Det bara fortsätter

Huhuh, tur att det regnar idag, för här fortsätter röjandet. Hur jag än försöker tänka positivt och gnola på Var nöjd med allt som livet ger, så lockar inte städningen ändå. Men jag är ju ändå lite prutthurtig! Nästan som en duktigt martha!

Nu ser det här skåpet rätt skapligt ut. Lite ska här organiseras ännu. Alla gamla lager från coronatiden är nu ett minne blott och i framtiden gäller det att försöka ha "överlevnadslagret" uppdaterat och i skick. Ni vet det där att klara 72 timmar. Dessvärre är jag ganska säker på att nån konservburk kommer ändå att glömmas bort längst bak i skåpet igen.

Nu ser då köksgolvet ut som en avstjälpningsplats istället! Huuu! Jag sorterar plast och bisin min protesterar och säger att jag sorterar fel. Då får jag visa att plastförpackningar är plast och inget annat. Håhåjaa...

Min nya klocka är lite rolig. I morse gratulerade den mej till ny rekordprestation. Hej, hallååå, jag tog ju på klockan först vid halva dagen igår, så lugna sig nu lite... Och hujedamej om jag nu varje dag måste överträffa mej själv. Jag blir alldeles matt bara av tanken.
Klockan skulle jättegärna också vilja mäta min puls, mitt ekg, kolla min sömn och jag vet inte allt vad, men det får finnas gränser med allt. Så kära klocka, du får nu snällt hålla dig till antalet steg, puls, ta emot samtal och meddelanden samt framförallt visa tiden. Det räcker riktigt, riktigt bra för mej!

Snart kommer bisin min hem med åtta kilo jordgubbar som ska frysas in. Så nu blir i alla fall städandet på paus, hoppas jag!

Önskar er alla en fin torsdag! 

Spännande med paket

Idag var äldsta sonen iväg till stan. Han kom hem med ett...

... spännande paket! Kan ni redan ana innehållet?

 

Jo, förstås den här klockan! Tjohoo! Den sitter redan på min arm och efter lite installationsgrubbel i början är den nu så som jag vill ha den, tror jag. Puuuh! Äldsta sonen, som fortsätter med stora köksstädningen. Han frågade om han skulle beställa tid till Dataöppet åt mej, varje gång jag kom med frustrerade utrop när inställningarna inte ville som jag ville. Dessutom uppmanade han mej att läsa instruktionsboken. Hah! Hur skulle det gå till, då man inte ser texten i den pyttelilla boken utan förstoringsglas? Nu gäller det bara att ännu kämpa med att avinstallera den gamla klockan och sedan försöka samla ihop allt elektronikskrot för en liten tur nånstans. Förslagsvis avstjälpningsplatsen?

Det här paketet var inte det enda sonen kom hem med. Nej, han försåg mej också med en riktigt delikat...

... lunchpaj, skinka och auraost, från Cafe Favorit. Mums filibabba!

Och så städar han. Snällt eller hur? Högsta skåpet i köket är nu tömt och putsat. I något skede hade jag lust att kasta allting utan att ens se på innehållet. Men då fick jag lugna ner mej och sonen gav endast en plastlåda för mej att gå igenom.
En liknande, men med annat innehåll gav bisin mej i morse att gå igenom då han städade för att få igång vårt lilla frysskåp. Det ska han ha till morgondagens jordgubbsskörd. Undrar om jag kan smyga iväg nånstans och gömma mej? Skulle nån ta emot mej? Jag är innerligt trött på det här städandet nu. Jag vill sticka. Och virka, för vet ni vad? Jo, jag har fått en beställning på virkade grytlappar! Tjohooo!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön onsdagskväll. Jag misstänker att jag måste ta mej ut på en liten promenad i kväll, så min nya klocka blir jättenöjd med mej! Är jag nu ett offer för tekniken, månntro? Men lugn, bara lugn, jag lät bli att ta Gemini (AI) i bruk!

En stressboll

Idag har jag varit borta hemifrån hela dagen. Redan före klockan nio i morse var vi iväg med bisin min. Mot väster pekade bilkylaren och via två stopp anlände vi till sjukhuset i grannstaden. Bisin min skulle på kontroll och jag tog hand om bilen.

Här utanför hundparken parkerade jag i skuggan och drog fram min stickning. I två timmars tid hann jag sticka och lyssna på intressanta inlägg i radion. Och lämpligt nog spelades Fullständigt kaos med Bo Kaspers orkester.
Inte en endaste hund såg jag till. När jag tittade i backspegeln kunde jag se flitiga människor skura mattor.

Från sjukhuset körde vi till dotterns och blev bjudna på delikatesslunch med kalops och nypotatis, som svärsonen tillrett. Tack för den. Potatisen tog M upp här hos oss i söndags.

Hon gav en stressboll åt mej och en åt bisin min. Vi varnades för att klämma alltför hårt på bollen, för då kan den gå sönder. Men riktigt bra boll att ha då jag vill ta en stickpaus gymnastisera händerna, så tack för den.

Från dotterns körde vi vidare till bisin mins kompis E. Där blev det mest diskussion om olika sjukdomar och vem som drabbats av vad. Jag kände mej riktigt rejält gammal.
E undrade också varför ingen har tid men nånting numera. Ja, inte vi heller. Han kom ihåg hur vi grillat, besökt sommarstugan i S:t Michel, varit på utflykter osv. Jaa hör ni, vart har tiden tagit vägen och varför har alla så bråttom nuförtiden?

På hemvägen kurvade vi ännu via bybutiken och sedan fiskståndet. Hemma var vi först vid 16.30-tiden och då började vi märka att det minsann tog på att vara borta hela dagen i den här värmen.

Äldsta sonen hade fortsatt med gårdagens röjande och nu skulle det gälla för mej att få på diskmaskinen och sedan småningom bestämma mej för vad som får bli kvar i skåpen. Men kanske inte just nu? 

Önskar er alla en skön onsdag. Kom ihåg att dricka tillräckligt mycket, så ni inte torkar ut.

Kaos i mitt huvud

Just nu är det kaos i mitt huvud. Jag får inget gjort och inte har jag stor lust att göra nånting heller. Det började redan igår då dottern var här och rensade ur köksskåpen. Allt skulle bara bort, bort. Äldsta sonen hjälpte till och i sista stund hann jag rädda bondostkaret av trä från att förgås i eldens lågor. Det fanns nån sorts teori om att har man inte använt en grej på ett halvår kan den slängas. MEN ostkaret hör till kategorin används-en-gång-om-året, ibland kanske två. Ska det slängas då? Vem ska göra bondost till julen? Samma väg höll jultårtsmåttet på att gå idag på eftermiddagen då äldsta sonen ville fortsätta städa. Hur ska jag kunna göra julstjärnor av frasig tårtdeg utan den där indelade plastfyrkanten? Köpa ny? Nå, faktiskt kanske som förr med degsporre. Den kom nämligen fram idag från sitt gömställe, så kanske det lönar sig att städa?

Jag undrar verkligen vem som har planerat vårt kök? Det här hörnskåpet är det mest opraktiska jag har sett. Längst in i hörnen försvinner grejer och blir bortglömda. Det värsta är att jag endast når nedersta hyllan. Jag har bönat och bett att få den andra hyllan nedflyttad två steg. Men se nej, enligt bisin min går det inte och framför allt behövs det inte. Nåja, int då. Tack vare äldsta sonens insats är skåpet nu både dammsuget och torkat. Ja, och så finns det nu lite grejer där jag behöver, såsom mjöl, socker, torrjäst, bakpulver, kardemumma osv. på nedersta hyllan. De får vänta där tills kaoset i mitt huvud lägger sig och jag kan bestämma var de där varorna härefter ska placeras.

Kaos förorsakar också sorterandet. Det gäller att hålla koll på vad som är glas, metall, plast, papper och kompost. Med kaoset i mitt huvud är jag rädd för att plötsligt ha metall i komposten och kompost i glasinsamlingskärlet. Håhåjaaa.
Nu är för övrigt både köksbordet och matbordet överbelamrat med saker som jag enligt äldsta sonen borde ta ställning till. Men det blir totalkaos, för nu hittade jag det röda locket till den där runda burken, som ligger längst under i plastinsamlingskassen. Oj, och titta där, där är den där lagom stora plastburken vars rosa lock redan har försvunnit i plastinsamlingen. Huh! Här behövs en yrkesorganisatör. Mitt huvud klarar inte av det här längre.

Bisin min har berättat vitt och brett om att det kommer att bli krig här i huset när dottern kommer och rensar ur. Jag var lugn som en filbunke igår, närmast uppgiven. Men ni skulle ha hört bisin min. Hans glassmaskin hamnade bland plastgrejerna och det gillade han inte.

Dottern sa att oberoende av vem man har fått vad, så måste man göra sig av med saker och inte bry sig. I morse då bisin min och undertecknad rensade ur skåpet ovanom kylskåpet hittade han en vackert målad träask. Båda två kom vi ihåg att jag fått den av mina dåvarande arbetskolleger då vi huserade i en stuga vid vattnet i Lovisaviken och hade bjudit in dem till en liten sits.
Sen hittade bisin min den lilla börsen, som våra förlovningsringar låg i och vi blev lite nostalgiska och mindes hur och var vi den julaftonen trädde ringarna på fingren. Det har flutit mycket vatten under bron sen dess.

För övrigt så hinner jag inte göra nånting alls. Idag skulle jag ha fått följa med Lillan och hennes mamma till Prisma i östra grannstaden. Dessvärre blev jag tvungen att tacka nej till det härliga erbjudandet. Jag hamnade istället iväg på sjukskjuts till stan, för bisin min fick remiss till röntgen. I morgon ska jag skjutsa honom till sjukhuset i västra grannstaden och jag är redan riktigt nervös. Han iakttar noggrant mitt körande och kommenterar hela tiden, så idag blinkade jag av pur rädsla då jag kom in i rondellen istället för när jag körde ut därifrån. Huh, jag vill ju gärna hjälpa honom och ställa upp, men... jag kör faktiskt mycket bättre utan en medchaufför!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin tisdag!

Lila liten sjalett

Förra veckan fick jag äntligen färdigt ett litet projekt. Gissade ni förresten rätt? Såg ni vad som låg under handduken? Jo, en...

Lila liten sjalett

Start:    26.02.2026

Färdig: 20.06.2026

Garn: Sointu från Novita

Åtgång: 90 g
Stickor: 3½
Mönster: Pikkuhuivi modell nr 2 i Kotiliesi nr 3 2025

Det här var ett jyjy-26 projekt, som tyvärr inte hann bli färdigt i tid. Jag hann liksom inte och tappade lite farten med stickandet. Och nu ska jag nog inte på en tid delta i såna här utmaningar.

Jag var rädd att blockningskammarna skulle riva i det mjuka garnet, men det klarade sig, tack och lov!

Igår stickade jag inget alls, utan fäste endast garnändar i ett litet projekt. Idag har jag inte heller stickat, för dottern med familj har varit på besök. Hon har rensat ur vårt köksskåp med hård hand. Tur att bisin min var ute i potatislandet tillsammans med svärsonen och M. De satte lite potatis och grävde upp nypotatis. Den potatisen fick de med sig hem.

Nu vet jag sen inte riktigt vad jag ska sticka på för projekt. Ska jag sätta upp för en helt ny stickning? En åt lilla T eller ska jag försöka få färdigt ett av alla ofärdiga projekt? Eller ska jag ta itu med beställningen jag fick av A, en solhatt åt hennes docka? Eller ska jag bara slappa resten av söndagen?

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig inkommande vecka. Här hos oss har det regnat, så nu behöver ingen vattna gurklandet idag. Tjohoo!

