Marraskuun paketti - November månads paket

Oi, ihana, ihana SNY:ni. Tuhannet ja taas tuhannet kiitokset hienosta paketista. Tänään se tuli ja pelasti päiväni. Kirjoitit että marraskuu on ollut pimeä ja kiireinen ja se todella pitää paikkansa. Mutta valoa näy jo tunnellissa. 

Tässä sisältö: Karkkeja (niitä ei ole enää!), hieno käsintehty kortti, mystinen pieni paketti - en uskaltanut avata ennen 1.12 - ja sitten se taivaallinen lanka. Olen miettinyt niitä handun lankoja, mutta en koskaan tilannut, pelkään että tämän tutustumisen jälkeen en halua muuta lankaa! :) Ja väri on hieno, just se oikea.
Ja kuten aimmenkin, pakettikin on niin kaunis.

JIPPIIII! Idag låg här ett vackert paket och väntade på mig. Precis vad jag behövde i novembermörkret och stressen. Min hemliga stickvän (SNY) hade kommit ihåg mig och sänt november månads paket. Innehållet helt fantastiskt.
Innehållet:
Karameller, som på ett mystiskt sätt redan har försvunnit nånstans. Undrar vart! :)
Ett vackert handgjort kort med uppmaningen att orka i novembermörkret, som ska bekämpas med färg.

Ett mystiskt litet paket med en etta på. Har inte vågat öppna det ännu, för jag tror att det ska öppnas första december.
Och så det helt underbart ljuvliga handfärgade merino-silke garnet i så läcker färg.
Ja, och som vanligt är redan själva paketet så fint. Min hemliga stickvän är tydligen konstnärligt lagd och väldigt händig och skicklig i att hitta på överraskningar åt mig som gör mig så glad och värmer.
TACK, TUSEN TACK, underbara SNY!

Tredje mässan

Hälsningar från Tammerfors. Där var jag i fredags på hantverksmässa med stort H tillsammans med Tilda. Trots att det har sina risker och tar på krafterna så var det jätte, jätte, superduper trevligt. Bekvämt åkte vi i en chartrad buss, som hade startat tidigt på morgonen i Fredrikshamn och sedan plockade på folk längs med vägen. Tilda är förstås härligt sällskap, men ack, ack, inte höll hon mig i strama tyglar inte. Själv skulle jag i princip endast ha tre grejer med mig hem: Ondas-garn från Katia, julrött jute och någon trevlig sticktidning på engelska. Ändå hade jag lytt min kollegas råd och packat med en Ikeakasse för säkerhets skull liksom. Och skamligt nog så kom den faktiskt till användning.
Tredje mässan för min del i höst.

Massor att se på och massor av folk och massor att köpa. Ingen bra kombination för en garnoman. Med friskt mod och verkligt metodiskt tog vi itu med hall A. Och titta där, där fanns ju mina Ondas-nystan!

Jahapp, bara att plocka åt sig och nu hade jag redan 400 g garn och hade inte ens gått 100 meter. Huuu! Handlade lite julklappar och fortsatte vandra runt och titta mig förundrat omkring.

Rätt länge stod jag emot diverse frestelser, men så...

... ja så dök dom här liksom upp. Fiskargarn kan vara bra till nästan vad som helst, t o m i vävsalen. Tyvärr fanns det inte mera av den där rosa färgen. Buäääh. Det naturvita kostade 5,-/500 g och det rosa 7,-. och nu hade jag ytterligare 1 kilo 500 g att släpa på.

För mig är det oftast färger som får det att tända till och habegäret att stegras. Så var det med de här två nystanen.

 Har inte en ljusblå aning vad de skall användas till, men hur skulle jag ha kunnat lämna dem där i korgen? Och garnkassen utökades med 300 g sockgarn.

Ni förstår säkert att de här härvorna genast hamnade i mitt blickfång. Vad jag skall göra med det här öglemohairgarnet annat än klappa om det, köra näsan i det och bara njuta, vet jag inte. Men färgen, ack färgen... en gles sjal kanske? + 200 g i kassen...

