Igår försvann de sista 250 grammen av julskinkan i Fina skinkpajen. Så nöjd, inget matspill där heller. Receptet har jag använt sedan år 1981, då min lillasyster gav mig det årets Köksalmanack i julklapp. Ja, hon gav den alltså julen år 1980. Fina skinkpajen är en favorit bland karlarna i familjen och far i huset blev nästan lyrisk då pajen stod på middagsbordet igår. Han önskar sig den lite oftare, men tjaaa, det finns enklare maträtter, som går snabbare att tillreda. Först ska pajdegen knipas ihop och så ska den vila 1 h i kylskåpet. Äggvitorna skall vispas skilt och sedan försiktigt vändas ner i skink- äggule- gräddfilsblandningen, som i sin tur ska i det förgräddade pajskalet. Blir alltså en del disk.
Idag ska jag glädja far i huset med fattiga riddare till efterrätt, så blir jag av med julbullaskivorna. Men då får han allt lov att vispa grädden. Nån arbetsfördelning måste vi ju ändå ha i köket.
Igår hann jag precis fästa sista garnändarna i gästtofflorna så att dottern hann pröva dem och gå in dem då hon var här på snabbvisit. Det röda garnet fick jag av en släkting till far i huset då hon tömde sin mors förråd. Och det vita mohairgarnet hittades uppe på vår gamla vind.
- Så bra att de där garnen kommer till användning, konstaterade dottern igår.
Modell: Har utgått från DROPSmönster, som fanns i årets DROPS julkalender. Har inte följt mönstret slaviskt utan virkat lite egna grejer. Hanken virkade jag för att kunna hänga upp tofflorna i väntan på nästa gäst.
Garn: Score, det röda och Sara mohair, det naturvita.
Åtgång: 90 g
Virknål: Nr 6½
Beklagar att bilden är lite suddig.
Önskar er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT OCH STICKRIKT ÅR!
Kan konstatera att jag är en självplågare av stora mått. Vad tror ni att jag gjorde samma dag som jag fått de blåa sockorna färdiga?
Jo, jag lade förstås upp till en ny sockstickning. Ack, ack, vet inte vad som for i mig, inte klokt alltså.
Och till råga på allt mönsterstickade skaft! Milda makter. Och inte får jag det alls lika snyggt som en av mina stickande facebook-vänner fick till det. Hennes sockor såg precis ut som på mönstret, men mina... ack, ack, ack. Får trösta mig med att övning ger färdighet.
I lördags var jag iväg med de två äldsta sönerna och den nästäldstas fästmö till vår östra grannstad på rea. Det vill säga sonen med fästmö jagade på riktigt kap, medan jag tog det lugnt och endast inhandlade det jag skulle ha. Låt vara att jag i Citymarket styrde kosan direkt till tidningshyllan och tog ett glädjeskutt över urvalet. Åååh, sticktidningar på engelska och min favorit Designer Knitting. Svärdottern log åt mig och mina tidningar. Jag får ju inte köpa garn och inte ska jag ha kläder heller, så det blir inte mycket kvar att fynda på rean. Inte mera grejer i det här huset betydde också att det var en hel drös med affärer som jag inte alls gick i.
Men jag är en snäll person. Köpte 4 nystan garn á 100 g/nystan åt mamma. Förstås hojtade äldsta sonen när vi kom hem:
- Mamma har sen köpt mycket garn.
Mummel, mutter, det hade jag minsann inte alls gjort. Endast tre små nystan åt mig själv.
Virkgarn är bra att ha i hyllan. Vem vet när det behövs en ny duk eller något annat virkat i bomullsgarn. 2 * 50 gram.
Och så köpte jag det här nystanet, som innehåller 150 gram. Det här var väl inte för mycket garn?
Tilläggas kan att jag var mycket exemplarisk i Prisma. Jag gick inte ens till garnhyllan utan höll mig till matavdelningen. Inte gick jag till garnaffären i samma byggnad heller. Så visst borde jag ju få hurrarop och tio fulla poäng, inte sant?
Och självplågeriet fortsätter. Igår lade jag upp en ny sockstickning med det där djungelgarnet. Men då med det nystanet jag fick av mamma i augusti. Det är alltid bra att ha en sockstickning på gång, inte sant?