Man kan faktiskt vinna!

Hör och häpna! Det går att vinna på utlottningar i Facebook. Jag har varit minst sagt skeptisk. Men kolla vad äldsta sonen fiskade upp ur vår postlåda i veckan:

En förpackning med saxar! Och i min färg och allt. Det var Hyvinkään ompelukeskus, som hade utlottning och på skoj kommenterade jag. Sen fick jag ett meddelande via messenger, som jag trodde var nån sorts spam. Men nej, en dam ville ha min postadress eftersom hon såg att jag bor långtifrån. Snällt nog skickades saxarna per post. Så man kan faktiskt vinna! Tjohooo!
Kanske det nu skulle gälla att börja delta i en massa utlottningar? Men, nää, jag har nog inte riktigt tid för det nu just.

I morse när vi satt mitt emot varandra vid frukostbordet, bisin min och undertecknad, sa han nånting så vackert att jag nästan började gråta.
– Men kärleken finns ju kvar, sa han. Det efter att vi hade talat om hur livet kan vändas upp och ner, stora förluster i barndomen och vuxen ålder. Livet är fullt av utmaningar och det går inte alltid som man tänkt. Skönt och tryggt att veta att kärleken verkligen övervinner allt.

Sen blev vi lite nostalgiska och när bisin min beklagade sig över ett av sina karaktärsdrag blev han mäkta förvånad när jag sa att det var just det som gjorde att jag föll för honom. Vi skrattade också hjärtligt åt en vän, som i tiderna varnade bisin min för mej. Jag var liksom inget att ha. Senare var vi ut på dans i stan tillsammans med just den vännen och hans dåvarande flickvän. Då var vi redan flerbarnsföräldrar och den där flickvännen hade fyra barn. När hon dansade med bisin min tafsade hon på honom, så att han blev alldeles förskräckt. Vad kan man säga annat än att han var en riktigt eftertraktad goding, så jag hade inte alls fel som föll för honom, eller hur?

När vi till sist hade filosoferat färdigt, var vi rörande överens om att snällhet alltid lönar sig. Och hur vi nu råkade komma in på det ämnet är en helt annan historia.

Idag har vi varit iväg till grannbyn en liten stund och hälsat på barnbarnen. Lilleman var hellycklig över glassen han fick. Strunt nu att det rann nerför hakan och över magen. Lite droppade det förstås också på golvet. Farfar visade sina enorma blåmärken i armvecket åt storasyster. Hon kontrade med att visa sina tatueringar som lyser i mörkret.
Lilleman började som vanligt gråta när farfar försvann, medan storasyster tyckte att nu kunde minsann gästerna gå hem!

Ajjo, så måste jag rätta gårdagens felskrivning, det var enbart Mr J, som hämtade hem bisin min igår. Det blev ändringar i planen. Vi är evigt tacksamma för den vänskapen och hjälpen. Mr J lämnade inte bisin min ur sikte, utan fanns alltid till hands som assistent och bra så.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin söndag. Hoppas att ni kan njuta!

Glassvädri

I natt släpptes den, Gelateria, KAJ:s nya singel. Det var precis vad jag behövde i morse för att bli riktigt pigg.

Idag har jag varit till stan på lunch tillsammans med äldsta och yngsta sonen. På något sätt verkade det som om tre i bilen var för mycket, för det var inte lätt att bestämma lunchställe.

Till slut hamnade vi på Olympos och jag valde fetaostsallad. Till och med den här salladen var lite i mesta laget för mej.

Och om ni tror att vi var iväg till affären för att köpa glass, så tror ni alldeles rätt. Men lugn, bara lugn vi köpte nog också lite grönsaker. Så balansen borde vara okej.

I natt satte jag fart på stickorna, för jag hade tänkt få färdigt mitt nuvarande projekt. Men vid midnatt tog det stopp. Jag orkade inte börja reda upp det här garntrasslet och till råga på allt klippte jag av fel garn! 🙈 Då var det definitivt dags att ge upp och söka sig till sängen.

Nu väntar jag ivrigt på att få hem bisin min, som har beställt skjuts med Mr J och vedklyvarkompisen J, alltså J&J.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Inte riktigt som planerat

Igår gick det inte riktigt som planerat. Just när jag drog på mej jeansen och skulle köra iväg till stan på stickträff, fick jag ett annat uppdrag. Jag hamnade att köra iväg på en sjukhusskjuts till västra grannstaden istället. Ingen stickträff för mej alltså, så kan det gå här i min just nu smått kaotiska värld.

När jag nu en gång var i västra grannstaden passade jag på att leverera det rosa fluffet och bra så. Nu seglar det inte längre omkring här hemma. Alltid bra att få saker ut ur huset.

Senare på eftermiddagen mot kvällen körde äldsta sonen iväg med mej till stan. Vi skulle äta middag ute, men var vi skulle göra det, var lite oplanerat. Så han körde söderut ner till grillen. Vi tog en sväng på parkeringsplatsen, för att återvända till stan och stranden.

Den här gången åt jag en kycklingkorg medan sonen valde bodans hamburgare där på CD. Antagligen måste jag småningom sluta äta ute, för nu blev det ganska många potatisar kvar av den här portionen. Alternativt hålla mej enbart till sallader.

Från stranden till mataffären och där hittade jag Bra Korsord nummer 8. Tjohooo!

Genast vid hemkomsten slog jag upp krysset Takt & ton och kolla där G 10-12, alltså tre rutor, en låt med KAJ. Tjohooo igen. Det där kan jag! Mycket annat som också är löst nu vid frukosten i morse. Endast en tom ruta återstår och jag vet inte om jag klarar av den. Få se...

Och ser ni, nu hittade jag Kotivinkki. Jag fick tag på sista exemplaret. Tjohooo! Och till rabatterat pris till råga på allt. Nu har jag alltså en tryckt version av syrensocksmönstret.