Tro det eller ej, men de här är alla samma färg i en härlig blandning av ylle och akryl. De här visste jag direkt vad jag skall ha till, nämligen en cape. + 300 g

Och låt mig nu stolt få presentera ett rent och skärt impulsköp på endast 100 g till det facila priset av 2,- i en mycket vacker ljusblå färg. Räcker till en stor virkad duk. Fanns i en jättestor låda, som jag länge, länge stod och rotade i, men motstod frestelsen att ta andra nystan. Visste ju inte vad de skulle användas till. Men nog hade det varit härligt att testa något av alla de där bandgarnen. + 100g
Och hur mycket garn hade jag nu i väskan? Jo, endast 2 800 g, om jag räknade rätt. Huuu!
Nå, frågade faktiskt min mamma idag och ville ha svar på hur mycket jag köpt. Jag slingrade mig och sade att bara lite fiskargarn och ett nystan virkgarn. Ack, ack, hon känner minsann sin dotter.

En verkligt trevlig överraskning är den här tidningen, som delades ut gratis. Jag visste inte ens att det fanns en sådan. Har nu under två kvällar bläddrat och läst i den. Sakliga och bra reportage, vackra foton, recept och handarbeten. WOW, säger jag. Härligt med en äkta tidning som motvikt till alla glassiga veckotidningar och månadsmagasin.

Vi hann endast gå ett snabbt varv i hall C. Hoppade över Novitas avdelning helt och hållet. Igen hade jag en sagolik tur och hittade mitt julröda jute rätt nära ingången.

Vet inte hur mycket här är i härvan och tänker minsann INTE räkna in den i garnlagret! :) Och tänker inte heller säga vad jag skall göra med det här, men en virknål kommer att bli involverad...

Någon bok skulle jag inte ha, trodde jag alltså, men den här är jättetrevlig med stickprojekt som tar ungefär 4 h att göra. Debbie Bliss-tidningen var däremot ett måste. Jag bara älskar hennes modeller, men det blir inte av att sticka dem för till vem skulle jag göra det? Hennes garner är också helt ljuvliga, men rätt dyra för min budget och inget som lämpar sig för impulsköp.

Saker jag missade: 

• Skulle gå tillbaka till en garnförsäljare som hade precis den där lila nyansen till ett sjalprojekt jag skulle vilja genomföra. Men förstås var där två damer före mig och tog garnet precis framför näsan på mig. Nytt skulle hämtas in från bilen om en halvtimme och vi gick vidare med Tilda. Sedan blev det aldrig av att återvända. Kanske bäst så ändå? Men lite harmar det eftersom jag så länge suktat efter just det garnet...
• Tänkte nästan köpa ett papperskranspaket med ledljus, men Tilda tyckte att ljusen får man billigare och sedan kan man göra själv en egen krans eller nånting annat av papperssnöret. Vad jag inte tänkte på just där är det att jag ju överhuvudtaget inte har sådant papperssnöre...

Helhetsintrycket? Jo, det skall absolut vara en frilla halsduk i år. Många frågade om min, så jag var riktigt glad att jag tog den på mig. Nästan överallt fanns det sådana halsdukar och sådant garn. Inne är också fingerstickandet. Sånt garn avhöll jag mig ifrån, men visst såg det läckert ut i bussen på hemvägen när några satte igång. Och faktiskt blir det riktigt snyggt och går fort. En grej som kommit tillbaka och också fanns överallt var handhandduken som en kjol till en docka eller nalle. Hmmm, säger jag lite skeptiskt. Här hos oss skulle karlarna skratta ihjäl sig.

Men det mest trendiga är ändå att virka en matta. Så nu får ni börja klippa mattrasor i parti och minut och se till att ha minst virknål nummer åtta. Lycka till!

Saknar stickcaféet

Suck! Inte heller idag kan jag delta i det lokala stickcaféet, för jag skall precis snart iväg till jobbet. Jag saknar stickcaféet, människorna där, delandets glädje och den kreativa inspirationen som sprider sig som ringar på vattnet. Det är nu fyra veckor sedan jag senast hade möjlighet att delta. Helt ofarligt är det ju förstås inte heller att vistas där. Senaste besök, 18.10, gjorde att jag kom hem med 600 g mohairgarn. Ack, ja...

Men visst är färgen oemotståndligt läcker?

Mycket stolt

I lördags var jag på Elmamässan i Helsingfors. Intryck från den kan ni läsa i min andra blogg, för där uppdaterade jag igår.
Men mycket stolt, ja, för att inte säga oerhört stolt kan jag konstatera att endast 2 nystan garn följde med hem! Vad sa ni nu då? Det trodde ni inte om mig!! :)

Visst är garnet vackert? 200 g blev det av det här fina garnet. Min kollega övertygade mig om att detta är rätta färgen när jag tvekade en aning. Det ska inte bli till sockor. Nej, det är för tunt till det, men precis lagom för en sjal. Ser framför mig en stickad sak med ökningar i sidan och mitten. börja vid spetsen med 5 maskor på femmans stickor och sedan sticka så länge tills jag är nöjd. Låter det som ett bra förslag?
De fyrkantiga strumpstickorna i trä, nr 4, är rena rama impulsköpet. Men kanske inte så illa?
Två fina böcker hittade jag också. Den med virkade rutor kostade 15,- och den fina boken om pärlstickning och -virkning hittade kollegan i en tio euros låda. Och det var ju som hittat för mig. I stiockcaféet skall ju ett av årets tema vara pärlstickning. Jag har bara inte kommit så långt, för jag jobbar alltid när det är café.

Mycket bra med kolleger. Isynnerhet som hon också lånade mig fem euro, när jag plötsligt kom ihåg vad det var jag egentligen skulle spana in där på mässan: Papperssnöre.

Vid det laget hade jag alltså gjort av med mina kontanter och i det här ståndet gick det inte att betala med kort. Men jag fick mitt snöre med guldglitter i. Nu behöver jag inte oroa mig för att det skall ta slut under vävningen. Och blir det över vet jag redan till vad det skall användas. Så det så!
Kollegan hade laborerat på outlet-avdelningen tidigare och visste att vi bör gå dit. Fick Lumene kroppssmörja, duschkräm och handkräm till det facila priset av tio euro. Skulle också ha fått läppstift för en euro, men när har ni sett mig använda sånt? Precis, det hör inte till det jag smetar på mig. Jippii, alltså nu hade jag sparat en hel euro.
Ajjo, lite julklappar hittade jag också och ännu fler skulle det kanske ha blivit, men vi ska ju inte ha julklappar i år heller...

Reflektioner från igår: Bussen hade konstiga ljud varje gång den stannade in. När jag skulle stiga av i Helsingfors upptäckte jag att jag glömt lägga på säkerhetsbältet. Ooops. Jag drabbades av akut dåligt samvete. Tänk om det var därför ljuden hördes?
Nåja, på hemvägen fanns ljuden kvar trots att jag hade på säkerhetsbältet, så...

Sedan börjar jag känna mig lite konstig. Nästan alla kom i par till bussen igår. Och jag var som vanligt ensam. Hur kommer det sig att ingen av mina vänner är intresserade av hantverk? Fast nu gjorde det ju inget, jag fick ju sällskap av min kollega efter att jag virrat omkring ett tag på egen hand. Hon höll bra uppsikt över mig, men även utan henne hade jag nog inte köpt mera garn. Det bästa av allt är ändå att hon uppmanade mig att ta med en stor väska, typ Ikea när jag skall till Tammerfors i fredag. Och ja så ska vi göra ett gemensamt lokalt garninköp, så...
Säger bara det, hur skulle jag klara mig utan mina kolleger?
Eller utan mina bloggisar för den delen? Skulle vara jätteensamt att sitta och pyssla för sig själv utan feedback och ivriga tillrop. Tack för att ni finns!

Det goda hade mässbesöket ändå med sig, att jag igår satt och stickade envist på benvärmarna. Tror att den ena snart är lagom lång, ska kolla lite på nästyngsta sonen imorgon. Han borde vara i samma storlek, som mottagaren, så han får agera provdocka.

Givmild kollega

Tacka vet jag min givmilda kollega i grannstaden. Hon har gett mig en hel hög med gamla intressanta mönstertidningar. Hon tyckte, liksom jag brukar, att det är synd att slänga sådana här tidningar i pappersinsamlingen. 

Att far i huset helst skulle vilja bli av med hela rasket är en helt annan historia. Dubbletterna tar jag igen med till stickcaféet. Förra gången försvann tidningarna i ett nafs. Skönt, för då behövde inte jag heller lägga dem i pappersinsamlingen.

