Det felande nystanet

Igår fick jag meddelande om att mitt garnpaket från Lankamaailma hade kommit till postboxen i stan.

Med tanke på att jag lämnade in beställningen i fredags på förmiddagen, så var det jättesnabb leverans. Svårt för stenfotsaffärer att konkurrera.

Nu har jag mitt felande nystan. Hoppas att jag hinner sticka färdigt min lilla sjal i kväll.

Sen gick det förstås inte med enbart ett nystan, utan det blev några till, 600 g🙈 Ska testa det här garnet i åtminstone ett par vantar, en mössa och en halskrage. Få se hur mycket garn som blir över, för nu tog jag inga risker.
Här är samma sammansättning, som i de nyare 7-bröder garnet, alltså 80% ylle och 20% nylon, stickor 3 - 3½.

Tack till stickväninnan V, som också beställde garn och gjorde att vi fick försändelsen fraktfritt. Bra med sambeställningar.
Tack också till yngsta sonen, som hämtade hem paketet åt mej idag. Det var snällt, för nu slapp jag köra iväg till stan.

Nu har jag alltså mycket, som jag kan börja på och ivern är stor. Men först måste jag sticka en provlapp och det är nog bäst att jag stickar mina två halvfärdiga projekt färdiga också. Vill inte att de blir och ligga, fastän jag är jätteivrig att sätta igång med nytt. Nån ordning måste här ju nog vara, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.

Ännu en projektväska

I fredags fick jag ännu en projektväska:

Precis vad jag behöver! Och se så snygg färg den har! Nu skulle jag endast behöva bestämma mej för vilka 16 Jyjy-26 projekt jag skall starta före sista februari. Fyra har jag redan hunnit starta och ungefär fyra till har jag både mönster och garn till. Men sen blir det knepigt. Jag borde väl börja kolla in nånting vårligt? Påskgult? Har ni några förslag?
Som sagt, knepigt, för varje gång jag hittar ett mönster, som jag vill göra, har jag inte just precis det garn som behövs. Och varje gång jag hittar ett garn jag vill testa på, så hittar jag inget mönster. Inte klokt, men så är det.

Nu är det dags för middag. Den behöver till all tur endast värmas, för äldsta sonen gjorde en stor sats risotto åt oss igår. I kväll blir det sedan sockstickning. Tjohoo!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Jyjy-26 – 3

Jyjy-26 nro 3 valmistui eilen:

3 Neulottu kauluri
Pienempi: 

Aloitus: 06.01.2026

Valmis: 11.01.2026

Langan menekki: 42 g

Lanka: Pörrö Neulelanka, House

Puikot: 3½ ja 4
Isompi:

Aloitus: 11.01.2026

Valmis: 17.01.2026

Langan menekki: 76 g

Lanka: Indulgence Mohair Collezione Aria, Laines du Nord

Puikot: 4

Ohje: Little Trekker, DROPS Design

 3 Stickade Halsvärmare
Den mindre:

Start: 06.01.2026

Färdig: 11.01.2026

Garn: Pörrö Neulelanka från House

Åtgång: 42 g
Virknål: 3½ och 4
Den större: 

Start: 11.01.2026

Färdig: 17.01.2026

Garn: Indulgence Mohair Collezione Aria från Laines du Nord

Åtgång: 76 g
Virknål:  4

Mönster: Little Trekker, DROPS Design

 

Den där större halskragen/halsskyddet/halsvärmaren blev riktigt häftig, eller hur? Skönt att få nånting färdigt. Få se nu om nån vill ha de här. Den mindre får kanske bli åt dockan, för det finns ingen garanti att den passar på nån av flickorna. Bisin min påstår i alla fall att inget huvud går genom det där lilla hålet. Men frågan är, kan man lita på hans ögonmått i det här fallet?
Enkelt mönster och trevligt att sticka. Roligt också att testa lite olika garnsorter, så som jag gjorde här. Det finns ju massor av andra garn än de man hittar i marketarna.

För övrigt, så har jag nu just en trevlig liten utmaning, hela två presentkort till Adlibris. Får jag köpa garn?

