Nallesockor

I måndags, för en vecka sedan fick jag äntligen färdigt ett litet sockpar, storlek 26.

Modell: Nallesukat s. 78 i Käsityön ABC 32 (Kauneimmat käsityöt) tidningen

Start: 12.2.2025

Färdig: 24.03.2025

Garn: Nalle från Novita

Åtgång: 44 g 

Stickor: Nr 3

Designer: Maija Paavilainen

 

Det var fästandet och förstås öronen och broderierna, som tog längst tid. Själva stickandet gick fort. Bisin min fnyste åt mej för de där "onödigheterna". Jo, men lite roligt måste man ju få ha, eller hur? Dessutom är det bra att öva på sånt här smått. Kanske jag nån gång lär mej?

Nu har jag då testat de här trästickorna. Riktigt sköna att sticka med. Förstås fem centimeter för långa, med tanke på mitt lilla sockprojekt.

Idag på eftermiddagen knackade det på vår dörr.
– Kom in, ropade bisin min och undertecknad i kör.
Ingenting hände, förutom att det knackade en gång till.
– Far sii nu vem det e, ropade bisin min och jag skuttade iväg.
Där stod grannfrun.
– Nu behöver jag lite hjälp, sa hon.
Hjälp fick hon. Bisin min bryggde kaffe och jag tog fram bullar. Och så blev det intressanta diskussioner. Grannens barnbarn var med i de nationella skidtävlingarna nu under veckoslutet och det var spännande att höra om resultatet.

Efter en dryg timme knackade det igen på dörren. Den här gången var det yngsta sonen.
– Nå, e du färdig nu, frågade han.
Himmel, jag hade alldeles glömt bort tiden. Fort, fort fick jag klä om mej och så iväg till västra grannstaden. Vi levererade foton, sockor och lite annat till dottern med familj. Yngsta sonen lämnade allt på trappan, för flickorna var i ishallen. Deras pappa var nog hemma, men yngsta sonen knackade inte på dörren.

Fort, fort iväg in till stan, till Lundi.

Där åt vi ett lättare kvällsmål, en rostbiffsbatong och grekisk sallad för min del, på Café Picnic. Potatisen gav jag åt yngsta sonen, för jag skulle inte ha orkat med allting annars. Jag blev både nostalgisk och glad. Glad för att det smakade precis, som jag mindes. Nostalgisk för att här lunchade jag ofta i början av 2000-talet då mitt datajobb förde mej runt om i bygden och jag inte alltid hade min kylväska med smörgåsar, fil och dricka med mej i bilen.

Mätta och belåtna tog vi oss upp till följande våning. Sonen hade ärende till Clas Ohlson och själv smet jag in till Normal. Sonen hittade inte det han behövde till ett rimligt pris, så han kom snällt in i Normal och hjälpte mej handla. Så tacksam över hans omtanke och framförallt tålamod.

Från Lundi till stora mataffären på östra sidan av stan, sen ännu tanka och så hem. Jag måste erkänna att jag var riktigt trött och färdig för sängen. Men jag har skjutit på läggdags, för jag måste försöka få nån ordning på dygnsrytmen.
Jag borde ta hand om disken, men eftersom jag småfryser och känner mej lite hängig, får det nog lov att bli sängen.

Önskar er alla en riktigt skön tisdag. 

På botten

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror helt enkelt på att jag slocknade i gungstolen. Jag fick troligtvis en friskluftschock. När jag vaknade var klockan redan 20.30 och då orkade jag inte längre ta mej till datorn och skriva någonting spirituellt.

Jag var alltså ute i det vackra vårvädret igår. Det gick dessvärre inte att sitta på balkongen och sticka, för här hos oss blåste det så att mina fingrar var som istappar. För min del var det annars helt bra med blåst, för jag kunde ju inte kratta löven, trots bisin mins morrande om hur okrattat här är. Han jämför tyvärr med den superduktiga grannen.
Idag vaknade jag till ett stilla regn. Skönt, ingen krattning idag heller!

