Mitt lilla vita sommarprojekt är verkligen motsträvigt. Igår kväll när jag satt i allsköns ro och stickade dök det här upp:
... efter en vederkvickande stund på bastulaven njöt jag av min stickning igen. Få se vad som händer härnäst. Håll tummarna att allt går bra!
Önskar er alla en skön söndag. Här hos oss lyser solen och det ser ut att bli en skön och varm vårdag.
Igår morse ringde väckarklockan 9:17. Då låg jag, hör och häpna, faktiskt i sängen ännu. Jag hade precis öppnat ögonen och skulle kolla vad klockan var när det ringde. Att jag var så sent uppe igår beror på att jag glodde på tv på torsdagsnatten och inte kom i säng förrän halvtvå. Det var darts, alltså pilkastning, i Brighton och förstås måste jag se alla omgångar ända till finalen, som Johnny Clayton vann. Jag har blivit en riktig bänkidrottare fastän jag ju sitter i gungstolen!
Att klockan ringde igår, var för att jag hade lovat ta hand om Lilleman medan hans pappa och Pricken var hos veterinären. Vi hade det riktigt skönt med Lilleman, som hade stigit upp redan klockan fem på morgonen och hunnit vara ute i det soliga vårvädret.
Vi tittade lite på Paw Patrol.
Och det här är Skye. De är de enda hundvalparna jag vet namnet på.
Vi lekte förstås, men helst ville Lilleman sitta i min famn och gosa. Det var vår andra träff den här veckan. I tisdag träffas vi igen. 💕
Innan jag körde iväg till grannbyn igår ringde "min" hälsovårdare. Alla prov som togs i tisdags var bra. De värden som skulle upp hade stigit och de som skulle ner hade sjunkit. Tjohooo!
Tydligen är min medicinering för tillfället rätt. Hoppas att det håller i sig.
Igen får jag tacka för bra service.
Bisin min säger att man som pensionär ska göra minst en sak per dag. Tyvärr räknar han inte stickning dit. Det tycker jag att är både orättvist och framförallt beklagligt.
Idag på förmiddagen var jag iväg, för andra gången den här veckan, till butiken. Jag var i gott sällskap med äldsta och yngsta sonen.
Och jag kunde inte låta bli, så jag kom hem med senaste numret av Allers. Om ni tror att jag redan plitat ner bokstäver i rutorna i A-korsordet, så tror ni helt rätt!
Idag har jag alltså hunnit med två saker redan, så nu får jag väl sticka resten av dagen? Det måste jag nog få, för dottern ringde och sa att hon hittat ett alldeles ljuvligt garn på vårmarknaden i västra grannstaden. Hon frågade om jag vill sticka en Unelma åt henne. Jag svarade förstås ja utan att ha en aning om hur modellen såg ut. Nu är jag riktigt ivrig på att få sätta igång med det här projektet på grova stickor.
Apropå darts ännu, när spelarna kommer in till kastplatsen (månne det heter podiet?) så har de en "kampsång" som spelas. Johnny Clayton har förstås Johnny B. Goode. Jag frågade bisin min vilken sång/melodi han skulle välja. Utan att tveka svarade han Simply The Best med Tina Turner. Bisin min undrade förstås vilken sång jag skulle välja. Den enda jag kom på just då och där var I Don't Want to Miss a Thing med Aerosmith. Bisin min tyckte att den var lite lam, medan jag igen hänvisade till att jag ju inte vill missa piltavlan. Han tyckte jag skulle välja Abbas The Winner Takes it All. Men jag vet nog inte riktigt, för tänk hur genant det är när jag sen förlorar. Nä, sen i sängen kom jag på att jag nog ska välja Thunderstruck med Steve'n'Seagulls, för banjospelaren är så bra där. Nu gäller det bara att hitta en dartstävling för gamyler!
Åååh, bisin min kom just hem från grannbyn med...
... nybakta kanelbullar från grannbyn. Mums! Här blir det fest!
Önskar er alla en skön lördagskväll.
Igår på eftermiddagen hamnade jag (o)frivilligt iväg till stan. Bisin min skulle ha kontanter och det trots att jag har lärt honom att använda sitt betalkort. Han är rädd för att glömma koden och han är rädd för att kortet inte fungerar, så det ska alltid vara kontanter. Till råga på allt så påstår han att han inte kan ta ut pengar själv, för hans kort fungerar inte i automaten. Jag undrar allt jag. Kanske han har råkat ut för skärmen där det begärs pengar till välgörenhet och blivit förvirrad?
Trots milt motstånd och lite motsträvighet befann jag mej alltså i stan igår på eftermiddagen. Lite dumt kan tänkas, för jag hade egentligen inte något eget ärende alls. Men jag passade på att posta en liten överraskning och bekanta mej med stadens senaste tillskott på matfronten, nämligen Rolls.
Vet ni, jag tror att mitt vita sommarprojekt inte alls vill bli stickat. När jag äntligen lyckades få uppläggningsvarvet och de fem följande varven riktigt bra, så händer det här:
Garntrassel! Inte roligt alls. Istället för att sticka fick jag igår kväll reda upp garnkaoset och nysta. Det var riktigt nära att jag skulle ha satt saxen på det där virrvarret. Morr! Det som avhöll mej var rädslan för att garnet ska ta slut före projektet är färdigt.
När jag sen äntligen kunde sticka igen, så tappade jag ett omslag i mönsterstickningen och då lade jag alltihopa ifrån mej. Måste se om jag lyckas rädda situationen utan att behöva sticka bakåt ett helt varv. Som sagt, kanske bäst att jag håller mej till sockstickning.
Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen och en riktigt skön och mysig fredagskväll.
Igår var jag iväg till stan på stickcafé. H hade bullat upp med karelska piroger, delikat tårta från Vöråpojken, flera olika kex och godis. När vi var inne på det där med Vörå berättade en av stickdamerna att hennes barnbarn hade fått träffa KAJ på Fazers! Ni må tro att jag blev avundsjuk. På hemvägen kom jag ändå på att det är nog bäst att beundra killarna på avstånd. Tänk om jag skulle bli ännu galnare än vad jag är om jag skulle få träffa dem? Och vad säger du åt KAJ, som varit både på det kungliga slottet i vårt västra grannland och suttit på bastulaven med vår nuvarande president? Just det, jag skulle vara utanför min bekvämlighetszon och helt enkelt vara alldeles förstummad.
Till stickcaféet tog jag med mej ett av mina sockstickningsprojekt.
På kvällen hamnade jag totalt utanför bekvämlighetszonen.
Mitt lilla vita sommarprojekt ville sig inte alls. Jag lade upp 130 maskor, riktigt löst, för jag vill inte att kanten ska spänna. Men så här löst kan jag nog inte ha det. Suck! Den här stickade uppläggningen fungerade inte, så i morse rev jag upp alltihop. Får väl prova på en annan uppläggning och hoppas på det bästa. Om jag hamnar att riva upp många gånger ännu, så kommer ju garnet att till sist vara mera grått än vitt. Dubbelsuck!
I beskrivningen står inte heller hur lång rundsticka jag ska ha. Vem vet om den ska vara 40 cm eller 60 cm lång? Det skulle nog vara bäst att jag håller mej till idiotsäkra mönsterbeskrivningar. Det går bra att frivirka, men med stickning är det alltid besvärligare att riva upp. I virkningen har du ju endast en maska att fånga upp, men i stickningen kan flera stycken smita iväg.
Igår kväll blev det rätt hård ordväxling mellan gungstolarna framför tv:n. Bisin min ville prompt se på A-studio efter kvällsnyheterna och sportrutan. Jag vill inte se på det där aktualitetsprogrammet och inte heller på nyheterna, som jag igår lyckades undvika totalt. I A-studion sitter så kallade experter och gissar sig till det ena och det andra, vilket är helt meningslöst. Galningen i det stora så kallade drömlandet i väst är helt oförutsägbar. Det vet alla vid det här laget och därför är det helt bortkastad tid att sitta och gissa i en tv-studio. Innan situationen eskalerade till fullskaligt gräl om egentligen nonsens, besinnade jag mej och började småsjunga på Genom eld och vatten. Bisin min såg smått chockerad ut över denna kärleksförklaring och till all tur bytte han kanal. Vi såg istället på Virtanens och Kekkonen, en fiktiv dokumentär från 1993 med hög igenkänningsfaktor. Miljön är Sunila i Kotka, den helhet som Alvar Aalto planerade och designade. Funktionellt än idag. Vet inte om ni brukar se på det svenska programmet Muren, men där gick de bet på den finska arkitekten/formgivaren. Ja, likadant på ett finländskt landskap också för den delen! Alltid bra med bred allmänbildning, något som htyvärr håller på att försvinna från dagens skolvärld.
Jag övergav sommarstickningen till förmån för sockstickningen. Tycks vara det enda jag klarar av nuförtiden.
Tidigare på kvällen hade vi sett på Kape Aihinen i programmet där han övertar köket. Igår besökte han en fem personers familj i Forssa, som inte åt grönsaker alls. Det fina med Kape är att han inte kommer med några pekpinnar eller grälar på dem han besöker. Nej, istället uppmuntrar han dem att gå utanför sin bekvämlighetszon, våga pröva på nytt och smaka på sånt de är smått rädda för. Kape använder dessutom smör i stekpannan och kryddar med salt. Han har också enkla recept och inget invecklat, för han vill som sagt att vi ska kocka från grunden. I gårdagens program sa mamman att hon tycker att det går så mycket tid åt till matlagningen. Men Kape visade hur det kan gå snabbt och enkelt, i synnerhet om alla hjälps åt.
Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på torsdagen!
Det är härligt att vakna vid sjutiden till det fina vårljuset och den intensiva fågelsången. Vissa läten känner jag igen medan andra kvitter är helt okända för mej. I ungdomens gröna vår drog både folkskolläraren och senare biologiläraren i mellanskolan ut oss i skogen och försökte enligt bästa förmåga få oss till fågelskådare. Dessvärre var det helt andra saker, som lockade på den tiden. Nuförtiden kan man känna igen fågelläten via en app. Säkert nånting, som lärarna i det förgångna inte ens kunde drömma om!
Dessutom behöver man inte numera bege sig själv ut i naturen för att uppleva fågellivet. Nej, man kan ta del av trandansen hemma i gungstolen. Helt fantastiskt med teknik i det här fallet.
Jag hoppas att ni har haft en lugn och skön natt. Galningen där borta i väst har till all tur inte bombat sönder och samman Iran. Nej, nu finns det tid att i två veckor förhandla. Hoppas att det ens går att förhandla med den där oberäkneliga varelsen. Lite fundersam kan man allt vara över att han tillåts hålla på så som han gör. Finns det faktiskt ingen som får stopp på honom?
Bäst att återgå till sin egen lilla värld och försöka undvika alltför mycket av allt det galna eländet som pågår. Det kan annars bli svårt att behålla sitt eget lilla förstånd intakt. Och på tal om det, bastu är bra för hälsan! Jo, jo, det visste vi ju redan här i vårt land, men nu är det alltså vetenskapligt bevisat! Om man badar fyra gånger eller flera i veckan, så gynnar man hjärnhälsan. Tjohooo! Dessvärre är bisin min inte alls pigg på att elda bastun mera än en gång i veckan. "Det går åt så mycket ved", säger han. Suck! Och jo, jo, jag vet att jag skulle kunna göra det själv. Men nån uppgift ska han väl också ha?
Tänk ändå vad rätt KAJ har i sin bastusång!
Idag är det stickcafé som gäller. Den här gången ska vi vara hos H. Jag har inte hört något från grannbyn, så jag hoppas att Lilleman inte behöver famo idag på eftermiddagen. Men man vet aldrig, så osvuret är bäst.
