tisdag, april 25, 2017

Mycket farligt på stickcaféet

Idag har det snöat och regnat om vartannat och jag har hunnit med att både jobba och sticka. Det är inte illa, eller hur?

Jag hann också besöka stickcaféet i stan och det är mycket farligt, rentav livsfarligt. Dels finns där så mycket inspiration att jag känner hur jag skulle vilja börja göra allting på samma gång och då blir det ju många UFO:s. Och dels finns där så mycket garn och snälla människor, som frågar:
- Vill du köpa? De här är överlopps hos mej.
Nå, klart jag vill, men jag borde ju inte.
- Vill du beställa av det här fina sockgarnet?
- Näee, tror inte det, svarar jag och skickar garnproven raskt vidare.
Efter en stund hör jag mej själv säga:
- Får jag nu ändå se lite på de där färgerna...
Huuu, sockgarn åt mej? Stickar jag sockor? Nej, skulle jag ha svarat tvärsäkert ända tills jag nyss kollade vad jag stickade allra mest förra året. Och jodå, det var just precis sockor, oftast av Novitas garner.

Sockor stickas också främst i stickcaféet, kanske för att det på något sätt är lättast att sticka medan man pratar. Mönsterstickning är helt uteslutet för då får man riva upp allting då man återvänder hem.

Här är E:s fina vårsockor...

... och här hennes nya sockbörjan.

Här är A:s sockbörjan av restgarner.

 Och här är B:s dubbelvirkade pannlappar...

Hon har varit flitig, som ni ser. Härliga vårfräscha färger. 
Hon hade också hunnit besöka fabriksbutiken i Koria och levererade det där underbara Cotton Soft till dem som ville ha. Det delar sig inte när man virkar med det. Idealiskt alltså.
- Jag tog två extra nystan ifall nån vill ha, sa hon.

Och utan att jag nu riktigt vet hur det gick till, så var jag plötsligt ägare till de här två fina nystanen, 100 g. Vet inte riktigt vad jag skall göra av dem, men snart är det sommar och då passar det ju bra att sitta och virka pannlappar. Jag har förstås redan ett stort lager av de här nystanen från tidigare, men jag har ju inte just de här färgerna!

Och skulle det ha stannat därvid, så skulle det ju ha varit riktigt bra, men...

... den här påsen med 7-bröder garn behövde ett gott hem, så jag förbarmade mej över dem, 190 g. Och jag vet exakt vad jag skall göra med dem, så det så!

Och nu vet förstås alla i stickcaféet hur svagsint jag är när det gäller garn. Så nu är den nyheten ute över hela stan ska ni veta! :) Fast det gör inget. Det verkar som om jag är i gott sällskap eftersom de flesta deltagarna har lite bekymmer över var de skall lagra sina garner. De tycks på något sätt svälla och flyta ut i alla rum. Konstigt, inte sant?

Vi hade som vanligt roligt på stickcaféet. Det blev många glada skratt och det piggar upp. Tack för den trevliga samvaron.
Och jodå, jag började faktiskt på socka nummer två idag, så det är lugnt.
Lugnt tycks det däremot inte vara i stan!

 #blogg100_2017_56

måndag, april 24, 2017

Crêpes

Idag har jag försökt få världen färdig, det vill säga, jag har fixat minst hundraelva saker på en gång utan att komma någon vart. Som vanligt fastnade jag på vissa detaljer och ganska mycket blev tyvärr ogjort. Det skulle ha varit skönt att få undan de flesta måsten, så jag skulle ha kunnat börja på socka nummer två. Tyvärr så blev det nu inte så idag, för det hände andra saker. 

Det som hände var att jag placerade mej i köket, hemmets farligaste plats! Jag öppnade kylskåpsdörren och såg lite vilset på innehållet. Som vanligt önskade jag att jag skulle vara en sån där rekorderlig husmor, men... i varje fall behövde jag få slut på diverse burkar och så hade vi fått en fin skinkbit. Far i huset stekte plättar igår då han hittade överbliven grädde. De fanns kvar och lockade mej till att slänga ihop lite skinkfyllda crêpes!