Igår kväll då vi satt där framför tv:n i varsin gungstol, så hittade bisin min en kanal, som spelade 1970-tals musik. Oj, vad vi njöt av Soley, Soley, Yellow River, A Little Bit More, I Shot The Sheriff med flera liknande. På något sätt var det glatt och oskyldigt på den tiden. Det fanns liksom framtidstro och hopp, trots oljekris, krig och svält då också.

I torsdags hittade jag på botten av min projektväska...

...en liten  övergiven...

...stickning! I femton sekunders tid funderade jag om jag skulle riva upp, men jag kom på bättre tankar. Lilleman verkar behöva de här. Nu gäller det att sätta fart på stickorna och inte sitta och sova i gungstolen!

I morse var jag lite seg, klockan visade åtta, men min kropp skrek nej, nej, nej, klockan är bara sju, inte stiga upp nu! Det är ju söndag. Men upp steg jag och har hunnit sitta i gungstolen och sticka medan bisin min har sett på sport innan han for iväg till grannbyn och kämpa med en bult, som inte vill komma loss.

Mitt huvud surrar av toner, nej, nej av idéer och nu skulle jag behöva garn i samma grovlek, som Nalle, alltså 100g = 260 m.

Snabbt, medan bisin min ännu var borta, drog jag fram en liten garnlåda. Och ser man på, granngult tjockt yllegarn! Men också en hel del andra fynd:

Tre nystan med Filcolana Arwetta Classic...

... en härva tjockt helylle garn...

... 300 g ljuvligt mjukt Llama Silk, från Järbo garn, undrar vad jag ska göra av de här nystanen? Och 100 g bambu 50 % och bomull 50%...

... och likaledes underbart mjukt Baby Alpacka garn från Malabrigo. Kan kanske bli en sjal?

Tänk jag visste inte att jag har sådana här garnskatter. Men, men... det var ju nu inte de här garnen jag skulle ha. Fort fast med lådan och så undan innan bisin min kommer hem. Måste kolla om jag hittar rätt garn någon annanstans. Kanske första bästa Nystan med Nallegarn får duga! 

Äldsta sonen har lagat makaronilåda till middag idag. Gott. Jag hjälpte till lite grann, gjorde äggstanningen, rev morötterna och dukade bordet. Nu ska jag ta hand om disken.

Önskar er alla en fin ny vecka! 

Butterchicken

Gissa var jag har varit idag på förmiddagen?

Om ni gissade att jag var i grannbyn, då gissade ni alldeles rätt.

Jag hade den stora glädjen att få tillbringa lite tid med den här gullungen. Han gillar familjens katt och ålar sig blixtsnabbt efter den. Han står och gungar på alla fyra, så snart kommer farmor att få bråttom om hon ska hinna ikapp.
Vad tror ni att Lilleman säger i morgon då farmor inte är där?

Mamman kom med hämtmat, butterchicken, från Saino. Vi fick alltså en riktigt god lunch. Lilleman hade förstås egen mat.

På eftermiddagen har jag suttit och halvsovit i gungstolen mellan stickvarven. Ruggigt väder med duggregn, som inte precis väcker ens lust att vara ute. Ingen lust att städa heller.

Önskar er alla en riktigt skön lördag.

Enter

Idag har jag varit ett ytterst snabbt varv till stan. Det var minst sagt vågat av mej att besöka Enters infotillfälle.

Och nej, lugn bara lugn, jag ska inte bli digihandledare. Jag har helt enkelt inte tid. Jag vill kunna ställa upp för Lilleman och de andra. Och jo, jag erkänner villigt och glatt: Jag vill kunna ta det lugnt.

Lite synd tyckte jag om Sonja Bäckman från Enter, som hade kört ända hit och hade med sig två kamrathandledare från västra grannstaden. Bland publiken fanns förutom jag, två som redan handleder där i Kulma på onsdagarna och en anställd från Kulma. Det kan ju inte vara roligt att försöka få igång nånting då uppslutningen är så här mager.

