Stadsfärd

Brrr! I morse tog mitt duschande knappa två minuter. Vattnet var iskallt, för ingen hade eldat här i huset. Visserligen mumlade bisin från sängbottnen nånting om att jag skulle kolla om det fanns varmvatten. Men då var jag redan i tvättrummet. Och jo, någon sekund kom det faktiskt varmvatten. Nå, nu är jag ren i varje fall och sparat vatten gjorde jag då det blev till att ta en ytterst snabb kalldusch! Lite frusen har jag allt känt mej hela dagen, så nu skulle det vara riktigt bra att få krypa under filtar eller täcket. Men, men, det är ju inte precis läggdags ännu.

Mitt på dagen var jag iväg till stan, träffade "min" hälsovårdare. Hon berättade att resultatet på mina labbprov var bra. Skönt, nu kanske jag kan andas ut och koncentrera mej på annat. Visserligen skulle en läkare ännu behöva se på proven och säga sitt, ifall nån medicinering nu ska ändras. Jag fick min B-12 injektion, som planerat och nu är det tre månader till nästa.

Eftersom jag var så duktig och tog sprutan kunde jag belöna mej själv med lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi hamnade på en pizzeria i omedelbar närhet av hälsocentralen.

Jag valde Alexin pita, som jag förstås inte orkade äta upp helt och hållet. Det är fortfarande lite si och så med min matlust. Å andra sidan, så orkade inte heller sonen äta upp sin pizza. Det kan alltså hända att portionerna är för stora, eller hur?

Från pizzerian till blomsteraffären.

– Hur ska den där pelargonen skötas, frågade jag och pekade på den här fina blomman.
– Det är en fönsterviva, fick jag till svar.
Eh, jag såg enbart på bladen och tänkte att bisin min gillar ju pelargoner, så...

Nu fick han då en fönsterviva istället. Inte säker på att han uppskattade mitt inköp. Han tror nog att jag kommer att vanvårda den stackars växten. Men det är ju hans, så...
Jag köpte faktiskt en likadan åt Lillan, som är förkyld och kan behöva lite uppmuntran. Hoppas att en blomma är bättre än godis eller leksaker. Få se vad hon säger så fort fafa har skött hemleveransen till grannbyn.

Från blomsteraffären iväg till apoteket och sen en runda i mataffären, fastän vi inget skulle ha!

Men korsord behövs alltid, eller hur?

När jag stod i kassakön fick jag syn på den här tidningen, som fick följa med mej hem. Neulojan lankaopas, alltså stickarens garnguide är ju nånting, som jag absolut behöver, eller hur?

Min stugusittarperiod varade alltså inte längre än två dagar. Det gick bra att röra sig ute idag på de ställen där marken var bar. Nogsamt undvek jag alla isfläckar, för jag såg hur både en dam och en hund åkte kana på en av parkeringsplatserna. Farligt att ånga på i full fart och inte kolla var man sätter fötterna.

Nu tänker jag ta det lugnt resten av kvällen och försöka få ett stickprojekt färdigt.

Önskar er alla en finfin ny vecka!

En röd bukett

Dimmigt och fuktigt ute, barmark, is och vattenpölar om vartannat. Söndagsmiddagen, tagliatelle och köttfärsröra, avklarad. Tack till äldsta sonen, som skötte kockandet. Nu återstår disken för min del.

Vasaloppet är också avklarat och vad kan man göra medan det pågår? Jo, jag stickade förstås. Bisin min drog fram massvis med gamla foton, gick igenom dem. MEN han sorterade dem inte!!!
Vårt liv flimrade förbi, skolan, studieresor, jobb, familj, många fina minnen från en hoppfull och glad tid. Men också foton på många som fattas oss nu. En hel del urgamla foton där vi inte har en aning om vem som finns med. Dessvärre var bisin min för lat för att gå efter en penna och skriva namn bak på fotot för de personer vi lyckades identifiera. Antagligen skulle hans pappa ha vetat en del, men det verkade liksom aldrig finnas tid att fråga medan han levde.
Den stora frågan nu är förstås om vi ska börja göra oss av med fotona, för att underlätta för våra barn. Knappast vill de ha foton på personer de aldrig har träffat? Men, tänk om de vill börja forska i släkten? Då kanske de vill se det där svartvita fotot på en bister gammal dam? Det förställer bisin mins farmors mamma!

Bisin hittade också en påbörjad klippbok från tiden då jag skrev för tidningen Östra Nyland. I ett skede lovade han att när han blir pensionär, så ska han klistra in resten av mina texter. Tydligen har han inte kommit till pensionärsstadiet ännu! 😁

Just nu bläddrar bisin min i gamla tidningar, bland annat Hufvudstadsbladet, Östra Nyland och Dagens Nyheter från 1950-talet. Han hittade också veckotidningar från 1960-talet, bland annat Allers och Hemmets Veckotidning. Vi suckade nostalgiskt över hur många serier det fanns på den tiden i HV. Där hittade bisin min dessutom en klippdocka av självaste Jerry Williams! Men vet ni vad? Jo, jag får inte klippa ut den! Höh! Tänk så kul jag skulle ha haft med att designa nya kläder åt Jerry. Lite omväxling till disken och stickandet!

Igår kväll såg vi på semifinalen i snooker. Det var riktigt spännande, så det blev inte mycket stickat. Jag missade KAJ:s senaste, så idag har jag fått kolla det hela på Youtube. Humoristiskt så det förslår. Själva ESC bryr jag mej inte alls om i år. Nej, det evenemanget bojkottar jag den här gången.

Igår hämtade äldsta sonen en bukett med röda tulpaner. Den lyser upp tillvaron här.

Nu dags för disk och sedan lite stickning.

Ha det bra och njut av söndagskvällen!

De sista

Skönt att i morse få vakna utan väckarklocka. Och vet ni vad? Jo, jag vaknade redan före klockan sju. Jag försökte inte ens somna om, utan steg långsamt upp och började den nya dagen.

Igår sände äldsta sonen mej en länk då jag satt här framför datorn. Jag vågade klicka på den och hamnade i Fazer store! Farligt ställe när man lite trött och småhungrig börjar scrolla och hittar godsaker. Jättelätt att klicka varor i kundkorgen utan att desto mera vare sig räkna eller tänka efter. 🙈 Plötsligt är jag på väg att beställa godis för dyra pengar. Farligt, farligt!
Till all tur lyssnade jag för en gångs skull på förnuftets röst och började klicka bort en massa godis från kundvagnen. Det som nu sen kommer hem är chokladplattor åt bisin min, lite påskgodis åt eventuella små häxor och en förpackning med mignonägg. För utan mignonäggen blir det nog ingen påsk. Nu gäller det bara att gömma dem, så de inte försvinner i nåns chokladhungriga mage före påsken.
Hur som helst, akta er noga för att beställa nånting från nätet. Det kan bli för mycket av det goda! 😊

Idag har jag inte hunnit med så mycket stickning bortsett från en tumme på den vänstra traktorvanten. Jag har ägnat dagen åt andra saker, så nu kan inte bisin min säga:
– Och du bara stickar och stickar.

Jag har dock startat de sista jyjy-26 projekten:

Nummer 19, en virkad väska till sommaren.

Nummer 20, en enkel trekantssjal i de ljuvligaste färger.

Och komplement till nummer fem, traktorvantarna. Det här ska småningom bli en traktormössa. Beklagar suddig bild.
Nu har jag så många projekt på gång att jag blir alldeles snurrig i huvudet. Men bra att ha olika att välja mellan. Hoppas att de hinner bli färdiga också.

Äldsta sonen var iväg till stan idag. Han tog ut sina två paket och passade samtidigt på att handla åt oss.

Jag fick den här tidningen och det var allt bra det, för jag har kört fast rejält i Mästarkrysset och behöver lite omväxling i korsorden.

På min begäran hämtade han också en ny hushållsvåg. Få se hur exakt den här är när jag ska väga mina garn! Men schhhh, säg inget åt bisin min om det. Han tror nämligen att jag ska börja baka riktigt på allvar och väga ingredienserna!

Igår kväll när vi satt i var sin gungstol, såg vi på Dejtande damer. I det här avsnittet gick damerna på blind date. När Erja skulle träffa Benny Uhlenius hojtade jag till.
– Minns du att vi var och såg på hans konst i Pyttis i Stockfors, frågade jag av bisin min.
Lite vagt mindes han. Själv kom jag ihåg att jag gjorde en telefonintervju med honom och att han verkade vara riktigt trevlig. Där i tv:n hade han ett riktigt ZZ Top-skägg.

Vi avslutade kvällen med att titta på snooker, en sport som vi båda gillar. Enda nackdelen är att det inte går så bra att sticka samtidigt som jag håller koll på de olika färgs bollarna på bordet.

Nu är det dags för mej att sticka vidare. Ikväll får det bli lite flätstickning.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Stugusittare

I morse steg jag igen upp före jag vaknat, för klockan ringde lite över sex. Hastigt fick jag kläderna på och slängde i mej en yoghurt och en smörgås. Sen iväg, men ack och ve, gårdsplanen var farligt hal och det verkade vara flera kilometer till "min" bil. Så fort jag steg ner från vårt lilla obefintliga trappsteg gled ena foten iväg. När jag på avstånd låste upp bildörren märkte jag att det blinkade till i fel bil. Jag hade fel nyckel!

Attans, instavande, ja, jag hade till all tur tagit stavarna med mej ut, tillbaka och byte av bilnyckel. Tyvärr en mängd osande svordomar åt bisin mins håll. I och för sig kan han ju inte rå för vädret, men lite hjälp skulle inte direkt ha varit fel...

Som genom ett under klarade jag mej till bilen och kunde försiktigt köra iväg till grannbyn. Där har jag tillbringat morgonen tillsammans med en trött Lilleman och en busig kattunge. När det var dags att återvända hem höll jag på att falla där på trappan hos nästyngsta sonen. En saftig svordom och stegrande puls. Till bilen klarade jag mej med kassar och allt. På hemvägen höll bilen sedan på att glida i diket i sista kurvan före landsvägen. Och det trots att jag kröp fram på tvåans växel. Men en kurva som lutar utåt är svår att forcera. Tur att jag insåg att ingen broms skulle ha hjälpt.

Här hemma fick kassen bli kvar på framsätet och jag stavade mej till garagedörren, alltså kortast möjliga sträcka. Och nu har jag bestämt mej för att jag blir en stugusittare! Jag rör mej inte utomhus i den här halkan förrän jag måste! Tja, senast i måndag ska jag iväg till stan, så det blir en rätt kort innesittarperiod trots allt. Frisk luft kan jag ta genom att öppna balkongdörren, så ingen fara.

Bisin min låg och snarkade ännu då jag kom hem.
– Det är bara bra att du är ute och kör i vinterföre, sa han sedan.
Morr! Jo, kanske men... ja, kan inte säga att jag precis gillar det. Självklart kör jag när det gäller att ta sig till barnbarnen. 💕Men resten av bilresorna får allt ligga på is ett tag.

Igår lade jag upp de två nästsista Jyjy-26 projekten:

Nummer 17 ska bli ett par vantar och...

... nummer 18 ska bli en liten trekantig huvudduk/sjal. Jag stickar så långt mina två nystan med Sointu-garnet räcker. Det här är lite mera somrigt än vantar och sockor.

Nu fattas endast två projekt, så har jag alla 20 påbörjade. Duktigt, inte sant? Nu gäller det att se till att få dem färdiga också. Jag skulle vilja sticka någonting spektakulärt, men, men det är nog bäst att jag håller mej till sockstickning, eller hur? Det är sånt som behövs och som de flesta blir glada av att få.

Nu dags att göra lite nytta i hushållet!

Önskar er alla en skön fredagskväll. Och gå nu inte och halka omkull.

Ett rådd-djur

I morse ringde väckarklockan lite över sju. Halvvaket kravlade jag mej ur sängen och fick på kläderna. Det svåraste var att väcka bisin min, som just hade somnat så gott. Jag skulle iväg till stan och snällt nog ställde han upp som chaufför fastän en aning motvilligt. I den snöyra som rådde ville åtminstone jag inte bege mej ut i trafiken. Men jag skulle iväg till labbet och då var det bara till att putsa bilen och slira iväg.

Eftersom jag känner bisin min, hade jag sagt att jag skulle vara klockan åtta på labbet, trots att jag hade tid först tio över åtta. Han har svårt att följa tider och under årens gång har jag lärt mej att hantera hans tidsoptimism.

Klockan 7:59 var jag på plats i labbet, skannade mitt sjukförsäkringskort och fick ett meddelande upp på skärmen: "Du har ingen tid till den här verksamhetspunkten". Eeh, vaddå ingen tid, jag hade ju beställt tid och just till stan och ingen annanstans. Det var jag helt bombsäker på, så vad kunde ha hänt? Våra ryska grannar, som varit i farten? Ett tidsbokningssystem, som klappat ihop? Åh, kära hjärtanes. Jag kunde absolut inte gå därifrån med oförrättat ärende, för då skulle bisin min bli galen. Hela dagen skulle han gå på om hur jag hade väckt honom alldeles för tidigt i onödan. Nä, så att gå därifrån var inget alternativ, i synnerhet som jag varit oäten i över tolv timmars tid.

Hastigt tryckte jag på alternativet att jag skulle ha en provburk. De facto visste jag inte om jag behövde en sån, men det var det enklaste av de två valen jag inte alls förstod mej på. Jag fick min kölapp utskriven, klädde av mej den snöiga ytterrocken och satte mej att vänta. Tog fram telefonen och kollade mitt sms från labbet. Jodå, jag hade tid klockan 8:10. Men vänta nu... tiden gällde för 27 februari och det är ju i morgon, fredag! Milda makaroner! Vad har jag gjort? Kommit till labbet på fel dag! Jag är ett riktigt rådd-djur!

Nu var goda råd dyra, för hur skulle jag göra för att få tag i nån person, som skulle kunna ge mej råd om hur jag borde agera. Skulle jag bara lugnt lämna labbet? Eller skulle jag försöka få in en fot mellan dörren, så jag personligen kunde fråga hur jag skulle gå till väga? Innan jag skred till någon åtgärd alls ropades mitt könummer upp och jag gick in i rum nummer två.

Jag började med att be om ursäkt för att jag råddat och kommit på fel dag. Den rara människan, vikarie från Borgå, blev lite häpen, för hon trodde att jag behövde en provburk och inget annat. Hon kollade i datorn och jodå, jag hade en remiss där för blodprov. Vänligt nog gjorde hon ett undantag för min skull och tog fyra rör med blod från mitt vänstra armveck.
– Jag kan göra det här nu, för här ingen kö för tillfället, men annars tar vi endast akutfall utan tidsbokning, förklarade hon för råddiga mej. Hon lovade dessutom ta bort min tidsbokning i morgon. Hur det blev med den saken vet jag inte riktigt, men jag avbokade den själv så fort jag kom hem.

Jag var verkligt lättad då jag hastade ut till bisin min, som väntade i bilen. Jag berättade om mitt rådd och han hade en hel del att säga om den saken. Mest handlade det om att han minsann inte skulle ha kommit och skjutsat mej igen i morgon. Och det visste jag ju. Nå, allting gick ju bra den här gången, men nu är det nog dags för mej att ta fram min kalender och börja fylla i den. Jag är ju helt vilse med dagarna.

På hemvägen tankade jag bilen och då glömde jag att visa förmånskortet. Suck och stön! Jag är som sagt ett riktigt rådd-djur.

Trots mitt råddande har jag idag vågat sätta upp en ny sockstickning, Jyjy-26 – 15. Dags igen att testa ett nytt garn.

Passade på att lägga upp maskor, för ytterligare ett sockpar, Jyjy-26 – 16. Nu har jag fyra projekt kvar att starta, så har jag alla mina 20 handarbeten påbörjade. Tur att man inte behöver sticka längre än så här. Tur också att det finns en kastrull med korvsoppa i kylskåpet, så slipper jag köksarbetet, bortsett då från diskandet förstås. Och ja, så har vi snöstorm här ute, så det är bäst att hålla sig inomhus och sticka!

Önskar er en lugn torsdagskväll.

Inte riktigt som på Strömsö!

I morse steg jag upp före jag vaknat, närmare bestämt redan klockan 5:45. Sådan arla tid är inte hälsosam för en pensionär, eller hur? Den tidiga timmen till trots tänkte jag ändå vara lite duktig och det var då jag upptäckte en alldeles ny ekologisk städmetod, tappa ett rått ägg i golvet! Oj, vad skinande blankt och fint köksgolvet blev där framför spisen. Borde jag kontakta marthorna och ge dem detta städtips? När jag var ung hette det att man skulle sätta ett rått ägg i håret, så det skulle glänsa. Men något sånt testade jag aldrig. Däremot har jag nog tvättat håret i regnvatten i min gröna ungdom. Men sådan tvätt tror jag att man nuförtiden ska undvika om man inte vill ha ett miljöförstört hår.

Jag hade fått för mej att jag snällt skulle koka ägg till frukosten. Men det var lite bråttom och jag råkade fälla ett ägg i golvet. Så kan det gå när man är sömndrucken. Jag hade lite tidsbrist, för jag skulle vara i grannbyn klockan sju. Ägg ska ju koka ett visst antal minuter. Nu höll jag inte riktigt koll på tiden, så resultatet blev ytterst löskokta ägg. Jag tyckte att de var goda, men bisin min var inte särskilt förtjust. När det nu inte riktigt gick som på Strömsö, kanske jag inte behöver koka ägg på ett tag!

Jag började alltså dagen med misslyckade ägg, fortsatte sen i grannbyn och tog hand om en febrig liten gosse och en busig liten kattunge. Vid halvtiotiden återvände jag hem, då hade fadern både återvänt och hunnit inta sin frukost.

Här hemma bankade det hårt på dörren. Jag hojtade åt bisin min att han skulle öppna. Men se, det kunde han då rakt inte, för han satt med Tufsen i sin famn. Och här i huset kan man absolut inte röra sig om katten har krupit upp i ens famn. 
Jag knallade alltså iväg till dörren öppnade den, stod på tröskeln och småhuttrade nyss utstigen från duschen iförd en gammal noppig fleecemorgonrock och håret insvept i en gammal mjuk Turtles handduk. Utanför vår trappa stod en ung kille, redan på väg bort, för att det tagit tid för mej att skyla min nyduschade och våta kropp. Jag riktigt såg hur killen hajade till innan han tog till orda och frågade "hur det står till i huset". "Nej, tack", svarade jag förskräckt när han började närma sig med en broschyr i högsta hugg. Sen stängde jag dörren kvickt som sjutton.
– Vem var det, frågade bisin min.
– En ung kille.
– Vad ville han?
– Hur ska jag veta det.
– Men du sku ha fråga av honom.
– Nä, jag var blöt och ville inte stå där i dörröppningen och bli kall. Och int vill jag ha in nån som kanske snokar runt efter dyrgripar att komma och stjäla senare.
– Men tänk om det var nån som erbjöd tjänster vi skulle behöva.
– Nå, du sku själv ha öppnat och pratat med honom då!
Hrmpf! Om jag blir förkyld nu efter detta så är det alltså två karlars fel, bisin mins och den där unga killens!

Idag kunde jag härligt nog, delta i stickcafé. Det hölls hos G-M och hon bjöd på jättegoda varma smörgåsar, blåbärskaka och ny sorts Fazers dominokex.

Jag hade med mej en kasse full av stickningar, två av dem var tänkbara för stickning under vår träff och två av dem hade jag frågor om. Som vanligt ställde C snällt upp och hjälpte mej, så att jag nu kommer vidare. Det är mycket jag inte skulle klara utan sällskapet i stickcaféet. Visst kan man kolla vissa grejer på Youtube eller fråga i stickgrupper på Facebook. Men bäst hjälp får jag av människor i närkontakt. ❤️

Nu dags för lite vantstickning innan jag stupar i säng.

Önskar er alla en skön torsdag!

Två nya projekt

Igår lade jag upp maskor för två nya projekt.

Det här är Jyjy-26 nummer 13. Mitt första försök med rundsticka nummer 3½ blev för brett, så jag lade upp maskor på nytt på rundsticka nummer 3. Få se om det blir något av det här.

Det här ska bli ett par sockor, jyjy-26 nummer 14. Perfect Premium är ett för mej nytt sockgarn, inhandlat i Kangaskeidas i Kotka. Min iver att sticka på just det här projektet är stor, men jag ska ännu hinna lägga upp maskor för ytterligare sex olika projekt.  Håhåjaa. Och nånting måste jag få färdigt också, för annars har jag inga lediga strumpstickor! Bisin min rullar med ögonen och förstår ingenting.
– Men du kan ju sticka färdigt så har du stickor igen. Ska jag ta fram dina stickkassar?
– Nä, nä jag måste ju börja på nya projekt före månadens slut.
Stackarn, det är svårt att hänga med i svängarna när gumman är sticktokig!

I morse vaknade jag redan före klockan fem med huvudet fullt av sticktankar. Tjohooo! Jag hade räknat fel igår, jag ska ju inte ha sju nya början endast sex stycken. Men vilka stickningar ska jag satsa på? Stora tröjor är uteslutet fastän det skulle vara skönt med ett litet större projekt mellan varven. Min hjärna maler på, trots att jag försöker tysta den och säger till på skarpen att den ska slappna av och sova!
Tänk om jag skulle satsa på ett par vantar i damstorlek? Hur skulle det vara med ett par rosa sockor? Och sockor i det där självrandande garnet? En topp i silkesgarn? Men då måste jag sticka en provlapp först. Och samma gäller för den där huvan i mohairgarn... Borde jag virka en sommarkasse i mormorsrutor? Ett par sommarsockor med kort spetsmudd i randigt Nallegarn? Det skulle vara roligt, men har jag randigt Nallegarn? Jag har ju den där vita sockgarnslådan och där finns ju randigt garn, men det är nog inte Nalle. Jag stickar ju sockor mest i 7-bröder.
Ja, så där höll min hjärna på i morse och det var fem före att jag skulle ha stigit upp och kollat i den vita sockgarnslådan. Men jag nöjde mej med ett toabesök och försökte sedan somna om, trots att hjärnan igen började mala på: "Men tänk om du skulle sticka en sjal..." För att få tyst på de små grå koncentrerade jag mej på andningen och började lugnt räkna andetagen. Nu fick min överhettade stickhjärna någonting annat att tänka på. Hur långt jag kom i räknandet vet jag inte, men somnade gjorde jag och vaknade inte förrän efter nio!

Det första jag gjorde i morse var förstås att kolla den vita sockgarnslådan, för det där med kortskaftade sommarsockor lockade. Och mycket riktigt innehöll lådan enbart 7-bröder garn. Jag har ju varit ordentlig när jag har sorterat mitt garn. Och det just för att det ska vara enklare att hitta rätt.
Jag kikade i en plastlåda med tunna sockgarner, men nej, där fanns bland annat Fabel och tyska sockgarner. Jag grävde i en kasse i hobbyrummet där det fanns enfärgade Nallegarner. Men nej, icke randigt Nallegarn. Däremot, till min stora förvåning, en liten stickad resårmudd. Vad hade jag tänkt med den månntro?

Nu lade jag pannan i djupa vecka och tog mej en ordentlig funderare. Troligtvis har jag inte randigt Nallegarn. Men jag skulle förstås ännu kunna kolla i den stora kombinerade restgarns- och sockgarnslådan i plast, som finns här i datarummet. I den finns allt möjligt och jo, till och med Nallegarn, men inget randigt. Om jag skulle säga åt bisin min att jag saknar randigt Nallegarn, så skulle han bli smått hysterisk. Bäst alltså att jag håller tyst om den saken, för han säger att det inte kan saknas garn här hos oss. Varför jag nu prompt fått för mej att det ska vara just randigt Nallegarn, vet jag inte riktigt. Det finns ju annat randigt tunnare sockgarn, som jag kan sticka i, inte sant?

Apropå bisin min ännu. Igår råkade jag höra när han talade i telefon: "Inge har slutat dricka". Jösses, jag hickade till, för det lät som om jag har smak för alkoholhaltiga drycker. Och jag som inte ens har tagit en GT. En öl till maten tog jag för nån vecka sedan, men det var då det och det hör nog till mina ovanor.
Vad bisin min menade är att jag har mer eller mindre slutat dricka kvällste och det för att inte behöva stiga upp mitt i natten och besöka toan.
Där ser man hur farligt det kan vara att ta meningar ur sitt sammanhang.

Nu ska jag ägna mej åt vantstickning resten av kvällen.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Pricken

Idag har jag tillbringat eftermiddagen i grannbyn tillsammans med son, sonson och den nya familjemedlemmen, Pricken:

Vi hade det riktigt mysigt, men nog gällde det att vakta på lillhusse. Han tyckte bland annat att Prickens vessa var mycket intressant och skulle gärna ha grävt ner fingrarna i kattsanden. Dessutom tyckte Lilleman att Pricken är mjuk och skön och hade lite svårt att styra klappningarna, som ibland kunde bli väl hårdhänta. Därtill gällde det att se till så Pricken inte började klösa när lekarna blev för vilda.

I morse tog jag mej i kragen och ringde till hälsocentralens tidsbeställning. Knappa två timmar senare fick jag ett samtal och har nu tid om en vecka till hälsosyster. Det är dags för min andra B12 injektion. Den här veckan ska jag försöka hinna till labbet också, för det är dags för kontroll och uppföljning.

Vad jag borde beställa tid till är hårklippning, men när och hur ska jag hinna med det?Tänk om jag hux flux behövs hos Lilleman?

Idag har jag lagt upp maskor för två nya stickningar, så nu är det inte många kvar att starta i mitt Jyjy-26- projekt, sju stycken och fem dagar. Det ska väl ordna sig?

Jag lade också upp maskor för traktorvante nummer två. Måste ju få nånting färdigt också. Nu ska jag sticka lite på andra vanten!

Önskar er alla en fin tisdag!

Stickning är farligt!

I morse när jag vaknade var allting, vitt, vitt. Ute virvlade snön omkring i blåsten och inte ens vilda hundar skulle ha fått ut mej i det vädret. Men till all tur tittade solen fram på eftermiddagen, fastän vinden inte var nådig.

Ni vet säkert att stickning är hälsosamt? Men den kan också vara farlig, för stickning är beroendeframkallande och kan ge svåra biverkningar! 
Biverkningarna består av: 

• För många startade projekt
• En gigantisk garnsamling
• En garderob fylld av hemstickade plagg
• Besatthet av att planera nya projekt
• Tom plånbok

En del klagar dessutom på styva skulderblad, ömma axlar och sjuka fingrar! Så långt har jag inte kommit ännu, för det finns alltid annat, som kommer emellan och då måste jag lägga stickningen åt sidan och får en välbehövlig paus.
Inte har jag heller fullt av hemstickade plagg i garderoben, för jag har gett bort nästan allt jag har stickat.

En traktorvante fick jag färdig idag på förmiddagen. Nu borde jag lägga upp maskorna för vante nummer två, men...

... jag lade upp maskor för ett nytt sockpar istället! Mera spännande med ett nytt mönster än det jag redan stickat!

Önskar er alla en bra start på den nya veckan, månadens sista!

Nytt på stickorna

Lördagseftermiddag och ute virvlar snöflingorna omkring i yster dans. Förmiddagen har gått åt till tråkigt, men livsnödvändigt hushållsarbete, disk, tvätt...
Till all tur gjorde jag en ordentlig sats med lasagne igår, så ingen matlagning för mej idag. Tjohoo!

På eftermiddagen när det var tyst och lugnt i huset fick jag för mej att sätta upp en ny liten stickning. Jag hoppas att det här nystanet räcker till för en mössa.

Förstås stövlade bisin min in så fort jag lagt upp de 30 första maskorna. Och förstås babblade han på trots att jag med hög och irriterad röst räknade: 31, 32, 33...
– Aj, du räknar, sa han förvånat då han fick syn på mej.
Suck och dubbelsuck! Nå, jag kom till all tur bra igång och kan nu välja mellan tre olika stickningar!
Vilken är min favoritfärg, månntro?

Äldsta sonen var och handlade åt oss idag. Jag vägrade envist att följa med till mataffären, för jag hade redan förlorat så mycket sticktid. Om jag verkligen ska delta i Jyjy-26, så ska jag lägga upp maskor för ytterligare tio projekt senast 28 februari. Det blir nog lite stress, för just nu är jag utan idéer. Det får inte bli för stora och omfattande projekt, för de ska vara färdiga till midsommaren. Nå, inte behöver man ta det så jätteallvarligt. Stickning ska vara kul.

Äldsta sonen hämtade goda fastlagsbullar från Hardom Bröd. Mums!
Snällt av honom.

Det här vantprojektet gick i stå. Måste sticka bakåt ett varv och sedan dela upp maskorna, så att det blir rätt antal/sticka, annars får jag aldrig minskningarna att fungera. Har redan stickat bakåt minst tre gånger utan att det stämmer och blir rätt. Men här krävs goda nerver och koncentration, så få se nu.

Igår räknade jag: "Vanlig våffel, vanlig våffel" i två varv. Sedan blev det "våffel, vanlig, våffel vanlig" i två varv. Enda sättet för mej att klara mönstret utan missöden. Och nu ska jag fortsätta med våffelstickningen.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Jyjy-26 – 8

 Viime viikolla valmistui myssyn alias beanie, jyjy-26 – 8

8 Halaus Beanie

Aloitus: 06.02.2026

Valmis: 11.02.2026

Langan menekki: 104 g

Lanka: Halaus, Novita
Puikot: 3½

Ohje: Novitan tekemispaketti

Suunnittelija: Henna Ketonen

 

8 Halaus Beanie

Start: 06.02.2026

Färdig: 11.02.2026

Garn: Halaus från Novita

Åtgång: 104 g
Stickor: 3½
Mönster: Novitas stickpaket

Designer: Henna Ketonen

Tänk, ibland lyckas jag faktiskt sticka nånting färdigt också! Så var fallet i förra veckans onsdag. Tjohooo! Mössan har kommit väl till pass nu i kylan. Den fick vara med i lördags och det var riktigt skönt att ha nånting värmande på huvudet.

Just nu känner jag mej som en dålig stickare, för igår stickade jag fel. Suck! Som jag anade går det inte att sticka våffelstickning och se på TV. Eller kanske det går, men jag klarar tydligen inte av det. På ena strumpstickan hade jag inte mycket till våffelmönster. Jag fick lov att skippa stickandet och koncentrera mej på Dartstävlingen i TV istället.

I morse rev jag upp våffelstickningen och började från resåren på nytt. Jag hade svårt att sticka bakåt, så det fick bli helrivning i det här fallet. Använde en strumpsticka som livlina. Nu hoppas jag att jag klarar resten utan stora missöden, men det finns inga garantier.

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen!

Medaljkaffe

Åh, vad jag har sovit gott i natt. Tydligen tar det på att vara en hel dag med Lillan. ❤️ 
Jag somnade så fort jag fått huvudet på kudden igår kväll. Sen sov jag som en stock ända till halvsju i morse. Jag såg på klockan och tyckte att det var på tok för tidigt för en pensionär att stiga upp. Jag tänkte bara ligga en liten stund och liksom vakna till mej helt lugnt. Jag vaknade halvnio! Och då var jag så borta att jag inte ens visste vilken veckodag jag vaknade upp till. Jag trodde att det var måndag! Så jag har verkligen sovit gott och det är skönt.

Idag har vi kunnat dricka medaljkaffe, för det blev silvermedalj i kombinerat i OS. Bisin min är superglad, medan jag inte riktigt vet vad jag ska tycka annat än att det är bäst att jag håller mej till te!

Nu tror jag att jag fattat det här med våffelstickning. Jag testade det hela idag. Igår kväll vågade jag inte ge mej in på den tekniken. Och det var nog bra det, för idag trodde jag att ett av varven blivit fel och att jag skulle ha behövt riva upp. Huuu! Till all tur tog jag mej en extra noggrann titt och kunde se att allting var okej. Osäkert om jag kan se på TV och sticka det här samtidigt, hmmm. Antagligen skulle det vara bäst att igen ha en sockstickning som tv-stickning.

Äldsta sonen var iväg och handlade åt oss igår. Se, vad han kom med! Alldeles tydligt vet han hur han ska göra sin mamma glad.

Dags för mera våffelstickning. Håll tummarna för att jag klarar av mönstret och inte tappar bort mej på mönstrets fyra varv.

Önskar er alla en skön fredag!

Heldag med Lillan

Idag har jag haft glädjen och förmånen att få umgås en hel dag med Lillan. Alltså inget stickcafé och stickande för min del utan både utevistelse och lek istället.

Här målades i färgböcker, ritades, pusslades och så spelade vi memory på Lillans vis. Det vill säga, att om det blev par, så skulle hon ha ett kort och jag det andra. Det är snällt att dela med sig eller hur?

Ju längre det gick mot eftermiddagen och ju flera gånger jag sade nej, fick jag hotelsen att Lillan aldrig mer kommer till famos. 😀Tyvärr bet det inte riktigt på famo, för det finns regler för Lillans egen säkerhets skull. Och dessvärre fanns det ingen möjlighet att bada bastu med famo mitt på dagen när vi två var ensamma här hemma.

Jag är verkligen imponerad av energin Lillan har och hennes förmåga att hitta på, likaså hennes förmåga att hitta allt det som vi borde ha gömt undan! Lite snöpligt kändes det också att det var minsann fafa hon väntade på efter att ha umgåtts hela dagen med mej! 😊
Tyvärr hade fafa bråttom med bilreparationer och besiktning, så det blev inte mycket tid över för barnbarnet. Men nu kan jag skurra med bilen ytterligare ett år. Tjohoo!

En härlig och intensiv dag har jag alltså. 💕

Önskar er alla en skön torsdag!

Födelsedagskalas

Igår kväll, efter att ha stickat ytterligare en provlapp...

... den här gången betydligt mindre efter att ha gått upp i stickornas grovlek med en halv, lade jag upp nya maskor. Ivrigt stickade jag 17 varv resår medan jag såg på TV tillsammans med bisin min. Så granskade jag stickningen och kära nån så eländigt det såg ut. Stora "diken" vid stickbytena, för jag hade glömt bort att skifta maskorna från ena stickan till den andra. Så brukar jag göra för att få det snyggt, men som sagt, igår glömde jag bort det, tyvärr. Det blev till att riva upp alltihopa. I kväll får jag börja på nytt. Suck!

Idag har jag varit på födelsedagskalas till grannbyn.

Lillan hjälpte mamma att dekorera pappas kaka.
– Det är inget farligt monster, sa hon.
– Munnen skrattar och är glad, fortsatte hon.

Riktigt trevligt att träffa barn och barnbarn. Eftermiddagen gick alldeles för fort. I morgon kommer Lillan hit på förmiddagen. Få se vad vi ska hitta på. Och framförallt, hoppas att jag hinner gömma undan allt som är farligt och lockande. Lillan har nämligen falkögon då det gäller. Hon ser en hel del saker som jag inte har lagt märke till.

Önskar er alla en trevlig onsdag.

Jyjy-26 – 9

Eilen valmistui saappassukat lapsenlapselle. 

9 Pienet saappassukat

Aloitus: 10.02.2026

Valmis: 15.02.2026

Langan menekki: 50 g

Lanka: 7 veljestä, Novita
Puikot: 3½

Ohje: Kumpparisukat, s 73 Käsityön ABC 22 Sukat

Suunnittelija: Maija Paavilainen

 

9 Stövelsockor för barn

Start: 10.02.2026

Färdig: 15.02.2026

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 50 g
Stickor: 3½
Mönster: Kumpparisukat, s. 73 Käsityön ABC 22 Sukat

Designer: Maija Paavilainen

  

Igår fäste jag garnändarna på de här alldeles vanliga barnsockorna. Skönt att få ännu ett projekt ur världen. Jag hoppas att de passar på Lillans fötter. Om inte så får Lilleman dem. De ser så smala ut, så håll tummarna. 

 

Ivrigt startade jag med en provlapp i morse, för jag vill börja sticka med det där babygarnet jag fick förra veckan. Men, men... treans stickor gav vare sig rätt bredd eller längd. Nu blir det till att sticka en ny provlapp med grövre stickor om jag har förstått saken rätt. Tänk att det alltid blir så. Stickar jag för hårt?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

Snabb tripp österut

Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!

I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!

Sen gjorde jag en avstickare till garnhyllorna! Farligt, farligt, men jag köpte inte garn heller! Vad ska jag med garn till när jag står i köket?
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.

Jag passade på att förse mej med två förpackningar strumpstickor. Jag behöver verkligen de här om jag ska lägga upp över tio stickningar ännu före månaden är slut! 🙈🫣

På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.

Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.

Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.

– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.

Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.

Efterrätten, berlinermunkar, som äldsta sonen också hämtat från stan, brydde hon sig inte om. Härligt att ha sällskap av en förskoleflicka!

Nu kallar sockstickningen på mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀

Glad vändag!

Idag tänker vi på nära och kära. Jag är glad för att vi i Finland kallar den här dagen för vändag istället för något annat. Här i huset är det inte aktuellt med vare sig presenter eller blommor. Bisin min tycker att den här dagen är ett kommersiellt påfund från det numera galna landet i väst. Vändag är det varje dag och kärleken handlar mest om att inte ta varandra för givna samt alla de där små sakerna man gör för varandra i vardagen. Det behövs liksom inga stora gester och presenter på en viss dag i året. Själv är jag tacksam för att bisin min står ut med min (garn)galenskap, över min familj och över mina vänner. 💕

Lite hjärtan har vi i alla fall haft, för det här var vår efterrätt igår. En runebergstårta med hjärtdekoration.

Ända sen min sjukhusvistelse i augusti förra året har min matlust varit minimal. Detsamma gäller också för min lust att överhuvudtaget laga mat. Här i veckan kom jag fram till att jag behöver skärpa mej och gjorde alltså en veckomatsedel. Riktigt slaviskt kommer jag inte att följa den, men försöka få in fisk en gång per vecka, likaså soppa.

Igår började jag helt lätt med en skinkomelett! Jag skulle gärna ha haft i lök, plommontomater, riven ost och paprika. Men det är sånt som bisin min inte äter, så jag klippte en kruka bladpersilja över omeletten istället. Och serverade den tillsammans med strimlad vitkål, skivad paprika och tomatklyftor samt rågbröd. Gott och lagom matigt om ni frågar mej. Förr i världen gjorde jag bondomelett med överbliven skinka och kokta potatisar, men så blev det inte igår.

Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att plåga er med en massa middagsbilder framöver. Nä, det är nog stickning och virkning, som gäller. Nu skulle jag faktiskt vilja lära mej våffelstickning. Tror ni att det är för svårt för mej?

Önskar er alla en riktigt fin och glad vändag!

Från Året Runt

– Du har fått Året Runt, hojtade äldsta sonen igår då han hämtade in posten.
– Va, det måste vara fel. Postiljonen har råddat, vad står det för adress, svarade jag från datarummet.
– Nä, det står ditt namn och din adress.
Nu såg jag ut som en fågelholk i nyllet. En Året Runt-tidning? Hur har den hamnat i vår postlåda? Jag har inte beställt nån tidning och det har nog ingen annan gjort i mitt namn heller. Är det här nån sorts skämt? Eller något lurendrejeri?

När jag var färdig med mitt gick jag iväg och kollade posthögen på matbordet. Diverse reklamblad, tidningen och två brev, men ingen Året Runt. Smått konfunderad bläddrade jag igenom posthögen en gång till. Nääe, ingen Året Runt, men nog ett...

... brev från Året Runt. Men vad sjutton, skickar de faktura på en prenumeration jag inte har gjort? Lite smått förargad öppnade jag brevet och funderade redan på hur jag skulle få stopp på eländet.

ÅHÅ! Det här hade jag inte väntat mej. Nån gång i slutet på förra året har jag faktiskt skickat in korsordsbilagan från Året Runt, som jag köpte ett lösnummer av. Och tänka sig, jag har vunnit! Tjohooo!
Så jätteglad av två orsaker: Den ena, för att det betyder ju att jag löst något kryss rätt. Och den andra, man kan vinna trots att man bor i Finland! Superduper! Tänk om jag får blodad tand och börjar sända in en massa korsordslösningar nu? Nä, kanske inte ändå, frimärken är inte precis billiga här i landet. Det här var nog ett undantag med trevligt resultat.

Och hur gick det med mina lotter? Jo, på den ena skrapade jag i morse fram 50 kronor. Åt det skrattade bisin min gott och undrade om jag alls visste vad det är i euro. Jo, klart att jag vet, men det gör inte så mycket. Det är ändå roligt att vinna!
Och nej, jag tänker inte kvista över västerut med färjan för att lösa ut lotten. Jag tänker inte heller skapa svenskt spelkonto, så det så! För mej räcker det att jag vet att jag lyckades lösa ett kryss. Hurraaa!

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen den trettonde. Var försiktiga, ta det lugnt och lös ett korsord! Själv håller jag mej till sockstickning, för det känns tryggt och bra. Ja, och så värmer det ju fötterna.