 Jag skar skinkan i små tärningar. Det gjorde jag också med den halva gula paprikan jag hittade i kylskåpet. Sedan blandade jag ner en burk crème fraiche, rester av färskost med gräslök, en burk färskost med vårlök, spädde ut med lite matlagningsgrädde och lade till riven ost i en lagom mängd. Därefter var det bara att bre fyllningen utanpå plätten, rulla ihop och placera på en ugnsplåt. När alla skinkfyllda plättar var radade snyggt, så på med riven ost. Voila, nu hade jag fixat middagen!

Men sådant där äter inte far i huset! Så jag fick ta plåten med mej och åka iväg till min hulda mor. Hon uppskattade både maten och mitt sällskap. Skinkfyllningen blev lite lös och borde ha stadgats med maizena, men det gick nog bra så här också. Vi åt dem tillsammans med grönsallad och ålandsgurkor. 
- Jag skulle hellre ha velat ha en skinkpaj, suckade far i huset. Stackarn, vid det laget var det redan för sent. Tack för skinkan och tack för plättarna. Nu har jag mat kvar till imorgon.

Igår var jag på dans!
Men jag behövde inte dansa själv! Nej, jag fick se skickliga och duktiga barn och ungdomar uppträda. Det var en fin show, som Lovisa Dansinstitut bjöd på.

 #blogg100_2017_55


söndag, april 23, 2017

En liten barnsocka

- Nå, har du fått din socka färdig, frågade min hulda moder igår då vi talades vid i telefon.
- Öööh, neeej, när skulle jag ha hunnit.

Men se idag, ja idag, då fick jag en liten barnsocka färdig.
Hur lång tid tror ni att det tar innan den andra blir färdig?

 #blogg100_2017_54

lördag, april 22, 2017

Nu är det jul igen...

... nej, vänta nu, det är ju vårsolen, som ler. Kan ni säga det åt vår julkaktus?

Den blommar så fint i vårsolens sken. Se inte på mej, det är far i huset som har gröna fingrar. Mina är enbart rödfnasiga för jag tillbringade förmiddagen vid diskbordet. Far i huset tror att jag överdriver när jag säger att jag är allergisk för disk! Men så är det ju nu inte alls, klart jag är allergisk, mina fingrar klarar enbart av garn och stickor. Ja, och så då lite tangentbord, förstås.

Vi har haft borgåborna på kort besök idag, innan det var dags för däcksbyte. Snart kommer det bastugäster, så jag måste väl återgå till kökskommenderingen och lämna stickningen alldeles ensam på soffbordet...

#blogg100_2017_53

fredag, april 21, 2017

Tuffa Tufsen

Idag kan jag sjunga I Can See Clearly Now för nu har regnet dragit sin kos och solen lyser.
- Va e de, ropade far i huset och störtade in bakom min rygg alldeles nyss då jag precis sjöng. Kanske bäst att bara nynna lite för mej själv och inte ta i så byxorna spricker?

Själv funderade jag på varifrån alla dammråttor hade uppenbarat sig på mitt datorbord i morse då jag började jobba här. Jag tittade förvånat upp i taket, men nej, där fanns inget hål eller annat, som skulle ha orsakat ett veritabelt dammnedfall.
- Nå ser du klart nu, frågade far i huset.
- Mmm nåjo, svarade jag försiktigt och lite oroligt för han kunde väl aldrig mena att vi skulle tvätta fönster mitt i regnet?
- Ser du vad, som har hänt?
- Öööh...
- Ja, ser du Windows 10 tydligt nu?
- Ööh, joo, jag tror det.
- Jag måsta ju torka av din skärm, den var så dammig att man knappt såg nånting.
- Oj, tack så snällt!
Lite genant att jag inte märkte det på något annat sätt än på alla dammråttor. Men så är det när solen inte lyser, då urskiljer man liksom inget damm! :)
Men nu ser jag klart!

Idag har jag suttit framför datorn hela dagen och försökt få in alla data- och musikkurser inför nästa läsår. Man ska nog ta det i etapper och inte som jag gör när jag gör allting på en gång. Nu har jag sjuka axlar och vet inte om jag alls kan sticka ikväll. Buäääh!