Bisin min var sur:
– Du far int dit, sa han.
– Äh, men jag lovade träffa Sonja.
– Men så plötsligt åtar du dig nånting.
– Nej, det gör jag inte. Du behöver inte vara rädd. Om jag vill jobba med undervisning kan jag erbjuda mina tjänster till medborgarinstitutet. Dessutom har jag inte tid. Så det så!

I och för sig så kände jag redan till Enter. Jag hade faktiskt sett fram emot ett större deltagande i dagens infomöte. Men digi är farligt.

I natt blev jag mäkta sur då jag riktigt tänkte efter. Orimattila har 16 000 invånare och Borgå har över 51 000 invånare. Hur kommer det sig då att Orimattila har ett Prisma, som invigdes idag? Hallåååå! Vi vill ha ett Prisma i Borgå, gärna på östra sidan, så att vi härifrån når affären snabbt och behändigt. Det är väl inte för mycket begärt?

– Jag vill se på nyheterna, protesterade jag igår kväll vid 22-tiden då bisin min började zappa runt.
– Jag vet nog vad du ska sii på. Du ska sii på KAJ.
– Nå, förstås, svarade jag och genomlevde de eländiga nyheterna bara för att i slutet av sändningen få se hur det såg ut i Forum när killarna uppträdde där. Det var alldeles, alldeles smockfullt och underbart. Och jag är glad att jag inte var där på plats. Det skulle ha varit för många människor och för trångt.

Tyvärr får jag inte sjunga bastusången, för då blir bisin min galen. Och just nu vågar jag inte reta upp honom, för han eldar i bastun. Det ska bli riktigt skönt att få bada för andra gången den här veckan. Men först ska jag ta hand om disken.

Önskar er alla en finfin fredag. 

Inte sitt vanliga glada jag

– Nå, hur är du inga i Hesa idag, frågade bisin min i morse med ett försmädligt tonfall, då jag äntligen kravlat mej ur sängen.
– Öh, undrade jag medan jag försökte få bort sömngruset ur ögonvrårna.
– KAJ är ju i H:fors.
– Ajjo, dom skulle ge en minikonsert i Forum, men hur kan du tro att jag skulle ha hunnit dit?

Ja, just det, hur skulle jag som pensionär ha hunnit nånstans alls? Pensionärsbrådskan är ett konstaterat faktum. Den är på riktigt. Tänk, jag som trodde att pensionärer tar det lite lugnare.
Till grannbyn hann jag dock idag. Där tillbringade jag hela dagen ensam med Lilleman, som inte alls var sitt vanliga glada jag. Nej, ingenting dög.

Inte ville han vara på golvet. Farmors famn dög emellanåt. Inte ville han äta och inte dricka mjölk. Lite vatten var allt jag fick i honom. För mej var det svårt att veta vad som var på tok när ingenting var riktigt bra. Och det gör illa i farmorshjärtat när Lilleman har ont nånstans utan att kunna säga var.

Då jag hade bytt blöjor och provat med både mat och dricka, hade jag inte så mycket kvar jag kunde göra. När mamman ringde vid halvtretiden och sade att hon blir försenad, berättade jag att Lilleman inte alls var nöjd. Med mamman kom vi fram till att det säkert är tänderna som bråkar och att jag kunde försöka sätta honom i vagnen och sova. Sagt och gjort. Lilleman somnade omedelbums, till all tur. Sen satte jag mej i gungstolen och väntade på att mamman och storasyster skulle komma hem.

Själv var jag hemma vid 16-tiden och missade således stickcaféet för andra veckan i följd. Så är det med pensionärsbrådskan. Men självklart går barnbarnen före stickning!

Önskar er alla en fin torsdag.

Lite bråttom

Egentligen ska jag ju ta det riktigt lugnt, men nu har också jag drabbats av pensionärsbrådska!

Idag har det varit lite bråttom. Halvnio var jag i grannbyn enligt överenskommelse. Jag skulle ta hand om Lilleman medan pappa jobbade. Det var lätt som en plätt. Klockan nio somnade Lilleman, efter att jag hade matat honom och han vaknade först klockan 11:15. Då hade jag hunnit se KAJ:s musikal Gambämark på Arenan. Bra så, för vet inte när det annars skulle ha blivit av. 

11:40 dök följande barnvakt upp och jag körde hem, slängde i mej två ostmackor, klädde om mej och körde sen till stan. Där deltog jag i ett seniormöte och berättade lite om telefoner.

Fick skumppakulor, som tack för besväret. Inte alls illa, eller hur.

Från stan tillbaka till grannbyn och gissa vem som sov igen? Jo, just det, Lilleman! Han vaknade strax före pappa återvände hem. Själv var jag hemma vid 17-tiden och kan bara undra hur en dag kunde försvinna så snabbt.

På hemvägen berättade de i radion att Tapani Kansa hade gått bort idag. De sade att han var en iskelmästjärna. Lite konstigt att de blandade in finska. Jag har aldrig tidigare hört talas om en iskelmästjärna, har ni?

Småningom måste jag i duschen, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Den här gången lär han inte sova! Ska också försöka hinna till stickcaféet. Kommer att bli, lite bråttom igen i morgon!

Hoppas att ni alla får en fin onsdag!

Helt oplanerat

Egentligen hade jag inga klara planer alls för den här måndagen. Det enda jag egentligen ville få gjort var att fästa garnändar i Nallesocka nummer två. Finalen i snookertävlingen var så spännande igår kväll att jag hann endast fästa garnändar i en socka.

Jag hann dra fram stoppnål, sax och sockan, när det knackade på dörren. In stegade yngsta sonen. Han var på väg till stan, men hämtade först lite godis från veckoslutets kryssning. 

Jag fick mitt favoritgodis, tack för det. Verkligen snällt.

Idag lunchade vi på Elmerelli. Vi valde båda lasagne och det var riktigt gott. Och jadå, halva tallriken var fylld med sallader från salladsbordet. Lasagnen fick trängas lite där på kanten.

Hemma igen efter ett snabbt varv i mataffären. Telefonen ringde:
– Vad gör du klockan 15 idag, frågade svärdottern.
– Ingenting.
– Kan du komma hit och vakta medan Lilleman (nåja, hon sa förstås inte Lilleman utan hans namn!) sover.
– Jadå, svarade jag glatt.

Nu blev det lite bråttom att fästa garnändarna. Det gick riktigt bra nu när jag hade nån sorts deadline. Sockorna blev färdiga och jag paketerade in dem tillsammans med ett paket pasta, som var formade i hundpatrullfigurer. Ett paket åt Lillemans storasyster.

Iväg till grannbyn. Där sov Lilleman och han sov och han sov och sov.
– Det sku va bra om han sover till halvfem, sa mamman innan hon körde iväg.
Lilleman bara sov och sov. När mamma kom hem igen fick hon väcka honom, annars skulle han inte orka sova i natt. Och det är nog bäst att han sover, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och vara barnvakt.

Med Lillemans storasyster lekte vi kurragömma och sen ville hon ha upp mej till övre våningen till sitt rum. Där började hon slänga ut alla mjukisdjur ur tältet, för hon skulle ha tag på ett speciellt mjukisdjur. Vi hittade det inte. Hon tyckte att jag skulle sitta ner på mattan och sortera hennes mjukisdjur. Jag försökte förklara att om jag sätter mej ner, så kommer jag nog inte upp igen, för att mitt knä är så sjukt. Hon tittade lite på mej och sa sen att då får mamma komma istället. Men mamma hade fullt upp med lillbrorsan och dessutom skulle storsyrran också äta. Det var bara att ta sig försiktigt ner för trapporna igen. Jag fick rådet av L (som i Lillan) att gå längs väggen och försiktigt. Mycket klokt.
L ville att jag skulle ha stannat kvar längre, men jag hade inte riktigt tid.

När jag kom hem undrade äldsta sonen om jag ville följa med till stan. Han skulle till stora varuhuset och ta ut sitt paket ur postautomaten. Så nu var jag på språng igen. Jag tittade, förskräckligt nog, till och med i garnhyllan. Men, hör och häpna, jag köpte inget! Vi kom hem med toapapper och kattmat, för det skulle vi ha.

En riktigt livlig måndag, som inte är riktigt slut än. Måste ännu fixa en reseräkning och få iväg den och sen förbereda inför morgondagen innan jag kan dra fram följande sockstickning.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag.

Myslördag

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror helt enkelt på att jag slocknade igår kväll i gungstolen. Jag satte mej bara ner och skulle vila lite efter en härlig eftermiddag med kära gäster. Innan jag visste ordet av hade jag somnat och resten av kvällen blev jag bara sittandes och såg först på skidsport och sedan på snooker i TV. Jag orkade inte ens gå efter min stora stickprojektväska.

Vi hade Lilleman med familj här på bastu igår på eftermiddagen. Ja, alltså han var inte i bastun, utan han sov medan storasyster och föräldrarna bastade.

 

Inspirerad av KAJ gjorde jag igår en plåt med tacos att festa på. Det här blev kvar till idag. MUMS!

Förutom bastugästerna kom också H och K på besök, så det blev en riktig myslördag.

Så här vackra tulpaner fick jag/vi av H och K. Alldeles ljuvlig färg! Tack för buketten.

Till efterrätt blev det kanelbullar från Hardom Bröd, men ingen orkade riktigt äta av bullarna. Vi var så mätta efter tacoplåten.

Idag har det varit premiär för balkongstickning! Inte för att jag precis stickade, utan jag broderade på två sockor, som Lillan ska få, så fort jag fått alla garnändar fästade. När nu det ska ske?

Småningom dags för oss att gå i bastun, så vi är färdiga tills finalen i snooker börjar i TV. På betalkanalen får man se den redan från eftermiddagen. Men vi har inga sådana kanaler, så vi nöjer oss med att se det hela nu på kvällen.

Önskar er alla en ny fin vecka!

Snittar

Oj, nu är det redan sen kväll. Jag fattar inte riktigt vart fredagen har försvunnit. Inget av det jag funderade ut i natt innan jag somnade, att jag skulle göra idag, har jag gjort. Jag blir smått stressad trots att jag är ledig pensionär. När jag röjer lite i ett hörn av huset, ser jag femtioelva andra saker som borde åtgärdas. Till slut blir det ett enda kaos, för jag petar lite här och lite där. Det betyder att ingenting nånsin blir färdigt. Och då ska ni veta att jag säger ifrån åt mej själv riktigt på skarpen. Men jag är så olydig!

Igår var jag på eftermiddagste till Bistro Kronan. Det var ett tillfälle för att hedra minnet av en fin skrivkollega, som gick bort i november förra året. Det var förstås tårar, tal och anekdoter. Men också trevliga samtal om KAJ, dialekter, mellanskolan, barnbarn ja, allt möjligt intressant.

Det bjöds på läckra snittar med bland annat lax, karelska piroger, petit chouxer med två olika fyllningar, tunnbrödsrullar med bland annat renskavsfyllning, chokladkaka med jordgubb och pannacotta. Som pricken över i:et fick vi ännu var sin chokladpralin.
Teserveringen var rena rama lyxen. Det serverades tre olika sorters teer: Svart assam te, grönt te och roobois.

Till min förvåning och stora glädje fick jag höra att lillsyrran och undertecknad hade tagit hand om en elev som började i mellanskolan. Det var ju lite skrämmande att komma från en liten byskola till en stor skola med över 500 elever. På den tiden fanns inte någon introduktionsvecka från skolans sida utan man fick klara sig själv bäst man kunde. Så glad att jag kunde hjälpa en nykomling. Men hur sjutton klarade jag mej när jag själv började i mellanskolan? Jag har inte minsta lilla minne av det, lika lite som jag minns min första skoldag i folkskolan.