I tidningen finns också det här skojiga grytlappsmönstret, så fram med virknålen. En liten stickad sjal finns det också mönster till, alltså inte alls ett illa litet köp.

Den här tidningen fick äldsta sonen syn på och tyckte att jag skulle ha, så även den hamnade på kassabandet. Huh! Nu finns det mycket att distrahera tankarna med och bra så.

Sent på kvällen försökte jag koncentrera mej på stickning.

Lite oplanerat dök den här knuten upp i garnet. Suck!

Saker att glädja sig åt i denna oroliga tid, dagens jordgubbsskörd. Mums filibabba! Och vi hann före fåglarna.

Önskar er alla en finfin fredag. Ta vara på er och njut! 

Rosa fluffet

Redan för en och en halv vecka sedan blev det rosa fluffet färdigt stickat.

Stickad drömmjuk jumper

Start:    03.05.2026

Färdig: 14.06.2026

Garn: Ingenua från Katia

Åtgång: 148 g
Stickor: 8 och 10
Mönster: Unelma från Noon knit

Designer: Outi Markkanen/Noon knit

   

Jösses, det här var svårstickat med tunt garn och grova stickor. Det blev inte så snyggt, som jag skulle ha velat. Men en underbart lätt och fluffig tröja. Dottern köpte garnet och fick mönstret på köpet. Nu borde jag bara få tröjan levererad till västra grannstaden. Jag skickar med de 2 gram garn som blev över. Kan vara bra att ha ifall dottern river hål i tröjan. Garnåtgången var otroligt precis uträknad.
Och ser ni, träningsmattan från Biltema kom genast i nyttoanvändning. En riktigt bra investering alltså.

 

Mitt jyjy-26 gick i stöpet. Jag hann inte få alla påbörjade projekt färdiga i tid. Så går det då man har för många på en gång. Ja, och dessutom stickar mera bakåt än framåt.

 

Igår kunde jag ändå till min stora glädje blocka det här lilla projektet. Kan ni gissa vad det ska bli?

Nu är det dags för mej att kolla lite i hobbyrummet ifall jag skulle hitta ett lämpligt projekt att ta med till dagens stickträff. Jag är inte särskilt pigg på att sticka bakåt igen. Ja, och så borde jag nog börja få mina alster färdiga nån gång, inte sant? Det är inte roligt att ha en massa påbörjade och halvfärdiga projekt när jag vill börja på nya.

 

Önskar er alla en bra fortsättning på onsdagen. Här hos oss regnar det, men det stör inte mej så mycket. Skönare det här än brännande sol och 40 graders hetta.

Från eget land

Igår var bisin min inte lätt att tas med.
Det började genast på morgonen då jag frågade om han har sitt sjukförsäkringskort med sig i plånboken. Det hade han förstås inte och han bedyrade att det inte behövs, för han har ju körkortet. Jag som nu har skannat mitt sjukförsäkringskort i tid och otid var minst sagt skeptisk. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska få bisin min att förstå att vissa saker inte längre fungerar som förr, det vill säga det räcker helt enkelt inte med körkortet överallt. Till sånt prat bara fnyser han. Sjukförsäkringskortet använde han senast sommaren 2007, så det är ett tag sen.

Det blev lite bråttom, men till all tur kom bisin min ihåg att han hade kortet i sin gamla söndriga plånbok. MEN den plånboken låg inte alls där på soffbordet, som han senast hade haft den. Nu fick han anstränga hjärnan genast på morgonen och under över alla under, han kom ihåg i vilken låda den gamla plånboken låg! Hurra!
Förstås var det mitt fel att han blev stressad, för jag borde ha sagt åt honom kvällen innan. Jag försökte påpeka att han ju är en vuxen karl, men det klingade för döva öron. I det här läget var det bäst att vara riktigt tyst och inte säga ett knyst.

Jag skjutsade honom till stan och han tyckte att jag körde såååå långsamt då jag höll hastighetsbegränsningen på 50 km/h. När vi återvände från stan kritiserade han min körning igen, för nu knyckte jag på ratten! Jag hotade med att ta bilen och bege mej ut på långfärd, för att öva upp min körning. Då tystnade han för en stund.
Men inte länge, för han kunde inte låta bli att många gånger påpeka hur dum jag var som trodde att han behövde sjukförsäkringskortet.
– Man klarar sig visst med körkortet, triumferade han.
– Jaha, ursäkta nu, men det visste jag inte.
Fortfarande tror jag att det nog är bäst att ändå ha sjukförsäkringskortet med sig.

Senare på dagen sa han:
– Jag ska köpa en ny våg.
– Varför det, frågade jag förvånat.
– Den där gamla i tvättrummet visar fel.
Nu hade jag lite svårt att hålla mej för skratt. Klart att den där urgamla mekaniska grejen, som kommit från nåns äldre släkting visade fel.
– Men vi har ju redan en digital våg, så inte behöver vi nån ny, sa jag försiktigt.
Framför mej såg jag hur bisin min skulle köpa nån sån där monstervåg som mäter fetthalt, muskelmassa och vete fåglarna allt vad, som registreras och sparas. Han är nu nere i sin idealvikt, så det finns en viss risk att han skulle börja väga in mej. Han tjatar redan om motion och proteiner och jag vet inte allt vad. Tydligen är ungefär allt som jag äter farligt och ohälsosamt. Ändå blir han varje gång lika förvånad när jag väljer mörkt bröd eller knäckebröd.
Jag hade god lust att säga åt bisin min att de enda vågar jag använder är hushållsdito. Den ena för matlagning och bakning och den andra för att väga garn och färdiga alster. Som ni förstår, går det ju inte att använda samma våg, för då får bisin min ludd i maten.