Önskar er alla en riktigt trevlig fortsättning på söndagen!

Godislön

Idag har jag tillbringat min förmiddag i grannbyn, i bästa sällskap. 💕 Fadern var ensam hemma med två busiga gullungar, så jag hoppade gärna in som en liten hjälp. Men, du milde, sån fart Lilleman har. Stilla satt han endast då han hittade en bok och bläddrade i den. Stilla stod han också då han tittade ut på famos bil, som till hans besvikelse stod alldeles stilla. Tyvärr syntes ingen traktor, hans favoritfordon. Vi turade om så att ibland var fadern med Lilleman medan jag lekte med storasyster och sen lekte fadern med storasyster och jag med Lilleman. Storasyster har små saker, som lillbrorsan inte ska få tag på, för det finns risk att han sväljer dem. Så syskonen lekte i var sitt rum.

Lillan räckte högtidligt över en brun liten papperskasse åt mej och sa:
– Famo, det är godis i påsen.
Jag tackade och blev jätteglad, för det är längesedan jag åt hallonbåtar senast. Tanklöst nog lade jag papperspåsen i soffan, så i ett obevakat ögonblick fick förstås Lilleman tag på påsen. Lyckligt tog han ut innehållet och skulle just börja bita i godispåsen när jag bytte ut den mot en leksaksbil. Det var inte populärt när jag placerade påsen högt uppe på ett skåp. Det är ju roliga ögon på den här röda påsen, så varför får man inte leka med den?
Tänk, jag fick godislön!

Av Lillan fick jag ett hemligt brev, som var riktigt ordentligt fasttejpat med flera tejpbitar. Om ni undrar vad de där bruna tecknen är, så står där Famo, men det kan också hända att där står Inge. Det kan vi inte veta för det är hemligt! 😊

Äldsta sonen var till stan medan jag var hos gullisarna. Han hade egna ärenden och frågade om vi behöver nånting. På listan hade jag skrivit mjölk och kryddgurkor. Han kom hem med allt möjligt, bland annat sådana här:

Fastlagsbullar! Så nu är säsongen inledd och förstås med jordgubbssylt och utan hetvägg. Och jo, det här är en bulle, inte en semla! Så det så! Förresten, var tror ni att det äts såna här bullar? Var firar man alltså fastlagstisdag med ärtsoppa och såna här bullar? Åker pulka, sparkstötting eller varför inte slängkälke?

Äldsta sonen, den raringen, hade också köpt godis åt mej, Fazers nya crunchy med hallonsmak. Den ska jag spara till kvällen.

Igår multitaskade jag så att jag blev nästan yr i huvudet! Jag avslutade uppdateringen av bisin mins bärbara dator, som han köpte då han blev pensionär. Äldsta sonen hade startat uppdateringen, men blev sedan tvungen att överge datorn och bad mej ta vid. Bisin min har inte använt sin dator sedan den uppgraderades till Windows 11. Äldsta sonen tycker självklart att datorn ska vara i skick redan av säkerhetsskäl fastän ingen nu just använder den bärbara. Kanske jag borde sitta ner med bisin min och lära honom? Han har dock inget intresse för det digitala, så det får bero tillsvidare.
Jämsides med uppdateringen satt jag och såg på snookertävlingen i The Masters 2026 och så stickade jag förstås. Och så gick det självklart så som det inte ska gå, jag tappade en maska! Det är inte bra att göra alltför många saker på en gång!

Men, nu är i alla fall datorn uppdaterad och maskan upplockad. Nu ska jag bara maska av, fästa garnändarna och sedan övergå till min senaste sockstickning.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Nytt igen

Idag har jag gjort det! Lämnat in en garnbeställning till Lankamaailma! 🙈 Det är till all tur en sambeställning och jag bantade ner mina projektplaner rejält. Till all tur var det garn som jag ville ha till lite mössor och vantar nedsatt med 30%. Det enda nystanet jag verkligen behövde var det som gör att jag äntligen, äntligen skulle få min lilla rosa rätstickade sjal färdig.