Nu ska jag sticka två öron och brodera ögon och nos på Nallesockorna, så jag får dem färdiga nån gång!

Önskar er alla en skön lördag.

Lyckligast i världen

– Vi är lyckliga, sa bisin min i morse då jag satte mej vid frukostbordet. Förvånat spärrade jag upp mina sömngrusiga ögon.
– Öh, var allt jag fick fram medan tankarna spelade ping pong (bordtennis) i huvudet. Var bisin min ute efter nånting? Var han sjuk? Hade det hänt nånting?
– Ja, vi är lyckligast i världen för åttonde året i rad, fick han fram.
– Va? Det kan inte vara sant! Så bakåt som det har gått i vårt samhälle.
– Men vi är lyckliga, fortsatte bisin min.

Själv undrar jag hur det går med dem som inte har det så bra eller mår så bra när det här tutas ut i nyheterna. Alla är knappast lyckliga eller nöjda. Och alla har knappast orsak att sjunga Ja, jag är lycklig. Men visst är det bra reklam för Finland. Välkommen till världens lyckligaste land. Om jag inte visste bättre, så skulle jag kunna tro att undersökningen är beställd av de politiska partierna, så här inför välfärdsområdes- och kommunal valen.

Finns väl inte så mycket att klaga på då vi är lyckliga, eller hur? Allting kan bemötas med lyckoargumentet.

Själv ska jag småningom iväg på en minnestillställning. När jag anmälde mej verkade det vara en bra idé, att komma ut och träffa lite människor och minnas den insomnade.
Men nu, nu vill jag helst vara hemma och bara ta det lugn.

Önskar er alla en fin torsdagskväll.

Ibland måste man bara...

... och så var det idag här hos oss.

Bisin min kom hem från grannbyn med ett litet vedlass. Släpvagnen ska tömmas och veden ner till källaren.
– Nu har vi så det räcker till påsken, konstaterade han nöjt.
Jag vet inte jag, för det beror ju på hur mycket snö och hur många kyliga dagar det ännu hinner bli.

Hur som helst, tack vare veden missade jag dagens stickcafé. Snyft! Men ibland måste man bara...

Och nu måste den här gumman få igång en tvättmaskin.

Önskar er alla en fin onsdagskväll.

Nytt tidningsställ

I fredags då jag var ute på vift tillsammans med bisin min, köpte jag ett nytt genomskinligt tidningsställ av plast.

Jag såg redan i kassan på hans "näsaställning" att det inte var bra. Garnen och strumpstickorna sa han inte ett knyst om, tänka sig.

När vi väl satt i bilen fick jag minsann höra hur onödigt och totalt förkastligt mitt genomskinliga inköp var. Kontentan av det hela var förstås att jag inte ska ha tidningar. Detta alltså enligt bisin min.
Jag orkade inte ens förklara att jag i det här nya tidningsstället kommer att placera dels tidningar där jag hittat ett mönster jag vill testa. Men framförallt samla alla de tidningar, som jag på något sätt håller på att sticka ifrån. Med den här ordningen slipper jag gå igenom tidningshögarna på nytt och på nytt. Fiffigt, inte sant? Nu har jag i varje fall nån sorts (liten) ordning.

Det har för övrigt gått troll i min lilla björnsocksstickning. Vet ni vad som hände igår kväll? Jo, jag blev igen tvungen att sticka bakåt. Jag hade börjat sticka hälen över stickorna nr 1 och 2 istället för 4 och 1. Suck! Bisin min hade roligt åt mej och konstaterade att mitt pysslande och mitt garn tar aldrig slut. Hrmpf!

Önskar er alla en skön tisdagskväll med eller utan stickning!

Gullungar

Titta det snöar! Snart är allting igen vitt, vitt. Nå, hoppas inte! Det har varit snålblåst hela dagen idag och jag har varit frusen, trots varma kläder. Hoppas att jag inte blir sjuk. Det är så många, som har drabbats av influensan nu och jag har varken tid eller lust att få den.