För en vecka sedan var jag ju också iväg till stickcafé och passade då på att besöka mataffären hela tre gånger och hamstra kaffe.
Förutom den intensiva fågelsången så här på morgonkvisten, så kan jag också glädja mej åt en liten vinst på Eurojackpot. Hela 96,20 € vann jag i fredags på en fyra euros insats. Jag kollade resultatet först i morse och nu har jag lämnat in samma rad igen. I fredag gäller det alltså att hålla tummarna. Nog för att jag vet hur liten sannolikheten är att få miljonvinsten, men lite roligt är det ändå att spela. Nyttigt är det väl inte annat än att en del av pengarna från Veikkaus går ju till kultur och idrott.
Nu önskar jag er alla en riktigt fin onsdag! Hoppas att ni alla kan njuta av det fina vårvädret på ett eller annat sätt!
Så var påskhelgen över för denna gång och det är vardag igen. Inte för att det har så stor betydelse för oss pensionärer egentligen. Mataffärerna är dessutom öppna hela helgen nuförtiden, så inte ens det spelar någon roll. Det känns faktiskt lite konstigt, som om samhället aldrig hinner ta det lugnt och återhämta sig.
Jag har varit iväg till stan idag, närmare bestämt på blodprov till labbet. Där var det fullt med folk och lite förvirring vad man skulle göra och vart man skulle gå. Jag har ju vanan inne redan, så jag kunde hjälpa till och visa bland annat var rum nummer tre fanns. Det rummet är så i skymundan att det inte är lätt att hitta dit. Fascinerat följde jag med de olika kölappsnumren, för där fanns inte minsta logik. Min hjärna räknade ut att sifferserierna på något sätt stod i damklang med vilka prov, som skulle tas. Själv kom jag enkelt undan, för idag behövdes endast ett rör med blod. Som vanligt hoppas jag att allt är bra och att inget konstigt dyker upp. Det här är ju egentligen koll på hur det ser ut efter att jag fick minska på mina mediciner. Från labbet gick jag till hälsocentralen och lämnade in min blodtrycksmätning. De siffrorna har jag i en exceltabell med medeltalet färdigt uträknat. Det underlättar både för hälsovårdaren och undertecknad.
Jag passade också på att lämna in Hemmets Veckotidnings korsordsbilaga. Jag hade löst alla svåra kryss i den, men lämnat kryptona olösta och några av de enklare. Dem orkade jag helt enkelt inte med. Det kommer nog att dröja innan jag skickar in krysslösningar nästa gång, för portot har stigit igen! 😒
Jag tog snällt ut kontanter ur automaten åt bisin min. Vad han tyckte om att få enbart 20 euros sedlar vet jag inte. Men femtilapparna var helt enkelt slut. Det fanns inget jag kunde göra åt den saken.
Väl hemma hann jag få i mej en smörgås innan jag hastade iväg till grannbyn. Bisin min hade lovat igår att jag kunde vara barnvakt åt Lilleman medan hans far cirklade ved. Lilleman var inte riktigt nöjd med mej, för jag sade nej till allt möjligt, som han tyckte var roligt: Klappa katten Pricken alldeles för hårt, klättra uppför skötbordet och sen försöka hoppa ner därifrån, tömma ut allt innehåll från blöjsäcken och klättra upp i högstolen/köksstegen och balansera på högsta avsatsen. Han sysselsätter minsann sig själv och farmor! Riktigt sur blev Lilleman då jag välte omkull högstolen, så han inte kunde klättra längre.
Jag försökte sysselsätta honom enligt bästa förmåga.
Nu tror jag bestämt att det är dags för lite stickning, fastän jag inte riktigt vet vilket projekt jag ska fortsätta på eller om jag ska ta och börja på ett helt nytt. Lilla påskprojektet fick jag färdigt igår, till och med garnändarna fästade!
Önskar er alla en skön onsdag.
I morse kände jag mej riktigt energisk då jag vaknade halvåtta. Det får jag tacka Judd Trump för. Snookermatchen blev så kort att jag inte behövde sitta uppe halva natten! Judd hade problem med änden på sin kökäpp, så det ville sig inte riktigt.