– Nä, du skojar. Var har vi en digital våg, frågade bisin min högeligen förvånad.
– Den är precis där du lade den i augusti förra året, under kattmatsvagnen.
Nu tystnade han betänkligt och tydligen var det igen mitt fel att jag hade gömt vågen! Det värsta av allt var väl ändå att jag mindes bättre än bisin min. Ja, och så var det förstås mitt fel att jag var sjuk förra sommaren och att han och äldsta sonen blev tvungna att i hast röja ur tvättrummet här på övre våningen. I augusti förra året fanns det inte minsta lilla chans att jag skulle ha flåsat ner till källaren för att duscha. Suck!

På eftermiddagen när jag satt djupt försjunken i ett korsord samtidigt, som jag intog ett lätt mellanmål bestående av en skiva knäckebröd och lite vichy, steg bisin min in genom dörren.
– Och du bara sitter, var hans passivt aggressiva kommentar.
Han kunde förstås inte veta att jag precis just hade suttit ner. Till all tur kunde jag hålla tyst medan jag koncentrerade mej på korsordet om Elsa Borg.
På bordet hade jag lämnat ett Elovena mellanmålskex, som bisin min nappade.
– Huj, det här var inte gott, spottade och fräste han.
Det var också mitt fel, nu hade jag liksom lurat honom. Haaa, de där kexen är riktigt goda och hälsosamma, men han kanske inte ska äta så mycket havrefibrer?

I något skede under dagens lopp fick jag också bannor för att min telefon har så hårt ljud. Det handlade om aviseringar, som nu inte har så högt ljud på riktigt. Egentligen har jag inte på andra aviseringar än för WhatsApp, textmeddelanden och e-posten. Resten är liksom inte livsviktigt och jag behöver inte aviseringar för flera appar.
Men som sagt, igår verkade allting irritera bisin min. Om jag försvarade mej fick jag höra att jag är aggressiv och taggig. Tja, det finns ju gränser för allting, eller hur?

På kvällen fick jag makten, alltså jag fick rå om fjärrkontrollen. Tjohoo! Nu kunde jag se på Efter nio och slapp guldgrävare, nyheter, diverse bilprogram och långtradarchaufförer. Skönt.
MEN mitt i intervjun med Siri Hustvedt stövlar bisin min in och ska prompt byta kanal. Snyft!
Egentligen blir jag mera lessen än arg. Jag vet ju att jag kan alltid se programmet på Arenan, men tänk vilket liv det skulle bli om jag kom och ryckte fjärrkontrollen från bisin min mitt i nyheterna?!
Säger bara att det är allt tur att jag har min stickning och inte behöver bry mej om tv:n. Men igår kväll var inte ens stickningen till någon tröst, för jag hamnade att sticka bakåt 12 varv. Suck!

Senare på kvällen insåg säkert bisin min att det inte varit hans bästa dag, så han blidkade mej med goda jordgubbar från eget land. Mums! Och tack!

Innan vi lade oss igår kväll, kom vi överens om att idag ska vi ha Snälla dagen! Få se hur det går. Hittills har det åtminstone fungerat och jag har till och med röjt framför lådorna här i datarummet. Lådorna, som han gnäller om att han aldrig når på grund av mina grejer där på golvet framför. Det var väl snällt av mej?
Och vet ni vad? Jo, det lönar sig att vara snäll, för jag hittade Fazers Crunchy chokostänger, som jag gömt i en projektväska. Tjohooo!

Nu ska jag stoppa tvätt i maskinen, lappa lite kläder, blocka en liten stickning och sen försöka hinna ut ett varv.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på tisdagen. Kom ihåg att vara snälla!

Midsommarrea

Håll i er nu, igår var jag faktiskt på midsommarrea! Det var första gången i mitt liv, för vanligtvis brukar jag hitta reasakerna först i slutet av juli då det mesta redan är slut.
Men igår, då jag satt vid frukostbordet och övervägde om jag orkar äta den andra smörgåsen eller om jag ska lämna den, då knackade det på dörren. In steg yngsta sonen. Han satte sig mitt emot mig vid frukostbordet. Fadern anslöt också. Vi satt där och talade ditten och datten, då sonen plötsligt sa:
– Jag är på väg till Prisma i Kotka.
Nu frågade han inte precis direkt om jag ville följa med, utan lämnade valet åt mej. Bisin min beställde genast Bepanthensalva från apoteket, fil och mjölk från affären och det avgjorde förstås saken.

Genast när jag kom in i Prisma vek jag av till höger och hamnade vid tidningshyllan. Jag var på jakt efter två tidningar Kotivinkki och Anna. Den förstnämnda syntes inte där i hyllan, men till all tur finns det där mönstret på syrensockor ute på nätet. Vet inte om jag nånsin kommer att sticka dem, men vackra är de.

Till min stora glädje hittade jag den här tidningen. Kan ni gissa varför?

Tack vare de här glada gossarna var jag ju tvungen att köpa tidningen. Och lugn, bara lugn, också artikeln om KAJ finns på nätet. Men jag vill ha den lite mera handfasta versionen, så jag kan bläddra fram och tillbaka av hjärtans lust. Till all tur var det här dubbelnumret till nedsatt pris. Och om nån här i huset börjar morra nånting, så kan jag alltid dra till med att jag behöver öva på min finska! Dessutom följde det med en TV-tidning, som berättar vilka program som kommer ända till 3.7. Inte illa eller hur?

Från tidningshyllan tog jag sikte mot...

... garnhyllan! Farligt, farligt, men jag köpte inte ett endaste ett nystan. Jag tittade på strumpstickor, men hittade inte den grovlek jag skulle ha behövt.
Resten av tiden där i varuhuset koncentrerade jag mej på att undvika leksaksavdelningen och superhastigt gå förbi baby- och barnkläderna. Men ändå hittade jag ett par collegebyxor, en långärmad jumper och ett par Spidermanshorts åt Lillan och en långärmad t-tröja åt hennes lillebror.
Jag hittade också en julklapp. Jag dessutom köpte en ljuvlig grej, som jag kanske egentligen inte behöver, men som är nyttig. Inget krims krams alltså. 

Vi var rätt snabba där i varuhuset med tanke på hur stort det ändå är och hur mycket man får trava på. 

Jag hoppas att ni alla har haft en skön midsommar.
Vi har tagit det lugnt och njutit av väder och vind. Och kan ni tänka er, jag har inte bakat nånting alls. Det behövdes inte heller, för på midsommardagen blev vi bjudna på en god rabarberpaj nere vid ån. Där satt vi runt dukat bord och njöt nere vid ån. Vi träffade också kusinens mamma och kusinens söner, en riktig släktträff alltså. Solen värmde och vinden fläktade skönt.

Igår satt jag också ute hela eftermiddagen, den här gången i grannbyn. Det var grillparty hos Lillan och vi åt både hamburgare, kassler, nypotatis och grillad majs.
Det var härligt att se de två små springa omkring utan kläder på och i bara fötterna. Det är just precis så där, som det ska vara på sommaren. Lillan skulle sedan genast ha på sina nya Spidermanshorts.

När mommo och Ukki for iväg på motorcykeln, tyckte Lillan att det var tråkigt att gästerna åkte hem. Hon skulle så gärna ha fortsatt kvällen med famo tittandes på TV på katter, som blir superhjältar. Men, men också famo måste hem.

Söndagskvällen avslutades här hemma med...

... glass och jordgubbar. 
Glass är också det som KAJ sjunger om i sin nya låt, som släpps i fredag.

En stor glasstrut kom bisin min med i morse i stan då han traskade till bilen där jag satt och väntade på honom. Men inte fick jag nån glass. Nä, jag fick bara kritik, för att jag knyckte så på ratten då jag körde. Hrmpf! Jag kör ändå mjukt utan de där häftiga inbromsningarna som han ägnar sig åt. Det kan hända att han blir utan chaufför nästa gång han behöver.

Nu ska jag iväg ut!

Önskar er alla en finfin ny vecka!

Två dubbelnummer

Igår fick jag lift till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att träffa henne och en riktigt fin eftermiddag hade vi hos G-M. Hon bjöd på varma smörgåsar med mögelost, mums och en god midsommartårta med jordgubbar. Vi talade om allt från bankappar och korsord till vilka maträtter vi inte gillar. Lite kommenterade vi också världsläget och stadens klåperier. Vi kom fram till att vi minsann skulle ordna det mycket bättre. Stadens tjänstemän och politiker borde fråga av oss som vet.
Jag stickade på min socka med strukturmönster och förstås hamnade jag två gånger att sticka bakåt. Nu har jag dessutom en tappad avig maska, som jag måste komma ihåg att plocka upp innan jag stickar vidare.

Planen för idag var glasklar, jag skulle bara sticka, inte göra någonting annat. Men sen händer det ju saker här i mitt pensionärsliv. Innan jag hade kravlat mej upp ur sängen före halvnio i morse, hade jag ett missat samtal från nästyngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med till stora varuhuset i Gammelby. Lite yrvaket frågade jag försiktigt när det var avfärd och fick reda på att efter en timme. Jo, det skulle jag väl klara. Så kläderna på, snabbfrukost och plötsligt var han redan här.

Snabb var jag i varuhuset, trots att bisin min hade räknat upp en hel drös med varor han ville ha. Nu har vi alltså både nektariner, persikor, päron, jordgubbar och tre säckar med trädgårdsmylla.

– Får du köpa den där, frågade nästyngsta sonen misstänksamt då jag kurvade via tidningshyllorna före vi gick till kassorna.
– Jo, jo, försökte jag övertyga honom.
Lite festligt måste man ju få ha det inför midsommaren, eller hur? Egentligen skulle jag ha velat ha en korsordstidning, men Bra Korsord såg jag inte där i tidningshyllan. Så det fick bli dubbelnumret av Allers i stället. Jag får gnugga mina geniknölar över A-korsordet och bra så.
 

Den här fiskade äldsta sonen upp ur postlådan idag. Så nu har jag två dubbelnummer. Blir det fyra tidningar?

Och nu önskar jag verkligen att jag skulle kunna sy, för den här byxkjolen gillar jag. Tänk så sval och skön i sommarvärmen.

Nu ska jag ta hand om disken och försöka få igång tvättmaskinen och sen, sen blir det sticka av. Tror jag, ifall det nu inte kommer nånting annat emellan. Sånt vet jag inte på förhand.
Det blir också paus här i bloggen. Jag återkommer efter midsommaren med nya skriverier.

Önskar er alla en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!

Nysväri

Vet ni vad en Nysväri är?
Det visste i alla fall inte jag förrän igår.

Då och då förvånar jag mej själv genom att kolla lite på städredskap och det fastän städning hör till det värsta jag vet. Igår fastnade den här borsten, Nysväri i mina nypor. En detaljborste, som hjälper en att komma åt svåra och smala ställen, bland annat runt kranar. Behöver jag en sån? Absolut inte, eller hur?

Idag är här lite småruskigt väder med regn och grå himmel. "Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det".
 

Nå, här i huset toppade vi frukostfilen med goda inhemska jordgubbar och då blev till och med vädret en bisak.

Nu ska jag ta en varm dusch och sedan småningom åka iväg till stan för stickträff hos G-M.

Önskar er alla en finfin fortsättning på onsdagen.

Långa tången och marknadskringla

Håhåjaa, vet ni, jag hinner inte med någonting alls nuförtiden. Visserligen har jag blivit långsammare med åren, men nu har jag till råga på allt flängt omkring!

Igår följde jag snällt med bisin min till Motonet i västra grannstaden. Jag var liksom hans säkerhet och egentligen var det tänkt att jag skulle köra. Men han ångrade sig och satte sig bakom ratten.
Bisin min hade förstås ytterst nödvändiga saker han skulle ha från Motonet...

... som till exempel den här långa tången och liknande grejer.