Gullungar syftar den här gången inte på barnbarnen utan på den här tidningen, som jag köpte i lördags på hemvägen från kalaset: 

Behöver jag den här? Näääe, troligtvis inte, men...
Till all tur finns här mönster också för större barn, så nu är det bara att sätta igång.

Men bara och bara...

Det går så lååångsamt, för mej med stickandet just nu. Idag fick jag riva upp räta maskor, för att kunna rätta till ett fel, alltså en avig maska där det skulle vara en rät. Sen virkade jag upp de räta maskorna och nu borde sockskaftet småningom vara färdigt. Påminn mej om att INTE sticka i svart garn. Det är besvärligt, alldeles för besvärligt. Nå, 1½ varv kvar så är andra Nallesockans skaft färdigt och jag byter till grått garn. Tjohooo!

Nu ska jag ta hand om disken och sen är det dags för lite stickning.

Hoppas att ni alla får en fin tisdag!

Bara bada bastu

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var iväg till västra grannstaden till en bastu!

En stor och fin bastu.

Fräscht tvättrum med två duschar.

Och det fanns till och med bastumössor.

Nej, nej, vi var inte alls i bastun, utan vi var på 40-års kalas i mötesutrymmet. Där bjöds på smörgåstårtor från Hanna-Maria, en med fisk och en med skinka. Mums!
Själva födelsedagstårtan, gräddtårta med jordgubbar, var från Elmerelli. Fräsch och god.
Fransk konjak och/eller irländsk gräddlikör hörde till. Öl skulle man också ha fått, men jag nöjde mej med ett stort stop te, trots att jag hade chaufför, bisin min. Att teet serverades i stora ölstop berodde på att det inte fanns någon vattenkokare där i köket. Vattnet värmdes i stopet i mikron. Fungerade riktigt bra. Men visst känner man sig lite förbisedd som tedrickare. Till all tur var jag inte den enda!

Kändes lite konstigt att killen man har sett sen han var nyfödd, plötsligt hunnit bli 40!

Idag har yngsta sonen varit här och ockuperat köket. Han har invigt den nya stekpannan i rostfritt stål. Den går att diska i maskin och den går också att ha i ugnen bara man tar bort handtaget. Stekspaden har sonen köpt från Ikea. Han var inte riktigt nöjd med den, för den gjorde inte som han ville.

Här väntar biffarna på att få komma i den nya stekpannan. Morötterna hade vi som förrätt och dippade dem i taco och/eller ranch dipp. Mums! En riktigt god söndagsmiddag. Tack till yngsta sonen för den.

Efter maten stack vi med yngsta sonen iväg till stan. Diskmedlet här i huset hade konstigt nog tagit slut.

Vi tog ett varv via Stora loppmarknaden. Det blev ett magert varv, för jag köpte inte garn, inte handarbetstidningar och inte böcker heller. Men så sa sonen:
– Titta där, där e till påskpysslet.
Då nappade jag de här två konerna. Jag ska ta restgarner och virka runt dem, hoppeligen så där lagom till påsk. Gissa vad det ska bli?

När jag kom hem åt vi ännu Alexandersbakelse till efterrätt. Bisin min tyckte att den var för söt och det kan jag ge honom rätt i.

Inspirerad av gårdagen blir det bastubad här i kväll och det så fort bisin min har eldat i bastuugnen och fått upp graderna till åtminstone 90. Vi vill inte ha svensk bastu!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Nöden har ingen lag

Idag har jag varit iväg med bisin min. Han körde västerut, för han skulle byta en gasflaska, som var fel, i Puuilo. Tänka sig, jag fick följa med.

När han kurvade in på Puuilos parkeringsplats i västra grannstaden, sa han att han skulle ännu sen till Helsingfors till Hitsitalo! Ve och fasa, jag hade båda mina sockstickningar hemma!

I Puuilo stegade jag direkt till garnhyllan med 7-bröder. Nöden har ingen lag. Jag var helt enkelt tvungen att köpa sockgarn och strumpstickor.