En dag under påskhelgen pågick det intensiva jamningar utanför ytterdörren.
- Kom och se, kom se, lät det som.
Utanför stod en mycket stolt katt. Tufsen hade fått ett byte.

Oj, så duktig han är och så mycket beröm han fick.

När det var avklarat och han fått höra hur duktig han var tog han fort till sjappen. Tänk om husse och matte skulle ha tagit köttet till morgonmål? Ve och fasa!

Ha nu en riktigt skön fredagskväll!

#blogg100_2017_52

torsdag, april 20, 2017

Födelsedagstårta

Jösses vet ni, nu är det mitt i natten, nästan. Jag kom nyss hem från min hulda moder där jag ikväll har lärt mina systersöner att spela kort. Vi spelade spader åtta. Det var nytt för dem. I morgon åker lillsyrran med söner iväg västerut  och då blir det också tyst och tomt hos mamma.
Nu när jag körde hem så var det full snöstorm ute. Så glad att jag fortfarande har vinterdäcken på.

Idag har jag jobbat hemifrån, men också hunnit med ett möte i stan. På det mötet fick vi en himmelskt god födelsedagstårta. Tack!

Nu är det sängdags för mej, så jag orkar med fredagen. Nattis!

#blogg100_2017_51


       

onsdag, april 19, 2017

Vågar inte bjuda

Vet ni vad? Jo, idag när jag kom hem från jobbet så singlade det igen ner snöflingor. Vädret ser så underbart soligt ut, men så fort man kommer utanför dörren fryser man. Brrr! Men det gör inget, för snart blir det varmare ska ni se...

Igår hade vi jättetrevliga gäster här, men... ja, de hade med sig så många fina gåvor att jag vågar inte bjuda hem gäster längre efter det här.

Jag fick ett så här fint garnnystan i härliga vårfärger. Så mjukt och skönt, 100 gram.

Far i huset fick ett kaffepaket, i och för sig skulle han nog ha kunnat få garnnystanet, men han vet inte vad han skall använda det till! :) Ja, och så vet jag ju å min sida inte vad jag skall använda kaffepaketet till!

Och så fick vi en så här fin flaska, undrar som flundran om man borde ha mat till den, eller ska man ta den naturell? :)
Stort tack för de fina gåvorna!

Far i huset är ibland snäll, eller nåja, för det mesta försöker han vara snäll. I dagarna tre har han till exempel lagat mat åt mej och igår kom han hem med en liten bok åt mej:
Dessvärre har han redan ångrat sig.
- Jag borde nog ha tagit den där boken om quilting istället, men jag tänkte att när den var på finska och du ju ändå inte syr...

En del exempel i den här boken är verkligt elaka och jag har nu citerat bitar härifrån både igår och idag, så far i huset vill inte höra på mej längre.

Här ett exempel som passar oss handarbetsvänner:
" Vad kallas en dum man som har lärt sig att virka?
Nätverkstekniker"


#blogg100_2017_50

tisdag, april 18, 2017

Full fräs på stickcaféet

I morse försvann far i huset med en tyska. Sedan såg jag inte till honom på hela förmiddagen. Tur att jag kom ihåg att han inte har något pass, så jag visste att han inte kommer långt. Och bra var det att vara ensam i huset då jag ringde runt till "mina" timlärare. En del fick jag tag på, men inte alla, så det blir till att fortsätta imorgon. Men först ska vi ha möte på jobbet...

Idag vet ni har det enbart varit trevliga saker på gång. Först stickcafé och sedan på kvällen härliga gäster. Kan man ha det bättre? Nej, absolut inte. Faktiskt rätt skönt att inte behöva kvällsjobba längre.

På stickcaféet var det full fräs.

Här är början på en grann och fin vante, som kommer att få flätmönster. I bakgrunden är en lång socka på gång.

Här är också en socka på gång...