Igår uppdaterade jag min dator, idag är den inte så glad, tror jag. Det gick nämligen trögt med min beställning. Nu vet jag förstås inte om det var min dator, min nätkontakt eller Lankamaailmas webbplats som var trög. Chatbotten på deras webb var verkligen irriterande och hoppade upp varje gång jag sökte på nya garnsorter. Minst sagt jobbigt. Men alla garner fanns i lager och till min e-post fick jag bekräftelse, så nu gäller det bara att ge sig till tåls och vänta på garnpaketet.

I tisdags startade jag ett nytt sockprojekt. Jag hittade nämligen två svarta garnnystan i sockgarnslådan och ett gult nystan bland restgarnerna. Bäst att utnyttja dem. Ska försöka mej på gula maskstygn på sockskaftet. Kan vara bra att öva lite.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Svindleri

Visste ni att både Lankamaailma och Lankava har blivit utsatta för svindleri? Eller egentligen är det inte garnföretagen, som råkar illa ut, utan kunderna. Skurkar försöker locka dig att gå in på deras webbplats och köpa billigt garn.

Lankamaailma har gått ut och varnat sina kunder för detta fenomen. Den här bilden är en skärmdump från meddelandet jag fick. Lankava har också varnat sina kunder. Bägge företagen gör allt för att få bort de här skurkarna, men det är tyvärr inte så lätt. Bovarna är sluga för de inser ju att garngalningar direkt nappar på erbjudanden, som är för bra för att vara sanna. Alla vill ju ha garn förmånligt.

Hur kan du då känna igen skumma webbplatser och såna här svindlerier? Jo:

1. Alla produkter i webbaffären är nedsatta.
2. Rabatterna är stora.
3. Webbadressen är konstig, i vissa fall liknar adressen den äkta.
4. Språket på webbplatsen är konstigt (Det här kan vara lite svårt att avgöra om man själv är dålig på finska).
5. Företagets kontaktuppgifter och besöksadress är oklara och svåra att hitta om de överhuvudtaget finns utsatta.
6. Betalningssätten är konstiga eller endast förhandsbetalningar godkänns.

De där punkterna är bra att ha i bakhuvudet när man gör beställningar på nätet.

 

Så här ska webbadresserna se ut. Bäst att själv skriva in dem i webbläsarens adressfält. Exemplen ovan är från Firefox.

Vad ska du göra om du drabbats?
Om du har matat in bankkortets uppgifter på bluffsidan ska du omedelbart stänga kortet och kontakta din bank. Och så ska du självklart göra en polisanmälan. Det är ingenting att skämmas för. Det är inte ditt fel att skurkarna luras. 

Så där, där var dagens IT-lektion! Nu känns det nästan som om jag är tillbaka i mitt gamla jobb! 😊

Igår på stickcaféet hade vi ju reportern på plats, så det blev mycket prat om stickning och förstås om vår grupp. Stickväninnan V konstaterade att det vi stickerskor inte gillar är knut på garnet.

Och det är riktigt sant. Just nu tycks jag vara förföljd av knutar, för det här är redan min andra i det här fluffiga nystanet. V sa också att man alltid är tvungen att klippa och skarva, för det är omöjligt att veta om den där garnknuten håller i längden. Det är också riktigt sant.

Idag har jag försiktigt frågat om yngsta sonen kunde tänka sig att besöka Lankamaailma och hämta det felande nystanet åt mej. Han fnyste och gav mej kalla handen.
– Du kan beställa från nätet, konstaterade han lakoniskt utan att inse vilken fara han utsätter mej för!
Nåja, jag får väl göra som han vill och lämna in en beställning, men där pågår vinterrea som bäst... 🙈

Önskar er alla en bra fortsättning på torsdagen!