Jag skulle förstås inte ha nånting alls, men hittade likväl både det ena och det andra...

... och helt i onödan köpte jag den här korsordspennförpackningen. Jag skulle ha klarat mej med den där refillförpackningen till höger, för jag har redan ett otal pennor. Till råga på allt hittade jag ännu en födelsedagspresent åt Lilleman. Snart är hela klädkammaren fylld med presenter.

I morse fick jag ett sms från yngsta sonen. Han hade ärenden i västra grannstaden och undrade om jag ville följa med. Det ville jag förstås. Fräckt nog skickade jag äldsta sonen till marknaden i stan.

För se, marknadskringla skulle vi förstås ha. Han postade också mina färdigt lösta korsord i tidningen Bra Korsord nr 7 2026. Ja, egentligen hela tidningen, för jag hade faktiskt lyckats lösa dem alla.

Idag hade jag, på uppmaning av yngsta sonen, min sockstickning med mej. Men jag hann med ynka tre varv innan han var färdig med sitt ärende.

Vi funderade lite hit och dit var vi skulle inta lunchen. Till sist fick det bli Kotipizza i Näse, för vi skulle inte alls åka in till stan.

Jag valde fetaostsallad. Den var riktigt fräsch och mättande. Till salladen serverades tre goda och varna brödpinnar.
Vi handlade lite där i stora mataffären och kunde sätta kallvarorna i kylskåpet, som yngsta sonen hade bak i bilen. Behändigt och bra i sommarvärmen.

Hur det nu var så körde vi ändå genom hela stan, för att besöka Mikrokulma. Det är en riktigt farlig affär för en famo/mommo, för där finns leksaker! Såna får jag förstås inte heller köpa, vilket gör det hela riktigt knepigt. Vad jag inte riktigt förstår är hur jag nånsin ska kunna hjälpa Finlands ekonomi på fötter om jag inte får köpa nånting?!

Nu är det dags för blötläggning av rosa fluffet annars blir det aldrig färdigt och ni får inte se det. Ja, och dottern får frysa.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Ingen bröllopsresa

Igår kunde vi fira vår 46:e bröllopsdag, vilket faktiskt är ett litet under. Tänk att vi orkat hålla ihop! Vi ligger alltså fyra år efter det svenska kungaparet. Inte illa, eller hur?

Traditionellt brukar vi fira dagen med en liten överraskningsutflykt, men det blev ingen bröllopsresa igår. Bisin min är inte ännu riktigt i skick efter sin influensa. Han borde nog söka sig till läkare, men han påstår att han inte har tid. Jag undrar jag. Han verkar mera samla på sig skräckhistorier om vanvård och långa väntetider när han talar i telefon med sina kompisar. Suck!

Igår var bisin min ändå ute ett varv och kom in med en ros från vår buske på baksidan av huset. Fint, för man ser liksom inte riktigt den busken.
I morse muttrade bisin min nånting om att vi ju kunde åka ända till västra grannstaden till Motonet. Heh, det skulle just vara nånting det, eller hur? Jag som elegant har lyckats undvika den affären länge och väl. Men vad gör man inte för husfridens skull? Ja, och dessutom vågar jag inte släppa iväg honom på äventyr alldeles ensam. Tänk om han kroknar mitt i allt?

Lite firande blev det igår kväll i alla fall då svägerskorna B och B dök upp på överraskande visit. Vi firade med glasskaka och gul Jaffa. Och jag skämdes förstås rejält, för här är verkligen råddigt just nu. Det skulle absolut vara dags för ett skåp för barnbarnens leksaker. Ett skåp som sen kan användas för annat. Men, men här tycker vi inte alls lika med bisin min, så få nu se. Kanske jag står ut en liten tid ännu?
Trots råddet och mina skamrodnande kinder, var det fint att träffa svägerskorna. Vi ses sällan trots kort avstånd. Det blir dessvärre så när alla har bråttom med sitt.

Den yngre svägerskan påstod att hennes syskon är boomers. Hon vågade dock inte säga att jag också är det. Jag strävar nog till att bli en heltidsboomer, men riktigt dum är jag inte ännu!
Lite fundersam blev jag då ingen av syskonskaran visste vem Lewis Capaldi är. Han uppträdde igår i Helsingfors på Helsinki City festivalen. Antagligen är jag inte riktigt boomer ännu eftersom jag känner till Capaldi. Eller så gillar jag musik?

Vet ni vad? Jo, jag fick färdigt det rosa fluffet igår! Tjohooo! Nu måste jag bestämma mej för om jag ska blocka det eller enbart ånga det lätt. Hmmm!
Något måste jag göra åt fluffet, för nu just tycker jag att det ser så ojämnt ut.
Bäst att fortsätta på min bakåtstickning medan jag funderar. Jag har tre varv kvar till det saknade omslaget.

Vi avslutade kvällen igår med att se på dokumentären om Cornelis Vreeswijk. Tänk, både bisin min och undertecknad gillar Cornelis. Han hade ett minst sagt vilt liv. Kompromisslöst skapande är inte alltid så lätt.

Här regnar det, så inget uteliv idag för min del. Kanske jag kan sticka hela dagen? Tja, lite nytta måste jag säkert göra före det, eller hur?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

Dags att ge upp?

– Titta, titta, sa jag ivrigt igår kväll och viftade med min stickning framför ögonen på bisin min. Han hummade lite och tog knappt blicken från dumburken. Kanske lika så bra, för nu såg jag något förskräckligt!

 

Felet med stort F! Där saknas ett omslag! Snyft, snörvel! Tredje gången jag får riva i den här lilla stickningen med enkelt mönster. Kanske det är dags att ge upp? Jag funderade nog igår varför plötsligt maskantalet inte stämde i ena kanten. Men det kunde jag trixa med och jag fick mönsterbårderna på rätt plats. Jag trodde att jag hade tappat en maska, men det var värre en så. Nu blir det till att sticka bakåt igen. Jag tror att den här stickningen inte vill bli färdig. Vad tror ni?