Och här är mitt eget lilla sockbörjan. Jag hann precis lägga upp det innan jag åkte iväg till stickcaféet. Jag måste liksom få prova på det där Venla-garnet jag fick av mamma. Och det fastän jag nog inte borde börja på nya projekt innan jag har stickat färdigt de andra, som är på gång. Det ser ut att bli en hel del UFO:n med den här takten.

Och här vet ni, här ser ni nånting riktigt intressant, dubbelvirkad grytlapp. Det borde jag nog också pröva på. Jag har ju massor av det där garnet. Det är förstås tänkt till ett större projekt, så...

Och apropå garn, det fanns en massa intressanta påsar på bordet. Och nej då, inte en enda av påsarna var min!

Så kul att kunna delta i stickcaféet idag och få träffa alla igen. Tyvärr blir det snart sommarpaus och då blir jag lika ensam med stickandet, som innan. Det fördes en hel del intressanta diskussioner om just hur många projekt man kan ha igång samtidigt. Det verkar som om alla har flera saker på gång och en del klarar det bättre än andra. För mej är risken alltid stor att det blir UFO:n, så jag försöker att inte förivra mej alltför mycket. 

Stickväninnan V visade upp Pryms nya ergonomiska strumpstickor. Så nu lärde vi oss igen nånting nytt. Tack för det. Vet inte om det är nånting för mej eller om jag ska hålla mej till mina helt vanliga strumpstickor i björk.

Den här rackaren såg vi idag med far i huset. Den jagade nånting på åkern invid vägen mitt på dagen.

Nu är det dags för mej att tänka på refrängen och krypa ner mellan lakanen. Tjolahopp!

#blogg100_2017_49

måndag, april 17, 2017

Någonting gult

Nu höll jag på att skriva: "Det är söndag kväll...", för jag har en sådan där vemodig söndagsfeeling. Känner mej melankolisk,  sitter och lyssnar på underbara Eva Cassidy på Youtube. Men det är alltså måndagskväll och påskhelgen är över. Huset är igen tyst och tomt, alla barnen hemma hos sig på var sitt håll och jag saknar vår samvaro. Hos oss finns nu en massa kaffebröd kvar, men bondosten är definitivt slut. Sista biten kalasade unga husbondeparet på idag. 

Det var riktigt bra att de kom på besök för jag var ensam hemma på dagen. Vandrade omkring som en osalig ande och kunde inte koncentrera mej på nånting. Det finns massor av saker jag kunde ha gjort, men... intresset från min sida var noll. Till sist grävde jag fram en deckare och slog mej ner i fåtöljen. Men se då, ja då fick jag släppa in Tufsen, släppa in Lurvinge, släppa ut Tufsen och... ja så där höll de på. Först på eftermiddagen lugnade katterna sig och la sig till rätta på soffan. Så i vårt hus får man minsann motion fastän vi inte har hundar! :)

- Jag ville ge nånting gult, sa den äldre svägerskan igår då hon kom med en liten påskpresent.
Mums! Den här passar riktigt bra. Tack! Jag har gömt undan den lite, så den inte ska försvinna i far i husets mun! :)

Vi fick också gula påskliljor igår. Tack för dem!

Lite annan färgskala var det på blomman, som den yngre svägerskan gav oss. Tack! Härlig färg.

Tidigare på dagen fick vi bland annat gröna kulor. Och trots att de hör till våra jultraditioner, så passar de vet ni lika bra till påsken. Tack mamma för både konfekt, marmelad och chokladägg!

Och nu, nu borde jag lägga upp en ny stickning, en stickning, som inte skulle kräva så mycket av mej, för imorgon ska jag iväg till Stickcaféet. Det får bära eller brista! Om jag inte orkar lägga upp någon ny, så får jag väl ta en gammal med mej och "låtsas" sticka!

#blogg100_2017_48


söndag, april 16, 2017

Nästan internationell

Nu ska jag börja med att beklaga att gårdagens inlägg aldrig blev publicerat. Det var inte meningen. Suck. Det var säkert alldeles för sent för mej för bloggande igår kväll. 
Ikväll är det inte stort bättre för klockan närmar sig midnatt med rasande fart. Skall dock försöka komma ihåg att klicka på knappen Publicera innan jag stänger av, men jag lovar inget! :)

Vet ni vad? Jo, här blåser det internationella vindar utan att jag behöver ta mej väldigt långt borta. Det är kul. Jag är nästan internationell. Jag har fått träna alla de få språk jag kan utom kanske då finskan, men den kan tyvärr knappast räknas som internationell, eller hur?

Det började ju redan i fredags då jag fick träna på min västnyländska med ekenäsborna. Sedan fortsatte det igår då jag både träffade ålänningar, lovisabor, en esbobo, en liljendalbo och värmlänningar. Idag har det fortsatt med en liljendalbo, värmlänningar, valkombor och tyskar. Så jag har pratat dialekt, nästan värmländska, lite tyska, engelska och förstås svenska. Det ni. Sjutton vad jag skulle vilja kunna språk riktigt ordentligt. Skulle vara kul att kunna och hinna gå en kurs och få lära sig tyska, franska, spanska, italienska, engelska... uj, nu blev det svårt att välja...

Jag har visat framfötterna i köket och åstadkommit...

... en smörgåstårta

... kokat en bondost, som nu är nästan slut, så den måste ha varit god?

... och bakat en påskchokladtårta. Känner ni igen dekorationerna i mitten? 

Vi har alltså haft gäster idag i två omgångar. Så härligt att kunna träffas, njuta av bordets gåvor och umgås. 


Och nu, nu ska jag ta hand om disken, innan jag rotar bland våra böcker för att hitta nånting att läsa i sängen. 

#blogg100_2017_47

Nej, se det snöar...

- Här är sen karameller om det kommer påskhäxor, undervisade jag far i huset i morse innan jag skuttade i duschen.
- Jag tänker inte släppa in nån. Jag vill ha karamellerna själv, muttrade han.

När jag stod i duschen hörde jag röster utanför fönstret och tyckte att häxorna var synnerligen tidiga. Det bankade på dörren, men far i huset reagerade inte. Då började det bulta på dörren riktigt hårt. Nästäldsta sonen gick och öppnade och där stod hans småbrorsor och den enas sambo. Inte var de utklädda och inte hade de kaffepannorna med, så frågan var om de alls skulle få chokladägg?
De ville ha frukost och det dukades upp medan jag duschade färdigt.

Halva dagen har jag varit på språng idag. Först iväg till stan in i butik, Glad Påsk-besök på servicehuset, iväg till mataffären efter mera ägg, bröd och dricka, hem ett varv för att kolla att huset stod kvar och sen iväg norrut till barndomshemmet. Jag var i gott sällskap med nästäldsta sonen och hans fru. När jag återvände hem var det tyst och stilla. Far i huset var försvunnen på äventyr österut och hur jag än ropade fick jag inget svar, så jag trodde jag var ensam.
Efter någon timme dök den äldsta sonen upp från källarvåningen. Han hade inte hört mej. Konstigt, för jag smög inte precis omkring. Jag har varit rätt slö under sena eftermiddagen och det får jag äta upp nu då jag skall tillverka en tårtbotten, en smörgåstårta och dessutom koka bondost. Håhåjaaa...

Till natten har jag sedan ett litet i-landsproblem. Jag vet inte vad jag skall läsa! Tror ni att jag skulle våga ge mej i kast med en tysk bok? Önskar att jag skulle hitta Krig och fred, klassikern som försvann i flytten.


Så här fräscha och vårglada tulpaner fick vi igår av ekenäsborna.


Vi fick också en påse chokladägg av samma givmilda personer. Äggen minskar här i snabb takt. Undrar när far och son kommer att ha förätit sig på choklad?


Idag har det snöat från och till hela dagen. Sånt gillar vare sig vi eller småfåglarna.

Ha nu en riktigt skön fortsättning på helgen, så ska jag gå och jobba lite i köket.

Skrivet den 15.4.2017



#blogg100_2017_46

fredag, april 14, 2017

Inte en endaste påse

Igår kväll drabbades jag av oväntad inspiration och bestämde mej för att här ska bakas. Jag plockade fram min assistent, mjöl, bakpulver, äkta vaniljsocker och så skulle jag ta fram sockret.
Men... vad nu då, fanns inte i skåpet. Jag hojtade åt äldsta sonen att han skulle hämta upp socker från källaren.
- Finns inget socker, svarade han. 
Hur i hela fridens? Vi som hade så många sockerpåsar, alldeles för många enligt far i huset, och så finns det inte en enda påse när jag behöver en. Det är ju inte klokt! Och i dagarna två hade jag frågat av far i huset om vi behöver nånting när jag åkt in till stan. Men nej, det enda vi har behövt är kattmat om man får tro honom.
Gissa om jag blev besviken?
Jo, jag kunde ha åkt hem till mamma eller unga husbonden och lånat, men det var ganska sent då redan och baklusten sinade...

Nå, eftersom det inte gick att baka, så tänkte jag att jag skulle kunna virka en påskkorg istället. Jag dök alltså in i hobbyrummet och hittade garn, mönstret hade jag i huvudet och så behövdes endast en virknål. Men, det var då som förgjort. Jag hade ingen virknål nummer 8! Visst borde jag väl ha en sådan? Har ni sett min virknål, någonstans? Jag testade med nummer 9, men det blev inte bra, så jag rev upp min provbit. Jag fick helt enkelt låta virkinspirationen också gå om. Suck!

Fågelbongandet har däremot löpt utmärkt. Idag har jag till exempel hunnit se över tio olika arter.
Här en av dem, som finns på vår gård. En gammal bekant, rödhaken.

#blogg100_2017_45

torsdag, april 13, 2017

Och han var inte ensam...


- Det var det fräckaste, gol tuppen Frans med sprucken röst häromdagen.
- Mina hönor är borta, ro hit med dem genast.
- Ja, men...
- Inga men, jag vill ha mina hönor genast, så ta nu fram den vita och den lila hönan, gol Frans i falsett och började flaxa hotfullt med vingarna.
- Men, men, stammade jag.
- Kuckelikuuu, buuu på dej. Var är mina hönor. Har min rival fått dem?
- Nej, nej, de flyttade söderut.
- Va, säger du? Hönorna är stannfåglar och inga flyttfåglar, kraxade Frans ilsket.
- Jo, men de hamnade liksom i födelsedagspaketet i söndags och...
- Vaaa, har du gett bort dem utan att fråga mej? Jag måste genast få ett par nya och hör sen.
- Ja, men jag hinner inte nu.
- Inga undanflykter, hördu du.
- Du får nöja dej med den här fina lilla hönan, som jag fick igår:
Tack för gåvan! Den är riktigt kul!

Om Frans inte är nöjd med den lilla svarta hönan så kan han få de här två gråa:
För visst är det väl hönor? Eller ve och fasa! Det ena är visst en tupp! Schhh, säg inget åt Frans. Han verkar så ilsken redan nu.

Vet ni vad? Jo, i morse när jag kravlade mej ur sängen så snöade det! Det är ju inte klokt.

Förresten, igår så hade vi två hackspettar på gården. Tyvärr gick det inte att fånga båda spettarna på samma foto. Men om ni inte tror mej på mitt ord, så kan far i huset intyga att jag inte såg dubbelt.
Och nu passar jag på att önska er alla  
EN RIKTIGT SKÖN PÅSK!

#blogg100_2017_44

onsdag, april 12, 2017

Nästan som på julafton

I morse när jag slog upp mina gråblå klockan halvsex fick jag gnugga mej en och annan gång i ögonen och till sist måste jag dessutom sätta glasögonen på näsan: Marken var alldeles vit av snö! Nä, fyy, jag kröp tillbaks ner under täcket och drömde om varma stränder och solglitter på vågorna. Sedan sov jag lugnt nästan till halvnio. Så skönt med sovmorgon. I morgon blir det också sovmorgon, ja sovmorgnar blir det väl nu i en veckas tid framöver, hoppas jag.