Intervjuade

Idag startade stickcaféet efter juluppehållet. Så härligt att igen få träffa alla stickglada damer. Vi var hemma hos G-M som bjöd på en jättegod broiler-svamppaj och en blåbärspaj med vaniljsås. Mums!
Och vet ni vad? Jo, vi blev intervjuade! Vi kommer att figurera i den finlandssvenska "veckotidningen" Kuriren, så håll ögonen öppna. Ni kanske får syn på vårt gäng! 😊 Två av oss kunde tyvärr inte närvara idag.
Och jag säger bara det, tur att jag har min blogg, för nu kunde jag lätt kolla när jag första gången deltog i stickcaféet. Det var den 18.8.2009. Inte alls dumt med den här bloggen alltså, för den fungerar som en dagbok jag kan bläddra i. Men det är farligt, för det finns en viss risk för att jag blir alldeles nostalgisk och nipprig!

Igår på eftermiddagen var jag iväg till grannbyn på en snabbvisit hos barnbarnen. Lillan blev glad över de kläder jag köpte åt henne på rea i lördags. Själv blev jag glad över att träffa henne och resten av familjen samt för att kläderna passade. Visserligen hade jag kollat med föräldrarna i lördags per telefon, men man vet ju aldrig ändå. Lilleman fick äntligen sin julklapp, som jag hade gömt så att jag inte hittade den!

Idag har vi firat Topelius med en runebergstårta! Jag har faktiskt som tonåring besökt både Kuddnäs och Juthbacka. Av Topelius' sagor minns jag bäst Bullerbasius, Sampo Lappelill och Hallonmasken. Åtminstone den sistnämnda har vi som bok i vår hylla. Självklart har vi förstås också Fältskärns berättelser. Jag misstänker att de gamla sagorna knappast skulle locka dagens småttingar. Vad tror ni?

Nu är det dags för mej att sticka vidare så jag nån gång får nånting färdigt också.

Ha det bra och njut av torsdagen!

Tjugondag Knut

Idag körs julen ut enligt gammal tradition.

Idag får våra härliga tomtar, som vi fick i julklapp förra året, gå i sommarvila. Om en sisådär elva månader får de komma fram igen, hoppeligen.

När jag var barn fattade jag aldrig riktigt hur tjugondag kunde vara den trettonde januari och trettondagen den sjätte januari. Det verkade lite skumt. Jag kom aldrig att fråga någon vuxen om svaret på den gåtan, men så småningom lärde jag mej att det handlade om hur många dagar det var efter julafton, som gav både trettondagen och tjugondagen. När våra barn var små var det julgransplundring på trettondagen och granen kördes ut. Sen fanns det granbarr i hela huset åtminstone fram till midsommar. Idag blir det nog ingen plundring här i vårt hus, fastän vi har både julgodis och glögg kvar att festa på.

Säg den glädje som varar! Jag var ju så förtjust i den här stickningen, som löpte så bra. Men se nu! Idag på förmiddagen hittade jag ett mystiskt hål i min stickning. Suck och dubbelsuck!
Det ser ut som om jag har plockat upp en totalt onödig maska. Nu blir det att sticka bakåt och få bort hålet. Tydligen trodde jag att jag hade tappat en maska. Som sagt, jag ska inte titta på TV och sticka tillika, för då blir det bra dumt och extra jobb för mej. Jag borde kanske syssla med nåt annat än stickning?

Önskar er alla en fin fortsättning på tjugondag Knut.

Roligare än jag trodde

Vet ni vad? Jo, mina förutfattade meningar om mohairgarnet kom på skam. Det verkar inte alls så besvärligt som jag befarade.

Men när jag igår kväll satt och stickade på mitt nya projekt så kom jag till den här knuten. Tänkte att det är bäst att avsluta här och skarva först idag när jag är pigg och utsövd.

Jag satt och såg på en vilda västern film, 7 vågade livet igår. En film, som bygger på Akira Kurosawas De sju samurajer. Det gick riktigt bra att sticka till västernfilmen utan att tappa bort sig. Äldre filmer är härligt långsamma och passar mej mycket bättre än moderna filmer med sekundsnabba klipp, som körs om och om igen. Och bra om filmen inte är alltför berörande, för då tappar jag lätt bort mej bland maskorna.

För övrigt så är mitt huvud mer eller mindre konstigt. Tankarna snurrar på med både stickfrågor som ska jag träna på maskstygn? Men vilket mönster skulle då vara bra? Är det tillräckligt ljust nu redan så jag skulle kunna sticka svarta sockor? Var finns det där sockmönstret med svart och gult garn? Det skulle kanske passa? Hur lång tid tar det för mej att sticka ett par herrsockor? För lång tid? Borde jag kanske sticka vantar istället? Ska jag verkligen anstränga mej med Jyjy-26 eller bara skippa det? Hinner jag faktiskt med 20 projekt fram till midsommarnatten? Har jag tillräckligt med strumpstickor för att starta alla projekt och sen lämna dem, för att sticka dem färdigt senare? Hur ska jag göra med den där rosa sjalen, som behöver mera garn? Vågar jag fråga yngsta sonen om han kan åka till Lankamaailmas lager efter ett ynka litet nystan? Kommer han att bli jättestressad eller nervös på mej då? Eller kommer han att be mej beställa på nätet? Borde jag kanske sticka ett par yllebyxor istället?
Och mitt i alla de här stickfunderingarna, tränger sig Dr. Hook & The Medicine Show in i mina hjärnvindlingar och sjunger Sylvia's Mother. Och de spelar så pass ljudligt att jag själv börjar sjunga på sången med den påföljd att bisin min börjar vissla låten. Han minns nämligen inte orden!

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Ibland så...

... ja, så blir jag så jätteglad över livets små saker, som igår då jag tog fram Allers A-korsord nummer 3 2026.

Helt otroligt, så kunde jag direkt ett av de gula orden! Tjohooo! Det sker ibland, men oftast behöver jag några hjälpbokstäver för att komma på svaret. Men den här gången var det ju lätt som en plätt. Ibland så...

I morse fäste jag garnändarna i mitt senaste projekt och började genast på ett nytt:

Jag är inte alls säker på att det här blir bra. Det känns som att jag nog inte borde sticka i mohair. Jag har totalt glömt bort hur trassligt det är med allt det där fluffet. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning!

Igår kväll roade vi oss här i huset med att titta på Hengaillaan (översatt till Häng med) i tv, alltså den finska versionen av På spåret. Jag trodde att vi inte skulle klara finskan, för att förstå alla klurigheter när det frågas: "Vart är vi på väg". Och jag hade rätt, men till saken hör att jag inte heller klarar de svenska ledtrådarna. Ofta är de så krystade och mystiska, antagligen för att jag vet för lite om vårt västra grannland.
Igår var en av frågorna vad Turkiets högsta berg heter. Det skulle jag inte ha vetat, men det jag däremot visste var att Noaks ark strandade på Ararat. Men vet ni, det kunde inte de tävlande! Domaren Matti Rönkä var verkligt förvånad över att ingen av de tävlande kunde sin bibel. Låt vara att det är lite fuskigt från min sida eftersom Ararat då och då förekommer i korsord, men ändå...
I Hengaillaan har de med sig en kock, som ställer en matfråga och de tävlande får smaka på matportionerna. I TV ser vi aldrig att de skulle bli uppätna, så jag funderar förstås om det blir matsvinn efter varje program. Tycker ni att vi borde kontakta Yle och fråga?

Småningom ska här bli söndagsmiddag, mos och fiskpinnar! Jag har längtat så efter fiskpinnar så alla andra kombinationer, så som till exempel köttbullar eller ugnskorv, med moset fick ge vika.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!  

Ett litet varv

Idag har jag varit iväg på ett litet varv tillsammans med yngsta sonen. Han körde västerut till Gammelby, för han behövde lite bilgrejer från Tokmanni. Själv behövde jag inte så mycket annat än bröd, mjölk och kattmat. Men sen så händer det saker helt spontant där i affären, så jag handlade bland annat också gurka och tomater, malet kött (köttfärs) och höna (kyckling). Jag tycker om att ha olika matalternativ i kylskåpet. Vem vet om jag får inspiration?

Jag köpte också mina favorittidningar! Nytt år och nya idéer! Och förstås ska vi sticka varmt till minstingen. Ja, och så vill jag  lösa A-korsordet i Allers. Tjohoo! 

Jag köpte också de här, som jag behöver, en bättre adapter och rundsticka nummer fyra, 80 centimeter lång. Den saknades i min samling. Troligtvis stickar jag ändå nästa projekt med femmans stickor.

Och så köpte jag en 32 liters smartstore box, alltså en genomskinlig plastlåda. Bisin min höll på att få ett värre anfall när jag kom innanför dörren med boxen i högsta hugg.
– Du sku ju int köpa nya plastlådor, grälade han.
– Men jag behöver en låda för alla färdiga projekt.
– Du ska tömma dom lådor du har först.
– Men hur ska jag kunna göra det? De lådorna är ju mycket större och proppfulla med garn. Vart ska jag då lägga det som blir färdigt?
Det hade han förstås inget vettigt svar på. Förstås skulle jag kunna tömma en låda till hälften och sen blanda så att både garn och färdiga projekt skulle vara i samma låda, men... tja, det verkar nog inte som en särskilt bra idé om ni frågar mej. Jag vill ha alla färdiga projekt samlade på ett ställe, så jag hittar dem då jag behöver dem. Det kan förstås hända att en 32 liters box är alldeles för liten, men jag hann ju endast med ynka 29 projekt förra året, så jag är inte precis överoptimistisk. Ja, och så går det ju alltid att vid behov köpa en större box! 😊

– Bilen är sönder, sa äldsta sonen då han stormade in i köket idag på eftermiddagen.
– Jag måst ta din till jobbet på måndan, fortsatte han.
– Men va, hur, hur vet ni att den är sönder? Har ni varit ute och kört med den, frågade jag medan jag inombords svor tyst för mej själv. Senast igår hade vi diskuterat med bisin min om vi alls behöver så många bilar, som vi har i trafik nu. Själv är jag villig att avstå från min bil om bisin min skjutsar mej dit jag vill och när jag vill, framförallt till laboratoriet, hälsocentralen, sjukhuset och förstås till stickcaféet.

Allt medan jag oroade mej och funderade över när bilen skulle besiktigas och hur mycket reparationen kommer att kosta, så flinade sonen brett. Småningom kröp det fram att det var fråga om ett läckande däck och inget värre. Det borde ju vara lätt att åtgärda. Pengar kostar det förstås, men inte mycket att göra åt det, bara bita i det sura äpplet och se glad ut.

När bisin min såg på skidskytte i tv idag på eftermiddagen hörde jag hur de spelade Sweet Caroline med Neil Diamond. I damernas stafett kom Finland på fjärde plats. Bra jobbat alltså. Tävlingen gick av stapeln i Tyskland, så jag förstår ännu inte varför de spelade Sweet Caroline. Heter nån av damerna Caroline? Har Neil Diamond sponsrat nån skidskyttedam? Vem kan svara på så här svåra frågor?

Apropå Sweet Caroline ännu, så gav Lynyrd Skynyrd svar på Diamonds kritik i sin låt Sweet Home Alabama. Gruppen tog illa upp när Diamond kritiserade deras landsända och så fick de en stor hit på köpet. Smart gjort av dem, eller hur?

Nu är det dags för lite stickning med stort hopp om att ikväll få börja på ett nytt projekt.

Sköt om er och ha en riktigt fin söndag!

Nu har jag den!

Fredag kväll och här sitter jag framför skärmen. Egentligen är jag redan ganska trött, men det är inte läge att gå och lägga sig riktigt ännu. Kvällsteet är visserligen redan urdrucket, men ändå.

Lite ointressant information: Idag var jag faktiskt och duschade, fastän jag var ensam hemma. Bisin min är så rädd att jag ska falla och bli och ligga, så jag har stränga order att endast duscha då han är hemma. Det är omtänksamt, eller hur? Ändå är han varje gång lika förvånad då jag kommer ut ur duschen:
– Va, har du redan duschat, brukar han förvånat säga.
Han har alltså ingen vidare koll på mitt duschande! 😊

Nu har jag den, adaptern! Den finns nu i första lådan uppifrån här i hurtsen. Kom ihåg det då jag undrar var jag lagt adaptern. Hoppas innerligt att jag inte behöver den utan att min nätkontakt fungerar.

Nu är det dags för lite stickning. Jag skulle vilja få åtminstone ett projekt färdigt den här veckan.

Önskar er alla en fin lördag!

Årets första

Idag kom den in från postlådan, årets första handarbetstidning:

Suuri Käsityö nummer 1 2026. För den som syr finns här riktigt trevliga mönster, men jag är så feg att jag inte vågar sätta igång med att sy. Mycket dumt egentligen, för vad är det som hindrar mej att ta ett gammalt utslitet lakan, klippa lite och sen sy? Tja, inget annat väl än lathet och just feghet?

Bisin min är inte glad över den här tidningen. Han tycker att jag ska plocka mönstren från nätet och inte alls ha dem i pappersformat. Suck! Jag har försökt förklara att jag vill ha mönstren i pappersformat för att kunna anteckna varje gång jag avviker från mönstret. Om jag inte skriver upp avvikelserna kommer jag inte ihåg hur jag gjorde, sen när jag hittar det halvfärdiga projektet i nån bortglömd väska! 🙈
Till det fnyser förstås bisin min och säger att jag ska sticka färdigt mina projekt innan jag börjar på nya. Lätt för honom att säga, som inte blir inspirerad av vare sig garn eller mönster. Förstås skulle det vara lättare för mej att förbli oinspirerad utan handarbetstidningar, men... tja, lite nöjen måste jag nog få ha kvar här i livet, eller hur?

Tjohooo! Nu är jag tillbaka vid min stora skärm och internet verkar fungera igen. Hoppas att det håller i sig.
Och nu dags för lite stickning!

Önskar er alla en finfin fredag.

Flickan i floden

I augusti förra året, då jag var på sjukhuset i västra grannstaden gjorde jag inte annat än läste. Dottern, den stackaren, fick en begäran om att hämta några deckare åt mej, så att jag skulle ha nånting att fördriva tiden med. Hon läser inte deckare så det var inte lätt för henne att veta vilka böcker hon skulle hämta åt mej.

En av böckerna hon kom med var Flickan i floden av Stephen Booth.

Handling:

Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. I en flod hittas en liten flicka drunknad. Föräldrarna hävdar att det är en olycka, men kriminalinspektör Ben Cooper är inte övertygad. En polisutredning inleds och snart gör man ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband...

Medan Ben går vidare med utredningen blir hans kollega, Diane Fry, ålagd ett helt annat uppdrag. Då hon ett par år tidigare arbetade i Birmingham utsattes hon för en gruppvåldtäkt. Gärningsmännen kunde aldrig gripas, men nu har man kopplat DNA-spår till två personer. Utredningen för Diane i helt oväntad riktning – rakt mot hennes eget smärtsamma förflutna.

I den tionde romanen om parhästarna Fry och Cooper drivs två olika polisutredningar parallellt men de har vissa gemensamma nämnare. Spänningen stegras då intrigen tätnar och mord, svek och skamfyllda familjehemligheter nystas sakta upp.
________ 

En för mej helt okänd författare och dessvärre ingen bok, som direkt gav mej mersmak. Omgivningarna och naturen skildras så ingående att det ibland är svårt att alls hänga med i kriminalfallen. I den här boken åtminstone två till antalet. Jag blir aldrig riktigt vän med poliserna. De beskrivs helt enkelt inte så att jag skulle börja gilla dem eller oroa mej för dem. För mej blir det heller aldrig så spännande att jag skulle ha svårt att lägga boken ifrån mej.
_________ 

Kan ni tänka er, i morse sov jag ända till klockan tio! Helt otroligt och så jätte, jätteskönt. Vanligtvis brukar jag vakna vid halvåtta, åttatiden efter sju timmars sömn. Men i morse slog jag rekord. Men schh, säg inget åt bisin min, som hade stuckit iväg till grannbyn för lite snöröjning. Jag hann till all tur få frukosten undanstökad innan han dök upp här hemma igen.