Jag kokade äntligen ägg till frukost, till karlarnas stora glädje. Medan äggen kokade, tog jag hand om disken. Och tur var det, för mitt på dagen knackade det på vår dörr och in steg yngsta sonen. Snällt av honom att komma och hälsa på sina föräldrar. När vi satt där och pratade sa han plötsligt:
– Vi far till Prisma i Kotka.
Tjoho, snabbt fick jag på mej stadskläderna och så iväg.
Egentligen skulle jag inte ha nånting, för igår var jag till stan och veckohandlade tillsammans med äldsta sonen. Men jag kom hem med några bananer, tomater, ett salladshuvud, påskmuffins, Aura blåmögelost, memma, vispgrädde, citroner, citronkvarg, en liter mjölk för säkerhets skull och två rullar presentpapper. Med tanke på att jag ingenting skulle ha blev det rätt mycket ändå! Så kan det gå när haspen inte är på.
Vi var lite hungriga, så sonen förde varorna till bilen och sen stegade vi iväg till Mestarit.
På väg till parkeringshuset gick vi förbi Normal. Vanligtvis gillar sonen inte att jag går in där. Men idag var han mätt och belåten och full av tålamod, så vi tog en snabb sväng. Oj, vad där finns grejer och oj, så rörigt det är med labyrinterna. Jag köpte en stor flaska duschkräm, men nu är jag lite osäker: Kan jag gå omkring och dofta hallon?
Det har regnat mest hela dagen, men i öst var det uppehåll och när vi körde därifrån klarnade det upp.
Äldsta sonen har lagat ris och höna idag. Tyvärr fick han äta ensam, för bisin min försvann söderut och har inte kommit hem än. Och jag är så mätt att jag orkar inte med mera mat idag.
Önskar er alla en skön måndagskväll. I morgon är påskhelgen över för den här gången.
Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror inte på att jag skulle ha flugit iväg till Blåkulla. Nej, jag kom inte längre än till vår västra grannstad. Där ute på landet, ja, det är lika illa ställt där i väst som här i öst, man är i stan fastän man är på landet! Tokigt, eller hur?
Men alltså, där ute på landet, igår träffade vi härliga människor och en riktigt supersöt liten raring. 💕 Hon sov en stund i min famn och i den stunden stod hela världen stilla. Vid kaffebordet umgicks vi och pratade om livets allvar. Finns det något härligare än att få gensvar i ett tandlöst leende och händer som viftar lite okontrollerat? Hela ansiktet log stort som Hangö kex. På hennes vita body stod det "Made in Raseborg".
Bisin min fick riktigt dra mej därifrån, för jag hade svårt att slita mej från raringen. ❤️
Vi såg inte till några påskgummor igår, men idag på förmiddagen knackade det på dörren och där stod en söt påskkatt med lillebror och föräldrar.
Både Lillan och Lilleman var glada över sina chokoägg. Glad blev också Lillan över sitt stora pysselägg och sina nya svarta innetossor, för de hade tänder och ögon fram. Åt farfar fick hon förklara att det klibbiga på undersidan var för att hon inte skulle halka omkull.
Traktormössan passade till all tur på Lilleman och modern trodde nog att vantarna också skulle passa. Lilleman var inte riktigt intresserad av att prova nånting alls.
Innan familjen promenerade hem igen till grannbyn för lunch, visade Lillan hur jag ska kasta frisbee! Efter tredje kastet hamnade discen i korgen och alla applåderade.
På långfredagen hade vi bullfest här hos oss.
Nästyngsta sonen hade ställt till med bullabak och är det något han kan så är det att baka! Så gott med varma nybakta bullar. Inte det minsta klibbiga, kletiga eller för torra, utan precis så mjuka som bullar ska vara. Perfekt!
Hoppas att er påskhelg också har förlöpt lugnt och skönt.
Önskar er alla en fin ny vecka! Njut av helgdagen ännu i morgon.
Kan ni tänka er, Mästarkrysset nr 2 2026 kom som på beställning!
Igår kväll lade jag upp ett nytt litet stickprojekt, men det blev inte värst mycket stickat, för jag såg på Darts, alltså pilkastning. Premier Leagueturnén hade nu kommit fram till den nionde kvällen och det var riktigt spännande. Förstås måste jag ju kolla var pilspetsarna landade på tavlan. Då blir det självklart inte så mycket stickat. Men kanske jag kan sticka desto mera nu på eftermiddagen?
Önskar er alla en skön långfredag!
I morse knackade det på dörren innan jag ens hade hunnit kravla mej ur sängen.
– Sover ni ännu, hörde jag nästyngsta sonen fråga och då fick jag bråttom ur sängen. Lilleman som var här tillsammans med sin pappa blev smått förskräckt då han såg mej i mitt korta hår. Men det dröjde inte länge innan han kände igen min röst och insåg att jag inte är farlig.
– Vi tänkte åka till Borgå. Vill du följa med, frågade sonen.
Självklart ville jag det, så jag åt frukost på nolltid. Och inte vilken frukost, som helst, utan nygräddade...
Första affären vi besökte ute i Kungsporten var Puuilo. Jag köpte inte så mycket därifrån, bortsett från de här:
Två nystan Baby Merino-garn, som jag behöver till mitt nya projekt!
Mittemot Puuilo finns nyöppnade Jula och dit styrde vi stegen.
Lilleman investerade i en gräsklippare.
Det bästa med Biltema är utan tvekan hallonbåtarna!
Beklagar att jag nu har handlat i två svenska affärer. Det ekade dock ganska tomt i de här butikerna. Inte många kunder. I Puuilo fick vi självklart service på svenska, liksom i Jula. I Biltema var det finska som gällde.
Det blev en härlig skärtorsdag för mej i sällskap med härliga killar. ❤️
Och inget kaffeköp idag!
Nu dags att starta ett nytt stickprojekt!
Önskar er alla en RIKTIGT GLAD PÅSK!
Idag har jag varit i stan hela dagen. Ja, alltså jag är tekniskt sett i stan också här hemma, men idag har jag varit inne i stan på riktigt.
Strax efter halvelva körde jag iväg. Första anhalt var mataffären där kaffet ännu säljs till nedsatt pris, 3, 90 €/paket. Fort in och snabbt ut. Jag hade tur, för jag var först i en nyöppnad kassa och slapp de långa köerna där personer hade proppfulla kundvagnar. Nån borde kanske ha sagt åt alla de här köpsugna att mataffären har öppet alla dagar under påskhelgen ända till klockan 23! Men många fick in pensionen på sitt konto idag och då gäller det att passa på och handla, antar jag.
Sen till frissan, som snofsade till min kalufs. Så skönt att få håret tvättat och klippt. Nu har jag kortare hår än bisin min! Nyklippt satt jag sen i bilen och funderade på om jag skulle köra hem emellan och så tillbaka till stan. Som vanligt svåra beslut, som jag aldrig riktigt vet hur jag ska tackla. Tillbaka till mataffären för inköp av ytterligare två paket kaffe.
Jag kom fram till att jag inte kan sitta där på parkeringsplatsen och vänta tills klockan visar eftermiddag, så jag ringde till G-M. Och jo, jag fick komma tidigare på besök. Tack för det.
Härligt umgänge och skön stickstund. Jag hann börja på hälen på mitt nuvarande sockpar. Idel läckerheter på kaffebordet.
På hemvägen tänkte jag nästan hoppa över besöket i mataffären trots att jag kör där förbi. Men så tänkte jag på de kaffetörstiga och gick in för tredje gången i matbutiken idag. Nu har jag alltså hamstrat 6 kaffepaket helt på egen hand!
Hemma var jag igen strax före 18:30.