Igår var det nästan som på julafton, dock utan snö. Jag kom hem från jobbet i grannstaden fullastad med gåvor:

Här en värdefull flaska. Den innehåller björksav från Ebboskogarna. Hälsosamt och bra. Ja och gott också fastän min hulda moder inte riktigt tror på det. Tack, så glad för flaskan med innehåll!

En gul våreld med ett chokladägg. Blommorna lyser som små soliga rosor. Tack, lyser upp min tillvaro.

Och en gul krysantemum. Tack, den lyser upp vårt matbord.

Och när far i huset kom hem hade han med sig en...
... marknadskringla. Den försvann mycket fort, så idag fanns endast en tom plastpåse kvar. Det var samma vänliga och omtänksamma människa, som hade köpt marknadskringlan och skickat den med far i huset, som hade köpt de fina kakdekorationerna. Tack, så gott och precis vad jag behövde, som inte själv hann besöka marknaden igår!

Så många fina gåvor. Jag är så rörd och tacksam och faktiskt lite omtumlad. Tänk att jag får så härliga presenter.

#blogg100_2017_43

tisdag, april 11, 2017

Han är tillbaka!

Vi är så glada. Han är tillbaka, vår Hacke. 
Han har varit försvunnen hela vintern och vi har varit så oroliga. Tänk om nånting har hänt honom. 

I söndags dök han upp igen, jippiii! Han fick förstås en extra fettboll att hacka i. Man skall ju inte mata fåglarna längre, men lite får vi väl skämma bort vår Hacke?


#blogg100_2017_42

måndag, april 10, 2017

Sköna söndag

Så var det igår, en skön söndag med fina möten och umgänge med släktingar. Vi började på ett kalas söderut härifrån och avslutade med ett kärt återseende i nästan grannbyn.

Förresten, Sköna söndag var ju ett svenskt TV-program. Nån som minns det ännu?

Och jag fick så här fina kakdekorationer ända från Tyskland:
Det här förpliktigar. Nu måste det ju nog bli en extra fin påsktårta i år, inte sant? Men en hurudan, det är frågan. Har ni några bra förslag?

Tuppkaka verkar vara enkel att baka, men där finns ju inga dekorationer. Men en chokladtårta, skulle väl ändå sitta bra?

Idag har jag varit lite för slö för mitt eget bästa. Slöandet idag betyder brådska och jäkt nästa vecka. Men nån gång måste man ju komma ifatt sig själv också, inte sant. Lite jobb har jag trots allt fått undan, men inte tillräckligt mycket. Håhåjaaa...

Ajjo, det där fågelskådandet är inte alls så lätt, som jag trodde. Idag har jag sett en fin pytteliten fågel med vita kinder, som jag inte alls känner igen. Så hur ska jag nu kunna artbestämma den? Och hur ska jag få ihop hundra arter om jag inte ens känner igen dem. Var det nån som alls tänkte på det? Nää, förstås inte. Måste ta mej en ny funderare på den där hobbyn. Och det kan jag ju göra över en stickning, inte sant?


#blogg100_2017_41

söndag, april 09, 2017

Äggigt

- Man kan få påskägg till efterrätt, sa far i huset idag och kastade lystna blickar på mina påskägg.
- Vems ägg talar du om nu, frågade jag med sylvass stämma.
- Aj, nej, tydligen inte, suckade far i huset besviket.

Självklart kommer han att få en liten bit och något småägg härifrån, fattas bara annat. Men jag tycker att vi åtminstone kan vänta till påsken, inte sant?
De här äggen fick jag i måndags av snälla kursdeltagare. Tack! 
Inkommande vecka är det endast två dagar kvar med undervisning. Efter det blir det en massa annat, som skall göras, kursplanering, 70 årsfest osv, osv. Saknar redan nu undervisningen. Kanske jag kan hålla någon liten extra kurs i maj? :)
Men, nu vet jag inte hur jag skall hinna med allting, för jag bestämde mej idag för att starta en ny hobby, fågelskådning! Man skall försöka känna igen 100 olika arter under detta Finland 100 år jubileumsåret. Sa jag inte att allting går att förvandla till 100 års firande? :)
Idag har jag åtminstone sett en Rödhake. Den skall skrivas in i min fågeltabell, eller borde jag kanske hellre skriva i ett häfte? Ett litet häfte är ju enklare att bära med sig än att få tag på sin exceltabell på datorn.