Den röda sockan är redan förbi hälen och inne på foten. Tråkig del, sticka runt, runt, runt i väntan på att få göra tåminskningen. Mera spännande med sebragarnet och att se hur det randar sig. Spännande också att se om ett nystan räcker till ett par större sockor, ca nummer 43.
För övrigt tror jag att ett av mina nyårslöften ska bli: Ha alltid en sockstickning på gång. Kanske mitt sockstickande då skulle få ett helt nytt lyft?
Och sockor är ju alltid bra gåvor.
Och så var julfirandet över för denna gång. Gästerna från Ekenäs återvände hem idag så nu känns det lite tomt. Julen har firats med stort U som i umgänge. Det har varit en sån innerlig glädje att ha barnen på besök, att äta tillsammans och umgås samt att spela Geni och kortspel. På annandag fick jag lov att koka en ny bondost. Den tog slut i morse. Jultårtor bakade på 2 kilo bladdeg har försvunnit i hungriga magar. Dottern bakade en gudomlig chokladmoussetårta, som också gick åt som smör på heta stenar. Skinkan försvinner imorgon och lådorna är slut. Skönt, inget matspill här inte. Bra planerat.
En hel drös med fina julklappar och härliga rim. Tack för dem. Enda smolken i glädjebägaren var minstingens frånvaro. Men man kan ju inte få allting heller.
Nu då julen är över kan jag också tryggt visa en hemstickad julklapp, som uppskattades. Själv funderade jag hur det kunde ta så lång tid att få ett par sockor färdiga. Jag började på dem den 14.11 och de var inte färdiga förrän den 17.12. Jag och sockor alltså, ingen bra kombination. Men jag fick ju den andra färdig, så det så.
Modell: Alldeles vanliga herrstrumpor/sockor. Mönster finns bl a på 7 bröders garnbanderoller, baksidan
Garn: 7 bröder Nostalgia från Novita
Åtgång: 144 g
Stickor: Nr 3
Det blev en bandhoptagning i tån. Gillar den och hittills har karlarna inte klagat över den, så...
Igår överraskade jag mina kolleger rejält vid höstterminens sista personalmöte. Jag hade virkat fem karamellkorgar, fyllt dem med tre olika sorters chokladkarameller och packat dem fint och snyggt. Oj, ni skulle ha sett deras min då de kom till mötesbordet och såg den lilla julklappen vid sin kaffekopp. Vad det är roligt att ge och få sprida lite glädje.
- Har du faktiskt suttit och virkat dom här åt oss, frågade en kollega. Jadå, det hade jag ju gjort. Och det var så roligt att virka att jag av bara farten gjorde en sjätte korg igår. Den ska få bli julklapp åt nån den med. Vem som ska få den är hemligt. Kan ju inte avslöja allt här.
Eftersom vi på jobbet fokuserar på hållbar utveckling så gäller det förstås också min julklapp. Garnet jag använde, Novitas Hanko, består till 50% av återvunnen bomull. Påsen är en stekpåse, som med fördel kan användas när man har tagit bort korgen. Bandet med hjärta på är av bomull och kan knytas som rosett på korgen och det lilla glashjärtat kan hängas i granen och följa med som hållbart julpynt i många år. Smart och genomtänkt eller hur?
Modell: Fri virkning enligt förlaga från Tuulia Designs julkalender. Minns inte under vilken lucka det fanns, en virkad konfektask. Min blev alltså som en korg för jag hade inte tillgång till matt-trasetrikå.
Garn: Hanko från Novita
Åtgång: 182 g
Virknål: Nr 6
Strategiska måtten: Höjd 6,5 cm, omkrets 32 cm.
Igår avslutade jag också ett annat julklappsprojekt och så kände jag mig plötsligt lite rådvill. Vad ska jag börja med nu? Känns inte läge att ta itu med nån UFO, skulle vilja syssla med något lite juligare. Men det skulle inte heller få vara ett så stort projekt att det tar helt fokus från julförberedelserna. Å andra sidan, det är ganska lugnt på den fronten. Vi blir enbart sex personer runt julmiddagsbordet och svärdottern har delat ut matuppgifterna på oss allihopa. För min del gäller det att steka skinkan, koka bondost, baka jultårtor och chokladtårta. Det låter väl överkomligt? Det känns konstigt att inte ha minsta julstress. Kanske den slår till när jag ska iväg med mamma och handla i måndag? Eller om jag misslyckas totalt med bondosten?
Nå, det är nästa veckas utmaningar. Idag är det första dagen på mitt jullov. Jag sov ända till klockan tio i morse! Det är rekord för jag var i säng igår före midnatt. far i huset påstår att jag har hostat halva natten. Låte konstigt eftersom jag känner mig utsövd och pigg. Tänk om jag har smittat ner honom och det var han själv som låg och hostade?
Innan far i huset hade hunnit med annat i morse än att ta in dagstidningen från postlådan, hade jag redan fått på en tvättmaskin, strax dags för maskin nummer två, fått bokförarens papper i ordning och iväg till stan och skött undan lite e-post. Far i huset påstod mycket bestämt igår att det skall julstädas här i huset idag, men jag har inte sett skymten av någon sådan aktivitet. Idag påstår han att han skall iväg och såga upp tjocka tallkvistar som brast förra veckoslutet då vi hade storm här.
Så nu har jag själv då att välja på om jag skall baka lite, mockarutor, toscakaka, chokladmuffins? Eller slå in julpaket? Eller sätta upp en ny sticksöm?
Alternativt kan jag ju fastna någonstans i nätet på datorn. Åååh, denna frihet att göra vad man vill. Härligt!
- Nu är du riktigt sjuk, utropade min hulda mor igår kväll då jag sent omsider ringde henne. Orsaken till detta konstaterande kom när jag sa att jag inte hade deltagit i höstens sista stickcafé igår. Det gick bara inte. Den där grågröna bleka varelsen med vattniga ögon och rinnande näsa, som mötte mig i badrumsspegeln fick allt snällt lov att krypa tillbaka ner mellan lakanen.
Harmfullt, men inget som jag kunde göra något åt. I torsdags hade jag min sista undervisningsgrupp för höstterminen och som den ordentliga mi-lärare (vuxenutbildning) jag är passade jag förstås på att bli förkyld när undervisningen är över. Suck! Idag ska jag dock iväg på jobb nu på förmiddagen och sedan igen i kväll. Hinner ta igen mig mitt på dagen hoppas jag.
Men vad gör det när alla julkort är skrivna? Ja, och tillverkade med. Inget, då är en liten förkylning inget att gnälla över, eller hur?
Mycket material att välja från. Funderar allvarligt på att införskaffa en sådan där Big Shot tillsammans med svärdottern, men... ja få se nu... om vi endast gör julkort en gång per år? Eller skulle man tillverka också andra kort om man har apparatur? Hmm...
Vi är stenhårt koncentrerade. Jättebra med mycket bordsyta så man kan breda ut sig ordentligt. I morgon åker julkorten iväg och nu ber jag färdigt om ursäkt för dem som i år blev utan. Det var inte meningen, men mina krafter tog helt enkelt slut. Lovar skärpa mig till nästa år.
Under veckoslutet satt jag på skolbänken och lärde mig tvåändsstickning under Kaja Lindbergs ledning. Fredag kväll, lördag och halva söndagen gjorde jag inget annat än stickade för brinnkära livet. Förstås är det trevligt att lära sig en ny teknik, men... ja alltså det är en så låååååångsam teknik att jag faktiskt inte skulle ha tid med den.
Och så gjorde jag ett strategiskt misstag, jag borde ha haft grövre garn istället för Fabel från Drops. Suck! Det här verkar mera som självplågeri än sticknjutning och då gott folk är det här alltså inte ett av de svårare mönstren. Men två trådar tvinnar och trasslar och det tar sin lilla tid.
Garn och böcker i en salig blandning på bordet. Inspirerande.
Många olika spännande modeller att ta efter.
De gråa vantarna i förgrunden är exempel på lärarinnans tvåändsstickning.
Svart och rött kombinerade en av deltagarna och det är ursnyggt!
Innan vi avslutade kursen på söndagen fick vi alla julbetyg i form av en garntomte, som lärarinnan påtat ihop. Lägg märke till den fina stickade luvan, 10 m på tre tunna strumpstickor. Tror inte jag skulle ge mig i kast med sådant heller.
Kursen arrangerades av min arbetsplats, Lovisa Mi. Tack till alla trevliga, stöttande och inspirerande medstickerskor samt till en tålmodig och bra lärare.
