktidning, som jag inte har hunnit bläddra i ännu.

En korsordstidning, i den euforiska glädjen över att det överhuvudtaget fanns en på svenska!

En mönstertidning, trots att jag inte är någon sömmerska, men...

... jag kunde helt enkelt inte motstå den här rosa klänningen! Det står att det är en enkel modell att sy och att storleken passar alla människor. Dags att ta en tripp till Eurokangas? Nästa gång bisin min frågar om jag vill följa med till Motonet i västra grannstaden svarar jag ja och kvistar sedan snabbt över till tygaffären. Det låter väl, som en bra idé?

En kaftan har länge stått på min önskelista. Jag tänker mej den mest, som ett plagg att dra över huvudet efter bastun eller duschen. Men oklart om jag klarar av att sy en sån här och ännu mera oklart vilket tyg, som skulle vara det optimala.

Ett par såna här byxor skulle vara sköna och det står att de här också skulle vara lätta att sy, hmm...

Och en vacker blommig klänning för "stora flickor". Plötsligt hittade jag alltså en massa symönster i den här tidningen.

Jag hittade också mönster till den här stickade sjaletten. En sådan här, som kan användas som huvudduk eller en liten sjal, har länge stått på min att-göra-lista.

Till den här skira toppen har jag faktiskt garn!

De renoverar fortfarande där i Prisma, vilket gör att jag har lite svårt att hitta och hamnar än här och än där. Den här gången gick jag inte alls till avdelningen med barnkläder. Jag hamnade istället vid bokhyllan.

Och där fick jag syn på den här boken, som jag varit lite nyfiken på. Tyvärr begick jag det fatala misstaget att jag öppnade boken och bläddrade lite i den och...

... jag var såld direkt. 

I den första avdelningen i boken finns det plats för att skriva ner sina garner, sorterade enligt tjocklek. Det här uppslaget handlar om restgarner.

Här går det att anteckna alla strumpstickor man har. Beklagar att fotot blev minst sagt suddigt så ni inte ser de där tabellerna på högra sidan. Fanns skilda sidor för rundstickor, stickspetsar och för kablar. Handlar både om tjocklek och längder.

Andra delen i boken handlar bland annat om stickterminologi, teori, tips och bra att veta då man ska göra olika saker.

Här finns bland annat färgcirkeln och...

... möjlighet att skriva in sina egna projekt.
I slutet av boken finns det mönster och sidor med rutor, så att man själv kan börja designa egna modeller. Nej, nej, jag behöver förstås inte alls den här boken, men... ja, som sagt, jag kunde inte motstå den. Och oj, så jag har bläddrat i den här boken redan!

Egentligen skulle jag inte ha så mycket från affären annat än hushållspapper och toapapper, men lite här och där stod det Ale, alltså rea. På ett ställe var ett långbord uppdukat med spännande prylar. Oj, oj, oj, så jag fyndade. Kan jag förresten redan nu börja plocka ihop påsarna till årets julkalendrar åt barnbarnen?

Dessvärre begick jag ett ödesdigert misstag när jag lät blicken irra och hittade två lådor under bordet. De innehöll rödlappat garn och...

... förstås måste jag ju köpa lite Tuuli, 150 gram.

När ett garn först har varit nedsatt till 7,50 €/nystan och nu såldes för 3 €/nystan, så måste jag ju bara köpa, inte sant? 250 gram Loisto. Vad jag ska ha det här till, inte den blekaste aning. Troligtvis är det så att det projekt jag har i tankarna ska ha ett annat garn, Valo. Det fanns också där i lådorna, men faktiskt, så kunde jag hålla mej från att gräva ända till bottnen. Jag har ju redan förstört mitt garnlager förra månaden och ska nog inte fortsätta på den vägen.

Jag passade också på att nappa den här förpackningen med tre liters fryspåsar.

De är lite små, jämfört med fem liters påsarna jag använt tidigare. Men jag fick i alla fall mina nyförvärv att rymmas i påsarna.

Det absolut bästa med dagens affärsbesök var att jag hittade födelsedagspresenter åt den blivande ettåringen. Tjohooo! De liksom bara fanns där utan att jag ens behövde leta. Lite harmfullt var det att den leksak jag såg först och som var nedsatt med 50%, var åldersmärkt från 3 år uppåt. Yngsta sonen tyckte att det var lite onödigt att köpa leksaker till en liten, som redan har allt. Och ja, kanske det, men farmor vill ju så gärna att Lilleman ska bli glad.

Igår kväll blev det hopplöst trassligt med min virkning. Snyft!
Jag vet inte om här är ett nystan, två eller tre. Jag började nysta, men gav upp. Jag skulle ju bara vilja få framstycket färdigt och då vill jag virka och inte nysta. Suck!

Nu ska jag ta hand om disken och så får vi se om jag alls ids ta fram mitt garntrassel mera ikväll.

Önskar er alla en skön söndag. Njut, så länge sommarvädret varar!