#blogg100_2017_40

lördag, april 08, 2017

Under jorden

- Nu har du varit ganska nära djävulen, sade far i huset idag då vi kom hem från vår intressanta utflykt i väst.
Vete sjutton om jag var nära den onde, men 80 meter under jorden var jag i alla fall. Vi har nämligen besökt Tytyri upplevelsegruva i Lojo idag. Intressant och lärorikt. Tack till dottern för den fina gåvan. Härlig idé.

Här gick vi in, fick våra biljetter och skrev våra namn i boken.

 Sen på med hjälmarna och iväg till gruvingången.
- Du ska ta en hjälm med skruv, sa nästäldsta sonen och flinade åt mej då jag försökte justera en annan sorts hjälm. Han hade förstås rätt. Men så är han ju också van med skyddsutrustning och hade besökt gruvan en gång tidigare. Hjälmen med skruv tog skruv och jag fick den att passa mitt huvudformat.

Vi fick åka ner med Kones fina nya hiss. De har sitt testlaboratorium där i Lojo, den där gråa byggnaden ni ser i bakgrunden. Hissen ner till gruvan rasade iväg med en fart på sex meter i sekunden. Det ni! Hissen är dessutom ultramodern och hade precis nyss kommit i bruk.

Det första vi fick syn på var den här skämtsamma grottmålningen.

Guiden berättade om gruvarbetarnas tunga liv förr. Här en borrare utan både öronskydd, ögonskydd, munskydd osv. Borrbetten (dem som ni ser uppställda i bakgrunden) skulle vässas med jämna mellanrum och för det fanns det borrpojkar, som sprang med betten till smedjan. På det sättet slapp man avbryta borrandet. I borrhålen lades dynamit och så sprängde man nya gångar. I Lojo bryter man kalksten och här finns en bra ådra, som fortfarande ger kalk. Borrandet och sprängandet förr gav stenlunga åt gruvarbetarna. Det blev så mycket damm att man inte såg nånting, så det blev att ta paus med jobbet. Idag jobbar gruvarbetarna från klockan 6 - 14 och sprängningen sker alltid klockan 13.30. Sedan är det bara att gå hem medan dammet lägger sig.
Förr rekommenderade man att gruvarbetarna skulle ha mustasch, så att dammet skulle fastna där och inte hamna i munnen. Man sade också att de skulle röka så att dammet inte skulle fastna i lungorna. Tjära nån, så tokigt. Men man visste inte bättre på den tiden.

Gruvarbetet var tungt. Stora stenar skulle lastas i vagnar, som skulle forslas upp till marknivå. Det var tungt att lyfta och lasta. Lönen utbetalades enligt hur många kilon man lastade, ackordlön alltså.
Men här ser ni en nästan modern maskin, en vagn med frontlastare, som gick på tryckluft. Det underlättade det tunga lastandet då skopan svischade stenarna i vagnen bakom.


Om du har funderat vad du ska ge som present åt den som redan har allt, här ett litet tips: Köp den här maskinen! Kostar 1 €/kilo. Kan kanske vara nyttig till nånting?

 I gruvmuseet pågick två utställningar. Den ena hette Valo.

Beklagar den suddiga bilden, men inte lätt att fånga ljuset.

Om ni funderar på vart ni skall åka i sommar, så kan jag varmt rekommendera ett besök i gruvan. Utflyktsmålet är på lagom stort avstånd härifrån och passar perfekt för en liten dagstripp. Vid ABC i Lojo hittar ni dessutom Orthex outletaffär (deras fabrik finns ju i Lojo), liksom Pentik outlet.

Stort tack till dotter och svärson för en härlig dag. Tack också för trevligt sällskap samt tack till nästäldsta sonen och svärdotter. Tacksam för att ni ville vara med och att vi också hann träffas.

#blogg100_2017_39