Och som jag alltid har sagt, stickdamerna är jättesnälla. 💕
Påskchokoäggen är nu levererade till flickorna i västra grannstaden. Bisin min var nämligen iväg dit idag och köpte rejäla verktyg, så han får loss bultarna från vinterdäcken och fast dem på sommardäcken. Medan jag satt i allsköns ro och stickade hos G-M var han alltså iväg på uppköp och passade på att träffa dottern och dotterdottern A samt deras katter. 💕
Nu är frågan, ska jag åka in till stan också i morgon och jaga förmånligt kaffe? Sista dagen, som erbjudandet är i kraft.
Önskar er alla en härlig skärtorsdag!
Idag är jag rätt trött. Min dygnsrytm med sommartid har inte ännu infunnit sig, tyvärr. Kroppen säger att det är för tidigt att lägga sig 22.30. Skojar du frågar den, för enligt kroppen är klockan endast 21.30 och det är på tok för tidigt att lägga sig. Där ligger jag sen i sängen och vrider och vänder på mej och somnar sent omsider. Sen vaknar jag först vid niotiden. Då är klockan åtta enligt min kropp och knopp. Nå, jag som inte är på jobb ska väl inte klaga, för jag kan ju bestämma min tidtabell riktigt själv. Ibland måste jag dock följa andras tidtabeller, som i morgon då jag äntligen ska iväg till frissan. Jag har dragit mej för att beställa tid, just för att det är så skönt att få ha sin egen tidtabell. Bisin min gillar förstås inte att jag klipper håret. Han lever liksom kvar i det förgångna och skulle helst se att jag ännu hade kvar mitt långa hår, som då vi träffades. Men det var då det, nu är det andra tider och lättskött som gäller.
Och på tal om bisin min, våra chokoägg levde farligt på matbordet, så jag har "gömt" dem.
Nu undrar jag om jag bara kan sätta mej ner i gungstolen och sticka eller behöver jag utföra nånting ännu idag?
Önskar er alla en skön onsdag!
Idag har jag utfört en för mej farlig räddningsoperation! Och nej, nu talar jag inte om drönarna, som dimpade ner från himlen inte så jättelångt härifrån.
Nej, jag har räddat en vän i garnnöd. Hon meddelade att hon ska sluta sticka sockor, för fastän hon stickar med 2½ och 7 bröder, blir hennes sockor ändå så lösa att de inte hålls på fötterna. Hon säger att de inte heller håller formen. Hon undrade alltså om jag kan tänka mej att ta hand om hennes lager. Gissa vad jag svarade?
Nå, förstås jo! Så jag ryckte ut och räddade sockgarnen med den påföljd att mitt eget lager nu är katastrofalt! 🙈
Om det nu är så att du inte har starka nerver och inte tål mängder av garn, råder jag dig vänligt nog att hoppa över resten av det här inlägget. Det här kan kanske räknas som missbruk av garn?
Julröda 150 grams nystan, får snällt vänta till i vinter. Jättebra att ha i lager! 450 gram
Också de här 150 grams nystan och det räcker till ett par sockor i lite större storlek. Tjohoo! 450 gram
Högst uppe ett nystan på 200 gram! De två andra 150 gram, precis så där som det var förut. 500 gram
Här sju bröder i mer eller mindre klassiska grå sockfärger. 1050 gram
Randiga 150 grams nystan. 450 gram
Horisont i 100 grams nystan. 600 gram
Aapo var en av de sju bröderna. Här finns han som 100 grams nystan. 300 gram
Här också 100 grams nystan. 600 gram
Ett ensamt Nature nystan. 100 gram
Det bästa med de här nystanen är att de alla har den "gamla" sammansättningen, det vill säga 75% ylle och 25 % polyamid. Det blir alltså rejäla och slitstarka sockor.
En annan bra sak är att här är många grundfärger, färger som jag oftast saknar i mitt lager, för jag faller pladask för rosa och lila färger och köper oförnuftig nog de nystanen. Inte sagt att karlarna gillar såna sockor!
Här reflexgarn och storebror. 200 gram
Grundfärger av Nalle-garnet. 400 gram
Randigt Nallegarn, Taika. 100 gram
Vieno, tunnare än Nallegarn. 126 gram
Junior Raggi, ny bekantskap för mej. 350 gram
Sisu. 100 gram
Ulla från Lankava. 200 gram
Förr fanns det en liten garnaffär i Pyttis längs med riksvägen. Därifrån kunde man köpa Lankavas garner direkt över disk. Nu vet jag inte om den nya motorvägen gjorde så att den affären stängde eller om det helt enkelt inte lönade sig att hålla den öppen. Det kan förstås hända att coronan bidrog till stängningen, vem vet.
Jag har inte använt kaupunkilankas garner heller. Dem kunde man förr köpa från Pukaron Paroni i Lappträsk. Men den finns ju inte heller kvar längre. En stor kedja tog över och kastade ut allt. Utveckling i all ära, men ibland så undrar jag allt.
Alltid spännande med självrandande garn, här Nordlys från Viking Garn och DROPS Delight. 150 gram
Vännen sa att hon härefter endast ska köpa inhemsk ull. Här ett exempel på det:
Wilhelmi från Vonue. 200 gram
Och Ensio från Airikkala gård. 100 gram
Om jag har räknat rätt så har jag räddat 6 826 gram sockgarn! Och totalsaboterat mitt garnlager. Snyft! Men lugn bara lugn. Jag kommer att ge bort en hel del garn, för jag hinner omöjligt sticka allt detta.
Igår kväll så började jag faktiskt på ett litet somrigare projekt, men jag tyckte att kanten inte blev bra. Nu funderar jag om jag ska riva upp de 30 första varven och göra om kanten, men hur. Ännu en fråga att spara till onsdagens stickträff.
Vi hade förresten inte en endaste en finsk häxa på besök här igår på palmsöndagen, så jag fick gömma chokladäggen. Det finns en viss risk att de försvinner annars. De behövs garanterat i lördag då finlandssvenska häxorna går runt.
Nu får det lov att bli lite sockstickning ännu innan läggdags!
Önskar er alla en härlig ny vecka! Hoppas att sommartiden inte ställer till det alltför mycket!
Viikko sitten, sunnuntaina 22.3 valmistui vihdoin jyjy-26 nro 5, traktorisetti:
För en vecka sedan på söndagen fick jag äntligen traktorvantarna färdiga. Då väntade redan mössan färdigstickad med alla garnändar fästade.
Det blev igen en liten hög garnstumpar till min burk, som innehåller just garnstumpar. Kan vara bra att ha ifall jag vill virka lite amigurumifigurer. Vem vet om och när jag får inspiration.
Fröya är ett nytt garn för mej, mjukt och skönt, men passar på något sätt inte riktigt mitt handalag. Det var dock det garnet, som användes i mönstret och som jag hade köpt redan i januari just för det här ändamålet.
Om ni tror att det här traktorsetet ska bli Lillemans, så tror ni helt rätt. Att traktorn är röd här och inte grön som i mönstret, beror helt enkelt på att det finns enbart röda traktorer på gården. Om de här är för stora för Lilleman får storasyster dem och är de för små får jag hitta på åt vem jag kan ge dem.
Igår kväll körde jag fast i min stickning, jyjy-26 projekt nummer 13. Typiskt att det är nummer 13, inte sant? Jag vet inte riktigt om jag vågar fortsätta och tänker att det är nog bäst att projektet nu får vila i lugn och ro medan jag funderar. Fiffigast är förstås att ta med det till stickcaféet och fråga där. Jag har lite på 20 cm kvar att sticka så skulle det vara färdigt. Jag är inte jättepigg på att riva upp alltihopa igen. Suck!
Nu är frågan om jag ska fortsätta på en av de fyra olika sockstickningarna jag har börjat på eller om jag ska sticka någonting lite somrigare emellanåt. Eller varför inte börja på en femte sockstickning? 😀
Bäst att gå ut och öva lite kast medan jag funderar.
Önskar er alla en skön fortsättning på vår korta söndag! Ja, ni kom väl ihåg att vrida klockan framåt i natt?