Min internetkontakt krånglar fortfarande, så jag sitter nu här vid bordet med min bärbara dator och skriver. Saknar min stora skärm och mitt "stora" tangentbord. Äldsta sonen körde nyss iväg till stora varuhuset i stan för att se om de har en adapter. Om inte, så får vi försöka fixa det hela med en "förstärkningsbox". Suck, stön och stånk! 
Tekniken är underbar då den fungerar, inte sant?

Nu ska jag packa ihop min dator och försöka sticka lite.

Önskar er alla en skön onsdagskväll.

Deprimerande

Just nu verkar det nog som om det är bäst att jag slutar sticka helt och hållet, för ingenting går så som jag har tänkt. Suck!
Till råga på allt så sa min internetkontakt upp kontraktet igår kväll, så ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg. Äldsta sonen tillkallades och han muttrade om alarm i boxen och jag vet inte allt vad. Idag har han fixat mitt internet behjälpligt efter hemkomsten från sin faster. Nätet är långsamt, men hoppas att det fungerar. Nu borde jag då skaffa en ny box till väggen, som skulle vara snabbare, men... tja, det kostar förstås. Och så borde jag hitta min adapter så jag kan koppla internetkabeln direkt till min bärbara dator. Dessvärre finns den adaptern nånstans på ett säkert ställe, för jag tänkte att jag inte skulle behöva den längre efter min pensionering. Så var kan jag ha lagt den? Jag har kollat lite hastigt i lådor här i datarummet utan att hitta den lilla mojängen. Suck!

I förrgår dök en knut upp i min stickning, så det blev till att klippa och skarva garnet.

Igår kväll dök knut nummer två upp! Inte roligt alls, ny klippning och nytt skarvande.

Och så det mest deprimerande. Björkgarnet tog slut...

... och det innan den andra snibben är färdig!
– Du kan ju ta nån annan färgs garn, ska jag hämta opp en garnlåda från källarn, tröstade bisin min igår kväll då jag klagade min nöd.
– Nää, det går int, för det är just den här färgen jag vill ha. Dessutom har jag inte den där mjuka sköna garnkvaliteten 50% bomull och 50% bambu.
Till det skakade bisin min bara på huvudet, utan att riktigt begripa min prekära situation. Här skulle jag snabbt och lustigt sticka en liten sjal för att värma min frusna nacke. Rätstickning med först ökning av maskorna och sedan minskning. Sånt kan ju inte vara jättesvårt, eller hur?
Men jag lyckades ju trassla till det hela och rev redan upp nästan allting en gång, så nu vill jag inte riva upp igen. Nä, jag vill ha den här lilla sjalen färdig nu genast, med det mjuka bomullsgarnet i den här färgen och därmed basta! Och nej, jag vill inte heller ha en mindre sjal än den här!

Idag beklagade jag mej för min virkande svärdotter. Hon tyckte att jag skulle reklamera det där Allegra gör-det-själv-garnpaketet till Lankamaailma, eftersom inte ett nystan Björk räckte till. En kort sekund funderade jag faktiskt på den möjligheten. Men sen kom jag fram till att det inte låter sig göras, eftersom jag inte stickade nån provlapp först. 🙈 Suck!

Vad har jag för alternativ nu? Åka in till Åggelby i den här kölden för att köpa ett nystan Björk på 50 gram? Beställa på nätet och köpa garn för 75 €, för att få det fraktfritt? Skicka yngsta sonen till Lankamaailmas garnlager i Vanda? Gömma undan projektet i nån väska och kanske nån gång i något skede besöka Lankamaailma? Eller varför inte beställa garnet från Adlibris? Jag får förstås inte samma färgbadsnummer, men kanske det inte är så farligt? Jag kan förstås köpa en och annan bok också, men jag vet inte riktigt när jag ska hinna läsa.
Bäst att sova på saken och inte göra några förhastade beslut.

Deprimerande nog så är också världen just nu helt galen, så jag gör mitt bästa för att undvika alla sorters nyheter. Enda överlevnadsstrategin för min del.

Dags för mej att ta itu med en annan stickning. Kanske jag får nånting färdigt nån gång.

Hoppas att ni får en skön trettondagskväll och fin onsdag!