Jag har alltså köpt 200 gram garn idag! Uj, uj, uj! Jag köpte också två förpackningar med strumpstickor, för jag var helt tom i huvudet och kom inte alls ihåg vilken grovleks stickor jag brukar ha till 7-bröder garnet, 3½ eller 4. Dessvärre hann jag endast sätta upp till en ny sockstickning. I princip skulle jag alltså inte alls ha behövt den här utrustningen, men det kunde jag ju inte veta. Och hellre stickar jag sockor än sitter och slösurfar på telefonen.
Nå, nu kan jag ju kolla på lite andra mönster än alldeles vanliga sockor. Men först ska jag nog ha de två jag håller på med, färdigstickade.

Svetshuset hade flyttat från Tattarmossen till Malm, så det var allt tur att jag var med och kunde navigera med min smarttelefon till den nya adressen i Malm.

– Ska vi fara till Figurlandia, frågade bisin min när vi styrde hemåt.
– Det är ju ändå här breve, fortsatte han.
– Tror du att det är öppet då, frågade jag ytterst skeptiskt. Under två somrars tid hade vi ju försökt att komma in utan resultat.
– Vi testar, sa bisin min och körde till Finlands största leksaksloppis!

Åååh! Jag blev alldeles, alldeles förstummad och yr i huvudet av den här mängden leksaker av alla de sorter. Gångarna var trånga, så det gällde att gå försiktigt, sa man inte drog ner nånting.

Det fanns hur många lådor som helst med lego och Duplo. Om du till exempel saknar hjul till ditt legobygge, så fanns här en hel plastlåda full med sådana.

Borde kanske ha köpt lite träklossar? Eller damen i hatten?

Eller de där slotten med tinnar och torn där uppe på hyllan?

Eller bilar?

Bokhögarna bläddrade jag inte ens i, för nej, nej, inga flera böcker här inte.

Vitrinskåpen var fulla av små figurer. Duplon fanns det i parti och minut.

Här delar leksakerna plats med porslin.

Längs med ena väggen fanns ett stort Duplobygge, som ägarens barn hade gjort för länge, länge sedan. Det var inte till salu. Det fanns också en stor hörna med Muminleksaker. Hyllor med Fisher Price figurer, osv. osv. Det var så mycket att jag blev alldeles yr i huvudet.

Det här var det enda jag till sist köpte och den tänker jag bli med alldeles själv! Det är nu andra sparbössan i min samling, som kanske nog slutar genast här. Bisin min sade att vi ska besöka Figurlandia på nytt och då tillsammans med barnbarnen. Vad månne de säger? Ska bli spännande!

Hungern slog till på hemvägen, så det fick bli en ytterst sen lunch på Herkkules invid motorvägen.

Oj, en sån dag, säger jag bara. Och jag som hade tänkt ta det lite lugnt och sitta i gungstolen och sticka. Jag kommer att drömma om leksaker i natt.

Önskar er alla en fin lördag!

Behöver inte alls

Härom kvällen ringde yngsta sonen. Han frågade om han ska komma hit i söndag och laga hamburgare. Vi har ju nu en splitterny stekpanna i rostfritt stål, som borde invigas. Jag tackade med glädje ja och nu kan vi se framemot en läcker söndagsmiddag.

Visste ni förresten att det är farligt när två stycken handlar? Så var det igår då äldsta sonen och jag var i mataffären. Han plockade varor i kundvagnen så snabbt att jag inte hann med i svängarna. När vi kom hem hade vi fyra förpackningar med hamburgerbröd istället för två! Bisin min sa att jag kan lägga hälften i frysen för framtida behov. Få se...

För mej är det farligt att gå förbi tidningshyllan.

Igår kom jag hem med den här socktidningen eller bookazinen och det enbart för att där var kattsockor på pärmen. Jag behöver ju inte alls den här, men... det som är bra är att mönstren är alla för 7-bröder eller Nalle garn och här finns mönster också för herrfötter samt barn- och babyfötter, så det var inte alls ett dåligt köp.

Önskar er en riktigt skön torsdagskväll.