 De flesta tidningar var från år 1993 och redan då var det populärt med mormorsrutor.

Tycker att det fanns mycket mera virkmönster i tidningarna förr. Kan det vara så?

Ack, ack, om jag inte hade katter skulle jag genast sätta igång och testa på den här fina broderade mattan. Eller, nåja, kanske tack och lov för katterna, som avhåller mig från ett garanterat evighetsprojekt.

Alldeles själv

Ingen Tilda i sikte. Fick klara av mitt trassel alldeles själv och blev bara en timme försenad till vävkursen idag. Suck!

Tog längre tid än jag tänkte att få det hela utrett och snyggt snurrat runt den tomma konjakslådan.

Tänker inte gå in på detaljer här och avslöja vilka osande eder på det andra inhemska jag tog till när det såg som trassligast ut. Tur att far i huset var utomhus. Men vilken otur att Missan & Co var inomhus.

Ajjo, det är inte jag som tömt flaskan...

En färggrann bukett

Från förra söndagen fram till i fredags hann jag med att skaffa mig en färggrann bukett med tidningar.

En del nyttiga, andra mindre nyttiga. 101 idéer och Allers Julmagasin är troligtvis sådana som i höststädningen nästa år sorteras ut till min svägerska. Moda och Suuri Käsityö kommer i postlådan. Bägge numren är sista exemplar före årsskiftet. Lite besviken var jag på Moda för jag hade väntat mig lite mera smågrejer att göra inför julen. Men den lilla bristen kompenserade jag med att köpa virktidningen Lea. Där hittade jag minsann massor av små dukar och annat juligt. Bara ett litet aber, nu måste jag ju köpa guld- och silvertråd också! :)

Moda ska förresten börja komma ut med åtta nummer nästa år, istället för sex, som hittills. Hoppas att inte priset stiger då.
Sandra Knit Trends måste jag ju bara köpa på grund av den vackra halsduken på pärmen och av bara farten åkte senaste numret av Kauneimmat Käsityöt också med i kundvagnen.

I e-postlådan trillade också senaste numret av Tekstiiliteollisuus' fina tidning ner. 80 sidor helt gratis. Den har jag beställt på svenska.

Senaste numret av LyckoKrysset är ett måste om jag råkar hitta det i RobinHood i Gammelby. Och det gjorde jag till min glädje i söndags för en vecka sedan. Hurra, hurra för att det finns svenska krysstidningar i tidningshyllan.

Allers inhandlade jag i fredags. Och tro nu inte att den fungerat som helgläsning. Nej, inte då. Det är Allers A-korsord jag vill åt. Lite dumt att köpa en hel tidning för den sakens skull, jag vet, men....
Alltså ja, överhuvudtaget så är jag ju inte särskilt klok...

Sininen tähtipaketti Ett blått stjärnbestrött paket

Eilen kun rättiväsyneenä tulin kotiin, sininen tähtipaketti odotti pöydällä.

Niin kaunis. Ja sisältö:

Juuri semmoista mitä tarvitsen! Kiitos ihana SNY:ni välimuistamisesta!

Igår när jag kom hem efter en intensiv arbetsvecka, som väl egentligen inte är riktigt slut ännu för det finns saker jag lovat göra på datorn, så väntade ett härligt stjärnbestrött paket på mig. Det var min underbara hemliga stickvän som kommit ihåg mig med jättegoda Fazermint karameller och så fina stickmarkörer. Lyckliga, lyckliga mig som har en så härlig hemlig stickvän. TACK!

Stora glasburken

I varenda inredningstidning med lite självaktning ingår nån sorts garnarrangemang. Läckra och lockande nystan ligger i allt från gamla slitna koffertar till trendvirkade korgar. Den ena uppsättningen vackrare och mera inbjudande än den andra. Och jag dreglar, jag vill ju också. Men i det här huset går det inte. Valet står mellan trassliga nystan eller stickbara dito. Katter och garn går liksom inte så bra ihop.
Men bra kvinna reder sig själv, så redan i augusti bar jag hem den här stora glasburken från loppiset i stan.

Det enda jag nu ångrar är att jag inte tog hem den andra burken också, för då skulle jag ha haft rum för ännu fler vackra nystan.
Kreativitetshöjande.