Jag var rejält deppad när jag lade mej att sova. Och jo, jag vet att det finns Problem med stort P och att mitt problem med litet p mera är ett bekymmer än ett problem. Just nu skulle jag allra helst vilja få ens ett stickprojekt färdigt. Det är nog enklare sagt än gjort när redan en sån här liten stickning vållar bekymmer.

Jag funderade i morse på att dra fram några garnpåsar och sortera dem in i de där plastpåsarna jag köpte från Ikea. Det skulle kanske fungera som tröst? Men jag vill inte göra bisin min upprörd, vilket han alltid blir när jag drar fram några garnnystan. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning istället?

Önskar er alla en finfin ny vecka!

Lite hit och dit

I morse satte jag mej i egen bil och körde iväg till västra grannstaden. Åååh, så härligt att få köra med egen bil igen. Den är utlånad till nästyngsta sonen medan bisin min försöker fixa deras franska "katastrof" eller vågar jag skriva fiasko?

Avsikten med min lilla utflykt var att delta i Säie Wools garnfest, det är ju världsstickardagen idag, men... 
... jag hittade ingen parkeringsplats i närheten. Suck! Ett erkänt borgåproblem. 
Jag hade packat med mej min sockstickning i akt och mening att sitta där ute och sticka, men...
...från att endast ha droppat lite tog regnet i riktigt ordentligt, så både undertecknad och stickningen stannade i bilen.

Jag träffade i alla fall E från Hyvinge och det slutade inte så bra med tanke på mitt garnlager, som bara sväller och sväller. Men det är en helt annan historia.

Jag susade hemåt, plockade upp äldsta sonen och så iväg till stan medan det regnade. Vi hann med besök både i stora varuhuset, Corint, luncha i Valkom grill och ett varv till R-kiosken innan vi äntligen hamnade i mataffären.

Hem kom jag med Kuriren nummer 8 och...  

... berlinermunk.

Medan jag njöt av berlinermunken tog jag mej an knepiga krysset i Kuriren. Nu är det endast 4 tomma rutor kvar att fylla i. Tjohoo! Inte riktigt så knepigt, som jag trodde att det skulle vara.

På stickfronten inget nytt. Det rosa fluffet har nu fått vara i fred medan jag långsamt återhämtar mej från sykatastrofen. En liten provlapp stickade jag igår och kom underfund med att jag ska använda stickstorleken 3,25. Men sen orkade jag bara inte lägga upp 180 maskor. Det var på tok för sent på kvällen för en sådan manöver. Jag började istället sticka bakåt på mitt lila projekt medan jag såg på dart i TV. För tillfället går det alltså mera bakåt än framåt.

Nu är det dags för mej att ge mej i kast med de där 180 maskorna. Undrar hur många gånger jag får räkna innan jag får det att stämma?

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Sommarkafésäsongen inledd

Igår på eftermiddagen körde jag igen in till stan. Jag hade träff med en vän på Tuhannen Tuskan Kahvila. Ett kafé som ofta återfinns på listan över de bästa kaféerna här i landet. Då är det ju nog bäst att som lokalinvånare besöka det, eller hur?

Det var trevligt att sitta där ute på gården och filosofera över livet, åldrandet, husdjur, korsord och dagens digitala värld samt förstås barnbarnen och en hurudan omgivning de råkar ut för.

Och förstås åt vi riktigt gott. Jag valde sommardrickan, som bestod av vichyvatten och rabarbersirap. Slurp, så god och vacker. Jag åt upp alla bären också, ska ni veta. Till det valde jag nånting som på menyn heter "fylld semla" (fralla på rikssvenska). Men det var ju en mindre batong med ost, sallad, gurka och tomat. Fräscht och gott.

Till efterrätt delade vi på en bit rabarberpaj med toscatäcke. Mums! Gott som bara den och vackert dukat med blommigt porslin. Både lokala människor och turister fanns bland gästerna.
Jag är full av beundran inför den energin att du som pensionär startar ett kafé, bakar allting själv och dessutom har en prunkande trädgård. Jag känner mej alldeles matt enbart av tanken på ett sånt jobb. Borde kanske besöka kaféet lite oftare?

Igår kväll var jag så inspirerad och ville få färdigt det rosa fluffet, men...

... katastrofen var ett faktum. Jag hade redan sytt i halva ärmen när jag till min förskräckelse såg att jag hade sytt i ärmen felsvängd. Ärmen var avig! Gråt, tandagnisslan och mustiga svordomar på finska. Att sprätta upp sömmen var en mardröm utan like. Fluffet gjorde motstånd och jag var livrädd att jag skulle söndra maskor på ärmen eller bålen. Till all tur var bisin min inte hemma, för han skulle ha sagt att jag ska sluta med stickandet när jag blir så upprörd. Han tror inte alls på det där att stickningen får blodtrycket att sjunka. Nå, det här var ju inte stickning, utan efterarbete och det är en helt annan sak om man är en sån här klåpare som undertecknad.

Senare på kvällen tänkte jag att nu gör jag inga andra större arbeten än stickar en liten provlapp. Men det ville sig inte heller, för bomullsgarnet trasslade till sig så mycket att det blev mera att reda ut än att sticka. Suck!

Till råga på allt missade jag min dartfavorit Gian van Veen i den pågående världscupen. Suck igen. Så går det när man inte har tillräckligt koll på TV-programmen. Men som sagt, TV är nu inte riktigt min grej. Ibland råkar det förstås att jag ser nåt när bisin min sitter bredvid och zappar runt. Men oftast är jag fullt upptagen med min stickning och gör inget annat än lyssnar. Jag är inte så intresserad av de där bilprogrammen han gillar.

Tror ni att jag nu skulle våga mej på att försöka sy i fluffärmarna?
Kanske bäst att gå ut och ta lite luft först?

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen!