måndag, juli 24, 2017

Ett veckoslut fyllt av musik

Oj, ni skulle bara veta så jag har njutit av det gångna veckoslutet, som har varit fyllt av musik och lite av lilla M, hennes mamma och min hulda moder. Kan det bli bättre?
Njaa, kanske, som då när jag hade samlat alla här hos oss?

I lördags var jag iväg till Strömfors Bruk för andra gången den här veckan. Den här gången var jag på musikfestivalen Roots'n Boots. Och det var musik i över åtta timmar ska ni veta. Bra musik: Rock, countryblues, country, rockabilly, blues och hillbilly. Härlig, skön livemusik. Musik, som pulserar i ens blod och får det att rycka i fötterna. Musik från rötterna, skön att lyssna på, skön att dansa till. Superduktiga och fina band, inhemska sådana, förutom ett.

Först ut på scenen var South River Allstars, som spelar rythm & blues bluesmusik, rock'n roll och rockabilly.


Och tro det eller ej, bandet kommer faktiskt från Borgå!

Trion består av Mika Ikonen, gitarr och sång, Petri Myllynen, trummor och  Markku Rauma, bas. Visst är det en häftig elbasso, som han Rauma trakterar? De spelade både egna låtar och covers, bland annat What's On Your Mind, som Ikonen själv har skrivit.

Förra året spelade Creek Road Eleven på efterfesten i Pajakahvila. I år fick de ta klivet upp på huvudscenen på Stallbacken. De spelar härlig countryrock.


Bandet består av Toni Ruuska, sång och gitarr, Jyrki Levä, sång och gitarr, Pete Christiansson, bas, Jani Miinala, trummor och Petri Frestadius, keybords och sång.
De spelade bland annat Bad Monday från sin nya skiva The Long Harvest. 

Och så kom då det häftiga bandet The Reverend Peyton's Big Damn Band från Indiana i USA. De spelar countryblues och nu blev det fart på minsann.
Med de här tre instrumenten fick de här tre rejält ljud. Kolla vad ni kan använda tvättbrädan till och behöver ni trumma så går det riktigt bra med ett upp och nervänt ämbar, men det visste ni säkert redan. Josh Peyton till höger i bilden är en fena på gitarr...

... och inte bara gitarr. Han spelade också på en tresträngad cigarrlåda...

... och en likaledes tresträngad riktig yxa.
När bandet spelade We Deserve a Happy Ending var det sådan fart på att tvättbrädan fattade eld! Men lugn bara lugn, det hörde till showen!

Det kan inte ha varit lätt för Sherwood Tigers att äntra scenen efter de dynamiska amrisarna. Om ni noggrant kollar in deras video på deras FB-sida, så där sitter jag i röd t-shirt med ett svart paraply uppspänt till skydd för den andra lilla regnskuren, som föll under dagens lopp. Jag hade hotat med att jag åker omedelbart hem om det börjar regna. Men det klarade sig med nöd och näppe. Solen sken trots hotfulla mörka moln.

Bandet spelade bland annat Broken Heart. Jag måste säga att jag gillar sådan här enkel rakt-på-sak-rock.

Killarna hade med sig den kvinnliga solisten Minna Lasanen. Hon hade röstresurser och en lämpligt hes röst. Hon sjöng bland annat Tough Lover. Och visst svänger det riktigt skönt, inte sant?

Hilland Playboys, som spelar på klubben Juttutupa i Helsingfors varje måndag . Tänk vad bra huvudstadsborna har det! Det här bandet spelar country och gör det med bravur.

De spelade bland annat låten Crazy Arms, en riktigt gammal god countryklassiker. Nyast i bandet är Nina Sallinen, så de har ingen kvinnlig violinist med sig längre.

Sist ute på scen var The Ronski Gang, ett legendariskt finländskt rockband. De spelar rock'n roll så det svänger om det.
Riktigt skönt gung i  bland annat Who You Gonna Love

Och fansen diggade dem. Surfplattor, telefoner, kameror och jag vet inte allt vad åkte fram. Undrar vad artisterna tycker när de filmas så där?

Den vänliga mannen i vit hatt försöker lära ut stegen i countrydans till ivriga damer.

Och det ska börjas i tid, inte sant? Den yngsta åskådaren var helt korrekt utrustad med cowboyhatt och hörselskydd.

Tack till Harri Koste och Nina Häggblom, som orkade arrangera en fin musikfestival för tredje året i rad.

Igår på förmiddagen dök dottern upp med lilla M. De plockade upp mej och sen fortsatte vi vår färd till min hulda moder. Lilla M har igen vuxit sen i torsdags! :) 
Nä, nå, jag ska kanske inte överdriva, men det är så härligt nu när hon är mera vaken och noggrant följer med vad som händer. Hon hann också ligga ett varv här på matbordet när det skulle bytas blöja. Hon fick även träffa sin morbror med sambo. Men jag gav inte henne till nån annans famn än hennes egen mammas. Jag skulle förstås kunna sitta med lilla M hur länge som helst och diskutera viktiga saker så där oss kvinnor emellan!

Från country och rock till visor. Igår kväll besökte jag Liljevisan och blev än en gång positivt överraskad över fina lokala förmågor.

Förväntansfullt bänkade sig lyssnarna i Paviljongen.

Först ut på scenen var Stella Jonasson, som ackompanjerades av Stefan Westerbladh. Hon sjöng både egna och andras visor.

Nina Wiklund var följande artist och som ni ser, samma ackompanjatör. Hon sjöng bland annat Änglamark.

Tre Ljufva, Tove Matsinen, Mia Mårtensson-Antas och Linda Slätis, var en ny grupp för mej. De sjöng ljuvligt vackert i stämmor, både Bellman och Lill-Babs. Visor är härliga just för att de kan vara vad som helst.

Efter pausen var det dags för bygdens egen son, Kettil Fredriksson. Och han kan minsann sjunga han. Det var härligt att höra honom sjunga på svenska. Han tolkade både Tomas Ledin och Mikael Wiehe och avslutade sitt set med Guld och gröna skogar. Han klarade alla låtar galant. Jag är mera van att höra honom som countrysångare så det här var en riktigt trevlig överraskning.
Ja, och gissa vem som ackompanjerade på gitarr för tredje gången den kvällen? Jo, just precis Stefan Westerbladh.

Kvällen avslutades av hangöborna Pigge och Ika Svenskberg. De sjöng roliga visor med lite allvar bakom. Jag gillade speciellt mycket Hanna Åbergs visa Penisavund.
En hellyckad söndagskväll alltså. Och jag kan ösa superlativer över varenda en av de uppträdande. 
Tack till Visans Vänner i Östnyland r.f.
för att ni orkar dra Liljevisan år efter år.

Och tack till allt talkofolk för att ni ställer upp och gör det trevligt för oss andra.



fredag, juli 21, 2017

Fynd mellan tidningarna

Dagens program var helt solklart för mej i morse: Balkonghäng och sticka, sticka, sticka. Dessvärre är jag ju inte ensam här och plötsligt hittade morfar i huset på att vi ska iväg och hälsa på min hulda moder. Och så fick det bli. Nu skockar sig molnen på himlen, så jag sitter här framför datorn en stund. Måste betala fakturor, blääää!

Redan för flera dagar sedan lyckades jag få bort tidningshögarna från matbordet, tack och lov. Och vet ni vad? Jo, det är inte enbart i vår källare man gör fynd. Jag fyndade också mellan tidningarna!

Så glad att jag hittade min virkade blomma och förpackningen med kuvert.

Och så skönt att jag hittade mitt viktiga häfte där en stor del av mina eventuella kommande projekt finns noterade. Jag hittade också de två yngstas strövardiplom. Tror ni att de behövs i deras cv?

Så här mycket fanns det igår kvar av tidningshögen. Igår försvann de här tidningarna till ett bättre hem, förutom ett nummer av Året Runt, som jag inte var färdig att avstå från ännu. Så skönt att bli av med tidningar och veta att de ännu glädjer någon annan. Då och då funderar vi med morfar i huset att det skulle vara trevligt att ha en prenumeration på en veckotidning, men... ja vad gör man sedan med alla 52 tidningar? Slänger dem rakt av i pappersinsamlingen? För dem till dagis, skola eller äldreboende?

Ha nu en riktigt skön fredagskväll. Njuuut och mys!

torsdag, juli 20, 2017

Hit och dit

Över 200 kilometer har min Adam-plåtlåda fått skurra idag. Efter en sen frukost begav vi oss iväg, alltså morfar i huset och undertecknad, rakt österut. I Fredrikshamn uträttades vårt lilla ärende och så återvände vi till stan. Matbit intogs vid stranden. 

Och sedan var jag på möte och morfar i huset hälsade först på Mr J och sedan på en äldre herreman innan han plockade upp mej. Snabbtur hem för koll på katterna innan vi begav oss iväg med blommor och foton till grannstaden. Vi var på trevligt namnsdagskalas, blev bjudna på smaklig bulle och himmelskt god tryffelkaka. Och namnsdagsbarnet så sött och gulligt.

På hemvägen såg vi ett ljusfenomen.

Här syns det högst otydligt.

Men här ser ni nog redan det vi fick njuta av under hela hemvägen.

När man rör sig på vägarna ser man ju ett som annat. Gissa vad det är i den här lasten?

Jo, ett stort akvarium. Morfar i huset körde fort om. Han ville inte ha glassplitter i däcken.

Precis innan vi kom till stan försvann den här regnbågen. Undrar så var guldkistan finns. Någon som vet?

onsdag, juli 19, 2017

Lite kompensation

Ack ja, så jag har klagat över lördagskvällens besök på gravgården. Morfar i huset har säkert fått skavsår i öronen när jag låtit, som ett gnälligt småbarn. Det var nämligen så att jag hade sandaler på mej och följaktligen fick jag en massa myggbett på fötterna. Jag och myggor går liksom inte ihop. Jag är lite allergisk mot dem och jag hade ju inte förberett mej för en myggattack i lördags. Nu ser mina uppskrapade fötter riktigt hemska ut och morfar i huset har minsann fått höra. Stackarn!

Som lite kompensation hämtade han häromdagen de vackraste blommor naturen erbjuder just nu...

... stora blåklockor och prästkragar.

 Visst är han lite romantiskt lagd, inte sant?

Planerna för idag är högst oklara. Kanske tvätta mera kläder och sedan sticka? Ikväll skall vi i varje fall iväg på födelsedagskalas.



tisdag, juli 18, 2017

Östligt besök

Igår var det igen dags för en kort utfärd österut. Ett litet besök på Stallvinden i Strömfors Bruk där jag träffade på hela nio trevliga och ivriga konstnärer. Tavlorna som nu finns utställda är färggranna och glädjefyllda. Här finns också grafik, readymade, tusch, pasteller, akvareller och gouache.

I galleriet v2 ställer fem medlemmar från Kouvola konstförening ut sina verk; Arja Kettunen, Pekka Korpi, Kullervo, Pirjo Pietikäinen och Sissi Ramsted.

Tror ni att Ramsted är en handarbetsmänniska? Överst hennes Tunteen juhla (Känslans fest) och nere Iholla (På huden). Nu vet ni alltså vad ni kan göra med överblivna virkade dukar ifall skaparlusten faller på. 
Nå, skämt åsido. De här är ju riktigt fina.

Här ett verk i tusch av Pirjo Pietikäinen...

... och här hennes grafik. Jag kom på att de här små tavlorna nog skulle vara lättplacerade här hemma. Jag har inte funderat så mycket på grafik tidigare och det är något år sedan jag senast sett en sådan konstutställning. Det finns många fler än de här att beskåda på Stallvinden.

I Aulagalleriet ställer Taru Kurki ut sina färgsprakande verk, inspirerade av Frida Kahlo. Jag föll för de här röda tavlorna:


I Vindsgalleriet är det tre kvinnor från S:t Michel, som visar upp sina fina tavlor: Liisa Leisaari, Kaija Pesonen och Eeva Tervonen.

Färg och form är viktiga för Kaija Pesonen.

 Jag blev riktigt förtjust i de här tavlorna med svalor.

Här är Kaija Pesonens färggranna blomtavlor.

Blomtavlor målar också Liisa Leisaari.

Och fåglar, här en riktigt nationalromantisk svantavla av Liisa Leisaari.

Hon hade många små sådana här fina fågeltavlor.

Färggranna akvareller målar Eeva Tervonen.

Och här har hon fångat havets bränningar. Min favorittavla. Jag borde nog vinna på lotto så jag skulle kunna bo vid havet...
Planen för idag handlar dock inte om hav utan idag gäller först tvätta kläder, städa och ordna upp, sedan sticka, sticka, sticka... så det så. Bäst att sätta igång nu innan inspirationen tryter.

söndag, juli 16, 2017

HUPS!

Igår fick jag ett sms på förmiddagen medan jag satt och jobbade på datorn. Jag blev bjuden på nybakt bulle i grannkommunen och kunde förstås inte säga nej. Så dit körde jag mitt på blanka eftermiddagen.

När jag återvände hem var det bara att konstatera att det enda som fanns i kylskåpet var lampan, en påbörjad burk med lingonsylt, två burkar med ålandsgurkor, lite ketchup och ett påbörjat smörpaket. Inte precis mycket att laga mat av, så det bestämdes att vi med morfar i huset skulle ta en liten tur till stan. Visserligen hade jag siktat in mej på skönt och soligt balkonghäng, men inte kunde jag vara utan mat heller.

På vägen in till stan diskuterade vi vart vi skulle kunna gå och äta. Jag gick igenom alla matplatser i stan, som jag trodde var öppna en sen lördagseftermiddag och inte var det precis många. I synnerhet inte som det fanns många ställen, där morfar i huset vägrade äta och pizzerior kom inte alls på fråga. Det hela slutade med att vi endast besökte mataffären. Jag ensam in och han sitter ute i bilen. Inte kan han ju visa sig tillsammans med mej i affären inte! :)

Nå, så gick det ju på tok när jag sprintade till kassorna och tog vägen förbi tidningshyllan. Där var en dam och stoppade min framfart. Hon stod och bläddrade i tidningen Maalla (På landet) och jag vågade ju inte köra över henne med min kundvagn. Jag blev alltså tvungen att stanna upp och då, ja då... 
HUPS!

Jag råkade oturligt nog få syn på den här tidningen. Och är det nån, som absolut inte ska ha flera tidningar, så är det ju undertecknad, men visst måste jag väl förbereda mej inför hösten såsom här står på pärmen: Valmistaudu syksyyn!

På riktigt var det den här virkade sjalen, som fick mej på fall. Mönstret är kanske inte så märkligt i sig, utan det är väl nog mera garnet, Drops Fabel, som i det här fallet lockar mej. Finns i många härliga färgkombinationer.

Att jag inte längre skall köpa flera tidningar bevisas av att detta tröjmönster har redan ingått i nån av de Simply Knitting tidningar jag har samlat på mej.

Och det här mönstret har funnits tidigare i en annan finsk mönstertidning. Det är kanske inte alltid så bra att ha gott minne! :)

Å andra sidan, hur skulle jag kunna motstå de här gulliga bilderna och de fina babymönstren?
HUPS!

Medan jag rusade runt i mataffären ringde morfar i huset till grannstaden för att höra hur det stod till med lilla M och föräldrarna. Han fick en inbjudan att komma och se efter, så vi fort hem med glass och matvaror. Snabbt slängde vi oss mat. Morfar i huset var dock hygglig och rev inhemska morötter och fixade sallad.

Jag hade köpt ett litet blöjpaket i mataffären. Tänkte att det kan vara bra att ha. Det gäller, som sagt att vara förberedd. Tur att jag tog med paketet till lilla M, hon har nämligen redan övergått till nästa blöjstorlek. Håhåjaaa, det är svårt att hänga med då tiden går så fort.
Vi blev bjudna på supergod chokladtårta och fick vårt veckovisa umgänge med lilla M tillgodosett. Tack för det.

Milton ser lite olycklig ut. Han skulle ha velat ut och gå, men...

Lördagskvällen avslutade vi på...

... just det, på gravgården! Jag knorrade lite. För min del skulle det ha varit betydligt skönare att sitta på en terrass med nånting kallt i glaset. Få se om jag alls hinner med nånting sånt ännu i sommar?

Jag tycker nu inte att gravar eller statyn över bygdens stora son är särskilt bahejsan en lördagskväll! Men, hallå, vi träffade på grannarna där. Så det finns andra som har liknande kvällsnöjen på en lördag.