Om ni far här förbi på landsvägen och hör nånting som klingar, då är det bara jag!
I torsdags hämtade nämligen nästyngsta sonen den här korgen åt mej! Så nu kan jag börja med en en ny hobby, frisbeegolf eller discgolf, som det egentligen heter. Sonen hämtade också några discar som jag ska kasta i korgen så det sjunger om det. Han uppmanade mej samtidigt att delta i de lokala tävlingarna, för i damklassen finns endast en annan med. Det betyder ju att jag får silver fastän jag blir sist! Wow!Men först måste jag nog övningskasta här hemma. Visserligen går det bättre här, för här är ju öppet och inga träd i vägen. På en frisbeegolfbana kan det i princip vara vilka hinder som helst, träd, buskar, vatten och förstås höjdskillnader. Sen finns det trappor, åtminstone på den banan som finns i Valkom. Just nu har jag svårt att föreställa mej gå omkring med en ryggsäck fullproppad med discar och försöka kasta rätt sorts disc i 18 olika korgar! Visserligen har jag haft bra bollsinne, men att kasta frisbee har nog inte mycket gemensamt med bollar, tror jag.
– Du kommer att få axeln ur led, sa bisin min och skrattade smått försmädligt åt min nya hobby.
– Varför det, frågade jag förvånat.
– Nå, du ska ju ha en knyck när du kastar.
Till det fnös jag bara. Jag behöver väl inte ha nån knyck? Bäst att studera kastteknik på Youtube.
På något sätt tycker jag att bisin min borde vara nöjd, för han har ju klagat på att jag bara sitter och stickar hela tiden. Min nya hobby tar ju mej ut! Men nä, bisin min tycker att jag borde göra nån nytta ute på gården istället. Kratta och städa upp och... Håhåjaa!
Nu smiter jag ut på nytt!
Önskar er alla en skön fortsättning på vår soliga lördag!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar